# Socialnämnden i Upplands Väsby kommun får kritik för brister i handläggningen av en fråga om omplacering av ett barn som vårdas med stöd av LVU

JO 2026-04-09 dnr 5588-2024

[P]

## BESLUT

Datum                     Dnr                     Sid
                                                                   2026-04-09                5588-2024              1 (7)


Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                   Socialnämnden i Upplands Väsby kommun får kritik för
                   brister i handläggningen av en fråga om omplacering av
                   ett barn som vårdas med stöd av LVU


                    Beslutet i korthet: En flicka placerades i ett familjehem av socialtjänsten i samband
                    med att hon föddes. När hon hade bott i familjehemmet i cirka sex år beslutade
                    socialtjänsten att omplacera henne.
                    I en anmälan till JO klagade en av familjehemsföräldrarna på hur frågan om
                    omplacering hade hanterats. Av anmälan framgick bl.a. att familjehemmet inte hade
                    känt till att frågan om omplacering av flickan utreddes hos nämnden. Vidare hade
                    omplaceringen genomförts genom att flickan hämtades av socialtjänsten på förskolan
                    och därmed inte fick möjlighet att säga hej då till familjehemmet.
                    I beslutet uttalar JO att nämnden borde ha berett familjehemmet tillfälle att yttra sig
                    över frågan om omplacering av flickan innan den fattade beslut i frågan. Därtill
                    konstaterar JO att flickan själv inte fick komma till tals i utredningen i en sådan
                    utsträckning som hon hade rätt till. JO kritiserar nämnden för dessa brister.
                    JO gör också vissa uttalanden om hur omplaceringen av flickan genomfördes och
                    betonar vikten av att nämnden noga överväger hur en omplacering ska genomföras
                    på ett sätt som tar hänsyn till barnets individuella förhållanden och förutsättningar.

## Bakgrund

AA är född 2018. Hon placerades i familjehemmet BB och CC i samband med
                   att hon föddes. Placeringen skedde med stöd av lagen (1990:52) med särskilda
                   bestämmelser om vård av unga, LVU.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade BB på Socialnämnden i Upplands Väsby kommun
                   och framförde bl.a. följande. I juni 2024 omplacerades AA till ett annat
                   familjehem. Omplaceringen skedde helt utan förvarning. AA hämtades av
                   socialtjänsten på förskolan vilket innebar att hon inte fick någon möjlighet att
                   säga hej då till familjehemmet.




    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm     Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                     E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                  Dnr 5588-2024       Sid 2 (7)




Utredning
JO hämtade in handlingar från socialtjänsten i Upplands Väsby kommun. Därefter
begärde JO att Socialnämnden i Upplands Väsby kommun skulle yttra sig över anmälan
och besvara vissa frågor.

I sitt yttrande redogjorde nämnden för ärendets handläggning och uppgav bl.a. följande.
Nämnden genomförde våren 2024 en utredning om AA. Utredningen resulterade i ett
beslut om att AA skulle omplaceras till ett annat familjehem. Det fanns en oro för att BB
och CC inte skulle medverka till omplaceringen och kunde komma att agera på ett sätt
som inte skulle gynna AA. Det bedömdes därför vara till AA:s bästa att genomföra
omplaceringen när hon befann sig på förskolan. Först efter att omplaceringen hade
genomförts underrättades BB och CC om den.

BB kommenterade nämndens yttrande.

Bedömning
Inriktningen på min granskning
BB är missnöjd med att nämnden beslutade att omplacera AA till ett annat
familjehem.

JO är en del av riksdagens kontrollmakt och har till uppgift att utöva tillsyn över
tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra författningar.
Granskningen avser främst en kontroll av att myndigheterna har följt de regler
som gäller för förfarandet. JO kan inte upphäva eller ändra ett beslut från en
myndighet eller en domstol.

Jag tar alltså inte ställning till om det fanns skäl för nämnden att omplacera AA.
Min granskning är i stället inriktad på den utredning som låg till grund för
beslutet att omplacera AA. Jag behandlar också frågan om hur omplaceringen
genomfördes.

Den 1 juli 2025 trädde en ny socialtjänstlag (2025:400) och en ny
socialtjänstförordning (2025:468) i kraft och ersatte den tidigare gällande
socialtjänstlagen (2001:453), SoL, och den tidigare gällande
socialtjänstförordningen (2001:937), SoF. Bedömningen i det här fallet ska
dock göras med tillämpning av de regler som gällde vid tidpunkten för den
anmälda händelsen, och därför redovisas i det följande bestämmelserna i 2001
års socialtjänstlag och socialtjänstförordning.

Rättsliga utgångspunkter
Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdomar ska göras i samförstånd med
den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i SoL.

Barn kan under vissa förutsättningar ges vård utan vårdnadshavarens samtycke
med stöd av LVU. När ett barn vårdas med stöd av LVU bestämmer
socialnämnden hur vården av den unge ska ordnas och var han eller hon ska
vistas under vårdtiden (11 § LVU).
                                                                     Dnr 5588-2024      Sid 3 (7)




Ett barn som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna ska tas emot i
t.ex. ett familjehem (6 kap. 1 § SoL). Med familjehem avses ett enskilt hem som
på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran
och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt (3 kap. 2 § SoF).

Socialnämnden ska noga följa vården av ett barn som vårdas med stöd av LVU
(13 a § LVU). Det kan under vårdtiden uppstå en situation som innebär att ett
barn behöver placeras om från ett familjehem till ett annat. Att ett barn behöver
omplaceras kan bero på många olika förhållanden. Socialnämnden ska därför ha
rutiner som säkerställer att en utredning inleds enligt 11 kap. 1 § SoL när ett
barn som vårdas i familjehem kan behöva omplaceras (se 2 kap. 2 § andra
stycket Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd [SOSFS 2012:11] om
socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem, jourhem, stödboende
och hem för vård eller boende, i dess lydelse före den 1 juli 2025). I akuta
situationer kan dock ett barn behöva placeras om till ett nytt familjehem utan att
en utredning har gjorts.

En utredning som rör en fråga om omplacering ska bedrivas förutsättningslöst
och belysa för- och nackdelar med en eventuell omplacering. Som vid alla
beslut enligt LVU ska vad som är bäst för barnet vara avgörande för om en
omplacering ska ske eller inte (1 § sista stycket LVU). Uppgifter som kan ha
betydelse för bedömningen måste granskas närmare, oavsett om de talar för
eller emot en omplacering. Det innebär att familjehemsföräldrarna måste
beredas tillfälle att ta del av de anmärkningar som riktas mot familjehemmet
och beredas tillfälle att yttra sig över uppgifterna. En viktig aspekt är att
familjehemmet kan ha viktig kunskap om barnet att förmedla till
socialnämnden. (Se t.ex. JO 2003/04 s. 230, dnr 845-2001, och även mitt beslut
den 26 mars 2020, dnr 4988-2018.)

Både SoL och LVU innehåller bestämmelser om barnets rätt att komma till tals.
Bestämmelserna innebär att ett barn ska få relevant information och ges
möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet samt att barnets
åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och
mognad. Om barnet inte framför sina åsikter, ska hans eller hennes inställning
så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt (11 kap. 10 § första stycket SoL
respektive 36 § första stycket LVU). Barnets rätt att komma till tals kommer
även till uttryck i artikel 12 i barnkonventionen, vilken gäller som svensk lag.

Av alla beslut som rör barn bör det framgå om barnets åsikter har hämtats in,
hur de har hämtats in och om och hur de har beaktats i ärendet. Socialtjänsten
har ett stort ansvar för att ge barn möjligheter att komma till tals. (Se t.ex. prop.
2009/10:232 s. 13 och prop. 2012/13:10 s. 37 f.)

Utredningen om omplacering av AA
Av utredningen i ärendet framgår att nämnden i maj 2024 gjorde ett hembesök
hos familjehemmet BB och CC. Några veckor senare inleddes en utredning som
                                                                       Dnr 5588-2024       Sid 4 (7)




gällde AA. En av de frågor utredningen syftade till att besvara var om det var
förenligt med AA:s bästa att bo kvar i familjehemmet.

Utredningen avslutades den 4 juni 2024 med förslag till beslut som innebar att
nämnden skulle omplacera AA till ett annat familjehem. Den 5 juni 2024
informerades AA:s ena vårdnadshavare om förslaget till beslut. Av journal-
anteckningen från samtalet framgår att socialtjänstens uppfattning var att
vårdnadshavaren inte skulle nämna omplaceringen för familjehemmet. Den
11 juni 2024 fattade nämnden beslut om att omplacera AA. Omplaceringen
genomfördes den 17 juni 2024. Handläggare från socialtjänsten hämtade då AA
på förskolan och åkte med henne till det nya familjehemmet. Först därefter
informerades BB och CC om att AA hade omplacerats.

Omplaceringen av AA skedde samma månad som hon fyllde sex år. Hon hade
bott i familjehemmet BB och CC i hela sitt liv. Att omplacera ett barn från ett
familjehem där barnet har bott en längre tid är en ytterst ingripande åtgärd. Det
gör sig särskilt gällande när barnet, som i det här fallet, har bott hela sitt liv i ett
och samma familjehem.

Jag har tagit del av den utredning som låg till grund för beslutet att omplacera
AA. Inledningsvis kan jag konstatera att det inte har kommit fram något konkret
som talar för att behovet av omplacering var akut.

Nämnden har uppgett att familjehemmet under placeringens gång har fått ta del
av de brister som uppmärksammats hos dem och hänvisat till ett antal datum.
Jag kan konstatera att samtliga dessa datum ligger i tiden innan nämnden
inledde den aktuella utredningen. Att familjehemmet ska beredas tillfälle att
yttra sig inför en eventuell omplacering av ett barn innebär givetvis att de ska
beredas tillfälle att yttra sig inom ramen för den utredning som nämnden
genomför i frågan om omplacering. Det är inte tillräckligt att familjehemmet
tidigare under placeringen uppmärksammats på brister eller missförhållanden. I
det här fallet uppfattar jag det närmast som att nämnden inte bara har underlåtit
att hämta in familjehemmets synpunkter inför omplaceringen, utan också velat
undanhålla dem frågan om en eventuell omplacering av AA från familjehemmet
till dess att den var ett faktum. Jag ser allvarligt på den saken. För att få ett
bättre underlag för sin bedömning borde nämnden ha låtit familjehemmet
bemöta uppgifterna innan den tog ställning i fråga om omplacering av AA.
Nämnden förtjänar kritik för att inte ha gjort det.

Jag går nu över till att behandla frågan om AA:s rätt att komma till tals i
utredningen. Nämnden har uppgett att det utifrån AA:s personliga
förutsättningar inte varit möjligt att hämta in hennes uppfattning eller på annat
sätt låta henne komma till tals inför beslutet om omplacering. I stället har AA:s
situation kommit fram via socialsekreterares observationer av AA och av
familjehemmet.
                                                                   Dnr 5588-2024      Sid 5 (7)




På vilket sätt ett barn ska få komma till tals beror förstås på barnets
förutsättningar att kommunicera. Om nämnden bedömer att det inte är möjligt
att samtala med ett barn kan observationer av barnet eller samtal med andra som
observerat barnet vara ett alternativ. Det är ytterst en bedömningsfråga för
nämnden på vilket sätt ett barn ska få komma till tals. JO uttalar sig i regel inte
om bedömningsfrågor och jag finner inte skäl att frångå den principen i det här
fallet. Jag uttalar mig alltså inte om nämndens bedömning att AA skulle komma
till tals genom observationer.

Alldeles oavsett på vilket sätt nämnden bedömer att ett barn ska få komma till
tals ska det av beslutsunderlaget framgå om och hur barnets perspektiv har
hämtats in samt hur det har beaktats i ärendet. Jag kan konstatera att det inte gör
det i AA:s ärende. Visserligen framgår i utredningsunderlaget vissa
observationer om t.ex. AA:s allmänna utveckling. Men när det gäller den fråga
som utredningen handlade om, dvs. förutsättningarna för att flytta AA till ett
annat familjehem, framgår det inte tydligt av dokumentationen vad som kommit
fram vid observationerna som har bäring på den frågan eller hur detta har
beaktats i ärendet. Nämnden har inte heller i sitt yttrande till JO närmare berört
den saken. Av det underlag jag tagit del kan jag därför inte dra någon annan
slutsats än att de observationer som nämnden har gjort inte innebar att AA fick
komma till tals i en sådan utsträckning som hon hade rätt till när det gäller
frågan om omplacering. För detta förtjänar nämnden kritik.

Utöver de brister i utredningen som jag konstaterat ovan vill jag också beröra
utredningen på ett mer allmänt plan. Jag har noterat att den inte innehåller några
redovisade utredningsåtgärder utan i stället förefaller vara gjord utifrån redan
känd information. Som jag nämnt ska en utredning om en eventuell
omplacering bedrivas förutsättningslöst och belysa för- och nackdelar i frågan.
Eftersom utredningen i AA:s fall förefaller vara helt baserad på för utredaren
redan känd information kan jag inte undgå att få intrycket att utgången i frågan
om omplacering varit bestämd på förhand. Så får det förstås inte gå till.

Genomförandet av omplaceringen
Avslutningsvis vill jag beröra frågan om hur omplaceringen genomfördes.
Varken familjehemmet eller AA själv kände till att en omplacering skulle ske
den aktuella dagen. AA fick veta detta i samband med att socialtjänsten
hämtade henne på förskolan för att ta henne till det nya familjehemmet.
Familjehemmet BB och CC blev uppringda av socialtjänsten och delgavs
information om omplaceringen när den redan hade genomförts.

Som jag redogjort för ovan var det fel av nämnden inte att låta familjehemmet
yttra sig under utredningen. Det bör alltså inte förekomma att ett familjehem,
som i det här fallet, inte känner till att frågan om eventuell omplacering utreds
hos nämnden. En annan fråga är dock hur omplaceringen rent praktiskt ska
genomföras och om det finns några rättsliga möjligheter att undanhålla
familjehemmet information om när den är planerad att ske.
                                                                  Dnr 5588-2024      Sid 6 (7)




Nämnden har uppgett att det fanns en oro för att familjehemmet inte skulle
medverka vid genomförandet av omplaceringen och att de skulle kunna komma
att agera på ett sätt som kunde påverka AA negativt. Därtill innebar AA:s
individuella förutsättningar att det fanns ett särskilt behov av att omplaceringen
genomfördes lugnt och på ett för henne anpassat sätt.

Det finns inga bestämmelser som reglerar övergången från en placering till en
annan. JO har dock uttalat att en placering i ett nytt familjehem kräver
noggranna förberedelser och det är viktigt att den unge förbereds på ett aktivt
och insiktsfullt sätt. Arten och omfattningen av förberedelserna samt den tid
som krävs är dock beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Det är
socialnämnden som har ansvaret för planeringen och den bör göras i samråd
med alla inblandade. (Se JO 2005/06 s. 242, dnr 94-2003, och JO 2015/16
s. 452, dnr 224-2013.)

Omplaceringen innebar att AA flyttades till ett familjehem som hon inte hade
haft någon kontakt med tidigare. Hon fick inte heller möjlighet att säga hej då
till det familjehem där hon hade bott sedan födseln. Jag kan inte nog
understryka att ett sådant förfarande är så pass ingripande att det inte får
förekomma annat än i undantagsfall. Jag anser inte att situationen motiverade
det i AA:s fall. Jag är nämligen mycket tveksam till om det sätt som nämnden
genomförde omplaceringen på innebar att övergången till det nya
familjehemmet blev så bra som den kunde bli för AA. Enligt min mening finns
det mycket som talar för att nämnden borde ha tagit längre tid på sig för att
förbereda AA för omplaceringen, så att den sedan kunde genomföras på ett sätt
som var förenligt med hennes bästa.

Hur en omplacering ska genomföras är dock ytterst en bedömningsfråga där det
finns utrymme för olika slutsatser. Jag nöjer mig därför med att understryka
vikten av att nämnden vid en omplacering noga överväger hur den ska
genomföras på ett kontrollerat sätt som tar hänsyn till barnets individuella
förhållanden och förutsättningar.

Avslutande synpunkter
Jag har i min tillsyn under en längre tid observerat återkommande och allvarliga
brister när det gäller ärenden om placeringar och omplaceringar av barn. Det
gäller såväl barn som vårdas med stöd av LVU som barn som vårdas enligt SoL.
Det verkar alltså finnas bristande kunskaper hos flera av landets nämnder om de
regler som gäller och den rättsliga innebörden av de olika placeringsformerna.
Jag har därför för avsikt att särskilt följa dessa frågor i min tillsyn framöver.

Det som i övrigt har kommit fram i ärendet föranleder ingen åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
                                                                 Dnr 5588-2024   Sid 7 (7)




Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Anna Överby har föredragit ärendet och tf. byråchefen Sandra
Lundgren har deltagit i beredningen.
