# Iakttagelser vid inspektioner rö rande handläggningen av hemliga tvångsmedel vid tre tingsrätter

JO 2010-11-30 dnr 5492-2010

## Beslut

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                   Sid
                                                                       2010-11-30        5492-2010            1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen                                                                5203-2010
Mats Melin                                                                               6461-2010




                        Iakttagelser vid inspektioner rörande handläggningen av hemliga
                        tvångsmedel vid tre tingsrätter


                        ChefsJO Melin justerade den 30 november 2010 ett protokoll med bl.a. följande
                        innehåll.

                        Den 10 och den 27 september samt den 10 november 2010 genomfördes
                        inspektioner av handläggningen av hemliga tvångsmedel enligt bl.a. 27 kap.
                        rättegångsbalken, RB, vid Solna, Södertörns och Nacka tingsrätter.

                        Vid inspektionerna lämnades bl.a. följande översiktliga information om
                        handläggningen av ärenden om hemliga tvångsmedel.

                        Vid Solna tingsrätt registreras uppgifter om ärendena i diariet, men separata s.k.
                        dagboksblad upprättas inte. Protokoll förs vid sammanträdena. Vid Södertörns och
                        Nacka tingsrätter upprättas separata dagboksblad i varje ärende. Dagboksbladen
                        läggs samman i en särskild pärm (Södertörn) respektive läggs in i varje ärende
                        (Nacka). Vid de två sistnämnda domstolarna förs inte protokoll eller anteckningar
                        från sammanträdena, varför eventuella vid sammanträdet muntligen lämnade
                        uppgifter antecknas på dagboksbladet eller på en handling i akten.

                        Det uppgavs att det vid Solna tingsrätt förekommer att åklagaren, efter att
                        diskussion uppkommit, under sammanträdet återkallar eller ändrar sin
                        framställning.

                        Iakttagelser
                        Vid inspektionen granskades de hemliga diarierna samt samtliga ärenden rörande
                        hemliga tvångsmedel från åren 2008–2010 (Solna), flertalet ärenden från år 2009
                        och alla ärenden från år 2010 (Södertörn) samt alla ärenden från åren 2008–2010
                        (Nacka).

                        Bland de mera övergripande iakttagelser som gjordes kan följande nämnas.

                        Det saknades som regel uppgift om tid för sammanträdet och det förekom, vid
                        Södertörn och Nacka tingsrätter, att namnen på dem som närvarade inte angavs.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                    Dnr 5492-2010    Sid 2 (6)
                                                                        5203-2010
                                                                        6461-2010



Det var inte ovanligt att åklagare, under pågående tillståndstid, gav in
framställningar om tillstånd till avlyssning eller övervakning beträffande annan
teleadress. Det framgick då långt ifrån alltid vad som gällde beträffande den
teleadress för vilken tillstånd tidigare hade getts.

Det syntes vara ovanligt att en åklagare informerade tingsrätten för det fall att
denne hade hävt ett beslut om avlyssning eller övervakning innan den tid för vilken
tillstånd getts hade löpt ut. I några fall fanns emellertid information om att
avlyssningen eller övervakningen ”upphört”, ”avslutats”, ”stängts ner” eller annat
motsvarande uttryck.

I ett antal fall, framför allt vid Södertörns tingsrätt men även vid Solna tingsrätt och
i något ärende vid Nacka tingsrätt, föreföll de uppgifter som lämnades i de
promemorior som getts in till stöd för framställningarna brista i fullständighet. I
dessa saknades vissa uppgifter som rimligen hade varit av betydelse för
beslutsfattandet. I åtskilliga av dessa fall saknades även anteckningar om vilken
tillkommande muntlig information som åklagaren lämnat vid sammanträdet.

I några ärenden framgick att syftet med avlyssningen eller övervakningen var att få
uppgift om var den skäligen misstänkte uppehöll sig. I ytterligare några ärenden
framgick, såvitt kunde utläsas av de ingivna handlingarna, att den begärda åtgärden
inte hade någon betydelse för utredningen mot den skäligen misstänkte och i stället
syftade till att identifiera andra gärningsmän.

Vid Solna tingsrätt noterades att åklagaren i ett fall begärt tillstånd till avlyssning
under en månad av en teleadress till vilken det uppgavs finnas synnerlig anledning
att anta att den misstänkte skulle komma att ringa. Det framgick dock av ingivna
handlingar att avlyssning bara skulle ske när den misstänkte befann sig på viss ort
utomlands. Tingsrättens tillstånd till avlyssning var inte försett med några
inskränkande villkor.

Vid Nacka tingsrätt hölls i ett ärende om hemlig teleavlyssning två sammanträden
utan att ett offentligt ombud var närvarande. Det fanns en anteckning på
dagboksbladet om att det inte hade förordnats något offentligt ombud ”p.g.a. stor
brådska”. Det framgick emellertid inte varför det hade varit bråttom eller om
anteckningen avsåg även det andra sammanträdet, som hölls dagen efter det första.

JO:s synpunkter
ChefsJO Mats Melin anförde följande.

Registrering och anteckningar vid sammanträde. Av offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400) och offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641)
följer att ett diarium över ärenden om bl.a. hemliga tvångsmedel omfattas av
sekretess. Handlingar i de hemliga tvångsmedelsärendena ska registreras när de
kommer in till eller har upprättats hos en domstol. De ska också efter hand som de
                                                                     Dnr 5492-2010    Sid 3 (6)
                                                                         5203-2010
                                                                         6461-2010



kommer in eller upprättas i ett ärende numreras i löpande följd och föras samman
till en akt (8 § förordningen [1996:271] om mål och ärenden i allmän domstol).

Det finns i och för sig ingen skyldighet för domstolen att upprätta dagboksblad i
varje ärende. När så sker ger det emellertid goda förutsättningar att snabbt kunna
överblicka materialet och enkelt kontrollera att samtliga handlingar finns med i
akten. Detta underlättar självfallet en tillsynsmyndighets efterhandsgranskning men
är också till fördel om t.ex. en annan beslutsfattare ska sätta sig in i ärendet. Jag vill
också nämna att eftersom diariet omfattas av sekretess finns som jag ser det inget
som hindrar att namnet på den skäligen misstänkte och vad saken gäller anges i
diariet.

Bestämmelserna i 6 kap. 3 § RB om vilka uppgifter som ska antecknas vid ett
sammanträde gäller samtliga typer av sammanträden och utgör minimiregler.
Således ska tiden för sammanträdet och vilka som deltar i sammanträdet framgå av
anteckningarna. Tingsrätten kan välja att göra dessa anteckningar i en särskilt
upprättad handling eller på t.ex. dagboksbladet. Jag anser för egen del att särskilt
upprättade anteckningar ger en mera överskådlig bild av vad som förekommit vid
sammanträdet, utan att rimligen behöva medföra något egentligt merarbete.

Successiva tillståndsbeslut. Om det inte längre finns skäl för ett beslut om hemlig
teleavlyssning, hemlig teleövervakning eller hemlig kameraövervakning, ska
åklagaren eller rätten enligt 27 kap. 23 § RB omedelbart häva beslutet. Rätten bör
därför, i de fall då det kommer in en framställning om avlyssning eller övervakning
av en ny teleadress eller övervakning av en ny plats och det inte av handlingarna
framgår att även de tidigare teleadresserna eller platserna alltjämt ska vara föremål
för avlyssning eller övervakning, alltid begära ett klargörande. Om det av
handlingarna framgår att ett tidigare lämnat tillstånd inte längre behövs, ska
åklagaren tillfrågas om beslutet hävts. – När åklagare lämnar information om att
beslut hävts är det angeläget att uttryckligen använda den lokution som finns i 27
kap. 23 § RB och undvika alternativa mera oklara uttryckssätt.

Fullständig dokumentation. Hemliga tvångsmedel får bara användas vid
förundersökningar angående brott av en viss svårhetsgrad. Vidare krävs, förutom
vad gäller hemlig kameraövervakning i ett visst fall, att någon är skäligen
misstänkt för brottet. Beträffande teleavlyssning och teleövervakning gäller vidare
att den skäligen misstänkte ska ha eller ha haft viss anknytning till den aktuella
teleadressen.

Högsta domstolen gjorde i avgörandet NJA 2009 s. 917, som gällde tillstånd till
hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning med stöd av lagen (2007:979)
om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, vissa uttalanden
angående vilka krav som kan ställas på den utredning som presenteras av
åklagaren. Avgörandet kan tjäna som vägledning även när det gäller tillstånd enligt
27 kap. RB. HD anförde att handläggningen av tillståndsärenden med hänsyn till
ingreppets allvarliga natur inte får bli slentrianmässig och att de krav som rimligen
                                                                  Dnr 5492-2010    Sid 4 (6)
                                                                      5203-2010
                                                                      6461-2010



kan ställas på utredningen också bör ställas. Det innebär, fortsatte HD, att för varje
påstådd omständighet av betydelse för prövningen bör de upplysningar lämnas som
rimligen kan lämnas för att påståendets tillförlitlighet ska kunna bedömas. HD
uttalade vidare att vad gäller information som lämnats av s.k. uppgiftslämnare bör
upplysningar av betydelse för bedömningen av uppgiftslämnarens trovärdighet och
informationens tillförlitlighet i övrigt lämnas och information från flera oberoende
källor eftersträvas.

Jag vill i anslutning härtill betona vikten av att sådana upplysningar också
dokumenteras. Det sker givetvis bäst genom att den skriftliga dokumentation som
bifogas en framställning är så fullständig som möjligt. I de fall tilläggsinformation
av betydelse för saken lämnas vid sammanträdet ska också den dokumenteras på
lämpligt sätt. Iakttagelser som gjordes vid inspektionerna visar på vikten av
noggrannhet i detta avseende.

Kravet på att åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. Med anledning av att
syftet med åtgärden i några ärenden, såvitt kunde utläsas av handlingarna, var att få
uppgift om var den skäligen misstänkte befann sig respektive att identifiera andra
gärningsmän vill jag anföra följande.

Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning får enligt 27 kap. 20 § RB
endast ske om någon är skäligen misstänkt för brottet och åtgärden är av synnerlig
vikt för utredningen. Även beträffande hemlig kameraövervakning är huvudregeln
att båda dessa förutsättningar ska vara uppfyllda, 27 kap. 20 b § RB.

Syftet med de aktuella tvångsmedlen måste, enligt min uppfattning, anses vara att
ge polisen ett hjälpmedel för att under en förundersökning skaffa ytterligare
underlag för att bedöma bärkraften hos misstankar mot en för ett visst brott
skäligen misstänkt person. Lagstiftaren synes däremot inte ha föreställt sig att
tvångsmedlen skulle kunna användas som en renodlad spaningsmetod, t.ex.
uteslutande för att lokalisera en skäligen misstänkt person eller för att identifiera
andra gärningsmän än den skäligen misstänkte (jfr JO 1994/95 s. 34). Inte minst
mot bakgrund av den restriktivitet som ska gälla vid tillämpning av regler som
begränsar grundlagsskyddade fri- och rättigheter kan det ifrågasättas om ett beslut
om hemlig teleavlyssning i de aktuella situationerna kan anses vara av vikt ”för

## Utredning

utredningen” på det sätt som avses i de nämnda lagrummen. Däremot möter det
givetvis inget hinder att bevilja åtgärderna om de – förutom att vara av synnerlig
vikt för utredningen mot den misstänkte – också kan leda till att andra gärningsmän
identifieras.

Inskränkande villkor m.m. Med anledning främst av iakttagelsen i ett ärende vid
Solna tingsrätt vill jag framhålla att om det i en framställning om att få använda
hemliga tvångsmedel anges t.ex. att teleavlyssning eller hemlig rumsavlyssning
endast ska ske under vissa förutsättningar eller under en viss begränsad tid, måste
dessa förutsättningar också uttryckligen anges i tingsrättens beslut. I annat fall
                                                                   Dnr 5492-2010     Sid 5 (6)
                                                                      5203-2010
                                                                      6461-2010



finns en risk för att beslutet uppfattas ge utrymme för sådana åtgärder i större
utsträckning än som avsetts.

Offentliga ombud. Enligt 27 kap. 26 § RB ska offentliga ombud bevaka enskildas
integritetsintressen i ärenden hos domstol om hemlig teleavlyssning och hemlig
kameraövervakning. Detsamma gäller i ärenden om hemlig rumsavlyssning. I 27
kap. 28 § RB anges bl.a. att rätten, så snart en ansökan om tillstånd till sådana
åtgärder kommit in, ska utse ett offentligt ombud i ärendet och kalla till
sammanträde. I förarbetena till nämnda bestämmelse uttalas att det främst av
sekretesskäl inte bör förekomma att ombud övertar varandras ärenden sedan
handläggningen påbörjats. Något formellt hinder bör dock inte uppställas eftersom
ett byte kan bli nödvändigt exempelvis på grund av sjukdom eller jäv (prop.
2002/03:74 s. 28).

Vid sammanträdet ska åklagaren och det offentliga ombudet närvara, 27 kap. 28 §
första stycket RB. Enligt samma bestämmelses andra stycke får dock sammanträde
hållas och beslut fattas utan att ett offentligt ombud har varit närvarande eller
annars fått tillfälle att yttra sig, om ärendet är så brådskande att ett dröjsmål
allvarligt skulle riskera syftet med tvångsmedlet. Det kan nämnas att om ärendet
rör hemlig rumsavlyssning finns inte någon sådan möjlighet. Jag vill framhålla att
om rätten anser att det finns förutsättningar att tillämpa den nyss nämnda
undantagsregeln bör skälen till detta anges på lämpligt sätt. Det är då, enligt min
uppfattning, inte tillräckligt att hänvisa till ”stor brådska”.

Vidare gäller, enligt 27 kap. 26 § andra stycket RB, att ett offentligt ombud har rätt
att ta del av vad som förekommit i ärendet. Om ett beslut om hemlig teleavlyssning
eller hemlig kameraövervakning har fattats utan att det offentliga ombudet har
kunnat ta del av handlingarna i ärendet har han eller hon således rätt att ta del av
dem i efterhand. Att det offentliga ombudet får del av handlingarna är en
förutsättning för att rätten att överklaga ska kunna utövas (Fitger,
Rättegångsbalken, Del 2, s. 27:60). En lämplig ordning, när den ovannämnda
undantagsregeln tillämpas, synes därför vara att förordna ett offentligt ombud i
samband med att ansökan kommer in och att därefter låta honom eller henne ta del
av handlingarna i ärendet i så nära anslutning till sammanträdet som möjligt.

Jag vill tillägga att enligt min uppfattning är principen att ett offentligt ombud
deltar vid sammanträde viktigare än att ett och samma ombud är närvarande vid
samtliga beslut i ett ärende. Tingsrätten bör därför utse ett nytt offentligt ombud om
det redan utsedda ombudet inte går att nå eller inte kan inställa sig.

Återkallande av framställning. Beträffande den uppgift som lämnades vid Solna
tingsrätt om att åklagaren emellanåt, sedan diskussion uppkommit, återkallar sin
begäran, vill jag nämna följande. Domstolen måste naturligtvis genom frågor till
åklagaren kunna reda ut oklarheter och otydligheter i en framställning. Om
domstolen även därefter anser att underlaget brister är det emellertid, enligt min
mening, mer korrekt att domstolen helt eller delvis avslår framställningen.
                                                                  Dnr 5492-2010   Sid 6 (6)
                                                                     5203-2010
                                                                     6461-2010



Domstolen kan självfallet inte hindra åklagaren från att återkalla en framställning
men bör om så sker avsluta ärendet med ett avskrivningsbeslut.
