# Allvarlig kritik mot en rådman vid Förvaltningsrätten i Malmö för att tre mål angående rättspsykiatrisk vård avgjordes med endast två
nämndemän i rätten

JO 2013-09-12 dnr 5543-2012

BESLUT
                                                                         Datum                 Dnr                     Sid
                                                                         2013-09-12            5543-2012              1 (5)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Allvarlig kritik mot en rådman vid Förvaltningsrätten i Malmö för att tre
                        mål angående rättspsykiatrisk vård avgjordes med endast två
                        nämndemän i rätten


                          Beslutet i korthet: Förvaltningsrätten i Malmö höll i tre mål angående rättspsykiatrisk
                          vård muntlig förhandling och avgjorde därefter dessa mål trots att en nämndeman hade
                          uteblivit från förhandlingarna. JO konstaterar att rådmannens bedömning att rätten i den
                          uppkomna situationen varit domför med endast två nämndemän saknar rättsligt stöd.
                          Rådmannen får i beslutet allvarlig kritik.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO i oktober 2012, anförde AA att Förvaltningsrätten
                        i Malmö den 26 september 2012 hade avgjort mål angående rättspsykiatrisk vård
                        med endast två nämndemän i rätten.

## Utredning

Vissa handlingar infordrades och granskades, bl.a. domar, dagboksblad och
                        protokoll från muntlig förhandling i förvaltningsrättens mål 9286-12, 9371-12 och
                        9600-12.

                        Eftersom anmälan rörde sådana frågor som kunde utredas och prövas av åklagare
                        beslutade JO den 21 november 2012 att överlämna anmälan till Åklagar-
                        myndigheten med stöd av 18 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens
                        ombudsmän. Den 22 mars 2013 beslutade chefsåklagaren BB att lägga ned för-
                        undersökningen. Handläggningen av ärendet har därefter återupptagits här.

                        Förvaltningsrätten anmodades att yttra sig om handläggningen av de aktuella
                        målen. Av yttrandet skulle framgå hur handläggningen förhållit sig till 17 § lagen
                        (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

                        Förvaltningsrätten (lagmannen CC) kom in med ett yttrande, till vilket var fogat
                        upplysningar från chefsrådmannen DD samt rådmannen EE som var rättens
                        ordförande då de aktuella målen avgjordes.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                          Dnr 5543-2012      Sid 2 (5)




EE uppgav följande.

      Den aktuella dagen anlände jag till Malmö östra sjukhus kanske tio — femton
      minuter i nio. Förhandlingarna där skulle påbörjas klockan nio för att fortsätta efter
      lunch på Malmö allmänna sjukhus/SUS. Väl på plats började jag och föredraganden
      förbereda dagens förhandlingar. Vid tiden för pårop saknades fortfarande en
      nämndeman. Jag bad då föredraganden, dels att kontakta denna, dels att ringa
      förvaltningsrätten för att få tag på en journämndeman. Jag funderade under
      tiden på hur jag skulle hantera den uppkomna situationen; vi hade ett stort antal mål
      att avgöra under dagen, samt informerade läkare och patienter som satt i ett väntrum
      utanför rättssalen att vi hade en försening eftersom en nämndeman fattades.
      Efter denna information berättade föredraganden för mig att den frånvarande
      nämndemannen FF hade anmält förhinder samt avtalat med en annan nämndeman
      GG att inställa sig i stället för henne. Vi försökte nå GG, men saknade
      telefonnummer till honom. Det visade sig senare att GG i stället inställde sig
      påföljande onsdag med det s.k. trycket för aktuell dag. Mer om detta begrepp nedan.
      Jag fick också klart för mig att ingen journämndeman fanns att tillgå. Jag bad då
      föredraganden att be förvaltningsrätten att fortsätta söka efter en ersättare för att det i
      vart fall till eftermiddagen skulle finnas tre nämndemän.
      Tiden gick och frågan uppstod hur jag skulle göra med förmiddagens mål. Förtrogen
      med 17 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar, började jag fundera kring vad
      som menas med uttrycket "handläggningen påbörjats" i aktuellt lagrum. Lagrummet
      är hämtat med mönster från allmän domstol, men ordet handläggning valdes
      avsiktligt för att merparten av målen i förvaltningsprocessen handläggs, i vart fall
      när bestämmelsen infördes, skriftligt. Numer är muntlig förhandling dock betydligt
      vanligare. Det är dock inte fråga om samma process som i allmän domstol. Allt i
      akten är processmaterial och behöver därmed inte gås igenom under förhandlingen,
      (jfr. Wennergren m.fl., Förvaltningsprocesslagen m.m.) Dock går man regelmässigt
      igenom huvuddragen i en akt med nämndemännen inför en förhandling och därför
      skickas alltid s.k. tryck ut till nämndemännen för genomläsning. Trycket består av
      kopior av relevanta aktbilagor. Avsikten med detta förfarande är att i förväg ge
      nämnden en så god bild som möjligt av vad som skall bedömas i målen. Så skedde
      även i nu aktuella mål. Nämndemännen har för övrigt arvode även för inläsning av
      målen.
      Mot denna bakgrund fann jag att handläggningen i den nu aktuella måltypen
      (tvångsmål), där det är av stor vikt för den berörde att besluten kommer snabbt;
      regelmässigt avkunnas dom direkt efter avslutad förhandling, och mycket korta
      tidsfrister gäller för domstolen, påbörjas när nämndemännen får del av trycket och
      då givetvis också läser in sig på målen. Jag bedömde därför situationen som sådan
      att vi var domföra med två nämndemän. Om avsikten med lagrummet är att likställa
      förfarandet med vad som gäller i allmän domstol hade måhända uttrycket "när
      sammanträdet börjat" varit bättre.
      När jag då kommit till ovan beskriven slutsats ropade jag på mål ett, stängde
      dörrarna och redovisade beslutet och grunderna för detta, för part, advokat,
      nämndemän och läkare. Ingen invändning gjordes och till eftermiddagen hade en
      journämndeman inställt sig. Samma information gavs givetvis till alla parter, när
      deras mål ropades på.
DD anförde följande.

      När det gäller det faktiska händelseförloppet hänvisar jag till den redogörelse som
      EE har lämnat. Av den framgår också att han i den aktuella situationen gjorde
      bedömningen att uttrycket ”handläggningen har påbörjats” i 17 § lagen (1971:289)
      om allmänna förvaltningsdomstolar ska tolkas så att förvaltningsrätten är domför
      även om en nämndeman får förhinder efter att nämndemännen före förhandlingen
      fått del av handlingarna i målet och läst in sig på detta.
                                                                       Dnr 5543-2012     Sid 3 (5)




      I förarbetena till bestämmelsen anfördes som skäl för att den fick den aktuella
      utformningen att förfarandet vid förvaltningsrätt är utformat så att det inte som när
      det gäller processen vid allmän domstol är möjligt att knyta rätten att fortsätta
      handläggningen, trots att en nämndeman fått förfall, till att huvudförhandling inletts.
      Vid förvaltningsdomstol skickas kopior av handlingarna i akten ut till
      nämndemännen i förväg både när målet ska föredras och när handläggningen ska
      kompletteras med en muntlig förhandling. Utgångspunkten är att samtliga ledamöter
      har läst in materialet och att föredragning och förhandling inte syftar till en
      fullständig genomgång av samtliga omständigheter. Det är oklart vad det innebär att
      handläggningen har påbörjats, även om skäl ansetts tala för tolkningen att
      handläggningen av ett mål påbörjas när målet tas upp vid sammanträdet (se
      Wennergren m.fl., Förvaltningsprocesslagen m.m. En kommentar, sjätte uppl., 2013,
      s. 566). I det aktuella fallet har det av de skäl som EE har redovisat varit särskilt
      angeläget att handläggningen av målen kunde genomföras som planerat.
CC anförde följande.
      I sådana fall där förvaltningsrätten är domför med en lagfaren domare och tre
      nämndemän och en av nämndemännen får förhinder sedan handläggningen har
      påbörjats, är förvaltningsrätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän
      (17 § första stycket lagen, 1971:289, om allmänna förvaltningsdomstolar). Remissen
      gäller några mål om tvångsvård som, sedan en nämndeman uteblivit, avgjorts med
      endast två nämndemän i rätten.
      I ärendet aktualiseras frågan om vad som i den nämnda lagregeln avses med ”sedan
      handläggningen har påbörjats” i fall som de förevarande, dvs. när förvaltningsrätten
      avgör mål efter det att en muntlig förhandling hållits.
      För att denna bestämmelse ska ha någon mening måste den avse sådan handläggning
      av målet i vilken nämndemän deltar. Att bestämmelsen ska förstås på det sättet
      framgår också av lagförarbeten (prop. 1982/83:126 s. 41). I nämnda förarbeten
      anges sålunda att med uttrycket handläggning i detta sammanhang avses den
      handläggning vid rätten i vilken nämndemän deltar, antingen det är fråga om en
      muntlig förhandling eller en föredragning. Vidare sägs i förarbetena att rätten att
      fortsätta handläggningen trots förfallet för en nämndeman omfattar endast det
      aktuella målet, däremot inte andra mål som planerats in under sessionsdagen. I
      doktrinen (Wennergren m.fl., Förvaltningsprocesslagen m.m., 6 u, s. 566) finns
      också uttalanden om att det varken i tingsrätt eller i förvaltningsrätt är möjligt att
      hålla huvudförhandling respektive handlägga ett mål på sammanträde om ett förfall
      inträffar för nämndemannen innan huvudförhandlingen respektive handläggningen
      har påbörjats, t.ex. om nämndemannen råkar ut för en trafikolycka på väg till rätten
      och uteblir. Stöd för att bestämmelsen har denna innebörd finns också i
      överrättspraxis (RK85 1:3) och framstår vidare som följdriktig vid en jämförelse
      med motsvarande regler för allmän domstol.
      Mot denna bakgrund synes lagbestämmelsen om att förvaltningsrätten är domför
      med endast två nämndemän (17 § första stycket andra meningen lagen om allmän
      förvaltningsdomstol) inte vara tillämplig när förvaltningsrätten avgör ett mål efter
      muntlig förhandling och förhindret för nämndemannen inträffat innan förhandlingen
      har påbörjats.
      Samtidigt bör det sägas att den aktuella lagbestämmelsen om förvaltningsrättens
      domförhet inte är lätt att tillämpa. Begreppet ”handläggning” inrymmer inte bara att
      genomföra en prövning av ett mål utan innefattar också att vidta åtgärder för att
      utreda eller bereda målet. Förfarandet vid förvaltningsrätten regleras sålunda bl.a. av
      en rad bestämmelser (8-19 §§) i förvaltningsprocesslagen (1971:291) som samlats
      under rubriken ”Måls handläggning”. Som nämnts kan emellertid den aktuella lag-
      bestämmelsen rimligen avse endast sådan handläggning som nämndemännen deltar
      i. Med hänsyn till den vida betydelse som begreppet handläggning har är det
      däremot inte lika självklart att den handläggning som nämndemän deltar i ska anses
      påbörjad först när rätten samlats och en föredragning eller en muntlig förhandling
                                                                         Dnr 5543-2012      Sid 4 (5)




      tagit sin början. I nämnda lagkommentar förs också en diskussion om när
      handläggningen ska anses ha påbörjats. Bedömningen görs att rekvisitet inte är helt
      lättolkat och frågan ställs bl.a. om handläggningen kan anses påbörjad redan i och
      med att handlingar har skickats ut till nämndemännen och dessa har kunnat börja
      läsa in målen. Enligt lagkommentaren ligger det dock närmast till hands att en ny
      handläggning påbörjas mål för mål vid sammanträdet. Detta för att så nära
      överensstämmelse som möjligt ska erhållas med tingsrättsnämndemännens situation.
      Bedömningen i lagkommentaren att rekvisitet ”handläggningen har påbörjats” inte
      är helt lättolkat synes ta sikte på fall då förvaltningsrätten avgör mål efter
      föredragning. Varför det skulle förhålla sig på ett annat sätt när ett mål avgörs efter
      muntlig förhandling berörs inte i kommentaren. Det bör påpekas att förfarandet i en
      förvaltningsrätt är flexibelt; det är exempelvis relativt vanligt att ett mål föredras för
      rätten omedelbart före det att en muntlig förhandling i målet hålls.
      Som framgår av EE:s yttrande har han i sjukhusmiljö och i en pressad situation haft
      att tillämpa en lagregel som enligt min mening inte är lätt att tillämpa. Jag anser
      dock som framgått att det kan ifrågasättas om det varit möjligt att avgöra ens det
      första målet med endast två nämndemän.
      ---

Bedömning
I 17 § första stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar (LAFD)
anges att i de fall förvaltningsrätten är domför med en lagfaren domare och tre
nämndemän, och en nämndeman får förhinder sedan handläggningen har påbörjats,
är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän.

Av förvaltningsrättens s.k. uppropslista onsdagen den 26 september 2012 framgår
att målen 9371-12, 9286-12 och 9600-12 var utsatta till muntliga förhandlingar kl.
09:00, kl. 09:15 och kl. 09:35. I protokollen från förhandlingarna framgår att sedan
respektive mål ropats på konstaterades att en nämndeman hade uteblivit och att
journämndeman inte fanns tillgänglig men att ordföranden bedömde att hinder för
förhandlingen inte förelåg. Vid förhandlingarnas slut avkunnades domar varvid
rätten bestod av rådmannen EE och två nämndemän. Enligt EE:s redogörelse i
remissvaret var hans bedömning att handläggningen av målen hade påbörjats i den
mening som avses i 17 § LAFD i och med att nämndemännen före förhandlingen
hade fått del av handlingarna i målen och läst in sig på dessa.

Vid huvudförhandling i brottmål där tingsrätten är domför med en lagfaren domare
och tre nämndemän, och en av nämndemännen får förhinder sedan huvud-
förhandlingen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två
nämndemän (se 1 kap. 3 b § rättegångsbalken, RB).

I förarbetena till 17 § LAFD konstateras att – med hänsyn till förvaltnings-
processens konstruktion – det inte är möjligt att knyta rätten att fortsätta
handläggningen till att huvudförhandling pågår när förfallet inträder, utan som krav
ställs i stället att den handläggning i vilken nämndemän deltar ska ha påbörjats,
antingen det är fråga om en muntlig förhandling eller en föredragning. Vidare
anges att rätten att fortsätta handläggningen trots förfallet endast omfattar det
aktuella målet, däremot inte andra mål som planerats in under sessionsdagen (se
prop. 1982/83:126 s. 29 och 41).
                                                                 Dnr 5543-2012    Sid 5 (5)




Dessa förarbetsuttalanden klargör enligt min mening vad som avses med uttrycket
”sedan handläggningen har påbörjats” i 17 § LAFD, dvs. att en muntlig förhandling
alternativt en föredragning ska ha inletts i målet när förhindret inträffar.
Uppfattningen att handläggningen skulle påbörjas redan i och med att handlingarna
skickas ut till nämndemännen saknar stöd i såväl förarbeten som doktrin (se t.ex.
Wennergren m.fl., Förvaltningsprocesslagen m.m. En kommentar, 6 uppl., s. 566).
Även med beaktande av förvaltningsprocessens särdrag har jag också svårt att hitta
några rimliga skäl för en sådan tolkning av bestämmelsen. Om rätten vore domför
med endast två nämndemän på grund av ett förhinder som inträffat innan den
muntliga förhandlingen eller föredragningen inletts, skulle kravet på tre
nämndemän bli påtagligt uttunnat.

Bedömningen att rätten i den uppkomna situationen var domför med endast två
nämndemän saknade således rättsligt stöd. EE förtjänar allvarlig kritik för att han,
som rättens ordförande, inte såg till att målen avgjordes av en domför rätt.

Ärendet avslutas.
