# Kritik mot Polismyndigheten i Västra Götaland för långsam handläggning av en förundersökning och mot en åklagare vid Åklagarmyndigheten, 2:a åklagarkammaren i Göteborg, för att denne inte uppmärksammade att brottet preskriberats när åtal väcktes

JO 2007-09-12 dnr 5457-2006

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                     Sid
                                                                      2007-09-12        5457-2006              1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Västra Götaland för långsam hand-
                        läggning av en förundersökning och mot en åklagare vid Åklagar-
                        myndigheten, 2:a åklagarkammaren i Göteborg, för att denne inte
                        uppmärksammade att brottet preskriberats när åtal väcktes

## Anmälan

AA begärde i en anmälan att JO skulle granska åklagares vid Åklagarmyndigheten,
                        2:a åklagarkammaren i Göteborg, och Polismyndighetens i Västra Götaland
                        handläggning av en förundersökning gällande misshandel och olaga hot. Han var
                        missnöjd med handläggningstiden. Trots att de tre tilltalade namngavs redan i sam-
                        band med anmälan i maj 2003 dröjde det till februari respektive mars 2005 innan
                        förhör med dessa ägde rum. Åklagaren väckte sedan åtal för bl.a. olaga hot, vilket
                        brott var preskriberat. I stämningsansökan angav denne ett felaktigt brottsdatum.

## Utredning

Från Göteborgs tingsrätt infordrades stämningsansökan i det aktuella målet.
                        Vidare infordrades och granskades förundersökningsprotokollet i polismyndig-
                        hetens ärenden K74122-03, K76656-03 och K80538-03 samt diarieblad och
                        åklagares beslut att lägga ned åtalet i åklagarkammarens ärende dnr 402A-3178-05.
                        Av handlingarna framgick bl.a. följande.

                        En anmälan om misshandel upprättades den 18 maj 2003 (K74122-03). Det på-
                        stådda brottet hade begåtts samma dag. Förundersökningen var polisledd. Under
                        maj månad ägde flera förhör rum. Vid utredningen framkom uppgifter om att
                        ytterligare två personer hade misshandlats vid det aktuella tillfället och att en av
                        dessa också utsatts för hot. Med anledning av detta upprättades nya anmälningar
                        den 22 och 28 maj 2003 och förundersökning inleddes (K76656-03 och K80538-
                        03). I september 2004 begärde polismyndigheten rättsintyg beträffande en av måls-
                        ägandena. I oktober 2004 hölls ett kompletterande målsägandeförhör. Därefter vid-
                        togs vissa utredningsåtgärder i januari 2005. I mitten av februari 2005 hördes två
                        av de misstänkta och i slutet av mars hördes den tredje personen som var misstänkt
                        för brott. Slutdelgivning skedde i början av juni 2005, varefter ärendet den 19
                        augusti 2005 slutredovisades och samma dag överlämnades till åklagare.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                        Dnr 5457-2006     Sid 2 (6)



Kammaråklagaren BB väckte åtal för misshandel och olaga hot i en ansökan om
stämning den 27 september 2005. I stämningsansökan angavs brottsdatum till den
18 mars 2005. Den 19 september 2006 beslutade en annan åklagare att lägga ned
åtalet för olaga hot med hänvisning till att brottet var preskriberat.

Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över
åklagarens handläggning av ärendet såvitt avsåg brottet olaga hot.

Åklagarmyndigheten (genom vice överåklagaren CC) kom in med ett remissvar till
vilket fogades upplysningar från bl.a. BB.

BB uppgav följande.
      Ärendets handläggning har under förundersökningen letts av företrädare för polis-
      myndigheten. Jag finner beträffande handläggningen fram till dess att utredningen
      den 22 augusti 2005 inkommit till Åklagarmyndigheten inte skäl att kommentera
      polismyndighetens handläggning. I denna del får ansvarig förundersökningsledare
      yttra sig.
      När det gäller beslutet att väcka åtal har jag inga minnesbilder kring själva hand-
      läggningen men angivandet av felaktigt datum torde kunna förklaras med att jag sett
      fel på siffrorna och råkat kasta om dem i stämningsansökan. Jag har därför inte upp-
      märksammat att brottet olaga hot preskriberats utan utgått ifrån att brottsdatum varit
      den 18 mars 2005. Det hela är beklagligt och jag är självklart tacksam över att miss-
      taget har upptäckts och tillrättats.
CC anförde följande.

## Bakgrund

Den 22 augusti 2005 inkom till åklagarkammaren ett förundersökningsprotokoll från
      polisen. Förundersökningen var polisledd. Förundersökningsprotokollet var daterat
      den 17 augusti 2005 och upptog tre anmälningar rörande misshandel och olaga hot
      nämligen K74122-03, K76656-03 och K80538-03.
      Av förundersökningsprotokollet framgår att förhören med resp. målsägande hölls i
      maj 2003. Ett rättsmedicinskt protokoll var daterat i juni 2003 och i detsamma
      angavs att undersökningen genomförts den 20 maj 2003.
      Den 27 september 2005 väckte åklagaren åtal för misshandel och olaga hot. I
      stämningsansökan angavs brottstiden till den 18 mars 2005. Samtliga K-nummer
      var i stämningsansökan angivna till 05. Ett av K-numren – K80538 – angavs som
      K60538.
      Den 19 september 2006 lade åklagaren ned åtalet för olaga hot under motivering att
      brottet var preskriberat.

## Bedömning

Brottet olaga hot var föremål för åtalspreskription när förundersökningsprotokollet
      inkom till åklagarkammaren.
      Mot bakgrund av vad som ovan nämnts angående de uppgifter som antecknats i
      förundersökningsprotokollet rörande främst tidpunkten för brotten kan det förefalla
      märkligt att åklagaren kunnat förlägga brottstidpunkten till i mars 2005.
      Åklagaren har i sitt yttrande som en möjlig förklaring till det inträffade uppgivit att
      han kan ha sett fel på siffrorna och därefter råkat kasta om dem i stämningsansökan.
      Åklagarmyndigheten kan konstatera att det nu i efterhand inte går att få ett definitivt
      svar på frågan hur det kunde inträffa. Åklagaren har lämnat en möjlig förklaring.
      Åklagaren har gjort fel vilket är beklagligt. Enligt Åklagarmyndighetens mening har
      åklagarens handläggning inte präglats av den noggrannhet som kan förväntas.
                                                                       Dnr 5457-2006    Sid 3 (6)



Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
handläggningen av de aktuella ärendena.

Polismyndigheten (biträdande länspolismästaren DD) kom in med ett remissvar
jämte upplysningar m.m.

Av upplysningarna framgick bl.a. följande. Kommissarien EE lade ärendet i balans.
Det rörde sig om en misshandel utan allvarliga skador och det var inte något
ungdomsärende. Enheten hade ett stort ärendeinflöde och det var nödvändigt att
prioritera. – Efter sommaren 2004 handlades ärendet av polisinspektören FF. Han
nödgades prioritera bland sina ärenden. Under 2004 och 2005 arbetade han med det
aktuella ärendet. Under 2004 svarade han även ibland för EE som
förundersökningsledare. Sommaren 2005 fick han ett ärende där två misstänkta
flickor satt frihetsberövade under juni och juli 2005. Ärendet tog mycket tid i
anspråk. Han hade även semester under den tidigare delen av sommaren. Härefter
kunde han färdigställa ärendet i augusti 2005. – Enligt kommissarien GG,
utrednings- och spaningschef vid NÄPO Göteborg City sedan den 1 oktober 2005,
är en trolig förklaring till att ärendena blivit gamla att den tidigare organisationen
med tre närpolisområden i centrum inte "höll". Till detta kommer bl.a. hög
arbetsbelastning och att det från början inte har funnits någon balansansvarig som
kunde flagga upp när ärenden blev liggande. Numera finns det en balansansvarig
kommissarie som enbart arbetar med att kontrollera balanserna och flagga upp när
ärenden blir gamla.

DD anförde i huvudsak följande.

## Händelseförlopp

Efter att ha deltagit i en fest på Karlstens fästning på Marstrandsön den 18 maj
      2003 kom två grupper med yngre män i bråk med varandra i centrala Göteborg.
      Förundersökning om misshandel och olaga hot inleddes den 19 maj 2003 och flera
      utredningsåtgärder vidtogs innan ärendet fördes över till närpolisområde Nordstaden
      där kommissarie EE var förundersökningsledare. Under den här tiden var han även
      utredningschef i Nordstaden.
      EE lade ärendet i balans den 18 juni 2003. Som skäl för sitt beslut har han åberopat
      att inga allvarligare skador inträffade och att ärendet inte var något ungdomsärende.
      Även det stora ärendeinflödet till utredningsenheten låg till grund för beslutet.
      Den 30 augusti 2004 tog han ärendet ur balans och lade det på en förhörsledare som
      slutredovisade ärendet till åklagaren den 19 augusti 2005.
      Som utredningschef drev EE under en period ett projekt som gällde ärende-
      balanserna vid utredningsenheten i Nordstaden. Ett av målen var att samtliga
      anmälda våldsbrott från 2000 och 2001 skulle vara redovisade vid projekttidens
      utgång som var satt till den 29 februari 2004.
      Polismyndigheten har redovisat detta i ett tidigare yttrande till JO med dnr AL 793-
      8885-05 (JO dnr 3054-2005). Av yttrandet framgår även att EE kvartalsvis följde
      upp och redovisade ärendebalanserna vid utredningsenheten.
      Handläggningen av brottsutredningen framgår av bifogade sammanställning över
      beslut och åtgärder i ärendet och de uppgifter som polispersonalen har lämnat i
      saken. (här utelämnat – JO:s anm.)
                                                                          Dnr 5457-2006     Sid 4 (6)



      Rättslig reglering m.m.
      Enligt 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken skall förundersökningen bedrivas
      så skyndsamt som omständigheterna medger. Finns det inte längre anledning att
      fullfölja den skall den läggas ned.
      I tjänsteföreskrift 403 Anmälningar om brott m. m. under punkt 1.3 anges att brotts-
      ärenden skall utredas inom det närpolisområde där brottet har förövats med vissa
      angivna undantag. I den organisation som gällde när anmälan skedde innebar det
      närpolisområde Nordstaden när ärendet fortskridit så långt att gärningsmännen
      kunde pekas ut.
      Under punkt 7 i tjänsteföreskriften behandlas balanser. I punkt 7.2 sägs att det
      åligger varje närpolischef/utredningschef att fortlöpande och minst en gång varje
      kvartal gå igenom balanserna. Över förrättningen skall föras protokoll.
      Polisstyrelsen har för budgetåret 2007 fastställt mål och riktlinjer för polismyndig-
      heten. För verksamhetsgrenen utredning och lagföring sägs under punkt 3.2.3
      Strategier att brott som våld och hot om våld i gatumiljön kräver ständig upp-
      märksamhet och aktiva insatser av polisen. Detta är en central uppgift främst för
      närpolisområdena. Förmågan att hantera denna typ av brottslighet är av avgörande
      betydelse för medborgarnas upplevelse av trygghet i vardagen och deras förtroende
      för myndighetens verksamhet.
      I övrigt arbetar områdes- och avdelningscheferna på uppdrag av polismyndigheten
      fortlöpande med att förkorta handläggningstiderna och öka uppklarningsprocenten i
      brottsutredningarna. En form för detta är arbete i projektgrupp

## Bedömning

Kravet på att förundersökningen skall bedrivas skyndsamt enligt 23 kap. 4 § andra
      stycket rättegångsbalken är inte uppfyllt. Det har tagit för lång tid att få ett färdigt
      förundersökningsprotokoll. Det är oacceptabelt att ett ärende blir liggande så länge
      som har skett.
      Med så stora tidsutdräkter är risken för rättsförluster uppenbar, främst genom att
      bevisningen tunnas ut. De inblandades minnesbilder från händelsen bleknar och
      intresset från vittnen och andra att medverka i utredningen avtar. Ytterst handlar det
      om allmänhetens tilltro till polisens förmåga att lösa sina uppgifter.
      EE var väl medveten om detta och fick ned ärendebalanserna bland annat när det
      gällde våldsbrotten. Av polismyndighetens tidigare yttrande framgår att EE
      kvartalsvis även följde upp och redovisade ärendebalanserna vid utredningsenheten
      och tog ansvar för verksamheten.
      I det här sammanhanget bör nämnas att den 1 januari 2005 organiserades när-
      polisområde Göteborg City. Dessförinnan var centrala Göteborg uppdelat i tre
      mindre närpolisområden som var för små för att effektivt kunna lösa sina uppgifter.
      Det uppstod samordningsproblem och det rådde dessutom brist på utbildade
      förhörsledare.
      Med det nya närpolisområdet har skapats betydligt bättre möjligheter att utnyttja de
      samlade resurserna på ett rationellt sätt. Genom fortlöpande satsningar på utbildning
      har dessutom förmågan att utreda brott ökat.
Remissvaren översändes till AA, som bereddes tillfälle att yttra sig. Han anförde
bl.a. följande. Åklagaren har inte lämnat en nöjaktig förklaring till varför
brottstidpunkten har förlagts till ett felaktigt datum. Den enda möjliga förklaringen
är grov försummelse från åklagarens sida vid genomgången av förundersökningen
innan han väckte åtal. Det skall dock tilläggas, vilket inte ursäktar åklagarens
handlande, att brottet olaga hot var föremål för preskription när förundersökningen
översändes från polismyndigheten.
                                                                   Dnr 5457-2006     Sid 5 (6)



Bedömning
Av 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken framgår att en förundersökning skall
bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Finns det inte längre skäl att
fullfölja en förundersökning skall den läggas ned. Enligt 1 a § förundersöknings-
kungörelsen (1947:948) är det undersökningsledaren som har ansvar för förunder-
sökningen i dess helhet. Han skall se till att utredningen bedrivs effektivt och att
den enskildes rättssäkerhetsintresse tas till vara.

Förundersökningen, som var polisledd, inleddes i maj 2003. I augusti 2005 slut-
fördes utredningen och ärendet överlämnades till åklagare. Förundersökningen vid
polismyndigheten pågick således under en tid av två år och tre månader. Genom
utredningen har framkommit att ärendet vid ett tillfälle låg obearbetat under en tid
av ett år och fyra månader. I två av ärendena kom det att dröja ett år och åtta
månader från det att personer antecknades som skäligen misstänkta till dess att
förhör med dessa ägde rum. Tre månader innan ärendet överlämnades till åklagare
hade brottet olaga hot preskriberats. Enligt vad som upplysts från polismyndig-
hetens sida är förklaringen till den utdragna handläggningstiden arbetssituationen
vid myndigheten.

JO har under de senaste åren i ett stort antal ärenden kunnat konstatera att den
brottsutredande verksamheten uppvisar allvarliga brister och att handläggnings-
tiderna i åtskilliga fall inte står i överensstämmelse med det skyndsamhetskrav som
uttalas i rättegångsbalken. Jag är således väl medveten om att arbetssituationen
inom polisväsendet är ansträngd. Även med beaktande av detta är det emellertid
helt oacceptabelt att det inte vidtas några utredningsåtgärder i ett ärende under en
så lång tidsperiod som i förevarande fall. Vidare måste givetvis, i den mån brott
inte utreds innan preskription inträder, gällande preskriptionstider uppmärksammas
och bevakas.

Att anmälda brott utreds på ett kompetent sätt inom rimlig tid är en förutsättning
bl.a. för att målsägandenas intressen skall kunna tillvaratas och är också av grund-
läggande betydelse för allmänhetens förtroende för polisen.

Sammanfattningsvis anser jag att polismyndigheten förtjänar kritik för hand-
läggningen av ärendet. Jag noterar att myndigheten vidtagit vissa åtgärder för att
komma till rätta med bristerna i utredningsverksamheten.

Jag övergår därefter till frågan om åklagarens handläggning. Åklagaren har, då han
fick in ärendet från polisen, inte noterat att brottet olaga hot var preskriberat och
han har i stämningsansökan felaktigt angett brottstidpunkten till den 18 mars 2005
istället för den 18 maj 2003.

Ett beslut att väcka åtal måste självfallet föregås av vissa kontrollåtgärder. En
sådan åtgärd är att kontrollera att brottet inte är preskriberat. BB har uppenbarligen
brustit i denna kontroll. Som förklaring till detta har han själv angett att han "sett
fel på siffrorna och råkat kasta om dem". Jag delar Åklagarmyndighetens
uppfattning att det mot bakgrund av uppgifterna i förundersökningsprotokollet i
och för sig är märkligt att BB kunnat förlägga brottsligheten till mars 2005. Annat
                                                                Dnr 5457-2006   Sid 6 (6)



har emellertid inte framkommit än att det rört sig om ett misstag. BB:s
handläggning har, som Åklagarmyndigheten påtalat, inte präglats av den nog-
grannhet som måste krävas. Han förtjänar kritik för detta.

Vad AA i övrigt har anfört motiverar inte någon åtgärd eller något uttalande från
min sida.

Ärendet avslutas.
