# En åklagares ansvar för att en målsägande har informerats under en förundersökning om möjligheterna att begära skadestånd

JO 2007-09-17 dnr 5749-2006

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                     Sid
                                                                       2007-09-17          5749-2006              1 (3)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        En åklagares ansvar för att en målsägande har informerats under en
                        förundersökning om möjligheterna att begära skadestånd

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål bl.a. mot en åklagare vid
                        Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Luleå, för att denne inte informerat
                        honom om möjligheterna att yrka skadestånd i ett brottmål rörande obehörigt
                        avvikande från trafikolycksplats.

## Utredning

Handlingar i Luleå tingsrätts mål B 1637-06 samt åklagarkammarens ärende C9-
                        1580-06 infordrades. Vidare inhämtades muntliga upplysningar från kammar-
                        åklagaren BB som uppgav i huvudsak följande. Under förundersökningen, som var
                        polisledd, hölls ett förhör med AA. Vid detta talade polisen med honom om
                        ersättning. Hon väckte åtal i ärendet och bedömde att AA skulle upptas som
                        målsägande. Eftersom ersättningsfrågan berörts vid förhöret skickade hon honom
                        en standardiserad underrättelse om sitt beslut av vilken framgick att hon väckt åtal
                        och att frågor om beslutet kunde ställas till åklagaren.

                        Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten som anmodades att lämna
                        upplysningar och yttrande om vilka överväganden åklagaren gjorde i frågan om
                        underrättelseskyldighet till målsäganden i ärendet.

                        Åklagarmyndigheten (genom vice överåklagaren CC) inkom med ett remissvar till
                        vilket var fogat yttranden från chefsåklagaren DD och BB.

                        BB uppgav, utöver vad hon tidigare sagt, att AA av polis hade tillfrågats om han
                        hade några skadeståndskrav. Hon gjorde då bedömningen att han var medveten om
                        sin rätt till ersättning och att det var tillräckligt att hon underrättade honom om att
                        åtal hade väckts. Underrättelsen skickades till hans folkbokföringsadress samma
                        dag som hon beslutade att väcka åtal.

                        DD konstaterade att ingen kritik kunde riktas mot BB:s handläggning.

                        CC anförde följande.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                 Dnr 5749-2006      Sid 2 (3)



Bakgrund
Med anledning av att en person hade framfört sin personbil på cykel/gångväg och
därvid påkört en fotgängare upprättade polisen den 7 april 2006 en
trafikmålsrapport. I rapporten angavs att den misstänkte erkänner och är beredd att
mottaga strafföreläggande. I rapporten antecknades att den person som påkördes,
AA, uppgav smärta i vänster lår.
Den 7 april 2006 höll polisen förhör med nämnde AA. AA hörs i egenskap av
målsägande. I förhöret uppgav AA att han blev påkörd av personbilen och att
föraren lämnade platsen utan att stanna. AA uppgav att han kände smärta i vänster
lår. I slutet av förhöret antecknas följande: AA hade inte vid anmälningstillfället
någon uppfattning om ersättningsyrkande.
Den 7 april 2006 höll polisen förhör med två vittnen. Den 22 april 2006 hölls förhör
med föraren av personbilen. Föraren hörs som misstänkt för bl.a. smitning, vilket
han förnekade.
I förundersökningsprotokollet, daterat den 19 maj 2006, antecknas att den
misstänkte tagit del av utredningen och att han inte har någon erinran. I fält nr 12,
skadeståndsyrkanden, finns rutor för Ja, se sid/bil/nr, Nej samt Talan önskas förd av
åklagaren. Ingen av rutorna är ifyllda. Efter att förundersökningsprotokollet
inkommit till åklagarkammaren väckte åklagaren den 28 juni 2006 åtal mot föraren
av personbilen för smitning och förseelse mot trafikförordningen. I stämnings-
ansökan angavs att målsäganden AA var underrättad om åtalet. I nämnda
underrättelse från åklagaren anges att åtal har väckts och att frågor om beslutet kan
ställas till åklagaren. Underrättelsen är daterad den 28 juni 2006. I underrättelsen
nämns inget som explicit berör frågan om enskilt anspråk.
Den 10 oktober 2006 hölls huvudförhandling i tingsrätten. Målsäganden AA hördes
via videolänk. AA framställde inget skadeståndsyrkande. Domen har vunnit laga
kraft.

Rättslig reglering
I 22 kap. 2 § rättegångsbalken stadgas att grundas enskilt anspråk på ett brott som
hör under allmänt åtal, är åklagaren på målsägandens begäran skyldig att i samband
med åtalet förbereda och utföra även målsägandens talan, om det kan ske utan
väsentlig olägenhet och hans anspråk inte är uppenbart obefogat. Vill målsäganden
att anspråket skall tas upp i samband med åtalet, skall han anmäla anspråket till
undersökningsledaren eller åklagaren och lämna uppgift om de omständigheter på
vilka det grundas.
Finner undersökningsledaren eller åklagaren vid utredning angående brott, att enskilt
anspråk kan grundas på brottet, skall han, om det kan ske, i god tid före åtalet
underrätta målsäganden om detta.
I 20 § förundersökningskungörelsen (1947:948) sägs bl.a. att i
förundersökningsprotokollet skall antecknas uppgift huruvida målsägande eller den
som övertagit målsägandens anspråk ämnar föra ersättningstalan i anledning av
brottet, erforderliga uppgifter om enskilt anspråk när åklagaren förbereder även talan
därom och, om det är möjligt, den misstänktes yttrande över sådant anspråk.

Bedömning
Av vad som ovan upptagits framgår att skadeståndsfrågan inte utretts. I det av
polisen upprättade förundersökningsprotokollet har skadeståndsfrågan lämnats
obesvarad. Av förhöret med målsäganden framgår att denne vid anmälningstillfället
inte hade någon uppfattning om ersättningsyrkande. Att målsäganden vid
förhörstillfället dvs. samma dag som påkörningen ägt rum inte kunde uttala sig i
frågan är ju knappast överraskande. Men att utifrån detta dra slutsatsen att
målsäganden var medveten om sin rätt till ersättning och därför inte vidta några
andra åtgärder än att till målsäganden skicka en underrättelse om att åtal har skett är
enligt Åklagarmyndighetens bedömning inte tillräckligt.
                                                                       Dnr 5749-2006   Sid 3 (3)



      Enligt Åklagarmyndighetens mening skulle mot bakgrund av målsägandens
      uppgifter i förhöret och till att skadeståndsfrågan lämnats obesvarad i
      förundersökningsprotokollet (fält nr 12 ej ifyllt) åklagaren låtit komplettera
      utredningen i skadeståndsfrågan innan beslut i åtalsfrågan fattades.
I ett beslut den 17 september 2007 anförde chefsJO Melin följande.

Bedömning
En åklagare är på målsägandens begäran skyldig att i samband med åtalet förbereda
och utföra målsägandens talan, om det kan ske utan väsentlig olägenhet och
anspråket inte är uppenbart obefogat (22 kap. 2 § rättegångsbalken, RB).

För många målsägande är förundersökningen i vilken de hörs deras första kontakt
med rättsväsendet. Många saknar kunskap om de möjligheter och begränsningar
som gäller i rätten att erhålla skadestånd på grund av brott. Det är dessutom ofta
förenat med kostnader för målsäganden att anlita juridisk hjälp i frågan, och det
kan vara osäkert i vilken utsträckning de kan få ersättning för den kostnaden. Det
kan därför vara av stor betydelse för dem om åklagaren kan föra deras talan.

För att underlätta för en målsägande att få sitt enskilda anspråk prövat i samband
med åtalet följer av 22 kap. 2 § andra stycket RB att en åklagare som under en
förundersökning finner att ett enskilt anspråk kan grundas på brottet skall, om det
kan ske, i god tid före åtalet underrätta målsäganden om detta. Dessutom framgår
av 13 a § förundersökningskungörelsen (1947:948) att målsäganden skall
underrättas om att åklagaren under vissa förutsättningar kan föra talan om enskilt
anspråk i anledning av brott och om möjligheterna att få ersättning enligt
brottsskadelagen (1978:413). I samband med detta bör också på lämpligt sätt
upplysning lämnas om de regler som gäller för handläggningen av sådana anspråk.

Av förundersökningsprotokollet kan utläsas att AA under det förhör som hölls med
honom samma dag som olyckan inträffat, uppgav att han inte hade någon
uppfattning om eventuella ersättningsyrkanden. I det fält i protokollet där
skadeståndsyrkanden skall anges var ingen av de förtryckta rutorna ”ja”, ”nej” eller
”talan önskas förd av åklagaren” ifylld.

I likhet med Åklagarmyndigheten anser också jag att skadeståndsfrågan inte utretts
under förundersökningen på ett sådant sätt att BB med fog kunnat dra slutsatsen att
AA fått den information som han i enlighet med det nyss sagda skulle haft. Jag
delar således myndighetens uppfattning att förundersökningen borde ha
kompletterats i detta avseende. Det var inte, som BB anfört, tillräckligt att skicka
en underrättelse om att åtal väckts. BB kan inte undgå kritik för den påtalade
bristen.
