# Kritik mot Polismyndigheten i Skåne för handläggningen av en begäran om handräckning enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga

JO 2011-08-19 dnr 5723-2010

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2011-08-19         5723-2010              1 (6)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Kritik mot Polismyndigheten i Skåne för handläggningen av en begäran
                        om handräckning enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av
                        unga

## Bakgrund

Ordföranden i Barn- och ungdomsnämndens socialutskott i Landskrona stad
                        beslutade den 20 september 2010 att 18-åriga AA omedelbart skulle omhändertas
                        med stöd av 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
                        (LVU). Samma dag begärdes biträde av Polismyndigheten i Skåne, polisområde
                        Nordvästra Skåne, för att genomföra beslutet. AA skulle föras till ett
                        behandlingshem i Eksjö. Vid tillfället var AA gravid i sjunde månaden.
                        Polismyndigheten verkställde omhändertagandet mitt på dagen den 28 september
                        och förde AA till polishuset i Helsingborg där hon sattes i arrest. I samband
                        därmed gjordes en transportbeställning till Kriminalvårdens transporttjänst. Först
                        på förmiddagen den 30 september transporterades AA av transporttjänsten till
                        behandlingshemmet i Eksjö.

## Anmälan

BB och CC framförde i en anmälan till JO klagomål mot polismyndighetens
                        handläggning av begäran om handräckning. I anmälan framfördes bl.a. följande.
                        Polismyndigheten kontaktade inte socialtjänsten i förväg och meddelade när
                        omhändertagandet skulle verkställas. Det var därför inte någon från socialtjänsten
                        närvarande vid omhändertagandet. AA blev omhändertagen av uniformerad polis
                        och förd i radiobil till polishuset där hon sattes i arrest i avvaktan på vidare
                        transport. Med beaktande av hennes ålder, psykiska tillstånd och att hon var gravid
                        kommer denna traumatiska upplevelse ge henne bestående psykiska men.

                        Av anmälan till JO framgick att BB och CC hade anmält socialtjänstens hantering
                        till Socialstyrelsen. I ett beslut den 28 februari 2011 redovisade Socialstyrelsen sin
                        granskning.

## Utredning

Muntliga upplysningar hämtades in från DD, transportplanerare vid
                        Kriminalvårdens transporttjänst. Hon uppgav bl.a. att efter de prioriteringar hon är
                        ålagd att följa fanns inget utrymme att utföra transporten den 29 september 2010.


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                         Dnr 5723-2010      Sid 2 (6)




Hon frågade dock polisen om inte de kunde hjälpa till; om polisen hade kunnat
köra AA till Värnamo skulle transporttjänsten ha kunnat ordna resten av
transporten. Polisen hade emellertid inte möjlighet till det.

Handlingar i ärendet hos polismyndigheten inhämtades.

Därefter anmodades polismyndigheten att lämna upplysningar dels om vad som
angetts i anmälan, dels om anledningen till att AA inte förts till
behandlingshemmet tidigare än som skedde samt att redovisa myndighetens
bedömning av det som kommit fram.

Polismyndigheten inkom genom länspolismästaren EE med ett yttrande, till vilket
hade fogats ett yttrande från polismästaren FF, polisområde Nordvästra Skåne.

FF lämnade i huvudsak följande upplysningar.
      Den 28 september 2010 tjänstgjorde polismännen GG och HH uniformerat och i
      polismålat fordon. Patrullen hade genom sitt lokala OBS-blad noterat att AA var
      efterlyst och att hon skulle omhändertagas för vidare transport till Eksjö. Patrullen
      sökte på eget initiativ AA på adressen [---], som var en av flera alternativa
      vistelseadresser enligt uppgifter i personefterlysningen.
      På plats fick patrullen kontakt med vad som uppfattades som AA:s pojkväns
      morföräldrar och fick bekräftat att AA befann sig i deras bostad. AA anträffades
      enligt upprättat omhändertagandeblad på adressen ca kl. 11.20. Vid personlig
      kontakt med AA underrättade patrullen henne om att hon avvikit från Eksjö och att
      hon skulle återföras dit.
      Kontakt togs med inre befäl i Lund som hänvisade till inre befäl i Helsingborg som
      vid tillfället var kommissarien JJ. Han beslutade att AA skulle omhändertas och
      transporteras till arresten i Lund. JJ blev strax därefter uppringd av inre befäl i Lund
      som berättade att man inte hade någon möjlighet att ta emot AA. JJ beslöt att hon i
      stället skulle föras till arresten i Helsingborg där hon efter bedömning sattes in i
      arrest kl. 12.40. I det beslutsunderlag som JJ hade tillgång till för att fatta beslut om
      att sätta in AA i arrest, ingick det ordförandebeslut om ett omedelbart
      omhändertagande som initierat ärendet. Av ordförandebeslutet framgick bland annat
      att AA behövde beredas vård till följd av ett nedbrytande beteende i form av
      vagabondering, att hon utsätter sig och sitt väntande barn för påtaglig risk att skadas
      genom att hon uppehåller sig i riskmiljöer och att hon är tillsammans med en man
      som tidigare utsatt henne för fysisk och psykisk misshandel samt att AA är
      utåtagerande i destruktiva och ångestdrivna handlingar med suicidala uttalanden.
      Sammantaget gjorde JJ bedömningen att det ingrepp i den personliga integriteten
      som ett förvar i polisarrest innebar, stod i rimlig proportion till den risk AA utsatte
      sig och sitt väntade barn för genom att befinna sig på fri fot.
      Den 28 september 2010 kl. 12.45 gjordes en transportbeställning per fax till
      Kriminalvårdens Transporttjänst. Av denna transportbeställning framgick att
      transporten var brådskande och som skäl för detta angavs att transporten avsåg en
      ung gravid kvinna.
      JJ hade under sitt tjänstgöringspass som avslutades kl. 15.00 ingen kontakt med
      Socialtjänsten i Landskrona.
      Inspektören KK tjänstgjorde som biträdande inre befäl under eftermiddagen den 28
      september 2010 och under dagpasset den 29 september 2010. Han erinrar sig att han
      under något av dessa pass samtalade med AA:s moder och att transportfrågan
      berördes vid detta samtal och att modern själv skulle kontakta Socialtjänsten för att
      diskutera och eventuellt lösa transporten tillsammans med dem.
                                                                         Dnr 5723-2010     Sid 3 (6)




      Under eftermiddagen den 29 september 2010 tjänstgjorde kommissarien LL som
      inre befäl. Någon gång under eftermiddagen kom AA:s målsägandebiträde till
      polisstationen för att besöka henne i arresten. Målsägandebiträdet blev vid detta
      besök informerat av LL om anledningen till att AA befann sig i arresten samt att
      transport beställts. LL hade ingen kontakt med Kriminalvårdens Transporttjänst eller
      sociala myndigheter under sitt tjänstgöringspass.
      MM tjänstgjorde under förmiddagen den 29 september 2010 som inre befäl. Någon
      gång under arbetspasset, som sträckte sig från kl. 06.00 till 15.00, var han i kontakt
      med Socialtjänsten i Karlskrona som underrättades om att AA fanns i polisens
      förvar. Vilken befattningshavare han pratade med, kan han inte med säkerhet erinra
      sig.
      Under samma arbetspass, tjänstgjorde inspektören NN som biträdande inre befäl.
      Hon hade under passet inte någon kontakt varken med transporttjänsten eller sociala
      myndigheter i ärendet.
      Någon ytterligare kontakt med sociala myndigheter eller Kriminalvårdens
      Transporttjänst har så vitt kunnat konstateras inte förekommit fram till dess att
      transporten verkställdes av Kriminalvårdens Transporttjänst den 30 september 2010
      kl. 09.45.
      Vid telefonsamtal med DD den 23 november 2010 [---] bekräftade hon den uppgift,
      om ett telefonsamtal på förmiddagen den 29 september 2010 mellan henne och vad
      hon tror var inre befäl i Helsingborg som det refereras till i den tjänsteanteckning
      OO upprättat. DD minns inte vem i Helsingborg hon pratade med. Någon
      dokumentation av detta samtal finns inte hos Kriminalvårdens Transporttjänst. Att
      detta samtal faktiskt ägt rum har inte gått att verifiera.
      DD uppgav vidare vid samtalet den 23 november 2010 att förflyttning av LVU-
      omhändertagna som finns på polisstation har prioriteringssiffran 2 på den
      prioriteringslista som Kriminalvårdens Transporttjänst upprättat.
      Någon dokumenterad kommunikation mellan ingripande patrull och vakthavande
      befäl, finns inte. Patrullens kommunikation har utgjorts av den man haft med inre
      befäl i Lund respektive Helsingborg per telefon.
      Enligt de uppgifter som vakthavande befälen, kommissarierna PP och QQ vid KC
      Syd, muntligen lämnat har ingen av dem fått förfrågan om att organisera någon
      transport till Värnamo. Vakthavande befälet, kommissarien RR, har inte gått att nå
      då han befinner sig i Afghanistan. Någon händelserapport med anledning av en
      eventuell sådan förfrågan har inte upprättats.
      Inre befälet JJ:s beslut att sätta AA i polisarrest i avvaktan på transport grundade sig
      på de omständigheter som finns angivna i den av Socialtjänsten i Landskrona
      ingivna begäran om handräckning och det till handräckningsbegäran bilagda
      ordförandebeslutet. Att han inte kontaktade vakthavande befäl för biträde med
      transporten till Eksjö grundar sig enligt egen utsago på den praxis för transporter
      som finns inom polismyndigheten. Därför valde han att beställa transporten via
      Kriminalvårdens Transporttjänst.
      Någon dokumenterad kontakt mellan polis och socialtjänst går inte att spåra.
      Socialtjänsten i Landskrona har dock haft kunskap om att AA befann sig hos polisen
      genom det samtal som inre befälet MM hade med dem den 29 september 2010.
      Därmed har socialtjänsten också haft möjlighet att agera i transportfrågan för att
      minimera AA:s vistelse i polisarresten.
FF uppgav därefter i korthet att polisområdet beklagar om brister i
kommunikationen inom polismyndigheten och mellan berörda myndigheter har
påverkat ärendets handläggning negativt och bidragit till att AA förvarades i
polisarrest i nästan två dygn.

Polismyndigheten anförde i huvudsak följande.
                                                                 Dnr 5723-2010    Sid 4 (6)




Tillämpliga bestämmelser m.m.
I lagen (1990:52) om särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) regleras
förutsättningarna för att tvångsvis bereda vård åt barn och unga, vars vård- eller
skyddsbehov inte kan tillgodoses med frivilliga lösningar. Enligt 1 § ska den unges
bästa vara avgörande vid beslut. I 6 § framgår under vilka förutsättningar som
socialnämnden får besluta att den som är under 20 år omedelbart ska omhändertas.
Enligt 43 § LVU ska polismyndigheten lämna biträde för att (p 2) på begäran av
socialnämnden eller någon ledamot av eller tjänsteman som nämnden har förordnat
genomföra beslut om vård eller omhändertagande med stöd av denna lag.
Polismyndighetens biträde enligt 43 § LVU kan även avse såväl barn under 18 år
som ungdomar som ännu inte fyllt 21 år, jfr 21 § 3 stycket av vilket det framgår att
vård på någon grund som anges i 3 § får pågå till dess den unge fyllt 21 år.
Det är socialnämnden som bär det övergripande ansvaret för att vård som beslutats
enligt LVU genomförs. Socialnämnden ska därför kontinuerligt hålla sig informerad
om vad som händer med vårdtagaren, jfr bl.a. JO 1996/97 s. 292 f, JO 1999/2000 s.
270 f och 15 kap. Socialstyrelsens allmänna råd Tillämpningen av lagen (1990:52)
om särskilda bestämmelser om vård av unga (SOSFS 1997:15). Av Socialstyrelsens
allmänna råd (15 kap.) framgår även att en polishandräckning omfattar dels
efterforskning och omhändertagande av den unge, dels transport av honom. Det
förhållandet att polishandräckning begärts för att återfinna den unge, innebär inte
alltid att polismyndigheten behöver anlitas för själva transporten. Detta måste
bedömas från fall till fall, och den bedömningen görs av socialtjänsten. Vidare
framgår att även om transporten utförs av polisen, alternativt att polisen anlitar
Kriminalvårdens transporttjänst, har socialnämnden kvar ett visst ansvar.
I Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om förvaring av personer i
polisarrest (RPSFS 2000:58, FAP 102-1) framgår av det allmänna rådet i 2 kap. att
om någon som inte fyllt 15 år har berövats friheten med stöd av lagen (1964:167)
med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare bör ett kvarhållande hos
polisen komma ifråga endast under kortare tid. Vidare framgår att den som är mellan
15 och 18 år bör förvaras i polisarrest endast när det är absolut nödvändigt. Normalt
bör den som är under arton år förvaras under bevakning i ett förhörsrum eller
liknande utrymme.
[---]
Enligt polismyndighetens delegationsordning (tjänsteföreskrift 127-1-2 p. 22)
framgår att inre befäl i respektive polisområde, efter samråd med vakthavande befäl,
har att fatta beslut om handräckning som begärts med stöd av 43 § LVU.

Bedömning
Genom utredningen som polisområdeschefen gjort avseende omständigheterna i
aktuellt ärende är det klarlagt att AA, som vid tidpunkten sedan några månader
tillbaks hade fyllt arton år, omhändertogs av en polispatrull den 28 september 2010
kl. 11.20 efter beslut av socialnämndens ordförande i Landskrona kommun med stöd
av 6 och 43 §§ LVU, att hon var gravid och att hon skulle föras till ett
behandlingshem i Eksjö. Vidare framgår det att samma dag kl. 12.45 gjordes en
transportbeställning per fax till Kriminalvårdens transporttjänst, men att transporten
inte kom att genomföras förrän den 30 september 2010.
Myndigheten konstaterar inledningsvis att det i flera avseenden saknas
dokumentation i ärendet. Det framgår t.ex. inte hur och vilka kontakter som inre
befäl haft med socialtjänsten. Som framgår ovan så är det fortfarande socialtjänsten
som bär det övergripande ansvaret för att vård som beslutats enligt LVU genomförs.
Inre befäl borde därför tagit kontakt med socialnämnden dels inför beslutet om att
AA skulle införas i arresten i avvaktan på transport och därmed givit socialnämnden
möjlighet ta egna resurser i anspråk för denna förvaring, dels borde socialnämnden
hållits kontinuerligt informerade om vad som händer med vårdtagaren för att kunna
                                                                       Dnr 5723-2010     Sid 5 (6)




      ta ställning till om omhändertagandet borde upphävas om tidsutdräkten innan
      transporten kom till stånd blev alltför lång. Sådana kontakter ska självklart
      dokumenteras i ärendet. Uppenbara brister har sålunda förekommit i detta avseende.
      Det är vidare klarlagt att ansvarigt inre befäl, som fattade beslut om att AA skulle
      insättas i arresten i avvaktan på transport, inte samrått med vakthavande befäl i fråga
      om transporten kunde ombesörjas genom polisens egen försorg, vilket står i strid
      med myndighetens delegationsordning. Varför sådant samråd med vakthavande
      befäl inte ägde rum har inte gått att klarlägga.
      Vidare kan förfarandet att passivt avvakta att Kriminalvårdens transportjänst skulle
      ombesörja transporten ifrågasättas. Det åligger självklart ansvarigt inre befäl att
      undersöka när en sådan transport kan komma till stånd. Inre befälet JJ som fattade
      beslutet om att AA skulle avvakta transporten i arresten borde – framförallt med
      hänsyn till AA:s ålder men också mot bakgrund av att hon var gravid – ha förvissat
      sig om hur snart transporten kunde komma tillstånd med hjälp av Kriminalvårdens
      transporttjänst eller, alternativt, tillsett att transporten ombesörjdes genom
      polismyndighetens egen försorg. Av utredningen i ärendet framgår inte att några
      sådana överväganden gjordes av JJ och inte heller av de inre befäl som tjänstgjorde
      under de kommande två dygnen innan transporten väl kom till stånd. Detta är en
      allvarlig brist och handläggningen av ärendet förtjänar kritik.
      Mot bakgrund av det som framkommit avseende bristerna i handläggningen av detta
      ärende kommer polismyndigheten under första halvåret 2011 genomföra en
      utbildning för de befäl som har att fatta beslut i dessa frågor för att undvika att
      liknande brister uppstår igen.
BB och CC kommenterade polismyndighetens yttrande.

Bedömning
De förhållanden som anmälts till JO har direkt och indirekt varit föremål för
granskning av Socialstyrelsen, som därvid funnit en rad brister i handläggningen
hos Individ- och familjenämnden i Landskrona.

Socialstyrelsen, som framhöll att nämnden hade ansvar för AA:s vård även då hon
vistades i arresten, har bl.a. påtalat att polishandräckning begärdes innan andra
åtgärder prövats, att AA inte fick veta vilka förutsättningar som gällde för
omhändertagandet och därför inte fick möjlighet att följa med frivilligt samt att
såväl den långa tiden i arresten som polisens missuppfattning att AA rymt från ett
behandlingshem hade kunnat undvikas om nämnden samverkat med polisen. I
Socialstyrelsens beslut anges även:
      Socialnämnden har vid en polishandräckning hela tiden ett ansvar för den unge. I det
      ansvaret ingår att se till att handräckningen inte fortgår längre än det behövs. Enligt
      Socialstyrelsens uppfattning ställer en polishämtning stora krav på de medverkande
      och framför allt på socialnämnden. Så fort det går bör nämnden själv helt överta
      ansvaret för den unge och avbryta handräckningen.
      Det faktum att transporten till behandlingshemmet inte kunde ske omgående och att
      [AA] placerats i arresten borde ha föranlett socialtjänsten att göra en bedömning av
      om handräckningen borde avbrytas. [AA:s] mor erbjöd sig att transportera henne till
      behandlingshemmet men det framgår inte att denna möjlighet har övervägts.
Granskningen hos JO inskränker sig i detta fall till polisens åtgärder. Bedömningen
av dessa måste dock göras i ljuset av de missförhållanden som Socialstyrelsen
sålunda påtalat i handläggningen hos Individ- och familjenämnden i Landskrona,
som haft huvudansvaret för det bristfälliga omhändertagandet av AA.
                                                                  Dnr 5723-2010   Sid 6 (6)




I vissa delar bär polisen emellertid ett självständigt ansvar. Polismyndigheten i
Skåne har därvid, som framgått, funnit skäl till självkritik i flera avseenden. Jag
instämmer i de bedömningar myndigheten redovisat. Jag vill särskilt understryka
att ansvariga befäl borde ha agerat mer kraftfullt för att förkorta den tid AA
tvingades tillbringa i arresten. Bristerna i denna del är, som polismyndigheten
också funnit, allvarliga.
