# Uttalanden om rätten till försvarare - kritik mot polisen med anledning av att en frihetsberövad person inte fick kontakta en försvarare m.m.

JO 2010-04-09 dnr 5684-2008

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                    Sid
                                                                       2010-04-09          5684-2008             1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Uttalanden om rätten till försvarare – kritik mot polisen med anledning
                        av att en frihetsberövad person inte fick kontakta en försvarare m.m.

## Anmälan

Advokaten AA framförde i en anmälan klagomål mot Polismyndigheten i Uppsala
                        län. Enligt anmälan förvägrades AA:s klient, BB, efter att han arresterats av
                        polisen, att ha sin försvarare närvarande vid de förhör som hölls med honom och
                        BB fick inte heller kontakta försvararen. Vidare fick inte AA kontakta BB på grund
                        av att han, enligt polisen, inte var förordnad som offentlig försvarare i ärendet.
                        Enligt AA fanns dock sedan tidigare ett sådant förordnande.

## Utredning

Handlingar i Åklagarmyndighetens, åklagarkammaren i Uppsala, ärende AM-
                        157850-08, Uppsala tingsrätts mål B 5597-08 samt polismyndighetens ärenden
                        K34533-08 och K35616-08 infordrades och granskades. Av dessa framkom bl.a.
                        följande.

                        Den 11 oktober 2008 anmäldes BB för grov kvinnofridskränkning alternativt
                        misshandel (K34533-08). Han greps, förhördes och anhölls. Anhållandet hävdes
                        den 13 oktober. Under tiden BB var frihetsberövad förordnades AA som offentlig
                        försvarare, och enligt uppgifter i tillsynsbladet från arresten talades de vid ett par
                        gånger.

                        Den 19 oktober 2008 gjordes en ny anmälan mot BB angående misshandel och
                        olaga hot beträffande samma målsägande (K35616-08). BB anhölls i sin frånvaro
                        den 20 oktober och greps sedan senare samma dag. Förhör hölls med honom den
                        20 och den 21 oktober. Vid dessa förhör var inte någon advokat närvarande. Enligt
                        uppgifter i tillsynsbladet önskade BB vid något tillfälle tala med advokat, men i
                        handlingen finns noterat ”vi vet ej vem som är hans advokat”. Den 23 oktober
                        häktades BB av tingsrätten.

                        Advokat CC förordnades som offentlig försvarare för BB den 22 oktober. Vid
                        häktningsförhandlingen den 23 oktober företräddes BB av advokaten DD. Sedan
                        AA i slutet av oktober kontaktat tingsrätten entledigades DD och BB företräddes
                        därefter åter av AA.



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                        Dnr 5684-2008     Sid 2 (6)




Muntliga upplysningar inhämtades från inspektören EE som uppgav följande. Den
21 oktober 2008 höll han förhör med BB. Innan förhöret uppgav BB att han hade
haft AA som offentlig försvarare förut och önskade denne förordnad igen. Som han
uppfattade saken var varken AA eller någon annan advokat då förordnad som
offentlig försvarare för BB. Han upplyste BB hur förhöret skulle gå till och att BB
kunde välja att avbryta det när han ville. Han frågade också om BB godtog att
förhöret hölls utan en försvarare närvarande, vilket han gjorde. BB framförde
önskemål om att få komma i kontakt med AA. Han avslog denna begäran med
motiveringen att AA inte var förordnad som offentlig försvarare. Dagen före
häktningsförhandlingen, den 22 oktober 2008, fick han reda på att CC förordnats
som offentlig försvarare. Han ringde under eftermiddagen CC som lovade kontakta
BB.

Polismyndigheten anmodades att – efter hörande av de inblandade polismännen –
lämna upplysningar och yttrande över vad som framkom i anmälan till JO om att
BB inte fått kontakta AA och inte heller fått ha honom närvarande vid förhör.

Polismyndigheten (länspolismästaren FF) anförde i ett remissvar bl.a. följande.

## Bakgrund

Av handlingarna i ärendet framgår att BB den 20 oktober 2008 greps för grov
      kvinnofridskränkning. Han var anhållen under perioden 20–22 oktober2008.
      Enligt tillsynsblanketten från arresten framgår att BB den 21 oktober 2008efterfrågat
      att få tala med sin advokat. Arrestpersonalen hade då kontaktat inre befäl för att
      klargöra om BB hade någon offentlig försvarare förordnad. Då ingen offentlig
      försvarare var förordnad för BB i det aktuella ärendet informerades han om detta.
      BB har enligt egen utsaga i sin anmälan till Justitieombudsmannen uppgett att han
      skulle förnekats rätten att ha sin försvarare närvarande alternativt prata med sin
      försvarare vid ett förhör som hölls den 21 oktober 2008.

## Polismyndighetens bedömning

Enligt 21 kap 3 a § rättegångsbalken ska en offentlig försvarare förordnas om den
      misstänkte efterfrågar att så ska ske. Vidare föreskrivs i 8 § samma balk att
      försvarare för den som är anhållen eller häktad ej må förvägras att sammanträffa
      med honom. Rätten att träffa sin försvarare är dock möjlig att inskränka i vissa fall.
      Justitieombudsmannen har i sitt beslut från den 12 september 2008 uttalat att
      möjligheten att förvägra någon att träffa sin försvarare endast får ske i ytterst
      begränsade fall efter en individuell bedömning och på objektivt godtagbara grunder.
      Vad gäller frågan huruvida myndigheten förvägrat BB att få kontakta advokat AA
      under den tid han suttit i arresten har följande framkommit.
      Det framgår av tillsynsblanketten att BB den 21 oktober 2008 klockan
      16.30 begärt att få tala med advokat. Om BB då specificerat att han ville prata med
      advokat AA framgår varken av handlingarna eller de samtal som hållits med
      arrestpersonalen och inre befäl. Myndighetens rutin är dock att alltid tillse att den
      som efterfrågar att få tala med sin offentliga försvarare snarast möjligt kommer i
      kontakt med denne för det fall det finns en sådan förordnad. I de fall någon offentlig
      försvarare inte är förordnad informeras den misstänkte om att denne på egen
      bekostnad kan få ta kontakt med en försvarare och att en begäran om offentlig
      försvarare snarast ska lämnas in tilltingsrätten. Av utredningen har det dock inte
      kunnat fastställas om myndighetens rutin följts i aktuellt fall då involverad personal,
                                                                        Dnr 5684-2008       Sid 3 (6)




      med tanke på den relativt långa tid som förflutit, inte säkert kunnat uttala sig om
      några närmare detaljer kring händelsen.
      Sedan den 8 december 2008 har Kriminalvården övertagit ansvaret för
      arrestavdelningen. Detta har medfört att en ny rutin har utformats för att säkerställa
      att den misstänktes rätt till försvarare iakttas. Ansvarig chef för Kriminalvården GG
      uppger att noteringar angående om en misstänkt efterfrågar en försvarare noteras på
      tillsynsblankett och därefter kommuniceras med polismyndigheten.
      Vidare påstås att BB skulle ha förnekats rätten att tala med sin försvarare vid
      förhöret som hölls den 21 oktober 2008 med början klockan 18.31. Av
      myndighetens utredning har följande framkommit. Förhörsledaren i det aktuella
      ärendet var kriminalinspektören EE. Han förnekar att han i samband med förhöret
      skulle avslagit BB:s begäran om att få tala med sin offentliga försvarare. Vad BB
      eventuellt kunde uppfatta som ett avslag på begäran om att få tala med sin offentliga
      försvarare kan enligt EE vara att han informerat BB om att han inte hade någon
      offentlig försvarare förordnad i det aktuella ärendet. Av utredningen framgår ej om
      BB specificerat att han velat prata med AA eller någon annan specifik försvarare.
      Om så hade varit fallet uppger EE att han enligt gällande rutin skulle informerat BB
      att han så kunde göra på egen bekostnad. Någon anledning till att förvägra BB
      möjligheten att tala med sin försvarare uppger EE att det inte fanns.
      Angående BB:s uppgift att han skulle förvägrats ha sin försvarare närvarande vid
      förhöret den 21 oktober 2008 klockan 18:31 uppger EE att han vid förhörets
      inledning som rutin alltid tillfrågar den misstänkte om denne vill ha någon
      försvarare närvarande vid förhöret och så skedde även vid detta tillfälle. BB ska då
      ha avsagt sig möjligheten att ha försvarare närvarande. EE uppger då att han
      tillfrågade BB om han efterfrågade någon speciell försvarare vid en eventuell
      tingsrättsförhandling. BB ska då ha uppgivit att han efterfrågade advokat AA som
      offentlig försvarare. Detta har även noterats på förhörsprotokollet.
      Såsom ansvarig förhörsledare har EE, på förmiddagen den 22 oktober2008,
      kontaktat åklagarkammaren för att tillse att en offentlig försvarare förordnades åt
      BB. CC utsågs till offentlig försvarare åt BB samma dag. Under eftermiddagen kom
      det till EE:s kännedom att den offentliga försvararen inte tagit kontakt med BB
      vilket föranledde att EE, trots att denne inte längre var i tjänst, tog kontakt med CC
      för att försäkra sig om att BB fick kontakt med sin offentlige försvarare då BB
      uttalat en önskan att få träffa sin försvarare före kommande häktningsförhandling
      vilken skulle hållas påföljande dags morgon.
      Sammanfattningsvis kan anföras att myndigheten inte anser att BB förvägrats att tala
      med sin offentliga försvarare eller ha denne närvarande vid förhöret. Angående BB:s
      uppgift att han förvägrats rätten att tala med sin försvarare under tiden han var
      anhållen har utredningen inte kunnat fastställa om myndighetens rutin följts eller ej.
      I och med övergången av ansvaret för arresten till Kriminalvården har nya rutiner
      utformats angående hur dokumentationen vid en förfrågan om försvar ska hanteras.
      Myndigheten har även genom Justitieombudsmannens uppmärksammande av den
      misstänktes rätt till försvarare inlett en utbildningsinsats inom myndigheten för om
      möjligt höja medvetenheten om de rättigheter den misstänkte har att kontakta sin
      försvarare.
AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaret.

I ett beslut den 9 april 2010 anförde chefsJO Melin följande.

Bedömning
Med anledning av vad polismyndigheten anfört i fråga om den rättsliga regleringen
vill jag inledningsvis framhålla följande.
                                                                     Dnr 5684-2008   Sid 4 (6)




En försvarare för den som är anhållen eller häktad får inte förvägras att
sammanträffa med honom. Den som är offentlig försvarare har dessutom en
ovillkorlig rätt att samtala i enrum med sin klient (21 kap. 9 § första stycket
rättegångsbalken, RB).

När det däremot gäller en försvarares rätt att närvara vid förhör med den misstänkte
föreskrivs i 23 kap. 10 § fjärde stycket RB att denne får närvara om det kan ske
utan men för utredningen. Möjligheterna att vägra försvararen att närvara vid
förhör med den misstänkte är emellertid ytterst begränsade. En sådan möjlighet kan
finnas i undantagsfall, nämligen om försvararen måste antas komma att uppträda på
sådant sätt, att förhörets behöriga gång störs eller att ett ordnat förhör till och med
omöjliggörs. Detta förutsätter emellertid att försvararen vägrar att rätta sig efter
förhörsledarens föreskrifter rörande försvararens rätt att yttra sig under förhöret (JO
1956 s. 96, särskilt s. 116 f. och JO 2009/10 s. 68).

I doktrinen har framhållits att försvararen har en på det hela taget ovillkorlig rätt att
delta i förhör med sin klient (jfr Ekelöf m.fl. Rättegång V, 7:e upplagan, s. 133 och
Fitger, Rättegångsbalken, del 2, s. 23:45). Fitger nämner också som exempel på när
en försvarare inte kan tillåtas att närvara, utöver den nyss angivna situationen, att
personen den misstänkte anlitar är allmänt olämplig.

Europadomstolen har i flera avgöranden haft att pröva frågan om vägran att låta
försvarare närvara vid inledande polisförhör står i strid med artikel 6.1 och 6.2 i
den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna. I ett avgörande som meddelats i tiden efter beslutet i JO
2009/10 s. 68 har domstolen i utvidgad sammansättning erinrat om vikten av rätten
till rättsligt biträde (access to legal advice) och att den rätten är av särskild
betydelse när det gäller allvarliga anklagelser. Domstolen konstaterar att artikel 6.1
som regel kräver att den misstänkte ges tillgång till en försvarare redan under det
första polisförhöret, om det inte kan visas att i ljuset av särskilda omständigheter i
det enskilda fallet det fanns tvingande skäl (compelling reasons) att begränsa denna
den misstänktes rätt. Domstolen uttalar vidare att även om tvingande skäl
föreligger får en sådan begränsning – oavsett skälen för den (whatever its
justification) – inte otillbörligt skada (unduly prejudice) den misstänktes
rättigheter, samt att en oåterkallelig sådan skada i princip uppstår om den
misstänkte utan tillgång till försvarare under förhör gör uttalanden som läggs till
grund för en fällande dom. (Europadomstolens dom i målet Salduz ./. Turkiet, den
27 november 2008). Domstolen har visserligen ansett att en misstänkt givetvis kan
avsäga sig rätten att biträdas av en försvarare, förutsatt att det sker uttryckligt och
frivilligt. Ett avstående måste emellertid ske på ett otvetydigt sätt (in an
unequivocal manner) och omgärdas av sådana minimigarantier som svarar mot
dess vikt (Yoldas ./. Turkiet, dom den 23 februari 2010).

Jag har vidare framhållit att det förhållandet att en advokat inte är förordnad som
offentlig försvarare inte är ett godtagbart skäl för att vägra honom eller henne att
närvara vid ett förhör. Om en misstänkt vill biträdas av en advokat saknar det
                                                                    Dnr 5684-2008   Sid 5 (6)




betydelse om denne är förordnad som offentlig försvarare eller företräder den
enskilde som privat försvarare (JO 2009/10 s. 68).

Sammanfattningsvis gäller således att en försvarare för den som är anhållen eller
häktad har en ovillkorlig rätt att få sammanträffa med honom och att möjligheterna
att vägra en försvarare att närvara vid förhör med den misstänkte är ytterst
begränsade.

I anmälan till JO har i huvudsak gjorts gällande att BB, när han frihetsberövades
den 20 oktober 2008, inte fick kontakta AA och att denne inte heller fick närvara
vid förhör påföljande dag. Anledningen till detta skulle ha varit att AA inte var
förordnad som offentlig försvarare, vilket var en felaktig uppgift.

Av utredningen framgår att AA förordnades som offentlig försvarare för BB under
första hälften av oktober 2008. När polisanmälan som föranledde att det nu aktuella
frihetsberövandet gjordes fanns alltså redan en offentlig försvarare förordnad för
BB. Jag vill därför framhålla att ett försvararuppdrag inte är strikt begränsat till den
eller de gärningar som avses med ett förordnande. Ett sådant uppdrag får anses
omfatta även gärningar för vilka huvudmannen senare under förundersökningen
kan komma att misstänkas. Förordnandet bör även omfatta gärningar som blir
föremål för en ny förundersökning, om avsikten är att åtal för dessa gärningar ska
väckas inom ramen för samma brottmålsrättegång (Fitger, Rättegångsbalken, del 2,
s. 21:33 och SvJT 1971 ref. s. 40).

När det först gäller påståendet att BB inte fick kontakta AA är det, såvitt kommit
fram i ärendet, inte helt klarlagt i vilket skede BB framställde detta önskemål och
till vem han riktade sin begäran. I anmälan till JO uppges att önskemålet
framställdes redan den 20 oktober, medan det i tillsynsbladet finns en uppgift att
BB begärde att få tala med en advokat på eftermiddagen den 21 oktober. Det kan
inte uteslutas att BB framställde sin begäran vid upprepade tillfällen.

Oavsett hur det förhåller sig med den saken förefaller det som om de polismän som
var inblandade inte kände till att AA redan var förordnad som offentlig försvarare
för BB. EE har till JO muntligen upplyst att han inte visste att det fanns en offentlig
försvarare förordnad för BB. Enligt min mening är detta anmärkningsvärt. BB hade
ju nämligen endast en vecka tidigare befunnit sig i arresten och då haft kontakt med
AA, som på tillsynsbladet också hade antecknats som offentlig försvarare. I den
senare polisanmälan hänvisades även till det tidigare ärendet. Redan vid en snabb
kontroll av det ärendet borde rimligen det korrekta förhållandet ha
uppmärksammats, och därmed hade också polisen kunnat se till att BB fick kontakt
med försvararen när han så begärde. – Det är givetvis av grundläggande betydelse
för en frihetsberövad persons rättssäkerhet att polisen ser till att förse sig med
korrekt information om huruvida en offentlig försvarare är förordnad för denne. Jag
är kritisk till att så inte skedde.

Vad sedan gäller att BB ska ha förvägrats rätten att ha AA närvarande vid förhöret
den 21 oktober kan noteras att det i förhörsprotokollet har antecknats att BB
                                                                     Dnr 5684-2008   Sid 6 (6)




underrättades om rätten till försvarare och att han vid en eventuell rättegång
önskade AA. EE har uppgett att han som rutin alltid tillfrågar den misstänkte om
denne vill ha någon försvarare närvarande vid ett förhör och att så skedde även i
detta fall. Han har vidare uppgett att BB godtog att förhöret hölls utan att en
försvarare närvarade.

Utredningen ger vid handen att BB vid i vart fall något tillfälle innan förhöret
påbörjades hade begärt att få komma i kontakt med sin försvarare. Särskilt i ljuset
av detta anser jag att, oavsett vilken inställning som BB må ha gett uttryck för vid
förhörstillfället, förhöret inte borde ha hållits utan att den misstänkte fått möjlighet
att låta sig biträdas av försvarare. Jag utgår också från att, om polisen hade
tillmötesgått BB:s tidigare begäran om att få kontakta försvararen, det därigenom
hade kunnat säkerställas att BB fått rättsligt biträde vid förhöret. Det finns således
anledning att rikta kritik mot polisen även i detta avseende.

Vad som i övrigt framkommit ger inte anledning till något uttalande från min sida.

Slutligen kan nämnas att jag i ett annat beslut denna dag har uttalat mig om rätten
till försvarare vad gäller en misstänkt som inte hade fyllt 18 år (se dnr 3741-2008).
