# Anmälan mot Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Katrineholms kommun angående handläggningen av ett ärende rörande katthållning

JO 2005-06-28 dnr 555-2004

BESLUT
                                                                            Datum                     Dnr                        Sid
                                                                            2005-06-28                555-2004                  1 (6)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Anmälan mot Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Katrineholms kommun
                        angående handläggningen av ett ärende rörande katthållning

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 9 februari 2004, klagade AA på Miljö- och
                        hälsoskyddsnämndens i Katrineholms kommun handläggning av ett djurskydds-
                        ärende rörande hans granne BB:s hållande av ett stort antal förvildade katter på sin
                        fastighet. Anmälan var uppställd i tre punkter. Enligt AA hade nämnden åsidosatt
                        djurskyddslagen (punkten 1), förvanskat ärendet (punkten 2) samt underlåtit att
                        lämna överklagandehänvisning till sitt beslut att överlämna ärendet till polisen
                        (punkten 3).

                        Genom anmälan jämte därtill fogade handlingar framkom bl.a. följande uppgifter.

                        Med anledning av AA:s klagomål hade nämnden den 15 oktober 2002 och den 1
                        november 2002 besökt fastigheten för att inspektera katthållningen. I en skrivelse
                        den 22 november 2002 till AA angavs bl.a. följande.

                                  Miljöförvaltningen har konstaterat att katterna periodvis har tillsyn och är vid gott
                                  hull. Katterna utfordras av BB som ger katterna torrfoder samt gröt. Katterna har ett
                                  förråd där de kan söka skydd. AA på fastighet L.-B. x:y, utfordrar även han katterna.
                                  AA har byggt skyddade utrymmen åt katterna på sin tomt.
                                  Miljöförvaltningen har beslutat att ha en bevakning på ärendet och kommer att åka
                                  ut i vinter för att se hur katterna mår. I övrigt har miljöförvaltningen inget att tillägga
                                  i ärendet.
                        I en ny skrivelse den 18 december 2002 till AA anfördes i huvudsak följande.

                                  Miljöförvaltningen har vid fem olika tillfällen varit ute vid fastigheterna L.-B. x:x
                                  och x:y under perioden 2002-10-15 till och med 2002-12-12 för att inspektera
                                  katthållningen. Inspektionerna har föranletts av ett antal telefonsamtal och skrivelser
                                  från AA. Vid samtliga inspektionstillfällen har ett varierande antal katter synts på
                                  fastigheterna.
                                  Katterna har tillgång till foder på båda fastigheterna samt möjlighet att söka skydd i
                                  en bod hos BB och i de byggnationer som AA uppfört för katternas räkning. Det har
                                  inte vid något av inspektionstillfällena hittats några sjuka eller avlidna katter på
                                  fastigheterna. De katter som har setts på fastigheterna vid inspektionstillfällena har
                                  bedömts vara i gott hull och haft bra päls. Detta föranleder för närvarande inget
                                  ingripande mot aktuell djurhållning med stöd utav lag om tillsyn av hundar och
                                  katter.



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                         Dnr 555-2004     Sid 2 (6)



      Miljöförvaltningen har inlett en diskussion med ägaren till katterna, BB, om
      eventuell minskning av kattantalet samt kastrering.
      Miljöförvaltningen uppmanar härmed AA att lämna in eventuella ytterligare döda
      katter för obduktion. En fortsatt bevakning av ärendet kommer att ske från miljö-
      förvaltningens sida i den mån nya omständigheter kommer till miljöförvaltningens
      kännedom.
I en skrivelse den 4 juni 2003 rubricerad ”Överlämnande av ärende avseende lös-
springande katter” ställd till Polismyndigheten i Södermanlands län, Närpolis-
område Katrineholm anförde nämnden följande.

      Miljö- och hälsoskyddsnämnden vill härmed överlämna ett ärende avseende lös-
      springande katter till Polismyndigheten i Södermanland för vidare handläggning.
      AA har ett flertal gånger klagat på grannen BB:s katthållning. Invändningarna är
      flera:
      1. BB underutfordrar sina katter varpå AA ser sig nödd att utfordra dem själv.
      Då både ägaren till katterna samt AA matar katterna och katterna därför inte är i
      dåligt hull kan inte djuren bedömas som vanvårdade och Miljö- och hälsoskydds-
      nämnden kan då inte agera med stöd av djurskyddslagen.
      2. Katterna uppehåller sig på AA:s tomt och vistas på hans bil.
      Miljö- och hälsoskyddsnämnden kan inte heller agera med stöd av miljöbalken
      gällande olägenhet för människors hälsa, eftersom katterna söker sig till AA:s tomt
      då de utfordras där samt att AA byggt skydd/utrymmen åt katterna på tomten.
      3. BB låter katterna springa hur som helst och har ingen tillsyn över dem.
      Enligt lagen om tillsyn över hund och katt (1943:459) skall dessa hållas under sådan
      tillsyn att de inte orsakar olägenhet. Det är polisen som har tillsyn över denna lag.
      Miljö- och hälsoskyddsnämnden har beslutat att inte agera vidare i ärendet och
      överlämnar härmed ärendet till er för vidare handläggning.
      I akten till ärendet finns 56 händelser noterade i form av telefonsamtal, inspektioner,
      skrivelser, foton m.m. I Polismyndighetens vidare handläggning av ärendet
      överlämnas det material som önskas.
Sedan AA vänt sig till Statens jordbruksverk och påtalat problemen med katt-
hållningen beslutade verket den 13 juni 2003 (dnr 34-2442/03/02) att överlämna
ärendet till nämnden. I beslutet anfördes bl.a. följande.

      Av kommunens skrivelser i ärendet framgår att katterna ägs av BB, som bor på de
      aktuella fastigheterna. /./
      /./
      Enligt 24 § andra stycket djurskyddslagen (1988:534) utövar miljö- och hälso-
      skyddsnämnden tillsyn inom kommunen att lagen efterlevs.
      Uppgifter som Jordbruksverket har fått tyder på att det kan vara djurskyddsproblem i
      katthållningen. Det kan ifrågasättas om djurskyddslagens grundläggande krav är
      uppfyllda, t.ex. att djur ska skyddas mot onödigt lidande, ges tillräcklig tillsyn och
      att sjuka djur ska ges nödvändig vård. Ärendet överlämnas därför till miljö- och
      hälsoskyddsnämnden för vidare handläggning.
Jordbruksverket angav dessutom att verket önskade information om vilka åtgärder
miljö- och hälsoskyddsnämnden vidtog i ärendet.

AA framförde också klagomål till Länsstyrelsen i Södermanlands län. På skäl
motsvarande dem som Jordbruksverket hade anfört överlämnade länsstyrelsen den
4 juli 2003 ärendet till nämnden för ”snar handläggning följt av lämpliga åtgärder”.
                                                                        Dnr 555-2004    Sid 3 (6)



I sitt svar till Jordbruksverket den 17 december 2003 anförde nämnden bl.a.
följande.

      Den 1 september 2003 gjordes en förnyad inspektion på plats. Vid inspektionen
      kontaktades CC, boende på L.-B. x:x. Enligt henne äger inte hon eller hennes mor
      (BB) några katter. Vid en rundvandring i området sågs en katt. Den var något skygg
      men såg ut att vara i gott hull. Någon vanvård kunde inte konstateras.
      Vid denna och samtliga tidigare inspektioner (5 st.) har ingen vanvård kunnat
      konstateras. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har för avsikt om behov föreligger
      göra nya inspektioner under vintern för ytterligare undersökningar.
AA begärde den 19 januari 2004 att Djurskyddsmyndigheten skulle stoppa katt-
hållningen. I en skrivelse den 1 mars 2004, ställd till AA samt för kännedom till
nämnden och Länsveterinären i Södermanlands län, hänvisade Djurskyddsmyndig-
heten till vad nämnden hade anfört i sitt svar till Jordbruksverket. Djurskydds-
myndigheten anförde att det kan finnas fog för att göra nya inspektioner för att
fastställa om det på platsen föds oönskade kattungar som far illa.

Utredning
Nämnden anmodades att göra en utredning och yttra sig angående hur det aktuella
djurskyddsärendet hade handlagts. Nämnden beslutade den 13 maj 2004 att anta
miljöförvaltningens yttrande som nämndens eget. I yttrandet anfördes bl.a. följande
(bilagor utelämnade här).

## Bakgrund

Ärendet startades 11 oktober 2002 med ett klagomål från AA gällande katter som
      tillhörde hans granne BB och hennes dotter CC. Vid miljö- och hälsoskydds-
      nämndens första inspektionstillfälle, 15 oktober 2002, visade AA upp sina egna
      utfordringsanordningar för katter som han byggt på sin tomt. Nämnden var även i
      kontakt med CC vid detta tillfälle.
      Vid sex olika tillfällen, mellan den 15 oktober 2002 och 14 april 2004, har inspek-
      tion utförts på platsen utan att någon vanvård av katter har kunnat konstateras på de
      båda fastigheterna, se bifogat utdrag ur diariet ECOS.
      Av inspektionerna som utförts har två varit föranmälda och fyra varit oanmälda.
      Kontakt har tagits med BB samt hennes dotter CC angående problemet med
      katthållningen.
      Upprepade klagomål har under ärendets gång inkommit i alla former från AA. Inga
      klagomål har inkommit från de övriga boende i området.
      /./

      Utredning och yttrande
      Gällande punkt 1 i AA:s anmälan till Justitieombudsmannen anser miljö- och
      hälsoskyddsnämnden att ärendet handlagts enligt djurskyddslagens intentioner
      utifrån de iakttagelser som gjorts vid ovan nämnda inspektioner av katthållningen.
      Det har inte vid någon av dessa inspektioner kunnat konstateras någon vanvård av
      katter förekommande i området.
      Gällande punkt 2 i AA:s anmälan har miljö- och hälsoskyddsnämnden i sina
      skrivelser endast återgett de iakttagelser som gjorts och de upplysningar som
      kommit nämnden tillhanda från AA själv gällande matning av katterna med mera.
      Gällande punkt 3 i AA:s anmälan anser miljö- och hälsoskyddsnämnden att ingen
      överklaganderätt till länsrätten förelåg för AA då ärendet överlämnades till Polis-
      myndigheten för vidare handläggning. Det togs inget formellt beslut enligt djur-
                                                                         Dnr 555-2004     Sid 4 (6)



      skyddslagen från miljö- och hälsoskyddsnämndens sida utan ärendet överlämnades
      för vidare handläggning enligt annan lagstiftning, lagen om tillsyn över hund och
      katt.
      Att nämnden i överlämnandet till Polismyndigheten har använt sig av uttrycket
      beslut innebär inte formellt att ett beslut fattats, då åtgärden får betecknas mer som
      av verkställande karaktär än ett faktiskt beslut. Kopia för kännedom om över-
      lämnandet till polisen skickades till AA samt BB.
      Beslut kan överklagas i vissa fall genom förvaltningsbesvär av den som berörs av
      beslut (part) och i övrigt av den som är kommuninnevånare, genom begäran om
      laglighetsprövning enligt kommunallagen.
      Enligt nämndens mening är AA inte i ärendet att betrakta som part, enbart av den
      anledningen att han lämnat in en anmälan. Då inget beslut i ärendet fattats enligt
      djurskyddslagen eller annan lag inom nämndens ansvarsområde finns således inget
      att överklaga.
      Informationen till AA och BB har varit öppen och följt offentlighetsprincipen.
      Information från miljö- och hälsoskyddsnämnden har skett skriftligen, muntligen
      och ibland via personlig kontakt.
      Kommunicering enligt förvaltningslagen har inte varit aktuell i handläggningen av
      ärendet, med hänvisning till ovan förd diskussion angående part.
      Klagandens agerande direkt mot ledamöter i miljö- och hälsoskyddsnämnden med
      särskild skrivelse, som behandlades på nämndens sammanträde 2003-05-22, § 31,
      föranledde nämndens åtgärd att lägga informationen till handlingarna (se bifogat
      protokoll).

## Kommentar

Ärendets handläggning har försvårats av att Länsstyrelsen i Södermanlands län samt
      Jordbruksverket har uppmanat miljö- och hälsoskyddsnämnden att i sak vidta
      åtgärder.
      Länsstyrelsen har uppmanat nämnden att vidta åtgärder trots att de är första över-
      klagandeinstans och ska besluta vid en eventuell överklagan av ett beslut i ärendet.
      Jordbruksverket har uppmanat miljö- och hälsoskyddsnämnden att vidta vissa
      åtgärder trots att de ej tillhör instansordningen vid överklagande.
      Nämnden menar vidare att verkets primära roll är att besluta om föreskrifter,
      utfärdade med stöd av bland annat djurskyddslagen, som i sig har bäring på aktuellt
      ärende.
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
JO:s granskning är av rättslig art och avser främst en kontroll av att myndigheterna
har följt de regler som gäller för förfarandet. JO kan inte ändra eller upphäva
myndigheters beslut. Granskningen är inte heller avsedd att föregripa eller ersätta
den prövning som kan eller har kunnat ske i ordinarie ordning. JO uttalar sig
således inte om vilket beslut som handläggningen av ett ärende bör utmynna i eller
om ett beslut är riktigt i sak.

Varje ärende där någon enskild är part skall enligt 7 § förvaltningslagen (1986:223)
handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.

När ett ärende har anhängiggjorts hos en myndighet ankommer det på denna att
driva fram ärendet till ett avgörande. Det är inte godtagbart att myndigheten lägger
ansvaret för ärendets fortsatta handläggning på den enskilde. Det är också viktigt
                                                                     Dnr 555-2004   Sid 5 (6)



att de ärenden som sätts igång verkligen följs upp. Det ansvaret åvilar uteslutande
nämnden.

Ett anhängiggjort ärende skall alltid avslutas genom ett formligt beslut. Innebörden
av beslutet avgörs av omständigheterna i det enskilda fallet. Beslutet kan bestå i ett
föreläggande till den som är ansvarig för en störande verksamhet eller t.ex. vara ett
konstaterande att ingen störning förekommer, varför klagoärendet avslutas utan
åtgärd. Det kan också röra sig om ett beslut där sakfrågan inte behandlas och som
går ut på t.ex. avvisning eller avskrivning av en anmälan. Beslutet skall fattas av
någon som är behörig.

Om beslutet kan anses gå en part emot kan det överklagas av denne. I sådant fall
skall parten enligt 21 § förvaltningslagen underrättas om hur han kan överklaga
beslutet. Även när den som har inkommit med ett klagomål inte berörs av beslutet i
sådan mån att han eller hon har rätt att överklaga beslutet kan det, med hänsyn till
intresset av att upprätthålla allmänhetens förtroende för myndigheterna, i många
fall vara lämpligt att underrätta klaganden om hur ärendet har avgjorts.

Utredningen i ett ärende måste ge stöd för den bedömning som görs och det beslut
som fattas. Osäkerhet kan i många situationer råda om vad som egentligen är utrett
i ett ärende. Det kan då vara nödvändigt att ytterligare, så långt det är möjligt, för-
söka ta reda på vad som har hänt och vilka omständigheter som föreligger i ären-
det. Om det inte kan visas att ett påstående, om någon omständighet av betydelse
för bedömningen, är felaktigt kan detta leda till att påståendet får godtas. Ett
påstående som inte stöds av övrig utredning bör dock självfallet inte läggas till
grund för bedömning och beslut.

Naturligtvis kan det vara så att en verksamhet eller störningskälla ger upphov till
olika typer av problem. En djurhållning kan t.ex. föranleda tillämpning av djur-
skyddslagens bestämmelser om djuren far illa men även av miljöbalkens regler om
det är så att djurhållningen dessutom orsakar olägenheter för människors hälsa. Det
blir i sådana fall fråga om helt olika överväganden som skall göras för respektive
problem. Handläggningen bör därför ske i skilda ärenden som avslutas genom
separata beslut.

För att djurskyddslagen (1988:534) skall vara tillämplig krävs att djuren kan anses
vara någons husdjur eller att de hålls i fångenskap (se 1 §). Nämnden har själv,
bl.a. i skrivelsen till polismyndigheten, utgått från att katterna ägs av BB. Uppgifter
har också förekommit i ärendet som går ut på att så inte är fallet. Nämnden synes
dock anse att djurskyddslagen är tillämplig i ärendet.

Grundläggande bestämmelser om hur djur skall hållas och skötas finns i bl.a. 2, 3
och 4 §§ djurskyddslagen. Med stöd av 26 § har nämnden möjlighet att meddela de
förelägganden och förbud som behövs för att bl.a. dessa bestämmelser skall efter-
levas. Handläggningen av det aktuella ärendet ger intryck av bristande insikter
om djurskyddslagens krav samt om vilka befogenheter nämnden har. Således är
exempelvis det förhållandet att djur får mat inte i sig avgörande för om djur-
hållningen uppfyller de krav som ställs upp i djurskyddslagen.
                                                                   Dnr 555-2004    Sid 6 (6)



Av 56 § djurskyddsförordningen (1988:539) framgår att länsstyrelsen utövar den
regionala tillsynen över djurskyddslagen. Den centrala tillsynen över efterlevnaden
av denna lag och av de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av
Djurskyddsmyndigheten (före den 1 januari 2004 av Jordbruksverket) som också
samordnar övriga tillsynsmyndigheters verksamhet och vid behov lämnar råd och
hjälp i denna verksamhet (se 24 § första stycket djurskyddslagen).

Nämnda myndigheter har således god kännedom om reglerna på området och får
förutsättas överlämna ett ärende till en lokal tillsynsmyndighet för handläggning
endast när det finns skäl för ett sådant överlämnande. Nämndens anmärkningar i
denna del är något anmärkningsvärda och tyder, liksom uppgifterna i remiss-
yttrandet i övrigt, på viss okunskap om gällande ordning.

AA:s klagomål till nämnden gick också ut på att katterna åstadkom olägenheter för
människors hälsa. Mot denna bakgrund borde en tillämpning av miljöbalkens
bestämmelser om hälsoskydd ha aktualiserats.

Enligt 7 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter får en katt som med
skäl kan antas vara övergiven eller förvildad dödas av jakträttshavaren eller av
någon som företräder denne. Inom tätbebyggt område krävs dock tillstånd av polis-
myndigheten. Denna lag innehåller i övrigt inte några regler om åtgärder riktade
mot katter. Med hänsyn till att nämnden i skrivelsen till polisen angav att det fanns
en ägare till katterna samt till att nämnden inte funnit skäl att vidta några åtgärder
med stöd av vare sig djurskyddslagen eller miljöbalken synes en tillämpning av 7 §
vara utesluten och överlämnandet redan härigenom kunna ifrågasättas.

Det finns vidare inte någon bestämmelse som ger stöd för nämnden att överlämna
ett ärende till polismyndigheten. Nämnden är i och för sig oförhindrad att göra en
anmälan till polisen om nämnden finner skäl för det. Det pågående ärendet hos
nämnden måste dock som vanligt avslutas genom ett formligt beslut och har be-
slutet gått någon part emot kan det överklagas av denna. I enlighet med vad jag
nyss har sagt synes det i detta fall rätteligen vara fråga om två ärenden och det
skulle således bli aktuellt med två beslut. Såvitt gäller klagomålen om olägenheter
för människors hälsa förefaller AA kunna anses vara berörd på ett sådant sätt att
han skulle kunna ha rätt att överklaga om ett beslut angående detta skulle gå honom
emot.

Det som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder inte något uttalande eller
någon annan åtgärd från min sida.

Med den kritik som ligger i det som jag nyss har sagt avslutar jag ärendet.
