# Kritik mot Stadsbyggnadsnämnden i Helsingborgs stad för bristande motivering av ett beslut att inte bevilja parkeringstillstånd

JO 2014-09-02 dnr 5709-2013

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                   Sid
                                                                           2014-09-02              5709-2013            1 (3)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot Stadsbyggnadsnämnden i Helsingborgs stad för bristande
                        motivering av ett beslut att inte bevilja parkeringstillstånd


                          Beslutet i korthet: Stadsbyggnadsnämnden avslog en ansökan om parkeringstillstånd
                          för en rörelsehindrad person med motiveringen att det läkarintyg som sökanden hade gett
                          in inte styrkte behovet av tillstånd. Nämnden får kritik för bristfällig motivering av sitt
                          beslut.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot bl.a. Stadsbyggnadsnämnden i
                        Helsingborgs stad med anledning av handläggningen av ett ärende om
                        parkeringstillstånd. Av anmälan framgick bl.a. att nämnden inte hade beviljat AA
                        det sökta parkeringstillståndet. AA ifrågasatte bl.a. att hennes ansökan hade
                        avfärdats utan att något motiv angetts och var missnöjd med att kommunen hade
                        gallrat handlingar i ett tidigare ärende.

## Utredning

Handlingar begärdes in från bl.a. stadsbyggnadsförvaltningen i Helsingborgs stad.
                        Av handlingarna framgick att beslut med anledning av AA:s ansökan om
                        parkeringstillstånd meddelades den 23 augusti 2013. Beslutet hade följande
                        lydelse.

                                  Efter genomgång av Din ansökan kan parkeringstillstånd inte tillstyrkas på grund av
                                  att läkarintyget inte styrker behovet av parkeringstillstånd.
                                  Bedömning har skett enligt Trafikförordningen 13 kapitlet 8 §.
                                  Beslutet kan överklagas. Se bifogad handling.
                        Vidare inhämtades muntliga upplysningar från stadsbyggnadsförvaltningen i
                        Helsingborg.

                        Ärendet remitterades därefter till nämnden som anmodades att mot bakgrund av
                        20 § förvaltningslagen (1986:223) yttra sig över utformningen av beslutet.
                        Nämnden beslutade den 18 december 2013 att lämna följande remissvar.

                                  Enligt 20 § förvaltningslagen ska ett beslut varigenom en myndighet avgör ett
                                  ärende innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                        Dnr 5709-2013     Sid 2 (3)




      myndighetsutövning mot någon enskild. Skälen får dock utelämnas helt eller delvis i
      vissa uppräknade fall som inte är aktuella i detta ärende.
      Enligt 13 kap 8 § trafikförordningen (1998:1276) kan ett särskilt parkeringstillstånd
      utfärdas för rörelsehindrade personer. Ett tillstånd får endast utfärdas till en
      rörelsehindrad som har ett varaktigt funktionshinder som innebär att han eller hon
      har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand.
      Stadsbyggnadsförvaltningen bedömde att det läkarintyg som anmälaren gett in inte
      styrkte att hon hade väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand.
      Beslutet kunde ha formulerats bättre. Det hade varit lämpligare att ange att ansökan
      avslås eller inte beviljas än att den inte kan tillstyrkas. Dock måste beslutet anses
      innehålla det skäl som har bestämt utgången, d v s att läkarintyget inte styrkte att det
      fanns behov av parkeringstillstånd. Det hade naturligtvis varit ännu tydligare om
      beslutet hade formulerats t ex enligt följande. ”Efter genomgång av Din ansökan kan
      parkeringstillstånd inte beviljas på grund av att läkarintyget inte styrker att Du har
      väsentliga svårigheter att förflytta Dig på egen hand. Bedömning har skett enligt 13
      kap 8 § trafikförordningen.”
AA kommenterade nämndens remissvar.

Bedömning
Inledningsvis vill jag klargöra att JO inte kan ändra eller upphäva myndigheters
beslut. JO:s granskning är inte heller avsedd att föregripa eller ersätta den prövning
som kan eller har kunnat ske i ordinarie ordning. Jag kommer därför inte att uttala
mig om huruvida nämndens aktuella beslut är riktigt i sak. Min granskning i detta
ärende är i stället begränsad till frågan om beslutet är tillräckligt väl motiverat.

Av 20 § förvaltningslagen, FL, framgår att om ett ärende avser myndighets-
utövning mot någon enskild ska det beslut varigenom en myndighet avgör ärendet
innehålla de skäl som har lett fram till beslutet. Skälen får dock utelämnas helt eller
delvis bl.a. om beslutet inte går någon part emot eller om det av någon annan
anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen. Om skälen har
utelämnats bör myndigheten på begäran av den som är part om möjligt upplysa
honom eller henne om dem i efterhand.

Vidare anges i 7 § tredje meningen FL att myndigheterna ska sträva efter att ut-
trycka sig lättbegripligt.

Dessa bestämmelser innebär att myndigheterna ska utforma sina beslut på ett
sådant sätt att den enskilde kan förstå vilka motiv som ligger till grund för myndig-
hetens ställningstagande. Häri ligger att beslutsmotiveringen ska vara tydlig.

Ett grundläggande krav är att myndigheterna i sina beslut anger vilka föreskrifter
de har tillämpat. Oftast är det av värde för parten att få en upplysning om före-
skriftens innehåll för att kunna jämföra detta med sitt eget fall. Att motiveringen
enbart består av en redovisning av tillämpliga föreskrifter är emellertid sällan
tillräckligt. Av beslutet ska det gå att läsa ut vad som har varit avgörande för
utgången i det enskilda fallet (se Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen med
kommentarer, 31 maj 2010, Zeteo, kommentaren till 20 § FL).
                                                                  Dnr 5709-2013    Sid 3 (3)




Särskilt med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet är det viktigt att myndigheterna
utformar sina beslut på ett sådant sätt att den enskilde kan förstå hur myndigheten
har resonerat. Först om den enskilde förstår beslutet kan ju han eller hon ta ställ-
ning till om beslutet bör överklagas. Det förtjänar dock att påpekas att det finns ett
nära samband mellan beslutsmotivering och tidigare kommunikation såtillvida att
vad som behöver sägas i en myndighets beslut till stor del beror på vad som redan
är känt för parten (a.a.).

I det nu aktuella beslutet tillämpade nämnden, som framgår av beslutet, 13 kap. 8 §
trafikförordningen (1998:1276). Enligt den bestämmelsen kan ett särskilt
parkeringstillstånd utfärdas för rörelsehindrade personer. Ett tillstånd får endast
utfärdas till en rörelsehindrad som har ett varaktigt funktionshinder som innebär att
han eller hon har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand.

I beslutet avslog nämnden AA:s ansökan med motiveringen att parkeringstillstånd
inte kunde tillstyrkas på grund av att läkarintyget inte styrkte behovet av
parkeringstillstånd. Vidare framgår att bedömningen har skett enligt 13 kap. 8 §
trafikförordningen. Av nämndens motivering framgår emellertid inte under vilka
förutsättningar som det sökta parkeringstillståndet kunde utfärdas. Det framgår inte
heller om nämnden bedömde att AA hade ett varaktigt funktionshinder och, i så
fall, varför nämnden inte ansåg att hon hade väsentliga svårigheter att förflytta sig
på egen hand.

En ren hänvisning till att det ingivna läkarintyget inte styrkte AA:s behov av
parkeringstillståndet uppfyller alltså enligt min mening inte de krav som bör ställas
på en beslutsmotivering. Med den motiveringen och utan någon närmare
redovisning av innehållet i den tillämpliga bestämmelsen har det varit omöjligt för
AA att avgöra varför nämnden inte beviljade hennes ansökan. Nämnden förtjänar
därför kritik för den bristfälliga motiveringen av beslutet.

Vad som i övrigt framkommit ger inte anledning till någon ytterligare åtgärd eller
något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
