# Två poliser har utan grund uppmanat en journalist att inte filma på allmän plats

JO 2020-03-20 dnr 5727-2018

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2020-03-20               5727-2018               1 (7)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Två poliser har utan grund uppmanat en journalist att inte filma på
                        allmän plats


                          Beslutet i korthet: En journalist som filmade en person på allmän plats uppmanades
                          av två poliser att sluta med det. Den ena polisen uppgav att filmandet störde hans
                          samtal med journalisten. Den andra polisen uppgav att journalisten skulle bli avvisad
                          från platsen om han inte följde uppmaningen eftersom journalisten gjorde sig skyldig
                          till ofredande när han filmade. Journalisten avslutade inspelningen och lämnade
                          platsen.
                          När det gäller den första uppmaningen att sluta filma fanns det enligt JO inget konkret
                          som tydde på att journalisten hindrade poliserna i deras arbete, utgjorde en
                          säkerhetsrisk för någon eller agerade på ett sätt som innebar att det av något annat
                          skäl fanns rättsliga förutsättningar att säga till honom att sluta filma.
                          När det gäller den andra uppmaningen var det enligt JO klart att journalistens
                          agerande inte var straffbart och att han inte heller uppträdde ordningsstörande på ett
                          sätt som innebar att det fanns grund för att avvisa honom från platsen.
                          JO konstaterar att polisernas agerande har inneburit att en journalist har hindrats från
                          att filma på allmän plats trots att det inte funnits grund för det. Agerandet har riskerat
                          att inkräkta på den grundlagsskyddade anskaffarfriheten.
                          JO ser allvarligt på det inträffade och kritiserar Polismyndigheten för polisernas
                          felaktiga agerande.

## Bakgrund

Den 24 augusti 2018 höll Sverigedemokraternas partiledare tal på ett torg i
                        Karlstad. Polismyndigheten hade lämnat tillstånd att anordna en allmän
                        sammankomst och fattat beslut om att förbjuda tillträde till ett visst område,
                        vilket spärrades av.

                        AA, som arbetar som frilansjournalist, befann sig utanför avspärrningen och
                        filmade in på det avspärrade området efter att talet hade avslutats.

                        En man som arbetade innanför avspärrningen uppmärksammade
                        polisassistenten BB på att AA filmade honom. Mannen uppgav att han inte ville
                        bli filmad och BB bad då AA att sluta med det. BB avbröts av annat arbete och
                        AA fortsatte att filma.



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                       Dnr 5727-2018        Sid 2 (7)




Mannen uppmärksammade i stället polisassistenten CC på att AA filmade. CC
uppmanade AA att sluta filma och sa att AA skulle bli avvisad från platsen om
han inte följde uppmaningen. AA avslutade inspelningen och lämnade området.

Anmälan
I en anmälan till JO förde AA fram klagomål mot Polismyndigheten,
polisregion Bergslagen, och poliser där. Han var kritisk till hur polisen hade
agerat vid det aktuella tillfället och anförde bl.a. att han utan stöd i lag hade
hindrats från att filma på allmän plats.

Till anmälan bifogade AA filmsekvenser som han hade spelat in vid det aktuella
tillfället. Av dem framgår i huvudsak följande.

AA filmade översiktligt på platsen. I samband med att en man stördes av att AA
filmade honom koncentrerades filmningen till mannen. Mannen sa till BB att
han inte ville bli filmad och denne gick fram och samtalade med AA. BB bad
AA att sluta filma och sa bl.a. ”Är du snäll och lägger ned då för det blir… Det
stör samtalet här mellan oss om ni står och filmar.” och ”Jag säger att det stör
vårt samtal. Ska vi ha ett vanligt samtal med varandra så ska du inte stå och
filma.” BB blev sedan avbruten och lämnade AA som fortsatte att filma.
Mannen kallade till sig CC och sa att AA som frilansjournalist filmade honom,
att han inte ville bli filmad och att man inte har rätt att filma privatpersoner för
sådant bruk. CC gick fram till AA och sa till honom att sluta filma. Efter viss
diskussion sa CC att AA skulle bli avvisad om han inte slutade filma. AA
uppträdde hela tiden lugnt. Han befann sig utanför det avspärrade området och
uppgav för poliserna att han arbetar som frilansjournalist.

Utredning
Polismyndigheten (DD) yttrade sig över anmälan efter att ha gett berörda
befattningshavare tillfälle att lämna synpunkter.

Polismyndigheten lämnade följande redogörelse för polisens förberedelser inför
den aktuella sammankomsten.

      SD [Sverigedemokraterna] hade tillstånd av Polismyndigheten att anordna en
      allmän sammankomst den 24 augusti 2018 på Soltorget i Karlstad. …
      polisinsatschef tog beslut om att förbjuda tillträde till området för den allmänna
      sammankomsten med stöd av 24 § polislagen.
      Av den utsättningsinformation och polisinsatschefens order som upprättats …
      framgår bl.a. att om ordningsstörning eller oordning skulle uppstå så skulle
      platschef vara beredd att avge en tillsägelse eller ordningshållande befallning och
      därefter påbörja lagföring, om inte befallningen hörsammades.
      För stöd till gruppcheferna tog regional insatsledare (RIL) fram ett dokument
      benämnt ”Taktiska lösningar – juridik”. Av dokumentet framgick bl.a. att
      processen när någon störde allmän ordning var:
      1.   tillsägelse – hörsammar – ingen åtgärd,
      2.   tillsägelse – hörsammar inte – PL 13 §.
      Vid tillsägelse skulle det eftersträvas att bevisläget dokumenterades.
                                                                       Dnr 5727-2018     Sid 3 (7)




     Polismyndigheten har nationellt tagit fram en folder riktad till poliser i yttre
     tjänst om vad som gäller för demonstrationer och opinionsyttringar. Foldern
     behandlar översiktligt vad som gäller vid allmänna sammankomster.
Polismyndigheten redovisade följande uppgifter ur en promemoria som CC
upprättat ungefär en vecka efter händelsen.

     Dagen avslutades i Karlstad och när Jimmie Åkesson avslutat sitt tal gick han
     bakom Sverigedemokraternas bakgrundsskärm för att vara med på pressträffen
     som anordnades där.
     Jag och min grupp var satta att bevaka och skydda den polisiära avspärrningen
     som upprättats på platsen.
     I samband med att Jimmie Åkessons anförande avslutas och han går bakom
     skärmen påbörjas också demonteringen av utrustning som finns innanför
     avspärrningen. Avspärrningsbandet var fastsatt i en lastbil vars flak agerade som
     en hållare för en stor monitor och annan teknisk utrustning.
     Under tiden vi står och bevakar avspärrningen och demonteringen av
     utrustningen pågår, kommer ljud- och bildteknikern fram till mig och påkallar
     min uppmärksamhet. Han säger att det står en man mycket nära hans lastbil och
     därmed också avspärrningen. Mannen filmar honom och han upplever denna
     man som underlig och känner att mannen ofredar honom. Flera andra ur
     Sverigedemokraterna håller också på med demontering av rekvisita och upplever
     också att mannen är obehaglig och det är inte bara själva filmandet i sig som gör
     obehaget utan hans udda beteende i stort.
     Teknikern pekar på mannen och fortsätter med att säga att han tror att mannen på
     något sätt stör ut den tekniska utrustningen som finns på och i lastbilen.
     Teknikern uppger att mannen filmar honom mycket närgånget och förstår inte
     varför detta sker och upplever honom som kränkande, konstig och ofredande i
     sitt sätt att vara. Teknikern är tvungen att klättra på lastbilen vilket gör att
     mannen hamnar mycket nära honom vid flera tillfällen.
     Jag ser mannen och han tittar rakt mot oss. Jimmie Åkesson och pressträffen är
     dold och jag bedömer att den är omöjlig att se från mannens position.
     Jag går fram och tar kontakt med mannen som har en kamera fastsatt på sin
     kropp strax ovanför sin midja. Jag uppger till honom att teknikern känner sig
     ofredad och kränkt av honom och hans filmande. Jag säger också att teknikern
     upplever att hans utrustning störs ut av honom. Jag uppmanar honom att stå
     någon annanstans där han inte upplevs så närgången.
     Mannen visar inte upp någon presslegitimation och verkar helt oförstående till
     det jag säger till honom. Mannen visar eller säger ingenting som skulle göra
     gällande att han är journalist.
     När jag gjort det pratar jag åter igen med teknikern som fortsatt känner sig
     ofredad och väldigt illa till mods av mannens beteende. Mannen står fortsatt kvar
     och tittar mot oss. Det är oklart om hans filmkamera är på eller inte. Mannen
     visar inget intresse för Åkessons pressträff utan fokuserar helt på teknikern.
     Vid detta tillfälle är mannen den enda som står så nära lastbilen och
     avspärrningen. Hans närvaro sticker ut och tillsammans med hans beteende för
     det mina tankar mot att mannen har det som Säpo kallar onormal fixering. Jag
     bedömer att det finns lagstöd i att avvisa mannen enligt polislagen.
     Jag går fram till honom igen och ber honom sluta filma och respektera detta och
     om han inte gör det kommer han att avvisas. Mannen lämnar då platsen direkt.
     Efter att han lämnat platsen pratar jag med teknikern igen och han undrar vad
     han ska göra nu. Vi diskuterade möjligheten till polisanmälan men han ville
     avvakta.
                                                                         Dnr 5727-2018         Sid 4 (7)




Vidare redovisade Polismyndigheten följande synpunkter från CC som han
lämnat efter att ha tagit del av AA:s anmälan till JO med bifogade
filmsekvenser.

      Jag är fullt medveten om den långtgående rätten att filma och fotografera på
      allmän plats och givetvis så också under valmöten som bedrevs under sommaren
      2018.
      Fallet med AA hade sin kärna i att jag aldrig upplevde att AA filmade själva
      presskonferensen eller var en del av den, vilket jag också beskriver i min
      promemoria. När situationen uppstår är torgmötet sedan länge avslutat.
      AA lägger inget fokus på partiledare Åkesson och resten av partiet som står
      bakom lastbilen med journalister och har en pressträff. Denna pressträff är helt
      dold från AA:s position vilket man också kan se från hans egna filmer.
      Teknikern som flera gånger påkallar polisens uppmärksamhet upplever sig
      ofredad av AA och illa till mods av hans agerande och upplever också att AA på
      något sätt stör hans tekniska utrustning. Teknikerns upplevelse av situationen
      tillsammans med det som beskrivs i promemorian ansåg och anser jag
      fortfarande ligger till grund för ett avvisande enligt polislagens 13 §. Detta för att
      avvärja det straffbelagda beteendet ofredande.
      AA får, som jag upplever det och också av vad man kan se från filmerna, flera
      chanser att sluta med sitt beteende innan jag till slut säger att han kommer
      avvisas.
      Jag lämnar i övrigt ingen begränsning för AA att filma någon annanstans.
      Något avvisande enligt PL13 görs … formellt inte då AA lämnar platsen själv.
      Något protokoll skrivs därför inte. Dokumentation görs i form av att jag upplyser
      mina närmaste kollegor om det inträffade.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

      Det finns i sig inget förbud mot att fotografera och filma på offentlig plats. Det
      saknar i sammanhanget betydelse om det är en yrkesfotograf, en journalist eller
      någon annan som fotograferar.
      Polisassistenten CC har fört fram att han gjorde bedömningen att det fanns grund
      att avvisa AA från platsen enligt 13 § polislagen för att avvärja en straffbelagd
      handling (ofredande). Av de filmsekvenser som AA givit in till JO framgår att
      han översiktligt filmar en eller flera personer som monterar ned viss teknisk
      utrustning. I samband med att en person blir märkbart upprörd över filmningen
      koncentreras filmningen till att avse denna person. AA framstår som lugn och
      agiterar inte gentemot varken personen i fråga eller mot polismännen på plats.
      AA befann sig utanför den avspärrning som fanns på platsen.
      Polismyndigheten har viss förståelse för att det kan vara svårt för en enskild
      polisman att i en situation som var aktuell i ärendet göra bedömningen huruvida
      det sätt som en filmning genomförs på utgör ett straffbart beteende eller inte.
      Även vid en försiktig bedömning i efterhand anser emellertid Polismyndigheten
      att det som kommit fram inte visar att det fanns grund för bedömningen att AA:s
      agerande var straffbart eller i övrigt var ett sådant ordningsstörande beteende
      som kunde läggas till grund för ett avvisande enligt 13 § polislagen. AA:s
      agerande synes inte heller ha stört polismännens arbete på platsen. Det var därför
      felaktigt att uppmana AA att sluta filma vid äventyr att han annars skulle komma
      att avvisas från platsen. AA har uppenbarligen valt att hörsamma uppmaningen
      och lämna platsen. Med hänsyn till omständigheterna kan AA:s val att följa
      uppmaningen inte sägas ha skett med någon egentlig frivillighet.
      –––
                                                                   Dnr 5727-2018        Sid 5 (7)




      Sammanfattningsvis konstaterar Polismyndigheten att det saknades rättslig grund
      för att ingripa mot att AA filmade på platsen. Polismyndigheten beklagar det
      inträffade.
AA kommenterade vad som anförts i Polismyndighetens yttrande.

Rättslig reglering
Det finns inget generellt förbud mot att fotografera någon utan samtycke (se
NJA 2017 s. 393). Att fotografera eller filma någon på ett påträngande sätt kan
dock utgöra ett hänsynslöst beteende som är straffbart som ofredande.
Straffansvar för ofredande föreskrivs för den som fysiskt antastar någon annan
eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst
agerande, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt
(se 4 kap. 7 § brottsbalken). Straffansvaret är dock avgränsat till sådana
gärningar som utgör oacceptabla fridskränkningar, varför endast gärningar som
är ägnade att kränka någons frid på ett kännbart sätt är kriminaliserade. Genom
en sådan avgränsning undantas gärningar som kan vara ovälkomna, otrevliga
eller obehagliga men som den enskilde rimligen ska kunna tåla. (Se prop.
2016/17:222 s. 58 f.)

Om en person genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör
en omedelbar fara för denna får en polis avvisa eller avlägsna personen från ett
visst område eller utrymme, när det är nödvändigt för att ordningen ska kunna
upprätthållas. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att en
straffbelagd handling ska kunna avvärjas. (Se 13 § polislagen.)

En polis får även vidta åtgärder om någon som filmar agerar så att han eller hon
på ett konkret sätt hindrar polisens arbete eller t.ex. innebär en säkerhetsrisk.
Normalt finns det ett visst utrymme för olika bedömningar av om ett visst
agerande hindrar polisens arbete. Endast den omständigheten att den som filmar
beter sig provokativt eller har en negativ attityd är dock inte skäl för att hindra
honom eller henne från att filma. Att en polis känner obehag inför att filmas i
sin tjänsteutövning är inte heller ett sådant skäl. (Se JO 2019/20 s. 298 och
s. 358 samt mitt beslut den 10 februari 2020, dnr 3182-2018.)

I tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) finns
särskilda bestämmelser om anskaffarfrihet. Anskaffarfriheten innebär att var
och en har rätt att straffritt anskaffa uppgifter avsedda för publicering i ett
massmedium som omfattas av TF eller YGL, om inte något annat anges i dessa
grundlagar (se 1 kap. 7 § TF och 1 kap. 10 § YGL). Sådana uppgifter kan
anskaffas genom t.ex. filmning. Anskaffarfriheten gäller dock inte om
anskaffandet sker på ett sätt som i sig utgör ett brott (se 1 kap. 12 § TF och
1 kap. 18 § YGL).
                                                                    Dnr 5727-2018      Sid 6 (7)




Bedömning
Min granskning har avsett hur poliserna agerade mot AA när han filmade vid
det aktuella tillfället. Jag går därför inte in på frågan om hur polisernas åtgärder
dokumenterades efter ingripandet.

Av utredningen framgår att AA, som arbetar som frilansjournalist, har filmat en
man på allmän plats och att två poliser har sagt till AA att sluta filma sedan
mannen påtalat att han inte ville bli filmad.

AA befann sig utanför det område som polisen hade spärrat av när han filmade.
Av filmsekvenserna framgår att AA är lugn och att han inte uppträder
provocerande, vare sig mot mannen som han filmar eller mot poliserna.

En polis som ingriper i myndighetsutövning ger rent faktiskt uttryck för
samhällets maktbefogenheter, oavsett om han eller hon använder tvång eller
inte. En polis har därför anledning att räkna med att den som ett ingripande
riktar sig mot ofta uppfattar förhållandena som att han eller hon är tvungen att
följa polisens uppmaning. Den enskilde befinner sig typiskt sett i ett sådant
underläge att man inte kan tala om någon egentlig frivillighet i en sådan
situation. Det är därför viktigt att en polis inte uttrycker sig eller agerar på ett
sådant sätt att en enskild uppfattar det som ett tvång att agera på ett visst sätt
eller avstå från att göra något. (Se bl.a. SOU 1995:47 s. 145, JO 2019/20 s. 306
och mitt beslut den 10 februari 2020, dnr 3182-2018.)

Utrymmet är mycket litet för en polis att i sin tjänsteutövning ge uttryck för rent
personliga uppfattningar eller önskemål om att en person ska upphöra med ett
visst beteende, t.ex. att sluta filma (se mitt beslut den 10 februari 2020, dnr
3182-2018).

BB har avstått från att yttra sig i ärendet. Jag känner därför inte till hur han
resonerade när det gäller förutsättningarna att ingripa mot AA. Av
filmsekvenserna framgår att mannen som blev filmad sa att han inte ville bli
filmad och att BB då bad AA att ”lägga ned” och sluta filma, eftersom det
störde samtalet mellan dem.

Det har inte kommit fram någonting i utredningen som tyder på att AA genom
att filma på något konkret sätt hindrade poliserna i deras arbete, utgjorde en
säkerhetsrisk för någon eller agerade på ett sätt som innebar att det av något
annat skäl fanns rättsliga förutsättningar för att säga till AA att sluta filma.
Även om BB skulle ha resonerat på det sättet att han bara framförde ett eget
önskemål om att AA skulle sluta filma fanns det en uppenbar risk att AA, med
hänsyn till sammanhanget, uppfattade det som en uppmaning som han var
skyldig att följa. Sammantaget anser jag att BB agerade fel när han uttalade sig
på det sätt som han gjorde.

CC har anfört att han uppmanade AA att sluta filma eftersom han gjorde
bedömningen att det fanns grund för att annars avvisa AA från platsen för att
                                                                   Dnr 5727-2018       Sid 7 (7)




avvärja en straffbelagd handling. Enligt CC gjorde AA sig skyldig till ofredande
när han filmade mannen.

Straffbestämmelsen om ofredande gäller sådana oacceptabla fridskränkningar
som är ägnade att kränka någons frid på ett kännbart sätt. Som framgått ovan är
gärningar som kan vara ovälkomna, otrevliga eller obehagliga – men som den
enskilde rimligen ska kunna tåla – i princip inte kriminaliserade som ofredande.
Mot bakgrund av vad som kommit fram i utredningen när det gäller det sätt som
AA filmade på är det enligt min mening klart att hans agerade inte var
straffbart, vare sig som ofredande eller enligt någon annan bestämmelse. AA
uppträdde inte heller ordningsstörande på det sätt som avses i 13 § polislagen.
Det fanns därför inte grund att avvisa AA från platsen med stöd av denna
bestämmelse. Att AA valde att lämna platsen måste, i ljuset av det ultimatum
som han ställdes inför av CC, ses som en konsekvens av en befallning från CC.
CC agerade därför fel när han uppmanade AA att sluta filma och uppgav att AA
annars skulle bli avvisad.

En polis som i sin tjänsteutövning ingriper mot någon måste alltid ha klart för
sig vilka rättsliga förutsättningar som gäller för att ett ingripande ska kunna ske.
I detta fall har polisernas agerande inneburit att AA i sitt arbete som
frilansjournalist har hindrats från att filma på allmän plats trots att det inte
funnits grund för det. Agerandet har riskerat att inkräkta på den
grundlagsskyddade anskaffarfriheten. Det finns anledning att se allvarligt på det
inträffade.

Polismyndigheten ska kritiseras för polisernas felaktiga agerande.

Ärendet avslutas.
