# Polismyndigheten har inte tillgodosett en enskilds rätt enligt minoritetsspråkslagen att använda finska vid kontakter med myndigheten

JO 2022-06-17 dnr 5566-2020

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr
                                                                           2022-06-17               5566-2020           Sid 1 (6)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Polismyndigheten har inte tillgodosett en enskilds rätt enligt
                        minoritetsspråkslagen att använda finska vid kontakter med
                        myndigheten


                          Beslutet i korthet: Minoritetsspråkslagen ger rätt att i vissa fall använda bl.a. finska
                          vid kontakter med en myndighet.
                          I en anmälan till JO förde en enskild fram klagomål mot att han inte fått använda
                          finska vid sina kontakter med Polismyndigheten i fråga om två förundersökningar där
                          han var målsägande. JO:s utredning bekräftade i väsentliga delar uppgifterna i
                          anmälan.
                          JO konstaterar bl.a. att det inte gjordes några egentliga ansträngningar för att
                          anmälaren skulle kunna tala finska vid telefonkontakter med myndigheten och att han
                          hade rätt att få två beslut översatta till finska, vilket Polismyndigheten inte hade gjort.
                          JO kritiserar Polismyndigheten för de brister som kommit fram i ärendet.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 16 juli 2020 förde AA fram klagomål bl.a.
                        mot att Polismyndigheten inte uppfyllt kraven i 8 § minoritetsspråkslagen.

                        AA anförde i huvudsak följande. Han har varit i kontakt med Polismyndigheten
                        med anledning av två förundersökningar där han var målsägande. Trots att han
                        framställt önskemål om att använda finska vid sina muntliga och skriftliga
                        kontakter med myndigheten har han inte fått möjlighet till det. Han har bl.a. inte
                        fått tala finska och inte heller fått besluten om att lägga ned förunder-
                        sökningarna översatta till finska. Vidare har han fått en kallelse till förhör på
                        svenska.

## Utredning

Polismyndigheten (juristen BB) yttrade sig den 22 mars 2021 Yttrandet finns
                        tillgängligt hos JO.

                        Av utredningen hos JO framgår sammanfattningsvis följande om AA:s
                        kontakter med Polismyndigheten. AA, som behärskar svenska, har varit
                        målsägande i två förundersökningar. AA har med anledning av




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                  Dnr 5566-2020       Sid 2 (6)




förundersökningarna varit i kontakt med Polismyndigheten per telefon, bl.a.
med myndighetens växel, och besökt en polisstation. Han har vid dessa
kontakter begärt att få använda finska men har inte fått möjlighet att göra det
vid något tillfälle. Vid några av de muntliga kontakterna har han erbjudits tolk
men vid andra har han hänvisats till att tala svenska. En skriftlig kontakt från
AA:s sida ledde till att han blev uppringd av en anställd vid Polismyndigheten
som talade svenska. AA har också begärt att få besluten om att lägga ned de
båda förundersökningarna översatta till finska men inte fått det.

Polismyndigheten redogjorde för den rättsliga regleringen och redovisade
därefter följande sammanfattande bedömning. AA:s begäran om att få
kommunicera med Polismyndigheten på finska i de aktuella ärendena har inte
tillgodosetts fullt ut. Vid de muntliga kontakterna borde han ha erbjudits att
använda finska antingen omedelbart eller vid ett senare tillfälle när det hade gått
att ordna med språkkunnig personal eller tolk. Vidare borde han ha fått
nedläggningsbesluten i ärendena skriftligt översatta till finska. Polismyndig-
heten har följaktligen brustit i sina skyldigheter enligt 8 § minoritetsspråks-
lagen. Det har inte funnits några språkförbistringar i kommunikationen eftersom
AA behärskar svenska. Rätten enligt minoritetsspråkslagen att kommunicera på
minoritetsspråk får dock anses gälla även om den enskilde behärskar svenska.
Med anledning av det inträffade ska det säkerställas att samtliga operatörer
känner till de rutiner som gäller för språkfrågor. Det är en självklarhet att
myndigheten ska leva upp till de krav som ställs i minoritetsspråkslagen, varför
även andra informations- och utbildningsåtgärder kan bli aktuella.

Rättslig reglering
Minoritetsspråk
De nationella minoritetsspråken är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och
samiska. Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de
nationella minoritetsspråken. (Se 7 och 8 §§ språklagen.)

Statliga förvaltningsmyndigheter vars verksamhet är av betydelse för de
nationella minoriteterna eller minoritetsspråken ska informera de nationella
minoriteterna om deras rättigheter och det allmännas ansvar enligt
minoritetsspråkslagen och de föreskrifter som lagen hänvisar till (se 3 § lagen
om nationella minoriteter och minoritetsspråk, fortsättningsvis minoritets-
språkslagen).

Enskilda har rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska vid sina
muntliga och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet vars
geografiska verksamhetsområde helt eller delvis sammanfaller med
minoritetsspråkets förvaltningsområde. Detta gäller i ärenden i vilka den
enskilde är part eller ställföreträdare för part, om ärendet har anknytning till
förvaltningsområdet. Om den enskilde använder finska, meänkieli eller samiska
i ett sådant ärende, är myndigheten skyldig att ge muntligt svar på samma språk.
Enskilda som saknar juridiskt biträde har dessutom rätt att på begäran få en
                                                                 Dnr 5566-2020       Sid 3 (6)




skriftlig översättning av beslut och beslutsmotivering i ärendet på finska,
meänkieli respektive samiska. Myndigheten ska även i övrigt sträva efter att
bemöta de enskilda på dessa språk. (Se 8 § minoritetsspråkslagen.)

Förvaltningsområdet för finska omfattar bl.a. Stockholms kommun (se 6 §
minoritetsspråkslagen). Rätten att använda minoritetsspråket omfattar bara
ärenden som har anknytning till förvaltningsområdet genom t.ex. att den
enskilde är bosatt inom området, att ärendet rör en verksamhet som bedrivs
inom området eller en fastighet som ligger inom området (se prop. 2008/09:158
s. 129).

Av förarbetena till minoritetsspråkslagen framgår vidare att rätten att använda
finska, meänkieli eller samiska gäller oavsett om den enskilde är svensk eller
utländsk medborgare. Det framgår också att en översättning inte behöver
tillhandahållas samtidigt som beslutet på svenska, utan det får accepteras att den
dröjer några dagar efter det att beslutet meddelats. Vad gäller att myndigheten
även i övrigt ska sträva efter att bemöta enskilda på minoritetsspråken anges det
i förarbetena att myndigheterna bör organisera sin verksamhet på ett sådant sätt
att det finns beredskap och rutiner för att bemöta önskemål från enskilda att
använda minoritetsspråk. Det kan t.ex. innebära kartläggning och angivande av
särskild språkkompetens i interna telefonkataloger och på intranät och
webbplatser. Om det inte finns minoritetsspråkstalande personal på
myndigheten bör rutiner utarbetas som innebär att tolk kan ordnas med relativt
kort varsel. I myndighetens lokaler, på webbplatser och av annat informations-
material bör det framgå att service lämnas på minoritetsspråk. (Se samma
proposition s. 129 f.)

Förvaltningslagen
En myndighet ska se till att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla.
Myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till
vara sina intressen. Hjälpen ska ges i den utsträckning som är lämplig med
hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens
verksamhet. Den ska ges utan onödigt dröjsmål. (Se 6 § förvaltningslagen, FL.)

En myndighet ska använda tolk och se till att översätta handlingar om det
behövs för att den enskilde ska kunna ta till vara sin rätt när myndigheten har
kontakt med någon som inte behärskar svenska (se 13 § FL).

Om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avviker
från förvaltningslagen, tillämpas den bestämmelsen (se 4 § FL).

Bedömning
Granskningens inriktning och utgångspunkter för bedömningen
Min granskning har avsett om Polismyndigheten uppfyllt kraven i 8 §
minoritetsspråkslagen vid de kontakter som AA uppgett att han haft med
myndigheten.
                                                                    Dnr 5566-2020     Sid 4 (6)




Polismyndighetens verksamhet täcker hela Sverige och sammanfaller därmed
med förvaltningsområdet för finska. De aktuella förundersökningarna avser
brott begångna i Stockholm och har därmed anknytning till förvaltningsområdet
för finska. AA:s kontakter har avsett förundersökningarna.

För AA:s rätt att använda finska vid kontakterna med Polismyndigheten krävs
också att de rört ett ärende där han är part eller ställföreträdare för en part.

En målsägande har enligt rättegångsbalken inte ställning som part under
förundersökningen. Med hänsyn till de intressen som bär upp minoritetsspråks-
lagen och till att en förundersökning typiskt sett har stor betydelse för
målsäganden anser jag att AA ska betraktas som part vid tillämpningen av
minoritetsspråkslagen i nu aktuella avseenden.

AA har alltså haft rätt att använda finska vid sina kontakter med
Polismyndigheten och att få muntliga svar på finska.

AA har inte haft något juridiskt biträde. Han har därför också haft rätt att få en
skriftlig översättning av besluten att lägga ned förundersökningarna och
beslutsmotiveringarna. Någon rätt enligt minoritetsspråkslagen att få
exempelvis en kallelse översatt till finska har dock inte funnits.

Muntliga kontakter
Kontakterna med Polismyndighetens växel
AA har uppgett att han varit i kontakt med Polismyndighetens växel vid två
tillfällen och bett om att få tala finska.

Polismyndigheten har i sitt yttrande redogjort för vilka åtgärder som enligt
myndighetens rutindokument borde ha vidtagits med anledning av AA:s
önskemål om att få tala finska. Av redogörelsen framgår att AA borde ha fått
möjlighet att prata med någon finsktalande eller, om inte rätt språkkompetens
fanns tillgänglig, hänvisats till att besöka närmaste polisstation. Vidare skulle
det ha beaktats att det var fråga om en begäran att få tala ett minoritetsspråk.

AA har uppgett att han inte fick möjlighet att tala finska vid något av tillfällena
han kontaktade växeln. Han tillfrågades i stället om ärendenummer och blev
därefter antingen placerad i kö eller hänvisad att kontakta personal vid den
polisstation där hans ärende hanterades.

Det finns inte anledning att betvivla AA:s uppgifter om hur kontakterna med
växeln gick till. Av det som kommit fram kan jag inte se att det gjordes några
egentliga ansträngningar från Polismyndighetens sida att tillmötesgå hans
önskemål att tala finska. AA:s rätt enligt 8 § minoritetsspråkslagen att tala
finska respekterades således inte.

Kontakterna med personal på polisstationen
Av utredningen i ärendet framgår inte helt klart vilka kontakter AA i övrigt haft
med Polismyndigheten. Såvitt jag förstått saken besökte han en polisstation
                                                                    Dnr 5566-2020      Sid 5 (6)




åtminstone en gång och hade vidare telefonkontakt med personal på den
stationen ytterligare några gånger. Det står dock klart att AA bett om att få tala
finska vid minst tre tillfällen. Vid två av dessa tillfällen har han erbjudits tolk
men valt att i stället fortsätta samtalen på svenska. Vid ett av tillfällena har
AA:s begäran avfärdats med hänvisning till att han behärskar svenska och att
han då inte har rätt till tolk enligt bestämmelserna i förvaltningslagen.

I likhet med Polismyndigheten anser jag att det inte kan krävas att det alltid
finns personal på plats som kan tala finska, och jag ser inte något fel i att
Polismyndigheten erbjudit AA tolk. En sådan kontakt via tolk borde ha kunnat
komma till stånd inom några dagar.

När det gäller samtalet där AA inte erbjöds tolk är saken en annan.
Bestämmelserna i minoritetsspråkslagen går före bestämmelsen i
förvaltningslagen och det var därför fel att neka AA möjligheten att föra
kontakterna på finska med hänvisning till att han behärskar svenska.

Skriftliga kontakter
AA har i anmälan fört fram att han har skickat ett mejl på finska med en fråga
till lokalpolisområdet men att han inte fick något annat svar än att han blev
uppringd av en person som talade svenska. Även om mejlet och det
efterföljande samtalet inte dokumenterats hos Polismyndigheten finns det inte
anledning att tro att AA skulle ha hittat på den beskrivna händelsen.

AA har haft rätt att kontakta Polismyndigheten skriftligen på finska och få
muntligt svar på finska. I stället för att ta kontakt med AA på svenska borde
Polismyndigheten ha svarat honom på finska.

Skriftlig översättning av beslut och beslutsmotivering
Av utredningen framgår att AA begärt att få besluten att lägga ned
förundersökningarna översatta till finska.

Som Polismyndigheten konstaterat i sitt yttrande har AA haft rätt att få en
skriftlig översättning av besluten och beslutsmotiveringarna. Polismyndigheten
har alltså inte heller i denna del levt upp till kraven i 8 § minoritetsspråkslagen.

Kritik och avslutande uttalanden
Polismyndigheten kritiseras för att AA:s kontakter i fråga om
förundersökningarna inte kunnat ske på finska och för att AA inte fick skriftliga
översättningar av nedläggningsbesluten och beslutsmotiveringarna.

Det har genom utredningen kommit fram att det i en av förundersökningarna
gjorts en anteckning om att AA vill tala finska men att det inte behövdes
eftersom han kunde svenska. Minoritetsspråkslagens bestämmelser ger en
enskild rätt att tala finska även om han eller hon behärskar svenska. Det var
olämpligt att göra anteckningen och den kan ha medfört begränsningar av AA:s
möjligheter att använda finska vid sina kontakter med Polismyndigheten.
                                                                Dnr 5566-2020      Sid 6 (6)




Polismyndigheten har i sitt yttrande uppgett att det är en självklarhet att
myndigheten ska leva upp till de krav som ställs i minoritetsspråkslagen och att
det därför kan bli aktuellt med informations- och utbildningsåtgärder.

Myndigheten har vidare i sitt yttrande uppgett att myndighetens webbplats inte
innehåller sådan information som anges i 3 § minoritetsspråkslagen men att det
pågår ett utvecklingsprojekt när det gäller webbplatsen.

Jag ser naturligtvis positivt på dessa saker.

Vad som kommit fram i övrigt i ärendet ger inte anledning till några uttalanden
från min sida.

Ärendet avslutas.
