# Kritik mot Kriminalvården, frivården Södertörn, för handläggningen av en personutredning enligt lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

JO 2014-09-03 dnr 5436-2013

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2014-09-03              5436-2013               1 (9)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kritik mot Kriminalvården, frivården Södertörn, för handläggningen av
                        en personutredning enligt lagen (1991:2041) om särskild person-
                        utredning i brottmål, m.m.


                          Beslutet i korthet: På begäran av tingsrätten genomfördes en personutredning gällande
                          en person som stod åtalad för brott, i syfte att utreda förutsättningarna för s.k. kontrakts-
                          vård. I frivårdens yttrande anfördes bl.a. att den misstänkte inte hade behov av en så in-
                          gripande behandling som placering på behandlingshem. Den misstänktes försvarare
                          uppmärksammade tingsrätten på att det fanns en rad allvarliga fel i yttrandet. Tingsrätten
                          begärde då att frivården skulle göra en ny bedömning i påföljdsfrågan efter nya kontakter
                          med den misstänktes hemkommun. Det andra yttrandet skrevs av samma handläggare
                          som det första.
                          I JO:s beslut konstateras att det finns motstridiga uppgifter i det första yttrandet och att
                          yttrandet i viss utsträckning är missvisande. Det uttalas att det, mot bakgrund av förhål-
                          landena i det aktuella fallet, hade varit lämpligare att låta någon annan tjänsteman göra
                          den kompletterande utredningen och skriva det nya yttrandet. Det uttalas även att det är
                          anmärkningsvärt att möjligheten att få den misstänktes hemkommun att bekosta en be-
                          handling för spelmissbruk inte utreddes uttömmande. Frivården kritiseras även för brister
                          i dokumentationen av utredningsåtgärder som vidtagits under personutredningen.

## Anmälan

Inledning
                        I en anmälan som kom in till JO den 1 oktober 2013 klagade AA främst på hur
                        frivårdsinspektören BB agerat när hon gjort en personutredning och lämnat
                        yttranden till Solna tingsrätt enligt lagen (1991:2041) om särskild personutredning i
                        brottmål, m.m. Till sin anmälan bifogade AA två yttranden från frivården, en skrift
                        från hans advokat till Solna tingsrätt, utskrift av en e-postkonversation mellan
                        honom och anställda i Nacka kommun, utskrift av en e-postkonversation mellan
                        honom och BB samt en aktanteckning av socialsekreteraren CC. Av AA:s anmälan
                        och övriga handlingar framgår i huvudsak följande.

## Bakgrund

I februari 2013 inledde frivårdsinspektören BB vid frivården Södertörn på begäran
                        av Solna tingsrätt en personutredning gällande AA. Utredningen skulle syfta till att
                        utreda förutsättningarna för s.k. kontraktsvård. Den 27 mars 2013 lämnade BB ett
                        yttrande till tingsrätten. I yttrandet anfördes bl.a. att frivården bedömer att AA inte


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 5436-2013     Sid 2 (9)




har behov av en så ingripande behandling som placering på behandlingshem. AA:s
försvarare uppmärksammade tingsrätten på att det – enligt AA:s mening – fanns en
rad allvarliga fel i yttrandet. Den planerade huvudförhandlingen ställdes in och
tingsrätten begärde ett kompletterande yttrande från frivården. Tingsrätten begärde
då att frivården efter nya kontakter med Nacka kommun skulle göra en ny
bedömning i påföljdsfrågan. Det kompletterande yttrandet skrevs av BB och
lämnades till tingsrätten den 13 juni 2013.

AA:s klagomål
Systemfel
AA ifrågasätter lämpligheten i att BB skrev även det andra yttrandet. Det är enligt
hans mening svårt att få till stånd ett nytt, opartiskt yttrande när det är samma
person som lämnar det senare yttrandet och utifrån samma förutsättningar som
tidigare. BB hämtade inte in nya referenser och höll heller inget nytt möte med AA.

Oriktiga uppgifter i yttrandena
Det finns flera oriktiga uppgifter i BB:s yttranden till tingsrätten. Av det första
yttrandet, daterat den 27 mars 2013 (JO:s aktbilaga 4), framgår bl.a. följande:
      Samråd har ändå skett med socialtjänsten i Nacka, som meddelar att de inte beviljar
      bistånd till behandling för spelmissbruk. Kriterierna för kontraktsvård är därför inte
      uppfyllda.
Vidare anges följande:

      I november (2012, JO:s anm.) besökte han (AA, JO:s anm.) Kolmårdens behand-
      lingshem och ansökte om bistånd till behandling där, men socialtjänsten avslog.
Av yttrandet framgår även följande:
      Nacka meddelar att [AA] inte förekommer i deras register. Utredaren kontaktade
      dem för samråd avseende eventuell kontraktsvård. Socialsekreterare DD meddelar
      att Nacka inte beviljar bistånd till behandling av spelmissbruk. F ö instämmer hon i
      bedömningen att [AA] inte kan anses ha behov av så ingripande vård som placering
      på behandlingshem.
Av en e-postkonversation som AA haft med Nacka kommun (JO:s aktbilaga 6)
framgår att kommunen bekräftat att det inte registrerades något ärende som gällde
honom förrän han själv – under sommaren 2013 – lämnade in en ansökan. Av en e-
postkonversation han haft med BB den 20 februari 2013 (JO:s aktbilaga 7) framgår
att BB kände till att kommunen inte hade registrerat någon kontakt med honom.
Vidare framgår att BB pratat med DD på missbruksenheten som meddelar att de
inte betalar behandling för spelmissbruk, utan hänvisar till ekonomienheten.

I sitt andra yttrande (JO:s aktbilaga 5) skrev BB bl.a. följande.

      Efter begäran om komplettering kontaktade frivården åter missbruksenheten i Nacka
      och fick veta att det där är enheten för försörjningsstöd som handlägger just spel-
      missbruk. Detta framkom inte vid den första kontakten.
                                                                       Dnr 5436-2013      Sid 3 (9)




Underlåtenhet att skicka yttrandet till AA
BB ringde AA och läste upp delar av det första yttrandet för honom. BB sade att
yttrandet skulle skickas till honom, men så skedde inte. Han fick del av yttrandet
först när han träffade sin advokat.

Ifrågasatt brott mot tystnadsplikten
BB har diskuterat AA:s ärende med DD i Nacka kommun, trots att denna inte
arbetar med den aktuella typen av ärenden. Han har fått veta att BB är bekant med
DD.

Bristande samverkan mellan myndigheterna
AA ifrågasätter om frivården i hans ärende samverkat med socialtjänsten på det sätt
som förutsätts av lagstiftaren. Socialtjänstens generella vård- och kostnadsansvar
för bl.a. missbrukare gör det angeläget att vårdbehov, behandlingsinsatser och
kostnader bedöms i samråd myndigheterna emellan.

Utredning
Mot bakgrund av att det i frivårdens andra yttrande anges att vissa uppgifter ”bok-
förts” i minnesnoteringar begärdes dessa minnesnoteringar in. Frivården svarade då
att handläggarens noteringar som görs som stöd för minnet gallras när utredningen
expedieras.

Solna tingsrätts begäran om kompletterande yttrande inhämtades och granskades.

Därefter uppmanades Kriminalvården att yttra sig över AA:s anmälan. I sitt
remissvar anförde Kriminalvården, region Stockholm, genom regionchefen EE,
följande.
      Kriminalvården, region Stockholm har inhämtat uppgifter från kriminalvårdsin-
      spektör FF och frivårdsinspektör BB. Även domen den 18 oktober 2013 från Solna
      TR (tingsrätt, JO:s anm.), i vilken AA döms till fängelse två år och tre månader, har
      inhämtats.
      Frivården Södertörn har i ett yttrande den 27 mars 2013 tagit fasta på att AA vid sitt
      besök hos frivården redan hade varit nykter och spelfri i ett år efter att ha genomgått
      flera typer av behandlingsprogram och terapi. Frivården gjorde därför bedömningen
      att han inte hade behov av en så ingripande åtgärd som placering på
      behandlingshem. I yttrandet har risken för återfall i brott ansetts svårbedömd men
      om straffvärdet skulle tillåta en frivårdspåföljd har frivården rekommenderat en
      behandling för spelmissbruk som omfattar åtta tillfällen om ca två timmar vardera.
      Frivården har påpekat dock att han redan genomgått ett liknande program. AA
      bedömdes som lämplig för samhällstjänst. Ovanstående bedömning har diskuterats i
      ett behandlingskollegium.
      Trots ovanstående bedömning har uppgiften om att socialtjänsten i Nacka inte
      beviljar bistånd till behandling av spelmissbruk, angetts i yttrandet. Detta påpe-
      kande, som inte hade någon betydelse för frivårdens bedömning, har inte tagits upp i
      ovannämnda dom.
      BB har i enlighet med 5 § i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS
      2011:4) om personutredning och yttrande i brottmål, FARK PU, läst upp förslaget
      till yttrandet för AA innan det expedierats till rätten. Han hade då inga invändningar
      gentemot innehållet. Då det var Tingsrätten som begärde yttrandet så ankom det på
                                                                        Dnr 5436-2013     Sid 4 (9)




      dem att sända en kopia av yttrandet till den misstänkte, se 7 § 2 stycket förordningen
      (1992:289) om särskild personutredning i brottmål, m.m.
      När begäran om ett förnyat yttrande inkom från TR så samrådde BB med FF
      huruvida hon skulle hantera det nya yttrandet. De kom överens om att så skulle ske
      med det tillägget att yttrandet även skulle skrivas under (godkännas) av
      kriminalvårdsinspektören.
      Frivården i Stockholm har en överenskommelse med Stockholm stad kring samver-
      kan avseende rutiner för handläggning av ärenden rörande skyddstillsyn med sär-
      skild behandlingsplan. Det saknas liknande överenskommelser med övriga kommu-
      ner i länet.
      Sveriges kommuner menar generellt att spelmissbruk inte är kommunernas ansvar
      och att de har stöd i domstolspraxis för denna hållning. Det är således inte enbart
      Nacka kommun som har denna inställning. Som en följd av detta så har Kolmårdens
      behandlingshem för spelmissbruk lagt ner sin verksamhet.

## Kriminalvårdens bedömning

Även om det saknar betydelse för bedömningen av frivårdens hantering, så kan det
      ändå vara av intresse att det inte finns anledning att ifrågasätta bedömningen av att
      AA inte hade behov av en så ingripande åtgärd som placering på behandlingshem.
      Att kontakt ändå togs med socialtjänsten och att deras inställning till bekostande av
      vård för spelmissbruk angavs i yttrandet ska ses som att frivården för AA försökte
      beskriva vad som hade gällt i det fall frivården hade kommit fram till motsatt ställ-
      ningstagande, d.v.s. att AA var i behov av placering på behandlingshem. Inställ-
      ningen hos landets kommuner i fråga om ansvar för behandling av spelmissbruk är
      väl känt hos personal i frivården. Kommunernas inställning har också lett till att
      Kolmårdens behandlingshem har lagt ned sin verksamhet.
      En annan fråga är huruvida det var lämpligt att BB hanterade även begäran från
      Solna TR om en förnyad bedömning angående förutsättningarna för s.k.
      kontraktsvård. Normalt hanterar alltid samma handläggare en dylik begäran, detta av
      kvalitet- och effektivitetsskäl. I detta fall har även kriminalvårdsinspektören skrivit
      under yttrandet, som en kvalitetsgarant.
      Det kompletterande yttrandet kunde dock ha varit betydligt kortare och i stället
      enbart fokuserat på frågan om behovet av placering i behandlingshem. Med facit i
      hand kunde även frågan om socialtjänstens inställning till ansvarsförbindelse undvi-
      kits i yttrandet. Det kan dock inte anses vara felaktigt att ta med den upplysningen.
AA kommenterade remissvaret. Han anförde då bland annat följande. Påståendet
att han inte hade några invändningar mot innehållet i BB:s yttrande stämmer inte.
BB lovade att hon skulle skicka det skriftliga yttrandet till honom. Han hade svårt
att ta in all information och dess innebörd och bad därför att få det skriftligt. Till
sitt yttrande bifogade AA flera bilagor, bl.a. en utskrift av e-postkonversationer
mellan honom och BB (JO:s aktbilaga 45). I ett e-postmeddelande från AA till BB
den 4 april 2013 frågar AA om han kommer att få yttrandet den här veckan eller
nästa. I ett meddelande daterat den 8 april 2013 svarar BB bl.a. följande.

      ”Skickade jag inte yttrandet? Vill minnas att jag gjorde det samtidigt som jag skick-
      ade det till domstolen. Vid det här laget har domstolen skickat ett ex till din advokat,
      så du kan be om en egen kopia när du är där.”
Av ett e-postmeddelande från AA till BB den 15 april 2013 framgår att AA träffat
sin offentliga försvarare och att AA blev ”helt bestört” när de gick igenom BB:s
yttrande.
                                                                    Dnr 5436-2013     Sid 5 (9)




Solna tingsrätts dom den 18 oktober 2013 i mål B 7517-12 beställdes in och
granskades.

Jag har också fått veta att tingsrättens dom överklagats av AA och att Svea hovrätt
(mål nr B 10336-13) begärt ett kompletterande yttrande från frivården. Det kom-
pletterande yttrandet ska enligt hovrättens begäran avse förutsättningarna för kon-
traktsvård.

Bedömning
Rättslig reglering
I 30 kap. brottsbalken, BrB, finns bestämmelser om val av påföljd. Enligt 30 kap. 9
§ BrB ska rätten vid val av påföljd som skäl för skyddstillsyn beakta om det finns
anledning att anta att denna påföljd kan bidra till att den tilltalade avhåller sig från
fortsatt brottslighet.

Som särskilda skäl för skyddstillsyn i stället för fängelse kan rätten enligt andra
stycket punkten 3 samma bestämmelse beakta om missbruk av beroendeframkal-
lande medel eller något annat särskilt förhållande som kräver vård eller annan be-
handling i väsentlig grad har bidragit till att brottet har begåtts och den tilltalade
förklarar sig villig att gå igenom lämplig behandling som enligt en för honom upp-
gjord plan kan anordnas i samband med verkställigheten.

I 28 kap. 6 a § BrB ges anvisningar till rätten för de fall som avses i 30 kap. 9 §
andra stycket 3. Om den planerade behandlingen är av avgörande betydelse för att
döma till skyddstillsyn, ska rätten – enligt 28 kap. 6 a § BrB – i domslutet ange hur
långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om rätten istället hade valt fängelse
som påföljd. I sådant fall ska domen också alltid innehålla en föreskrift om den
behandlingsplan som den dömde har åtagit sig att följa. I samband med en sådan
behandlingsplan får rätten föreskriva att den som ansvarar för behandlingen ska
anmäla till Kriminalvården och åklagaren, om den dömde allvarligt åsidosätter sina
åligganden enligt planen.

Bestämmelser om personutredning finns i lagen (1991:2041) om särskild personut-
redning i brottmål, m.m., LPu. Enligt 1 § LPu ska ett yttrande hämtas in från
Kriminalvården när det för att avgöra påföljdsfrågan eller annars i ett brottmål
behövs en särskild utredning om en misstänkts personliga förhållanden eller om
åtgärder som kan antas bidra till att han eller hon avhåller sig från fortsatt brottslig-
het.

Den utredning som behövs för yttrandet ska enligt 3 § LPu ombesörjas av Krimi-
nalvården.

Av 6 § LPu följer att socialnämnden har en skyldighet att på begäran av rätten,
åklagaren eller Kriminalvården lämna upplysningar om den misstänkte och föreslå
de åtgärder som nämnden anser behövs för att främja hans anpassning i samhället.
                                                                  Dnr 5436-2013   Sid 6 (9)




Närmare bestämmelser om personutredning i brottmål finns i förordningen
(1992:289) om särskild personutredning i brottmål, m.m., FPu. Enligt 2 § FPu ska
Kriminalvårdens yttrande och den utredning som behövs för yttrandet anpassas
efter rättens behov av beslutsunderlag i varje enskilt fall.

Av 5 § FPu följer att om skyddstillsyn kan komma i fråga, ska utredningen även
avse behovet av övervakning och innehållet i övervakningen i det enskilda fallet.

I 6 § FPu föreskrivs att om det finns behov av särskilda föreskrifter enligt vissa
bestämmelser – bl.a. 28 kap. 6 a § BrB – ska dessa förberedas i samverkan med
den misstänkte och andra som berörs. Förslag till en sådan behandlingsplan som
avses i 28 kap. 6 a § BrB ska utredas och upprättas av Kriminalvården genom det
frivårdskontor inom vars verksamhetsområde den misstänkte är bosatt eller uppe-
håller sig. Förslaget ska alltid utformas i samverkan med socialtjänsten och den
som ska svara för behandlingen. Det ska innehålla en utredning om den misstänk-
tes missbruk och andra förhållanden som är av betydelse för behovet av vård eller
annan behandling. Förslaget ska finnas som en bilaga till yttrandet. Det ska framgå
om den misstänkte har godkänt planen.

Av 7 § FPu följer att ett yttrande enligt LPu ska lämnas i tre exemplar till rätten,
om det är rätten som har begärt yttrandet. Rätten ska därefter genast sända en kopia
av yttrandet till åklagaren och till den misstänkte.

I 5 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:4) om personut-
redning och yttrande i brottmål föreskrivs att den misstänkte om möjligt ska infor-
meras om Kriminalvårdens yttrande och ges tillfälle att uttrycka sin mening om det
före den slutliga utformningen. I de allmänna råden till bestämmelsen anges att
Kriminalvården kan låta bli att informera om yttrandet endast om den misstänkte är
oanträffbar eller om tiden inte medger det.

Var det lämpligt att BB skrev det nya yttrandet?
Kriminalvården har i sitt yttrande anfört att samma handläggare normalt alltid
hanterar en begäran om kompletterande personutredning och yttrande.

Jag har förståelse för att det av effektivitetsskäl i många fall kan vara lämpligt att
låta samma handläggare göra den kompletterande utredningen. Samtidigt är det
viktigt att den enskilde inte får uppfattningen att tjänstemannen redan har sin upp-
fattning klar och att kompletteringen är meningslös. Frivårdens utredning och ytt-
rande kan få stor betydelse för domstolens överväganden i påföljdsdelen och kan
därigenom få mycket stor betydelse för den enskilde. Särskilt när det kan komma i
fråga att döma till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan – s.k. kontraktsvård
– i stället för till fängelse är frivårdens utredning av avgörande betydelse. Detta
eftersom tingsrätten i praktiken inte kan döma till kontraktsvård om det inte utar-
betats någon behandlingsplan. Det måste också vara utrett vem som ska ansvara för
kostnaderna för behandlingen efter tidpunkten för en tänkt villkorlig frigivning
måste också vara utredd (s.k. ansvarsförbindelse).
                                                                 Dnr 5436-2013   Sid 7 (9)




Av utredningen framgår att skriften där AA:s försvarare begärde att tingsrätten
skulle inhämta en kompletterande personutredning fanns som en bilaga till den
begäran som tingsrätten skickade till frivården. I skriften anförde AA:s försvarare
bl.a. att AA hade blivit upprörd över innehållet i yttrandet. Försvararen påtalade
också att yttrandet innehöll felaktiga uppgifter om bl.a. kontakterna med social-
tjänsten om AA:s problematik. Frivården visste alltså att AA menade att BB:s
första yttrande inte korrekt återgav de faktiska förhållandena. Tingsrätten hade
dessutom uttryckligen begärt förnyade kontakter med Nacka kommun och en ny
bedömning i påföljdsfrågan. Mot bakgrund av dessa förhållanden hade det, enligt
min mening, varit lämpligare att låta någon annan tjänsteman göra den
kompletterande utredningen och skriva det nya yttrandet.

Innehållet i personutredningarna och yttrandena
AA har hävdat att flera uppgifter i BB:s personutredning och yttrande inte är
korrekta. Kriminalvården har inte i sitt remissvar kommenterat AA:s påståenden.
Det kan dock konstateras att det första yttrandet ger motstridiga uppgifter om AA:s
kontakter med Nacka kommun. På ett ställe anges att AA ansökt om bistånd till
behandling på behandlingshem men att socialtjänsten avslagit hans ansökan. På ett
annat ställe i yttrandet anges att AA inte förekommer i kommunens register. Det
kan vidare konstateras att den e-postkonversation som AA bifogat till sin anmälan
tyder på att BB redan när det första yttrandet lämnades kände till att det är enheten
för försörjningsstöd som handlägger behandling för spelmissbruk. När det första
yttrandet lämnades hade – såvitt framgår av utredningen – BB inte samrått med den
enhet inom kommunen som handlägger bistånd för behandling av spelmissbruk.
Slutsatsen att Nacka kommun inte beviljar bistånd till behandling för spelmissbruk
framstår därför som felaktig.

När man läser frivårdens första utredning och yttrande får man sammanfattningsvis
intrycket att det inte finns förutsättningar att få Nacka kommun att bekosta be-
handling för AA:s spelmissbruk. Detta är enligt min uppfattning missvisande. Det
måste ställas höga krav på att tjänstemän uttrycker sig sakligt och korrekt. Jag är
kritisk till hur BB uttryckt sig i utredningen och yttrandet.

En annan fråga är om BB under den första utredningen gjort det som kan förväntas
av henne. Som redovisats ovan ska Kriminalvårdens yttrande och den utredning
som behövs för yttrandet anpassas efter rättens behov av beslutsunderlag i varje
enskilt fall. I AA:s fall har tingsrätten uttryckligen angett att utredningen skulle
inriktas på att utreda förutsättningarna för s.k. kontraktsvård. BB har visserligen
haft vissa kontakter med socialtjänsten i Nacka kommun om AA. Som konstaterats
ovan verkar hon dock inte ha samrått med den enhet som handlägger bistånd för
behandling av spelmissbruk när det gäller AA:s behov och kommunens vilja att
bekosta en behandling. BB har i stället stannat vid att redovisa bedömningen att
AA inte har behov av en så ingripande behandling som placering på
behandlingshem.
                                                                    Dnr 5436-2013    Sid 8 (9)




Jag har ingen invändning mot att BB redovisat frivårdens bedömning av AA:s
behov av behandling. Eftersom tingsrätten uttryckligen angett att utredningen
skulle inriktas på att utreda förutsättningarna för s.k. kontraktsvård, är det
anmärkningsvärt att möjligheten att få Nacka kommun att bekosta en behandling
för spelmissbruk inte utreddes uttömmande. Som anförts ovan kan domstolen inte
döma till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan om inte frivården utarbetat ett
underlag för denna påföljd. I domstolens bedömning i påföljdsdelen ligger inte bara
straffmätning, bedömning av straffvärde och om en icke frihetsberövande påföljd
blir tillräckligt ingripande. Domstolen måste också självständigt kunna bedöma
bl.a. den tilltalades behov av insatser och motivation att tillgodogöra sig behand-
ling. I AA:s fall har detta inte gått att göra eftersom frivården inte tillfredsställande
utrett möjligheterna att utforma en sådan särskild behandlingsplan som är en förut-
sättning för att döma till s.k. kontraktsvård.

Underlåtenhet att skicka yttrandet till AA
Som redovisats ovan är det rättens uppgift att sända en kopia av yttrandet till den
misstänkte när det är rätten som begärt yttrandet. Även om lagen säger att det är
domstolen som ska skicka yttrandet till den misstänkte, ska frivården naturligtvis
tillmötesgå en begäran från den misstänkte om att få en kopia av det färdiga yttran-
det. Kriminalvården har inte i sitt yttrande kommenterat om BB blivit ombedd av
AA att skicka yttrandet till honom eller om hon åtagit sig att göra det. Det kan dock
noteras att den e-postkonversation mellan AA och BB som AA lämnat in till JO ger
intryck av att BB var medveten om AA:s önskemål om att få yttrandet skickat till
sig.

Ifrågasatt brott mot tystnadsplikten
Kriminalvården har i sitt remissvar inte kommenterat AA:s påstående att BB är
bekant med DD. Jag konstaterar att vad som framkommit genom utredningen inte
ger mig anledning att rikta någon kritik mot frivården eller att göra några andra
uttalanden när det gäller detta.

Brister i dokumentationen
Av utredningen framgår att noteringar som frivårdens handläggare gör som stöd för
minnet gallras när en personutredning expedieras. Den enda redogörelse för de ex-
terna kontakter som handläggaren haft och vad som framkommit vid dessa finns
alltså i utredningen/yttrandet som skickas till domstolen.

Av frivårdens första personutredning framgår bl.a. att BB kontaktat
socialsekreteraren DD i Nacka kommun för samråd om eventuell kontraktsvård.
Det finns dock ingen uppgift om tidpunkten för denna kontakt. Det finns inte heller
någon närmare beskrivning av vilken information om AA:s situation som lämnats
av BB eller vad DD uppgett. Av utredningen framgår också att AA har ifrågasatt
BB:s uppgifter om vad som framkommit vid kontakterna med Nacka kommun och
att uppgifterna inte varit alltigenom korrekta. Enligt min uppfattning visar det som
hänt i AA:s ärende på behovet av att utredningsåtgärder dokumenteras på ett tydligt
sätt. Jag är kritisk till de brister i dokumentationen som förekommer i
                                                                 Dnr 5436-2013   Sid 9 (9)




personutredningen gällande AA. Det framstår dessutom som märkligt att BB i sitt
andra yttrande hänvisar till att vissa uppgifter ”bokförts” i minnesnoteringar, när
dessa noteringar inte finns kvar.

Att utredningsåtgärder dokumenteras korrekt är viktigt av flera orsaker. Det un-
derlättar om någon annan tjänsteman ska ta över ansvaret för utredningen. Det är
också av stor betydelse vid JO:s granskning av hur myndigheterna fullgör sina
uppgifter och möjliggör över huvud taget en kontroll i efterhand av vad som hänt i
en utredning.

Övrigt
Det som AA anfört i övrigt ger inte anledning till någon kommentar.

Ärendet avslutas.
