# Kritik mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Karlstad, och Skatteverket för långsam handläggning av en
förundersökning m.m.

JO 2006-11-09 dnr 5654-2005

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2006-11-09         5654-2005              1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i
                        Karlstad, och Skatteverket för långsam handläggning av en
                        förundersökning m.m.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 22 december 2005 framförde AA, genom
                        ombudet advokaten BB, klagomål mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagar-
                        kammaren i Karlstad, och mot Skatteverket. Han uppgav bl.a. att anmälan om
                        misstänkt skattebrott m.m. kom in till åklagarkammaren i april 2001 och att
                        åklagaren ännu inte beslutat om åtal skulle väckas eller inte. Han uppgav vidare i
                        anmälan att han vid ett antal tillfällen begärt omräkning eller omprövning avseende
                        1998 års taxering, men att Skatteverkets kontor i Arvika varken fattat något sådant
                        beslut eller besvarat hans skrivelser.

                        Klagomålen mot Skatteverket handlades initialt i JO:s ärende 5655-2005. Beslut i
                        det ärendet meddelades den 19 januari 2006. JO Cecilia Nordenfelt anförde då att
                        anmälan inte föranledde någon annan åtgärd än att en kopia av denna tillsammans
                        med JO:s beslut skickades till Skatteverket för kännedom och den åtgärd som
                        kunde behövas.

## Utredning

Handlingar i åklagarkammarens i Karlstad ärende C 16-1664-01 och i skatte-
                        brottsenhetens i Karlstad ärende 118-86207-04/611 infordrades och granskades.
                        Av dessa framgick bl.a. följande. En anmälan om misstänkt skattebrott m.m. kom
                        in till åklagarkammaren den 23 april 2001. Åklagare beslutade den 31 juli 2001 att
                        inleda förundersökning angående misstanke om bokföringsbrott och skattebrott,
                        grova brott. Samma dag skickade åklagaren direktiv till skattebrottsenheten. Den
                        12 maj 2004 inleddes en förundersökning angående misstanke om försvårande av
                        skattekontroll, grovt brott. Några egentliga utredningsåtgärder syntes inte ha skett i
                        ärendet förrän sommaren 2004 och i tiden därefter. Beslut i åtalsfrågan var ännu
                        inte fattat.

                        Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        handläggningen av ärendet.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                         Dnr 5654-2005       Sid 2 (7)



Åklagarmyndigheten kom in med ett remissvar jämte yttranden från chefsåklagaren
CC och kammaråklagaren DD.

DD anförde i huvudsak följande.

      Beslut om att inleda förundersökning fattades den 31 juli 2001 och översändes till
      skattebrottsenheten i Karlstad med direktiv för utredningen. Under tiden fram till
      våren 2004 behandlades regelbundet detta ärende tillsammans med ett stort antal
      andra ärenden för prioritering inbördes såväl som till inkommande propåer om
      bistånd i revisioner genom s.k. tillslag. Vi har under hela 2000-talet haft ett flertal
      större ärenden som inneburit stora personella resurser från skattebrottsenhetens sida.
      Under 2004 kunde resurser frigöras för att påbörja utredningen. Insatsen medförde
      beslut om tillkommande brottsmisstankar. Delgivning av brottsmisstankar och för-
      hör med AA kunde avhållas sent hösten 2004 varefter AA skulle inkomma med
      reaktioner på det hållna förhöret. Sådana reaktioner inkom i januari 2005 men
      behövde kompletteras utifrån vad som utlovats från AA. Vid denna tidpunkt hade
      den utredningsresurs som varit tillgänglig tagits i anspråk för ett ”tillslags-ärende”
      med en mycket komplicerad brottsbild. Återstående kompletterande
      utredningsåtgärder har sedermera kunnat vidtas och ärendet har redovisats till mig i
      form av förundersökning den 20 februari 2006.
      Balansutvecklingen vid skattebrottsenheten har ökat från 41 ärenden vid årsskiftet
      02/03 till 99 ärenden vid årsskiftet 05/06. Balansen inrymmer såväl enklare
      ärenden som mer komplicerade och samtidigt såväl äldre som yngre ärenden. Den
      prioritering som skett har dels tagit hänsyn till vikten av att stoppa en pågående
      brottslighet och dels till att försöka åtgärda de äldre ärendena så fort som möjligt.
      Hela tiden måste tillgänglig utredningsresurs sättas i relation till varje ärendes om-
      fattning. Möjligheten att utreda ärendet beträffande AA har därför inte upp-nåtts
      förrän under 2004. Det är inte vanligt att utredningsinsatser dröjer tre år men det är
      inte heller unikt.
CC anförde bl.a. följande.
      Utredningsresursen hos skattebrottsenheten och polismyndighetens ekorotel är
      begränsad varför det är nödvändigt att en prioritering sker regelbundet. Kammarens
      två eko-åklagare har därför regelbundna månadsmöten med företrädare för skatte-
      brottsenheten och ekoroteln där diskussion förs och beslut fattas om vilka ärenden
      som skall prioriteras.
      Det är självklart beklagligt med långa utredningstider. Utifrån de utredningsresurser
      som står till buds och den prioritering som görs är det, enligt min uppfattning,
      ofrånkomligt att ett fåtal ärenden får så långa utredningstider som nu är ifråga.
      Jag vill särskilt framhålla att den långa utredningstiden inte beror på att åklagar-
      kammaren inte har tillförsäkrats tillräckliga åklagarresurser på ekosidan.
      Åklagarmyndigheten anförde i huvudsak följande.

## Bakgrund

Efter att anmälan om bl.a. skattebrott den 23 april 2001 inkommit till åklagar-
      kammaren beslutade åklagaren den 31 juli 2001 att inleda förundersökning. Den 12
      maj 2004 inkommer en anmälan om försvårande av skattekontroll. Samma dag
      beslutar åklagaren att inleda förundersökning. Av handlingarna framgår att
      skattebrottsenheten biträtt med förundersökningen. Den 25 oktober 2004 begär
      åklagaren att tingsrätten skall förordna offentlig försvarare för den misstänkte AA.
      Den 18 november 2004 hålls ett första förhör med AA. Under förhöret delges AA
      misstanke om skattebrott, bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll,
      samtliga grovt brott. Den 25 november 2004 lämnar åklagaren muntliga direktiv till
      skattebrottsenheten. I januari och februari 2005 inkommer skrivelser från den
      offentlige försvararen rörande vad som framkommit under förhöret med AA. I maj
      2005 inkommer förhör från skattebrottsenheten. I september och november 2005
      inkommer skrivelser/handlingar från den offentlige försvararen. Den 12 januari 2006
                                                                        Dnr 5654-2005     Sid 3 (7)



      lämnar åklagaren muntliga direktiv till skatte-brottsenheten. Den 6 februari 2006
      hålls ett slutförhör med AA varvid delgivning sker enligt 23 kap. 18 §
      rättegångsbalken. Den 15 februari 2006 inkommer erinran från den offentlige
      försvararen med anledning av slut-delgivningen. Den 20 februari 2006 inkommer
      förundersökningsprotokollet till åklagaren.

## Bedömning

Enligt 23 kap. 4 § rättegångsbalken skall förundersökningen bedrivas så skyndsamt
      som omständigheterna medger. Av 1 a § förundersökningskungörelsen (1947:948)
      framgår att undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet.
      Som framgår av chefsåklagarens yttrande är anledningen till att förundersökningen
      mot AA de facto påbörjats först efter ca tre och ett halvt år från det att anmälan om
      skattebrott inkommit en resursbrist som närmast är att söka hos skattebrotts-enheten
      och polismyndigheten. Av yttrandet framgår vidare att åklagaren, som ansvarig för
      förundersökningen i dess helhet, tillsammans med företrädare för
      skattebrottsenheten och polismyndigheten med viss regelbundenhet går igenom de
      balanserade ärendena och därefter prioriterar målens handläggning. Den hand-
      läggande åklagaren har närmare redogjort för hur prioriteringen går till. Jag har inget
      att erinra mot det resonemang som därvid förs.
      Åklagarens aktivitet som förundersökningsledare bör dokumenteras och då helst i
      diariet. I nu aktuellt mål finns inte någon sådan dokumenterad aktivitet i diariet från
      augusti 2001 till oktober 2004. Detta är en brist. Chefsåklagaren har i yttrandet
      uppgivit att åklagaren tillsammans med företrädare för skattebrottsenheten och
      polismyndigheten med viss regelbundenhet går igenom de balanserade ärendena.
      Detta är i sig bra men dessa möten borde enligt min mening dokumenteras. Om en
      sådan dokumentation inte anses lämplig att göra i diariet bör det däremot vara
      möjligt att redovisa dessa möten i form av promemoria eller tjänsteanteckning som
      tillförs respektive ärende. Lämpligen bör därvid någon form av tidsplan tas fram för
      respektive ärende.
      Även om det inte framgår av chefsåklagarens yttrande utgår jag ifrån att chefs-
      åklagaren tagit upp de bristande utredningsresurserna med cheferna för berörda
      myndigheter.
      Enligt artikel 6.1 i Europakonventionen skall var och en vid prövning av anklagelse
      mot honom för brott vara berättigad till domstolsprövning inom skälig tid. Enligt
      min bedömning har (i vart fall inte hittills) inte någon sådan oskälig tidsutdräkt
      förekommit som skulle kunna utgöra ett brott mot nämnda artikel i Europa-
      konventionen.
      Avslutningsvis vill jag framföra att det naturligtvis inte är tillfredsställande att en
      skattebrottsutredning i praktiken inte kan påbörjas förrän efter tre och ett halvt år
      efter att anmälan gjorts. En sådan tidsutdräkt innebär bl.a. större utrednings-
      svårigheter och att straffvärdet minskar. Såvitt kan bedömas har dock åklagaren
      gjort vad som står i hans makt att under rådande förutsättningar försöka att leva upp
      till förundersökningsledarskapet.
Ärendet remitterades därefter till Skatteverket för upplysningar och yttrande över
skattebrottsenhetens handläggning av ärendet.

Skatteverket inkom med ett remissvar i vilket även ett yttrande från Skatteverkets
mittregion redovisades. I yttrandet redogjordes även för handläggningen hos
kontoret i Arvika.

Av yttrandet från Skattebrottsenheten i mittregionen framgick i huvudsak följande.
      Under den tiden ärendet legat i balans har fortlöpande diskussioner förts om
      ärendeläget och hur prioriteringar skall göras. Det aktuella ärendet har flera gånger
      varit uppe vid dessa diskussioner men har bedömts kunna avvakta med hänsyn till
      mer prioriterade ärenden. Diskussionerna har förts både internt och med sam-
                                                                        Dnr 5654-2005     Sid 4 (7)



      verkande parter på åklagarkammaren och polismyndigheten. Under den aktuella
      tiden har stor del av skattebrottsenhetens resurs använts i ärenden som prioriterats
      eftersom det avsett misstankar om grov brottslighet i pågående verksamheter. I
      många av dessa har också tvångsmedel använts vilket medfört att utredningarna
      behövts genomföras skyndsamt, utan avbrott för andra utredningar.
      Detta sammantaget har medfört att AA:s ärende blivit liggande i balans under en
      längre tid än normalt.

      Skatteverkets resurser
      Skatteverket startade upp verksamheten med skattebrottsenheter under 1998.
      Verksamheten har sedan successivt byggts ut över hela landet. I Örebroregionen,
      där stationeringen i Karlstad ingår, startade vi med fyra handläggare. Verksamheten
      har sedan stegvis byggts upp till att i dag omfatta femton handläggare. En fortsatt
      utbyggnad av verksamheten pågår alltjämt, med beslutad rekrytering under hösten
      2006. Skatteverket har därigenom visat att man insett behovet och även vidtagit
      åtgärder för att utvidga verksamheten för att bättre kunna möta flödet av in-
      kommande ärenden. Några möjligheter att genomföra utredningen med annan
      personal än skattebrottsutredare har inte funnits då det dels krävs särskild kompetens
      för att utreda brott, dels finns sekretess mellan skatteverkets brottsutredande och
      dess fiskala gren.
I den del som rörde skattebrottsenheten anförde Skatteverket i huvudsak följande.
      Handläggningstiden hos skattebrottsenheten, dvs. tiden innan brottsutredningen
      påbörjades, har varit för lång. Det måste dock beaktas att skattebrottsverksamheten
      är under uppbyggnad.
Beträffande handläggningen hos kontoret i Arvika anförde Skatteverket vidare i
huvudsak följande.
      Av utredningen i ärendet framgår således sammanfattningsvis följande.
      Dåvarande Skattemyndigheten i Örebro (SKM) omprövade den 31 december 1998
      AA:s taxering 1998 varvid SKM bl.a. fastställde ett betydande underskott av
      näringsverksamhet.
      Den 18 januari 2005 inkom AA genom sitt ombud, BB, med ett brev till skatte-
      brottsenheten vid mittregionen (SBE) där han bland annat efterfrågade upplysningar
      om i vilken omfattning AA hade rätt att utnyttja nämnda underskott av närings-
      verksamhet.
      Den 7 februari 2005 överlämnade SBE brevet från AA:s ombud till Skatte-kontoret
      Åmål, Arvikakontoret för besvarande. SBE underrättade AA:s ombud om åtgärden.
      I ett brev daterat den 7 september 2005 skrev ombudet att skattekontoret ännu inte
      lämnat något svar på hans frågor. Samtidigt begärde ombudet även formellt
      omprövning av AA:s taxeringar ”fr.o.m. 1999 års taxering och framåt”.
      I brev till skattekontoret den 21 december 2005 samt den 27 januari 2006 påminde
      ombudet om ärendet.
      Först den 6 mars 2006 tog en handläggare på skattekontoret telefonkontakt med
      ombudet. Samma dag fattade Skatteverket omprövningsbeslut för taxeringsåren
      2002 - 2004 varvid AA tillgodofördes det från taxeringsåret 1998 kvarvarande
      underskottet av näringsverksamhet. Omprövningsärendena diariefördes först i
      samband med att beslut fattades.

## Bedömning

Skrivelser med förfrågningar som inkommer till Skatteverket ska omgående
      registreras i diariet och besvaras inom 14 dagar. S:s skrivelse den 17 januari 2005
      har varken diarieförts eller besvarats av skattekontoret. Inte heller har skrivelsen den
      7 september 2005 med uttrycklig begäran om omprövning föranlett att ett om-
      prövningsärende registrerades i diariet förrän beslut fattades i ärendet. De båda
                                                                        Dnr 5654-2005     Sid 5 (7)



      skrivelserna den 21 december 2005 och den 27 januari 2006 har överhuvudtaget inte
      diarieförts i omprövningsärendet. Det är först i samband med beslut i omprövnings-
      ärendet som registrering sker av omprövningsärendet.
      Detta är enligt Skatteverkets mening inte en acceptabel hantering av de inkomna
      skrivelserna och omprövningsärendet.
      Obligatorisk omprövning ska enligt 6 kap. 6 § taxeringslagen (1990:324) ske
      snarast. Något motsvarande skyndsamhetskrav för s.k. ordinära omprövningar finns
      inte.
      När det gäller obligatoriska omprövningsbeslut har JO vid ett flertal tillfällen uttalat
      att endast i undantagsfall bör ett överlämnande av överklagande ske senare än någon
      eller några månader efter det att överklagandet inkom. JO har vidare i beslut den 30
      september 2005, dnr 3013-2005, uppgett att vad han uttalat om de obligatoriska
      omprövningarna enligt 6 kap. 6 § taxeringslagen även gäller handläggningen av s.k.
      ordinära omprövningar.
      Handläggningstiden i det nu aktuella omprövningsärendet, räknat från den 7
      september 2005 till den 6 mars 2006, uppgår till sex månader. Enligt Skatteverkets
      mening borde handläggningen skett snabbare än vad som blev fallet.
AA yttrade sig över remissvaren.

Därefter inhämtades från DD att beslut i frågan om åtal skall väckas eller inte ännu
inte var fattat och att hans målsättning är att meddela ett sådant beslut före
kommande årsskifte.

Bedömning
Av 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken framgår att en förundersökning skall
bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.

Undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han eller
hon skall se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rätts-
säkerhetsintressen tas tillvara. Undersökningsledaren skall också ge dem som
biträder honom de direktiv som behövs för arbetet (1 a § andra stycket förunder-
sökningskungörelsen, 1947:948). När en förundersökning leds av en åklagare får
denne, enligt 2 § lagen (1997:1024) om Skatteverkets medverkan i brotts-
utredningar, vid undersökningens verkställande anlita biträde av Skatteverket.

Av utredningen framgår att efter det att DD den 31 juli 2001 beslutade att
inleda förundersökning och gav direktiv till skattebrottsenheten har, förutom
ett inhämtande av kompletterande uppgifter runt årsskiftet 2003/04, några
dokumenterade utredningsåtgärder inte vidtagits i ärendet förrän i maj 2004, dvs.
nästan tre år efter det att utredningsdirektiven mottogs. Därefter finns ett antal
åtgärder dokumenterade fram till januari 2005. Under återstoden av år 2005 är den
enda dokumenterade utredningsåtgärden (förutom viss skriftväxling rörande den
fiskala delen av Skatteverkets handläggning) ett förhör i maj. I början av inne-
varande år vidtogs slutligen en del åtgärder varefter förundersökningsprotokollet
inkom till åklagaren den 20 februari 2006. Beslut i åtalsfrågan är ännu inte fattat.

Förundersökningen har således pågått under drygt fyra och ett halvt års tid, vilket i
sig är en mycket lång tid. Jag kan ha förståelse för att en utredning beträffande
brott av aktuellt slag kan vara tidskrävande. I förevarande fall synes emellertid
                                                                    Dnr 5654-2005    Sid 6 (7)



tidsutdräkten i stället bero på att ärendet först legat helt obearbetat under nästan tre
års tid och att handläggningen även därefter under vissa perioder avstannat.

Som förklaring har såväl Åklagarmyndigheten som Skatteverket angett resursbrist
hos skattebrottsenheten, vilken medfört att andra ärenden – med exempelvis grov
brottslighet i pågående verksamhet där även beslut om tvångsmedel fattats – har
prioriterats framför aktuellt ärende. Det har vidare angetts att åklagaren och den
utredande personalen haft regelbundna möten där prioriteringsfrågorna har
diskuterats.

Jag har ingen anledning att ifrågasätta att arbetssituationen vid skattebrottsenheten
varit pressad och att det varit nödvändigt med prioriteringar bland ärendena. Även
om det nu aktuella ärendet inte har varit ett prioriterat ärende i vilket tvångsmedel
förekommit är det emellertid oacceptabelt att det dröjer närmare tre år innan några
utredningsåtgärder vidtas och att det även därefter uppstår längre uppehåll i hand-
läggningen. Det står alldeles klart att handläggningen inte uppfyller det krav på
skyndsamhet som föreskrivs i rättegångsbalken.

Med anledning av att såväl DD som CC i sina yttranden angett att det före-kommer
fler ärenden där det dröjer flera år innan utredningen kan verkställas utgår jag, i
likhet med Åklagarmyndigheten, från att såväl chefsåklagaren som chefen vid
skattebrottsenheten informerats om de bristande utredningsresurserna och vidtar de
åtgärder som krävs för att komma till rätta med problemet. Jag noterar vidare att en
utbyggnad av skattebrottsenhetens verksamhet alltjämt pågår, bl.a. med planerade
rekryteringar under denna höst. Jag utgår därvid från att Skatteverket noga följer
utvecklingen för att kunna konstatera om den planerade utbyggnaden, när den väl
kommit till stånd, varit tillräcklig för att varje ärendes handläggningstid skall
hamna på en acceptabel nivå. DD:s uppgift om att det fanns mer än dubbelt så
många ärenden i balans vid skattebrottsenheten vid årets ingång än tre år tidigare är
oroande.

Beträffande de möten som hållits instämmer jag i vad som anförts i
Åklagarmyndighetens yttrande, dvs. att det är en brist att dessa kontakter inte
dokumenterats. En sådan dokumentation är viktig, inte bara för att en granskning i
efterhand skall kunna göras, utan även t.ex. för att en undersökningsledare som
övertar ansvaret för ärendet lättare skall kunna bilda sig en uppfattning om den
föregående handläggningen.

I ärendet har slutligen upplysts att förundersökningen slutredovisades till åklagaren
i februari 2006 men att åklagaren ännu inte har fattat något beslut. Det är självfallet
angeläget att beslut i åtalsfrågan fattas så snart som möjligt sedan utredningen
slutförts. I vissa ärenden, t.ex. där den misstänkte är häktad, finns särskilda tids-
frister inom vilka ett beslut i åtalsfrågan skall föreligga. När sådan tidsfrist saknas
är det inte möjligt att generellt säga hur lång tid som rimligen kan få förflyta från
det att utredningen redovisas tills ett beslut i åtalsfrågan fattas, utan detta måste
givetvis få bero bl.a. på vad saken gäller och hur omfattande förundersökningen är.
Det ovan nämnda skyndsamhetskravet gäller emellertid till dess att beslut i åtals-
frågan fattats varför ett uppehåll i handläggningen på detta stadium kan medföra
                                                                   Dnr 5654-2005    Sid 7 (7)



att bestämmelsen åsidosätts. Jag kan inte finna annat än att det dröjsmål som
förekommit när det gäller beslut i åtalsfrågan inte är godtagbart. Det förhållandet
att det i chefsåklagarens yttrande särskilt angetts att den långa utredningstiden inte
beror på att åklagarkammaren inte har tillförsäkrats tillräckliga åklagarresurser för
utredning av ekonomisk brottslighet gör dessutom dröjsmålet svårförståeligt. Jag
förutsätter att åklagaren snarast tar ställning i ärendet.

Med anledning av att Skatteverket i sitt remissvar också uppehållit sig kring hand-
läggningen vid skattekontoret i Arvika vill jag till sist kommentera även denna.

Till att börja med konstaterar jag att AA:s skrivelser den 17 januari 2005,
den 21 december 2005 och den 27 januari 2006 överhuvudtaget inte har diarieförts
och att skrivelsen den 7 december 2005, med en uttrycklig begäran om om-
prövning, inte föranledde någon registrering av ett omprövningsärende förrän den
6 mars 2006 när beslut fattades i ärendet. En sådan handläggning är naturligtvis,
som Skatteverket angett, inte acceptabel. Jag instämmer även i Skatteverkets
bedömning att handläggningstiden i ärendet, sex månader, varit längre än som kan
anses godtagbart.

I ärendet har, när det gäller klagomålet mot skattekontoret i Arvika, samråd skett
med justitieombudsmannen Cecilia Nordenfelt.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i vad jag nu har anfört.
