# Kritik mot Statens jordbruksverk för hantering av frågor om Sveriges ansvar enligt EG-rätten för åtgärder vidtagna av privaträttsliga subjekt.

JO 2009-02-23 dnr 5555-2007

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                     Sid
                                                                      2009-02-23        5555-2007              1 (5)
Ställföreträdande justitieombudsmannen
Hans Ragnemalm




                        Kritik mot Statens jordbruksverk för hantering av frågor om Sveriges
                        ansvar enligt EG-rätten för åtgärder vidtagna av privaträttsliga subjekt.
                        Verket har inte endast vägrat att ingripa mot organisationer, som
                        tillämpar en av EG-domstolen underkänd ordning för avelsvärdering av
                        hingstar, utan aktivt främjat ett upprätthållande av denna ordning genom
                        organisationernas egen regelbildning

## Bakgrund

I Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1994:82) om hästdjur som används till
                        avel och om identifiering av hästdjur uppställdes tidigare ett krav på att
                        avelshingstar skulle vara avelsvärderade i Sverige för att få användas till avel med
                        andra ston än hingstägarens egna, 29 §. Sedan Europeiska kommissionen mottagit
                        klagomål rörande föreskriften inledde den ett förfarande om fördragsbrott mot
                        Sverige. Den 2 maj 2005 väcktes talan vid EG-domstolen. I dom den 26 oktober
                        2006 (mål C-206/05) konstaterade domstolen att Sverige hade underlåtit att
                        uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 3 i rådets direktiv 90/427/EEG av den 26
                        juni 1990 om avelsmässiga och genealogiska villkor för handeln med hästdjur
                        inom gemenskapen genom att i sin nationella rättsordning uppställa ett krav på att
                        en hingst skall vara avelsvärderad i Sverige för att få användas till avel med andra
                        ston än hingstägarens egna.

                        Jordbruksverket hade redan innan domen meddelades föreskrivit att den
                        ifrågavarande bestämmelsen om krav på avelsvärdering skulle upphöra att gälla.
                        Föreskriften (SJVFS 2005:71) trädde i kraft den 1 december 2005.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 7 december 2007, framförde AA klagomål
                        mot Jordbruksverket. Hon anförde att Jordbruksverket trots att den svenska
                        lagstiftningen om avelsvärdering ändrats inte ingriper mot organisationer och
                        föreningar som tillämpar den gamla ordningen; det är Jordbruksverkets uppfattning
                        att avels- och rasorganisationer själva får bestämma om de vill fortsätta med
                        avelsvärdering.

                        Till anmälan fanns fogad en korrespondens mellan AA och en tjänsteman vid
                        Jordbruksverket.



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                        Dnr 5555-2007       Sid 2 (5)



Utredning
Inledningsvis inhämtades från Jordbruksverkets hemsida ett
informationsmeddelande, som hade upprättats i anslutning till att den svenska
regleringen ändrades. Meddelandet, som var rubricerat ”Statens krav på
avelsvärdering upphör”, innehöll bl.a. följande information.

      Inget statligt krav på avelsvärdering
      I och med att det statliga kravet på att en hingst ska vara avelsvärderad i Sverige
      upphör överförs i stället ansvaret för eventuell avelsvärdering på avels- och
      rasorganisationerna.
      Rasföreningarna får själva bestämma om de vill fortsätta med avelsvärdering, på
      vilket sätt hästarna ska selekteras, hur stamboken ska indelas och vilka
      avelsvärderingsmetoder som ska användas i syfte att förbättra rasen.
      En rasförening kan även välja att enbart härstamningsregistrera och stambokföra
      hästar.

      Systemet kan fortsätta genom branschens egna regler
      Sverige har ett avelsvärderingssystem som fungerar mycket bra. Om
      avelsorganisationerna väljer att ha kvar kravet på avelsvärdering kan de metoder
      som hittills använts föras in i organisationens egna reglementen.
Därefter anmodades Jordbruksverket att yttra sig över vad anmälaren anfört samt
kommentera lämpligheten av verkets informationsmeddelande. Jordbruksverket
anmodades också att ge sin syn på omfattningen och arten av de åtgärder som kan
anses ankomma på verket för att Sveriges skyldighet att efterkomma EG-
domstolens dom skall anses fullgjord.

Jordbruksverket, genom avdelningschefen BB, anförde följande.
      Jordbruksverket vill först informera om vilken lagstiftning som gäller för hästar.
      Rådets direktiv 90/427 om avelsmässiga och genealogiska villkor för handel med
      hästdjur inom gemenskapen.
      Kommissionens beslut 92/353/EEG om fastställande av kriterier för godkännande
      eller erkännande för organisationer och sammanslutningar som för eller upprättar
      stamböcker för registrerade hästdjur.
      Kommissionens beslut 92/354/EEG om fastställande av vissa regler för att
      säkerställa samordningen mellan organisationer och sammanslutningar som för eller
      upprättar stamböcker för registrerade hästdjur.
      Kommissionens beslut 96/78/EG om fastställande och kriterier för införande och
      registrering av hästdjur i stamböcker för avelsändamål.
      Lagen (2006:807) om kontroll av husdjur m.m. Förordningen (2006:816) om
      kontroll av husdjur m.m.
      Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1994:82) om hästdjur som används till
      avel och om identifiering av hästdjur.
      JO har begärt yttrande om bl.a. lämpligheten av Jordbruksverkets
      informationsmeddelande i anslutning till den svenska regleringen ändrades i vilket
      upphävandet av det aktuella ”statliga kravet” angavs inte hindra att ”systemet kan
      fortsätta inom branschens egna regler”. Jordbruksverket har en skyldighet att
      informera om nyheter och ändringar i olika bestämmelser. Med anledning härav
      informerade Jordbruksverket om domens följdverkningar och att den statliga
      regleringen skulle upphöra men att detta innebar att avelsvärderingen blev därvid
      organisationernas och sammanslutningarnas angelägenhet.
                                                                          Dnr 5555-2007      Sid 3 (5)



      Jordbruksverket ändrade verkets föreskrifter (SJVFS 1994:82) om hästdjur som
      används till avel och om identifiering av hästdjur den 1 december 2005. Ändringen
      innebar att det statliga kravet på avelsvärdering togs bort. Sverige hade således redan
      uppfyllt de krav som domen från EU-domstolen den 26 oktober 2006, mål nr
      206/05, innebar.

## Bakgrund

Detta innebär numera således att avelsorganisationer och rasföreningar får på
      frivillig väg avelsvärdera rasens hingstar. Moderföreningen för respektive ras ställer
      upp de krav som gäller för att få använda en hingst i avel. Dessa krav kan se olika ut
      från förening till förening. Det är därmed även tillåtet att använda en hingst i avel
      som inte är avelsvärderad.
      Intresset för att välja en helt oprövad hingst i avel är däremot oftast inte så stort då
      de stoägare som betäcker sina ston ofta vill ha en varudeklarerad hingst.
      Med avelsvärdering avses metoder för att värdera hästars avelsvärde.
      Avelsvärderingen syftar till att värdera hästar som förärvare av de egenskaper som
      den stamboksförande föreningen strävar efter. Värderingen inkluderar vanligen
      bedömningar av hästarnas härstamning, exteriör, hållbarhet, hälsa och
      tävlingsprestationer. En avelsvärdering kan även bestå av en värdering av
      egenskaperna hos avkommor till hästen.
      Avelsvärdering är en statistisk framräkning av en hästs avelsvärde dvs. selektion av
      lämpliga avelsdjur, BLUP (best linear unbiased prediction) sammanställning
      samling av hästens meriter, exteriör och ev. prestationer, och om det finns tillräckligt
      många avkommor kan även en avkommebedömning göras.
      Alla seriösa avelsorganisationer i flera EU-länder avelsvärderar sina hästar för att
      kunna selektera ut de bästa hästarna att fortsätta användas i avel. Det är en naturlig
      del av det som kallas avelsarbete.
      Som ett exempel kan nämnas att enligt STC:s registreringsreglemente syftar dess
      avelsvärdering till att värdera en hingst som förärvare av de egenskaper som framgår
      av rasens avelsmål. Det övergripande avelsmålet för den varmblodiga travarrasen är
      att svensk travsport ska ha en avel och uppfödning som skapar förutsättningar för en
      högkvalitativ sport med tävlingsindivider som är anpassade till den svenska
      travsportens uppläggning och inriktning. Avelsmålet ska dessutom vara att
      producera sunda, lätthanterliga, distansstarka och rentravande tävlingshästar, som
      ska vara konkurrenskraftiga såväl nationellt som internationellt både som unghästar
      och som äldre travare samt ha ett gott tävlingspsyke med utpräglad vinnarinstinkt.
      Ändamålsenlig exteriör eftersträvas och hästarna ska efter avslutad tävlingskarriär
      kunna fungera som sunda avelsdjur med reproduktionsförmåga.
      Inom hästnäringens avelsorganisationer och rasföreningar finns många interna regler
      som Jordbruksverket inte styr över och dessa får de som är medlemmar i de
      respektive föreningarna följa.
      Om man i Sverige t.ex. vill avla på brittiska hästar som har en brittisk
      moderstambok får man göra det om man följer den brittiska moderföreningens
      regler. Om man i Sverige vill avla på hästar vars rasförening är svensk
      moderförening för en ras så har moderföreningen rätt att uppställa de krav som de
      tycker för indelningen av stamboken och detta innefattar oftast bl.a. en selektion
      precis som man får enligt kommissionens beslut 92/353/EEG.
AA kommenterade remissvaret och gjorde gällande bl.a. att Jordbruksverket
medvetet ignorerar och försöker misstolka EG-domstolens dom.

I ett beslut den 23 februari 2009 uttalade stf JO Ragnemalm följande.
                                                                  Dnr 5555-2007   Sid 4 (5)



Bedömning
EG-domstolen fastställde i dom den 26 oktober 2006 (mål C-206/05) att Sverige
hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 3 i rådets direktiv
90/427/EEG då Sverige i sin nationella rättsordning uppställt ett krav på att en
hingst ska vara avelsvärderad i Sverige för att få användas till avel med andra ston
än hingstägarens egna. De svenska bestämmelserna innebar en begränsning av
handeln med hästdjur inom gemenskapen som inte hade stöd i direktivet.

Jordbruksverkets föreskrift om krav på avelsvärdering har upphört att gälla. Det
statliga kravet på avelsvärdering har således tagits bort. Den av anmälaren väckta
frågan är om Jordbruksverket ska vidta åtgärder mot de avelsorganisationer och
rasföreningar som fortsätter att kräva avelsvärdering av rasens hingstar.
Jordbruksverkets uppfattning är att sådana organisationer även fortsättningsvis får
kräva avelsvärdering.

Den grundläggande frågan i sammanhanget är om Sverige uppfyller sina EG-
rättsliga förpliktelser i aktuellt hänseende. Ett EG-direktiv är som regel inte
omedelbart tillämpligt inom landet. Medlemsstaterna är bundna av direktivet med
avseende på det resultat som ska uppnås, men de avgör i princip själva hur målet
ska förverkligas. Brister det i något avseende är Sverige som stat ansvarig och den
yttersta konsekvensen blir, att EG-domstolen på talan av kommissionen dömer
Sverige för fördragsbrott – såsom skedde i det ovan nämnda målet C-206/05.

Jordbruksverket synes mig ha en något förenklad bild av innebörden av
medlemsstaternas förpliktelser att följa EG-direktiv och – i förlängningen – EG-
domstolens domar angående implementeringen av sådana direktiv. Att verket i sin
normgivning eliminerat ”det statliga kravet” på att en hingst ska vara avelsvärderad
i Sverige innebär inte med nödvändighet, att regleringen därmed är konform med
EG-rätten och att inga ytterligare åtgärder erfordras. Vad som bortfallit är endast
statens aktiva krav på att ett enligt EG-domstolen förbjudet handelshinder ska
upprätthållas. Det tycks inte föresväva verket, att Sveriges åligganden kan sträcka
sig längre och även innefatta krav på åtgärder för att garantera, att påtalat
handelshinder inte tillåts i landet. Som jag tidigare antydde, är en medlemsstat
skyldig att genom sin nationella normgivning förverkliga det resultat som
direktivet syftar till, inte bara att avstå från åtgärder som direkt motverkar detta
syfte.

I vad mån medlemsstaterna kan hållas ansvariga för åtgärder vidtagna av
privaträttsliga subjekt är en komplicerad fråga, som inte kan ges något enkelt svar.
Det beror bl.a. på subjektets större eller mindre grad av organisatoriska och
funktionella samband med statsapparaten (jfr mål 249/81, Kommissionen mot
Irland, REG 1982 s. 4005). Att regler utfärdade av det i Jordbruksverkets remissvar
nämnda Svenska Travsportens Centralförbund (STC) generellt skulle falla utanför
statens Sveriges ansvar för en korrekt tillämpning av EG-rätten är en uppfattning,
som åtminstone inte delas av Europeiska kommissionen. I en formell underrättelse
den 6 maj 2008 med överträdelsenummer 2002/5121 pekar kommissionen sålunda
på fall – hänförliga till samma rättsområde som det nu aktuella – där ”alla
                                                                  Dnr 5555-2007    Sid 5 (5)



överträdelser av gemenskapsrätten som kan härledas till regler utfärdade av STC är
att betrakta som de svenska myndigheternas ansvar”.

Det är inte en uppgift för JO att i ett ärende som det aktuella närmare analysera och
ta slutlig ställning till den EG-rättsliga frågan. Till de synpunkter jag redan anlagt
på hur Jordbruksverket allmänt tycks uppfatta EG-rättsliga åtaganden vill jag
emellertid foga följande.

I sitt i JO:s remiss särskilt uppmärksammade informationsmeddelande i anledning
av den regeländring som företagits sedan Europeiska kommissionen påpekat att
”Sverige inte får ha nationella regler för avelsvärdering” – vilket sedermera alltså
bekräftats av EG-domstolen – nöjer sig Jordbruksverket inte med att informera om
den företagna regeländringen utan går ett steg längre. Under rubriken ”Systemet
kan fortsätta genom branschens egna regler” hävdar verket, att ”Sverige har ett
avelsvärderingssystem som fungerar mycket bra” och ger en direkt anvisning om
hur man ska förfara för att fortsätta som hittills, trots gemenskapsinstitutionernas
ingripande: ”Om avelsorganisationerna väljer att ha kvar kravet på avelsvärdering
kan de metoder som hittills använts föras in i organisationens egna reglementen”.
Verkets remissvar innefattar, trots JO:s uttryckliga anmodan, ingen närmare
redovisning av de överväganden som lett fram till denna tvärsäkra ”information”
om ”domens följdverkningar”.

Jag finner förfarandet anmärkningsvärt. Oavsett om en medlemsstat kan hållas
ansvarig för åtgärder vidtagna av privaträttsliga subjekt är det enligt min mening
oacceptabelt, att en central förvaltningsmyndighet verkar för att förmå sådana
subjekt att upprätthålla ett system, som befunnits stå i strid med Sveriges
förpliktelser enligt gemenskapsrätten.

Jag överlämnar ett exemplar av detta beslut till regeringen.
