# Kritik mot en rådman vid Stockholms tingsrätt för underlåtenhet att komplettera utredningen i ett vårdnadsmål med uppgifter som
framkommit efter huvudförhandlingen och för att ha kompletterat domslutet i målet utan stöd i lagen

JO 2015-09-15 dnr 5504-2014

BESLUT
                                                                         Datum                 Dnr                    Sid
                                                                         2015-09-15            5504-2014             1 (7)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot en rådman vid Stockholms tingsrätt för underlåtenhet att
                        komplettera utredningen i ett vårdnadsmål med uppgifter som
                        framkommit efter huvudförhandlingen och för att ha kompletterat
                        domslutet i målet utan stöd i lagen


                          Beslutet i korthet: Efter huvudförhandlingen i ett vårdnadsmål fick rättens ordförande
                          ett samtal från kommunen. Vid samtalet upplyste kommunen om att de kunde ordna
                          med umgängesstöd i betydligt större omfattning än vad som hade kommit fram under
                          huvudförhandlingen. Rättens ordförande får kritik för att hon inte kompletterade
                          utredningen i målet med den nya uppgiften. Dessutom kritiseras ordföranden för
                          handläggningen av en fråga om komplettering av domslutet enligt 17 kap. 15 § andra
                          stycket rättegångsbalken.

## Anmälan

AA framförde klagomål mot rådmannen BB vid Stockholms tingsrätt och
                        uppgav bl.a. följande:

                        Hon var ombud för käranden i ett familjemål vid Stockholms tingsrätt (mål
                        T 14448-12). Under handläggningen av målet hade tingsrätten begärt in ett
                        yttrande från Båstads kommun i fråga om möjligheten att tillhandahålla s.k.
                        umgängesstöd. I yttrandet angav kommunen att de kunde ställa upp med
                        umgängesstöd tre timmar per månad. Den uppgiften bekräftades också
                        muntligen till tingsrätten i början av juni 2014.

                        Under huvudförhandlingen den 25 och 26 augusti 2014 fanns det inget som
                        tydde på att ordföranden, rådmannen BB, hade för avsikt att begära in ett
                        kompletterande yttrande från kommunen om dess medverkan till umgängesstöd.
                        AA blev därför förvånad när hon tog del av tingsrättens dom, som meddelades
                        den 4 september 2014. Av domskälen framgick det att kommunen hade uppgett
                        att man nu kunde ställa upp med umgängesstöd vid två tillfällen per månad och
                        upp till fem timmar per gång. Av en dagboksanteckning framgick det att BB två
                        dagar efter att huvudförhandlingen avslutades hade varit i kontakt med
                        kommunen och fått denna information. BB kommunicerade inte informationen
                        med parterna innan domen meddelades.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                          Dnr 5504-2014         Sid 2 (7)




I ett samtal med BB påtalade AA också att domslutet var otydligt i fråga om när
umgänget skulle påbörjas. Trots att parterna var oense om hur frågan borde
regleras fattade BB ett beslut om komplettering av domslutet med stöd av
17 kap. 15 § andra stycket rättegångsbalken, RB, på följande sätt:

      Umgänget enligt p 2 a) ska påbörjas så snart inskolning skett av barnen hos
      umgängesstödet.

Utredning
Tillsammans med sin anmälan lämnade AA in kopior av anteckningarna från
huvudförhandlingen, domen med beslutet om rättelse/komplettering och en
utskrift av dagboksbladet i målet. JO begärde in en ny utskrift av dagboksbladet
och därutöver en kopia av en mejlkonversation som hade ägt rum mellan bl.a.
AA och BB den 4–8 september 2014 (tingsrättens aktbilaga 130).

Därefter uppmanade JO tingsrätten att lämna upplysningar om och yttra sig över
det som AA hade uppgett i sin anmälan.

Tingsrätten (lagmannen CC) lämnade in ett yttrande tillsammans med
underyttranden från chefsrådmannen DD och rådmannen BB.

BB uppgav bl.a. följande (bilagor här utelämnade, JO:s anm.):

      Kompletterande yttrande
      Vad först gäller yttrandet så har något kompletterande yttrande om umgängesstöd inte
      inhämtats efter huvudförhandlingens avslutande. Följande har hänt.
      Målet handlades på enhet 23 på avdelning 2. Jag tjänstgör på enhet 22 och har
      inte varit ansvarig domare för målet enligt 15 § tingsrättsinstruktionen under målets
      beredning.
      Jag blev indelad som ordförande på en muntlig förberedelse i målet den 4 juni
      2014. Den 11 juni 2014 beslutade jag interimistiskt om visst umgänge mellan
      barnen och deras far under sommaren samt beslutade om medling mellan
      parterna. Huvudförhandling var inbokad till den 25 och 26 augusti 2014.
      Efter den muntliga förberedelsen hade jag viss kontakt med medlaren och fick då
      informationen att umgänget med umgängesstöd snart skulle komma igång genom
      Båstads kommuns försorg. Därefter återgick beredningen av målet inför
      huvudförhandlingen till enhet 23.
      Jag var indelad som ordförande även på huvudförhandlingen. Ett par dagar före
      huvudförhandlingen fick jag klart för mig att det inte hade blivit något umgänge i
      enlighet med det interimistiska beslutet den 11 juni 2014.
      Vårdnadsmål är som bekant indispositiva och domstolen har ett ansvar för att
      målet blir utrett och kompletterat i den utsträckning som behövs med hänsyn till
      barnets bästa. Jag bedömde att det vore värdefullt att veta varför det inte hade blivit
      något umgänge, om det fanns något hinder för att verkställa beslutet om umgänge
      med umgängesstöd med hänsyn till barnens bästa eller om det fanns någon annan
      förklaring.
      Jag sökte därför någon ansvarig på Båstads kommun och blev hänvisad till Carina
      Jaghammar som emellertid inte fanns på plats när jag ringde. Jag mailade då och bad
      henne kontakta mig och betonade vikten av att få ett besked före
      huvudförhandlingens avslutande för att kunna meddela parterna resultatet, se
      bifogade mail. Jag hade också ett par telefonkontakter med receptionen på
                                                                        Dnr 5504-2014        Sid 3 (7)




      socialförvaltningen och betonade vikten av en återkoppling innan
      huvudförhandlingen hade avslutats. Ingen hörde emellertid av sig.
      Huvudförhandlingen hölls den 25 och den 26 augusti 2014. Den avslutades med
      besked till parterna att dom skulle meddelas den 4 september 2014.
      Efter huvudförhandlingens slut den 26 augusti 2014 hölls enskild överläggning
      varvid dom beslutades. Modern tillerkändes ensam vårdnad om barnen och
      barnen fick rätt till umgänge med fadern i stort sett i enlighet med sitt yrkande.
      Den 28 augusti 2014 blev jag uppringd av EE vid socialförvaltningen i Båstads
      kommun. Jag förklarade att huvudförhandlingen var avslutad och dom beslutad och
      att hon ringde för sent. Eftersom hon ville förklara varför något umgänge inte hade
      skett i enlighet med tingsrättens beslut avbröt jag inte samtalet utan lyssnade på
      vad hon hade att säga. Jag ställde inga frågor om i vilken omfattning kommunen
      kunde ställa upp med umgängesstöd men EE yttrade sig också om detta.
      Jag bedömde att det var mest korrekt att göra en tjänsteanteckning om samtalet i
      VERA, vilket jag också gjorde. Jag övervägde därefter att skicka ett utdrag av
      dagboksbladet med tjänsteanteckningen till ombuden för kännedom men
      eftersom uppgifterna från samtalet inte hade någon påverkan på målets utgång valde
      jag att informera parterna genom att ta in uppgifterna som en upplysning i domen.
      Detta var, har jag insett nu, mindre lämpligt eftersom det har uppfattats som om
      att jag har tagit in ny utredning. Så har emellertid inte varit fallet.

      Rättelse av domen
      Samma dag som domen gavs blev jag uppringd av AA som, förutom synpunkter på
      ovanstående handläggning, ansåg att domen var otydlig eftersom det inte
      framgick när umgänget skulle börja. Jag förklarade för henne dels handläggningen
      enligt vad som anförts ovan, dels att domen gällde omedelbart i enlighet med p 3
      i domslutet och att det inte gick att ange ett datum för när umgänget skulle börja
      eftersom barnen måste skolas in hos umgängesstödet vilket är socialnämndens
      ansvar och ligger utanför domstolens kontroll. Detta känner AA naturligtvis till och
      det angavs också i det interimistiska beslutet den 11 juni 2014.
      AA krävde trots detta en rättelse av domen och angav också vad som enligt
      hennes mening skulle stå i den. Jag kommunicerade hennes synpunkter med
      motpartsombudet som inte tyckte att det behövdes någon rättelse men som kunde
      tänka sig ett förtydligande av innebörd att inskolning skulle ske innan umgänget
      började, se mailväxling aktbilaga 130.
      Jag gjorde därefter ett förtydligande i enlighet med parternas önskemål även om
      det var min uppfattning – och fortfarande är – att det inte behövdes.
      Det är naturligtvis bättre – inte minst ur verkställighetssynpunkt – om man kan
      ange ett datum när umgänget ska börja. Så gör man också när något umgängesstöd
      inte ska vara med vid umgänget. Det är dock inte möjligt när socialnämnden ska
      rekrytera umgängesstöd, inskolning ska ske osv.

## Avslutande synpunkter

Jag beklagar det inträffade. Det hade varit mest korrekt att skicka
      tjänsteanteckningen för kännedom separat till ombuden än att lägga till den som en
      upplysning i domen.
DD yttrade följande:

      När det gäller den information som lämnades från socialnämnden i Båstad efter
      huvudförhandlingen så delar jag BB:s uppfattning att det skulle ha varit lämpligt
      att informera parterna om detta redan när socialnämnden hörde av sig. Att
      informationen lämnades i domen bäddade uppenbarligen för missförstånd.
      Samtidigt noterar jag att informationen inte haft någon inverkan på domen som var
      beslutad vid tillfället. I sammanhanget bör vidare noteras att domstol över huvud
                                                                        Dnr 5504-2014        Sid 4 (7)




      taget inte är bunden av nämndens besked om vilka förutsättningar som finns att
      tillgodose behovet av umgängesstöd (se prop. 2009/10:192 s. 30 ff.).
      Vad gäller frågan om rättelse har jag ingen annan uppfattning än den som BB
      redogjort för.
CC tillade slutligen följande:

      Jag ser det i och för sig som befogat att tingsrätten på sätt som skett sökt förnyad
      kontakt med Socialnämnden i Båstad kommun i samband med
      huvudförhandlingen i målet, dvs. inför ett slutligt avgörande av umgängesfrågan,
      för att närmare kontrollera varför det umgänge med umgängesstöd som
      tingsrätten tidigare förordnat interimistiskt om inte kommit till stånd (se prop.
      2009/10:192 s. 30). Det är dock naturligtvis olyckligt att tingsrätten trots flera
      försök inte lyckats etablera sådan kontakt med socialnämnden förrän efter
      huvudförhandlingen i målet. I den situation som därigenom uppkommit, dvs. där
      socialnämnden efter huvudförhandlingen men innan tingsrätten formellt avgjort
      målet lämnat delvis ny information som tingsrätten därefter dokumenterat i en
      tjänsteanteckning, delar jag DD:s och BB:s uppfattning att tjänsteanteckningen
      borde ha kommunicerats till parterna innan målet avgjordes. En sådan
      kommunicering kan enligt min mening inte anses ha varit uppenbart obehövlig.
      Vad sedan gäller kompletteringen av den aktuella domen så framgår det av BB:s
      yttrande att hon själv anser att någon komplettering av domen egentligen inte
      behövdes utan att avsikten med kompletteringen endast varit att göra ett
      förtydligande i enlighet med parternas önskemål. Även om syftet med ett sådant
      förtydligande varit vällovligt kan det enligt min mening ifrågasättas om
      förtydligandet ryms inom ramen för 17 kap. 15 § andra stycket rättegångsbalken,
      RB, vilket är den bestämmelse som enligt vad som anges i domen utgjort den
      legala grunden för kompletteringen. Anmälaren synes dock i den remitterade
      anmälan till JO snarast vända sig mot att kompletteringen skett trots att parterna
      ”har varit oense beträffande denna fråga”. För kompletteringar enligt 17 kap.
      15 § andra stycket RB som sker inom två veckor efter det att ett avgörande
      meddelats, vilket varit fallet i det nu aktuella målet, krävs emellertid inte någon
      enighet mellan parterna för att en komplettering ska få ske. Eftersom ett beslut
      att komplettera en dom är ett slutligt beslut (prop. 1989/90:71 sid. 83) och då det
      gick att överklaga beslutet (52 kap. l § RB) skulle tingsrätten i beslutet dock ha
      angett hur den som ville överklaga skulle gå till väga (30 kap. 10 § andra stycket
      RB).
AA kommenterade tingsrättens remissvar.

Bedömning
Tingsrätten borde ha kompletterat utredningen i målet enligt 43 kap.
14 § RB
Rättslig reglering
När en domstol beslutar om umgänge mellan ett barn och en förälder som
barnet inte bor tillsammans med får domstolen, om barnet har ett behov av det,
besluta att en person som socialnämnden utser ska medverka vid umgänget, s.k.
umgängesstöd (6 kap. 15 c § föräldrabalken, FB). Innan ett beslut om
umgängesstöd meddelas ska rätten begära in ett yttrande från socialnämnden.

Av förarbetena till bestämmelsen om umgängesstöd framgår det att
socialnämnden i sitt yttrande till domstolen inte ska ange om nämnden anser att
det är lämpligt med umgängesstöd utan snarare om och i vilken omfattning det
tänkta umgänget är genomförbart. Domstolen är inte bunden av nämndens
                                                                 Dnr 5504-2014      Sid 5 (7)




besked om vilka förutsättningar som finns för att tillgodose behovet av
umgängesstöd, men nämndens ställningstagande får normalt ändå stort
inflytande på domstolens bedömning (se prop. 2009/10:192 s. 13 och 30).

När en huvudförhandling har hållits i ett mål ska domen grundas på vad som
förekommit vid förhandlingen (17 kap. 2 § första stycket RB). Man brukar kalla
det material som domen grundas på för processmaterial. Om rätten sedan
huvudförhandlingen har avslutats finner att det är nödvändigt att komplettera
utredningen innan målet avgörs får en fortsatt eller ny huvudförhandling hållas
(43 kap. 14 § RB). Om kompletteringen är av enkel beskaffenhet får rätten,
efter samråd med parterna, i stället besluta att utredningen ska hämtas in på
något annat lämpligt sätt. Om kompletteringen sker på det sättet blir även det
som har hämtats in efter huvudförhandlingen processmaterial (17 kap. 2 § första
stycket sista meningen RB).

JO:s ställningstagande
BB kontaktade Båstads kommun inför huvudförhandlingen för att komplettera
utredningen i umgängesfrågan. Hon lyckades dock inte komma i kontakt med
någon som kunde ge henne de uppgifter som hon efterfrågade. Först ett par
dagar efter avslutad huvudförhandling och överläggning – den 28 augusti 2014
– blev BB uppringd av en tjänsteman vid kommunen.

BB har uppgett att hon då förklarade för tjänstemannen att huvudförhandlingen
redan var avslutad och att domen i målet var beslutad. Under samtalet lämnade
tjänstemannen nya uppgifter som gällde bl.a. i vilken omfattning som
kommunen kunde ställa upp med umgängesstöd. Det skedde enligt BB utan att
hon efterfrågade dessa uppgifter. BB antecknade de nya uppgifterna i
verksamhetsstödet Vera och informerade parterna om uppgifterna genom att ta
in en upplysning om dem i domen. Enligt BB hade de uppgifter som
tjänstemannen lämnade emellertid inte någon påverkan på utgången i målet.

Det mål som BB handlade var indispositivt. Det betyder bl.a. att rätten hade ett
eget, av parterna oberoende, ansvar för att domslutet blir i enlighet med barnens
bästa. Det besked som BB fick den 28 augusti 2014 var att det gick att ordna
umgängesstöd fem timmar per gång två gånger i månaden. Den uppgift som
hade redovisats under huvudförhandlingen var att det bara gick att ordna
umgängesstöd tre timmar en gång varje månad. Som jag ser det var den nya
uppgiften därmed av stor betydelse för bedömningen av yrkandena i
umgängesdelen. Enligt min uppfattning borde rätten därför ha kompletterat
utredningen i målet med den nya uppgiften.

Huvudregeln i 43 kap. 14 § första meningen RB innebär att rätten skulle ha
kompletterat utredningen vid en fortsatt huvudförhandling. Enligt 17 kap. 2 §
RB skulle då både det som lades fram vid huvudförhandlingen den 25 och 26
augusti 2014 och det som förekommit vid den fortsatta huvudförhandlingen,
alltså uppgiften om de förbättrade möjligheterna att ordna med umgängesstöd,
ha varit processmaterial. Om den nya uppgiften om möjligheten att ordna
                                                                    Dnr 5504-2014        Sid 6 (7)




umgängesstöd kunde bedömas vara en komplettering av enkel beskaffenhet,
hade det enligt 43 kap. 14 § andra meningen RB inte varit nödvändigt att hålla
någon fortsatt huvudförhandling. Rätten skulle då ha kunnat inhämta
utredningen på annat lämpligt sätt. Även i den situationen skulle
socialnämndens nya uppgift om möjligheten till umgängesstöd ha varit
processmaterial.

I tingsrättens dom redovisades den nya uppgiften om att kommunen kunde
erbjuda umgängesstöd i utökad omfattning. Rätten förordnade också om
umgänge som stämde överens med det nya beskedet från kommunen. AA har i
sin sista skrift till JO skrivit att det synes märkligt att tingsrätten i sitt domslut
kom fram till umgänge vartannat veckoslut under fem timmar per gång, precis
det som socialnämnden hade angett att man kunde bistå med. Jag håller med om
det. Läsaren av domen kan onekligen få den uppfattningen att domen grundar
sig på detta besked från kommunen. I så fall skulle tingsrätten ha grundat
domen på en uppgift som inte var processmaterial och som parterna inte hade
fått del av, vilket skulle ha varit ett allvarligt fel. BB har emellertid i sitt
yttrande till JO uppgett att kommunens nya besked inte inverkade på målets
utgång utan att domen var beslutad före hennes telefonsamtal med kommunen.
Jag anser mig inte kunna ifrågasätta hennes uppgift, och hon ska därför inte
kritiseras för att ha grundat domen på en uppgift som inte varit processmaterial.
Men som framgått anser jag att hon borde ha kompletterat utredningen enligt 43
kap. 14 § RB och på så sätt åstadkommit att uppgiften om de utökade
möjligheterna att ordna med umgängesstöd hade blivit processmaterial. Hon ska
ha kritik för att hon inte gjorde det.

Det saknades rättsligt stöd för tingsrättens beslut om komplettering av
domslutet
Rättslig reglering
Enligt 17 kap. 15 § första stycket RB får rätten besluta om rättelse av en dom
om rätten finner att domen innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av
rättens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende. En
rättelse av ett avgörande får alltså bara göras om avgörandet innehåller en
uppenbar oriktighet. Man brukar säga att det bl.a. innebär ett krav på att felet
ska vara objektivt konstaterbart. Oftast tar sig oriktigheten uttryck i en
diskrepans mellan domskäl och domslut, men även fel som framgår vid en
enklare jämförelse mellan avgörandet och handlingarna i målet bör kunna anses
uppenbara (se NJA 2014 s. 29).

Om rätten av förbiseende har underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha
meddelats i samband med en dom eller ett slutligt beslut, får rätten komplettera
sitt avgörande inom sex månader från det att avgörandet vann laga kraft
(17 kap. 15 § andra stycket RB). En komplettering senare än två veckor efter
det att avgörandet meddelades får dock endast göras om en part begär det och
motparten inte motsätter sig kompletteringen.
                                                                    Dnr 5504-2014        Sid 7 (7)




Innan ett beslut om rättelse eller komplettering fattas ska parterna ha fått tillfälle
att yttra sig om det inte är uppenbart obehövligt. Vidare ska beslutet om möjligt
antecknas på varje exemplar av det avgörande som rättas eller kompletteras.

Ett beslut att rätta eller komplettera en dom är att anse som ett slutligt beslut (se
bl.a. prop. 1989/90:71 s. 82). Beslutet ska avfattas skriftligen och expedieras till
parterna samma dag (2 § förordningen [2003:234] om tiden för
tillhandahållande av domar och beslut, m.m.). Eftersom beslutet går att
överklaga (49 kap. 3 § RB) ska det också framgå hur den som vill överklaga
beslutet ska gå till väga (17 kap. 12 § andra stycket RB).

JO:s ställningstagande
Efter viss korrespondens med parternas ombud lade BB till en mening i den
punkt av domslutet som reglerade umgänget mellan pappan och parternas barn.
I beslutet skrev BB att det var fråga om en komplettering med stöd av 17 kap.
15 § andra stycket RB. Eftersom beslutet fattades inom två veckor från det att
domen meddelades fanns inget krav på att parterna skulle vara överens om
kompletteringen.

Kompletteringar med stöd av den angivna bestämmelsen får dock endast gälla
frågor som inte hör till själva saken i ett mål (se prop. 1989:90:71 s. 51 f.). Om
rätten har glömt bort att pröva eller att ta ställning till ett moment i en prövad
sak kan komplettering inte ske. Frågan om regleringen av umgänget var en del
av saken i målet. Därmed saknades det förutsättningar för att med stöd av
17 kap. 15 § andra stycket RB komplettera domslutet på det sätt som BB gjorde.

Den ändring som BB gjorde av domslutet var inte heller av det slaget att den
kan betraktas som en rättelse av en uppenbar oriktighet som tillkommit till följd
av ett skrivfel, ett räknefel eller ett liknande förbiseende. Ändringen kunde
således inte heller göras med stöd av bestämmelserna i 17 kap. 15 § första
stycket RB.

BB kan inte undgå kritik för att hon utan rättsligt stöd fattade beslut om att
komplettera förordnandet om umgänge i domslutet.

Slutligen vill jag tillägga att det, som tingsrätten uppgett, ska framgå av ett
beslut om rättelse eller komplettering hur den som vill överklaga beslutet ska gå
till väga. Någon sådan information framgick inte av BB:s beslut om
komplettering.

Med dessa uttalanden avslutas ärendet.
