# Anmälan mot Försäkringskassan om bristande kommunicering enligt 17 § förvaltningslagen (1986:223) och om handläggningen av en begäran om utlämnande av handlingar

JO 2010-05-18 dnr 5515-2009

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                       Sid
                                                                            2010-05-18              5515-2009                1 (5)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Anmälan mot Försäkringskassan om bristande kommunicering enligt 17
                        § förvaltningslagen (1986:223) och om handläggningen av en begäran
                        om utlämnande av handlingar

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 5 oktober 2009, framförde AA klagomål
                        mot Försäkringskassan och anförde i huvudsak följande. Den 2 maj 2008 beslutade
                        Försäkringskassan att han skulle återbetala sjukpenning som tidigare hade utgått
                        till honom. Innan beslutet fattades hade han inte på något sätt fått veta att det vid
                        Försäkringskassan pågick handläggning av ett återkravsärende avseende honom,
                        och han hade således inte heller fått del av beslutsunderlaget. När han fick del av
                        beslutet kontaktade han omedelbart handläggaren BB och begärde bl.a. att få del av
                        de handlingar som låg till grund för beslutet. BB uppgav då att ”Det är alldeles för
                        mycket papper att skicka till dig. Det går inte. Du får anlita en advokat som får
                        hjälpa dig med det.”

## Utredning

Anmälan remitterades till Försäkringskassan för yttrande. I remissvaret anförde
                        myndigheten, genom försäkringsdirektören CC, följande.
                                  –––

## Anmälan

I anmälan till JO den 2 oktober 2009 klagar AA över att han inte blivit kom-
                                  municerad inför Försäkringskassans beslut den 2 maj 2008 om återkrav av
                                  felaktigt uppburen sjukpenning och att handläggningen därför skett i strid mot 17 §
                                  förvaltningslagen (1986:223), FL.
                                  AA klagar vidare över att handläggaren BB vägrat honom ta del av
                                  beslutsunderlaget när han i omedelbar anslutning till att han fått del av beslutet hade
                                  kontaktat henne på telefon och efterlyst underlaget till beslutet. I JO-anmälan heter
                                  det att BB hade sagt att ”Det är alldeles för mycket papper att skicka till dig. Det går
                                  inte. Du får anlita advokat som får hjälpa dig med det”.

## Utredning

Handläggningen av ärendet har skett på enheten för kontroll och återkrav vid lokalt
                                  försäkringscenter (LFC) i Malmö.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                 Dnr 5515-2009     Sid 2 (5)



I den interna utredningen har akten granskats och avgörandena från dåmera
Länsrätten i Skåne län samt från Kammarrätten i Göteborg har inhämtats och
genomgåtts. Protokoll från muntlig förhandling i länsrätten den 20 mars 2009 har
rekvirerats och genomgåtts. I utredningen har handläggaren BB på grund av
semester inte kunnat höras.
Vid den interna utredningen har följande framkommit.
Av akten framgår att underlaget till återkravsbeslutet var av ett tämligen omfattande
omprövningsbeslut meddelat av Skatteverket den 29 december 2006 gällande
taxeringsåret 2005 och som innebar en höjning av redovisad inkomst av tjänst. I
beslutet lämnas en omfattande redogörelse över olika händelser och transaktioner i
AA:s verksamhet.
Den 8 april 2008 expedierade BB ett kommuniceringsbrev vari det lämnades uppgift
om att utredning från Skatteverket visat att AA under tid då han varit sjukskriven
hade fakturerat kunder, utfört arbete och levererat material. I skrivelsen angavs
också att uppgifterna visade att AA inte avstått från förvärvsarbete och därför hade
fått ersättning från Försäkringskassan som han inte varit berättigad till. I skrivelsen
angavs tidsfrist för yttrande t.o.m. den 22 april 2008.
Den 2 maj 2008 antecknade BB i handläggningsjournalen att något yttrande inte
hade inkommit.
Samma dag meddelade Försäkringskassan beslut om att AA var återbetalnings-
skyldig gällande sjukpenning som han felaktigt uppburit under perioderna 8
december 2003 - 8 februari 2004 och 4 juni 2004 - 30 oktober 2005 på tillhopa 173
902 kronor.
BB var semesterledig under perioden 6 - 13 maj 2008.
Den 12 maj 2008 gjordes nästa anteckning i handläggningsjournalen av hand-
läggaren DD. Av anteckningen framgår att DD i sin röstbrevlåda hade fått besked
från AA om att han önskade bli uppringd. DD ringde upp AA och antecknade att
han framfört att han ville ta del av de handlingar som utgjort underlag för beslut om
återkrav. Det antecknades också att det med AA överenskommits att BB skulle
återkomma till honom på telefon.
Den 20 maj 2008 ringde BB till AA och antecknade i handläggningsjournalen att
denne uppgivit att han hade anlitat advokat som skulle sköta hans ärende och som
förmodligen även skulle komma att begära att få ut handlingar.
Detta skedde emellertid aldrig.
Den 29 maj 2008 begärde AA omprövning av beslutet genom sitt ombud, advokaten
EE i Helsingborg.
Den 12 augusti 2008 meddelade Försäkringskassan omprövningsbeslut utan ändring
av beslutet den 2 maj 2008.
Den 24 september 2008 överklagades omprövningsbeslutet.
Den 7 april 2009 avslog dåmera Länsrätten i Skåne län överklagandet (mål nr 9845-
09).
Den 4 juni 2009 överklagades domen hos Kammarrätten i Göteborg.
AA hade då anlitat ett annat ombud, jur.kand. FF i Nacka.
Den 10 december 2009 meddelade kammarrätten inte prövningstillstånd (mål nr
3574-09).

Försäkringskassans slutsatser

Kommunicering
I skrivelsen den 8 april 2008 underrättades AA om att Försäkringskassan övervägde
att besluta om återkrav av ersättning i form av sjukpenning som utgivits under i
skrivelsen närmare angivna perioder och belopp. I skrivelsen underrättades AA
också om att utredning från Skatteverket utvisat att han hade utfört förvärvsarbete
                                                                   Dnr 5515-2009      Sid 3 (5)



och därför inte – enligt Försäkringskassans uppfattning – varit berättigad till er-
sättning under angivna perioder samt att Försäkringskassan därför övervägde att
återkräva den ersättning som felaktigt hade utgått. Till skrivelsen bifogades inte
kopia av Skatteverkets omprövningsbeslut.
AA upplystes i skrivelsen visserligen om förekomsten av utredning från Skatte-
verket och om vad den visat, men han skulle självfallet ha underrättats om vilka
uppgifter det närmare bestämt var som Försäkringskassan hänvisade till. Om-
ständigheten att AA i skatteärendet mottagit Skatteverkets beslut och därför rimligen
känt till den utredning Skatteverket gjort innebar självfallet inte att det stått klart
för honom att det var just utredningen i det beslutet som det hänvisades till i För-
säkringskassans skrivelse. AA skulle därför ha kommunicerats omprövningsbeslutet
såsom av annan än av honom själv tillfört hans ärende hos Försäkringskassan. Hand-
läggningen i den delen har således varit bristfällig.
I målet hos länsrätten har från AA:s sida anförts att Försäkringskassans
handläggning varit bristfällig. Omständigheten att länsrätten i sin dom uttalat att
domstolen funnit att det inte framkommit sådana brister i Försäkringskassans
handläggning som kunde medföra hinder för prövning av målet kan inte inverka på
bedömningen att Försäkringskassans handläggning varit bristfällig vad gäller ett
fullgott fullgörande av kommuniceringsskyldigheten.
Försäkringskassan beklagar det inträffade.
I sammanhanget kan nämnas att man inom enheten löpande arbetar med för-
bättringar av arbetsmetodiken och särskilt i vad avser kommuniceringar och
beslutsmotiveringar, varför det idag torde finnas lägre risk för ett upprepande av
det som för snart två år sedan inträffade i AA:s fall.

Begäran om utlämnande av handlingar
Enligt 2 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen (TF) ska en allmän handling som får
lämnas ut – och som alltså inte omfattas av någon sekretessbestämmelse – på
begäran genast eller så snart det är möjligt på stället utan avgift tillhandahållas den
som önskar ta del av den. Enligt 2 kap. 13 § TF har den som önskar ta del av en
allmän handling även rätt att mot fastställd avgift få avskrift eller kopia av hand-
lingen till den del den får lämnas ut.
Rörande AA:s påstående i JO-anmälan om vad som tilldragit sig vid den uppgivna
kontakten med BB i anslutning till mottagandet av beslutet den 2 maj 2008 och han
vägrats få ut handlingar kan följande sägas.
AA anför i JO-anmälan att han omedelbart kontaktat BB när
han fått beslutet. Beslutet expedierades den 2 maj 2008, som var en fredag. Med
ordinarie postgång bör beslutsunderrättelsen därför ha kommit fram den 5 eller
senast den 6 maj 2008. BB gick på semesterledighet den 6 maj 2008 och utifrån
dokumentationen i ärendet har hon inte dessförinnan mottagit något samtal från AA,
vars första kontakt med Försäkringskassan i utlämnandefrågan således skett den 12
maj 2008 då han haft samtal med handläggaren DD.
Dokumentationen i ärendet visar att AA hade kontakt med BB den 20 maj 2008 och
att begäran om utlämnande då inte var aktuell.
AA:s uppgifter i JO-anmälan om det samtal med BB som han citerat i JO-anmälan
vinner inte stöd i dokumentationen i ärendet eller av omständigheterna i övrigt.
När det gäller frågan om utlämnande gjorde AA sin framställan härom först den 12
maj 2008 vid telefonsamtal med handläggaren DD. Då ärendet vid den tidpunkten
var avslutat gällde AA:s begäran således utlämnande av allmänna handlingar med
stöd av TF. Eftersom uppgifterna gällde AA själv förelåg inget hinder
i form av sekretess mot utlämnande och hans begäran skulle därför ha handlagts
med den skyndsamhet som stadgas i TF. Så skedde emellertid inte, utan i stället
träffades överenskommelse med AA om att utlämnandet skulle avvakta ordinarie
handläggares återkomst.
Det var DD som tog emot AA:s framställan om utlämnande. Enligt 6 kap. 3 §
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, ankom det därför på henne att ta
                                                                       Dnr 5515-2009     Sid 4 (5)



      ställning till utlämnandet. Det fanns alltså inget rättsligt utrymme att i
      utlämnandeärendet avvakta ordinarie handläggares återkomst. DD har i utredningen
      uppgivit att hon nu inte kan erinra sig några detaljer eftersom det gått snart två år
      sedan händelsen.
      Det har i utredningen inte kunnat klarläggas vad som varit bakgrunden till överens-
      kommelsen. Utredningen har därför inte visat annat än att det ålegat DD att
      omgående bifalla AA:s ansökan om utlämnande. Då detta inte skedde har ut-
      lämnandeärendet handlagts felaktigt.
      Omständigheten att AA vid samtalet med BB den 20 maj 2008 uppenbarligen inte
      längre var intresserad av ett utlämnande föranleder ingen annan bedömning.
      Försäkringskassan beklagar det inträffade.
      I sammanhanget kan nämnas att det i Försäkringskassans vägledning ”Offentlighet
      eller sekretess?” (2001:3) uttryckligen sägs att utlämnandeärenden ska handläggas
      med förtur och ges företräde framför annan verksamhet och andra arbetsuppgifter.
      Inom enheten påminns personalen dessutom vid enhetsmöten om kravet på skynd-
      sam handläggning av utlämnandeärenden. Idag torde det därför finnas goda förut-
      sättningar att undvika ett upprepande av det som för snart två år sedan inträffade i
      AA:s fall.
AA kommenterade remissvaret. Han anförde bl.a. att han inte hade fått del av
kommuniceringsskrivelsen samt att DD hade påstått sig inte kunna lämna ut några
handlingar till honom utan hänvisat honom till BB.

Bedömning
Kommunicering
Försäkringskassan har anfört att beslutsunderlaget kommunicerades med AA. I sitt
yttrande över remissvaret har AA emellertid gjort gällande att han inte fick del av
kommuniceringsskrivelsen. Jag finner det inte meningsfullt att genom ytterligare
utredning försöka klarlägga vad som skett i denna del.

Försäkringskassan har medgett att innehållet i kommuniceringsskrivelsen var
bristfälligt på så sätt att det inte tydligt framgick exakt vad som utgjorde kassans
beslutsunderlag. Jag delar den uppfattningen. Försäkringskassan kan inte undgå
kritik i denna del.

Handläggningen av begäran om utlämnande av handlingar
Försäkringskassan har redogjort för den rättsliga reglering som aktualiserats genom
AA:s anmälan i denna del. Jag vill utöver det tillägga att JO i ett flertal beslut har
uttalat att innebörden av tryckfrihetsförordningens skyndsamhetskrav är att besked
i en utlämnandefråga bör lämnas redan samma dag som begäran gjorts. Någon eller
några dagars fördröjning kan dock godtas om en sådan fördröjning är nödvändig
för att myndigheten ska kunna ta ställning till om den efterfrågade handlingen är
allmän och offentlig. Härtill kommer att ett visst dröjsmål kan vara ofrånkomligt
om framställningen avser eller fordrar genomgång av ett omfattande material.

Till skillnad från vad Försäkringskassan anfört ser jag i och för sig inget hinder mot
att den tjänsteman som tar emot en begäran om utlämnande av handlingar och den
person som gör framställningen träffar en överenskommelse om att prövningen
av utlämnandeframställningen kan skjutas upp till ett senare tillfälle. En sådan
överenskommelse förutsätter dock enligt min mening att den enskilde upplyses
                                                                 Dnr 5515-2009    Sid 5 (5)



om sin grundlagsskyddade rätt att skyndsamt få sin begäran prövad. Att den
upplysningen lämnats, liksom innehållet i överenskommelsen som sådan, bör
dessutom naturligtvis noga dokumenteras så att det i efterhand inte råder någon
tvekan om vad som har förevarit.

Så har det dock inte varit i detta fall. Tvärtom har AA och Försäkringskassan olika
uppfattning om vad som överenskoms vid telefonsamtalet med DD den 12 maj
2008. Jag kan också konstatera att journalanteckningen ger visst utrymme för olika
tolkningar. Detta är i sig en brist för vilken kassan inte kan undgå kritik. Därmed
saknas också stöd för att en överenskommelse av angivet slag ingicks. DD borde
alltså skyndsamt ha prövat AA:s begäran. Så skedde emellertid inte.
Försäkringskassan förtjänar kritik för att inte ha iakttagit det skyndsamhetskrav
som uppställs i tryckfrihetsförordningen.

AA och BB har olika uppfattning om vad som sades vid telefonsamtalet den 20 maj
2008. Jag bedömer det inte meningsfullt att vidta någon ytterligare åtgärd för att
försöka få klarhet i saken. Någon grund för kritik mot kassan i denna del föreligger
inte.

Vad som i övrigt framkommit ger inte anledning till någon ytterligare åtgärd eller
något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
