# Ett initiativärende angående försäkringskassas utredningsskyldighet i ett ärende om underhållsstöd

JO 2000-02-29 dnr 572-1999

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                       Sid
                                                                           2000-02-29            572-1999                 1 (4)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Ett initiativärende angående försäkringskassas utredningsskyldighet i
                        ett ärende om underhållsstöd


                        JO Pennlöv meddelade den 29 februari 2000 ett beslut med följande innehåll.

                        lnitiativet
                        Vid min inspektion av Stockholms läns allmänna försäkringskassa, lokalkontoret
                        City, den 11 februari 1999 granskade jag bl.a. ärenden rörande underhållsstöd.

                        I ett ärende hade försäkringskassan förelagt sökanden att – vid äventyr av avslag –
                        komplettera sin ansökan med meddelande om betänketid och personbevis. Efter-
                        som kompletteringen uteblev avslog kassan ansökan, varvid 4 § lagen (1996:1030)
                        om underhållsstöd (USL) åberopades. Det som iakttagits föranledde frågor om hur
                        långt kassans egen utredningsskyldighet sträcker sig i ett sådant fall, om kassan vid
                        utebliven komplettering bör avvisa en ansökan i stället för att avslå den samt om
                        kassan åberopat rätt lagrum i sitt beslut. Jag beslutade därför att låta utreda saken
                        inom ramen för ett på mitt initiativ upptaget ärende.

## Utredning

Ärendet remitterades till försäkringskassan för yttrande över handläggningen av
                        ärendet. I sitt remissvar har försäkringskassan genom direktören AA anfört bl.a.
                        följande.

## Bakgrund

Försäkringskassan fick den 27 november 1998 in ansökan om underhållsstöd för
                                  barnen BB och CC. Enligt ansökan samt försäkringskassans uppgifter var
                                  föräldrarna fortfarande gifta med varandra. Enligt försäkringskassans uppgifter var
                                  de även folkbokförda på samma adress. Enligt 5 § lagen (1996:1030) om
                                  underhållsstöd (USL) skall föräldrar som är gifta med varandra anses bo tillsammans
                                  även om de inte är folkbokförda på samma adress, om inte den som begär
                                  underhållsstöd eller som stöd betalats ut till visar annat.
                                  Försäkringskassan skickade därför en kommuniceringsskrivelse till boföräldern DD
                                  med anmodan att senast [den] 30 december 1998 komplettera ansökan med betänke-
                                  tidshandling och personbevis, i annat fall avsåg försäkringskassan att avslå ansökan.
                                  Försäkringskassan ansåg sig även behöva veta varför DD ansökt om underhållsstöd.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                         Dnr 572-1999     Sid 2 (4)



      Eftersom någon komplettering som kunde styrka att föräldrarna inte längre bodde
      tillsammans inte kommit till försäkringskassan fattade försäkringskassan den 14
      januari 1999 beslut att avslå ansökan om underhållsstöd.

## Yttrande

Av förarbetena till den nya lagen om underhållsstöd framgår följande. Enligt skriv-
      ningen i 5 § finns två presumtionsregler som anger [i] vilka situationer föräldrar
      skall anses bo tillsammans. I dessa fall blir det den som begär underhållsstöd (dvs.
      sökanden) som har att visa att något sammanboende i lagens mening inte föreligger.
      Förmår denne inte visa detta skall underhållsstöd vägras eller dras in.
      Utifrån dessa förhållanden får det anses åligga DD att visa att hon inte längre
      sammanbor med sin make, tillika barnens fader. Då hon inte gjort detta har
      försäkringskassan haft rätt att avslå ansökan.
      Den utredningsskyldighet som åligger försäkringskassan enligt förvaltningslagens
      regler måste, enligt försäkringskassans uppfattning, anses vara subsidiär till reglerna
      i USL.
      Försäkringskassan anser även att det är rätt att i dessa ärenden avslå ansökan och
      inte avvisa. Försäkringskassan prövar förhållandena i sak och det är därmed korrekt
      att avslå ansökan. Avvisning är, enligt försäkringskassans mening, förbehållet
      situationer då försäkringskassan saknar möjlighet att pröva frågan i sak.
      Avslutningsvis vill försäkringskassan beklaga att det i beslutsbrevet förekommit
      vissa brister. Försäkringskassan har genom skrivfel hänvisat till 4 § USL i stället för
      5 § USL. Beslutsbrevet kunde även på ett tydligare sätt ha angett orsaken till varför
      försäkringskassan avslog ansökan. Den egentliga anledningen till avslaget är inte de
      uteblivna kompletteringarna utan att föräldrarna anses fortfarande sammanbo och
      vid dessa förhållanden kan underhållsstöd inte beviljas.

Bedömning
Som en allmän princip brukar hävdas att official- eller undersökningsplikten gäller
inom myndighetsförvaltningen. Myndigheten (i det här fallet försäkringskassan)
skall alltså se till att ett ärende blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Denna
grundsats har delvis blivit lagfäst genom regeln om serviceskyldighet i 4 § för-
valtningslagen (1986:223). Svaret på frågan om hur långt försäkringskassans ut-
redningsansvar sträcker sig låter sig dock inte ges i generella ordalag. Förhåll-
andena växlar starkt mellan olika kategorier av ärenden (Hellners/Malmqvist, Nya
förvaltningslagen med kommentarer, 5 uppl., s. 54).

Enligt 7 § andra meningen förvaltningslagen skall en myndighet vid handläggning-
en beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar och yttranden från andra
myndigheter, om sådana behövs. I vad mån försäkringskassan självmant skall
skaffa utredning i ett ärende är ytterst en fråga om hur långt officialprincipen
sträcker sig. Som framgår ovan får den frågan avgöras med hänsyn till framför allt
ärendets karaktär (a.a. s. 72).

Ragnemalm har uttalat följande angående myndigheters utredningsskyldighet
(Förvaltningsprocessens grunder, 7 uppl. s. 55 f.). Då en myndighet som ett led
i fullgörandet av sin samhällsfunktion ex officio påbörjar handläggningen av ett
ärende, är det naturligt, att man också har ansvaret för beredningen, även om
ärendet direkt – positivt eller negativt – berör enskilt subjekt. – – – Då det däremot
gäller ärenden, där den enskilde söker utverka en förmån av det allmänna, är
det inte lika självklart, att officialprincipen bör gälla. I sådana ärenden om bidrag,
                                                                     Dnr 572-1999       Sid 3 (4)



tillstånd och liknande får det tvärtom anses åvila sökanden att visa, att förutsätt-
ningarna för ett positivt beslut är uppfyllda. Skulle utredningen behöva komplett-
eras i något avseende, får det dock även här anses åligga myndigheten att ge an-
visningar om detta. Inte minst i ärenden rörande sociala förmåner är det angeläget,
att myndigheternas service i detta avseende inte är alltför begränsad. Man torde
alltså kunna hävda, att officialprincipen gäller också i dessa ärenden men med en
något modifierad tillämpning. Det beslutsfattande organet har ett principiellt ansvar
för att den enskilde informeras om vad som krävs för att avgörandet skall vila på
ett tillfredsställande underlag, men det åligger primärt initiativtagaren att skaffa
fram detta material. Passivitet från initiativtagarens sida kan alltså leda till ett för
honom oförmånligt beslut.

Enligt 3 § första stycket USL har ett barn rätt till underhållsstöd, om föräldrarna
inte bor tillsammans eller den ena föräldern är avliden. Det krävs dessutom att
barnet varaktigt bor och är folkbokfört hos en av föräldrarna (boföräldern) samt att
boföräldern bor här i landet och, om barnet är underårigt, är vårdnadshavare för
barnet.

I 4 § USL uppräknas ett antal situationer när ett barn inte har rätt till underhålls-
stöd.

När barnets föräldrar är folkbokförda på samma adress anses de enligt 5 § USL bo
tillsammans, om inte den som begär underhållsstöd eller som stöd betalas ut till
visar annat. Föräldrar som är gifta med varandra anses bo tillsammans även om de
inte är folkbokförda på samma adress, om inte den som begär underhållsstöd eller
stöd betalas ut till visar annat.

I de fall där någon av de två presumtionerna för sammanboende enligt 5 § USL
föreligger, åligger det således den sökande föräldern att visa att hon/han inte bor
tillsammans med den andra föräldern, för att rätt till underhållsstöd skall kunna
komma i fråga. I det aktuella ärendet har försäkringskassan i skrivelse den 15
december 1998 till sökanden angett att komplettering med betänketidshandling och
personbevis var nödvändig ”för att kunna handlägga ansökan” och även uppgett att
den vid uteblivet svar kommer att avslå ansökan. Kassan har därmed enligt min
mening fullgjort sin informationsskyldighet och kan inte kritiseras för att den av-
gjort ärendet utan att själv införskaffa de aktuella handlingarna från andra myn-
digheter.

Eftersom kassan genom sitt beslut den 14 januari 1999 har prövat ärendet i sak var
det också riktigt att avslå i stället för att avvisa ansökan. Av beslutet kan dock inte
med klarhet utläsas att kassan prövat ärendet i sak. I beslutet anges nämligen som
enda motivering att sökanden inte inkommit med komplettering inom föreskriven
tid. Därutöver hänvisas till 4 § USL. I sitt remissvar har kassan anfört att den gen-
om skrivfel har hänvisat till 4 § USL i stället för till 5 § USL. Enligt min mening
borde kassan även ha hänvisat till 3 § USL, som anger bl.a. att rätt till underhålls-
stöd förutsätter att föräldrarna inte bor tillsammans. Av remissvaret framgår vidare
att den egentliga motiveringen till kassans avslagsbeslut var att föräldrarna ansågs
sammanbo. Denna motivering borde givetvis ha kommit till uttryck i beslutet.
                                                                 Dnr 572-1999      Sid 4 (4)



Såsom beslutet blivit formulerat kan det enligt min mening inte anses uppfylla
kravet på motivering enligt 20 § förvaltningslagen. Kassan kan inte undgå kritik
härför.

Jag är vidare kritisk till utformningen av kassans skrivelse till sökanden den 15
december 1998. Formuleringen ”för att vi skall kunna handlägga ansökan behöver
vi komplettering ...” är inte korrekt. Med den återgivna formuleringen förefaller
kassan närmast avse ”för att vi skall kunna bifalla ansökan ...”. Ansökan har ju
också rent faktiskt kunnat handläggas utan de efterfrågade handlingarna. Det vore
enligt min mening bättre om kassan i skrivelsen till sökanden hade redogjort för
innehållet i 3 och 5 §§ USL och även talat om att föräldrarna enligt kassans upp-
gifter fortfarande var gifta med varandra och folkbokförda på samma adress. I
stället för formuleringen ”kommer vi att avslå din ansökan” skulle skrivelsen med
fördel kunnat avslutats med en upplysning om att kassan efter den utsatta svars-
tidens utgång hade kunnat avgöra ärendet på befintligt material.

Ärendet avslutas med den kritik som uttalats ovan.
