# Rutinerna vid beslut om förtroendeman för livstidsdömd

JO 2007-02-20 dnr 5650-2005

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                       Sid
                                                                           2007-02-20            5650-2005                1 (4)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Rutinerna vid beslut om förtroendeman för livstidsdömd

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 22 december 2005, anförde AA i huvudsak
                        följande. En intagen i anstalten Beateberg, där AA tidigare arbetat, bad honom att
                        bli förtroendeman. AA intervjuades med anledning av detta av två
                        frivårdsinspektörer från frivården Stockholm Söder. Besked i frågan om
                        förtroendemannaskapet dröjde och han fick så småningom ett muntligt besked från
                        en av frivårdsinspektörerna att han inte kunde förordnas som förtroendeman. Han
                        fick inte någon motivering till beslutet, utan frivårdsinspektören sade dels att
                        kriminalvårdsinspektör BB fattat beslutet, dels att en kriminalvårdsinspektör i
                        anstalten Beateberg sagt bl.a. att han är ”opålitlig”. När han bad att få ett skriftligt
                        beslut nekades han detta. Han har sökt BB flertalet gånger utan att denne ringt
                        tillbaka. Han har även begärt att få del av vad som sagts om honom i ärendet, men
                        nekats detta. Eftersom han inte fått något skriftligt beslut eller någon motivering,
                        kan varken han eller den intagne som berörs överklaga beslutet.

## Utredning

Anmälan remitterades till Kriminalvården. I remissvaret anförde myndigheten
                        (Region Stockholm), genom regionchef CC, bl.a. följande (bilagor utelämnade).
                                  –––
                                  Enligt förordning (1974:248), 14 § får Kriminalvården förordna en förtroendeman
                                  för en intagen som avtjänar fängelse på livstid och som behöver personligt stöd eller
                                  annan hjälp, om den intagne samtycker till det. Om den intagne begär det skall
                                  förtroendemannen entledigas. Kriminalvårdens föreskriftssamling 2005:22,
                                  Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om frivårdens arbete med
                                  dömda under övervakning, m.m. hanterar frågor som rör förtroendemannens
                                  uppdrag och förhållande till kriminalvården, såväl som utbildning, handledning och
                                  ersättning till förtroendeman. Under rubriken Rekrytering och lämplighetsprövning
                                  hanteras frivårdens ansvar att pröva om en föreslagen lekman är lämplig för
                                  uppdraget. Handläggande tjänsteman bör alltid sammanträffa med en tilltänkt
                                  förtroendeman såvida denne inte är väl känd av frivården. Bedömningen bör, efter
                                  godkännande från den tilltänkta förtroendemannen, kompletteras genom att
                                  referenser inhämtas. Vid val av förtroendeman bör beaktas både dennes möjlighet att
                                  kontrollera den dömdes livsföring och förutsättningar att ge honom stöd och
                                  vägledning. Förtroendemannens möjlighet att öka den dömdes sociala kontaktyta är
                                  viktig liksom den informella sociala kontroll som anknytning till närmiljön kan ge.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                  Dnr 5650-2005     Sid 2 (4)




Förtroendemannen har endast en stödjande roll. En förtroendeman bör inte stå i en
sådan relation till den dömde att beroendeförhållande kan uppstå. Kontroll mot
misstankeregistret och belastningsregistret bör alltid ingå i lämplighetsbedömningen.
Av myndighetens beslutsordning (numera verksamhetsområdets lokala
arbetsinstruktion) eller personlig delegation framgår vem som har delegation att
förordna förtroendeman. Frivården Stockholm Söder (numera Frivården Södertörn)
har skriftliga rutiner avseende förordnande av förtroendeman (se bilaga 1).

Utredning avseende Frivården Stockholm Söders lämplighetsbedömning
I oktober 2005 kontaktade en kontaktman till en livstidsdömd vid Anstalten
Beateberg Frivården Stockholm Söder med anledning av att en intagen föreslagit att
AA, som tidigare arbetat på anstalten som timanställd vårdare, skulle förordnas som
förtroendeman för honom. AA kallades till frivården för intervju och
lämplighetsbedömning. I enlighet med frivårdens rutiner (se bilaga 1) intervjuades
AA av två frivårdshandläggare DD och FF med delegation att förordna
förtroendeman. Efter intervju och kontakt med de referenser som AA lämnat
(kriminalvårdsinspektör EE och en av anstaltens samordnare) uppstod tveksamhet
kring lämpligheten av att förordna AA som förtroendeman för den livstidsdömde.
Med anledning av detta kontaktades, i enlighet med rutinerna, kriminalvårds-
inspektören BB för samråd. Denne tog förnyad kontakt med EE på Anstalten
Beateberg. Efter en samlad bedömning ansåg kriminalvårdsinspektören BB att AA
inte skulle förordnas till förtroendeman för den livstidsdömde. AA informerades om
detta vid ett telefonsamtal med frivårdsinspektören DD. AA krävde att Frivården
Stockholm Söder skulle lämna ett skriftligt motiverat beslut avseende sitt avgörande.
AA hänvisades av frivårdsinspektören i denna fråga till kriminalvårdsinspektören
BB. Kriminalvårdsinspektör BB mottog två telefonsamtal på sin mobiltelefon
(mobilsvar) från AA. Han ringde tillbaka vid två tillfällen utan att få kontakt med
AA, vid det ena tillfället lämnade han ett meddelande på AA:s mobiltelefon. BB
gjorde inga ytterligare ansträngningar att nå AA då han var av den uppfattningen att
denne redan fått fullgod information och besked om att myndigheten inte avsåg att
förordna honom som förtroendeman. Enligt BB föranstaltar frivårdens rutiner om att
besked i frågan om huruvida en tilltänkt förtroendeman förordnas eller inte skall ges
muntligen. Skälet till detta är bl.a. att förordnande av förtroendeman inte anses vara
myndighetsutövning mot enskild och att myndigheten inte heller i övrigt är skyldig
att utförligt motivera varför man avstår från att förordna någon till förtroendeman.
Utredningen visar att det uppstod ett missförstånd mellan kriminalvårdsinspektören
BB och frivårdsinspektör DD avseende dels vem som hade att informera AA om
frivårdens ställningstagande i fråga om att inte förordna honom som förtroendeman
för den livstidsdömde, dels på vilket sätt denna information skulle lämnas.
Missförståndet torde ha sin grund i att de skriftliga rutinerna är oklara vad avser
såväl frågan om vem som svarar för den slutliga bedömningen i de fall ärendet är
svårbedömt som vem som i dessa fall har att informera den tilltänkte
förtroendemannen om utfallet av lämplighetsbedömningen. Av punkt 8 i den
skriftliga rutinen framgår att det i de fall lämpligheten hos en tilltänkt förtroendeman
är svårbedömd skall frivårdsinspektören samråda med behandlingskollegium,
samordnare eller kriminalvårdsinspektör innan beslut om förordnande av tilltänkt
förtroendeman fattas. Av vare sig denna punkt eller i övrigt framgår vem som
ansvarar för den slutgiltiga bedömningen. Om samråd sker med
behandlingskollegium torde det ligga i sakens natur att det är den frivårdsinspektör
som föredrar ärendet (har delegationen att förordna förtroendeman) som gör den
slutgiltiga bedömningen. Om samråd sker med kriminalvårdsinspektör torde det
företrädelsevis vara så att frågan avgörs av kriminalvårdsinspektören. Av punkt 9 i
den skriftliga rutinen framgår att den tilltänkte förtroendemannen muntligen skall
informeras om beslut om förordnande. Rutinen gör ingen skillnad på de fall där man
väljer att förordna den tilltänkte förtroendemannen och de fall där man väljer att inte
göra det. Av rutinen framgår det inte vem som skall informera den tilltänkte
                                                                         Dnr 5650-2005   Sid 3 (4)




      förtroendemannen. Det framgår inte heller hur man skall förhålla sig om denne
      begär att få ett skriftligt besked.

      Utredning avseende referenser inhämtade från Anstalten Beateberg
      AA lämnade kriminalvårdsinspektör EE och en av anstaltens samordnare som
      referens. Som framgår ovan kontaktade såväl frivårdshandläggarna som
      kriminalvårdsinspektören på frivården dessa. Utredningen visar att kriminalvårds-
      inspektör EE ansåg att den livstidsdömdes behov av stöd och hjälp inte i tillräcklig
      grad skulle tillgodoses genom förordnande av den föreslagne förtroendemannen.
      AA:s uppgifter om att frivårdens såväl som anstaltens personal skulle ha uttalat sig
      nedlåtande eller kränkande om honom, tillbakavisas av dessa.
      Vad avser klagomålen på frivårdens formella hantering av ärendet så visar
      utredningen att de skriftliga rutinerna är otydliga avseende såväl vem som har att
      göra den slutliga lämplighetsbedömningen i de fall en tilltänkt förtroendemans
      lämplighet är svårbedömd, vem som skall informera om frivårdens ställningstagande
      i de fall där man väljer att inte förordna en person till förtroendeman och avseende
      hur man skall förfara då någon begär att få ett skriftligt besked. Frivården bör därför
      förtydliga sina skriftliga rutiner och i lämpligt forum kommunicera dessa
      förtydliganden med berörd personal. Vidare bör uppmärksammas värdet av att när så
      är möjligt tillmötesgå en enskilds önskemål om att få ett skriftligt besked även i de
      fall där beskedet inte behöver innehålla någon utförlig motivering eller någon
      besvärshänvisning. Vad avser AA:s påståenden om att såväl frivårdens som
      anstaltens personal skulle ha uttalat sig nedlåtande och kränkande om honom och att
      den materiella bedömningen avseende hans lämplighet inte varit korrekt, så ger
      utredningen inte stöd för dessa påståenden. Avslutningsvis kan framhållas att
      lämplighetsbedömningen syftar till att i det enskilda fallet förordna en
      förtroendeman som enligt kriminalvårdens bedömning i så hög grad som möjligt kan
      tillgodose den intagnes behov av stöd och hjälp.
      –––
AA kommenterade remissvaret.

I beslut den 20 februari 2007 anförde JO Nordenfelt följande.

Bedömning
Enligt 14 § förordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt får kriminalvården
förordna en förtroendeman för en intagen som avtjänar fängelse på livstid och som
behöver personligt stöd eller annan hjälp, om den intagne samtycker till det. Enligt
kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om frivårdens arbete med dömda
under övervakning m.m. (numera KVFS 2006:17) är det frivården som har ansvar
för att rekrytera förtroendemän. I det uppdraget ligger en prövning av
förtroendemannens lämplighet. Detta sker främst genom ett personligt
sammanträffande, inhämtande av referenser och kontroll av misstanke- och
belastningsregister.

AA har klagat på kriminalvårdsmyndigheten bl.a. för att den inte motiverat sitt
beslut att inte förordna honom som förtroendeman för den intagne och inte
kommunicerat vissa uppgifter med honom. Han har hävdat att myndigheten
därigenom brutit mot vissa regler i förvaltningslagen (1986:223), nämligen
reglerna om parts rätt att få del av uppgifter i ett ärende (16 och 17 §§) och om
motivering av och underrättelse om beslut (20 och 21 §§). Dessa regler gäller i
förhållande till part i ärenden som avser myndighetsutövning mot enskild. I ärendet
                                                                   Dnr 5650-2005   Sid 4 (4)




om förordnande av förtroendeman för den intagne intog AA dock inte ställning av
part. Redan av det skälet är de av honom åberopade reglerna i förvaltningslagen
inte tillämpliga i förhållande till honom.

Av utredningen framgår att de skriftliga rutinerna hos frivården var otydliga i flera
avseenden, nämligen beträffande vem som skall göra den slutliga
lämplighetsbedömningen i fall där den tilltänkte förtroendemannens lämplighet är
svårbedömd, vem som skall informera om ställningstagandet om man väljer att inte
förordna någon som förtroendeman och hur man skall förfara om någon begär att
få ett skriftligt besked. Jag förutsätter att frivårdens rutiner numera har setts över.
Jag kan ansluta mig till Kriminalvårdens uppfattning om värdet av att när så är
möjligt tillmötesgå enskilds önskemål om att få ett skriftligt besked även i de fall
beskedet inte behöver innehålla någon beslutsmotivering eller fullföljdshänvisning.
Det finns i detta sammanhang anledning att erinra om myndigheternas
serviceskyldighet enligt 4 § förvaltningslagen.

Vad som har förekommit i övrigt föranleder inte någon kommentar från min sida.
