# Anmälan mot Polismyndigheten i Västra Götaland för underlåtenhet att i förväg informera om vad ett förhör i en pågående utredning skulle handla om m.m.

JO 2009-09-18 dnr 5669-2008

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                       Sid
                                                                           2009-09-18             5669-2008                1 (2)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot Polismyndigheten i Västra Götaland för underlåtenhet att i
                        förväg informera om vad ett förhör i en pågående utredning skulle
                        handla om m.m.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot bl.a. Polismyndigheten i Västra
                        Götaland. Hon var bl.a. missnöjd med att hon hade kallats till ett polisförhör utan
                        att få veta anledningen därtill, vilket kändes mycket olustigt. När hon sedan ringde
                        och frågade vad förhöret skulle handla om fick hon svaret av inspektören BB att
                        ”det skulle komma som en överraskning”.

                        Handlingar i polismyndighetens ärende K143494-07 och Åklagarmyndighetens,
                        åklagarkammaren i Borås, ärende AM-78895-07 infordrades och granskades.

                        Av utredningen framgick bl.a. följande. I ärendet gav åklagare direktiv om att AA
                        skulle höras upplysningsvis i en förundersökning om falsk tillvitelse. Förhöret
                        skulle gälla en till socialförvaltningen inkommen anonym skrivelse. I början av
                        oktober 2008 kallades AA till förhör. I kallelsen angavs att anledningen till
                        kallelsen var ”Förhör i pågående utredning”. I det förhör som sedan hölls med AA i
                        oktober 2008 antecknades inledningsvis att AA fick reda på vad förhöret skulle
                        handla om.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        utformningen av den aktuella kallelsen samt AA:s påståenden i anmälan om att BB
                        vid kontakt inför förhöret vägrade att informera henne om anledningen till förhöret.

                        Polismyndigheten (nuvarande länspolismästaren BB) kom in med ett remissvar och
                        anförde bl.a. följande.

## Polismyndighetens bedömning

Var och en som hörs av polisen har rätt att få besked om anledningen till förhöret.
                                  Däremot föreligger inte någon skyldighet att upplysa om detta före förhöret.
                                  Utgångspunkten är dock att man bör lämna ut uppgifter om vad förhöret avser. Det
                                  är emellertid alltid en avvägning i det enskilda fallet som avgör vilken information
                                  som kan lämnas utan att skada en pågående utredning.
                                  I det aktuella fallet har AA hörts upplysningsvis. I samband med att hon kallades till
                                  förhöret bedömde utredaren att det kunde vara till men för utredningen om



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                         Dnr 5669-2008     Sid 2 (2)



      anledningen till förhöret angavs i kallelsen. Utredaren ville inte att det skulle finnas
      någon risk att det blev en kontakt mellan målsäganden och AA angående anmälan.
      Av samma skäl fick AA i detta skede inte heller någon närmare information
      muntligen. Vid förhöret informerades hon dock inledningsvis om varför hon var
      kallad.
      Enligt polismyndigheten har det i ärendet inte framkommit något som ger anledning
      att ifrågasätta utredarens bedömning. Vidare anser polismyndigheten att det inte
      finns något att anmärka på själva utformningen av kallelsen.
      Vad gäller AA:s påståenden om dåligt bemötande vid kontakt med polisen så har det
      inte kunnat klarläggas vad som har förevarit. För det fall AA upplever att hon inte
      har blivit bemött på ett professionellt sätt kan polismyndigheten endast beklaga.

Bedömning
AA har framfört klagomål även mot åklagares handläggning av det ärende som
förhöret gällde. Jag har emellertid valt att begränsa min granskning till frågan om
den information som lämnats till AA inför förhöret.

Under en förundersökning får förhör hållas med var och en som kan antas kunna
lämna upplysningar av betydelse för utredningen (23 kap. 6 § rättegångsbalken,
RB). Den som ska höras bör, där så kan ske och det inte finnes olämpligt med
hänsyn till utredningen, i god tid kallas till förhöret (5 § förundersöknings-
kungörelsen, 1947:948).

JO har tidigare slagit fast att var och en som hörs av polisen har rätt att – allra
senast när förhöret inleds – få besked om anledningen till förhöret (se t.ex. JO
1982/83 s. 56). Information till den hörde är alltså viktig (se vidare om detta i
Fitger, Rättegångsbalken, kommentaren till 23 kap. 6 § RB, Internetupplagan).

Det saknas däremot föreskrifter och närmare anvisningar om hur polisens kallelser
till förhör ska utformas, t.ex. om det är tillräckligt att i kallelsen endast – så som
skett i det nu aktuella ärendet – ange ”Förhör i pågående utredning” eller om
uppgift om anledningen till förhöret bör lämnas. Enligt min uppfattning bör polisen
i så stor utsträckning som möjligt redan i kallelsen på ett tydligt sätt ange vad
förhöret gäller. I den av polisen använda blanketten för kallelser finns också ett fält
rubricerat ”Anledningen till kallelsen” avsett för detta ändamål. Jag vill dock inte
utesluta att det undantagsvis kan finnas situationer då det finns godtagbara skäl att
inte förrän i samband med att förhöret inleds underrätta förhörspersonen om
anledningen till förhöret.

Som polismyndigheten anfört måste i det enskilda fallet en bedömning göras om
vilken information som kan lämnas utan att utredningen skadas. I det nu aktuella
fallet valde BB att inte lämna någon information om förhöret i förväg till AA
eftersom hon önskade undvika en eventuell kontakt mellan AA och målsäganden
före förhöret. Även om jag kan ha viss förståelse för detta med tanke på att saken
synes ha haft sin upprinnelse i en infekterad tvist mellan grannar kan jag för egen
del svårligen inse att det skulle ha varit till men för utredningen att redan i kallelsen
upplysa om vad förhöret avsåg eller att i vart fall nämna det för AA vid det
efterföljande telefonsamtalet.

Ärendet avslutas.
