# Kritik mot en psykiatrisk vårdinrättning angående hanteringen av frågor om besök hos en patient som vårdades enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, m.m.

JO 2010-03-03 dnr 5698-2008

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                      Sid
                                                                       2010-03-03          5698-2008               1 (7)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Kritik mot en psykiatrisk vårdinrättning angående hanteringen av frågor
                        om besök hos en patient som vårdades enligt lagen (1991:1129) om
                        rättspsykiatrisk vård, m.m.

## Anmälningar

I anmälningar till JO framförde AA klagomål mot Rättspsykiatriska kliniken i
                        Säter, Landstinget Dalarna. Han anförde bl.a. följande.

                        Han ansökte den 3 oktober 2008 om ”bevakad permission” i fyra timmar för att
                        besöka sin familj i Borlänge. Överläkaren BB uppgav att denna fråga lämpligen
                        skulle ställas till länsrätten. Länsrätten tog dock inte upp ansökan till prövning. –
                        Den 8 oktober 2008 begärde han att få träffa sin flickvän för att de skulle kunna
                        gifta sig i besöksrummet på kliniken. BB nekade honom detta utan motivering.
                        Trots att han begärde det fick han inte något skriftligt beslut. – Hans bror ringde till
                        kliniken den 29 oktober 2008 för att boka in ett besök hos honom. Senare samma
                        dag kallade överläkaren CC in honom till sitt kontor för ”samtal” och meddelade
                        att hans bror inte längre fick besöka honom på kliniken. När han begärde att få ett
                        skriftligt beslut i saken svarade CC att han skulle utfärda ett besöksförbud. Den 18
                        november 2008 hade han dock fortfarande inte fått något sådant.

                        Utredning m.m.
                        Inledningsvis inhämtade JO kopia av vissa handlingar, bl.a. delar av AA:s journal,
                        från Rättspsykiatriska kliniken i Säter.

                        Landstingsstyrelsen, Landstinget Dalarna, anmodades därefter att göra en utredning
                        och yttra sig över AA:s klagomål till JO såvitt avsåg de frågor som tagits upp under
                        rubriken ”Anmälningar”. Remissvaret skulle även allmänt belysa Rättspsykiatriska
                        klinikens i Säter rutiner när det gällde bl.a. beslut om besöksinskränkningar.

                        AA gav därefter in ett antal skrivelser till JO och framförde ytterligare klagomål
                        mot kliniken. Han anförde bl.a. följande. Den 1, 2 och 3 december 2008 ringde
                        hans flickvän till kliniken för att boka in ett besök hos honom. Hon nekades detta.
                        När han begärde att få ett skriftligt avslagsbeslut fick han kopia av en
                        journalanteckning och debiterades en avgift om 6 kr. Till skrivelserna hade AA
                        fogat en kvittens utfärdad den 4 december 2008.



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                        Dnr 5698-2008     Sid 2 (7)




Vissa av AA:s skrivelser översändes till landstingsstyrelsen med uppgift om att
även dessa handlingar skulle beaktas vid besvarandet av remissen.

AA gav in kopia av en handling. I landstingsstyrelsens remissvar anfördes bl.a.
följande.

      –––
      Vad gäller frågan om besökinskränkningar samt beslut i samband därmed hänvisas
      till vad som anförs i utredningen av överläkare CC. Av utredningen framgår att
      patienten felaktigt debiterats 6 kr för att utfå kopia av beslut avseende
      besöksinskränkning. Avgiften har numera återbetalats.
      –––
      Till remissvaret hade bl.a. ett yttrande från överläkaren CC fogats. I yttrandet
      anfördes bl.a. följande.
      –––
      Patienten önskar 2008-09-11 att få besök av sin flickvän DD. Avdelningspersonal
      försöker resonera med patienten om att det kanske inte är lämpligt med besök i
      nuläget. Patienten håller dock fast vid sitt önskemål varför undertecknad fattar beslut
      om besöksförbud för DD enligt § 3 lag om besöksinskränkning vid viss tvångsvård.
      Var god se bifogad kopia på daganteckning 200809-11 (bilagan här utelämnad;
      JO:s anm.). Lämnar besvärshänvisning tillpatienten och får även skriftlig kopia på
      denna anteckning. Patienten överklagar detta beslut till länsrätten som i mål nr 2324-
      08 den 23 september 2008avgör att det saknas skäl att ändra beslutet om
      besöksförbud. Kammarrätten beslutar 2009-11-12 ej att bevilja prövningstillstånd
      varför länsrättens avgörande stod fast. Patienten ingår senare under vårdtiden
      giftermål med DD.
      DD önskar härefter att boka besök till patienten. Personal hänvisar till tidigare
      besöksförbud. Undertecknad har nytt samtal med patienten 2008-12-03 där han
      önskar besök av DD. Undertecknad bedömer att det fortfarande med tanke på
      vårdens bedrivande är indicerat med besöksförbud varför undertecknad avslår
      patientens anmodan. Var god se bifogad journalanteckning 2008-12-03 (bilagan här
      utelämnad; JO:s anm.). Patienten överklagar detta besöksförbud till länsrätt som vid
      förhandling 2009-01-15 beslutar att upphäva beslutet om besöksförbud.
      –––
      Beslut om besöksinskränkning är en åtgärd som fattas ytterst sällsynt. Under de 15
      år undertecknad har tjänstgjort vid Rättspsykiatriska kliniken i Säter har ett sådant
      beslut fattats vid uppskattningsvis fyra tillfällen. Det övriga rättspsykiatriska
      klientelet har erfarenhetsmässigt mycket dålig social förankring och få sociala
      kontakter. Kontakter med anhöriga är som oftast en tillgång och uppmuntras av oss.
      Endast i sällsynta fall när sådana kontakter bedöms inverka menligt på vården kan
      besöksinskränkningar tillgripas.
      Slutligen angående patientens anmälan om avgift för journalkopior kan vi meddela
      att landstingets policy är att avgift för kopia av journalhandlingar skall ersättning
      utgå med 6:- kronor per kopia. Undertecknad har dock gjort bedömningen att det
      inte var rimligt att patienten skulle betala för att få ut kopia på beslut varför
      patienten innan undertecknad fick efterremiss har fått återbetalt dessa avgifter. Detta
      är också i linje med landstingsjurist EE:s uppfattning som vi har fått meddelat.
      Föredraganden inhämtade per telefon muntliga upplysningar från CC.
      AA bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret.
      JO inhämtade kopia av Länsrättens i Dalarnas län dom den 21 januari 2009 i mål nr
      3198-08.
I ett beslut den 3 mars 2010 anförde JO André bl.a. följande.
                                                                    Dnr 5698-2008    Sid 3 (7)




Bedömning
Hanteringen av en ansökan om ”bevakad permission”
I 17 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård [LPT], till vilken bestämmelse
6 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård [LRV] hänvisar, anges bl.a. att
frågor om behandlingen av en patient under vårdtiden ytterst avgörs av
chefsöverläkaren.

Enligt 25 § LPT får chefsöverläkaren ge en patient tillstånd att under en viss del av
vårdtiden vistas utanför sjukvårdsinrättningens område. I 9 § LRV finns
motsvarande bestämmelser för patienter som genomgår rättspsykiatrisk vård utan
särskild utskrivningsprövning. Beträffande patient som genomgår rättspsykiatrisk
vård med särskild utskrivningsprövning prövas, enligt 10 § LRV, frågan om
tillstånd att under en viss del av vårdtiden vistas utanför sjukvårdsinrättningens
område av länsrätten efter ansökan av chefsöverläkaren eller patienten.

Bestämmelserna i 25 § LPT och 9–10 §§ LRV reglerar endast de situationer när
patienter vistas utanför sjukvårdsinrättningens område på egen hand, dvs. utan
medföljande vårdpersonal. Det finns inte inom den psykiatriska tvångsvården
någon motsvarighet till kriminalvårdens bevakade permissioner (jfr 32 § tredje
stycket lagen [1974:203] om kriminalvård i anstalt). Om patienten vistas utanför
sjukhusområdet tillsammans med personal är det således inte fråga om permission.
Beslut om sådana utevistelser torde rent rättsligt vara att hänföra till beslut enligt
17 § LPT (6 § LRV) om behandling. Sådana beslut är inte överklagbara. Beslut om
permission enligt 25 § LPT eller 9– 10 §§ LRV är däremot överklagbara.

Från permission ska skiljas s.k. frigång, vilket innebär att patienten ges tillstånd att
på egen hand vistas utanför vårdavdelningen men inom sjukvårdsinrättningens
område. Frågor om detta faller under 18 § LPT samt 10 a § LRV.

Beslut rörande permission omfattas – till skillnad från beslut om frigång och annan
utevistelse – av bestämmelsen i 25 kap. 10 § OSL om undantag från sekretess och
är således alltid offentliga.

AA, som vid den aktuella tidpunkten gavs rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 §
brottsbalken med beslut om särskild utskrivningsprövning, ansökte den 3 oktober
2008 om att ”inom rimlig tid” få ”bevakad permission” i fyra timmar för att besöka
sin familj i Borlänge.

Av en journalanteckning den 9 oktober 2008 framgår att AA hade aktualiserat
frågan om han tillsammans med personal kunde få åka och hälsa på sin familj.

I en svarsskrivelse, daterad den 13 oktober 2008, anförde BB bl.a. följande.
      –––
      4. Vidare vill du ha ett skriftligt svar på ansökan om ”bevakad permission” 4
      timmar för att besöka din familj – denna fråga kan du lämpligen ställa till
      Länsrätten men annars kommer detta att tas upp vid nästa träff högriskgruppen den
      17 nov 2008.
                                                                  Dnr 5698-2008   Sid 4 (7)




      –––
AA vände sig till Länsrätten i Dalarnas län och yrkade länsrättens ”tillstånd och
tillstyrkande gällande en bevakad permission” (länsrättens mål nr 256008). Genom
beslut den 10 oktober 2008 avvisade länsrätten yrkandet om ”bevakad permission”
och anförde bl.a. att en vistelse utanför vårdavdelningen i sällskap med personal
inte krävde något särskilt tillstånd av länsrätten.

I förevarande fall ansökte AA om att få vistas utanför sjukhusområdet tillsammans
med personal från kliniken. Det har således inte rört sig om en ansökan om
permission. Frågan borde därför ytterst ha avgjorts av chefsöverläkaren vid den
klinik där AA vårdades. Landstingsstyrelsen har över huvud taget inte i remissvaret
berört klinikens hantering av ifrågavarande ansökan. Det har inte framkommit vad
som var skälet till att AA hänvisades till länsrätten. En tänkbar förklaring är att BB
felaktigt utgick från att ansökan avsåg permission enligt 10 § LRV. Av utredningen
framgår inte heller hur ansökan hanterades efter länsrättens avvisningsbeslut. Det
finns inte tillräckliga skäl för mig att vidta någon ytterligare utredningsåtgärd i
saken. Jag utgår härvid från att man från klinikens sida – efter att ha fått del av
länsrättens beslut – tog ställning till ansökan och underrättade AA om sitt
ställningstagande.

Frågor rörande besöksrestriktioner
Lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård gäller beträffande
besök på vårdinstitutioner och sjukvårdsinrättningar till dem som är tvångsintagna
för vård enligt bl.a. LRV.

I 3 § stadgas bl.a. att om det med hänsyn till vårdens bedrivande är nödvändigt med
inskränkningar av besök får huvudmannen för vårdinstitutionen eller
sjukvårdsinrättningen i särskilda fall besluta om besöksrestriktioner. Ett sådant
beslut kan vara generellt eller avse besök av en viss eller vissa personer. Ett beslut
om besöksrestriktioner får enligt 5 § överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

I 21 § förvaltningslagen anges bl.a. följande. En sökande, klagande eller annan part
ska underrättas om innehållet i det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet,
om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild, om det inte är uppenbart
obehövligt. Om beslutet går parten emot och kan överklagas, ska han även
underrättas om hur han kan överklaga det. Myndigheten bestämmer om
underrättelsen ska ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på
något annat sätt. Underrättelsen ska dock alltid ske skriftligt, om parten begär det.
Denna paragraf tillämpas också när någon annan som får överklaga beslutet begär
att få ta del av det.

Enligt 22 § förvaltningslagen får ett beslut överklagas av den som beslutet angår,
om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas.

I AA:s journal har den 11 september 2008 antecknats bl.a. följande.
                                                                       Dnr 5698-2008    Sid 5 (7)




      BESLUT OM BESÖKSFÖRBUD till DD enligt 3 § lagen om besöksinskränkning
      vid viss tvångsvård. Detta beslut kan överklagas till Länsrätt. Lämnar kopia på
      denna anteckning till pat.
AA överklagade beslutet till Länsrätten i Dalarnas län, som genom dom den 23
september 2008 avslog överklagandet (mål nr 2324-08).

Den 8 oktober 2008 framförde AA önskemål om att få träffa DD för att de skulle
kunna gifta sig i besöksrummet på kliniken. Han tilläts inte detta och något beslut
enligt lagen om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård synes inte ha fattats i
saken. Jag anser att så skulle ha skett. Genom att det inte fattades ett formellt
beslut, som hade kunnat överklagas till länsrätten, har AA betagits möjligheten att
få frågan prövad av allmän förvaltningsdomstol. Handläggningen förtjänar kritik.

Det kan här noteras följande. AA vände sig till Länsrätten i Dalarnas län och
yrkade ändring av överläkarens beslut om att inte ge tillstånd för hans flickvän att
besöka honom för att de skulle kunna gifta sig. I beslut den 5 november 2008 (mål
nr 2771-08) anförde länsrätten bl.a. att det inte, utöver beslutet den 11 september
2008, fanns något avgörande rörande den aktuella frågan. Länsrätten gjorde den
bedömningen att AA än en gång överklagade beslutet från den 11 september 2008
och avvisade därför hans överklagande.

– I början av december 2008 begärde AA och DD att DD skulle få besöka AA.
Från klinikens sida fattades ett nytt beslut om besöksrestriktioner, vilket beslut AA
överklagade och Länsrätten i Dalarnas län upphävde genom dom den 21 januari
2009 (mål nr 3198-08).

AA har vidare uppgett bl.a. följande. Hans bror ringde till kliniken den 29 oktober
2008 för att boka in ett besök hos honom. Senare samma dag kallade CC in AA till
sitt kontor för ”samtal” och meddelade att brodern inte längre fick besöka honom
på kliniken. AA begärde att få ett skriftligt beslut i saken. Den 18 november 2008
hade han fortfarande inte fått något sådant beslut.

Av en anteckning i AA:s journal den 29 oktober 2008 framgår bl.a. följande.
      Pat har önskat besök av sin broder. [– – –] Bedömer därför att det är olämpligt att
      pat får ta emot besök av brodern då det kan vara till men för vården. BESLUTAR
      därför enligt lag om BESÖKSFÖRBUD vid viss tvångsvård att lägga
      BESÖKSFÖRBUD mot FF. Lämnar besvärs-hänvisan.
CC har uppgett att han endast informerade AA, och inte FF, om det nyss nämnda
beslutet.

Som redogjorts för ovan ska en part som huvudregel underrättas om innehållet i ett
beslut, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild. Underrättelsen ska
ske skriftligt, om parten begär det. Det finns inte anledning att ifrågasätta AA:s
uppgift om att han, trots begäran, inte erhöll någon skriftlig underrättelse om det
aktuella beslutet. Detta är en brist i handläggningen.
                                                                   Dnr 5698-2008    Sid 6 (7)




Vad som har kommit fram väcker även frågor om hur en vårdinrättning bör agera
gentemot en enskild som begär att få besöka en patient som vårdas enligt LPT eller
LRV. Den presumtive besökaren bör naturligtvis få någon form av besked
beträffande sin begäran. Det är dock inte givet att en sådan person har rätt att
överklaga ett beslut om besöksrestriktioner. Frågan om vem som ska anses ha
klagorätt när det gäller beslut om besöksrestriktioner behandlades särskilt i
förarbetena till lagen om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård (se prop.
1995/96:196 s. 18 f.). Det ankommer ytterst på allmän förvaltningsdomstol att ta
ställning till vem eller vilka som har rätt att överklaga ett beslut om
besöksrestriktioner. Mot den bakgrunden finner jag inte skäl att här göra något
uttalande i saken.

Avgift för tillhandahållande av skriftligt beslut
Följande har framkommit. AA begärde att få en skriftlig underrättelse avseende det
beslut om besöksinskränkning som meddelats i början av december 2008. Han
tillställdes därefter kopia av den journalanteckning där det aktuella beslutet hade
dokumenterats och debiterades i samband med det en avgift om 6 kr.

AA borde självfallet inte ha debiterats en avgift för den aktuella handlingen. Hand-
läggningen förtjänar kritik. Landstinget har kommit till insikt om det felaktiga i
hanteringen samt återbetalat avgiften till AA varför jag anser mig kunna lämna
saken.

Den 10 juli 2008 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppdrag
att göra en översyn av LPT och LRV samt lämna förslag till ny lagstiftning på
området (dir. 2008:93). Enligt direktiven ska en utgångspunkt för utredarens arbete
vara att göra lagstiftningen så pedagogisk och lättillgänglig som möjligt. Utredaren
ska bl.a. se över bestämmelserna i lagen om besöksinskränkningar vid viss
tvångsvård och särskilt överväga om de bör föras in i den nya lagstiftning som
föreslås av utredningen.

Jag behandlar i detta beslut bl.a. ett fall där patientens ansökan om att tillsammans
med personal få besöka sin familj synes ha hanterats som en ansökan om
permission. Det kan här tilläggas att jag vid inspektioner av vårdinrättningar där
psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk tvångsvård bedrivs har uppmärksammat
att det är vanligt förekommande att begreppen avseende de olika formerna av
utevistelser inte används på ett korrekt sätt. Att begreppen sammanblandas och att
kliniker använder egna uttryckssätt ökar risken för missförstånd och misstag vid
den praktiska hanteringen, t.ex. vad gäller frågan om ett beslut är överklagbart. Det
kan enligt min mening finnas anledning att, i samband med den översyn av LPT
och LRV som nu sker, överväga om bestämmelserna rörande de olika formerna av
utevistelser bör förtydligas. Mot den bakgrunden, och då det i förevarande ärende
även har aktualiserats frågor som rör tillämpningen av lagen om
besöksinskränkningar vid viss tvångsvård och klagorätt avseende beslut enligt den
lagen, finner jag skäl att sända en kopia av mitt beslut till Psykiatrilagsutredningen.
                    Dnr 5698-2008   Sid 7 (7)




Ärendet avslutas.
