# Brevgranskning m.m.

JO 2009-04-28 dnr 5656-2008

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                      Sid
                                                                           2009-04-28            5656-2008               1 (3)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Brevgranskning m.m.

## Anmälan

I en anmälan mot Kriminalvården, anstalten Salberga, som kom in till JO den 30
                        oktober 2008, begärde AA, i egenskap av ordförande för ett av de intagnas
                        förtroenderåd, att JO skulle granska posthanteringen i anstalten. Enligt AA var den
                        bristfällig såtillvida att det inte tydligt framgick av åsatta granskningsstämplar vem
                        eller vilka som hade utfört granskningen. AA uppgav vidare att intagna
                        uppmanades, i strid med gällande regler, att öppna myndighetspost i närvaro av
                        personal. Han ifrågasatte slutligen den ”lösning” som personalen erbjöd som
                        villkor för innehav av myndighetshandlingar, nämligen att stryka över vissa
                        uppgifter.

                        AA bifogade flera granskade kuvert.

## Utredning

Kriminalvården anmodades att yttra sig över vad AA hade framfört.

                        I sitt remissvar anförde Kriminalvården (Region Mitt), genom regionchefen BB,
                        följande.

                                  Kriminalvården, Region Mitt, har inhämtat uppgifter från kriminalvårdsinspektör
                                  CC, anstalten Salberga och DD, vårdare med ansvar för bl.a. granskning av brev.
                                  Anstalten Salberga har sedan november 2008 införskaffat en stämpel för
                                  namnförtydligande av de två personer som normalt utför brevgranskning, där både
                                  för- och efternamn framgår. Det är alltid två personer som närvarar vid
                                  granskningen.
                                  CC uppger att när intagna får myndighetspost öppnar den intagne posten enskilt i ett
                                  samtalsrum. Personal närvarar inte i rummet. Vill den intagne sedan ta in brevet på
                                  rummet blir det en innehavsfråga. Den intagne får då visa upp innehållet för att
                                  innehavsfrågan ska kunna prövas efter att brevet befordrats.
                                  Innehavsfrågan prövas inledningsvis formlöst. Om personal godkänner att brevet,
                                  med dess innehåll, får innehas, så tar den intagne med sig brevet. Om innehavet inte
                                  medges informeras den intagne muntligt. Ofta diskuteras sedan frågan om när och
                                  under vilka former som den intagne kan få tillgång till de handlingar som bedömts
                                  äventyra ordningen och säkerheten i anstalt. Om den intagne vill få ett skriftligt
                                  beslut på att han inte medges innehav så upplyses han om att han skriftligen får
                                  ansöka om detta.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                        Dnr 5656-2008     Sid 2 (3)

## Kriminalvårdens bedömning

Eftersom KvaL saknar regler om var i anstalten som brev skall befordras, är det upp
      till varje anstalt att bestämma plats för befordran. Efter att ett brev befordrats, läs
      överlämnats, tar regler om innehav och husrannsakan över. JO har i flera beslut
      framhållit att skyddet för förtrolig kommunikation bara gäller under tid som ett brev
      befordras, se bl.a. JO 1994/95 s. 175.
      JO har i beslut den 22 september 2006, dnr 4427-2005, konstaterat att en rutin som
      innebär att myndighetspost befordras till intagna på en plats som de intagna inte har
      fri tillgång till inte strider mot några författningsbestämmelser. Om de sen vill ta
      med innehållet i brevet till sitt bostadsrum måste de visa upp innehållet för personal
      för att innehavsfrågan ska kunna prövas enligt 24 § KvaL.
      Anstalten Salberga befordrar brev till intagna utan föregående granskning.
      Personalen informerar därefter om att innehavsfrågan måste prövas i det fall den
      intagne önskar inneha brevet med dess innehåll i bostadsrummet. För att
      innehavsfrågan ska kunna prövas måste innehållet i brevet kunna granskas.
      I den mån ett medgivande av innehav av handlingar kan medges om någon del av
      handlingen tas bort eller görs oläslig, kan inte Kriminalvården se några hinder mot
      en sådan lösning så länge det är den intagnes eget val. Det rör sig inte om en
      sekretessfråga utan om ett sätt att kunna medge innehav genom att uppgifter som
      kan äventyra ordningen eller säkerheten i anstalten inte framgår.
AA gavs tillfälle att yttra sig över remissvaret.

I beslut den 28 april 2009 anförde JO Nordenfelt följande.

Bedömning
Enligt 25 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (kriminalvårdslagen) ska
brev mellan en intagen och en advokat, en svensk myndighet eller ett
internationellt organ som har av Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål
från enskilda vidarebefordras utan granskning. Om det finns anledning att anta att
uppgiften om avsändare i ett sådant brev till en intagen är oriktig, får brevet
granskas i syfte att utreda vem avsändaren är.

Ett förfarande där intagna uppmanas att öppna myndighetspost i närvaro av
anstaltspersonal utgör i sig inte brevgranskning. Ett sådant förfarande får emellertid
anses strida mot syftet med reglerna om skydd för myndighetspost (se JO 1994/95
s. 175). Anstalten har dock tillbakavisat AA:s uppgifter i denna del. Vad som
framkommit utgör inte grund för kritik.

I 4 kap. 1–5 §§ Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om kriminalvård i
anstalt (KVFS 2008:3), anstaltsföreskrifterna, finns bestämmelser som anknyter till
kriminalvårdslagens bestämmelser om brevgranskning. Enligt 4 § ska den intagne
underrättas om en granskning. I de allmänna råden till 4 § anges bl.a. att
underrättelsen till den intagne bör, då det gäller post till denne, ske genom att det
på försändelsen anges med stöd av vilket lagrum granskningen har skett, vilken typ
av granskning enligt 3 § som har utförts, om den intagne har närvarat vid
granskningen eller inte, datum samt vem eller vilka som utfört den.

AA har lämnat in flera kuvert som varit föremål för granskning. Jag delar hans
uppfattning att på kuverten åsatta signaturer inte med önskvärd tydlighet visar vem
eller vilka som utfört granskningen. Anstalten kan inte undgå kritik för detta. Jag
                                                                  Dnr 5656-2008    Sid 3 (3)



noterar att anstalten numera använder stämplar där både för- och efternamn
framgår.

Jag övergår nu till frågan om överstrykning av uppgifter i handlingar. Genom en
lagändring som trädde i kraft den 1 april 2008 har bestämmelserna om innehav i 24
§ kriminalvårdslagen skärpts (prop. 2006/07:127). Vad gäller böcker, tidskrifter
och tidningar får sådana inte innehas om ordningen eller säkerheten kan hotas eller
om den intagnes behandling kan antas motverkas. I övrigt får en intagen inneha
personlig egendom som är motiverad för en ändamålsenlig verkställighet. I de
allmänna råden till 7 kap. 5 § anstaltsföreskrifterna anges bl.a. att innehav av t.ex.
domshandlingar, beslut och förhörsprotokoll normalt inte bör tillåtas.

Innehav av handlingar kan alltså vägras. Det måste dock i varje enskilt fall prövas
om en handlings innehåll är sådant att det är motiverat att vägra den intagne att
inneha handlingen. Den intagne ska underrättas om ett beslut att vägra innehav och
om att han har möjlighet att begära omprövning av beslutet. Om han begär det, ska
underrättelsen ske skriftligt. En sådan begäran behöver inte vara skriftlig; se 21 §
förvaltningslagen (1986:223).

Att en anstalt kan vägra innehav av handlingar medför inte någon rätt att stryka
över de uppgifter i en handling som gör att den inte får innehas. En sådan lösning
av innehavsfrågan bör därför endast användas i de fall där anstalten, i enlighet med
vad jag anfört ovan, har beslutat att vägra innehav av handlingen i fråga och under
förutsättning att den intagne samtycker till åtgärden.

Det har i övrigt inte framkommit något som föranleder något uttalande eller någon
annan åtgärd från min sida.
