# I samband med en tvist angående vårdnad om barn anordnade socialförvaltningen s.k. samarbetssamtal. Fråga om den som hade lett samtalen kunde lämna synpunkter på vårdnadsfrågan i en skrivelse till domstolen efter en begäran av den ena parten

JO 2001-01-18 dnr 556-2000

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                      Sid
                                                                            2001-01-18              556-2000                1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        I samband med en tvist angående vårdnad om barn anordnade
                        socialförvaltningen s.k. samarbetssamtal. Fråga om den som hade lett
                        samtalen kunde lämna synpunkter på vårdnadsfrågan i en skrivelse till
                        domstolen efter en begäran av den ena parten


                        AA var tidigare gift med BB och de har barn tillsammans. Efter deras skilsmässa
                        1996 var vårdnaden om barnen gemensam. BB ansökte senare om ensam vårdnad
                        om barnen och tingsrätten förordnade i det målet om att samarbetssamtal skulle äga
                        rum mellan AA och BB. Samarbetssamtalen, vilka hölls av familjeterapeuten CC
                        vid Maria-Gamla stans stadsdelsförvaltning i Stockholms kommun, ledde
                        emellertid inte till enighet mellan parterna utan målet återupptogs. Förutom de fyra
                        samtal som fördes inom ramen för de av tingsrätten beslutade samarbetssamtalen
                        hade parterna ytterligare fem samtal hos CC. Vid förberedelse i Stockholms
                        tingsrätt den 31 januari 2000 företedde BB:s ombud ett yttrande som CC den 27
                        januari 2000 hade skrivit på begäran av BB. I yttrandet redovisade CC vad som
                        förekommit under samtalen.

                        I en anmälan till JO klagade AA på CC:s agerande att på begäran av BB skriva
                        yttrandet. Han anförde att han anser att CC handlat på ett felaktigt sätt genom att
                        yttra sig på det sätt som han gjort. Därutöver har han gjort gällande att CC brutit
                        mot sin tystnadsplikt genom att i yttrandet redogöra för vad som förekommit under
                        de samtal som parterna fört hos honom.

                        Anmälan remitterades till Maria-Gamla stans stadsdelsnämnd i Stockholms
                        kommun för utredning och yttrande. Nämnden överlämnade som sitt remissvar ett
                        av stadsdelsdirektören DD och tf chefen för barn- och ungdomsavdelningen EE
                        upprättat tjänsteutlåtande, vari anfördes bl.a. följande.

## Bakgrund

Samarbetssamtal erbjuds föräldrar som tvistar om vårdnad/umgänge (FB 6 kap. 18
                                  §). Tingsrätten kan uppdra åt socialnämnd att föra sådana samtal. Socialtjänsten
                                  bedömer själv i vilken form samtalen skall ordnas samt omfattningen och
                                  inriktningen av samtalen, samt val av sekretessform – samtal under
                                  socialtjänstsekretess (7 kap. 4 § 1 st) eller familjerådgivningssekretess (7 kap. 4 § 2
                                  st). I nu aktuellt ärende har samtalen förts under socialtjänstsekretess.
                                  CC, familjeterapeut vid Barn- och ungdomsavdelningen, Maria Gamla stans
                                  stadsdelsförvaltning, har i en tvist om vårdnad m.m. fört dels frivilliga samtal (fem



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 556-2000      Sid 2 (5)



      gånger) med föräldrarna, dels samarbetssamtal på uppdrag av tingsrätten (fyra
      gånger). En redovisning av samarbetssamtalen har skickats till tingsrätten i
      september 1999. Det konstaterades att parterna inte kunnat enas och att fortsatta
      samtal har bedömts som meningslösa.
      Inför en muntlig förhandling i tingsrätten i januari 2000 begärde BB förtydliganden
      och en bedömning av de samtal som genomförts. CC har i skrivelse till henne 2000-
      01-27 lämnat en samlad bedömning av de nio samtal han genomfört. Vid den
      muntliga förhandlingen begärde AA att skrivelsen skulle lämnas utan avseende, då
      CC yttrat sig till förmån för en part.
      Den klagande AA anser vidare, att CC brustit mot tystnadsplikten. Den klagande
      anser att han fått veta, att det som sägs under samarbetssamtalen skulle stanna
      mellan de närvarande. CC redovisar, att han till föräldrarna klargjort skillnaden
      mellan de fem frivilliga samtalen och de fyra samtalen som ägt rum på uppdrag av
      tingsrätten.

## Förvaltningens synpunkter

Den klagande hänvisar i sin anmälan till ett beslut hos JO dnr 3280/1993. Följande
      avsnitt ur beslutet anser förvaltningen har relevans för detta ärende:
               Familjerådgivningssekretess torde kunna gälla också för vad som
               förekommer vid samarbetssamtal vid socialförvaltningen, även om det inte
               bedrivs inom en självständig verksamhetsgren. När domstol förordnat om
               samarbetssamtal utan samband med begäran om vårdnadsutredning, torde
               samtalsledare därför inte utan vidare till domstolen få lämna redogörelse
               för vad som förekommit (se JO:s ämbetsberättelse 1994/95 s 506) . ......
               Vilken sekretess som gäller måste bedömas med hänsyn till bl a samtalens
               inriktning och syfte, formerna för samtalen och huruvida de kan ses som en
               del av eller ett led i annat ärende hos förvaltningen.
      De samtal som förts inom stadsdelsförvaltningen har förts under
      socialtjänstsekretess. Förvaltningen har dock i sin redovisning till tingsrätten över
      begärda samtal varit ytterst restriktiv. CC har dock handlat felaktigt då han på
      begäran av BB skickat bedömningar direkt till henne och dessutom inkluderat
      samtliga nio samtal. Han skulle dels inte ha yttrat sig till förmån för den ena parten
      och dels ha skickat eventuella bedömningar endast på begäran av tingsrätten.
      Förvaltningen anser dock att även BB borde ha ställt sin begäran om förtydliganden
      direkt till tingsrätten.
      CC har förklarat att tema och innehåll i de nio samtal han fört med BB och AA varit
      så lika, att han inte insåg att han redovisade något som inte låg inom ramen för de
      fyra samtalen begärda av rätten. Av de handlingar som föreligger i målet kan
      konstateras att samtliga berörda har barnens intresse och bästa för ögonen.
      Föräldrarna har haft svårigheter att komma till en gemensam ståndpunkt under
      samtalen, men har ändå enats kring beslut om t ex umgänge och boende för barnen.
      CC har skrivit sitt brev till BB mot bakgrunden att han ansett det viktigt att
      förhållanden som kommit i dagen under samtalen kunde få en lösning för att barnens
      situation inte skulle försämras.
      Förvaltningen anser sammanfattningsvis att fel av det slag som begåtts i detta ärende
      inte får förekomma och avser att se över rutiner för ärendehanteringen.
      Förvaltningen kommer även att diskutera valet av sekretess med anledning av JO:s
      striktare bedömningar. Information och utbildning om bestämmelser om sekretess
      ska ske regelbundet.
AA gavs tillfälle att kommentera remissvaret.

JO hade tillgång till CC:s yttrande den 27 januari 2000.

I ett beslut den 18 januari 2001 anförde JO André följande.
                                                                            Dnr 556-2000      Sid 3 (5)




Enligt 7 kap. 4 § första stycket sekretesslagen (1980:100), SekrL, gäller inom
socialtjänsten sekretess för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det
inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom
närstående lider men. I bestämmelsens andra stycke anges att sekretess gäller inom
kommunal familjerådgivning för uppgift som enskild har lämnat i förtroende eller
som har inhämtats i samband med rådgivningen. Denna senare bestämmelse
innehåller inte något s.k. skaderekvisit. Den sekretess som gäller inom kommunal
familjerådgivning är alltså starkare än den som eljest gäller inom socialtjänsten.

I förevarande ärende är bl.a. fråga om s.k. socialtjänstsekretess eller
familjerådgivningssekretess gäller för uppgifter som lämnas i samband med
samarbetssamtal. I ett beslut den 15 december 1994, dnr 3280-1993, uttalade JO
bl.a. att frågan om ”vilken sekretess som gäller måste bedömas med hänsyn till
bl.a. samtalens inriktning och syfte, formerna för samtalen och huruvida de kan ses
som en del av eller ett led i annat ärende hos förvaltningen”. Frågan om sekretess
vid samarbetssamtal har därefter varit föremål för vissa överväganden vid
ändringar av socialtjänstlagen (1980:620), SoL. Regeringen uttalade därvid bl.a.
följande i frågan (prop. 1997/98:7 s. 96 f.).
      Samarbetssamtal är inriktade på barnet, inte vuxenrelationerna, och syftar i första
      hand till att skapa enighet i frågor om vårdnad och umgänge (se 6 kap. 18 § första
      stycket föräldrabalken och 12 a § första stycket socialtjänstlagen).
      Samarbetssamtalet fungerar närmast som ett led i en utredning eller innefattar en
      medling mellan parterna i praktiska frågor. Då föreligger inte samma behov av
      långtgående sekretess.
      –––
      Regeringen anser mot bakgrund av det anförda att sekretessen även fortsättningsvis
      bör bero på samtalets karaktär (jfr JO:s uttalande i beslut den 15 december 1994, se
      betänkandet s. 135 f. /omnämnt ovan JO:s anm./). Har samtalet karaktär av
      familjerådgivning bör den strängare familjerådgivningssekretessen gälla, medan det
      i andra fall är tillräckligt med s.k. socialtjänstsekretess. Självfallet är det viktigt att
      det före samtalen klargörs vilken inriktning samtalen skall ha och vad som är syftet
      med dem. Det är också av vikt att föräldrarna informeras om att samtalens karaktär
      är avgörande för vilken sekretess som gäller.
Det kan således konstateras att för det fall det rör sig om renodlade
samarbetssamtal och inte om familjerådgivning bör den vanliga
socialtjänstsekretessen gälla för samtalen. Enligt nämnden har också de
samarbetssamtal som AA och BB fört hos CC skett under sådan sekretess.
Detsamma har enligt nämnden varit fallet såvitt avser de ytterligare fem samtal
som AA och BB fört hos denne. Vad som kommit fram här ger mig inte anledning
att dra någon annan slutsats.

Som angetts i de ovan redovisade förarbetsuttalandena är det emellertid av
grundläggande betydelse att föräldrarna informeras om under vilken sekretess som
samtalen förs. AA har i det avseendet gjort gällande att CC uppgett att ”det som
sägs här stannar mellan dessa väggar”. Det har inte helt kunnat klarläggas vad som
förevarit i denna del. Jag vill emellertid rent allmänt påminna om att det inte är
acceptabelt att en tjänsteman utlovar att sekretess skall gälla om så inte är fallet.
Lika klandervärt är det naturligtvis om en tjänsteman oriktigt utlovar ett strängare
sekretesskydd än vad som är tillämpligt i den aktuella situationen.
                                                                         Dnr 556-2000     Sid 4 (5)




Även om utredningen inte har gett belägg för att kritisera CC för att han utlämnat
uppgifter i strid med bestämmelserna om familjerådgivningssekretess är hans
handlande inte fritt från invändningar.

Socialnämnden har ett övergripande ansvar för att familjer och enskilda får råd,
stöd och annat bistånd i den omfattning som de behöver, se 5 § socialtjänstlagen
(1980:620), SoL. Nämnden har ett särskilt ansvar för att bistå föräldrar vid
motsättningar dem emellan i frågor rörande vårdnad om och umgänge med barn,
12 a § SoL. Socialtjänsten skall i sådana fall, med utgångspunkt från barnets bästa,
i första hand verka för att föräldrarna själva kan lösa tvistefrågorna. Vilka åtgärder
som socialtjänsten skall vidta i olika situationer kan inte anges generellt utan får
bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Jag har tidigare haft anledning att uttala mig i frågor rörande såväl lagligheten som
lämpligheten av att enskilda tjänstemän inom socialtjänsten utfärdar yttranden på
begäran av enskild part att företes i mål och ärenden rörande vårdnad och umgänge
med barn, se JO:s ämbetsberättelse 2000/01 s. 329 f. Jag anförde därvid bl.a.
följande beträffande intyg av ifrågavarande slag.

      I föräldrabalken finns regler om hur tingsrätten kan inhämta uppgifter från
      socialtjänsten innan domstolen fattar beslut om vårdnad eller umgänge. Det bör
      noteras att sådana yttranden till domstol som avges av socialnämnden, eller av en
      tjänsteman efter nämndens delegation, som huvudregel skall kommuniceras med
      föräldrarna innan det ges in till domstolen (se JO:s ämbetsberättelse 1995/96 s. 309
      f. och 1996/97 s. 297 f.). Om det aktuella utlåtandet hade utgjort ett sådant yttrande
      hade det förelegat kommunikationsplikt. Skyldigheten att kommunicera yttranden
      har tillkommit för att bidra till en rättssäker handläggning.
      Om en socialnämnd, när tvist föreligger i allmän domstol angående vårdnad eller
      umgänge med barn, får vetskap om förhållanden som kan vara av betydelse för
      prövningen kan nämnden underrätta domstolen härom även om domstolen inte har
      begärt något yttrande. Denna befogenhet torde kunna grundas på bestämmelsen i 42
      § socialtjänstförordningen (1981:750), jfr JO:s beslut den 16 oktober 1997 i ärende
      3825-1996. Möjligheten att avge ett sådant yttrande kan emellertid inte tillkomma
      varje enskild tjänsteman vid en förvaltning utan måste vara en uppgift för nämnden
      eller den tjänsteman till vilken nämnden delegerat uppgiften. För yttranden av nu
      aktuellt slag föreligger kommuniceringsskyldighet i samma utsträckning som för
      yttranden som avges med stöd av föräldrabalken på domstols begäran, se 54 § tredje
      stycket socialtjänstlagen (1980:620).
Möjligheten att avge yttranden till domstol tillkommer således inte varje enskild
tjänsteman vid en förvaltning utan är en uppgift för nämnden eller den eller de
tjänstemän till vilka nämnden delegerat uppgiften. Ett sådant yttrande skall också, i
enlighet med 54 § tredje stycket SoL, kommuniceras med de berörda.

Såvitt framkommit föregicks upprättandet av CC:s yttrande inte av någon begäran
från tingsrättens sida. I stället synes yttrandet ha tillkommit efter begäran från BB
och det var också ställt till henne. Mot bakgrund av vad jag anfört om möjligheten
för nämnden att självmant uppmärksamma domstolen på förhållanden som kan
vara av betydelse för prövningen kan det knappast föreligga något skäl att avge
yttranden av ifrågavarande slag till någon av parterna i målet.
                                                                    Dnr 556-2000    Sid 5 (5)




Jag har vidare kunnat konstatera att yttrandet, såvitt framkommit, inte
kommunicerats med AA och att han inte heller tillställdes någon kopia av det innan
det ingavs och åberopades vid förberedelsen i tingsrätten.

Att förvaltningen handlat ”bakom ryggen” på AA måste rimligen ha gett honom
skäl att betvivla dess opartiskhet. Mot bakgrund av de viktiga uppgifter som
socialtjänsten har vid en konflikt som den aktuella är det angeläget att
tjänstemännen handlar på ett sådant sätt att en part i ärendet inte har anledning att
misstänka att någon av dem tar ovidkommande hänsyn eller inte är objektiv. CC:s
agerande att utfärda yttrandet till BB utan att ha iakttagit de formella regler som
gäller för yttranden av ifrågavarande slag innebar en uppenbar risk för att parterna
eller någon av dem skulle förlora förtroendet för tjänstemännen vid förvaltningen.
Detta kan ytterst leda till att förutsättningarna att, i det berörda barnets intresse,
medverka till ett gott samarbetsklimat mellan föräldrarna äventyras.

Sammanfattningsvis anser jag således att CC inte borde ha avlåtit yttrandet i fråga.
Jag har noterat att nämnden i sitt yttrande till JO haft synpunkter på CC:s agerande
och funnit det felaktigt i flera avseenden. Nämnden har även förklarat att rutinerna
skall ses över för ärenden av ifrågavarande slag. Jag förutsätter att nämnden vid
den översynen beaktar vad jag har anfört ovan.
