# Kritik mot Polismyndigheten för att handläggningen av ett ärende om vapentillstånd avbröts i åtta månader i avvaktan på en
brottsutredning

JO 2019-01-30 dnr 5541-2017

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                    Sid
                                                                         2019-01-30             5541-2017             1 (6)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Polismyndigheten för att handläggningen av ett ärende om
                        vapentillstånd avbröts i åtta månader i avvaktan på en
                        brottsutredning


                          Beslutet i korthet: Polismyndigheten avbröt handläggningen av en ansökan om
                          vapentillstånd i avvaktan på en brottsutredning. JO uttalar att Polismyndigheten kan
                          avvakta med att fatta beslut i ett vapentillståndsärende under en kortare tid med
                          hänsyn till en pågående brottsutredning, om det krävs för att få ett tillfredsställande
                          beslutsunderlag. Det kan också vara rimligt att avvakta om det finns en risk att
                          handläggningen påverkar förundersökningen. Enligt JO är det dock i de allra flesta fall
                          inte godtagbart att avvakta med att ta beslut under en längre tid än en eller ett par
                          månader. Att som i det aktuella ärendet skjuta upp handläggningen under obestämd
                          tid är givetvis inte acceptabelt.
                          Polismyndigheten kritiseras för att man avbröt handläggningen och inte vidtog någon
                          handläggningsåtgärd som drev ärendet framåt under åtta månader.

## Bakgrund

I oktober 2016 ansökte AA hos Polismyndigheten om vapentillstånd för tre
                        vapen och en vapendel. Han bifogade tre föreningsintyg till ansökan. Den
                        3 februari 2017 ställde Polismyndigheten frågor till och begärde handlingar från
                        den jaktskytteklubb som angetts i föreningsintygen. Den 7 februari 2017 återtog
                        AA ansökan för två av vapnen och vapendelen.

                        Den 5 juni 2017 frågade AA Polismyndigheten varför handläggningen av hans
                        ansökan avseende det återstående vapnet dröjde. Polismyndigheten svarade den
                        7 juni 2017 att handläggningen dragit ut på tiden på grund av att man avvaktade
                        utredningen av en polisanmälan som gjorts med anledning av misstankar om att
                        AA förfalskat föreningsintygen. AA informerades också om att en fällande dom
                        skulle kunna leda till att hans nuvarande tillstånd återkallades och att det var
                        olämpligt att bevilja honom ytterligare tillstånd innan utredningen var klar eller
                        dom meddelats.

## Anmälan

I en anmälan till JO i augusti 2017 förde AA fram kritik mot Polismyndighetens
                        handläggning av hans ansökan om vapentillstånd och anförde i huvudsak


 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                         Dnr 5541-2017         Sid 2 (6)




följande. Han har inte fått något beslut trots att det gått nio månader sedan han
ansökte om tillstånd. Misstankarna om att han gjort sig skyldig till brott är
grundlösa. Att ansökan inte behandlades har påverkat hans möjligheter att jaga.
Om han hade fått ett beslut hade han kunnat överklaga.

Utredning
Polismyndigheten uppmanades att yttra sig och att redogöra för myndighetens
rutiner för handläggning av ärenden om vapentillstånd när sökanden är
misstänkt eller kan misstänkas för brott samt för hur handläggningstiden och
handläggningen i övrigt förhåller sig till 7 § i 1986 års förvaltningslag.

Polismyndigheten (BB) yttrade sig efter att ha hämtat in uppgifter från berörda
befattningshavare.

Polismyndigheten lämnade följande redogörelse för bakgrunden.
      AA ansökte den 25 oktober 2016 om vapentillstånd för tre vapen av olika
      fabrikat samt för en vapendel (en extra pipa). Ansökningsavgiften inkom den
      4 november 2016. Till ansökan bifogades tre föreningsintyg; ett intyg för vart
      och ett av vapnen.
      På grund av att föreningsintygen i vissa delar såg ut att vara kopierade fattade
      handläggaren CC misstanke om att de kunde vara förfalskade. Efter kontroll i
      början av februari med ordföranden för den aktuella föreningen, som uppgav att
      han endast hade ställt ut ett intyg för ett vapen av ett visst fabrikat (hagelgevär av
      fabrikat Flodman), anmälde handläggaren AA för urkundsförfalskning.
      Anmälan om brott skedde den 20 februari 2017 efter kontroll av de av AA
      ingivna handlingarna i original. Beslut om inledande av förundersökning fattades
      samma dag. Den fortsatta handläggningen av ärendet fick därefter anstå i
      avvaktan på brottsutredningen. Den 17 oktober 2017 fördes AA in i
      misstankeregistret för misstanke om urkundsförfalskning, varvid handläggningen
      av ansökningsärendet återupptogs.
      AA har i samtal med handläggaren den 7 februari 2017 uppgett att han trodde att
      han fick kopiera upp intygen. I samband därmed har AA återkallat
      ansökningarna för de vapen som saknade intyg från föreningen och den extra
      vapendelen. Därefter avsåg ärendet således endast tillstånd för ett hagelgevär av
      fabrikat Flodman. Den 1 november 2017 återkallade AA sin ansökan även
      avseende hagelgeväret och ärendet avslutades.
Polismyndigheten redovisade följande synpunkter från berörda
befattningshavare.
      Handläggaren CC har sammanfattningsvis uppgett följande. Han påbörjade
      handläggningen av ärendet den 16 januari 2017 och noterade att två av vapnen
      samt den extra vapendelen inte var tillåtna för det i ansökan angivna ändamålet.
      De tre intygen var helt identiska bortsett från uppgifterna om vapnen; de senare
      var ifyllda med annan handstil och färg. Handstilen avseende uppgifterna i
      intygen var även i stort identisk med handstilen i själva ansökan. Att AA kunde
      misstänkas för urkundsförfalskning bedömde han som mycket allvarligt,
      eftersom brottet var direkt kopplat till ansökan om vapentillstånd. Vidare
      bedömde han att om AA skulle dömas för brottet skulle det i sin tur kunna utgöra
      grund för återkallelse av AA:s samtliga tillstånd att inneha skjutvapen. Han fann
      därför att det fanns grund för avslag på ansökan. Då någon utredningsåtgärd inte
      vidtagits i brottsutredningen, och misstanken inte överförts till
      misstankeregistret, upplevde han dock att handläggningen befann sig i ett
                                                                             Dnr 5541-2017    Sid 3 (6)




     dödläge. Det skulle bli svårt att formellt avslå en ansökan på grund av misstanke
     som ännu inte registrerats. Han avvaktade därför utredningen och undersökte
     med jämna mellanrum i Polismyndighetens utredningssystem om någon åtgärd
     vidtagits. Den 5 juni 2017 kontaktade AA honom per e-post med frågan om
     varför ansökan tagit så lång tid. Han svarade samma dag att handläggningen
     dragit ut på tiden då brottsutredningen avvaktades. Han informerade även AA
     om att en eventuell fällande dom skulle kunna leda till att AA:s övriga tillstånd
     återkallades och att det därför var olämpligt att bevilja AA ytterligare ett tillstånd
     innan brottsutredningen var klar.
     Av [gruppchefen] DD:s och [chefen för förvaltningsrättssektionen] EE:s
     synpunkter framgår i huvudsak följande. Tillståndsärenden handläggs i
     kronologisk ordning. Till följd av personalbrist dröjde det omkring tio veckor
     innan AA:s ärende började handläggas. I ärenden där sökanden kan misstänkas
     eller är misstänkt för brott och misstanken kan tänkas påverka tillståndsärendet
     är rutinen att handläggaren överväger frågan om misstankens betydelse för
     tillståndsärendet i samråd med ansvarig gruppchef. Bedömningen sker i varje
     enskilt fall, varvid ledning bl.a. hämtas i myndighetens föreskrifter rörande
     tillstånd att inneha skjutvapen. Om brottet bedöms ha betydelse för prövningen
     av tillståndsärendet tas kontakt med berörd förundersökningsledare för att få
     underlag och prognos. Om någon inte delgetts misstanke finns det risk för att
     uppgifter som omfattas av förundersökningssekretess röjs vid ett avslagsbeslut i
     vapenärendet. Enligt EE:s uppfattning hade ett omedelbart avslagsbeslut varit att
     föredra i aktuellt fall. EE har uppgett att rutinerna, som inte finns nedtecknade i
     skrift, nu kommer att ses över.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

     Polismyndighetens rutiner när sökanden är misstänkt eller kan misstänkas för brott
     Polismyndighetens rutiner när sökanden är misstänkt eller kan misstänkas för
     brott innebär således att myndigheten, vid prövningen av de allmänna
     lämplighetskraven för att inneha skjutvapen, även beaktar relevanta
     brottsmisstankar. Bedömningen görs med ledning från myndighetens föreskrifter
     och allmänna råd om vapenlagstiftningen, som närmare anger vilken betydelse
     olika brottstyper bör ges vid lämplighetsprövningen. Även med sådana riktlinjer
     så finns det emellertid alltid ett visst bedömningsutrymme, vilket nu aktuellt fall
     illustrerar.
     Enligt Polismyndigheten är det inte möjligt att lägga fast några mer bestämda
     riktlinjer om vad som ska krävas för att en brottsmisstanke ska anses leda till
     avslag. Det måste således göras en prövning i varje enskilt fall, vilket också sker
     enligt nuvarande rutin, som även innebär att avstämning ska ske med
     förundersökningsledaren, bl.a. för att säkerställa att eventuella avslagsbeslut kan
     meddelas utan att röja sekretessbelagd information.
     Det är bra att initiativ nu tas för en översyn av ifrågavarande rutin.
     Polismyndigheten anser att rutinen bör formaliseras skriftligen. Rutinen bör bl.a.
     ange i vilka situationer och i vilket skede brottsutredare ska kontaktas.

     Hur förhåller sig handläggningen av nu aktuellt fall till kraven enligt 7 §
     förvaltningslagen?
     Polismyndigheten delar handläggarens bedömning att misstanke om
     urkundsförfalskning i syfte att erhålla vapentillstånd påverkar lämpligheten att
     inneha vapen. Det har därför varit befogat att tillämpa den ovan redovisade
     rutinen. I nu aktuellt fall har rutinen dock inte tillämpats i alla delar.
     När handläggaren gjorde bedömningen att tillståndsärendet var avhängigt
     brottsutredningen borde han ha tagit kontakt med förundersökningsledaren för att
     skynda på processen. Därigenom hade ett beslut i såväl misstankefrågan som
                                                                       Dnr 5541-2017         Sid 4 (6)




      tillståndsärendet kunnat komma till stånd snabbare. En möjlig förklaring till att
      en sådan kontakt inte togs kan vara att myndighetens rutiner inte nedtecknats.
      Utredningen visar att myndigheten till följd av resursbrist har påbörjat
      handläggningen av AA:s ärende först efter två månader och att ärendet har fått
      anstå i nästan åtta månader i avvaktan på utredningen av den aktuella
      brottsmisstanken. Detta är förstås inte acceptabelt.
      Polismyndigheten anser således att handläggningen av det aktuella ärendet inte
      uppfyller förvaltningslagens krav på snabb handläggning. Myndigheten beklagar
      detta.
      Utredningen visar inte annat än att AA, efter den 7 februari 2017, inte fick någon
      närmare information om ärendets fortskridande förrän han själv kontaktade
      myndigheten den 5 juni 2017. Detta är förstås också beklagligt och kan inte
      anses förenligt med allmänna krav på handläggningen av ärenden.

## Avslutande synpunkter

Polismyndigheten finner sammanfattningsvis att det aktuella ärendet inte har
      handlagts tillräckligt snabbt och att myndigheten inte har informerat sökanden i
      enlighet med allmänna krav på handläggningen av ärenden.
      Prövningen av vapentillstånd när sökanden är misstänkt eller kan misstänkas för
      brott sker idag enligt en icke formaliserad rutin, som behöver formaliseras i skrift
      och förankras hos berörda tjänstemän. Därmed kan bättre förutsättningar skapas
      för en mer effektiv och rättssäker handläggning av ärenden när det förekommer
      misstankar om brott. Oavsett vilka rutiner som finns på plats kommer det
      emellertid alltid att finnas ett visst bedömningsutrymme i frågan om
      brottsmisstankens betydelse för tillståndsärendet.

Rättsliga utgångspunkter
Polismyndigheten prövar frågor om vapentillstånd. Tillstånd får meddelas
endast om det skäligen kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas (se
2 kap. 2 och 5 §§ vapenlagen).

Polismyndigheten ska vid prövningen av risken för missbruk göra en
bedömning av sökandens personliga lämplighet att inneha vapnet och beakta
eventuella förhållanden i sökandens omgivning som medför risk för missbruk
(se Åberg och Landgren, Vapenlagen, 31 mars 2018, Zeteo, kommentaren till
2 kap. 5 §).

I Polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd om vapenlagstiftningen
anges bl.a. vissa allmänna lämplighetskrav som bör ställas på en sökande
(3 kap. RPSFS 2009:13, FAP 551-3). Enligt de allmänna råden bör tillstånd att
inneha skjutvapen meddelas endast om sökanden gjort sig känd som pålitlig,
omdömesgill och laglydig. Den som begått ett brott som påverkar lämpligheten
att inneha skjutvapen bör inte meddelas tillstånd att inneha skjutvapen förrän en
viss tid gått sedan brottet begicks. Tiden bör stå i relation till brottets
svårhetsgrad. De allmänna råden innehåller också en uppräkning av olika
brottstyper och en beskrivning av vilken betydelse de bör ges vid
lämplighetsbedömningen.

Förvaltningslagen tillämpas på Polismyndighetens handläggning av
tillståndsärenden. Enligt den bestämmelse om allmänna krav på handläggningen
                                                                    Dnr 5541-2017       Sid 5 (6)




av ärenden som gällde vid tidpunkten för den aktuella händelsen – 7 § första
meningen förvaltningslagen (1986:223) – ska varje ärende där någon enskild är
part handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten
eftersätts. En motsvarande bestämmelse finns i 9 § första stycket
förvaltningslagen (2017:900), som ersatt 1986 års lag.

JO har i ett tidigare ärende kritiserat Polismyndigheten för att myndigheten
valde att avvakta överinstansernas prövning i ett annat ärende innan
myndigheten behandlade en ansökan om vapentillstånd. Med hänvisning till 7 §
i 1986 års förvaltningslag uttalade JO att dröjsmål i handläggningen endast kan
tolereras om det är oundgängligen nödvändigt för att avgörandet ska vila på ett
tillfredsställande underlag. Vidare ska parten informeras om anledningen till
fördröjningen och i möjligaste mån ges en prognos om när ett slutligt
ställningstagande är att vänta. JO uttalade också att en sådan fördröjning som
regel endast bör godtas om det väntade avgörandet i högre instans är mycket
nära förestående. (Se JO 2009/10 s. 76, dnr 1792-2007.)

Bedömning
AA lämnade in sin ansökan om vapentillstånd den 25 oktober 2016. Till följd
av personalbrist påbörjade Polismyndigheten handläggningen av ärendet först
den 16 januari 2017. Handläggningen av AA:s ansökan om vapentillstånd
påbörjades alltså först efter drygt två månader, vilket i sig är otillfredsställande.

I början på februari 2017 undersökte handläggaren misstankar om att de
föreningsintyg som AA lämnat in var förfalskade. Detta ledde till att AA
återkallade delar av sin ansökan. Den 20 februari 2017 gjordes en polisanmälan
om brott, och en förundersökning om urkundsförfalskning inleddes samma dag.
Därefter avbröt Polismyndigheten handläggningen av tillståndsärendet på
obestämd tid i avvaktan på att misstankarna mot AA skulle utredas.
Handläggningen av den återstående delen av ansökan återupptogs inte förrän i
oktober 2017. Ärendet avslutades i november 2017, efter att AA återkallat
resterande delen av ansökan och alltså utan att något beslut om tillstånd
meddelats.

Polismyndigheten ska vid handläggningen av ansökningar om vapentillstånd
pröva risken för att vapnet missbrukas och som ett led i prövningen göra en
bedömning av sökandens personliga lämplighet att inneha vapnet. Av de
allmänna råd som Polismyndigheten beslutat om framgår att den som begått ett
brott som påverkar lämpligheten att inneha skjutvapen inte bör meddelas
tillstånd förrän en viss tid gått sedan brottet begicks.

Polismyndigheten har redogjort för rutinerna när en sökande är misstänkt eller
kan misstänkas för brott. Enligt rutinerna – som vid tidpunkten för
Polismyndighetens yttrande till JO inte fanns i skrift – ska handläggaren i varje
enskilt fall och med utgångspunkt i myndighetens föreskrifter överväga
brottsmisstankens betydelse för tillståndsärendet. Enligt uppgifter från berörda
                                                                  Dnr 5541-2017       Sid 6 (6)




chefer görs övervägandet i samråd med ansvarig gruppchef. Om en
brottsmisstanke bedöms ha betydelse för prövningen av tillståndsärendet tas en
kontakt med förundersökningsledaren, bl.a. för att säkerställa att ett
avslagsbeslut kan meddelas utan att sekretessbelagd information röjs.

Jag har inte några invändningar mot att Polismyndigheten – för att kunna beakta
relevanta brottsmisstankar – vid sin handläggning av en ansökan om
vapentillstånd avvaktar en kortare tid med tillståndsbeslutet för att underlaget
ska vara tillfredsställande. Det kan också vara rimligt att avvakta med
tillståndsbeslutet under en kortare tid om det finns en risk att handläggningen av
vapenärendet skulle påverka förundersökningen. Det är dock i de allra flesta fall
inte godtagbart att avvakta under en längre tid än en eller ett par månader.

Av utredningen framgår att handläggaren av AA:s tillståndsärende bedömde att
misstanken om urkundsförfalskning av föreningsintyg påverkade lämpligheten
att ha vapen. Handläggaren borde därmed ha tillämpat den redovisade rutinen
och kontaktat förundersökningsledaren, bl.a. för att få ytterligare information
om brottsutredningen. Om något klargörande besked inte kunde väntas inom
någon eller ett par månader borde handläggaren i stället ha fattat beslut i ärendet
på det underlag som fanns. Handläggaren gjorde inte detta och vidtog inte
någon egentlig handläggningsåtgärd i tillståndsärendet under ca åtta månader.
Att på det sätt som skedde skjuta upp handläggningen av tillståndsärendet under
obestämd tid är inte acceptabelt och står i strid med såväl polisens rutiner som
förvaltningslagens krav på handläggningen. Hade Polismyndigheten fattat ett
beslut i tillståndsärendet kunde AA, om beslutet gick honom emot, ha
överklagat detta och fått saken prövad av domstol.

Polismyndigheten ska kritiseras för att handläggningen avbröts och för att
någon handläggningsåtgärd som drev ärendet framåt inte vidtogs under åtta
månader.

Jag är positiv till att Polismyndigheten har inlett en översyn och en
formalisering av den rutin som funnits för prövningen av vapentillstånd när det
finns misstankar om brott.

Ärendet avslutas.
