# Kritik mot en åklagare, som lagt ned en förundersökning om tjänstefel trots att relevanta utredningsåtgärder inte vidtagits

JO 2013-12-13 dnr 5453-2012

BESLUT
                                                                           Datum               Dnr                    Sid
                                                                           2013-12-13          5453-2012             1 (5)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot en åklagare, som lagt ned en förundersökning om tjänstefel
                        trots att relevanta utredningsåtgärder inte vidtagits

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde ett antal anställda vid Polismyndigheten i Öster-
                        götlands län, utlänningsroteln, klagomål på handläggningen av en förundersökning
                        angående tjänstefel. De angav bl.a. följande.

                        Under våren 2012 inleddes en förundersökning om tjänstefel, begånget vid
                        utlänningsroteln i Norrköping. Enligt brottsanmälan hade det bl.a. förekommit
                        brister i diarieföringen vid utlänningsroteln. Personal från Polismyndigheten i
                        Östergötlands län uppmanades att biträda med utredningsåtgärder i ärendet. Efter
                        en tid beslutade den åklagare som ledde förundersökningen att lägga ned
                        densamma. Skälen för nedläggningsbeslutet var att utredningen i ärendet inte
                        visade att brott hade begåtts och att åklagaren inte hade erhållit den utredning som
                        begärts från polisen.

## Utredning

Handlingar inhämtades och granskades. Av dessa framgick bl.a. att chefsåklagaren
                        AA, Riksenheten för polismål, den 19 juni 2012 beslutat att lägga ned den aktuella
                        förundersökningen rörande tjänstefel.

                        Skälen för beslutet löd: ”Det finns inte längre anledning att fullfölja
                        förundersökningen. På det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte att
                        bevisa att den eller de som varit misstänkta har gjort sig skyldiga till brott.
                        Ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt.”

                        Som särskild motivering angavs vidare att polismyndigheten inte hade
                        tillhandahållit underlag i ärendet.

                        Åklagarmyndigheten (vice riksåklagare BB) inkom med yttrande.

                        Inför upprättandet av yttrandet hade Åklagarmyndigheten inhämtat upplysningar
                        från AA, som uppgett följande.

                                  Anmälan om tjänstefel vid utlänningspolisen i Norrköping registrerades vid
                                  Riksenheten för polismål den 16 februari 2012 [0150-K843-12] och jag tilldelades



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                       Dnr 5453-2012    Sid 2 (5)




      ärendet samma dag. Vid telefonkontakt med utsedd utredare, kommissarie CC vid
      internutredningsenheten i Linköping, beslutade jag samma dag, på då tillgängliga
      uppgifter, att inleda förundersökning avseende nämnda brott. Brottsmisstankarna
      gällde att olika handlingar inte expedierats och/eller handlagts i enlighet med
      gällande föreskrifter. Vem som kunde misstänkas bära det straffrättsliga ansvaret var
      inte känt. Utredningsarbetet skulle till en början inriktas på att fastställa vilka
      ärenden som kunde misstänkas vara felaktigt handlagda och på vilket sätt. CC skulle
      skyndsamt dokumentera detta vid besök i Norrköping.
      Utredningsmannen kontaktade därefter mig påföljande dag och berättade att
      anmälande polis, enhetschefen för narkotika- och underrättelseenheten vid
      Polismyndigheten i Östergötlands län, kommissarie DD, lovat att gå igenom den hög
      med omhändertagna handlingar han nu hade inlåsta i sitt kassaskåp (enl. uppgift ca 1
      meter) och göra en förteckning över felaktigt handlagda ärenden och vad som var
      felaktigt i varje ärende. Vidare upplyste CC att vederbörande polismästare hade låst
      den aktuella expeditionen men nu önskade besked om polisen åter kunde få tillgång
      till denna. Jag gjorde bedömningen att det inte var aktuellt med något tvångsmedel
      från min sida, varför jag inte motsatte mig denna begäran. Jag var helt nöjd med att
      få en förteckning över de handlingar som handlagts felaktigt och på vilket sätt. Både
      jag och utredningsmannen bedömde att det var helt nödvändigt att anmälande
      polismyndighet måste bistå oss med underlag för att vi skulle kunna göra en
      bedömning av förundersökningens fortsatta inriktning.
      Någon dag senare upplyste CC mig om att han vid nytt möte med polisintendent CD
      och kommissarie DD blivit lovad att Polismyndigheten i Östergötlands län skulle
      tillse att begärt underlag kom oss till handa. Det rådde enighet om att den personal
      som skulle gå igenom handlingarna måste vara insatta i utlänningsrotelns rutiner.
      En begäran om biträde av personal från en myndighet är en åtgärd som det finns stöd
      för i 13 § andra stycket förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om
      brott av anställda inom polisen m.m. jämfört med punkt 10 i tjänsteföreskrifter för
      internutredningsavdelningen (A-127-164-11).
      Den 20 mars meddelade kommissarie DD att en sammanställning över felaktigt
      hanterade ärenden var klar att överlämnas till oss. De omhändertagna handlingarna
      hade nu identifierats i tre delar. De handlingar som var helt korrekt handlagda, de
      handlingar som kan tänkas vara felaktigt handlagda samt ovidkommande handlingar.
      Därefter har CC fortlöpande försökt få det utlovade underlaget. Han har på ett
      föredömligt sätt dokumenterat sina ansträngningar härvidlag i en handling benämnd
      ”Minnesanteckning Egna anteckningar” till vilken jag hänvisar […]. Vi hade under
      utredningstiden, även vid tillfällen som inte redovisats i anteckningarna, en dialog
      där jag fortlöpande informerades om hans olika förfrågningar och vi noterade med
      stigande förvåning myndighetens passivitet.
      Utredningsmannen och jag var i mitten av juni helt överens om att vi inte såg någon
      möjlighet att föra utredningen framåt. Jag beslutade därför den 19 juni att lägga ned
      förundersökningen p.g.a. det rådande bevisläget.
      Man kan i efterhand fråga sig om jag borde ha fört upp polisens visade passivitet på
      en än högre chefsnivå. Eftersom såväl polismästaren och polisintendenten samt
      [internutredningsenheten i] Linköpings båda kontaktmän vid myndigheten varit
      involverade i ärendet, gjorde jag bedömningen att detta inte skulle vara en
      framkomlig väg.
Den handling som CC upprättat och som AA hänvisat till bifogades yttrandet.

Åklagarmyndigheten hade även inhämtat upplysningar från vice överåklagaren EE,
som uppgett följande.

      Anmälan i ärendet [0150-K843-12] anger endast att det i samband med genomgång
      av diverse handlingar framkommit uppgifter som tyder på att det förekommit
                                                                        Dnr 5453-2012     Sid 3 (5)




     felhantering i bland annat diarieföringen. Någon ytterligare precisering eller
     underlag för anmälan har inte lämnats av polismyndigheten. Enligt ett upprättat PM
     som utgör underlag till anmälan framgår att olika handlingar inte expedierats
     och/eller handlagts i enlighet med gällande föreskrifter.
     Åklagaren har genom utredningsmannen i ärendet vid en mängd tillfällen, vilket
     framgår av handlingarna i akten, begärt biträde av polismyndigheten. Åklagaren har
     bedömt att den personal som skulle göra genomgången av handlingarna måste vara
     insatta i de rutiner som gäller på utlänningsroteln och därför begärt biträde. Enligt
     förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom
     polisen m.m. 13 § andra stycket jämfört med tjänsteföreskrifter för internutrednings-
     avdelningen punkt 10 ska en polismyndighet lämna biträde om det i ett ärende finns
     behov av utredningspersonal med särskild kompetens. Åklagaren har således haft
     stöd för sin begäran om biträde för att kunna genomföra utredningen. Under hand
     har uppgifter lämnats om att vissa åtgärder vidtagits men sedan har inget
     utredningsmaterial lämnats till internutredningsavdelningen. Åklagaren har då lagt
     ned förundersökningen.
     De frågor som i efterhand kan ställas är om åklagaren skulle beslutat om beslag av
     handlingarna och, då begärt biträde inte lämnats, fört upp frågan på en högre nivå
     inom polismyndigheten. Enligt min uppfattning fanns inte skäl för någon av dessa
     åtgärder med hänsyn till omständigheterna. I inledningen av utredningen utlovades
     biträde och även under utredningens gång lämnades uppgifter om att åtgärder
     vidtogs. Det har inte framkommit någon uppgift från polismyndigheten att de inte
     var villiga att biträda med granskningen utan snarare inledningsvis på ett positivt sätt
     erbjudit sig att biträda med granskningen. Såväl polismästare som polisintendent och
     polismyndighetens kontaktmän mot [internutredningsenheten] har varit involverade.
Åklagarmyndigheten gjorde följande bedömning.
     Det är utifrån allmänna utgångspunkter och tilltron till rättsväsendet av yttersta vikt
     att brott i tjänsten inom polisen lagförs. Det är därför avgörande att utredningar om
     sådana brott bedrivs med stor noggrannhet och omsorg.
     Åklagaren har gjort bedömningen att det fanns anledning att anta att tjänstefel skulle
     kunna vara begånget och har inlett förundersökning. Jag gör för egen del inte någon
     annan bedömning.
     Det har därefter kommit fram att arbetssituationen vid utlänningsroteln, avseende
     organisation, arbetsbörda och ledning, vid flera tillfällen innan den nu aktuella
     utredningen påbörjades hade varit uppe till diskussion vid polisen i Östergötland.
     Det har också framkommit att de handlingar som skulle kunna vara felaktigt hand-
     lagda sorterats fram. För att kunna konstatera om och i så fall på vilket sätt dessa
     hade handlagts felaktigt så var avsikten att dessa skulle gås igenom mot bl.a.
     ärenden och i datasystem. Åklagaren gjorde bedömningen att en sådan genomgång
     måste göras av personal som varit insatt i utlänningsrotelns rutiner och arbetsupp-
     gifter varför biträde med denna arbetsuppgift begärdes av Polismyndigheten i
     Östergötlands län. Någon sådan genomgång har dock inte kommit att ske.
     Åklagaren lade sedan ned förundersökningen med den närmare motiveringen att
     polismyndigheten inte tillhandahållit underlag i ärendet. Innan så skedde hade
     åklagaren inte tagit upp problemen i utredningen med sin chef. Polismästaren eller
     länspolismästaren hade inte heller kontaktats för att få till stånd det biträde med
     utredningsåtgärder som begärts.
     Det är självfallet av stor betydelse att alla relevanta utredningsåtgärder vidtas när det
     gäller misstänkta tjänstefel inom polisen. Förhållandena i det aktuella ärendet har
     enligt min uppfattning inte varit sådana att förundersökningen borde ha lagts ned.
     Jag har därför i dag på eget initiativ beslutat att återuppta förundersökningen
     avseende tjänstefel […].
                                                                     Dnr 5453-2012   Sid 4 (5)




      Jag förutsätter att Polismyndigheten i Östergötlands län nu kommer att ge
      förundersökningsledaren det biträde som begärs.
Åklagarmyndigheten inkom i ett senare skede med en upplysning om att den av BB
återupptagna förundersökningen avslutats med ett godkänt strafföreläggande
avseende tjänstefel.

Rättslig reglering
En förundersökning ska inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat
skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. En
förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Finns
det inte längre skäl att fullfölja en förundersökning ska den läggas ner. (Se 23 kap.
1 § första stycket och 4 § andra stycket rättegångsbalken.)

Undersökningsledaren ansvarar för förundersökningen i dess helhet och ska se till
att utredningen bedrivs effektivt och att enskildas rättssäkerhetsintressen tas
tillvara. Undersökningsledaren ska också ge dem som biträder honom de direktiv
som behövs för arbetet (1 a § andra stycket förundersökningskungörelsen).

När en förundersökning leds av åklagare får han anlita biträde av polismyndighet
för att verkställa undersökningen (23 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken).

Enligt 13 § andra stycket förordningen (2010:1031) om handläggning av ärenden
om brott mot anställda inom polisen m.m. ska en polismyndighet, om det i ett
ärende finns behov av utredningspersonal med särskild kompetens, lämna biträde
till Rikspolisstyrelsen om inte särskilda skäl talar emot det.

I tjänsteföreskrifterna för internutredningsavdelningen anges att om det finns behov
av utredningspersonal eller annan personal med särskild kompetens i en utredning
så får chefen för en internutredningsenhet, efter samråd med åklagare, begära
biträde av Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, en polismyndighet eller annan
myndighet (punkt 10).

Bedömning
Som Åklagarmyndigheten konstaterat är det av yttersta vikt att utredningar om
brott i tjänsten inom polisen bedrivs med stor noggrannhet och omsorg. När en
sådan förundersökning har inletts bör den i normalfallet inte läggas ned utan att
samtliga relevanta utredningsåtgärder har vidtagits.

I detta fall utfördes inte de utredningsåtgärder som AA ansett behövliga. Med
motiveringen att polismyndigheten inte tillhandahållit underlag i ärendet lade han
då ned förundersökningen och angav att det utifrån befintligt utredningsmaterial
inte gick att bevisa att den som eller de som varit misstänkta gjort sig skyldiga till
brott. Han hade dessförinnan inte påtalat problemen i utredningen för sin chef eller
kontaktat polismyndighetens ledning för att få till stånd det biträde med
utredningsåtgärder som begärts.
                                                              Dnr 5453-2012   Sid 5 (5)




Åklagarmyndigheten har funnit att förhållandena i det aktuella ärendet inte var
sådana att förundersökningen borde lagts ned. Jag instämmer i den bedömningen.
Jag noterar också att vice riksåklagaren BB beslutat att återuppta
förundersökningen och att den sedan avslutats med ett godkänt strafföreläggande
avseende tjänstefel.

Sammanfattningsvis ska AA kritiseras för att han lade ned förundersökningen om
tjänstefel utan att se till att relevanta utredningsåtgärder vidtogs.
