# Frågan om en åklagares vid Åklagarmyndigheten, 3:e åklagarkammaren i Malmö, och Polismyndighetens i Skånehandläggning av en begäran om besöksförbud m.m.

JO 2007-03-29 dnr 5486-2006

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                       Sid
                                                                           2007-03-29            5486-2006                1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Frågan om en åklagares vid Åklagarmyndigheten, 3:e åklagarkammaren
                        i Malmö, och Polismyndighetens i Skånehandläggning av en begäran
                        om besöksförbud m.m.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot Polismyndigheten i Skåne med
                        anledning av handläggningen av polisanmälningar m.m.

## Utredning

Handlingar i polismyndighetens ärende K129145-04 och ALM-438-18095-05 och
                        i 3:e åklagarkammarens i Malmö ärende dnr 303-3543-04-1-10 rörande besöks-
                        förbud inhämtades och granskades. Av dessa framgick bl.a. att AA den 29
                        november 2005 ansökte om besöksförbud. Ansökan kom in till 3:e åklagar-
                        kammaren i Malmö den 1 december 2005.

                        Muntliga upplysningar inhämtades därefter från bl.a. polisassistenten BB,
                        Polismyndigheten i Skåne, polisområde Malmö. Av dessa framgick i huvudsak
                        följande.
                                  Ansökan om besöksförbud kom in till polisen den 29 november 2005. Hon fick ta
                                  över ärendet någon gång i början på december 2006. När hon fick ärendet fanns det i
                                  akten en ansökan om besöksförbud. Utredningsakten innehöll därutöver anmälningar
                                  om misshandel, olaga hot m.m. Hon har senare kallat målsäganden till förhör i
                                  kriminalärendena. Vad hon nu kan påminna sig har hon dessförinnan inte fått några
                                  utredningsdirektiv i ärendena. Den 9 december 2005 höll hon ett dialogförhör med
                                  målsäganden rörande kriminalärendena. Det var problem att få det förhöret
                                  utskrivet. Hon gjorde därför en sammanfattning av förhöret som översändes till
                                  kammaråklagaren CC den 15 december, samtidigt som hon begärde
                                  utredningsdirektiv. Hon har inte tidigare fått några utredningsdirektiv från CC
                                  rörande ansökan om besöksförbudet. Detta fick hon först den 20 december 2005 då
                                  hon fick besked om att den som besöksförbudet avsåg att gälla skulle höras om sin
                                  inställning till besöksförbudet och delges misstanke om misshandel. Sam-tidigt fick
                                  hon beslut om hämtning till förhör och personefterlysning av den berörda personen.
                                  Hon känner till att handläggningen av besöksförbudsärenden skall ske skyndsamt.
                                  För att få veta vilka utredningsåtgärder hon skall behöva vidta måste hon få direktiv
                                  från åklagaren.
                        Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        anledningen till att något direktiv till polisen inte utfärdades förrän den 20
                        december 2005 enligt de upplysningar som polisen lämnat.


 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                      Dnr 5486-2006     Sid 2 (4)



Åklagarmyndigheten (genom vice överåklagaren DD) kom in med yttrande jämte
yttranden från chefsåklagaren EE och kammaråklagaren CC vid 3:e
åklagarkammaren i Malmö.

CC
     Undertecknad har som förundersökningsledare varit ansvarig för handläggningen av
     det ifrågavarande ärendet. Det skall sägas att jag endast har en ofullständig minnes-
     bild av själva handläggningen. Till min hjälp att lämna yttrandet har jag som under-
     lag haft tillgång till remisshandlingarna och åklagarmyndighetens akt. Några för-
     undersökningshandlingar har jag inte haft tillgängliga.
     Ansökan om besöksförbud inkom till åklagarmyndigheten den 1 december 2005.
     Av åklagarmyndighetens akt framgår att dåmera pågick förundersökning mot den
     misstänkte rörande brott mot målsäganden i oktober 2004, liksom rörande brott mot
     målsäganden så sent som den 25 november 2005.
     Vidare framgår att jag dagen efter att ansökan om besöksförbud inkommit lämnat en
     påminnelse till polisens utredningsman, BB, rörande utredningen. Någon skriftlig
     dokumentation av denna påminnelse finns inte i behåll. Såvitt jag kan dra mig till
     minnes har kontakten med BB rört direktiv om att aktualisera utredningen av de
     äldre brottsmisstankarna och samordna dessa med utredningen av de nytillkomna
     anmälningarna för att få ett fullständigare underlag för eventuellt beslut om
     besöksförbud. Möjligen har kontakten också rört frågan om målsägandebiträde
     skulle förordnas, och i så fall vem. Framställan om målsägande-biträde gjordes den
     12 december 2005. Jag har en bestämd minnesbild av att jag i initialskedet hade flera
     telefonkontakter med BB, att det förekom svårigheter att från målsäganden få
     tydliga och konkreta uppgifter rörande de påstådda händelserna, liksom att
     ytterligare brottsanmälningar gjordes av henne, även som anmälningar om att barn i
     familjen utsatts för brott av den misstänkte.
     Jag vill också minnas att förhör med målsäganden av någon anledning inte kunde
     hållas i ett sammanhang, eller åtminstone att förhör med henne redovisades i olika
     omgångar. Dessutom kommer jag ihåg att målsäganden och barnen tillfälligtvis
     lämnat Malmö och begett sig till släktingar i någon småländsk stad, vilket möjligen
     föranledde att förhören med henne drog ut något i tiden. Tydligast är bilden av att de
     uppgifter som lämnades av målsäganden var mångskiftande och svårbedömbara.
     Den 20 december 2005 har beslutsunderlaget varit sådant att förutsättningar funnits
     att höra den misstänkte och låta honom yttra sig över ansökan om besöksförbud. Jag
     har uppenbarligen inte ansett att omständigheterna varit sådana att beslut om besöks-
     förbud borde ha fattats innan den misstänkte beretts tillfälle att bemöta påståendena
     mot honom. Beslut om hämtning till förhör har tagits denna dag enligt åklagar-
     diariet, liksom det framgår att en påminnelse lämnats till polisen. Inte heller rörande
     denna påminnelse finns någon skriftlig dokumentation i behåll. Jag vill dock minnas
     att det rörde sig om att förtydligande förhör skulle hållas med målsäganden.
     Anledningen till att någon skriftlig dokumentation inte finns i behåll rörande
     påminnelser eller direktiv är att – i de fall sådana gjorts – det skett formlöst på
     anteckningslappar eller liknande som inte arkiverats. Arbetsanhopning, ett pressande
     arbetstempo, och ett stort antal kontakterna med polisen; skriftligen som muntligen
     och via mail är skälet till detta.
     I betraktande av svårigheterna att rekonstruera handläggningsgången inser jag vikten
     av att skriftligen dokumentera direktiv och påminnelser till polisen på ett mera form-
     bundet sätt.
EE
     Förelagd inkomma med yttrande i rub. ärende får jag anföra följande. I fråga om
     begärda upplysningar avseende ärende 303-3543-04 får jag hänvisa till vad kammar-
     åklagaren CC vid 3:e åklagarkammaren i Malmö anfört i av mig inhämtat yttrande.
     Av yttrandet framgår att beslutet om direktiv till polisen – enligt hans mening –
     lämnats redan dagen efter det begäran om besöksförbud inkommit till
     åklagarkammaren. Direktivet har avsett att från målsäganden få ett mera fullödigt
                                                                        Dnr 5486-2006       Sid 3 (4)



      beslutsunderlag för ett ev. beslut om besöksförbud. Detta underlag fanns i de
      anmälda övergreppen. Det bör här nämnas att ett besöksförbud avseende den
      gemensamma bostaden är en särskilt ingripande åtgärd som – med hänsyn till
      proportionalitetsprincipen – kräver mycket noggranna överväganden från åklagarens
      sida. Det förhållandet att utredningsmannen enligt egen utsago den 9 december 2005
      hörde målsäganden i kriminalärendena och därefter den 15 december per fax till
      åklagarkammaren översände en sammanfattning av förhören samt att CC slutligen
      den 20 december meddelade hämtningsbeslut avseende den misstänkte för att höras
      bl.a. om ansökt besöksförbud, ger enligt min uppfattning stöd för att han då fått ett
      bättre beslutsunderlag för att efter hörande av den misstänkte besluta i frågan om
      besöksförbud. Jag kan därför inte finna att det finns skäl ifrågasätta CC:s lämnade
      uppgifter i ärendet. Han har således den 2 december 2005 muntligen lämnat direktiv
      till BB att höra målsäganden om de brott hon tidigare anmält samt de nytillkomna
      anmälningarna, för att få beslutsunderlag för prövningen av den inkomna begäran
      om besöksförbud. Detta är i realiteten dels en påminnelse om att utreda de äldre
      anmälningarna, dels direktiv beträffande utredningarna av de nytillkomna
      anmälningarna dels och direktiv till polisen rörande besöksförbuds-utredningen, men
      har felaktigt diarieförts endast som ”Påminnelse till polisen, BB”.
      Handläggningen av besöksförbudsärendet har enligt min uppfattning – med
      beaktande av de svårigheter som förelegat att få kontakt med de inblandade parterna
      – skett med erforderlig skyndsamhet.
      I likhet med CC är jag av uppfattningen att den skriftliga dokumentationen och
      diarieföringen av beslutade utredningsåtgärder i detta ärende inte varit i enlighet
      med gällande föreskrifter och för detta kan inte CC undgå kritik. Från kammar-
      ledningens sida har det vid ett flertal arbetsplatsträffar till åklagarna påpekats
      vikten av att dokumentera och diarieföra beslutade åtgärder för att möjliggöra en
      granskning av ärendet i efterhand.
DD gjorde följande bedömning.
      Ansökan om besöksförbud inkom till åklagarkammaren den 1 december 2005.
      Utifrån de uppgifter den handläggande åklagaren lämnat i sitt yttrande till chefs-
      åklagaren kan Åklagarmyndigheten konstatera att åklagarens uppgifter rörande
      förekomsten av direktiv till utredningsmannen BB inte överensstämmer med
      den minnesbild BB uppgivit sig ha rörande bristen på direktiv. Någon skriftlig
      dokumentation av de av åklagaren uppgivna direktiven finns inte i akten eller i
      diariet. Enligt Åklagarmyndighetens bedömning går det mot bakgrund härav inte
      att få en säker bild av vad som förekommit i kontakterna mellan åklagaren och
      utredningsmannen.
      Åklagarmyndigheten delar chefsåklagarens uppfattning att åklagarens bristande
      dokumentation av beslutade utredningsåtgärder inte står i överensstämmelse med
      vad som gäller för uppgiften. Det noteras att kammarchefen i sitt yttrande uppgivit
      att det vid ett flertal arbetsplatsträffar för åklagarna påpekats vikten av att
      dokumentera och diarieföra beslutade åtgärder. Den handläggande åklagaren har
      också i sitt yttrande till kammarchefen uppgivit att han – i beaktande av svårig-
      heterna att rekonstruera handläggningsgången – insett vikten av att skriftligen
      dokumentera direktiv och påminnelser till polisen på ett mera formbundet sätt.
Muntliga upplysningar inhämtades därefter från BB där hon kommenterade CC:s
yttrande med att vad hon nu kan påminna sig har hon inte från CC fått vare sig
några skriftliga eller muntliga påminnelser eller utredningsdirektiv i ärendet förrän
den 20 december 2005.

Bedömning
Av utredningen framgår att AA den 29 november 2005 ansökte om besöks-förbud
och att ansökan kom in till åklagarkammaren två dagar senare. BB har uppgett att
hon inte kan påminna sig att hon fick några direktiv med anledning av ansökan
                                                                    Dnr 5486-2006   Sid 4 (4)



förrän den 20 december 2005. CC har däremot angett att hans minnesbild är att han
i anslutning till att ansökan kom in till åklagarkammaren gav direktiv att
aktualisera utredningen av de äldre brottsmisstankarna och samordna dessa med
utredningen av de nytillkomna anmälningarna för att få ett underlag för ett beslut i
frågan om besöksförbud. Någon skriftlig dokumentation har han inte i behåll.

Jag konstaterar att utredningen inte kunnat klarlägga om det getts några utrednings-
direktiv till polisen rörande handläggningen av besöksförbudet före den 20
december 2005, men noterar att det hölls förhör med målsäganden den 9 och 12
december 2005. Som Åklagarmyndigheten anfört i sitt remissvar skall påminnelser
och utredningsdirektiv i ett ärende dokumenteras och diarieföras. Om så hade skett
i det nu aktuella ärendet hade det funnits en större möjlighet att kunna klarlägga
vilka kontakter som förekommit mellan åklagaren och polisen rörande besöks-
förbudet. Det finns inte skäl att tro att ytterligare utredning skulle kunna leda till
klarhet i saken.

Frågor om besöksförbud skall alltid handläggas skyndsamt. För att besöksförbud
avseende gemensam bostad skall kunna komma i fråga fordras bl.a. dels att det på
grund av särskilda omständigheter finns en påtaglig risk för att den mot vilken
förbudet avses gälla kommer att begå brott mot en sammanboendes liv, hälsa, frihet
eller frid, dels att skälen för ett sådant förbud väger väsentligt tyngre än det intrång
eller men i övrigt som förbudet innebär för den som förbudet avses gälla (1 a §
lagen [1988:688] om besöksförbud). Ett förbud att uppehålla sig i en gemensam
bostad är således endast avsett att komma till användning i mera akuta situationer.
Det har därför föreskrivits att åklagarens beslut i ett sådant ärende skall meddelas
med särskild skyndsamhet (6 a § andra stycket samma lag).

Enligt Åklagarmyndighetens föreskrifter skall beslut i fråga om besöksförbud
meddelas inom en vecka från det ansökan om besöksförbud kommit in till eller av
annan anledning tagits upp vid en åklagarkammare, om inte särskilda skäl före-
ligger med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra omständigheter (ÅFS
2005:27, före den 29 december 2005; RÅFS 1997:7).

Jag kan konstatera att handläggningen under den period som varit föremål för min
granskning, dvs. den 29 november - 20 december 2005, inte har bedrivits med den
skyndsamhet som krävts. Utredningen har, som framgått, emellertid inte kunnat
klarlägga vad detta berott på. Jag vill därför erinra om att det i dessa ärenden är av
stor vikt att samarbetet mellan åklagare och polis fungerar väl. En åklagare måste
skyndsamt ta ställning till vilka eventuella utredningsåtgärder som krävs inför
dennes prövning av om besöksförbud skall meddelas och polisen skall utan dröjs-
mål verkställa de direktiv åklagaren gett.

Slutligen konstaterar jag att CC inte kan undgå kritik för sin underlåtenhet att
dokumentera de kontakter som skall ha tagits med polisen i ärendet.

Vad som i övrigt framkommit i ärendet föranleder inte någon ytterligare åtgärd
eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
