# Allvarlig kritik mot Kriminalvården, häktet Gävle, för att ha begränsat de intagnas möjlighet till kontakter med omvärlden utan att det har föregåtts av ett beslut av åklagare m.m.

JO 2014-03-17 dnr 5528-2012

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                       Sid
                                                                           2014-03-17             5528-2012                1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Allvarlig kritik mot Kriminalvården, häktet Gävle, för att ha begränsat de
                        intagnas möjlighet till kontakter med omvärlden utan att det har före-
                        gåtts av ett beslut av åklagare m.m.


                          Beslutet i korthet: I beslutet konstateras att häktet Gävle har begränsat de intagnas möj-
                          lighet till kontakter med omvärlden med utgångspunkt i 6 kap. 2 § häkteslagen. För att så
                          ska kunna ske krävs att åtgärden föregås av ett beslut av åklagare. Så har inte varit fallet.
                          Avsaknaden av ett åklagarbeslut har i praktiken inneburit att häktet har fattat ett beslut
                          om begränsningar enligt 6 kap. 1 § häkteslagen. Ett häkte har inte någon sådan rätt. Häk-
                          tet får allvarlig kritik för sitt agerande.
                          I beslutet finns även uttalanden om förutsättningarna för att med begränsningar enligt
                          häkteslagen neka enskilda intagna möjligheten att reglera ljusinflödet i sina bostadsrum.

## Initiativ

I samband med JO:s NPM-enhets inspektion av häktet Gävle den 19 juni 2012
                        uppmärksammades att de intagna inte själva kunde reglera inflödet av dagsljus i
                        sina bostadsrum. I protokollet antecknades bl.a. följande:

                                  I ett beslut av den 9 april 2008 kritiserade dåvarande justitieombudsmannen Cecilia
                                  Nordenfelt häktet Gävle för att intagna i häktet inte själva kunde reglera inflödet av
                                  dagsljus i bostadsrummen (dnr 5916-2007). I ett remissyttrande i ärendet anförde
                                  regionchefen i Kriminalvårdens region Nord att den då förestående renoveringen av
                                  häktet skulle leda till att kravet i föreskrifterna (dåvarande 2 kapitlet 3 § KVFS
                                  2007:1) på att intagna själva ska kunna reglera ljusinsläppet i bostadsrummen skulle
                                  bli tillgodosett.
                                  Det saknas ännu möjlighet för de intagna att själva justera persiennerna i bostads-
                                  rummens fönster. Enligt några intagna medför bristen på möjlighet att reglera ljusin-
                                  släppet att de på grund av direkt solljus vaknar tidigt samt att bostadsrummen blir
                                  mycket varma under dagen. Deras förfrågningar till personal om hjälp med att ju-
                                  stera persienner hade inte föranlett några åtgärder från häktets sida. Enligt personal
                                  kan lakan ibland hängas upp för att täcka för fönster.
                        Med anledning av vad som hade antecknats i protokollet beslutade jag att öppna ett
                        särskilt ärende avseende frågan om de intagnas möjlighet att själva reglera dags-
                        ljusinflödet.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 5528-2012     Sid 2 (6)




Utredning
Frågan remitterades till Kriminalvården för yttrande. I sitt remissvar anförde Kri-
minalvården, huvudkontoret, genom chefsjuristen AA, bl.a. följande:

## Sakförhållanden

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från region Nord som i sin tur varit i
      kontakt med häktet Gävle. Genom utredningen har sammanfattningsvis följande
      kommit fram.
      Häktet Gävle är ett häkte med enbart platser för häktade med restriktioner. Häktet är
      beläget på fjärde våningen i polishuset. Samtliga bostadsrum har fönster ut mot ga-
      tan och alla bostadsrum har samma standard. En större renovering av häktet genom-
      fördes 2009 och i samband med den byttes alla persienner i bostadsrummen. Anord-
      ningen för att reglera dagsljuset med persiennerna fanns även efter renoveringen in-
      nanför ett gallerförsett låst fönster. För att reglera dagsljuset med persiennerna var
      de intagna tvungna att meddela personal om han eller hon vill justera persiennerna.
      Vid häktet Gävle pågår för närvarande ett arbete som kommer att tillförsäkra intagna
      möjligheter att själva reglera dagsljuset. Arbetet beräknas vara klart före midsommar
      2013.
      Häktet har vid kontakt med chefen för åklagarkammaren upplysts om att denna ser
      det som ett problem att intagna med restriktioner skulle kunna meddela sig med yt-
      tervärlden via fönstren och har uppgett sig känna till tidigare fall när mål har sabote-
      rats av en sådan kontakt. Häktet har gjort bedömningen att om anordningen för re-
      glering av persiennen skulle vara tillgänglig för den intagne skulle detta kunna med-
      föra att häktet inte kan upprätthålla de restriktioner som åklagaren beslutat om ge-
      nom att den intagne skulle kunna se ned på gatan och meddela sig med någon som
      står utanför; det händer relativt ofta att personer utifrån försöker kontakta intagna på
      häktet, t.ex. med blinkande billyktor, genom att vinka eller genom att skriva med-
      delanden.

## Författningsbestämmelser

Det framgår av 1 kap. 17 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd 2011:2
      (FARK Häkte) att en intagens bostadsrum ska vara utrustat med bl.a. en anordning
      som gör att den intagne själv kan reglera inflödet av dagsljus om inte annat följer av
      beslut om restriktioner.

## Kriminalvårdens bedömning

Inom Kriminalvården sker ständiga avvägningar mellan de rättigheter som intagna
      tillförsäkras enligt olika regelverk samt myndighetens uppdrag att förhindra brott
      under pågående verkställighet. Enligt huvudregeln i FARK Häkte ska intagna ha
      möjlighet att själva reglera flödet av dagsljus. Undantag kan endast göras om det föl-
      jer av meddelade restriktioner, vilket förutsätter en prövning i det enskilda fallet.
      Den nuvarande ordningen, som innebär att samtliga intagna är berövade möjligheten
      att reglera inflödet av dagsljus, är därför inte godtagbar och kommer inom kort att
      åtgärdas.
Vid kontakt med häktet Gävle den 13 februari 2014 uppgav företrädare för häktet
att de intagna numera på egen hand kan reglera ljusinflödet i häktets alla bostads-
rum. Fönstren har försetts med en inre persienn som den intagne kan reglera
elektroniskt.
                                                                   Dnr 5528-2012    Sid 3 (6)




Bedömning
Inledning
Av remissvaret framgår att häktet Gävle har valt att neka de intagna möjligheten att
själva kunna reglera inflödet av dagsljus i sina bostadsrum med hänvisning till
behovet av att kunna upprätthålla de begränsningar av de intagnas kontakter med
omvärlden (restriktioner) som åklagaren har beslutat om. Med anledning av detta
finner jag skäl att inledningsvis beröra frågan om möjligheten att meddela häktade
begränsningar i deras kontakter med omvärlden och därefter ge min syn på den
remitterade frågan.

Möjligheten att besluta om begränsningar för intagna
Personer som är intagna i häkte kan meddelas begränsningar bl.a. i fråga om möj-
ligheten att kommunicera med andra personer. Sådana begränsningar kan beslutas
dels av åklagaren, dels av Kriminalvården.

Begränsningar beslutade av åklagare
Av 24 kap. 5 a § första stycket rättegångsbalken följer att om rätten beslutar att
häkta någon, förordna att någon ska kvarbli i häkte eller medger förlängning av
tiden för att väcka åtal, ska den samtidigt på åklagarens begäran pröva om den häk-
tades kontakter med omvärlden ska få begränsas. Tillstånd till sådana begränsning-
ar får meddelas endast om det finns en risk för att den misstänkte undanröjer bevis
eller på annat sätt försvårar sakens utredning. Huvudregeln är alltså att domstolen
ger åklagaren rätt att besluta om restriktioner. Åklagaren har emellertid rätt att i
vissa situationer besluta om restriktioner utan rättens tillstånd. Om så har skett ska
åklagaren inom viss tid begära domstolens prövning om möjligheten att meddela
den häktade restriktioner (se andra stycket i samma paragraf).

Av 6 kap. 1 § häkteslagen (2010:611) följer bl.a. att en intagen som är häktad end-
ast får meddelas restriktioner om rätten har gett åklagaren ett sådant tillstånd enligt
24 kap. 5 a § rättegångsbalken. I 6 kap. 2 § häkteslagen anges på vilka sätt en inta-
gens kontakter med omvärlden får begränsas genom restriktioner. Ett beslut om
restriktioner får avse inskränkningar i rätten att (1) placeras tillsammans med andra
intagna (dubbelbeläggning av bostadsrum), (2) vistas i gemensamhet med andra
intagna, (3) genom massmedier följa vad som händer i omvärlden, (4) inneha tid-
skrifter och tidningar, (5) ta emot besök, (6) stå i förbindelse med annan genom
elektronisk kommunikation (telefon m.m.) eller (7) sända och ta emot försändelser.
Enligt 3 § i samma kapitel prövas en fråga om restriktioner av undersökningsleda-
ren eller åklagaren. Av 23 § första stycket häktesförordningen (2010:2011) följer
att undersökningsledaren eller åklagaren omedelbart skriftligen ska underrätta den
intagne och den myndighet som svarar för förvaringslokalen om beslut om restrikt-
ioner enligt häkteslagen.

I remissvaret har Kriminalvården redogjort för en del av innehållet i 1 kap. 17 §
första stycket FARK Häkte. Jag finner skäl att redovisa stycket i dess helhet. Av
bestämmelsen framgår följande:
                                                                            Dnr 5528-2012      Sid 4 (6)




         En intagens bostadsrum ska vara utrustat med stol, bord, skåp eller hylla, säng,
         bäddutrustning, spegel, anslagstavla, mugg, väckarklocka, radio, TV samt anordning
         som gör att den intagne själv kan reglera inflödet av dagsljus, om inte annat följer av
         ett beslut om restriktioner.
Till bestämmelsen finns ett allmänt råd med bl.a. följande innehåll:

         När en intagen är ålagd restriktioner som avser inskränkningar i rätten att följa vad
         som händer i omvärlden kan det följa av beslutet om restriktioner att den intagne
         inte får ha tillgång till radio eller TV.
Jag vill här även framhålla den grundläggande bestämmelsen i 1 kap. 6 § häktesla-
gen. Av den följer att verkställigheten inte får innebära andra begränsningar i den
intagnes frihet än vad som följer av häkteslagen eller som är nödvändiga för att
ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. En kontroll- eller tvångsåtgärd
får endast användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en
mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.

Begränsningar beslutade av Kriminalvården
Kriminalvården har rätt att meddela begränsningar i den häktades möjligheter till
korrespondens, telefoni, besök och gemensamhet med andra intagna. Sådana be-
gränsningar får ske om Kriminalvården gör bedömningen att kontakterna kan även-
tyra ordning eller säkerhet.1 Det innebär att ett häkte, efter det att åklagarens möj-
lighet att meddela restriktioner har återkallats av rätten, kan besluta om exempelvis
inskränkningar i en intagens möjlighet till telefoni. Kriminalvården måste i varje
enskilt fall pröva om det finns skäl att begränsa en intagens möjligheter till kontakt
med omvärlden. En sådan begränsning måste dokumenteras i ett beslut som den
intagne kan begära omprövning av.2

Sammanfattning
Det ovan redovisade kan sammanfattas enligt följande. En förutsättning för åklaga-
rens möjlighet att meddela begränsningar är att rätten har gett ett sådant tillstånd.
Åklagaren meddelar begränsningarna skriftligen till Kriminalvården, som därefter
verkställer åklagarens beslut. I fråga om övriga begränsningar enligt häkteslagen är
det Kriminalvården som både fattar beslutet och verkställer det.

Syftet med åtgärderna skiljer sig åt. Medan åklagarens begränsningar har som mål
att förhindra en häktad från att påverka en pågående förundersökning, är syftet med
Kriminalvårdens begränsningar att upprätthålla ordning och säkerhet på ett verk-
samhetsställe. Åtgärderna har emellertid det gemensamt att de begränsningar som
kan meddelas måste följa av lag.3 Vidare måste frågan om att begränsa intagnas
rättigheter prövas i förhållande till varje enskild intagen. Det är således inte möjligt




1
    Se 2 kap. 5 § 2, 3 kap. 1 § första stycket, 4 §, 7 § och 8 § första stycket häkteslagen.
2
    Se JO:s beslut den 18 februari 2011 (dnr 3108-2010).
3
    Se 1 kap. 6 § första stycket häkteslagen.
                                                                   Dnr 5528-2012    Sid 5 (6)




att med stöd av dessa bestämmelser meddela begränsningar som gäller för ett helt
verksamhetsställe.

Begränsning av de intagnas möjligheter att kunna reglera ljusinflödet
Av utredningen framgår att intagna i häktet Gävle fram till sommaren 2013 sak-
nade möjlighet att själva reglera ljusinflödet i bostadsrummen. Skälet till det var,
såvitt framkommit, att ledningen för häktet ansåg att en sådan möjlighet skulle ge
de intagna tillfälle att meddela sig med personer utanför häkteslokalen. Det skulle i
sin förlängning kunna försvåra häktets möjligheter att upprätthålla de restriktioner
som åklagaren beslutat om. Häktets bedömning resulterade i en begränsning av de
intagnas rättigheter och är därmed att beteckna som en restriktionsåtgärd. Krimi-
nalvården har inte påstått att åtgärderna skulle ha föranletts av ordnings- eller sä-
kerhetsskäl. Av den anledningen utgår jag i min fortsatta bedömning från att be-
gränsningarna har skett med utgångspunkt i 6 kap. 1 och 2 §§ häkteslagen.

Häktet Gävles agerande följde inte på ett av åklagaren meddelat restriktionsbeslut.
I stället föregicks åtgärden av en kontakt mellan chefen för häktet och chefen för
Åklagarkammaren i Gävle, i samband med vilken den senare gav sin generella syn
på problemet med att upprätthålla restriktioner. Det är med förvåning som jag note-
rar att häktet enbart med utgångspunkt i dessa förhållanden har ansett sig ha rätt att
vidta en sådan långtgående åtgärd mot de intagna. Det har inte funnits något åklag-
arbeslut om begränsningar av de intagnas kontakter och i praktiken har det innebu-
rit att häktet har fattat ett beslut om restriktioner. Ett häkte har inte någon sådan
rätt.4

Det finns anledning att understryka att beslut om begränsningar måste meddelas
skriftligen av åklagare i förhållande till varje enskild intagen. Det är således inte
möjligt att – som i det aktuella fallet – vidta åtgärder som riktas mot samtliga in-
tagna. Jag ser allvarligt på att häktet utan ett formenligt beslut från åklagare på ett
godtyckligt sätt har inskränkt de intagnas rättigheter. Häktet Gävle förtjänar allvar-
lig kritik för sitt agerande.

En åklagares möjlighet att begränsa en intagens kontakter med en annan person
regleras i 6 kap. 2 § 1, 2, 5, 6 och 7 häkteslagen. Bestämmelserna ger möjlighet för
åklagaren att dels begränsa kontakten mellan intagna, dels begränsa den intagnes
kontakter med andra personer i samband med besök, genom försändelser eller ge-
nom elektronisk kommunikation. Inga av dessa förhållanden synes träffa den typen
av kommunikation som häktet Gävle har velat förhindra. Även om häktet Gävle
skulle ha haft rätt att fatta beslut om sådana begränsningar, ställer jag mig mycket




4
    Se 6 kap. 3 § häkteslagen.
                                                                  Dnr 5528-2012       Sid 6 (6)




tveksam till att häkteslagen ger ett så pass tydligt stöd som krävs för att en myn-
dighet ska kunna vidta en sådan åtgärd.5

Slutligen noterar jag att Kriminalvården numera har vidtagit åtgärder som gör att
häktet Gävle lever upp till innehållet i 1 kap. 17 § FARK Häkte. Det är bra. Samti-
digt måste jag beklaga att så sker först fem år efter det att bristerna påtalades för
första gången.

Ärendet avslutas.




5
    Jfr 1 kap. 6 § första stycket häkteslagen.
