# Avskiljande av intagna inför lämnandet av urinprov m.m.

JO 2009-09-22 dnr 577-2008

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                       Sid
                                                                            2009-09-22              577-2008                 1 (4)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Avskiljande av intagna inför lämnandet av urinprov m.m.

## Anmälningar

AA anförde i tre anmälningar till JO mot Kriminalvården, anstalten Salberga, vilka
                        kom in den 4 respektive den 8 februari 2008, bl.a. följande. I samband med att han
                        skulle lämna urinprov blev han inlåst i ett rum, trots att han uppgav att han kunde
                        lämna urinprov med en gång. Han fick besked om att han skulle vänta i trettio
                        minuter. Han ”ringde på” flera gånger och meddelade att han ville lämna provet,
                        men blev åter tillsagd att vänta. Sedan han lämnat urinprovet blev han åter inlåst i
                        ett rum i tjugo minuter innan han fick gå tillbaka till avdelningen. När han kom
                        tillbaka till avdelningen ville han ringa till Kriminalvårdens huvudkontor eller till
                        en regionjurist. Vårdaren sa att han, för att få ringa, skulle berätta vad ärendet
                        rörde. När han gjorde det sa hon att hon skulle kontakta anstaltens säkerhets-
                        ansvarige innan han fick ringa. Han har emellertid inte fått ringa det önskade
                        samtalet. När en anställd på regionkontoret ringde och sökte honom kopplades inte
                        samtalet fram till honom.

## Utredning

Delar av AA:s journal inhämtades och granskades. Anmälningarna remitterades
                        därefter till Kriminalvården för yttrande. I sitt svar anförde myndigheten
                        (huvudkontoret), genom generaldirektören BB, bl.a. följande.
                                  –––

                                  Sakförhållanden m.m.
                                  Av utredningen har följande framkommit. Den 31 januari 2008 förelades samtidigt
                                  fyra intagna på AA:s avdelning att lämna urinprov. De blev förda till anstaltens
                                  besöksavdelning för verkställande av urinprovtagningen. Eftersom endast en intagen
                                  kan lämna urinprov åt gången låstes de övriga in i besöksrum i avvaktan på att det
                                  blev dennes tur att lämna urinprov i det förändamålet avsedda urinprovsrummet. AA
                                  var i anledning av detta avskild med stöd av 20 § första stycket 5 lagen (1974:203)
                                  om kriminalvård i anstalt (KvaL) mellan kl. 12.45 och 13.50. Beslut om avskildhet
                                  fattades av kriminalvårdsinspektören CC.
                                  Det är riktigt att AA när han kom tillbaka till avdelningen, inte omedelbart tilläts
                                  ringa huvudkontoret eller regionkontoret. Detta beror på att anstalten har noterat att
                                  intagna, särskilt i början av verkställigheten vid anstalten, inte framför sina klagomål
                                  angående behandlingen direkt till anstalten utan att klagomålen i stället framförs till
                                  andra instanser. Anstalten har därigenom inte fått kännedom om dessa klagomål och



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                    Dnr 577-2008       Sid 2 (4)




har således inte kunnat rätta till eventuella oklarheter eller felaktigheter.
Anstaltsledningen har därför försökt få igång en dialog med de intagna angående
förhållandena på anstalten. I detta fall ville kriminalvårdsinspektören först utreda
vad som hänt genom samtal med personalen i arbetslaget för inre säkerhet.
AA:s mor ringde till en regionjurist och ville att regionjuristen skulle ringa till AA.
Modern visste då inte vad saken gällde. Regionjuristen ringde tillavdelningen och
frågade om avdelningen ville att hon skulle prata med AA. Anstaltspersonalen, som
höll på att skapa sig en bild av vad som hänt, bedömde att det inte behövdes.
Regionjuristen pratade således inte med AA. Frågan aktualiserades därefter inte, inte
heller av AA.

Författningsbestämmelser
Enligt 52 d § KvaL, i dess lydelse före den 1 april 2008, är en intagen om inte annat
motiveras av medicinska eller liknande skäl skyldig att på anmaning lämna blod-,
urin- eller utandningsprov för kontroll av att han inte är påverkad av
beroendeframkallande medel eller något sådant medel som avses i 1 § lagen
(1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller någon sådan vara som
omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.
Enligt 20 § första stycket 5 får en intagen hållas avskild från andra intagna om det är
nödvändigt för att verkställa beslut om kroppsbesiktning.
Av de allmänna råden till 3 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om
kontroll av förekomsten av beroendeframkallande medel m.m. i blod, urin och
utandningsluft (KVFS 2006:9), som gällde vid tiden för klagomålet, framgår bland
annat följande. En intagen, som uppger att han vill avvakta med urinprovlämning,
kan under högst tre timmar hållas avskild från andra intagna för att verkställa beslut
om urinprovtagning. Dessa allmänna råd har numera sin motsvarighet i de allmänna
råden till 7 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för drogkontroll (KVFS
2008:4), av vilka bland annat framgår att en intagen, som uppger att han eller hon
har svårt att lämnaurinprov och därför vill avvakta med urinprovlämning, kan hållas
avskild från andra intagna för att verkställa beslutet om urinprovtagning.
Enligt 30 § KvaL får telefonsamtal mellan intagna och personer utanför anstalten
äga rum i den utsträckning det lämpligen kan ske.

Kriminalvårdens bedömning
Kriminalvården har möjlighet att besluta att hålla intagna avskilda om det är
nödvändigt för att verkställa beslut om kroppsbesiktning. Förutom att det skall vara
nödvändigt finns, vare sig i lagen eller Kriminalvårdens föreskrifter, inga ytterligare
krav för sådan avskildhet. Inte heller förarbetena ger någon ledning i frågan. Av
Kriminalvårdens allmänna råd framgår att bestämmelsen kan tillämpas om den
intagne inte kan lämna urinprov. Det är dock en icke uttömmande uppräkning i ett
allmänt råd. Det finns inget som hindrar Kriminalvården att avskilja intagna i
avvaktan på att det blir deras tur att lämna urinprov. Det kan ibland vara nödvändigt
att göra det, exempelvis i ett fall som det här aktuella då flera intagna samtidigt
föreläggs att lämna urinprov men det av praktiska skäl endast kan genomföras på en
intagen åt gången. I sammanhanget kan dock noteras att redan föreläggandet att
lämna urinprov i sig torde innebära att vissa inskränkande åtgärder kan vidtas under
en begränsad tid utan att Kriminalvården måste fatta ett beslut om avskildhet.
Kriminalvården kan således inte se att det finns anledning att ha synpunkter på
anstalten Salbergas rutiner för urinprovtagning. Kriminalvården har dock för avsikt
att se över de här aktuella allmänna råden i syfte att utreda om det finns behov av att
förtydliga eller förändra dessa, på så sätt att det framgår att 20 § första stycket 5
KvaL kan tillämpas också i ett fall då det av praktiska skäl är nödvändigt att hålla en
intagen avskild för att verkställa beslut om kroppsbesiktning.
AA har vidare klagat på att han inte fick tillfälle att ringa till huvudkontoret eller en
regionjurist. Som framgår av utredningen fick AA inte göra detta omedelbart när han
                                                                          Dnr 577-2008     Sid 3 (4)




      återvände till avdelningen eftersom anstaltsledningen först själv ville få del av
      klagomålen. Frågan aktualiserades därefter inte. Av lagstiftningen följer att en
      intagen inte har någon ovillkorlig rätt att omedelbart ringa de samtal denne vill.
      Kriminalvården kan därför inte se att det föreligger skäl att kritisera anstalten för hur
      frågan behandlades. – – –
AA gavs tillfälle att kommentera remissvaret.

I beslut den 22 september 2009 anförde JO Nordenfelt bl.a. följande.

Bedömning
En intagen är, om inte annat föranleds av medicinska eller liknande skäl, skyldig
att på anmaning lämna blod-, urin- eller utandningsprov för kontroll av att han inte
är påverkad av bl.a. beroendeframkallande medel (52 d § lagen [1974:203] om
kriminalvård i anstalt i dess lydelse vid tidpunkten för den händelse som anmälan
avser). En sådan åtgärd innebär en form av kroppsbesiktning (28 kap. 12 § andra
stycket rättegångsbalken). En intagen får hållas avskild från andra intagna om det
är nödvändigt för att verkställa beslut om kroppsbesiktning (20 § första stycket 5
kriminalvårdslagen). Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om kontroll av
förekomsten av beroendeframkallande medel m.m. i blod, urin och utandningsluft
(KVFS 2006:9), som gällde vid tidpunkten för händelsen i anmälan, innehåller
närmare bestämmelser om drogkontroll. Av de allmänna råden till 3 § i dessa
föreskrifter anges att en intagen, som uppger att han vill avvakta med
urinprovlämning, kan hållas avskild från andra intagna för att verkställa beslutet
om urinprovtagning under högst tre timmar. Numera återfinns bestämmelserna om
drogkontroll i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om prov för
drogkontroll (KVFS 2008:4).

Av utredningen framgår att AA och tre andra intagna samtidigt förelades att lämna
urinprov. Eftersom alla inte kunde lämna prov samtidigt, blev alla utom en
placerade i avskildhet med stöd av 20 § första stycket 5 kriminalvårdslagen i
avvaktan på sin tur att lämna prov. För att få placera en intagen i avskildhet i denna
situation krävs att det är nödvändigt för att verkställa ett beslut om
kroppsbesiktning. Lagstiftningen uppställer inte några ytterligare krav för sådan
avskildhet. Förarbetena till 20 § kriminalvårdslagen ger inte heller någon närmare
ledning om lagstiftarens intentioner i detta avseende. Som Kriminalvården anfört
kan de allmänna råden till 3 § i föreskrifterna om drogkontroll om avskildhet i
samband med urinprovtagning inte anses heltäckande. De reglerar enligt sin lydelse
endast den situationen att den intagne vill avvakta med att lämna urinprov, vilket
inte var fallet här.

Frågan är vilket utrymme som därutöver finns för avskildhet enligt 20 § första
stycket 5 kriminalvårdslagen i samband med kroppsbesiktning. Jag vill börja med
att konstatera att det enligt min mening inte krävs att ett beslut om avskildhet fattas
så snart en intagen förs till t.ex. urinprovsrummet för att verkställa ett beslut om
provtagning. En viss kortare väntetid före provet bör enligt min mening kunna
accepteras. Om processen någon gång skulle dra ut på tiden bör dock ett beslut om
avskildhet fattas. Detta gäller såväl i den i de allmänna råden till 3 § i föreskrifterna
                                                                   Dnr 577-2008     Sid 4 (4)




om drogkontroll angivna situationen som i andra fall, där det är nödvändigt, t.ex.
för att undvika manipulation av provet. Däremot finns, som framgår av 20 § första
stycket 5 kriminalvårdslagen, inget utrymme för avskildhet med stöd av denna
bestämmelse efter det att beslutet om urinprov verkställts. I den situationen ska
alltså ett beslut om avskildhet hävas, vilket också skedde i detta fall, varefter den
intagne på sedvanligt sätt får avvakta återgång till avdelningen.

Av det anförda framgår att jag inte delar Kriminalvårdens uppfattning att det är
acceptabelt att placera en intagen i avskildhet i samband med urinprovtagning
enbart av praktiska skäl. Jag finner dock inte anledning att rikta någon kritik mot
anstalten Salbergas agerande i detta ärende.

AA har vidare klagat på att han inte fick ringa till tjänstemän i Kriminalvården.
Som Kriminalvården angett i sitt remissvar har en intagen inte någon ovillkorlig
rätt att ringa samtal han önskar. Jag finner inte skäl att ytterligare kommentera
AA:s klagomål i denna del.
