# Polisen har verkställt ett beslut om kroppsvisitation på ett sätt som innebar att åtgärden utgjorde en kroppsbesiktning

JO 2021-02-17 dnr 5705-2019

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2021-02-17              5705-2019              1 (7)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Polisen har verkställt ett beslut om kroppsvisitation på ett sätt som
                        innebar att åtgärden utgjorde en kroppsbesiktning


                          Beslutet i korthet: En 16-åring misstänktes för bruk och innehav av narkotika och
                          togs med till polisstationen. Där fick han ta av sig kläderna och dra ned sina kalsonger
                          för att poliserna skulle undersöka om han hade narkotika i kläderna. De berörda
                          poliserna har uppgett att de verkställde ett beslut om kroppsvisitation som en
                          jourhavande undersökningsledare hade fattat.
                          Även om poliserna inte hade någon avsikt att granska 16-åringens kropp anser JO att
                          undersökningen genomfördes på ett sådant sätt att den var att betrakta som en
                          kroppsbesiktning och inte en kroppsvisitation. Den tvångsåtgärd som genomfördes
                          var i rättslig mening alltså en annan och en mer ingripande åtgärd än den som
                          poliserna uppfattade att de fått undersökningsledarens beslut om. Polismyndigheten
                          kritiseras för hur undersökningen genomfördes och för brister i dokumentationen.
                          I beslutet uttalar JO att gränsdragningen mellan en kroppsvisitation och en
                          kroppsbesiktning i många fall inte är självklar. En undersökning av en persons kläder,
                          vilket utgör kroppsvisitation, kan i vissa lägen inte genomföras utan att personen tar
                          av och lämnar ifrån sig sina kläder. Enligt JO innebär dock inte detta med
                          nödvändighet att åtgärden inte kan anses utgöra en kroppsvisitation. Om syftet med
                          kroppsvisitationen förutsätter att den visiterade tar av sig kläderna inför någon annan
                          kan polisen erbjuda den visiterade t.ex. en filt eller liknande att skyla sig med. Om det
                          inte går att genomföra en kroppsvisitation på ett ändamålsenligt sätt med ett sådant
                          arrangemang finns det anledning att överväga om det inte i stället finns behov av den
                          mer ingripande tvångsåtgärden kroppsbesiktning. Innan en sådan undersökning kan
                          genomföras måste dock en behörig befattningshavare fatta ett beslut om det.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 9 augusti 2019, förde AA, genom sitt
                        ombud advokaten BB, fram klagomål mot två poliser. AA var kritisk till ett
                        ingripande som poliserna gjorde mot honom den 4 maj 2019 och anförde bl.a.
                        följande.

                        Vid det aktuella tillfället var han ute med ett par kompisar. När en polisbil
                        närmade sig dem började hans vänner att springa åt olika håll och han sprang
                        också eftersom alla andra gjorde det. Han slutade dock springa efter endast ett
                        par meter då han inte hade någon anledning att springa. Polisbilen åkte fram till



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 5705-2019     Sid 2 (7)




honom och två poliser steg ut ur den. En av poliserna frågade varför han var så
andfådd och hade röda ögon. Han förklarade att det berodde på att han hade
sprungit och att han är pollenallergiker. Polisen höjde rösten och sa att han
skulle följa med till polisstationen. När de kom fram till polisstationen sa
poliserna att han skulle visiteras och att han därför var tvungen att klä av sig
naken. När han hade gjort det sa en av poliserna att han skulle böja sig ned på
huk och polisen gjorde därefter en invärtes undersökning. Han upplevde detta
som obehagligt och kränkande. Det var inte proportionerligt att genomföra en så
ingripande undersökning av en person som bara var 16 år. Polisen hittade inga
droger vid visitationen. Han fick klä på sig igen och sedan blev han beordrad att
lämna ett urinprov. Polisen ringde hans pappa efter att de anlänt till
polisstationen. Pappan kom dock efter att hela undersökningen var över.

AA framförde även synpunkter på polisernas bemötande av honom och
användning av våld, att han inte fick tillräckligt med information från polisen
om varför han togs med till polisstationen och att han inte fick kontakta sina
föräldrar och en försvarare trots att han bad om det.

Utredning
Polismyndigheten (CC) yttrade sig över anmälan efter att ha gett de berörda
befattningshavarna och regionpolischefen i polisregion Öst tillfälle att lämna
synpunkter. Yttrandet kom in till JO den 15 januari 2020.

Polismyndigheten redovisade följande bakgrund.

      Av upplysningar från berörda befattningshavare och övriga handlingar i ärendet
      framgår följande händelseförlopp.
      Den 4 maj 2019 patrullerade polisassistent DD och polisassistent EE i
      Eskilstuna. De observerade en grupp ungdomar som befann sig på ett fält där
      narkotikahantering tidigare förekommit. När patrullen körde mot platsen började
      ungdomarna springa därifrån till ett bostadsområde intill. När patrullen kommit
      fram till bostadsområdet påträffades en av dessa ungdomar, AA. Efter att
      misstanke om narkotikabrott genom bruk och innehav av narkotika uppstått mot
      AA bl.a. på grund av hans uppträdande vid samtal med patrullen, kom han att
      kontrolleras.
      Patrullen tog kontakt med jourhavande förundersökningsledare FF, som
      beslutade om kroppsbesiktning och enligt patrullen även om kroppsvisitation.
      Patrullen medtog AA till polisstationen i Eskilstuna för undersökning. Före detta
      hade AA ryckt till med kroppen på ett sätt att polismännen uppfattade att han var
      på väg att börja springa igen, varpå de tagit tag i honom, utfört en
      skyddsvisitation och placerat honom i polisbilen. De informerade AA om varför
      han fick följa med till polisstationen, att hans vårdnadshavare skulle kontaktas
      och att han senare kommer att överlämnas till sin vårdnadshavare.
      Inne på polisstationen genomfördes en kroppsvisitation då polismännen
      undersökte AA:s kläder. Den genomfördes så att AA fick ta av sig ett
      klädesplagg i taget och i slutet dra ner kalsongerna till knävecken för att
      möjliggöra kontroll av att inget låg i dessa. Direkt därefter fick han dra upp
      kalsongerna och sätta på sig kläderna. Ingen narkotika påträffades.
      Sedan genomfördes en kroppsbesiktning genom att AA fick lämna urinprov.
      AA:s vårdnadshavare kontaktades av polisen och anlände till polisstationen.
                                                                      Dnr 5705-2019        Sid 3 (7)




      –––
      Av analyssvaret från den rättskemiska undersökning som senare genomfördes
      framgår att några spår av narkotika i urinen inte påvisats.
Av Polismyndighetens yttrande framgår att de berörda befattningshavarna
därutöver uppgett att de inte använde våld eller bemötte AA på det sätt som han
påstått, att AA inte begärde att få tala med en advokat och att han informerades
om att i samtliga fall när polisen har en frihetsberövad i bilen får denne inte
använda sin telefon eller ringa någon.

Efter att ha redogjort för rättsliga utgångspunkter redovisade Polismyndigheten
bl.a. följande bedömning.

      Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning på polisstationen
      Inledningsvis kan nämnas att narkotikabrott utgör ett brott på vilket fängelse kan
      följa och att det av dokumentationen i ärendet har framkommit att tvångsmedlet
      kroppsbesiktning tillgripits för att utröna omständigheter av betydelse för
      utredning om brottet.
      I fråga om graden av brottsmisstanke gör Polismyndigheten följande bedömning.
      Av dokumentationen har framkommit att AA sprang från platsen när polisen
      närmade sig denna och att det tidigare på denna plats förekommit
      narkotikahantering. När patrullen kom ikapp AA och samtalade med honom
      nekade han inledningsvis till att han sprungit. Polismännen upplevde AA som slö
      och nervös. De noterade att han hade rödsprängda ögon och att han tog sig på
      sina fickor.
      Vid en prövning i efterhand förefaller det enligt Polismyndigheten emellertid
      något tveksamt om dessa omständigheter var tillräckligt konkreta för slutsatsen
      att AA skäligen kunde misstänkas för narkotikabrott (jfr fallet med liknande
      omständigheter JO 2009/10 s. 72, dnr 1516-2007). Beaktas bör dock att visst
      bedömningsutrymme finns avseende misstankegraden och att det nu aktuella
      fallet skiljer sig från det nämnda JO-fallet på ett antal punkter. I det aktuella
      fallet har fler omständigheter av betydelse för misstanken dokumenterats direkt i
      anmälan och misstanken avsåg såväl innehav som bruk av narkotika.
      Vad det gäller undersökningen av kläderna beaktas följande. Enligt polis-
      männen fick de beslut av jourhavande förundersökningsledare om att genomföra
      kroppsvisitationen av AA, även om detta inte kom att dokumenteras.
      Polismännen har redogjort för hur visitationen gick till. AA fick ta av sig
      klädesplagg för klädesplagg medan polismännen kände igenom dessa. I slutet av
      denna undersökning fick AA dra ner kalsongerna till knävecken så att
      polismännen kunde kontrollera att inget låg i kalsongerna. Han fick sedan dra
      upp dem direkt och ta på sig sina kläder.
      Det har framkommit att patrullens avsikt varit att undersöka AA:s kläder, vilket
      också skedde. Avsikten har inte varit att i samband med detta undersöka hans
      kropp. Polismännens uppfattning har alltså varit att en kroppsvisitation utförts
      och inte en kroppsbesiktning. I ljuset av främst JO:s uttalanden om
      gränsdragningen mellan kroppsvisitation och kroppsbesiktning och den tolkning
      som nyligen gjorts i JO 2019/20 s. 385 får emellertid den nu aktuella
      tvångsåtgärden anses ha utgjort en kroppsbesiktning och inte en kropps-
      visitation.
      Kroppsbesiktning i detta avseende förefaller inte ha beslutats om eller
      dokumenterats. Även om förutsättningarna för kroppsbesiktning varit för handen
      är detta givetvis bristfälligt.
      Enligt polismännen genomfördes dock åtgärden professionellt och med
      beaktande av att AA skulle utsättas för minsta möjliga olägenhet samtidigt som
                                                                    Dnr 5705-2019       Sid 4 (7)




      kläderna kunde kontrolleras. […] Sammantaget bedöms åtgärden inom ramen för
      en kroppsbesiktning ha varit ändamålsenlig och proportionerlig. Platsen för
      förrättningen har varit lämplig.
      Gällande AA:s påstående om att polismännen ska ha vidtagit en invärtes
      undersökning av hans kropp finns inget i utredningen som talar för detta. Det
      motsägs uttryckligen av de ingripande polismännen och ingår normalt inte heller
      i en åtgärd av det aktuella slaget.

Rättsliga utgångspunkter
Skälig misstanke
JO har vid flera tillfällen uttalat att det, för att en person ska anses skäligen
misstänkt för ett brott, krävs att det finns konkreta omständigheter som med viss
styrka pekar på att den misstänkte har begått den gärning som misstanken avser.
Omständigheterna måste alltså vara av det slaget att de ger upphov till en
faktabaserad brottsmisstanke. Att en person beter sig underligt, uppträder
nervöst eller undviker kontakt med polisen anses inte i sig ge grund för
misstanke om brott, än mindre misstanke om ett konkret brott av visst slag. Det
är emellertid inte möjligt att lägga fast några mer bestämda riktlinjer för vad
som ska krävas för att en misstanke ska anses vara skälig. Frågan får i stället
besvaras från fall till fall och vanligen finns det ett visst utrymme för olika
bedömningar. (Se t.ex. JO 2009/10 s. 72.)

Kroppsvisitation och kroppsbesiktning
Den som skäligen kan misstänkas för ett brott som det kan följa fängelse på får
kroppsvisiteras och kroppsbesiktigas, bl.a. för att söka efter föremål som kan tas
i beslag eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för
utredning om brottet. Med kroppsvisitation avses en undersökning av kläder och
annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon
har med sig. Med kroppsbesiktning avses en undersökning av människo-
kroppens yttre och inre samt att ta prov från människokroppen och undersöka
sådana prov. (Se 28 kap. 11 och 12 §§ rättegångsbalken, RB.)

En kroppsvisitation som syftar till en undersökning av en persons kläder ska
inte genomföras så att den som undersöks behöver stå naken i en tjänstemans
åsyn (se Fitger m.fl., Rättegångsbalken [1 oktober 2020, JUNO], kommentaren
till 28 kap. 11 §).

JO har ansett att undersökningar som inneburit att en person har fått ta av sig
alla kläder och böja sig framåt respektive att vända sig om för att poliserna
skulle kunna se andra sidan av kroppen varit så ingående åtgärder att de varit att
betrakta som en kroppsbesiktning (se JO:s beslut den 17 januari 1994, dnr 3-
1993, och den 13 december 2013, dnr 5360-2012). JO har också uttalat sig om
den situationen att en person tvingats att ta av sig sina kläder på överkroppen
och att dra ned sina trosor inför en polis, för att polisen skulle kunna söka efter
narkotika i kläderna. En sådan undersökning innebär ofrånkomligen att också
den misstänktes kropp iakttas. Den polis som genomför undersökningen har i en
sådan situation självfallet också uppmärksamhet på om den misstänkte t.ex.
                                                                Dnr 5705-2019      Sid 5 (7)




genom sin kroppsställning försöker gömma narkotika i sina armhålor eller på
något annat ställe på kroppen. Även om den misstänktes kropp bara granskas
som hastigast har JO ansett att undersökningen sammantaget måste betraktas
som en kroppsbesiktning i rättegångsbalkens mening. (Se JO 2019/20 s. 385.)

Beslut om kroppsvisitation och kroppsbesiktning meddelas av undersöknings-
ledaren, åklagaren eller rätten. En polis får självständigt besluta om sådana
tvångsmedel om det är fara i dröjsmål. (Se 28 kap. 4 och 13 §§ RB.)

Behovs-, proportionalitets- respektive hänsynsprincipen
För kroppsvisitation och kroppsbesiktning liksom för all användning av
straffprocessuella tvångsmedel gäller de s.k. behovs- och proportionalitets-
principerna, vilka nära ansluter till varandra. Behovsprincipen innebär att ett
tvångsmedel endast får användas om det avsedda resultatet inte kan uppnås med
andra, mindre ingripande medel. Proportionalitetsprincipen, som kommer till
uttryck i 28 kap. 3 a § RB och som genom hänvisning i 13 § är tillämplig vid
kroppsvisitation respektive kroppsbesiktning, innebär att ett tvångsmedel får
beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt
som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående
intresse. Proportionalitetsprincipen är avsedd att beaktas inte endast vid
beslutsfattandet utan även vid verkställigheten av beslut om tvångsmedel. (Se
t.ex. Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, 4 uppl., s. 25 f. och
JO 2013/14 s. 101.)

Även den s.k. hänsynsprincipen ska beaktas vid genomförandet av ett
tvångsmedel. Den innebär bl.a. att diskretion bör iakttas vid genomförandet av
tvångsmedel och kommer till uttryck i 23 kap. 4 § andra stycket RB där det
anges att en förundersökning ska bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för
misstanke eller orsakas kostnad eller olägenhet.

Kravet på hänsyn kommer till uttryck även i 28 kap. 13 § andra stycket RB. Där
anges att en kroppsvisitation eller en kroppsbesiktning som är av mera väsentlig
omfattning ska verkställas inomhus och i ett avskilt rum.

Dokumentationskrav
Det ska föras protokoll över en kroppsvisitation och kroppsbesiktning där
skälen för åtgärden och vad som förekommit vid den anges (se 28 kap. 9 och
13 §§ RB). En tvångsåtgärd måste dokumenteras på ett sådant sätt att det är
möjligt att i efterhand bilda sig en fullständig och korrekt uppfattning om vad
som förekommit. Det måste alltså gå att följa verkställigheten av beslutet. Även
beslutet om kroppsvisitation eller kroppsbesiktning ska dokumenteras. Det är av
stor vikt ur rättssäkerhets- och kontrollsynpunkt att beslut om tvångsmedel
dokumenteras klart och noggrant med bl.a. angivande av samtliga grunder för
beslutet. (Se JO 2003/04 s. 91, JO 2009/10 s. 72 och Gunnel Lindberg, a.a.,
s. 99 f.)
                                                                   Dnr 5705-2019     Sid 6 (7)




Bedömning
Granskningens inriktning
Ord står mot ord beträffande flera av AA:s påståenden, bl.a. om våld, att han
inte fick kontakta en försvarare och att det genomfördes en invärtes
undersökning av hans kropp. Jag bedömer att ytterligare utredning inte skulle
leda till något annat resultat. Jag har därför inte tillräckligt underlag för att
kunna uttala mig i dessa frågor.

Mot den bakgrunden kommer mina uttalanden att begränsas till frågan om AA
kunde anses skäligen misstänkt för narkotikabrott genom eget bruk och innehav
och till den undersökning av AA på polisstationen som Polismyndigheten har
redogjort för i sitt yttrande, dvs. att han fick ta av sig kläderna och dra ned
kalsongerna.

Var AA skäligen misstänkt för narkotikabrott?
I polisanmälan antecknades att AA hade sprungit från polisen, att han upplevdes
som väldigt slö och hade rödsprängda ögon. Enligt min uppfattning hade
polisen inte utifrån dessa omständigheter fog för att anse att AA var skäligen
misstänkt för narkotikabrott, särskilt inte genom ett innehav av narkotika.

Först i samband med JO:s granskning redovisade de berörda poliserna de
ytterligare omständigheterna att det tidigare på platsen hade förekommit
narkotikahantering, att AA inledningsvis nekade till att han sprungit, att han
upplevdes som nervös och inte kunde stå still samt att han tog sig över fickorna
flertalet gånger. Jag anser inte att jag kan ha någon annan utgångspunkt än att
dessa omständigheter faktiskt låg till grund för bedömningen av misstanken. Jag
vill dock betona att det är oacceptabelt att omständigheter som läggs till grund
för en tvångsåtgärd preciseras först sedan JO inlett en utredning.

I likhet med Polismyndigheten känner jag mig tveksam till om de förhållanden
som lades till grund för bedömningen av misstanken gav upphov till en skälig
misstanke om bruk och innehav av narkotika. Med beaktande av det
bedömningsutrymme som finns i denna typ av frågor finns det emellertid inte
anledning att kritisera Polismyndigheten för bedömningen att brottsmisstanken
mot AA i sig kunde ligga till grund för att genomföra en kroppsvisitation eller
en kroppsbesiktning.

Undersökningen på polisstationen
På polisstationen fick AA ta av sig kläderna och dra ned sina kalsonger. De
berörda poliserna har uppgett att de verkställde ett beslut om kroppsvisitation
som en jourhavande undersökningsledare hade fattat. Det finns dock varken ett
skriftligt beslut om kroppsvisitation eller ett protokoll över verkställigheten av
åtgärden. Det saknas alltså dokumentation där det anges bl.a. vilken åtgärd som
skulle vidtas, vilket ändamål den hade och hur den genomfördes. Polisens
handläggning ger i denna del intrycket av att saken inte hanterades tillräckligt
omsorgsfullt. Det har försvårat min granskning.
                                                                  Dnr 5705-2019       Sid 7 (7)




Av de uppgifter som poliserna lämnat sluter jag mig dock till att syftet med
åtgärden var att leta efter narkotika i de kläder som AA bar på sig. En
kroppsvisitation för det ändamålet var i och för sig godtagbar. Undersökningen
genomfördes emellertid på ett sådant sätt att AA under en kortare tid fick stå i
princip naken inför poliserna, och den gick därigenom längre än vad som var
nödvändigt med hänsyn till syftet med åtgärden. Även om poliserna inte hade
någon avsikt att granska AA:s kropp utan endast ville kontrollera om det fanns
narkotika i hans kalsonger och övriga kläder anser jag, i likhet med
Polismyndigheten, att undersökningen var att betrakta som en kroppsbesiktning
och inte en kroppsvisitation. Undersökningsledaren hade visserligen fattat ett
beslut om kroppsbesiktning, men jag noterar att det beslutet avsåg lämnande av
blod- eller urinprov.

Den tvångsåtgärd som genomfördes var i rättslig mening alltså en annan och en
mer ingripande åtgärd än den som poliserna uppfattade att de fått
undersökningsledarens beslut om. Det är naturligtvis inte godtagbart.

En polis som verkställer ett beslut om tvångsmedel måste ha klart för sig vad
som gäller för tvångsmedlet. Det gäller inte minst om åtgärden som i detta fall
är i hög grad integritetskänslig och vidtas mot en ung person.

Sammanfattning och avslutande synpunkter
Polismyndigheten kritiseras för hur undersökningen av AA genomfördes.
Myndigheten kritiseras också för de dokumentationsbrister som präglat
handläggningen.

Gränsdragningen mellan en kroppsvisitation en kroppsbesiktning är i många fall
inte självklar. En undersökning av en persons kläder, vilket utgör
kroppsvisitation, kan i vissa lägen förutsätta att personen tar av och lämnar ifrån
sig sina kläder. Detta innebär dock inte med nödvändighet att åtgärden inte kan
anses utgöra en kroppsvisitation. Om syftet med kroppsvisitationen förutsätter
att den visiterade tar av sig kläderna inför någon annan kan polisen erbjuda den
visiterade t.ex. en filt eller liknande att skyla sig med.

Om det inte går att genomföra en kroppsvisitation på ett ändamålsenligt sätt
med ett sådant arrangemang finns det anledning att överväga om det inte i
stället finns behov av den mer ingripande tvångsåtgärden kroppsbesiktning.
Innan en sådan undersökning kan genomföras måste dock en behörig
befattningshavare fatta ett beslut om det.

Jag vill avslutningsvis erinra om att en kroppsvisitation eller en
kroppsbesiktning som är av väsentlig omfattning ska utföras inomhus och i ett
avskilt rum (se 28 kap. 13 § andra stycket RB).

Ärendet avslutas.
