# Allvarlig kritik mot Socialnämnden i Södertälje kommun för underlåtenhet att i tid utreda om en missbrukare behövde vård enligt LVM

JO 2018-06-29 dnr 5747-2016

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2018-06-29              5747-2016             1 (16)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Allvarlig kritik mot Socialnämnden i Södertälje kommun för under-
                        låtenhet att i tid utreda om en missbrukare behövde vård enligt LVM


                          Beslutet i korthet: AA hade under en lång tid missbrukat narkotika. Han avled i slutet
                          av augusti 2016. AA:s syster gjorde i en anmälan till JO gällande att socialtjänsten
                          inte snabbt nog hade vidtagit tillräckliga åtgärder för att hjälpa hennes bror.
                          I ärendet aktualiseras en rad frågor som gäller grundläggande krav på social-
                          nämndens handläggning och nämndens särskilda ansvar för att utreda och bistå
                          enskilda med allvarliga missbruksproblem. JO framhåller i beslutet att det ställs
                          relativt höga krav på nämnden att bedriva ett aktivt och adekvat utredningsarbete. JO
                          är särskilt kritisk till nämndens underlåtenhet att i tid genomföra en utredning enligt
                          7 § LVM. JO anser inte heller att socialnämnden, trots upprepade orosanmälningar
                          och klara indikationer beträffande AA:s hälsotillstånd och livssituation, gjort vad den
                          ska för att kunna bedöma allvarligheten i AA:s missbruk och behov av LVM-vård.
                          De brister som präglat nämndens handläggning i ärendet är sådana att JO anser att
                          det finns skäl att rikta allvarlig kritik mot nämnden.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade BB, syster till AA, på socialtjänsten i Södertälje
                        kommun. Hon uppgav bl.a. följande: AA behövde våren och sommaren 2016
                        stödinsatser till följd av ett långvarigt missbruk. Socialtjänsten vidtog inte
                        snabbt nog tillräckliga åtgärder för att hjälpa honom. AA avled i slutet av
                        augusti 2016.

## Utredning

JO lånade in vissa handlingar från socialtjänsten. Därefter begärde JO att
                        Socialnämnden i Södertälje kommun skulle yttra sig över vad AA:s syster hade
                        uppgett i sin anmälan.

                        Nämnden anförde i ett remissvar bl.a. följande:

## Redogörelse för ärendet

Bakgrund
                                AA har haft långvariga problem med blandmissbruk av framförallt olika
                                narkotiska preparat och varit aktuell hos socialtjänsten på grund av sitt missbruk
                                sedan 2004. Han har haft en rad insatser enligt socialtjänstlagen (2001:453),



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                Dnr 5747-2016        Sid 2 (16)




SoL. Han har tidigare inte varit aktuell för vård enligt lag (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall, LVM, enligt de noteringar som finns sedan 2004. Det
har under lång tid funnits misstanke om eventuell neuropsykiatrisk diagnos från
socialtjänstens sida och han har under en period bott på Änglagårdens
stödboende (nedan Änglagården), som ett led i socialtjänstens samverkan med
landstinget, där målet var att en neuropsykiatrisk utredning skulle utföras, den
utredningen blev inte slutförd.
Nedan följer en redogörelse för handläggningen av ärendet uppställd per datum.
Redogörelse för handläggningen
2016-03-16 En ansökan om vård och behandling mot missbruk av
bensodiazepiner och opiater inkom. Av journalanteckningen framgår att AA
deltog i metadonprogrammet via avdelning 44 (S:t Görans sjukhus). Han angav
enligt anteckningen att han hade svårt att avhålla sig från sidomissbruk. Han
hade skyddstillsyn från frivården. Han uppgav vid tillfället att han mådde "okej"
psykiskt.
2016-03-14 till 2016-03-21 Det gjordes försök att genomföra ASI-intervju (ASI
är en standardiserad bedömningsmetod för utredning och uppföljning som
används som underlag för planering och utveckling av vård och
behandlingsinsatser för vuxna personer med missbruks- eller missbruksrelaterade
problem). Endast halva intervjun genomfördes då AA vid ena tillfället var trött
och vid andra tillfället inte kom till inbokat möte. Den 17 mars 2016 togs det
formella beslutet att inleda utredning enligt 11 kap l §SoL.
2016-04-20 Möte hölls med metadonmottagningen, för att upprätta en
samordnad individuell plan (SIP). Det framkom bland annat att AA inte längre
skulle få metadon om han inte kom iväg till behandlingshem. AA själv ville till
Änglahuset, för det var där han fungerade bäst sist (det rör sig förmodligen om
en felskrivning i journalanteckningarna, övriga anteckningar utvisar att det var
Änglagården han varit på och ville tillbaka till, det är olika
institutioner/sammanställares anm.).
2016-04-26 Det beslutades, i samråd mellan socialsekreterare och
resultatenhetschef, att AA skulle erbjudas stöd och hjälp i kommunens egen regi,
enligt journalanteckning, skriftligt beslut upprättades den 24 maj, se nedan.
2016-05-04 Anmälan inkom från polisen angående omhändertagande enligt
lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer, LOB. AA
överfördes i sammanhanget till annan vård/tillsyn vid beroendemottagning vid
S:t Görans sjukhus.
2016-05-10 En överklagan angående avslag på vård vid behandlingshem inkom.
2016-05-12 Personal från metadonteamet kontaktade socialtjänsten med besked
om att AA riskerar utskrivning. AA kvarstod vid att han ville "komma bort" för
stabilisering av drogfrihet. Han önskade vid tillfället inte att remiss skulle
skickas till öppenvård eller stödboende.
2016-05-13 AA besökte socialtjänstens beroendeenhet tillsammans med systern,
BB Han medgav då att remiss skulle skickas till öppenvård och stödboende. Nytt
försök med ASI-uppföljning gjordes.
2016-05-16 Det utfärdades en remiss till stödboende och öppenvårdsbehandling
av socialsekreterare. Enligt telefonsamtal med personal vid metadoateamet var
AA utskriven och stod på nedtrappning under två veckors tid. Uppgift i
journalanteckning finns också om att LVM-anmälan skulle ha utfärdats av
behandlande läkare. Enligt journalanteckning 2016-05-23 har socialsekreterare
bett kontaktpersonen att kontrollera uppgiften om utfärdad LVM-anmälan och
nämnden har för närvarande ingen uppgift om att sådan anmälan verkligen
utfärdats.
                                                                    Dnr 5747-2016      Sid 3 (16)




2016-05-18 till 2016-05-23 Återkommande försök gjordes att nå AA för ASI-
uppföljning, men han kunde inte nås. Kontakter förekom med metadonteamet
och systern.
2016-05-24 Socialsekreterare nådde AA på telefon och ASI-intervju
genomfördes senare på dagen. Av dokumentation från intervjun framgår att
intervjuaren gjort bedömningen att AA hade ett måttligt alkoholproblem samt att
han hade ett påtagligt problem med narkotika och behov av hjälp. Han hade
under den senaste sexmånadersperioden använt flertal narkotiska preparat,
injicerat 6 av de senaste 6 månaderna och 10 gånger under de senaste 30
dagarna. Han hade tagit överdos av narkotika 2 gånger. AA:s egen bedömning
var att han hade ett mycket stort problem med narkotika. Av dokumentation från
intervjun framgår också att intervjuaren gjorde bedömningen att AA hade ett
påtagligt problem med den psykiska hälsan och behov av hjälp. AA hade upplevt
psykiska eller känslomässiga problem 30 av de senaste 30 dagarna. Han hade
varit påtagligt oroad för den psykiska hälsan de senaste 30 dagarna. Hans egen
bedömning var att han hade ett påtagligt behov av hjälp.
I nämndens elektroniska ärendehanteringssystem finns på samma datum en
uppgift om att överklagan ankomststämplad den 10 maj avvisats med stöd av
24 § förvaltningslagen (1986:223), dvs. som sent inkommen. Något beslutsbrev
har inte återfunnits och överklagan i original finns kvar i socialtjänstens fysiska
akt. Det är oklart vilket beslut som överklagades men det kan ha varit beskedet
som har samband med journalanteckning den 26 april, se ovan.
Beslut meddelandes om avslag på ansökan om vård vid stödboendet
Änglagården under pågående underhållsbehandling med metadon. Av beslutet
framgår att AA ville till Änglahuset (förmodligen en felskrivning,
sammanställares anm.) i syfte att komma bort frän Södertälje och få KBT. AA
erbjöds istället internt stödboende med tillgång till personal dygnet runt, i
kombination med öppenvårdsbehandling. Inom ramen för behandlingen skulle
han också kunna få behandling för sitt missbruk (se också nedan under
nämndens bedömning och synpunkter). Internt stödboende i kombination med
öppenvårdsinstater bedömdes vara tillräckligt mot bakgrund av de uppgifter om
missbruk som framkommit och den bedömdes vara mer ändamålsenlig för syftet
att uppnå en varaktig förändring.
Det noteras att beslutet är feldaterat med ett år, enligt uppgift i beslutet har det
fattats 2015-05-24, vilket är en felskrivning.
2016-05-25 Kontakter togs med stödboende. AA hade möjlighet till inflyttning.
Kontakt togs med personal på metadonprogrammet som lämnade besked om att
beslut om utskrivning var klart men att AA hade möjlighet till ny ansökan.
2016-06-07 Telefonsamtal hölls med personal vid metadonteamet, modern och
AA. AA var utskriven från metadonprogrammet, modern uttryckte stor oro. Han
befann sig i Stockholm för att tigga, men nåddes för information om möte
nästföljande dag.
2016-06-08 till 2016-06-09 SIP-möte hölls och tid för uppföljning bokades in.
Kontakter förekom med frivården som tagit upp AA för bedömning kring
eventuell ny metadonbehandling. Uppgift lämnades om avkunnad dom samt om
att AA blivit anmäld till övervakningsnämnden för misskötsamhet. Samma dag
fördes samtal med sjuksköterska vid metadonteamet, då AA ringt henne
angående möjlighet till behandling, Sköterskan har efter samtal med läkare med
personlig kännedom om honom lämnat beskedet att han först bör avtjäna
väntande fängelsestraff.
2016-06-10 Insats i form av skyddat boende internt (Motivation Ett) beviljades
för perioden den 13 juni till den 12 december 2016.
2016-06-16 Insats i form av rehabilitering i öppenvård beviljades för perioden
den 16 juni till den 16 december 2016, under förutsättning att AA deltog i
                                                                  Dnr 5747-2016         Sid 4 (16)




behandlingen samt att AA:s behov inte kunde tillgodoses på annat satt och att
AA tillförsäkrades en skälig levnadsnivå.
2016-06-27 Orosanmälan inkom från AA:s syster med uppgifter om ångest och
beroendeproblematik. Socialsekreterare har samma dag talat med systern i
telefon.
2016-06-29 AA uteblev från inbokat möte med socialtjänstens missbruksenhet.
Han talade däremot med handläggare vid försörjningsstöd och angav att ingen
annan insats (syftar till skyddat boende) var aktuell för honom innan han fick
tillbaka metadonbehandlingen, eftersom han självmedicinerade och inte mådde
bra.
2016-07-05 LVM-anmälan inkom från frivården. Av LVM-anmälan framkom att
AA vid besök den 15 juni 2016 tagit heroin samt varit mycket orolig och
uppgiven för hur han skall klara sommaren utan substitutionsbehandling. AA
beskrev hur han dagligen använde heroin för att kunna fungera i vardagen.
Frivården var orolig för honom med hänsyn till missbruket och hans förmåga att
sköta behandling i öppenvård. Frivården upplevde oro kring att AA utsatte sin
hälsa för fara och löpte uppenbar risk att förstöra sitt liv. Frivården anmälde detta
enligt 6 § LVM. (Anmälan aktualiseras den 25 augusti se nedan). Samma dag
fördes samtal med metadonteamet. Sjuksköterska angav som krav på behandling
att AA skulle vara fri från bensodiazepiner i en till två månader innan
behandling. Han angavs tidigare ha blivit utskriven från metadonteamet vid 7-8
tillfällen under åren.
2016-07-06 Samrådsmöte hölls angående eventuell remiss till Capio Maria,
boendeinsatsen avslutades på Motivation Ett, medan insatsen rehabilitering i
öppenvård kvarstod. Möjlighet till boende på annat boende i kommunen,
Härberget kvarstod. Härberget är ett boende där man får vistas även om man är
påverkad.
2016-07-11 Orosanmälan inkom från AA:s moder som berättade att han varken
mådde fysiskt eller psykiskt bra. Remiss sändes till Capio Maria med fråga om
AA uppfyllde kraven för underhållsbehandling (med metadon). Kötiden var
enligt telefonsamtal samma dag lång, beskedet var att bedömningssamtal borde
kunna bokas in i oktober/november.
2016-07-13 Uppsökare berättade att AA inte velat följa med till sjukhus för
avgiftning, men däremot önskat klargörande samtal med utredande
socialsekreterare. Han angav att han för närvarande inte kunde nås på
mobiltelefon.
2016-07-14 till 2016-07-15 Socialsekreterare kontaktade AA:s syster och fick
besked om hans nya mobiltelefonnummer. Socialsekreterare fick tag i AA
samma dag och bokade tid för möte med honom och systern den 21 juli.
2016-07-21 Möte hölls och överenskommelse gjordes att AA skulle till Capio
Maria för inneliggande avgiftning. AA återtog enligt journalanteckning ansökan
om stödboende, dvs. sina frivilliga insatser via socialtjänsten, utom rehabilitering
i öppenvård som syftade tid att hjälpa till med förnyad ansökan till
metadonteamet och minnesutredning. Insats i form av stödboende avslutades och
erbjudandet hade aldrig antagits.
2016-07-22 Uppdrag lämnades till uppsökare om omedelbar transport till S:t
Görans sjukhus, BAS samt att ta reda på AA:s inställning till
nykterhet/drogfrihet och göra en LVM-bedömning.
2016-07-27 Orosanmälan inkom från AA:s moder, då han inte har hörts av sedan
i måndags (25 juli), han var då sjuk och kräktes, hon angav att det fanns en
planering han inte följde.
2016-07-28 Uppdrag till uppsökare återaktualiserades. Uppdrag gavs att
kontrollera hur AA mår och motivera honom att söka hjälp på socialtjänstens
missbruksenhet samt kontrollera eventuellt behov av avgiftning m.m.
                                                                Dnr 5747-2016       Sid 5 (16)




2016-07-29 (Fredag kväll) Orosanmälan inkom från systern till socialjouren.
Systern hade blivit kontaktad av en kvinna som hittat ett sjukhusarmband på sin
altan (jfr anmälan). AA hade enligt uppgifterna blivit körd till Capio Maria av
uppsökare, men blev av någon anledning inte inlagd utan skulle avgifta sig själv.
2016-07-30 Enligt ärenderapport från socialjouren har AA återfunnits utanför
moderns dörr 05:00 på morgonen, ur stånd att ta hand om sig själv, kissat och
bajsat på sig m.m. Systern körde honom till beroendeakuten S:t Göran, men han
blev inte inlagd då han inte hade narkotika i blodet.
2016-08-03 LVM-anmälan från beroendeakuten, S:t Görans sjukhus inkom. I
anmälan daterad den 30 juli anges att AA tar diverse droger och har varit
förvirrad samt att anhöriga har varit väldigt oroliga. Den 3 augusti inkom också
anmälan om omhändertagande vid Stockholms centralstation den 29 juli, enligt
LOB.
2016-08-04 Skrivelse som förberedelse för utredning enligt LVM påbörjades,
där bland annat LVM-anmälan från frivården i juli månad tas upp. Beslut
fattades också samma dag att lägga ned utredning enligt 7 § LVM då behovet
bedömdes kunna tillgodoses enligt 4 kap l § SoL. Beslutet att lägga ner
utredningen motiverades med att AA samtyckte till insatser, hade kontakt med
beroendemottagningen samt med att han sökt öppenvårdsbehandling (av
motiveringen framgår inte vilken bedömning man gjort kring samtyckets
varaktighet över tid, sammanställares anm).
2016-08-04 till 2016-08-05 Utredning enligt 11 kap l § SoL inleddes på nytt.
Orosanmälningar från system inkom. Stor oro uttrycktes. Här återfinns också
berättelsen om hur AA återfunnits i Uppsala veckan innan samt hur han varit på
akuten sedan han skadat huvudet när han fallit på grund av kramper (jfr
anmälan). Systern angav att situationen inte var fungerande för familjen.
2016-08-09 Personal från metadonteamet angav att krav på institutionsvård för
att kunna återfå metadon var återupptagen.
2016-08-11 till 2016-08-12 E-postmeddelande från systern inkom efter besök
hos läkare. Systern uttryckte stor oro. Systern fick informationen från
läkarbesöket (se nedan) men vidhöll stor oro på grund av att AA inte angavs vara
i stånd att ta vara på sig själv och familjen måste övervaka honom ständigt.
Samma dag inkom ytterligare orosanmälan från henne. Redan nästföljande dag
inkom ny information med oro.
2016-08-11 Kontakt med läkare skedde. Läkaren angav att AA varit drogfri i två
veckor. Han hade lämnat övervakade urinprover tre gånger per vecka på
Södertälje beroendemottagning (han bör, utifrån uppgifter från familjen, ha varit
övervakad av dem under perioden/sammanställares anm.). Enligt utlåtandet
fanns inget öppet psykotiskt vid undersökningstillfället, ingen suicidrisk
bedömdes och den angivna diagnosen i intyget är psykiska störningar och
beteendestörningar orsakade av opiatmissbruk. I väntan på underhållsbehandling
sattes Naltrexon in som spärrmedicinering.
2016-08-15 Ny information om oro från systern inkom, med uppgift om att AA
förvunnit från öppenvården, att modern letade på stan och att fadern fått problem
med hjärtat. Fråga om det finns någonstans AA kan vara tills fadern återhämtat
sig ställdes.
2016-08-16 Bedömning gjordes i samråd med öppenvården, att AA inte klarade
behandling i öppenvården.
2016-08-18 Samtal fördes mellan socialsekreterare och resultatenhetschef.
Planering gjordes om placering vid behandlingshem i syfte att AA skulle
genomgå neuropsykiatrisk utredning via metadonteamet, enligt
journalanteckning.
2016-08-25 till 2016-08-26 Diskussioner fördes med Änglagården som den
26 augusti meddelade att de hade möjlighet att ta emot AA omedelbart efter
                                                                 Dnr 5747-2016        Sid 6 (16)




initial läkarbedömning på S:t Göran. Samma dag meddelade metadonteamet att
de hade möjlighet till neuropsykiatrisk utredning av AA. Handläggande
socialsekreterare försökte nå AA per telefon, SMS, den 26 samt den 29 augusti.
Hon talade även med fadern samma dag och skickade e-post till systern.
2016-08-26 LVM-anmälan från frivården från 2016-07-05 aktualiserades, enligt
aktualiseringen har AA uppträtt uppenbart påverkad vid besök hos frivården
2016-08-25.
2016-08-27 AA avled, men hittades först senare, i Stuvsta.
2016-08-29 Enligt e-postmeddelande från systern har AA varit borta sedan
fadern skulle hämta honom för provtagning hos beroendeenheten i fredags (den
26 augusti, sammanställares anm.) och han var påtänd. Enligt uppgift från
socialjouren som också baseras på uppgifter från systern ska han ha varit
försvunnen sedan torsdagen.
2016-08-30 Ny orosanmälan från systern inkom, då anges att AA varit
försvunnen sedan den 25 augusti. Beslut togs att inleda utredning enligt 7 §
LVM, handräckningsbegäran sändes till polismyndigheten i syfte att då AA
återfanns föra honom till S:t Görans beroendeenhet för läkarundersökning
(LVM).
2016-00-02 [rätteligen 2016-09-02; JO:s anm.] Uppdrag lämnades till
socialjouren att åka till AA:s lägenhet och göra ett omedelbart omhändertagande
enligt 13 § LVM om han påträffades.
[…]
Nämndens bedömning och synpunkter
Överklagan
Beslut fattades, enligt journalanteckning, att AA skulle erbjudas insatser i intern
regi i form av stödboende med bemanning dygnet runt i kombination med
behandling mot sitt missbruk i ett tolvstegsprogram som bedrevs av kommunens
öppenvård, den 26 april 2016. Skriftligt beslut om detta fattades den 24 maj (se
under nästa rubrik).
En överklagan, från AA, som handlade om att han ville ha plats på
behandlingshem, inkom enligt ankomststämpel den 10 maj 2016. Denna
överklagan finns kvar i original i akten och har inte vidarebefordrats till
förvaltningsrätt. Enligt uppgift i nämndens ärendehanteringssystem har en
överklagan avvisat enligt 24 § förvaltningslagen, dvs. en överklagan har avvisats
som sent inkommen. Det är för sammanställare oklart vilket beslut som
överklagats, även om det kan röra muntligt besked, som lämnats efter samråd
mellan handläggare och resultatenhetschef den 26 april (det är dock i så fall
oklart varför överklagan ansetts sent inkommen). Något skriftligt
avvisningsbeslut finns inte dokumenterat.
Förfarandet är naturligtvis under kritik. Ett skriftligt beslut skulle fattats den
26 april eller vid den tidpunkt beslut som överklagan tagit sikte på fattats. Även
när så inte skett utan beslutsbrevet skrevs något senare skulle en regelrätt
rättidsprövning skett i samband med att överklagan inkom. En sökande har
vidare rätt till skriftligt, överklagbart beslut när en överklagan avvisas, något
sådant beslutsbrev har inte återfunnits.
Nämndens beslut den 24 maj 2016
ASI- intervju av vilken framgick att AA hade stora problem med såväl sitt
missbruk av narkotika som sitt psykiska mående gjordes den 24 maj 2016. Den
24 maj 2016 fattades också ett avslagsbeslut beträffande AA:s ansökan om
extern placering på stödboendet Änglagården. Vård på hemmaplan bedömdes då
mer ändamålsenlig i förhållande till den framkomna problematiken.
Motiveringen av beslutet framgår i övrigt av sammanställningen ovan och av
beslutet, som ju redan sänts till JO.
                                                                  Dnr 5747-2016         Sid 7 (16)




Nämnden vill i sammanhanget betona att stödboendet Änglagården inte är ett av
nämnden godkänt externt behandlingshem för missbruk, utan ett stödboende.
Kommunens interna stödboende har högre bemanning. Orsaken till att AA ville
till Änglagården var att han tidigare varit där för neuropsykiatrisk utredning (i
samverkan med landstinget), som inte avslutats - och att han hade goda minnen
därifrån. Han angav ju också att han ville komma bort från Södertälje.
Änglagårdens stödboende har dock ingen tolvstegsbehandling och bedriver inte
heller KBT. Den beviljade vården bedömdes därmed som mer ändamålsenlig.
Förutsättningen för fortsatt drogfrihet i Södertälje bedömdes högre om han fick
behandling här. Bedömningen som gjordes vid tidpunkten för beslutet var att de
beviljade insatserna skulle vara tillräckliga. Det kan betonas att AA vid
tidpunkten gav uttryck för insikt i sin missbruksproblematik och för en
motivation att komma till rätta med den.
LVM-anmälan den 5 och 30 juli samt den 26 augusti
Handläggning och bedömning av LVM-anmälan från frivården den 5 juli torde
inte ha skett under juli månad, men det framgår av journalanteckningar att
handläggare vidtagit åtgärder samt varit i kontakt med både professionellt
nätverk, AA. själv och hans syster. AA och systern har varit på möte vid
socialtjänstens missbruksenhet. Det noteras att AA i möte inom ramen för dessa
kontakter, enligt journalanteckning den 21 juli, återtog sin ansökan om (internt)
stödboende.
LVM-anmälan den 30 juli gjordes vid en tidpunkt då AA inte fick vård vid
beroendeenheten, S:t Görans sjukhus, med motiveringen att han inte hade
narkotika i blodet. Den baserades på närståendes oro. Vid tidpunkten gjordes
bedömningen av nämnden, att AA samtyckte till frivilliga insatser. Det hade
varit värdefullt om det gjorts en tydligare bedömning kring vilka åtgärder
samtycket omfattade och framförallt kring samtyckets varaktighet över tid.
LVM-anmälan från frivården aktualiserades den 26 augusti, då AA anges ha
uppträtt påverkad där den 25 augusti. Vid den tidpunkten reagerade nämnden
med att bereda ett LVM, den 30 augusti, när AA också anmälts förvunnen. Det
visade sig, som anmälaren konstaterat, vara för sent
Nämndens sammanfattande bedömning
Nämnden anser sig ha brustit i handläggningen vad avser AA:s ansökan om vård
för sitt missbruk i mars 2016 och fram till augusti 2016. Bristerna har bestått i att
dokumentation är bristfällig och svåröverskådlig. En brist har också funnits i så
måtto att ett beslut om avslag troligen meddelats muntligen (skriftligt beslut
meddelades först sedan det muntliga beskedet överklagats) och att en överklagan
avvisats utan skriftligt beslut.
LVM-anmälan inkommen den 5 juli 2016 togs inte upp för närmare utredning, i
direkt anslutning till att den kom in, vissa åtgärder vidtogs dock, som beskrivits.
LVM-anmälan som inkom den 30 juli hade snarast karaktär av rapportering av
närståendes oro. Bedömningen som gjordes efter anmälan, att AA på tillförlitligt
sätt samtyckte till frivilliga insatser, har utifrån bakgrunden i ärendet kunnat
motiveras tydligare, särskilt i fråga om hur beslutsfattaren tänkt kring samtycket
över tid. Det har vidare funnits brister i hur handläggningen av anmälan
dokumenterats och registrerats.
Samverkan har skett med närstående och samverkan har också dokumenterats.
Det som ingen ville skulle hända inträffade, att närståendes och AA:s egen oro
för att han inte skulle överleva sommaren besannades. Dokumenterad kontakt
mellan familj och missbruksenhet efter dödsfallet saknas, däremot har det funnits
möjlighet till samtal med ett anhörigstöd, som modern använt sig av.
Nämnden understryker att nämndens verksamhet på detta område är av en natur
där bedömningar förknippade med risker görs och att det inte helt går att
förebygga att det senare händelseförloppet utvecklas på ett sätt som man inte
bedömt. Frivillig vård är också att föredra så länge det finns möjlighet till det.
                                                                          Dnr 5747-2016        Sid 8 (16)




      Nämnden anser som framgått dock att det har funnits brister i handläggningen i
      av ärendet. Nämnden kommer till följd av detta se över sina rutiner för att söka
      hindra att den uppkomna situationen inte ska inträffa igen - och ber att få
      återkomma i denna fråga, om mer utförlig redovisning i denna del önskas.
      Nämnden utreder också dock även ärendet enligt bestämmelser om anmälan av
      missförhållanden i 14 kap SoL (Lex Sarah).
      Två förbättringsåtgärder som nämnden planerar är att:
               1) Upprätta ny rutin för klienter med pågående substitutionsbehandling,
               i syfte att säkerställa att tillförlitlig bedömning kring deras behov av
               vård enligt LVM görs, vid fall av utskrivning på grund av
               sidomissbruk. Rutinen ska också innehålla vägledning för uppföljning
               av beviljade insatser enligt SoL och åtgärder om planering inte följs.
               2) Förbättra system för interkontroll, så att ärenden följs upp i syfte att
               säkerställa att rutiner följs och rätt åtgärder vidtas - samt säkerställa att
               minst två handläggare deltar i den löpande planeringen.
      Nämnden understryker avslutningsvis att en orsak till misstag i hanteringen är att
      missbruksenheten i Södertälje under lång tid haft problem med att bemanna sin
      verksamhet och att det under sommaren 2016 rådde stor brist på rutinerade
      socialsekreterare, som var inarbetade i verksamheten.
AA:s syster kommenterade remissvaret.

JO hämtade in vissa kompletterande uppgifter från socialtjänsten.

Rättslig reglering
Socialnämnden ska aktivt sörja för att en missbrukare får den hjälp och vård
som han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket (5 kap. 9 §
socialtjänstlagen [2001:453], SoL). Vård inom socialtjänsten ska ges en
missbrukare i samförstånd med honom eller henne enligt bestämmelserna i
socialtjänstlagen. En missbrukare ska dock under vissa förutsättningar ges vård
utan samtycke. Bestämmelser om tvångsvård finns i lagen (1988:870) om vård
av missbrukare i vissa fall, LVM.

Vård med stöd av LVM ska beslutas om 1) någon till följd av ett fortgående
missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård
för att komma ifrån sitt missbruk, 2) vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt
bestämmelserna i SoL eller på något annat sätt, och 3) han eller hon till följd av
missbruket utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, löper en
uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller kan befaras komma att allvarligt skada
sig själv eller någon närstående (4 § LVM).

Beslut om tvångsvård fattas av förvaltningsrätten efter ansökan av socialnämnden
(5 och 11 §§ LVM).

Socialnämnden får besluta att en missbrukare omedelbart skall omhändertas,
om det är sannolikt att missbrukaren kan beredas vård med stöd av LVM och
rättens beslut om vård inte kan avvaktas på grund av att missbrukaren kan antas
få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat om han eller hon inte får omedelbar
vård eller på grund av att det finns en överhängande risk för att missbrukaren
                                                                     Dnr 5747-2016   Sid 9 (16)




till följd av sitt tillstånd kommer att allvarligt skada sig själv eller någon
närstående (13 § LVM).



Myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med
missbrukare är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de får
kännedom om att någon kan antas vara i behov av vård enligt LVM, en s.k.
LVM-anmälan (6 § LVM).

Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda en utredning av vad som genom
ansökan, anmälan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och
som kan föranleda någon åtgärd av nämnden (11 kap. 1 § SoL). När
socialnämnden genom en anmälan eller på något annat sätt har fått kännedom
om att det kan finnas skäl att bereda någon tvångsvård ska nämnden inleda en
s.k. LVM-utredning (7 § LVM).

När en LVM-utredning har inletts ska nämnden, om det inte är uppenbart
obehövligt, besluta om läkarundersökning av missbrukaren och utse en läkare
för undersökningen (9 § LVM). Läkaren ska i ett intyg ange missbrukarens
aktuella hälsotillstånd.

Bedömning
Inledning
I ärendet aktualiseras flera frågor som rör nämndens handläggning av ärendet
om AA Jag vill redan här framhålla att JO:s granskning är inriktad på det som
man brukar kalla den formella handläggningen av ett ärende. Det innebär att JO
inte brukar uttala sig om rena s.k. bedömningsfrågor, t.ex. i frågan om en
socialnämnd i ett enskilt fall borde ha beviljat en person en viss biståndsinsats.
Det finns inte skäl att i detta ärende göra ett undantag från den principen. I det
följande kommer jag att uppehålla mig vid några frågor om de grundläggande
krav som ställs på socialnämndens handläggning av ett ärende av det nu
aktuella slaget.

AA avled i slutet av augusti 2016. Som jag kommer att redovisa i det följande
finns det allvarliga brister i nämndens handläggning av ärendet. Jag vill dock
redan inledningsvis nämna att även om ärendet inte har handlagts på ett i alla
delar korrekt sätt, så innebär det inte att jag kan dra den slutsatsen att den
tragiska händelseutvecklingen med säkerhet hade kunnat undvikas om nämnden
bedrivit ett mer aktivt och adekvat utredningsarbete. Så mycket kan dock sägas
att tvångsvård enligt LVM ger helt andra möjligheter än frivillig vård enligt
SoL att vidta tämligen långtgående och ingripande åtgärder för att förhindra att
den enskilde går under på grund av sitt missbruk. Tvångsvården syftar till att
genom behövliga insatser motivera missbrukaren så att han eller hon kan antas
vara i stånd att frivilligt medverka till fortsatt behandling och ta emot stöd för
att komma ifrån sitt missbruk.
                                                                   Dnr 5747-2016       Sid 10 (16)




Huvudfrågan nu är, förenklat uttryckt, om nämnden gjort vad den ska göra när
det gäller personer som har allvarliga missbruksproblem. I beslutet kommer jag
att uttala mig om huruvida nämnden under sommaren 2016 dröjde för länge
med att inleda en utredning enligt 7 § LVM. Jag kommer också att gå in på om
nämnden, när en utredning om tvångsvård väl hade inletts i början av augusti
2016, borde ha avslutat utredningen därför att AA förklarade att han var positiv
till att få hjälp.

Innan jag går in på huvudfrågan kommer jag att behandla ett par frågor som mer
generellt gäller de krav som ställs på dels den dokumentation som behöver ske i
ett ärende, dels handläggningen i nämnden av en ansökan om bistånd till vård.

Dokumentation
Handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om
stödinsatser, vård och behandling ska enligt 11 kap. 5 § SoL dokumenteras.
Dokumentationen ska utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt
faktiska omständigheter och händelser av betydelse. När det gäller
dokumentationen kan jag även hänvisa till Socialstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd om dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL,
LVU, LVM och LSS [SOSFS 2014:5]).

Dokumentationsskyldigheten utgör grunden för en rad andra
förvaltningsrättsliga regler som tillsammans syftar till att garantera den
enskildes rättssäkerhet. En fungerande dokumentation är t.ex. en av
förutsättningarna för insyn i och kontroll av verksamheten och har betydelse vid
en eventuell överprövning.

JO har vid flera tillfällen uttalat att det inte är tillräckligt att endast anteckna
uppgifter som kan ha betydelse för utgången i ett ärende. Alla beslut och
åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av
betydelse bör redovisas. Även uppgifter som enbart rör ärendets gång och som
inte direkt tillför ärendet sakuppgifter bör i stor utsträckning dokumenteras.
Sådana uppgifter kan t.ex. gälla att det har förekommit kontakter med parter,
andra personer eller myndigheter. En god dokumentation i ett ärende underlättar
överblicken av handläggningen av ärendet. Dokumentationen är också en
förutsättning för att den som berörs av ärendet och andra, t.ex. domstolar och
JO, ska kunna följa ärendets gång. Detta är viktigt inte minst när den enskildes
frågor i anledning av ett ärende involverar och hanteras av flera myndigheter.
Det är i sammanhanget inte tillfredsställande att det i ett ärende inte framgår
vilka överväganden och bedömningar som har gjorts, t.ex. beträffande frågan
om den enskildes vårdbehov och under vilka former vården lämpligen bör
genomföras.

Socialnämnden har i sitt remissvar uppgett att den vid handläggningen av AA:s
ärende inte uppfyllt kraven på dokumentation. Jag kommer längre fram i
beslutet ge exempel på brister i nämndens dokumentation som fortsättningsvis
bör undvikas. Jag nöjer mig nu med att framhålla att dokumentationen i ett
                                                                    Dnr 5747-2016       Sid 11 (16)




ärende är viktig för en rättssäker handläggning och att brister i den riskerar leda
till att t.ex. nödvändiga åtgärder inte vidtas eller att insatser genomförs för sent.
Ofullständig eller svårtolkad dokumentation riskerar också få till konsekvens att
en insats inte anpassas till den enskildes behov på ett optimalt sätt eller i värsta
fall blir helt meningslös för den enskilde. Detta gäller inte minst när flera
handläggare är inblandade i ärendet eller om flertalet kontakter tagits med t.ex.
andra myndigheter och olika slags vårdgivare.

Jag kan instämma i de slutsatser som nämnden själv dragit men kan samtidigt
konstatera att nämnden nu förefaller vara medveten om den betydelse som en
korrekt dokumentation har för en rättssäker handläggning. Det finns därför inte
anledning för mig att här närmare uppehålla mig vid saken.

Handläggningen av ett överklagande
Den andra frågan som jag inledningsvis vill behandla rör handläggningen av
den ansökan om bistånd till vård som AA gjorde den 16 mars 2016. Han
ansökte då om vård vid stödboendet Änglagården. Det framgår inte annat än att
hans ansökan föranlett några tjänstemän vid nämndens förvaltning att den 26
april diskutera den. Såvitt framgår kom de då fram till att erbjuda honom stöd
och hjälp i kommunens egen regi i stället för vård vid Änglagården. Ett formellt
skriftligt beslut rörande avslaget verkar ha upprättats först ungefär en månad
senare, nämligen den 24 maj. AA hade i och för sig fått ett muntligt besked om
att han inte beviljades den vårdplats på Änglagården som han hade ansökt om.
Att ett skriftligt beslut upprättades först efter en månad är dock givetvis inte alls
tillfredsställande.

Under tiden från det att AA fick ett muntligt besked om avslag på sin ansökan
och till att ett skriftligt beslut upprättades, kom han den 10 maj in med ett
överklagande till nämnden, som enligt remissvaret kan ha avsett det muntliga
beslutet den 26 april.

Det råder stor oklarhet om hur detta överklagande handlades. Enligt remissvaret
finns det i det elektroniska ärendehanteringssystemet en notering om att
överklagandet har avvisats därför att det hade kommit in för sent. Om
överklagandet gällde beslutet den 26 april har jag för egen del svårt se hur
nämnden kan ha gjort den bedömningen eftersom AA hade tre veckor på sig att
överklaga beslutet räknat från den dag då han fick besked om beslutet.
Nämnden har i sitt yttrande inte närmare redogjort för sin syn på saken. Oavsett
hur det förhåller sig med detta framgår det av nämndens remissvar att det i
akten inte finns något beslut om att avvisa överklagandet. Detta talar för att det
inte fattades något sådant beslut. Överklagandet skulle i så fall ha
vidarebefordrats till förvaltningsrätten efter nämndens rättidsprövning. Enligt
yttrandet finns dock överklagandet i original kvar i akten. Jag tvingas konstatera
att handläggningen av överklagandet är bristfällig och att det i efterhand inte går
att slå fast vad som egentligen har hänt. Att det inte går att förstå hur nämnden
har hanterat överklagandet är ett exempel på bristfällig dokumentation som inte
                                                                Dnr 5747-2016     Sid 12 (16)




får förekomma med hänsyn till risken för rättsförluster för den enskilde. Som
jag redan nämnt är en fungerande dokumentation en av förutsättningarna för
insyn i och kontroll av verksamheten och har betydelse vid en eventuell
överprövning.

Jag övergår nu till att behandla den huvudsakliga frågan som gäller nämndens
insatser för AA från våren 2016 till det att han avled den 27 augusti 2016.

Handläggningen av AA:s ärende under våren och sommaren 2016
AA hade ett långvarigt blandmissbruk. Det fanns indikationer på att AA även
hade problem av psykiatrisk karaktär. Han hade sedan 2004 beviljats olika
frivilliga insatser med stöd av bestämmelserna i socialtjänstlagen. Under den
period som min granskning avser, dvs. våren och sommaren 2016, hade han
beviljats bland annat s.k. öppenvårdsinsatser.

Våren fram till juni 2016
Den 16 mars 2016 gjorde AA en ansökan om att få vård och behandling på
grund av sitt missbruk av bensodiazepiner och opiater. Nämnden beslutade
nästa dag, den 17 mars, att enligt 11 kap. 1 § SoL inleda en utredning rörande
AA:s ansökan. Utredningen avslutades den 14 juni 2016. Det fattades då ett
beslut om en ”boendeinsats”. Det upprättades emellertid inte någon skriftlig
utredning som redovisade bl.a. vilka åtgärder som hade vidtagits under
handläggningen av ärendet, hur AA:s situation var och vilka bedömningar som
nämnden gjorde rörande hans behov av vård och behandling.

Under våren 2016 deltog AA i metadonprogrammet vid S:t Görans sjukhus i
Stockholm. Sjukhuset underrättade förvaltningen om att AA skulle skrivas ut
från programmet om han inte fick plats på ett behandlingshem. Den 16 maj fick
förvaltningen besked om att AA hade skrivits ut från programmet och att han
”stod på nedtrappning” under två veckor.

Den 24 maj fick handläggaren en kontakt per telefon med AA och genomförde
en intervju med honom. Den tjänsteman som genomförde intervjun bedömde att
AA hade ett påtagligt problem med narkotika och behövde hjälp. Vid intervjun
berättade AA bl.a. att han hade injicerat narkotika tio gånger under de senaste
trettio dagarna och tagit en överdos vid två tillfällen.

De uppgifter som AA lämnade bör ha föranlett oro för hans förhållanden. Till
den oron som AA själv gav uttryck för kan läggas att en handläggare vid
socialförvaltningen hade haft kontakt med S:t Görans sjukhus drygt en vecka
tidigare. I det sammanhanget synes förvaltningen ha fått information om att
AA:s behandlande läkare hade gjort en LVM-anmälan. Det är oklart om någon
anmälan verkligen hade gjorts och om den kom in till nämnden. Enbart
uppgiften om att sjukhuset hade diskuterat en anmälan om oro för AA. bör dock
ha utgjort tillräckliga skäl för förvaltningen att utan dröjsmål bedöma AA:s
behov av akuta insatser.
                                                                   Dnr 5747-2016       Sid 13 (16)




Som jag redan nämnt hade det bedrivits en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL
sedan mitten av mars månad. Förvaltningen hade därefter i april och maj flera
kontakter med AA., AA:s syster. och ”metadonprogrammet” vid S:t Görans
sjukhus. Det framgår att det var svårt att få till stånd ett varaktigt samarbete med
AA rörande utredningen. De åtgärder som vidtogs under utredningen förefaller i
allt väsentligt ha begränsat sig till att ta emot uppgifter som gällde AA:s
deltagande i metadonprogrammet och frågor om AA:s deltagande i
öppenvårdsbehandling eller placering i ett behandlingshem. Såvitt framgår av
nämndens remissvar hämtade nämnden under den tiden inte in några uppgifter
som gav ett klart svar på omfattningen av AA:s missbruk, AA:s aktuella
hälsotillstånd eller vilket behov av vård som AA egentligen hade.

Även om det fanns skäl för att vara orolig för AA anser jag likväl inte att det är
uppenbart att nämnden vid den tidpunkten borde ha inlett en utredning enligt
7 § LVM. Däremot är det anmärkningsvärt att nämnden under drygt två
månader inte skaffat sig en klar uppfattning om missbrukets omfattning givet de
indikationer om AA:s hälsotillstånd som ostridigt nått förvaltningen.

Handläggningen under juni och juli 2016
I slutet av juni gjorde AA:s syster en anmälan till socialnämnden om oro för AA
på grund av bl.a. hans beroendeproblematik. Den 11 juli 2016 gjorde också
AA:s mor en anmälan om oro för AA. De gjorde också ytterligare anmälningar
rörande AA den 27 juli och den 29 juli 2016. Nämnden kan givetvis inte bortse
från anmälningar som en anhörig gör. Tvärtom ska nämnden kritiskt granska
uppgifterna i en sådan anmälan. I detta fall hade nämnden sedan tidigare haft
kontakt med AA:s anhöriga och borde därför ganska enkelt ha kunnat bilda sig
en egen uppfattning av om anmälningarna borde föranleda någon åtgärd, och då
i första hand att inleda en utredning enligt 7 § LVM. Av nämndens remissvar
framgår inte vilka närmare bedömningar som nämnden gjorde av uppgifterna i
systerns och moderns anmälningar. De bedömningar som eventuellt gjordes
borde ha dokumenterats av de skäl som redovisats ovan.

Även om nämnden inte fäste särskilt stor vikt vid de anhörigas anmälningar kan
noteras att frivården den 5 juli gjorde en formell anmälan om oro för AA enligt
6 § LVM. Av den anmälan framgick att AA vid ett besök hos frivården den
15 juni 2016 hade berättat att han ”tagit heroin samt varit mycket orolig och
uppgiven för hur han skulle klara sommaren utan substitutionsbehandling”.
Enligt nämndens remissvar berättade AA vid besöket att han dagligen använde
heroin. Frivården kände oro för att AA utsatte sin hälsa för fara och att han
löpte en uppenbar risk för att förstöra sitt liv.

Nämnden hade vid den tidpunkten fortfarande inte fått något klart svar på
frågorna om AA:s behov av insatser från socialnämndens sida. Uppgifterna i
frivårdens anmälan får dock anses vara sådana att det, mot bakgrund av den
kännedom som nämnden redan hade angående om AA, kunde finnas skäl att
bereda honom vård med stöd av LVM.
                                                                 Dnr 5747-2016      Sid 14 (16)




Nämnden inledde dock inte någon LVM-utredning med anledning av frivårdens
anmälan. Detta kan ha berott på att anmälan blev liggande utan att det gjordes
någon bedömning av den. Först i början av augusti verkar handläggningen av
anmälan ha påbörjats. Att en anmälan enligt 6 § LVM blir liggande utan att det
görs en bedömning av den under så lång tid är inte acceptabelt och bör därför
läggas nämnden till last.

Nämndens beslut den 4 augusti om att inleda en LVM-utredning och beslut
samma dag om att avsluta den
Den 3 augusti gjorde beroendeakuten vid S:t Görans sjukhus en LVM-anmälan
rörande AA Samma dag anmälde polismyndigheten att AA hade
omhändertagits med stöd av lagen (1976:511) om omhändertagande av
berusade personer.

Nämnden beslutade nästa dag, den 4 augusti, att inleda en LVM-utredning.
Utredningen avslutades dock samma dag. Beslutet att avsluta utredningen
motiverades med att AA:s behov kunde tillgodoses på frivillig väg med stöd av
4 kap. 1 § SoL. Det noterades i beslutet att AA samtyckte till frivillig vård och
att han hade kontakt med beroendemottagningen. Av beslutsdokumentet
framgår vidare att en sjuksköterska vid beroendecentrum i Södertälje hade
uppgett att AA var drogfri. Det kan vara så att AA:s missbruk vid den
tidpunkten hade minskat. Såvitt framgår av utredningen tycks det ha berott på
omfattande insatser av AA:s familj som innebar bl.a. en ständig bevakning och
omhändertagande av honom.

Jag ifrågasätter inte att AA när LVM-utredningen inleddes förklarade att han
samtyckte till vård. Som nämnden har anfört i sitt yttrande hade det varit
värdefullt om det hade gjorts en tydligare bedömning kring vilka åtgärder som
AA:s samtycke omfattade och framför allt kring samtyckets tillförlitlighet och
varaktighet över tid. Nämnden hade i mars 2016 inlett en utredning rörande
AA:s behov av stöd. Även efter att utredningen avslutades den 14 juni 2016
hade nämnden flera kontakter med AA, hans familj och även med bl.a.
sjukvården och frivården. Trots detta hade nämnden ännu i augusti 2016 inte
lyckats skaffa sig någon klar bild av AA:s missbruk och vårdbehov.

Som redovisats ovan finns det bestämmelser i 4 § LVM om när någon ska
beredas tvångsvård. För att kunna ta ställning till om sådan vård behövs ska
nämnden utföra en utredning. En LVM-utredning ska inledas när nämnden har
fått kännedom om att det kan finnas skäl att bereda någon sådan vård. Under en
sådan utredning ska nämnden som regel besluta om att det ska göras en läkar-
undersökning av den enskilde. Nämnden kan då begära biträde av polis för att
föra den enskilde till undersökningen.

I augusti 2016 hade nämnden fått in anmälningar enligt 6 § LVM från frivården
och Beroendemottagningen vid S:t Görans sjukhus. Anmälan från sjukhuset
verkar i och för sig i första hand ha grundats på uppgifter som AA:s anhöriga
hade lämnat. AA. hade dock själv berättat att missbruket var omfattande. De
                                                                 Dnr 5747-2016      Sid 15 (16)




anmälningar som AA:s syster och mor hade gjort måste också ha lett till oro för
AA. Att mot denna bakgrund avsluta utredningen samma dag som den inleddes
därför att AA samtyckte till vård är långt ifrån begripligt med tanke på vad
nämnden kände till om hans förhållanden. Det fanns då inte heller något konkret
erbjudande om vård som AA kunde ta ställning till. Nämnden borde ha fortsatt
utredningen. Utredningen skulle ha kunnat belysa om AA hade ett fortgående
missbruk av bl.a. narkotika, om han hade behov av vård och om den vården
verkligen kunde ges på frivillig väg. I det ligger att noggrant bedöma till-
förlitligheten i AA:s samtycke och om nödvändig vård kunde garanteras. Inom
ramen för utredningen hade nämnden också kunnat få till stånd en läkarunder-
sökning för att se om det fanns en risk för att AA genom missbruket utsatte sin
psykiska eller fysiska hälsa för allvarlig fara, vilket är ett av kriterierna för
tvångsvård enligt LVM.

Handläggningen efter den 4 augusti 2016
I 13 § LVM finns bestämmelser som innebär att nämnden i vissa fall kan
omhänderta en enskild i avvaktan på att en domstol prövar frågan om vård
enligt LVM. Jag har inte underlag för att hävda att nämnden borde ha fattat ett
sådant beslut beträffande AA. Däremot är det uppenbart att nämnden hade fått
sådana uppgifter beträffande AA att det kunde finnas skäl att bereda honom
tvångsvård. När utredningen enligt 7 § LVM avslutades den 4 augusti inleddes
en ny utredning enligt 11 kap. 1 § SoL. Under den utredningen försökte
nämnden att få till stånd en läkarundersökning av AA. Det lyckades dock inte.
Nämnden fattade den 30 augusti ett beslut om att inleda en ny utredning enligt
7 § LVM. Därvid begärde nämnden biträde av polismyndigheten för att föra AA
till en läkarundersökning. Det förbereddes också för att omhänderta AA med
stöd av 13 § LVM. AA hade dock avlidit redan den 27 augusti, vilket nämnden
fick kännedom om i vart fall efter den 2 september.

Sammanfattande avslutning
Som jag inledningsvis angett aktualiserar detta ärende en rad frågor som gäller
grundläggande krav på socialnämndens handläggning och nämndens särskilda
ansvar för att utreda och bistå enskilda med allvarliga missbruksproblem. Som
framgått ställs relativt höga krav på nämnden att bedriva ett aktivt och adekvat
utredningsarbete. Som jag redovisat är de brister som präglat nämndens
handläggning i ärendet om AA sådana att det finns skäl att rikta allvarlig kritik
mot nämnden. Jag är särskilt kritisk till nämndens underlåtenhet att i tid
genomföra en utredning enligt 7 § LVM. Som framgått anser jag inte att
socialnämnden, trots upprepade orosanmälningar och klara indikationer
beträffande AA:s hälsotillstånd och livssituation under den granskade perioden,
gjort vad den ska för att kunna bedöma allvarligheten i AA:s missbruk och
behov av LVM-vård.

Nämnden har i sitt remissvar uppgett att en orsak till misstagen i handlägg-
ningen av AA:s ärende var att missbruksenheten under en lång tid haft problem
med att bemanna verksamheten och att det under sommaren 2016 rådde stor
                                                                  Dnr 5747-2016   Sid 16 (16)




brist på rutinerade socialsekreterare. Jag har viss förståelse för att sådana
situationer kan uppkomma och att det blir så ibland kan möjligen förklara men
däremot inte ursäkta bristerna i handläggningen. Det är centralt att social-
nämnden har en sådan kontroll över och styrning av verksamheten att nämndens
förmåga att utreda och bistå enskilda med allvarliga missbruksproblem kan
upprätthållas över tid.

Omständigheterna i ärendet är sådana att jag finner skäl att skicka en kopia av
detta beslut till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som är ordinarie
tillsynsmyndighet för socialtjänsten.

Det som BB har anfört i övrigt leder inte till något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
