# Begränsningar vad gäller intagnas innehav av cigaretter under promenad m.m.

JO 2010-05-06 dnr 5749-2008

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                      Sid
                                                                           2010-05-06            5749-2008               1 (5)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Begränsningar vad gäller intagnas innehav av cigaretter under
                        promenad m.m.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 4 november 2008, klagade AA bl.a. på att
                        anstalten Kumla godtyckligt begränsar det antal cigaretter som de intagna i C-huset
                        tillåts inneha under promenadtid. AA anförde att det inte fattats något skriftligt
                        beslut om begränsningen utan att de intagna endast fått muntliga besked. Vidare
                        påstod AA att antalet tillåtna cigaretter varierar från en dag till nästa. AA påstod
                        även att personalen skrattar åt de intagna i C-huset och gör narr av dem genom att
                        bl.a. vända dem ryggen. Det har, enligt AA, hänt att personal låtsats att de inte
                        förstår engelska. Enligt AA är orsaken till att de intagna i C-huset behandlas på
                        detta sätt att de är utlänningar som väntar på att överföras till sina respektive
                        hemländer. AA uttryckte vidare missnöje med att de intagna vid ett tillfälle, när
                        lunchmaten hade levererats sent, nekats att återvända till sin sysselsättning efter
                        lunch. Enligt AA berodde det på att det förekommit diskussioner mellan de intagna
                        och personalen om cigarettrökningen.

## Utredning

Efter remiss anförde Kriminalvården, huvudkontoret, genom generaldirektören BB,
                        följande. (Det i remissvaret omnämnda yttrandet till Regeringsrätten har utelämnats
                        här.)
                                  –––

                                  Sakförhållanden m.m.
                                  Av yttrande inhämtat från region Mitt framgår följande. I samband med att
                                  rökförbud inomhus infördes inom Kriminalvården den 1 januari 2008 införde C-
                                  huset på anstalten Kumla en begränsning av antalet cigaretter som fick innehas
                                  under promenaden. Anledningen härtill var att anstalten ville undvika att de intagna
                                  smugglade in cigaretter efter promenaden i syfte att senare röka dem på platser där
                                  rökförbud råder (vilket för övrigt har hänt vid upprepade tillfällen trots
                                  inskränkningen). Begränsningen beslutades av kriminalvårdsinspektören CC men
                                  dokumenterades inte. Redan från början var begränsningen fem cigaretter och någon
                                  ändring har inte skett på den punkten. Cigaretterna överlämnas till den intagne av
                                  personal i samband med promenaden. I mitten av november 2008 avskaffades
                                  begränsningen av antalet cigaretter eftersom den föranledde många kontroverser




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                 Dnr 5749-2008     Sid 2 (5)




med de intagna, som är rökare i högre utsträckning än andra intagna i anstalten.
Personal har inte skrattat åt intagna.
I fråga om den av AA beskrivna händelsen, när de intagna inte fick återvända till
sina arbeten efter lunch, har följande framkommit. För att intagna på olika
avdelningar inte ska få kontakt med varandra vid exempelvis förflyttningar inom
anstalten har avdelningarna vissa givna tider att förflytta sig mellan t.ex.
avdelningen och arbetet. Liknande system, med s.k. slottider, tillämpas ofta inom
logistikbranschen. Exempelvis används slottider på flygplatser för att lyftande och
landande flygplan inte skall kollidera. Om en förflyttning av någon anledning
försenas – exempelvis på grund av att lunchen levereras sent, som synes vara
orsaken i detta fall – får de intagna vänta medförflyttningen till dess man inte
riskerar att stöta ihop med andra intagna. Det kan ibland dröja ganska länge.
Sannolikt var detta vad som hände den aktuella dagen. Någon rapport om
arbetsvägran har inte upprättats.

Författningsbestämmelser m.m.
Enligt 8 § förvaltningslagen (1986:223; FL) bör en myndighet när den har att göra
med någon som inte behärskar svenska vid behov anlita tolk.
Enligt 9 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) ska en intagen
behandlas med aktning för sitt människovärde. Han ska bemötas med förståelse för
de särskilda svårigheter som är förenade med vistelse i anstalt. Intagen ska vidare
visa hänsyn mot anstaltspersonal och medintagna och rätta sig efter de
ordningsregler som gäller för anstalten och de anvisningar som anstaltspersonalen
lämnar honom.
Enligt 24 § KvaL får en intagen med vissa undantag ta emot och innehaböcker,
tidskrifter och tidningar samt i övrigt ta emot och inneha den personliga egendom
som är motiverad med hänsyn till att verkställigheten ska kunna genomföras på ett
ändamålsenligt sätt.
Enligt 5 § förordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt ska en intagen snarast
möjligt efter intagningen i anstalt muntligen eller skriftligen informeras om
anstaltsvistelsens innebörd. Enligt 43 § (nämnda förordning, JO:s anm.) får
Kriminalvården meddela ytterligare föreskrifter om tillämpningen av KvaL.
Enligt 1 kap. 12 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i
anstalt (KVFS 2008:3 ändrad genom KVFS 2008:14; anstaltsföreskrifterna) ska en
anstalt upprätta särskilda ordningsregler för anstalten inom ramen för de föreskrifter
som Kriminalvården har beslutat. (Enligt KVFS 2009:4, som trädde i kraft den 1
augusti 2009, är det verksamhetsområdet som upprättar sådana ordningsregler,
JO:s anm.). Enligt 1 kap. 13 § ska en intagen snarast efter ankomsten till anstalten få
muntlig och skriftlig information om ordningsregler, lokaler, signalanordningar och
brandskyddsinstruktioner samt om det regelverk som gäller för verkställigheten.
Anstalten ska vidare tillhandahålla den intagne skriftlig information om bland annat
delokala ordningsreglerna. – Enligt 7 kap. 6 § anstaltsföreskrifterna kan innehav av
rökverk och tillbehör i den intagnes bostadsrum begränsas genom anstaltens lokala
ordningsregler. (Sedan den 1 april 2010 har nämnda bestämmelse – såvitt nu är av
intresse – följande lydelse: ”En intagen får inneha sådan egendom som är inköpt i
kiosken eller varuautomaten. En intagen får dock inte inneha rökverk och tillbehör
annat än i samband med tillåten rökning.” Se KVFS 2010:1, JO:s anm.)
Kriminalvårdens generaldirektör beslutade den 26 juni 2008 att intagna i slutna
anstalter från och med den 1 september 2008 inte får inneha cigaretter i sina
bostadsrum (dnr 11-2008-15187).
Av Rökfri kriminalvård (Kriminalvårdens riktlinjer 2007:16) framgår skälen för
regleringen av tobaksrökning och bl.a. att följande gäller för intagna i anstalter och
häkten: Rökning får endast ske på anvisad plats utomhus enligt gällande lokala
ordningsregler. Rökning får inte ske i bostadsrum. Rökning får inte ske nattetid efter
inlåsning. Vidare framgår att intagna vid behov kan erbjudas läkemedel och stöd i
                                                                   Dnr 5749-2008      Sid 3 (5)




form av sluta-röka-program för att sluta röka, att ersättning utgår för deltagande i
sluta-röka-program samt att nikotinläkemedel vid behov kan erbjudas nattetid till
klienter som inte har ambitionen att sluta. För övrigt kan noteras att den 1 september
2009 (torde vara 2008, JO:s anm.) infördes även s.k. rökfri arbetstid för medarbetare
i Kriminalvården. Kriminalvården har tillsammans med Folkhälsoinstitutet utbildat
ca 200 rökavvänjare som i första hand ska arbeta med intagnas rökavvänjning.

Kriminalvårdens bedömning
Frågan om Kriminalvården har rätt att införa rökförbud inomhus har tidigare prövats
av JO i beslut den 22 december 2005 (dnr 248-2005). Frågan är vidare för
närvarande under Regeringsrättens prövning (mål 4303-08; en kopia av
Kriminalvårdens yttrande till Regeringsrätten den 22 januari 2009 bifogas för
kännedom).
Den fråga som här är aktuell är dock inte huruvida rökförbud ska råda inomhus, utan
om Kriminalvården har rätt att begränsa antalet cigaretter som en intagen får inneha
under promenad. Här kan först noteras att JO i det nämnda beslutet uttalade att en
intagen bör beredas möjlighet att röka under anstaltsvistelsen men att han inte kan
göra anspråk på obegränsade sådana möjligheter. JO tog i sin bedömning att
rökförbudet i anstalten Gävles bostadsrum var förenligt med gällande lagstiftning
hänsyn till att det under dagtid fanns möjlighet att röka utomhus.
Att cigaretter inte förs med till avdelningen efter promenad är av stor betydelse, inte
bara för att upprätthålla rökförbudet inomhus utan också säkerhetsmässigt. Det
förekommer nämligen att intagna försöker tända insmugglade cigaretter på olika sätt
som i varierande grad medför risk för brand. Det förekommer sålunda bland annat
att spisplattor slås på och lämnas tills de är så heta att det går att tända en cigarett
direkt på plattan, att papper läggs på en glödlampa tills glöd uppstår och att
elledningar kortsluts i syfte att få gnistbildning eller en glödyta. Att färre cigaretter
smugglas in medför således en betydande minskning av risken för brand. Vilka
konsekvenser en brand i ett utrymme där människor hålls inlåsta kan få framgår av
det bifogade yttrandet till Regeringsrätten. En begränsning av antalet tillåtna
cigaretter under promenaden är således av stor betydelse för brandsäkerheten.
Kriminalvården har inte utfärdat några centrala riktlinjer om under vilka
förutsättningar rökning utomhus får ske utan har låtit varje verksamhetsställelösa
denna praktiska fråga successivt och utifrån de förutsättningar som råder lokalt.
Olika verksamhetsställen har inom denna ram också löst frågan på olika sätt. Vilken
lösning som har valts beror bl.a. på lokalernas utformning, antalet promenader per
dag och de intagnas rökvanor, vilka varierar från tid till annan, och den ibland
varierar mellan avdelningar inom anstalterna. På vissa anstalter delas ett visst antal
av de intagnas cigaretter ut av personalen i samband med promenaden. Andra
anstalter låter de intagna få sina cigarettpaket under promenaden. Åter andra
anstalter förvarar de intagnas cigaretter i ett skåp beläget i anslutning till
promenadgården och till vilket den intagne har nyckel. En mer generös tillgång till
cigaretter kompletteras i regel med andra kontrollåtgärder, exempelvis
stickprovsvisa kroppsvisitationer, för att undvika insmuggling och kan således på så
sätt beskrivas som en mer ingripande kontrollform.
Genom den beskrivna flexibiliteten, liksom genom andra åtgärder såsom utdelning
av nikotinläkemedel (för år 2008 till ett värde av knappt sex miljoner kr) och
användning av den egenproducerade cigarettändarstationen Holken, har
Kriminalvården i stor utsträckning kunnat underlätta övergången till en rökfri
inomhusmiljö. Kriminalvården har för avsikt att utvärdera vilka metoder som har
givit bäst resultat för att sedan implementera dessa i organisationen. Utvärderingen
kommer dock inte att genomföras förrän Regeringsrätten avgjort det tidigare
nämnda s.k. rökmålet.
Vid en begränsning av antalet tillåtna cigaretter per promenadtillfälle kan antalet
naturligtvis diskuteras. Fem cigaretter per timme motsvarar för en person som är
vaken 16 timmar per dygn en konsumtion om 80 cigaretter per dag. Detta kan
                                                                       Dnr 5749-2008     Sid 4 (5)




      jämföras med att en storrökare i medicinska sammanhang ofta definieras som en
      person som röker mer än 10 eller 20 cigaretter per dag. Kriminalvården anser under
      alla omständigheter att en begränsning till fem cigaretter under den timslånga
      promenaden knappast kan ses som en reellinskränkning i den intagnes möjligheter
      att röka utomhus och att även ett lägre antal cigaretter än fem, beroende på övriga
      omständigheter, bör kunna vara acceptabelt. Faktum är att en viss oro finns för att
      fem cigaretter kan innebära en överkonsumtion av nikotin i samband med
      promenaden, vilket lett till att intagna svimmat på väg från promenaden till cellen.
      Det ger en viss antydan om att antalet cigaretter i aktuellt fall torde räcka. AA:s
      invändningar mot antalsbegränsningen förefaller i stället bero på att begränsningen
      hindrar honom att smuggla in cigaretter för att röka dem inomhus, något som han
      har rapporterats för vid några tillfällen.
      AA har uppenbarligen erhållit information som han har förstått om regeln om
      antalsbegränsning av cigaretter. Något behov av att anlita tolk för detta har således
      inte förelegat. Utredningen ger inte stöd för att de intagna i C-huset har bemötts av
      personalen på det sätt som AA uppger eller för att dessa intagna hållits kvar på
      avdelningen till följd av ett bråk kring rökning.
AA gavs tillfälle att yttra sig över remissvaret.

I ett beslut den 6 maj 2010 anförde JO Nordenfelt bl.a. följande.

Bedömning
Begränsning av antalet tillåtna cigaretter under promenad
Som Kriminalvården anfört i sitt yttrande har jag tidigare prövat Kriminalvårdens
rätt att genom särskilda ordningsregler införa rökförbud inomhus i anstalt (dnr 248-
2005). Den 10 februari 2010 avgjorde Regeringsrätten det i Kriminalvårdens
yttrande omnämnda målet om rökförbud inom kriminalvården (Regeringsrättens
målnr 4303-08). Målet gällde bl.a. frågan om Kriminalvården har rätt att avslå en
intagens begäran om att få röka på sitt bostadsrum enbart med hänvisning till ett
generellt beslut om rökförbud inom anstalten. Regeringsrätten fann att övervägande
skäl talar för att ett beslut om ett generellt eller i vart fall långtgående rökförbud,
som i stor utsträckning drabbar intagna, bör ha stöd i lag. Avsaknaden av
lagbestämmelser om rökförbud kan, enligt Regeringsrätten, inte utan vidare tolkas
som en frihet för Kriminalvården att bestämma i sådana frågor. Regeringsrätten
menade därför att anstalten inte borde ha avslagit den intagnes begäran om att få
röka på sitt bostadsrum enbart med hänvisning till det generella rökförbudet i
anstalten.

Kriminalvårdens generaldirektör BB informerade den 3 mars 2010 skriftligen
regionerna inom myndigheten om den ovannämnda domen. I nämnda skrivelse
redogjorde BB bl.a. för huvudkontorets uppfattning om hur framställningar från
intagna om att få röka i sina bostadsrum bör handläggas. BB anförde därvid bl.a.
följande: ”Rökning utomhus är tillåten. Med utomhus avses även balkonger och
liknande. De närmare förutsättningarna för rökning utomhus måste avgöras utifrån
de lokala förhållandena med avseende på bl.a. personal, lokaler och säkerhet. Med
hänsyn till Regeringsrättens uttalande om att ett långtgående rökförbud bör ha stöd
i lag ska verksamhetsställena sträva efter att inte inskränka de intagnas möjligheter
till rökning utomhus mer än nödvändigt.”
                                                                  Dnr 5749-2008   Sid 5 (5)




Huvudfrågan i detta ärende är om Kriminalvården har rätt att begränsa det antal
cigaretter som en intagen får inneha under promenad. Regeringsrätten konstaterade
i det ovannämnda avgörandet att det i viss utsträckning är nödvändigt för
Kriminalvården att reglera i vilken utsträckning rökning kan tillåtas i verkets
lokaler utan att säkerheten i verksamheten äventyras. Som Kriminalvården
redogjort för i sitt yttrande hade anstalterna vid den i ärendet aktuella tidpunkten
rätt att upprätta särskilda ordningsregler för anstalten inom ramen för de
föreskrifter som Kriminalvården beslutat. Enligt min bedömning bör det vara
möjligt att i sådana ordningsregler ta in bestämmelser om det antal cigaretter som
de intagna tillåts inneha under promenadtid. Jag kan inte se att Regeringsrättens
avgörande påverkar denna möjlighet. Jag finner således ingen anledning att rikta
kritik mot Kriminalvården i denna del. Jag har ingen synpunkt på att antalet tillåtna
cigaretter i aktuellt fall bestämdes till fem. Mot bakgrund av bl.a. vad som i 1 kap.
13 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i anstalt,
KVFS 2009:4 (vid den i ärendet aktuella tidpunkten KVFS 2008:3), sägs om att
anstalten ska tillhandahålla den intagne skriftlig information om bland annat de
lokala ordningsreglerna är jag dock kritisk till att beslutet om begränsning av
antalet tillåtna cigaretter inte dokumenterades skriftligen. Detta öppnar för övrigt
också, som i detta fall, för en diskussion om vad som egentligen gäller.

Personalens bemötande
Kriminalvården har tillbakavisat påståendet om att personal skrattat åt de intagna.
Kriminalvården har inte bemött AA:s övriga påståenden om att personalen uppträtt
hånfullt och nonchalant. Ytterligare utredning i denna fråga framstår inte som
meningsfull. Jag konstaterar att den utredning som föreligger i ärendet inte ger stöd
för någon kritik från min sida i denna del.

Intagna har nekats att återvända till sin sysselsättning
Enligt Kriminalvårdens yttrande var orsaken till att de intagna inte tilläts återvända
till sin sysselsättning efter lunch den aktuella dagen sannolikt att den sena
matleveransen ledde till att den förutbestämda tiden för avdelningens förflyttning
inom anstalten hade passerats. Jag noterar att de intagna inte rapporterats för
arbetsvägran på grund av det inträffade. Jag finner ingen anledning att rikta kritik
mot Kriminalvården för att de intagna inte tilläts återvända till sin sysselsättning.
Jag vill dock i detta sammanhang framhålla vikten av att Kriminalvårdens personal,
för att undvika missförstånd, i en situation som den aktuella tydligt klargör för de
intagna vad som orsakat den uppkomna situationen och vad det kan få för
konsekvenser för de intagna. I synnerhet i kontakten med intagna som har ett annat
modersmål än svenska är det viktigt att personalen är tydlig.
