# Initiativärende om förvarstagnas rättigheter i häkten och i anstalter

JO 2014-05-28 dnr 5529-2012

BESLUT
                                                                           Datum                    Dnr                       Sid
                                                                           2014-05-28               5529-2012               1 (11)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Initiativärende om förvarstagnas rättigheter i häkten och i anstalter


                          Beslutet i korthet:
                          Den 19 juni 2012 besökte JO:s NPM-enhet Kriminalvården, häktet Gävle. Vid besöket
                          framkom att de ändringar i utlänningslagen (2005:716) beträffande förvarstagnas rättig-
                          heter, som trädde i kraft den 1 maj 2012, inte hade lett till några åtgärder från häktets
                          sida. Ändringarna innebär att en förvarstagen utlänning som placeras i kriminalvårdsan-
                          stalt, i häkte eller i polisarrest ska, utöver vad som följer av häkteslagen, ges möjlighet att
                          ha kontakt med personer utanför inrättningen. Detta innebär att utlänningen ska ha
                          samma rätt att ta kontakt med personer utanför inrättningen som en förvarstagen person
                          som vistas i Migrationsverkets förvar. Vid besöket framkom det att en intagen utlänning
                          som var förvarstagen enligt utlänningslagen inte hade beviljats telefontillstånd till en an-
                          hörig förrän två veckor efter placeringen i häktet. Inom ramen för ett särskilt upplagt
                          ärende utreddes därefter frågan om vilka överväganden Kriminalvården har gjort med
                          anledning av de nämnda ändringarna i utlänningslagen samt vilka instruktioner som hade
                          meddelats och vilka åtgärder som hade vidtagits från centralt håll för att tillgodose de för-
                          varstagnas rättigheter i häkten och i anstalter.
                          I beslutet framhålls att förvarstagna som vistas i Migrationsverkets förvar har rätt till obe-
                          gränsad och okontrollerad användning av mobiltelefon och även rätt att använda dator
                          med internetanslutning. De förvarstagna som placeras inom kriminalvården har begrän-
                          sade möjligheter till såväl telefonsamtal som besök och saknar möjlighet till kontakt med
                          omvärlden via internet. Vidare ska, enligt de instruktioner som Kriminalvården har utfärdat
                          efter lagändringen, de förvarstagnas kontakter kontrolleras i förväg och deras samtal kan
                          avlyssnas.
                          Slutsatsen är att i praktiken leder Kriminalvårdens överväganden och instruktioner till be-
                          rörda verksamhetsställen om hur det nya regelverket ska tillämpas till att de förvarstag-
                          nas rättigheter, när det gäller kontakter med omvärlden, inte kommer att tillgodoses fullt
                          ut i häkten och i anstalter. Detta läggs inte Kriminalvården till last utan visar på det olämp-
                          liga i att förvarstagna vistas i lokaler som är anpassade för personer misstänkta eller
                          dömda för brott.

## Initiativet

Den 19 juni 2012 besökte JO:s NPM-enhet Kriminalvården, häktet Gävle. Vid
                        besöket framkom att de ändringar i utlänningslagen (2005:716) beträffande för-
                        varstagnas rättigheter, som trädde i kraft den 1 maj 2012, inte hade lett till några
                        åtgärder från häktets sida. I protokollet från besöket (dnr 3198-2012) antecknades i
                        denna del följande:



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                          Dnr 5529-2012         Sid 2 (11)




      Med anledning av genomförandet av EU:s så kallade återvändandedirektiv (direktiv
      2008/115/EG) har flera ändringar i utlänningslagen trätt i kraft den 1 maj 2012,
      bland annat i bestämmelser som rör förvar. Enligt den nya lydelsen av 11 kapitlet
      2 § tredje stycket utlänningslagen ska en förvarstagen utlänning som placerats i kri-
      minalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest, utöver vad som följer av häkteslagen, ges
      möjlighet att ha kontakt med personer utanför inrättningen. Enligt författningskom-
      mentaren innebär detta att utlänningen ska ha samma rätt att ta kontakt med personer
      utanför inrättningen som en förvarstagen person som vistas i förvar (prop.
      2011/12:60 s. 94).
      Enligt 11 kapitlet 4 § första stycket utlänningslagen ska en utlänning som hålls i för-
      var ges möjlighet att ta emot besök och på annat sätt ha kontakt med personer utan-
      för förvarslokalen utom om besöket eller kontakten i ett särskilt fall skulle försvåra
      den verksamhet som rör förvaret. Enligt författningskommentaren till motsvarande
      bestämmelse i den äldre utlänningslagen (6 kapitlet 24 § första stycket utlänningsla-
      gen [1989:529]) ger bestämmelsen uttryck för det självklara förhållandet att förvars-
      tagna utlänningar inte ska jämföras med brottslingar när det gäller kontakter med yt-
      tervärlden. Utlänningen ska kunna ta emot besök, ringa, skriva och i princip ha obe-
      gränsad kontakt med personer, organisationer, samfund och myndigheter utanför
      förvarslokalen. Den enda begränsning det kan vara fråga om vad gäller besök är om
      det av rent praktiska skäl inte går att genomföra besök i den omfattning eller på de
      tider som önskas (prop. 1996/97:147 s. 43).
      Enligt 11 kapitlet 1 § första stycket utlänningslagen ska den förvarstagne utlänning-
      en informeras om de rättigheter och skyldigheter han eller hon har som förvarstagen
      samt om de regler som gäller i förvarslokalerna.
      En intagen utlänning som var förvarstagen enligt utlänningslagen uppgav att han
      först två veckor efter placeringen i häktet beviljats telefontillstånd till en anhörig.
      Enligt häktets skriftliga ordningsregler kan en intagen efter prövning beviljas besök
      om åklagaren inte meddelat restriktioner och andra hinder inte föreligger.
      ---
Efter att ha tagit del av protokollet från besöket beslutade jag att inom ramen för ett
särskilt upplagt ärende utreda frågan om behandlingen av personer som är förvars-
tagna enligt utlänningslagen och placerade i häkte eller i anstalt.

Frågan hur förvarstagnas rättigheter ska tillgodoses har därefter varit aktuell vid
mina inspektioner av häkten, bl.a. häktena Skogome och Göteborg i oktober 2012.
Kriminalvårdschefen AA ställde vid inspektionen av det sistnämnda häktet frågan
hur Kriminalvården ska agera för att förvarstagna ska ha möjlighet att t.ex. telefo-
nera, ta emot besök och använda internet när häktet är ett restriktions-
/säkerhetshäkte (dnr 5460-2012).

Utredning
Kriminalvården uppmanades att redogöra för vilka överväganden som har gjorts
med anledning av ovan nämnda ändringar i utlänningslagen samt vilka instruktion-
er som har meddelats och vilka åtgärder som har vidtagits från centralt håll för att
tillgodose de förvarstagnas rättigheter i häkten och i anstalter.

I sitt remissvar anförde Kriminalvården, huvudkontoret, genom generaldirektören
BB, följande. Bilaga 3 som nämns i remissvaret redovisas senare i beslutet.
                                                                    Dnr 5529-2012     Sid 3 (11)




---

Sakförhållanden
I delbetänkandet Återvändandedirektivet och svensk rätt (SOU 2009:60) föreslogs
förändringar i utlänningslagen (2005:716) för att genomföra Europaparlamentets och
rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och
förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistats olagligt i med-
lemsstaterna (återvändandedirektivet). Utredningen hade bl.a. att ta ställning till han-
teringen av förvarstagna som placerats inom Kriminalvården. I sitt remissvar den 14
oktober 2009 framhöll Kriminalvården att häkten och anstalter är byggda för att för-
vara personer som är misstänkta för brott respektive avtjänar fängelsestraff och där-
för drivs i en regi som inte är lämplig för förvarstagna. Kriminalvården påpekade
även att man inte ansåg sig ha möjlighet att leva upp till kravet att förvarstagna som
placeras inom Kriminalvården ska hållas avskilda från övriga intagna. Kriminalvår-
den framhöll de avsevärda praktiska problem som föreligger med att tillhandahålla
fri telefoni och besök till vissa grupper av personer som vistas i Kriminalvårdens lo-
kaler, samtidigt som övriga grupper av säkerhetsskäl inte kan ha samma tillgång till
detta.
Efter behandling i lagrådet överlämnades proposition Genomförande av återvändan-
dedirektivet (prop. 2011/12:60) till riksdagen den 26 januari 2012. I propositionen
uttalades bl.a. att en uttrycklig regel borde införas som föreskrev att förvarstagna ut-
länningar som placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest skulle ges
samma rätt att ta kontakt med personer utanför lokalen som förvarstagna utlänningar
som vistas på en förvarsenhet. Vidare uttalades att de farhågor Kriminalvården fram-
fört i sitt remissvar avseende en sådan ordning inte torde aktualiseras, eftersom det
samtidigt infördes ett krav på att dessa förvarstagna utlänningar skulle hållas av-
skilda från övriga intagna (s. 81.) Någon ytterligare beredning skedde inte med Kri-
minalvården, utan myndigheten fick kännedom om regeringens ståndpunkt först i
samband med lagrådsremissen. De föreslagna ändringarna i utlänningslagen infördes
genom SFS 2012:129, som utkom från trycket den 3 april 2012 och trädde i kraft
den 1 maj samma år. För Kriminalvårdens del handlade det huvudsakligen om två
förändringar. Den första nyheten var att förvarstagna som inte var dömda till utvis-
ning av allmän domstol skulle hållas avskilda från övriga intagna. Den andra nyhet-
en var att förvarstagna skulle ges möjlighet till kontakter med personer utanför häk-
tet eller anstalten utöver vad som anges i häkteslagen. Enligt lagstiftaren ska en för-
varstagen i Kriminalvårdens lokaler ha samma rätt till kontakt som om personen sut-
tit i Migrationsverkets lokaler och bestämmelsen gäller även dem som dömts till ut-
visning av allmän domstol (jfr prop. 2011/12:60 s. 94).
Med anledning av de förestående förändringarna gick rättsenheten vid Kriminalvår-
dens huvudkontor ut med ett centralt rättsinformationsutskick till samtliga regionju-
rister i mitten av april 2012. Utskicket lades även ut på Kriminalvårdens intranät
(Krimnet) den 20 april 2012 och syftade till att klargöra hur förändringarna skulle
hanteras i praktiken vid de verksamhetsställen som berördes, se bilaga 1. Med an-
ledning av inkomna frågor förtydligades och kompletterades informationen i en
uppdaterad rättsinformation på Krimnet den 27 april 2012, se bilaga 2. Den 21 au-
gusti 2012 lades ut ytterligare rättsinformation på Krimnet om hur regelverket skulle
tillämpas, se bilaga 3.
Inför ikraftträdande gjordes en kartläggning av hur många förvarstagna som vid den
tidpunkten förvarades inom Kriminalvården och vilken möjlighet som fanns till ge-
mensamhet. Vid kartläggningen var 25 förvarstagna placerade i häkte och fyra i an-
stalt. De som var placerade i anstalt var personer som verkställt fängelsestraff och
därefter placerats inom Kriminalvården med stöd av utlänningslagen i avvaktan på
utvisning.
I augusti 2012 kontrollerade rättsenheten i de klientadministrativa systemen hur
många intagna som just då var registrerade som förvarstagna enligt utlänningslagen
och hur deras besöks- och telefontillstånd såg ut. Vid detta tillfälle var enligt klient-
                                                                            Dnr 5529-2012     Sid 4 (11)




         systemen sex förvarstagna placerade på anstalt och 29 på häkte. Såvitt rättsenheten
         kunde finna vid denna kontroll hade inga ansökningar om besöks- eller telefontill-
         stånd beträffande dessa personer avslagits efter att lagändringarna trädde i kraft den
         1 maj 2012.
         Kriminalvården använder sig av ett administrativt betalningssystem för telefonsam-
         tal (INTIK), som ger möjlighet till kontroll av vilken person en intagen telefonerar
         till. Telefonnumret läggs efter en säkerhetskontroll in i systemet och varje intagen
         loggar sedan in i systemet med en personlig kod för att få tillgång till ”sina” god-
         kända telefonnummer. Det finns säkerhetsfunktioner inbyggda i systemet som för-
         hindrar vidarekoppling av samtal samt flerpartssamtal. Genom användandet av IN-
         TIK minskar behovet av personalövervakade telefonsamtal och intagna kan erbjudas
         att telefonera på egen hand utan att säkerheten åsidosätts. Även förvarstagna omfat-
         tas av INTIK och de telefonnummer som den förvarstagne önskar ha kontakt med
         läggs därför in i INTIK. Till skillnad från vad som gäller för intagna sker dock ingen
         regelmässig kontroll av abonnenten i misstanke- eller belastningsregistret och ute-
         blivet samtycke från den som den förvarstagne önskar kontakt med är inte grund för
         att neka kontakt.
         Förvarstagna har tidigare placerats på olika verksamhetsställen beroende på var de
         befinner sig geografiskt vid tidpunkten för Migrationsverkets beslut om placering. I
         augusti 2012 beslutade Kriminalvården att inrätta en särskild avdelning med sju
         platser för förvarstagna i gemensamhet på häktet Skogome. Syftet med en gemen-
         sam nationell avdelning var bl.a. att säkerställa att de förvarstagnas rättigheter skulle
         tillgodoses samtidigt som man kunde undvika att de isolerades från kontakt med
         andra. Verksamheten vid häktet har fallit väl ut, bl.a. beroende på ett nära samarbete
         med Migrationsverket.
         Kriminalvårdens generaldirektör gav även i uppdrag till enhetschefen för dåvarande
         klient- och säkerhetsenheten (numera klientenheten) att utreda behovet av eventuella
         ytterligare åtgärder till följd av ändringen i utlänningslagen samt att se över behov
         av ändringar i styrande dokument. Arbetet bedrivs av en arbetsgrupp vid Kriminal-
         vårdens huvudkontor som har representanter från klientenheten, säkerhetsenheten,
         placeringsgruppen och rättsenheten. Arbetsgruppen har bl.a. som mål att se över
         möjliga lösningar på placeringar av förvarstagna, försöka effektivisera samarbetet
         med Migrationsverket och övriga myndigheter samt kartlägga vilka behov av styr-
         dokument som finns. Flera avstämningsmöten har genomförts med häktesavdelning-
         en för förvarstagna på Skogome. Arbetsgruppen har lämnat förslag på ytterligare åt-
         gärder avseende Kriminalvårdens omhändertagande av förvarstagna, bl.a. att ytterli-
         gare en enhet ska inrättas i Mälardalsområdet. Förslagen är för närvarande under be-
         redning. Representanter från arbetsgruppen har även haft flera möten med Migrat-
         ionsverket för att diskutera utformningen av en ny överenskommelse mellan myn-
         digheterna. Syftet med den nya överenskommelsen är bl.a. att all placering av för-
         varstagna ska gå genom samma kanal så att Kriminalvården redan inledningsvis kan
         styra över var de hamnar.
         Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:2) om häkte, (FARK
         Häkte), är under bearbetning. Det förslag som nu är under pågående remissbehand-
         ling innehåller bl.a. en uttrycklig hänvisning till de särskilda reglerna för förvars-
         tagna i utlänningslagen i syfte att påminna verksamheten om detta1. Frågan om hur
         rätten till kontakt med omvärlden ska kunna garanteras kommer även att behandlas i
         en handbok om besök och övriga kontakter. Handboken finns i dagsläget enbart i en
         utkastversion, men målsättningen är att den ska slutföras under hösten 2013.




1
    En sådan hänvisning finns sedan den 1 januari 2014 i FARK Häkte.
                                                                   Dnr 5529-2012     Sid 5 (11)




Författningsbestämmelser m.m.
Den grundläggande förutsättningen för hur reglerna om förvar och placering ska tol-
kas framgår av 1 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) (UtlL) som stadgar att lagen
ska tillämpas så att en utlännings frihet inte begränsas mer än vad som är nödvändigt
i varje enskilt fall.
Enligt 10 kap. 20 § UtlL får Migrationsverket besluta att en utlänning som hålls i
förvar ska placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest, om
1. utlänningen av allmän domstol har utvisats på grund av brott,
2. utlänningen hålls avskild enligt 11 kap. 7 § och av säkerhetsskäl inte kan vistas i
en sådan särskild lokal som avses i 11 kap. 2 § första stycket, eller
3. det annars finns synnerliga skäl.
En utlänning som placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest med stöd av
första stycket 2 eller 3 ska hållas avskild från övriga intagna.
Barn som hålls i förvar får inte placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisar-
rest.
Enligt 11 kap. 1 § UtlL ska den förvarstagne utlänningen informeras om de rättig-
heter och skyldigheter han eller hon har som förvarstagen samt om de regler som
gäller i förvarslokalerna.
Enligt 11 kap. 2 § tredje stycket UtlL ska en förvarstagen som placerats i kriminal-
vårdsanstalt eller häkte, utöver vad som framkommer av häkteslagen, ges möjlighet-
er att ha kontakt med personer utanför inrättningen och även i övrigt beviljas de lätt-
nader och förmåner som kan medges med hänsyn till ordningen och säkerheten inom
inrättningen.
Av 11 kap. 4 § första stycket UtlL framgår att en utlänning som hålls i förvar skall
ges möjlighet att ta emot besök och på annat sätt ha kontakt med personer utanför
lokalen utom om besöket eller kontakten i ett särskilt fall skulle försvåra den verk-
samhet som rör förvaret.
Enligt 3 kap. 1 § häkteslagen (2010:611) (HäL) får en intagen ta emot besök i den
utsträckning det lämpligen kan ske. Ett besök får dock vägras om det kan äventyra
säkerheten på ett sätt som inte kan avhjälpas genom kontroll enligt 2 eller 3 §.
Enligt 3 kap. 4 § HäL får en intagen stå i förbindelse med en annan person genom
elektronisk kommunikation i den utsträckning det lämpligen kan ske. Sådan kom-
munikation får dock vägras om den kan äventyra säkerheten på ett sätt som inte kan
avhjälpas genom avlyssning.
Enligt 1 kap. 10 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:2)
om häkte (FARK Häkte) ska en intagen, i anslutning till att han eller hon tas in i
häkte, informeras om lokaler, signalanordningar och brandskydd. Den intagne ska
även, om sådan information inte redan har lämnats vid annat häkte, informeras om
- de rättigheter och skyldigheter som han eller hon har,
- skyldigheten att medverka vid drogkontroll,
- det regelverk som i övrigt gäller för häktesvistelsen, samt
- Kriminalvårdens registrering av personuppgifter.

Kriminalvårdens bedömning
Som Kriminalvården skrev i sitt remissvar beträffande SOU 2009:60 anser myndig-
heten alltjämt att häkten och anstalter inte utgör en lämplig miljö för förvarstagna.
Att Migrationsverket getts möjlighet att ensidigt besluta om placering i Kriminal-
vårdens häkten medför onekligen vissa praktiska svårigheter för Kriminalvården.
Från Kriminalvårdens perspektiv är det naturligtvis inte heller tillfredsställande att
                                                                         Dnr 5529-2012     Sid 6 (11)




      regler som får avgörande betydelse för verksamhetens bedrivande återfinns i utlän-
      ningslagen i stället för i häkteslagen respektive fängelselagen.
      Eftersom utrymmet för att bereda förvarstagna gemensamhet numera i huvudsak är
      begränsat till eventuella andra förvarstagna personer, har ett enskilt verksamhets-
      ställe i allmänhet mycket små möjligheter att bereda förvarstagna någon meningsfull
      gemensamhet. Tidigare var det vanligaste att en person som hade verkställt ett fäng-
      elsestraff och därefter placerats i förvar inom Kriminalvården i avvaktan på en ut-
      visning stannade kvar på den anstalt där han eller hon hade avtjänat straffet. En så-
      dan ordning är i och för sig alltjämt förenlig med bestämmelserna i 10 kap. 20 §
      UtlL, då dessa förvarstagna inte måste hållas avskilda från andra intagna. Skulle det
      emellertid bli känt att förvarstagna har rätt till telefonsamtal med en i princip obe-
      gränsad personkrets (jfr 11 kap. 2 § tredje stycket och 4 § första stycket UtlL) anser
      dock Kriminalvården att det finns en överhängande risk för att övriga intagna kom-
      mer att försöka förmå förvarstagna att kontakta och lämna meddelanden till personer
      som de själva inte beviljats telefontillstånd till. Förändringen i utlänningslagen kan
      därför leda till att även dessa personer i större utsträckning placeras i häkte i stället
      för i anstalt. Kraven i lagstiftningen kan i praktiken leda till att de förvarstagna i
      högre grad än tidigare isoleras från kontakt med andra människor. Enligt Kriminal-
      vårdens mening framstår detta som inhumant och det kan knappast ha varit lagstifta-
      rens mening. Kriminalvården har tagit upp dessa problem vid möten både med Justi-
      tiedepartementet och Migrationsverket.
      För att i möjligaste mån lätta på isoleringen har Kriminalvården tillfälligt inrättat en
      särskild avdelning för förvarstagna på anstalten Skogome. Målsättningen är att så
      många som möjligt ska kunna placeras där. Platsantalet är dock i nuläget begränsat.
      Det kan även finnas individuella anledningar till varför en förvarstagen inte placeras
      där, exempelvis olämplig personkonstellation eller att han eller hon måste placeras i
      avskildhet av säkerhetsskäl. Det förekommer naturligtvis även att en förvarstagen ut-
      trycker önskemål om att placeras i närheten av anhöriga.
      Som framgår ovan pågår en översyn av verksamheten inför ett ställningstagande till
      en fortsatt nationell lösning. Arbetet med att skapa en enhetlig hantering är omfat-
      tande och kräver löpande överväganden i förhållande till såväl Migrationsverket som
      Polisen.
      Kriminalvården vill avslutningsvis framhålla att frågor rörande förvarstagna, bl.a. ett
      förslag om inrättande av särskilda förvarsavdelningar i Kriminalvårdens regi,
      alltjämt är föremål för behandling, se Förvar (SOU 2011:17).
I bilaga 3 till remissvaret, rättsinformation på Kriminalvårdens intranät den 21
augusti 2012, gav Kriminalvårdens huvudkontor följande information om hur re-
gelverket ska tillämpas:

      En förvarstagen person ska, enligt 11 kap. 2 § utlänningslagen, utöver vad som följer
      av häkteslagen ges möjlighet att ha kontakt med personer utanför inrättningen. Frå-
      gan som uppkommer är vad som avses med utöver bestämmelserna i häkteslagen.
      Ändringen kan givetvis inte medföra att kontakter utöver vad som medges enligt ut-
      länningslagen tillåts. Enligt 11 kap. 4 § utlänningslagen ska en utlänning som hålls i
      förvar ges möjlighet att ta emot besök och på annat sätt ha kontakt med personer ut-
      anför lokalen, utom om besöket eller kontakten i ett särskilt fall skulle försvåra den
      verksamhet som rör förvaret. Om det är nödvändigt med hänsyn till säkerheten, får
      ett besök övervakas. Ett besök av ett offentligt biträde eller en advokat får övervakas
      endast om biträdet eller advokaten själv begär det.
      Enligt bestämmelserna i utlänningslagen får en förvarstagen alltså nekas att ta emot
      ett besök eller ha en annan kontakt om den i ett enskilt fall skulle försvåra den verk-
      samhet som rör förvaret. Med detta begrepp avses i princip detsamma som begreppet
      lämpligen kan ske i häkteslagen, dvs. i stor utsträckning praktiska
      förhållanden. En utgångspunkt är här, enligt Kriminalvårdens uppfattning, att verk-
      samheten i ett häkte eller en anstalt på många sätt skiljer sig från verksamheten i ett
                                                                          Dnr 5529-2012   Sid 7 (11)




      av Migrationsverkets förvar. Det ställs exempelvis betydligt högre krav på säkerhet-
      en inom Kriminalvården.
      Kriminalvårdens uppfattning är vidare att det i grunden är häkteslagen som ska til--
      lämpas men att bestämmelserna i utlänningslagen medför en inskränkning i möjlig-
      heten att helt neka en kontakt. Det innebär att bestämmelserna om förfarande och
      kontroll i häkteslagen ska tillämpas även när det gäller
      förvarstagnas kontakter. Möjligheten att kontrollera den som den förvarstagne vill ha
      kontakt med i t.ex. belastningsregistret finns alltså.
      När det gäller besök är utgångspunkten i utlänningslagen att ett besök får övervakas,
      om det är nödvändigt med hänsyn till säkerheten. Om det vid en kontroll av den till-
      tänkte besökaren framkommer att besöket kan äventyra säkerheten blir då utgångs-
      punkten att, oavsett om det rör sig om en närstående person eller
      inte, medge bevakade besök. Endast om besöket skulle medföra sådana säkerhetsris-
      ker att det krävs mer bevakningsåtgärder än vid ett normalt bevakat besök kan det bli
      aktuellt att helt avslå ansökan om besökstillstånd.
      Samma sak bör gälla vid ansökningar om telefontillstånd. Om det framkommer sä-
      kerhetsskäl som medför att tillstånd inom INTIK-systemet inte kan medges får till-
      stånd till avlyssnade samtal beviljas, oavsett angelägenhetsgraden för samtalet.
      Hur ofta bevakade besök eller avlyssnade telefonsamtal kan ske får bestämmas på
      samma sätt som för övriga intagna. Prövningen bör dock inte leda till att kontakten i
      praktiken förhindras.
      När det slutligen gäller ett samtycke från den som den förvarstagne vill ha kontakt
      med gör Kriminalvården bedömningen att bestämmelserna i utlänningslagen medför
      att 3 kap. 22 § FARK Häkte, dvs. bestämmelsen om att uteblivet samtycke medför att
      tillstånd inte får beviljas, inte kan tillämpas på förvarstagna.
      Tillstånd kan alltså beviljas oavsett om den som kontakten ska äga rum med har sam-
      tyckt eller inte. Samtyckesblanketten fyller emellertid ett viktigt informationssyfte
      och bör därför fortsatta användas.
      Det sagda leder enligt Kriminalvårdens uppfattning till följande.
      1. Förvarstagna ska ansöka om besöks- och telefontillstånd på vanligt sätt.
      2. Om det är nödvändigt av säkerhetsskäl kan ett besök bevakas och ett
         telefonsamtal avlyssnas.
      3. Bevakade besök och avlyssnade samtal kan beviljas oavsett vem kontakten
         ska äga rum med och oavsett kontaktens angelägenhetsgrad.
      Hur ofta kontrollerade kontakter kan äga rum får prövas på samma sätt som för
      övriga intagna.
       Samtyckesblanketten kan användas. Uteblivet samtycke medför inte att
      tillstånd till kontakt kan nekas.
För att ta reda på hur Migrationsverket tillämpar utlänningslagens regler om kon-
takt med omvärlden för förvarstagna som vistas i Migrationsverkets förvar kontak-
tades experten CC, ansvarig för Migrationsverkets förvar. Vid ett telefonsamtal den
12 november 2013 uppgav han bl.a. följande:
      Förvarstagna som vistas på Migrationsverkets förvar har rätt till obegränsad och
      okontrollerad användning av mobiltelefoner utan kamerafunktion. Dessutom finns
      fasta telefoner på avdelningarna för inkommande och utgående samtal. Inga telefon-
      samtal avlyssnas. De förvarstagna har tillgång till datorer med internetuppkoppling.
      De regler för besök som framgår av Migrationsverkets gemensamma riktlinjer för
      förvarsverksamheten vid Migrationsverket (Dnr MAL 111-2006-346) gäller fortfa-
      rande.
                                                                             Dnr 5529-2012      Sid 8 (11)




Av Migrationsverkets gemensamma riktlinjer, standarder och rutiner för förvars-
verksamheten vid Migrationsverket (dnr: MAL111-2006-346) framgår bl.a. föl-
jande när det gäller besök:

      6. Besök
      Utgångspunkten för besök är att de förvarstagna ska beredas möjlighet att i princip
      obegränsat kunna hålla kontakt med omvärlden. Den enda begränsning det kan vara
      fråga om när det gäller besök är om det av rent praktiska skäl inte går att genomföra
      besök i den omfattning och på de tider som önskas.

      6.1 Att vägra eller övervaka besök
      Om det är nödvändigt med hänsyn till säkerheten får ett besök övervakas.
      ---

      6.2 Antal besökare, besökstillfällen, tider, information m.m.
      Öppettiderna ska vara generösa och så förlagda att de passar de flesta besökare om
      inte annat med en möjlighet till individuella lösningar i enskilda fall, t.ex. förlängd
      besökstid kvällen före avresa.
      ---

      6.3 Antal besökstillfällen per person och dag
      Normalfallet bör innebära ett besök per förvarstagen och dag. Om det finns fler le-
      diga tider samma dag går det bra att samma dag boka ytterligare besök. - - - Det är
      önskvärt om besök anmäls i förhand. Förhandsanmälan kan däremot inte utgöra krav
      för att ta emot besök.

      6.4 Antal besökare per besök
      Hur många som kan tas emot vid ett och samma tillfälle måste avgöras från fall till
      fall. Det kan variera beroende på ålder och gruppens sammansättning. I regel accep-
      teras två vuxna besökare vid varje tillfälle. Finns det flera besökande vuxna kan de
      turas om.

      6.5 Besökstiden
      Besökstiden är en timme. Långväga besök bör ges större möjligheter än andra.
      Make/maka, barn och andra i den närmaste familjekretsen kan i allmänhet ges större
      friheter, såväl vad det gäller extra tider som längre besökstid om möjligheten finns.

      ---

      6.7 Information om besöket
      Besökaren ska uppge vem som ska besökas. Den förvarstagne bör kontaktas när be-
      sök anländer och även i övrigt hållas underrättad om vilka personer som sökt honom
      eller henne.

      Anteckning av besökandes namn.
      Säkerhets- och ordningsskäl samt brand- och utrymningsskäl kan göra det befogat
      att anteckna de besökandes namn.
      En person som inte vill ange sitt namn eller inte kan förete någon legitimation kan
      emellertid inte nekas tillträde. Det är inte heller – i vart fall inte självständigt – till-
      räckliga skäl att bevaka besöket.
      ---
                                                                   Dnr 5529-2012    Sid 9 (11)




Bedömning
I remissvaret har Kriminalvården redogjort för de bestämmelser som är relevanta i
ärendet. Jag vill därutöver framhålla följande.

Enligt 11 kap. 2 § tredje stycket utlänningslagen ska en förvarstagen utlänning som
placerats i kriminalvårdsanstalt, i häkte eller i polisarrest, utöver vad som följer av
häkteslagen, ges möjlighet att ha kontakt med personer utanför inrättningen. Enligt
uttalanden i förarbetena innebär detta att utlänningen ska ha samma rätt att ha kon-
takt med personer utanför inrättningen som en förvarstagen person som vistas i ett
förvar (prop. 2011/12:60 s. 94).

Enligt 11 kap. 4 § första stycket utlänningslagen ska en utlänning som hålls i förvar
ges möjlighet att ta emot besök och på annat sätt ha kontakt med personer utanför
förvarslokalen om inte besöket eller kontakten i ett särskilt fall skulle försvåra den
verksamhet som rör förvaret. Enligt författningskommentaren till motsvarande
bestämmelse i den äldre utlänningslagen (6 kap. 24 § första stycket utlänningslagen
[1989:529]) ger bestämmelsen uttryck för det självklara förhållandet att förvars-
tagna utlänningar inte ska jämföras med brottslingar när det gäller kontakter med
yttervärlden. Utlänningen ska kunna ta emot besök, ringa, skriva och i princip ha
obegränsad kontakt med personer, organisationer, samfund och myndigheter utan-
för förvarslokalen. Den enda begränsning det kan vara fråga om vad gäller besök är
om det av rent praktiska skäl inte går att genomföra besök i den omfattning eller på
de tider som önskas (prop. 1996/97:147 s. 43).

Under rubriken Utredning ovan redogörs för hur Migrationsverket tillämpar utlän-
ningslagens regler om kontakter med omvärlden för de förvarstagna som vistas i
Migrationsverkets förvar. Av redogörelsen framgår att de förvarstagna har rätt till
obegränsad och okontrollerad användning av mobiltelefon (utan kamerafunktion)
och även rätt att använda dator med internetanslutning. När det gäller rutiner för
besök framgår bl.a. att besökarna inte kontrolleras på förhand och att de förvars-
tagna i normalfallet har rätt till ett besök per person och dag. Vid de inspektioner
som genomfördes av samtliga Migrationsverkets förvar 2010 inom ramen för JO:s
initiativärende dnr 6090-2009 framkom att den mest uppskattade kontakten med
omvärlden var genom datorer med internetanslutning. Förvarstagna använde de
tillgängliga datorerna bl.a. för att hålla kontakten med anhöriga i hemlandet, läsa
tidningar från hemlandet och på andra sätt förbereda återvändandet dit.

Detta ska jämföras med hur det ser ut för de förvarstagna som är placerade inom
kriminalvården i dag. De har begränsade möjligheter till såväl telefonsamtal som
besök och saknar möjlighet till kontakt med omvärlden via internet.

Kriminalvården har i bilaga 3 till remissvaret, (rättsinformation om förvarstagnas
kontakter) gett uttryck för att bestämmelserna i utlänningslagen endast medför en
inskränkning i möjligheten att helt neka en kontakt och att bestämmelserna om
förfarande och kontroll i häkteslagen ska tillämpas även när det gäller de för-
varstagnas kontakter. Jag delar inte den bedömningen. Att, som Kriminalvården
                                                                    Dnr 5529-2012   Sid 10 (11)




gör i bilagan när det gäller frågan om de förvarstagnas kontakter med omvärlden, i
princip jämställa utlänningslagens begrepp i ett särskilt fall med häkteslagens
lämpligen kan ske leder enligt min mening till felaktiga resultat i den praktiska
tillämpningen. Begreppet i ett särskilt fall har en mycket snävare tillämpning än
begreppet lämpligen kan ske, även om praktiska förhållanden i stor utsträckning
avses i bägge fallen.

Enligt 3 kap. 1 § häkteslagen kan telefonsamtal och besök begränsas om de utgör
en fara från säkerhetssynpunkt. Återvändandedirektivet medger inte något sådant
undantag. Detta är skälet till att det infördes en uttrycklig regel som ger utlänningar
som är förvarstagna och placerade i kriminalvårdsanstalt, i häkte eller i polisarrest
samma rätt till kontakt med personer utanför lokalen som utlänningar som vistas på
en förvarsenhet (se prop. 2011/12:60 s. 81).

De förvarstagna som är placerade i häkte eller i anstalt ska således ha samma rätt
till kontakter utanför inrättningen som en förvarstagen person som vistas i Migrat-
ionsverkets förvar. Som framgår av redogörelsen ovan utför Migrationsverket inte
några förhandskontroller när det gäller telefonsamtal eller besök. Inte heller före-
kommer det att telefonsamtal avlyssnas. Att kontrollera besökare i belastningsre-
gister eller att kräva att en samtyckesblankett fylls i innan ett telefonsamtal tillåts
innebär enligt min mening en inskränkning av de förvarstagnas rätt till obegränsad
kontakt med omvärlden och dessutom en integritetskränkning av de personer som
vill ha kontakt med den förvarstagne. Samma synpunkter gör sig gällande när det
gäller avlyssning av förvarstagnas telefonsamtal. Frågan om de förvarstagnas till-
gång till datorer har inte berörts i remissvaret, men en sådan möjlighet är självklart
viktig när det gäller kontakter med omvärlden.

Min slutsats är att i praktiken leder Kriminalvårdens överväganden och instruktion-
er till berörda verksamhetsställen om hur det nya regelverket ska tillämpas till att
de förvarstagnas rättigheter, när det gäller kontakter med omvärlden, inte kommer
att tillgodoses fullt ut i häkten och anstalter. Det är dock inte något jag vill lägga
Kriminalvården till last. I stället visar detta på det olämpliga i att förvarstagna som
inte ska utvisas efter att ha avtjänat fängelsestraff vistas i lokaler som är anpassade
för personer misstänkta eller dömda för brott.

Att inrätta fler särskilda avdelningar för förvarstagna inom kriminalvården borde
kunna medföra att vissa hinder mot att fullt ut tillämpa regler för förvarstagnas rätt
till kontakter med omvärlden undanröjdes. Det vore dock, enligt min mening, mer
naturligt att Migrationsverket fick ett större ansvar för de förvarstagna utlänningar
som nu placeras inom kriminalvården av säkerhetsskäl. Ett förslag i linje med detta
har lämnats av Förvarsutredningen i dess slutbetänkande Förvar (SOU 2011:17 s.
318 f.) Det allra bästa vore enligt min mening att Migrationsverket fick hela ansva-
ret för de förvarstagna som inte ska utvisas efter att ha avtjänat fängelsestraff, och
att Kriminalvården befrias från detta uppdrag.
                                                                        Dnr 5529-2012     Sid 11 (11)




 JO Axberger uttalade i beslut JO 2011/2012 s. 314 (s. 366 f) följande angående
förvarstagna som placeras i häkte:

      En kriminalvårdsplacering [av förvarstagna] innefattar vidare en mycket mer känn-
      bar frihetsinskränkning än vad som gäller för vistelse vid ett förvar. Medan förvaren
      präglas av en tydlig ambition att vara så öppna som möjligt, där verksamheten och
      personalens kompetens är anpassad till ändamålet, är förhållandena på häktena i
      många avseenden de motsatta. Häkten är till för att hysa brottsmisstänkta. Verksam-
      heten där är av naturliga skäl inte utformad efter de förvarstagnas behov, och deras
      möjligheter till kontakt med omvärlden är kraftigt begränsade. Den förvarstagne
      tvingas tillbringa större delen av dygnet inlåst i en cell. Förvarstagna i häkte ska en-
      ligt lagen visserligen beviljas de lättnader och förmåner som är möjliga men det fun-
      gerar dåligt i praktiken. - - -
Jag kan konstatera att Kriminalvården i sitt remissvar har gett utryck för de svårig-
heter som finns när det gäller att kunna leva upp till utlänningslagens krav på rät-
tigheter för förvarstagna inom Kriminalvården. JO Axbergers uttalanden synes
alltjämt vara aktuella.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att jag delar den uppfattning som Krimi-
nalvården nu och tidigare har gett uttryck för, dvs. att häkten och anstalter inte
utgör en lämplig miljö för förvarstagna. Det är naturligtvis också mycket olyckligt
om de ändringar i utlänningslagen som syftade till att förbättra situationen för för-
varstagna som kriminalvårdsplaceras i praktiken kan leda till en försämrad situat-
ion genom att de förvarstagna riskerar att i större utsträckning än tidigare isoleras
från kontakt med andra människor, bl.a. genom att placeras i häkte i stället för i
anstalt. Av denna anledning översänder jag detta beslut till Regeringskansliet, Ju-
stitiedepartementet, för kännedom.

Uppföljning
Jag kommer att ägna de här aktuella frågorna särskild uppmärksamhet vid min
tillsyn på kriminalvårdsområdet.

I ärendet har jag har samrått med JO Cecilia Renfors, som har ansvar för tillsynen
över bl.a. Migrationsverket.

Ärendet avslutas.
