# Fråga om en stadsdelsförvaltning kunde neka en journalist att närvara vid ett möte mellan en biståndssökande och hennes handläggare vid förvaltningen

JO 2010-02-23 dnr 5683-2008

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                     Sid
                                                                           2010-02-23              5683-2008              1 (6)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om en stadsdelsförvaltning kunde neka en journalist att närvara
                        vid ett möte mellan en biståndssökande och hennes handläggare vid
                        förvaltningen

## Anmälan

AA är tf chefredaktör och ansvarig utgivare för tidningen Faktum. BB är
                        verkställande direktör för samma tidning.

                        I en anmälan till JO framförde AA och BB klagomål mot Stadsdelsnämnden
                        Kortedala i Göteborgs kommun. De var missnöjda med att en av Faktums reportrar
                        hade förvägrats att som stödperson åt en kvinna närvara vid ett möte på
                        socialkontoret.

                        AA och BB hemställde att JO skulle uttala sig i följande frågor.

                        Har socialtjänsten rätt att neka en stödperson tillträde på ett möte med hänvisning
                        till stödpersonens yrke och/eller arbetsplats? Har socialtjänsten rätt att neka en
                        stödperson tillträde på ett möte med hänvisning till socialsekreterarens integritet
                        och i så fall, i vilka fall är detta tillämpligt? Hade stadsdelsförvaltningen Kortedala
                        rätt att neka Faktums reporter att delta som stödperson på mötet mellan klienten
                        och hennes socialsekreterare?

                        AA och BB anförde bl.a. följande.

                        I juli 2008 kontaktades Faktums redaktion av en kvinna som ville att tidningen
                        skulle skriva om hur socialtjänsten i Kortedala agerat i ett ärende om henne och
                        hennes son. Kvinnan lämnade in en fullmakt till socialkontoret och ”lyfte
                        sekretessen kring sitt ärende”. Faktums reporter träffade kvinnan vid flera tillfällen.
                        Den 4 september 2008 skulle kvinnan träffa sin boendesekreterare, sin
                        ekonomihandläggare och sonens socialsekreterare på ett möte. Kvinnan bad
                        Faktums reporter att följa med som stöd.

                                  Samma dag som mötet skulle äga rum kontaktades Faktums reporter av
                                  verksamhetschefen CC som gav henne beskedet att hon inte fick närvara på mötet.
                                  CC ifrågasatte i vilken roll reportern skulle delta. Faktums reporter gav honom
                                  beskedet att hon i första hand skulle delta som ett stöd men att tidningen eventuellt
                                  kunde komma att skriva om ärendet. CC menade att detta var högst olämpligt. Han
                                  menade att Faktums reporter endast fick delta om hon lovade att inte skriva om



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                          Dnr 5683-2008     Sid 2 (6)




      fallet. Detta kunde Faktums reporter inte garantera. Efter några turer hänvisade CC
      reportern till stadsjuristen DD.
En annan av Faktums medarbetare tog samma dag kontakt med DD. Denne
förklarade att det visserligen inte fanns något stöd i sekretesslagen för att utestänga
Faktums reporter från mötet. I stället hänvisade han till JO:s beslut i ärende dnr
1418-2008, som i vissa fall ger socialsekreterare rätt att neka sina klienter att ta upp
ljud under möten samt en mer generell möjlighet att slippa bli filmad av sina
klienter under möten. DD menade att detta JO-beslut visar att det är viktigt att
värna om den enskilda socialsekreterarens personliga integritet. Att låta en
journalist närvara under ett klientsamtal skulle, enligt DD, innebära ett
stressmoment för handläggaren som hon inte ska behöva utstå om hon inte vill.

När kvinnan fick reda på att Faktums reporter inte fick närvara på mötet ringde hon
sin sons socialsekreterare och ställde in mötet. Socialsekreteraren uttryckte då
förvåning. Samma socialsekreterare skrev sedan följande i sin tjänsteanteckning.

      Möte med [klienten] är bokat till 13.30 men hon dyker inte upp. När Ut, EE och
      ekonomihandläggare FF väntat en kvart har [klienten] lämnat ett meddelande på Uts
      telefonsvarare. Ut ringer upp [klienten] som berättar att de sitter fast då det är stopp i
      spårvagnstrafiken. Hon säger att de inte kommer till mötet och menar på att Ut sagt
      att Ut blir kränkt av att en journalist skall medverka i mötet och hon inte vill sitta
      ensam i mötet. Då det blivit en missuppfattning hos [klienten] kring journalistens
      deltagande i mötet lämnar Ut över telefonen till verksamhetschefen CC som får
      förklara för [klienten]. CC har varit i kontakt med stadsjuristen ang journalistens
      deltagande i mötet och det är även han som pratat med journalisten för att reda ut
      hennes roll i mötet. Enligt CC har JO sagt att det går att säga nej till att en journalist
      deltar i ett möte, inte utifrån sekretessen men utifrån att den enskilde handläggarens
      personliga integritet kan kränkas. Ut har inte sagt något om journalistens deltagande
      i mötet. Inte heller EE eller FF.
Den aktuella klienten hade ett mycket begränsat socialt nätverk. När hon nekades
möjligheten att ha med sig Faktums reporter på sitt möte kände hon att hon varken
ville eller orkade gå på mötet. Detta visar hur viktigt det är att socialtjänsten inte
har veto över klientens val av stödperson då konsekvensen av detta blir att en redan
utsatt person känner sig än mer utsatt.

På Faktum arbetar flera socialarbetare som bl.a. har som arbetsuppgift att stödja
och hjälpa försäljarna i deras kontakter med myndigheterna. CC har uttryckt att
beslutet om Faktums reporter även skulle kunna omfatta andra
Faktummedarbetares möjlighet att ställa upp som stödpersoner åt socialtjänstens
klienter. Detta skulle få ytterst negativa konsekvenser för Faktums möjligheter att
bedriva sitt sociala arbete och skulle slå hårt mot försäljarna.

I det aktuella fallet hade klienten lyft sekretessen och det fanns inte några formella
hinder för Faktums reporter att närvara. Hindret formulerades i stället som att
Faktums reporter eventuellt skulle skriva om ärendet. Det är ett skäl som är svårt
att acceptera, då det skulle begränsa Faktums och andra mediers möjlighet att
granska socialtjänsten.
                                                                       Dnr 5683-2008        Sid 3 (6)




CC:s och DD:s agerande kan ha hotat meddelarfriheten då de, utan att tillfråga de
berörda socialsekreterarna, hävdade att Faktums reporter inte kunde närvara för att
det skulle kränka socialsekreterarnas integritet. På så sätt begränsade de
socialsekreterarnas möjlighet att meddela sig med media.

Utredning
Stadsdelsnämnden anmodades att göra en utredning och yttra sig över det som
anförts i AA:s och BB:s anmälan till JO.

Som sitt remissvar antog nämnden ett tjänsteutlåtande som hade upprättats av
verksamhetschefen CC. I utlåtandet anfördes bl.a. följande (omnämnda bilagor har
här utelämnats, JO:s anm.).

## Bakgrund

080903 meddelar chefen för Familjeenheten undertecknad att en klient berättat att
      hon kommer att ha med sig en journalist till ett möte med socialsekreterare den 4
      september 2008. Se arbetsanteckningar i akten den 080903.
      080904 kontaktar undertecknad, informatör GG, stadskansliet, som i sin tur
      kontaktar DD, direktör på Juridiska enheten, Stadskansliet, om förhållningssätt.
      Samma dag kontaktar förvaltningens nämndsekreterare juridiska enheten på
      stadskansliet för rådgivning.
      Samma dag. Information inkommer från juridiska enheten och kommunikations-
      enheten på stadskansliet att vi bör kunna neka en journalist tillträde, med hänvisning
      till skyddet av socialsekreterarens personliga integritet (JO:s beslut 080630, dnr
      1418-2007).
      Samma dag. Undertecknad ringer den namngivna journalisten vid tidningen Faktum
      och diskuterar i vilken egenskap hon tänker komma. Hon säger att klienten vill ha
      henne som ombud. Undertecknad förklarar för henne skillnaden mellan ombud,
      biträde och stödperson. (Jag hänvisar till Socialstyrelsens bok ”Handläggning och
      dokumentation inom Socialtjänsten” (Socialstyrelsen 2006) och jag ger henne även
      utdrag ur boken, vid en träff omkring en vecka senare, 080912, på Faktums lokaler. I
      utdragen framgår det tydligt att en stödperson ska vara just ett personligt stöd och
      ska kunna vara med på möten på bl.a. socialkontoret). Hon säger att det ”inte är så
      viktigt vad hon kallas”. Undertecknad förklarar att denna skillnad emellertid är av
      stor vikt för en företrädare för en myndighet. Då kommer hon fram till att hon nog är
      stödperson.
      Undertecknad framhåller också att hon i rollen som stödperson har rätt att närvara.
      Vi fortsätter samtalet och journalisten säger efter hand att de ännu inte vet om det
      ska bli någon artikel om ärendet. Då uttrycker undertecknad att hon i så fall
      egentligen kommer till mötet i rollen som journalist och åtminstone delvis kommer
      för att undersöka å sitt yrkes vägnar. Undertecknadanser att hon bör vara klar över
      vilken roll hon har och efter en längre tidssamtal säger hon att hon kommer som
      journalist.
      Då säger undertecknad att i egenskap av journalist kan hon inte få komma med
      hänvisning till JO:s beslut 080630 och att det kan kränka socialsekreterarens
      personliga integritet. Däremot är hon välkommen att intervjua undertecknad om
      ärendet om hon vill. Detta erbjudande avböjs. (Senare, måndagen den 8 oktober,
      skickar journalisten ett mejl där hon i alla fall vill intervjua undertecknad och
      boendesekreteraren, vilket hon förstås får. Vi träffar henne den 13 oktober, enligt
      hennes önskemål – se mejl.)
      Samma dag. Handläggarna på socialkontoret och undertecknad väntar på att klienten
      ska komma till mötet. Hon kommer inte. Handläggaren ringer upp klienten och talar
                                                                        Dnr 5683-2008     Sid 4 (6)




      med henne. Klienten meddelar att hon inte tänker komma eftersom handläggaren
      anser att hon blir kränkt av att en journalist ska vara med. Eftersom handläggarna
      inte har varit med i diskussionen, mellan journalisten och undertecknad, lämnas
      telefonen över till undertecknad som försöker förklara skillnaden mellan att
      ”socialsekreterarens personliga integritet kan kränkas” och att handläggaren skulle
      blivit kränkt av klienten. Handläggaren har inte blivit kränkt av klienten.
      Undertecknad misslyckas med att förklaraskillnaden så samtalet avslutas.

      Förvaltningens övervägande
      Det förekommer inte sällan att klienter har med sig en stödperson, både vid samtal
      på socialkontoret och vid besök i stadsdelsnämndens sociala utskott. En person har
      givetvis rätt att komma som stödperson oavsett yrke, men personen i fråga bör vara
      klar över i vilken egenskap han/hon kommer. Tidningen Faktums journalist har fått
      skillnaden mellan ombud, biträde och stödperson förklarad för sig och hon har inte
      blivit hindrad att komma som stödperson. Vi har haft en diskussion om att det är
      viktigt att hon bör vara klar över sin roll och hon har då framhållit att hon kommer
      som journalist. Undertecknad har då sagt att hon inte kan få komma i rollen som
      journalist men att hon är välkommen att delta om det är klarlagt att hon kommer i
      rollen som stödperson. För det fall hon är intresserad av ärendet i rollen som
      journalist har hon blivit erbjuden att intervjua undertecknad tillsammans med
      boendesekreteraren, något hon först avböjde men vid senare tillfälle har gjort.
      Förvaltningen konstaterar att det finns ett visst fog för att anse att journalisten på
      Tidningen Faktum i första hand kommer i egenskap av just journalist. Dels har
      klienten sagt det, dels framkommer det i diskussionen med journalisten att hon
      tänker komma till mötet på socialkontoret för att undersöka om det finns något att
      skriva om i ärendet. Detta i sin tur gör det troligt att de uppgifter som kommer fram
      vid mötet kan komma att återges i tidningen Faktum.
      I JO-beslut daterat 080630, dnr 1418-2007, ansåg JO att det måste anses vara tillåtet
      för en socialsekreterare att avböja att medverka vid ett samtal tillsammans med
      klient om denne önskar att spela in samtalet och det kan antas att materialet skulle
      kunna användas på ett provokativt eller förlöjligande sätt. Också en socialsekreterare
      i sin yrkesutövning är berättigad till ett visst integritetsskydd. Det måste i det
      aktuella ärendet anses finnas fog för att journalistens material kan komma att
      användas på ett sådant sätt att socialsekreterarens personliga integritet riskerar att
      kränkas. Att ha med sig en journalist vid ett möte är att betrakta som en typ av
      dokumentation även om det ej sker medelst bandspelare utan med hjälp av penna
      och papper. Tidningen Faktum har dessutom på ledarplats förklarat att de ”kommer
      att publiceranamn på de tjänstemän som våra försäljare kommer i kontakt med, och
      där vi anser att märkliga eller direkt felaktiga beslut fattas.” En enskild
      socialsekreterare behöver inte, om denne inte så själv önskar, uttala sig för media.
      Enligt SDF Kortedalas informationspolicy har ”varje chef kommunikations- och
      informationsansvar för sitt arbetsområde”.
      SDF Kortedala har inte nekat någon stödperson tillträde med hänvisning till
      stödpersonens yrke och/eller arbetsplats. Att man som enskild väljer att ta med sig
      en stödperson till ett möte på socialkontoret eller till stadsdelsnämndens sociala
      utskott är något som både förvaltning och nämnd ser positivt på. Däremot har
      förvaltningen, på goda grunder, nekat en journalist tillträde till mötet mellan en
      klient och hennes socialsekreterare. Detta med hänsyn till skyddet för den enskilde
      socialsekreterarens personliga integritet. Förvaltningen har därvid samtidigt erbjudit
      den aktuella journalisten en intervju med socialchefen gällande det aktuella ärendet.
AA och BB kommenterade remissvaret.

I ett beslut den 23 februari 2010 anförde JO André följande.
                                                                        Dnr 5683-2008    Sid 5 (6)




Bedömning
Enligt 9 § förvaltningslagen (1986:223), FL, får den som för talan i ett ärende
anlita ombud eller biträde. Ett ombud eller biträde företräder den enskilde i juridisk
mening och ska inte förväxlas med en s.k. stödperson. Med en stödperson brukar i
det sammanhang som nu är i fråga avses en person som följer med den enskilde vid
besök på socialförvaltningen eller när den enskilde ska företräda inför
socialnämnden.

När en enskild framför önskemål om att ha med sig en utomstående person till ett
möte måste förvaltningen, bl.a. av ordnings- och sekretesskäl, få veta vem den
medföljande personen är och vilken relation han eller hon har till den enskilde. Det
måste också klargöras om personen ska fungera som ombud/biträde enligt 9 § FL
eller som stödperson.

Det är inte en lagstadgad rättighet att ha med sig en sådan stödperson som nu är i
fråga (jfr 30 § lagen [1991:1128] om psykiatrisk tvångsvård). Förvaltningslagen
lägger dock inte något hinder häremot. Socialstyrelsen anför i sin handbok
Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten bl.a. följande när det gäller
stödpersoner (2 uppl. s. 216).

      För den enskilde kan det kännas tryggt att ha någon med sig som stöd vid samtal
      med enskilda tjänstemän och företräde inför nämnden. En stödperson kan vara en
      anhörig, en vän eller någon av de stödpersoner som omnämns i kapitlet
      Ställföreträdare, förmyndare, förvaltare och god man. En stödperson har som enda
      uppgift att ge personligt stöd och kan inte företräda den enskilde i juridisk mening.
En stödperson har således som enda uppgift att ge den enskilde personligt stöd.
Utgångspunkten är att den enskilde själv väljer någon som han eller hon känner
förtroende för som stödperson. En stödperson kan givetvis inte avvisas enbart på
grund av att han eller hon tillhör en viss yrkeskategori eller liknande. Däremot ska
självfallet en stödperson som stör ordningen, eller som på goda grunder kan antas
komma att störa ordningen, avvisas från eller nekas tillträde till mötet.

Det kan här tilläggas att den enskilde inte disponerar över sekretessen när det gäller
uppgifter som rör någon annan än den enskilde själv. Om det vid ett möte
uppkommer frågor som rör annan än den enskilde, eller om det av någon annan
anledning behandlas uppgifter som stödpersonen av sekretesskäl inte bör ta del av,
kan stödpersonen därför som huvudregel inte tillåtas närvara när de sakerna
diskuteras.

Jag vill i sammanhanget även framhålla att den enskildes intresse av att ha med sig
en stödperson som regel måste anses väga tyngre än tjänstemännens intresse av att
inte behöva känna obehag på grund av stödpersonens närvaro. Det beslut av JO
(JO:s ämbetsberättelse 2008/09 s. 320) som nämnden har åberopat i sitt remissvar
ska för övrigt inte tolkas så vidsträckt som nämnden har gett uttryck för. Förutsatt
att det står klart att en utomstående person följer med som stöd för den enskilde
kan förvaltningen alltså, enligt min mening, inte neka stödpersonen att närvara med
hänvisning enbart till tjänstemännens personliga integritet.
                                                                     Dnr 5683-2008    Sid 6 (6)




Om den enskilde uppger att en viss person följer med som stöd, bör det normalt
kunna förutsättas att så är fallet utan någon ytterligare utredning. Skulle det av
någon anledning finnas skäl att ifrågasätta syftet med den utomstående personens
närvaro bör det emellertid stå förvaltningen fritt att utreda saken närmare. Vid ett
samtal mellan den enskilde och hans eller hennes handläggare är det angeläget att
det står helt klart på vilken grund andra närvarande personer deltar. Detta kan bl.a.
påverka de bedömningar som kan behöva göras när det gäller sekretessen till skydd
för andra än den enskilde själv och i vad mån eventuella förbehåll ska uppställas
mot vidarespridning av lämnade uppgifter.

I förevarande fall har reportern, sedan det konstaterats att hon inte skulle företräda
klienten i juridisk mening, uppgett att hon var stödperson för kvinnan. Eftersom
reportern samtidigt uppgav att hon skulle komma till mötet i egenskap av journalist
hade förvaltningen, enligt min mening, fog för att närmare utreda det egentliga
syftet med hennes närvaro. Det kan konstateras att anmälarnas och
stadsdelsnämndens uppgifter om vad som framkom i diskussionen mellan reportern
och CC om detta inte är helt samstämmiga.

Jag anser inte att det på föreliggande material är möjligt att i efterhand avgöra om
reporterns huvudsakliga syfte var att i egenskap av stödperson stötta kvinnan eller
om hon främst önskade närvara vid mötet som journalist. Det finns dock, bl.a. mot
bakgrund av det som anmälarna anfört om att förvaltningens beslut ”begränsade
socialsekreterarnas möjlighet att meddela sig med media”, visst fog för antagandet
att reportern önskade närvara vid mötet på journalistyrkets vägnar och inte i första
hand som stöd för klienten.

Som angetts ovan är utgångspunkten att den enskilde som stödperson väljer någon
som han eller hon känner förtroende för. Med hänsyn till den oklarhet som i detta
fall rådde i fråga om reporterns roll vid mötet har jag emellertid förståelse för att
förvaltningen gjorde den bedömningen att journalisten inte kunde betraktas som en
stödperson. Någon annan grund för att tillåta journalisten att närvara vid mötet har
inte funnits. Jag har noterat att förvaltningen i stället erbjöd journalisten en intervju
angående det aktuella ärendet. Sammanfattningsvis anser jag inte att det finns
anledning att kritisera förvaltningen.
