# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Fosie, för brister i handläggningen av begäran om utevistelser m.m.

JO 2015-04-22 dnr 5775-2014

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                     Sid
                                                                          2015-04-22               5775-2014             1 (12)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Fosie, för brister i
                        handläggningen av begäran om utevistelser m.m.


                          Beslutet i korthet: Under en vistelse i Kriminalvården, anstalten Fosie, har en
                          intagen vid flera tillfällen beviljats bevakade permissioner för att genomföra
                          sjukhusbesök. Av utredningen framgår att medföljande personal regelmässigt varit
                          närvarande i undersökningsrummet när den intagne har undersökts av läkare. Den
                          sekretess som gäller inom hälso- och sjukvården är starkare än den sekretess som
                          gäller inom kriminalvården. Detta förhållande, i förening med att det inte är ovanligt att
                          intagna i samband med sjukhusbesök får genomgå integritetskänsliga undersökning-
                          ar, innebär enligt chefsJO att utgångspunkten måste vara att den intagne ska kunna
                          undersökas av läkare i enrum även i samband med bevakade permissioner. Kriminal-
                          vårdsanstalter har ett stort ansvar att, i samråd med det sjukhus som ska besökas,
                          planera sjukhusbesöket på sådant sätt att medföljande personal inte behöver närvara
                          i samband med undersökningen.
                          I beslutet kritiseras även anstalten Fosie för brister i handläggningen av en begäran
                          om utevistelser.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 9 oktober 2014, framförde AA klagomål
                        över bl.a. det sätt på vilket Kriminalvården, anstalten Fosie, hade behandlat
                        hennes man (BB) i samband med en transport till sjukhus. Hon anförde i
                        huvudsak följande:

                        Den 9 september 2014 besökte BB Skånes universitetssjukhus i Malmö för en
                        undersökning. Anstalten Fosie hade beslutat att han i samband med transporten
                        skulle ha såväl midje- som handfängsel och att han skulle följas av två uniform-
                        erade kriminalvårdare. Vidare var han tvungen att ha på sig Kriminalvårdens
                        kläder. När läkaren bad den medföljande personalen att frigöra en av BB:s
                        armar, vägrade personalen inledningsvis detta. Kriminalvårdarna hävdade att
                        kriminalvårdsinspektören CC inte hade gett dem tillstånd att lätta på
                        handfängslen. Vidare stannade kriminalvårdspersonalen kvar i rummet under
                        hela undersökningen.

                        Efter sjukhusbesöket ansökte BB om en särskild permission för att genomgå en
                        magnetkameraundersökning (MR-undersökning) den 23 oktober 2014. I ett



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                         Dnr 5775-2014       Sid 2 (12)




beslut den 6 oktober 2014 avslogs hans ansökan. I beslutet fanns inte någon
motivering till avslaget. Anstaltens sjuksköterska antydde emellertid att skälet
för avslaget var att anstalten bedömde att det fanns en risk för fritagning.

Utredning
Inledningsvis inhämtades vissa handlingar, däribland beslutet från den 6 okto-
ber 2014. Av beslutet framgick bl.a. följande:

      Anstalten avslår [BB:s] hemställan om särskild permission 2014-10-23 för att
      besöka SUS Diagnostiskt center.
      Utevistelser som planeras enligt ovanstående hänförs till 9 kap. Hälso- och sjuk-
      vård (FäL 2010:610)
      1 § En intagen som behöver hälso- och sjukvård ska vårdas enligt de anvisningar
      som ges av läkare. Om den intagne inte kan undersökas eller behandlas på ett
      lämpligt sätt i anstalten, ska den allmänna sjukvården anlitas. Om det behövs,
      ska den intagne föras över till sjukhus.
      Ett tillstånd till vistelse utanför anstalt enligt första stycket ska förenas med de
      villkor som behövs. Om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, ska den intagne stå
      under bevakning.
      Anstalten kommer att planera för utevistelse enl. 9 kap (FäL 2010:610)
      Anstalten avslår [BB:s] ansökan om särskild permission då denna omfattas av 10
      kap, 2 § FäL 2010:610.
Anmälan remitterades till Kriminalvården för yttrande. Därefter inkom AA med
en kompletterande anmälan i vilken hon anförde i huvudsak följande:

Efter att BB:s ansökan om permission avslogs den 6 oktober 2014 avbokade
anstalten Fosie utan förklaring det sjukhusbesök som skulle ha ägt rum den 23
oktober. Han fick inte reda på om och i så fall när undersökningen skulle äga
rum. När han talade med anstaltens sjuksköterska fick han reda på att anstalten
hade gjort en bedömning att det fanns en risk för att han skulle avvika samt
”underförstått” att det fanns risk för fritagning. Den 29 oktober blev BB tran-
sporterad till sjukhuset för undersökning. Han var ”bojad” och fastkopplad med
”läderkoppel” till medföljande personal. Vid röntgenundersökningen ville
kriminalvårdspersonalen först inte ta av bojorna, men de var tvungna att göra
detta för att undersökningen skulle kunna genomföras. Inför undersökningen
skulle BB ta av sig alla kläder och ta på sig en ”sjukhusrock” och vidare blev
han fastspänd i bädden som förs igenom röntgenapparaten. Under undersök-
ningen satt medföljande kriminalvårdspersonal vid röntgenbritsen.

Undersökningen resulterade i att BB den 3 november 2014 kallades till en ny
undersökning den 18 november. Han ansökte om permission för att kunna
genomföra undersökningen. Emellertid meddelade inte anstalten Fosie beslut
förrän den 24 november, dvs. sex dagar efter det att besökstiden hade passerat.

Den 7 november 2014 kom ytterligare en kallelse till BB på hans hemadress
innehållandes ett antal handlingar kopplade till ett sjukhusbesök. AA
kontaktade anstalten och talade med BB:s kontaktman, ”DD”. Hon upplyste
honom om att brevet skulle lämnas till BB den 10 november av en granne till
                                                                Dnr 5775-2014      Sid 3 (12)




henne. Vidare skannade hon in och skickade sjukhuskallelsen till anstalten per
e-post. Den 10 november, vilket var en måndag, lämnade grannen brevet i
anstaltens brevlåda. När BB frågade efter brevet på tisdagen, uppgav anstalts-
personalen att de inte kände till något brev. Han fick liknande svar på onsdagen
och torsdagen. Först på fredagen fick han brevet. Av ordningen i kuvertet att
döma hade anstalten tagit ut och läst innehållet. Vidare saknades två tvätt-
svampar som BB skulle använda inför sjukhusbesöket.

Av kallelsen framgick att blodprover skulle tas senast den 14 november 2014.
Eftersom BB fick handlingarna samma dag var det uppenbart att anstalten hade
avbokat sjukhusbesöket utan att informera honom om detta. Han har inte fått
något skriftligt beslut eller motivering till detta. Den 24 november fick han
träffa en läkare på sjukhuset. Åter bar han handbojor och medföljdes av uni-
formerad personal. Liksom vid tidigare sjukhusbesök vägrade personalen att ta
av handbojorna i samband med undersökningen. Vid undersökningen stannade
kriminalvårdspersonalen kvar i undersökningsrummet.

Den 27 november 2014 genomfördes ett nytt sjukhusbesök. Inför behandlingen
var BB tvungen att genomgå vissa förberedelser, som bl.a. innebar att viss
kroppsbehåring skulle rakas bort och att han skulle förses med kateter. Krimi-
nalvårdspersonalen uppgav att de skulle stanna kvar i rummet under förbered-
elserna, trots att rummet låg på femte våningen. BB vägrade att gå med på detta
och först efter att han hade hotat med att avbryta hela besöket gick vakthavande
befäl via telefon med på att kriminalvårdspersonalen väntade ute i korridoren.
Vidare ville kriminalvårdspersonalen vara med i operationsrummet, vilket de
inte fick av hygieniska skäl.

Efter operationen fördes BB till sitt sjukrum. Kriminalvårdarna ”rensade” rum-
met på flaskor med handdesinfektion med motiveringen att det fanns en risk för
att BB skulle dricka av dessa. Vidare nekades BB att ringa hem för att meddela
sina anhöriga att operationen hade gått bra.

Den 5 december 2014 fördes BB åter till sjukhus för en undersökning. Även
denna gång var han iförd såväl hand- som midjefängsel. Läkaren bad med-
följande kriminalvårdspersonal att lätta på handfängslet för att BB skulle kunna
ta av sig byxorna och lägga sig på undersökningsbordet. Kriminalvårds-
personalen vägrade att göra detta och BB fick problem med att ta av sig
byxorna och kalsongerna. Efter undersökningen kunde han inte ta på sig
kläderna eftersom han hade handfängsel och kriminalvårdspersonalen var
tvungen att hjälpa honom med detta.

Den 11 november 2014 genomfördes ett kollegium för att ”fastslå” vad Krimi-
nalvården kunde hjälpa BB med för att underlätta hans återrehabilitering och
förebygga de negativa konsekvenserna av frihetsberövandet. Närvarande krimi-
nalvårdspersonal upplyste BB om att Kriminalvården inte hade något att er-
bjuda och att det han ”behövde” inte skulle komma att tillgodoses. Innebörden
                                                                         Dnr 5775-2014         Sid 4 (12)




av kollegiet var således att han ska hållas frihetsberövad utan att några för
honom positiva åtgärder vidtas.

Kriminalvårdens behandling av BB har varit såväl kränkande som diskriminer-
ande. Vidare har myndigheten baserat sin riskbedömning på tidigare verkställig-
heter som ligger långt tillbaka i tiden. Slutligen har anstalten förvägrat honom
möjligheten att kontakta olika myndigheter.

Till anmälan hade AA bifogat ett antal handlingar, däribland kallelserna till
Skånes universitetssjukhus.

Även den kompletterande anmälan översändes till Kriminalvården för yttrande.
I sitt remissvar anförde Kriminalvården, region Syd, genom regionchefen EE,
bl.a. följande:

      Med anledning av anmälan till JO […] har samtal hållits med kriminalvårds-
      inspektörer CC och FF, klienthandläggare, vakthavande befäl (VB), transportörer
      samt sjukvårdspersonal. Information har även inhämtats i det
      klientadministrativa systemet (KLAS) och klientregistersystemet (KVR).

       Läkarbesök den 9 oktober 2014
      Av beslutet om utevistelsen framgår att det är villkorat med två mans bevakning
      samt fängsel. Säkerhets- och riskbedömningen baseras på tidigare och aktuell
      skötsamhet inom kriminalvården.
      Vid samtal med VB på anstalten Fosie framgår följande avseende rutiner runt
      sjukhusbesök. Säkerhetsbedömningen utgör underlag för utredningen vid den
      enskilde intagnes villkor vid utevistelser. Det är inte kriminalvårdsinspektör CC
      som fattar beslut om detta då det är VB som beslutar om vilka villkor som
      utevistelsen ska ha. Om en intagen inte är i permissionsgång, vilket BB inte är,
      och inte heller beräknas beviljas permissioner så är det vanligtvis villkor med
      fängsel. Det är VB som gör säkerhetsbedömningar inför utevistelser och de
      revideras vid behov. Ifall en intagen vill ha privata kläder vid ett planerat
      sjukhusbesök/läkarbesök tillåts alltid detta. Det är många intagna som väljer att
      inte byta kläder vid sådana besök. Vanligtvis är personal inne i rummet framför-
      allt om det finns fönster och/eller fler utgångar. Ifall läkaren vill prata privat med
      den intagne och det bedöms kunna göras med tanke på rummets utformning läm-
      nas de om alla utgångar har säkras upp. Kräver läkare att fängslet ska tas bort får
      transportledaren mandat att plocka bort fängslet om lokalen är säkrad. Vid tvek-
      samheter under transporten ringer transportören in till VB.
      Den aktuella transporten genomfördes med bevakning av två kriminalvårds-
      tjänstemän. Vid samtal med dem framkommer bl.a. följande. De hämtade BB på
      avdelningen inför transport till sjukvården och BB frågade inte om möjligheten
      att byta till privata kläder och det är inte känt av honom ifall någon tidigare hade
      frågat BB om detta. BB tillfrågades dock om han ville byta ut sina tofflor mot
      skor men såvitt han minns ville BB inte detta. Rutinen är att ifall den intagne vill
      ha privata kläder tillåts alltid detta. Vanligtvis ringer de till Parkering Malmö för
      att fråga om de kan ställa sig i närheten av ingången för att minska exponeringen.
      De körde så nära ingången som möjligt så att det blev minsta möjliga
      exponering, vilket de alltid tänker på. De använder huvudentrén, ingång 47
      MAS (Malmö allmänna sjukhus), som alla andra då det troligen är enda
      ingången. De hade blivit mer exponerade om de tagit en annan ingång.
      Receptionen är nära ingången och när de kom fram till den frågade de var de
      skulle. Receptionen är mittemot hissarna och väntrummen är längre in och de har
      inte någon insyn till hisshallen. Uppe på mottagningen sitter de ensamma i vänt-
      rummet. När de blir inkallade till läkaren tillfrågas läkaren avseende fängsel då
                                                                    Dnr 5775-2014         Sid 5 (12)




det är denne som bestämmer om det behöver tas av för undersökningen. Läkaren
ville ha en arm fri för undersökningen vilket medförde att de lossade fängslet på
den ena armen. De stannade på rummet vid undersökningen då det fanns fönster
i rummet med en avsats utanför. De väljer ofta midjefängsel, där öglor som är
fästa vid ett bälte runt midjan som fängslet kan fästas i, i stället för hand till hand
med en kriminalvårdare då det kan innebära risker vid t ex en bilolycka. BB
frågade inte om de skulle lämna rummet eller om fängslet skulle tas bort.

Sjukhusbesök avseende magnetröntgen den 29 oktober 2014
Av beslutet avseende utevistelsen enligt 9 kap. 1 § fängelselagen (2010:610),
FäL, framgår att det är villkorat med två mans bevakning och fängsel och det
finns inga närmare instruktioner om förhållningssätt om frågan uppstår om möj-
ligheten att ta av fängslet vid undersökningen. Beslutet den 6 oktober 2014 avse-
ende avslag på den sökta särskilda permissionen är inskrivet i KVR där beslut
om permission läggs in och detta beslut har BB blivit underrättad om den 8
oktober 2014. När det gäller externa läkarbesök och sjukhusbesök prövas ute-
vistelsen inte mot permissionsreglerna i 10 kap. FäL utan enligt hälso- och
sjukvårdsreglerna i 9 kap. FäL.
Då kallelserna till sjukvården inte hade kommit direkt till anstaltens sjukvård
utan var känd av den intagne och av andra personer gjordes bedömningen att om
det är möjligt att ändra tiderna bör det ske. Anses inte sjukhusbesöket/läkar-
besöket kunna skjutas upp får man säkerställa utevistelsen med ytterligare villkor
såsom t.ex. ytterligare en medföljande personal.
Vid samtal med sjukvården på anstalten Fosie avseende rutiner avseende än-
dringar av tider för planerade sjukhusbesök/läkarbesök framgår följande. Det är
på förfrågan av beslutsfattaren som frågan om möjlighet att ändra tiden väcks.
Sedan är det sjukvården på anstalten som tar kontakten med den externa sjuk-
vården för att kontrollera ifall det medicinskt går att skjuta på ett besök. I det här
fallet ansågs MR röntgen kunna skjutas upp och BB fick en ny tid till den 29
oktober 2014.
Vid samtal med anstalten Fosie angående villkoren för utevistelser framgår att de
kommer att gå igenom sina rutiner angående vad som skrivs i beslutet om fram-
förallt fängsel. Vid det här besöket skulle en MR röntgen genomföras och då kan
inte fängslet vara kvar under själva undersökningen. Det borde ha varit möjligt
att ta hänsyn till detta redan när utevistelsen planerades och i beslutet skriva in
att fängslet kan tas bort under MR-undersökningen. Då hade det inte behövt bli
några diskussioner runt fängslet på sjukhuset. I det aktuella fallet togs dock fäng-
slet bort och MR-undersökningen genomfördes. Den VB som skriver beslut om
utevistelsen är troligtvis inte alltid informerad om vad som ska ske under sjuk-
husbesöket och där kan rutinerna förbättras. Att medföljande personal är med vid
undersökningen är beroende på om det rum där undersökningen genomförs är
helt säkrad och hur många ingångar som finns till rummet. Det vanliga är att
medföljande personal är närvarande i undersökningsrummet.

Hantering av inkommande försändelser
Vid samtal med anstalten Fosie framgår bl.a. följande. Brevet med kallelsen läm-
nades in i anstaltens brevlåda och de hade fått information om att den innehöll en
kallelse till sjukvården. När brevet hade lokaliserats på fredagen den 14 novem-
ber 2014 fanns det hos sjukvården och det lämnades genast ut till BB. Vid utred-
ning över vad som hade skett framgick att brevet hade uppfattats vara en kallelse
till extern sjukvård som skulle gå via anstaltens sjukvård och brevet hade
lämnats över direkt till sjukvården. Därför gick det inte den vanliga vägen avse-
ende inkommande försändelser. Detta är inget som sker rutinartade utan det får
ses som en engångshändelse som dock kommer att följas upp med genomgång
av rutiner runt försändelser.
                                                                 Dnr 5775-2014         Sid 6 (12)




Läkarbesök den 24 november 2014 och sjukhusvistelse 27–28 november 2014
Även avseende dessa två planerade besök på sjukhuset var tiderna kända av BB
och en kontakt togs mellan anstaltens sjukvård och den externa sjukvården
varvid framgick att besöken kunde skjutas upp, i det här fallet ca en vecka. Ute-
vistelserna var villkorade med två mans bevakning och fängsel.
Vid samtal med anstalten Fosie framgår bl.a. följande. Vid läkarbesök där det är
villkor om fängsel är det den behandlande läkaren som tillfrågas om fängslet
behövs tas bort för att kunna genomföra en eventuell undersökning, vilket inte
skedde vid besöket den 24 november 2014.
När det gäller frågan om var kriminalvårdens personal kan vistas under operation
samt om bortplockande av handsprit m.m. sker självklart detta alltid i samråd
med sjukhuspersonal. Vad som framgår av redogörelsen har medföljande
kriminalvårdspersonal följt rutinerna avseende att kontakt har tagits med VB på
anstalten när tveksamheter har uppstått. Det framgår av skrivelsen till JO att BB
fick tillåtelse att ringa hem till sin fru för att meddela hur operationen har gått
och att personalen lämnat rummet när BB förbereddes inför behandlingen.

Läkarbesök den 5 december 2014
Vid samtal med anstaltens sjukvård framgår att ett återbesök på MAS den 5
december 2014 överenskom med behandlande läkare den 4 december 2014 då
BB själv pratat med sin läkare om vissa besvär.
Utevistelsen var även denna gång förenad med villkor om fängsel och två med-
följande personal. Då läkaren vid detta besök inte ansåg det vara nödvändigt att
ta bort fängslet skedde inte detta.

Specialistläkarbesök avseende fördjupad utredning
När BB ansökte om att få delta vid en fördjupade medicinsk utredning, som det
hänvisas till i skrivelsen till JO, genomfördes en utredning av syftet med besöket
varvid följande framgick. Det är ett skånskt forskningsprojekt, BIG 3, som BB
själv anmält sig till och som inte är medicinskt nödvändigt. Det bedömdes efter
kontakt med projektet att BB kunde genomföra utredningen efter villkorlig
frigivning och han kommer att erhålla en ny kallelse vid ett senare tillfälle.

Information om riskbedömningar, beslut, kontakter med omvärlden m.m.
Vid samtal med anstalten Fosie framgår att BB vid flera tillfällen blivit informer-
ad om vilka grunder som säkerhetsbedömningarna är baserade på. Han har även
informerats om hur beslut fattas och dokumenteras. Av daganteckningar i KLAS
framgår även att han vid ett stort antal tillfällen har fått ringa till sin revisor,
konkursförvaltare, domstolar, advokater, Kronofogdemyndigheten,
Transportstyrelsen m.m.

Författningsbestämmelser
Av 1 kap. 4 § FäL, framgår att varje intagen ska bemötas med respekt för sitt
människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade
med frihetsberövandet.
Av 1 kap. 6 § FäL framgår att verkställigheten inte får innebära andra begräns-
ningar i den intagnes frihet än som följer av denna lag eller som är nödvändiga
för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas.
En kontroll- eller tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig propor-
tion till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska
den användas.
Enligt 31 § fängelseförordningen (2010:2010) ska en intagen som transporteras
eller av annan anledning vistas utanför anstalten under Kriminalvårdens övervak-
ning inte utsättas för onödig uppmärksamhet.
                                                                   Dnr 5775-2014       Sid 7 (12)




Av 9 kap. 1 § FäL framgår att en intagen som behöver hälso- och sjukvård ska
vårdas enligt de anvisningar som ges av läkare. Om den intagne inte kan under-
sökas eller behandlas på ett lämpligt sätt i anstalten, ska den allmänna sjukvården
anlitas. Om det behövs, ska den intagne föras över till sjukhus.
Ett tillstånd till vistelse utanför anstalt enligt första stycket ska förenas med de
villkor som behövs. Om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, ska den intagne stå
under bevakning.
Av det allmänna rådet till 9 kap. 1 § andra stycket FäL i Kriminalvårdens före-
skrifter och allmänna råd om fängelse (2011:1) framgår att villkor ska vara
individuellt utformade utifrån riskbedömningen och omständigheterna i det
enskilda fallet. Villkor kan avse t.ex.
– förbud att ta kontakt med brottsoffer,
– skyldighet att följa uppgjord planering för vistelsen utanför anstalt,
– skyldighet att under hela eller delar av vistelsen utanför anstalt vistas inom
     ett visst geografiskt område, eller
– åtföljande av personal under vistelsen utanför anstalt

Region Syds bedömning
Regionen finner att det är viktigt att en prövning om vilka villkor som ska gälla
vid utevistelser sker utifrån en individuell bedömning av varje intagen. Över-
väganden ska alltid göras om de beslutade kontroll- eller tvångsåtgärderna står i
rimlig proportion till syftet med åtgärden. Det är av yttersta vikt att åtgärder som
exempelvis fängsel inte används i andra fall än där det nödvändigt för att upprätt-
hålla en rimlig nivå av säkerhet. Av vad som framkommit i utredningen avseen-
de de säkerhetsbedömningar som genomförts och då BB inte har bedömts kunna
beviljas permissioner under verkställigheten får det även efter en individuell
bedömning anses vara rimliga villkor för genomförandet av utevistelsen.
Kriminalvårdspersonal ställs dagligen i sitt arbete inför situationer som kräver
etiska överväganden av olika slag. Den myndighetsutövning som kriminalvård
innebär är särskilt ingripande i människors liv och det är beklagligt om en intag-
en och/eller anhöriga upplever sig kränkta av Kriminalvårdens behandling. Det
är därför av vikt att vid sjukhusbesök och andra utevistelser inte utsätta den in-
tagne för mer exponering än nödvändigt. Av vad som framgått av utredningen
och samtal med olika tjänstemän på anstalten Fosie är det oklart ifall BB har
önskat att ha privata kläder eller ej. Vad som även framgår är att vid planerade
utevistelser nekas aldrig intagna att bära egna kläder ifall så önskas. Redogörel-
sen för hur medföljande personal har tänkt på hur de ska parkera och hur vägen
in till mottagningen ser ut anser regionen visar på att de alltid försöker minimera
exponeringen i sjukhusmiljön.
När det som i det här fallet har bedömts att säkerhetsnivån ska vara hög är det
ändå av vikt att Kriminalvården så långt möjligt försöker tillse att den intagnes
integritet upprätthålls under sjukhusbesök och vid samtal med läkare. Den per-
sonal som genomför transporten har att följa de beslut om fängsel som gäller för
utevistelsen och eventuella lättnader som har meddelats av beslutsfattaren. Om
det inte är möjligt av säkerhetsskäl att den intagne får samtala med läkaren i en-
rum måste den hänsyn tas som är möjlig exempelvis genom att medföljande per-
sonal inte uppehåller sig i omedelbar närhet vid läkarundersökningen och/eller
vid samtal med läkare. Vid flera tillfällen under de olika transporterna till sjuk-
hus har kontakt tagits med VB för att fråga om det går att frångå de vanliga
rutinerna och BB har då också fått flera av sina önskemål tillgodosedda. Dis-
kussioner har förts med anstalten om hur rutinerna för utevistelser kan förbättras.
Anstalten Fosie har uppgett att de har för avsikt att se över rutinerna runt hur
beslut om framförallt fängsel är formulerade och om möjligt planera för möjliga
lättnader redan under planeringen av utevistelsen, vilket skulle minimera risken
för att onödiga konflikter skulle uppstå.
                                                                        Dnr 5775-2014       Sid 8 (12)




         När det gäller den inkomna försändelsen från sjukvården som var ställd till BB
         har det framgått att den av misstag överlämnades direkt till sjukvården och inte
         betraktades som en vanlig inkommen försändelse med därpå följande regler av-
         seende granskning och omhändertagande. Så fort försändelsen lokaliserats över-
         lämnades den dock till BB. Utredningen har inte visat annat än att detta var en
         engångsföreteelse. Anstalten Fosie kommer dock att följa upp rutinerna för han-
         teringen av inkommande försändelser.
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Inledande överväganden
JO brukar som regel inte uttala sig i bedömningsfrågor. Skälet till det är bl.a. att
JO:s prövning inte är tänkt att ersätta den prövning som en part kan få till stånd
genom att överklaga en myndighets beslut. Det gör att jag inte kommer uttala
mig i om de säkerhetsarrangemang som anstalten vidtagit i samband med BB:s
utevistelser har varit motiverade. I det följande kommer jag emellertid ge min
syn på det sätt som utevistelserna har genomförts och på anstaltens hand-
läggning av BB:s ansökningar om utevistelser.

Genomförandet av utevistelserna
Bärandet av uniform i samband med permission
Anstalten har inte ifrågasatt AA:s uppgift om att medföljande kriminal-
vårdspersonal i samband med BB:s sjukhusbesök bar uniform (tjänstedräkt). Jag
utgår därmed i det följande från att så har varit fallet. I de två permissionsbeslut
som jag har tagit del av1 har anstalten under rubriken ”Anvisningar och villkor”
angett att BB skulle åtföljas av personal vid sjukhusbesöken. Anstalten har inte
angett om personalen skulle ha på sig uniform eller inte.

Kriminalvården har meddelat särskilda föreskrifter om tjänstedräkt.2 Av före-
skrifterna framgår bl.a. att kriminalvårdspersonal ska bära tjänstedräkt vid
bevakade permissioner om det är motiverat av säkerhetsskäl.3 Med anledning av
denna föreskrift har JO tidigare uttalat att vid bedömningen av om medföljande
personal ska bära tjänstedräkt eller inte, är det främst två intressen som står mot
varandra. Den intagne har ett intresse av att slippa den uppmärksamhet som per-
sonal i uniform kan dra till sig. Mot detta ska ställas personalens intresse av att
vid t.ex. rymningsförsök uppfattas som myndighetspersoner med befogenhet att
ingripa. I fråga om bevakade permissioner har JO tidigare uttalat att det är rim-
ligt att medföljande personal bär uniform. Jag har ingen avvikande uppfattning i
denna fråga. Emellertid vill jag framhålla att JO vidare har uttalat att det inför
bevakade permissioner ska göras en bedömning av om uniform ska bäras. Vid-




1
    Beslutsdatum den 25 juli och den 6 oktober 2014.
2
    Se Kriminalvårdens föreskrifter (KVAF [SÄK] 2007:2) om tjänstedräkt.
3
    Se 2 § andra stycket i nämnda föreskrifter.
                                                                          Dnr 5775-2014   Sid 9 (12)




are är det lämpligt att i permissionsbeslutet ange om medföljande personal ska
bära uniform.4

Anstalten har inte prövat frågan om det, med utgångspunkt i den proportionali-
tetsbedömning som ska ske, var motiverat att medföljande personal skulle bära
uniform. Det har inte heller angetts i beslutet att uniformerad personal var en
förutsättning för permissionerna. Anstalten förtjänar kritik för den bristfälliga
handläggningen i denna del.

Kriminalvårdspersonals närvaro i samband med läkarundersökningar
Av uppgifter från anstalten Fosie framgår att medföljande personal normalt är
med i undersökningsrummet när den intagne undersöks av läkare. I samman-
hanget vill jag framhålla att det sekretesskydd som gäller inom hälso- och
sjukvården är starkare än det skydd som gäller inom kriminalvården. Inom
hälso- och sjukvården gäller sekretess för uppgift om en enskilds hälsotillstånd
eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas
utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men.5 Bestämmelsen
är försedd med ett s.k. omvänt skaderekvisit, vilket innebär att det råder en
presumtion för sekretess.

I fråga om kriminalvården gäller sekretess för uppgift om en enskilds personliga
förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne
lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller lider annat
allvarligt men om uppgiften röjs.6 Till skillnad från bestämmelsen om sekretess
inom hälso- och sjukvården är motsvarande bestämmelse för kriminalvården
försedd med ett rakt skaderekvisit, vilket innebär att det råder en presumtion för
att uppgifterna är offentliga.

Hälso- och sjukvårdssekretessen gäller även för sådan hälso- och sjukvård som
bedrivs inom kriminalvården. Det innebär att det råder en presumtion för att de
uppgifter som framkommer inom den hälso- och sjukvård som bedrivs i en an-
stalt omfattas av sekretess i förhållande till den kriminalvårdspersonal som inte
arbetar inom hälso- och sjukvården. Vidare är det inte ovanligt att intagna i
samband med sjukhusbesök får genomgå integritetskänsliga undersökningar
eller förberedelser inför operationer. Ett bra exempel på det senare är de förbe-
redelser som BB genomgick inför operationen den 27 november 2014. Dessa
förhållanden, i förening med de grundläggande bestämmelserna i fängelselagen
om att en intagen ska bemötas med respekt för sitt människovärde och att




4
    Se JO 2009/10 s. 165.
5
    Se 25 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
6
    Se 35 kap. 15 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen.
                                                                     Dnr 5775-2014      Sid 10 (12)




kontroll- eller tvångsåtgärder ska vara proportionerliga7, innebär enligt min upp-
fattning att utgångspunkten måste vara att den intagne ska kunna undersökas av
läkare i enrum även i samband med bevakade permissioner.

Jag har förståelse för att exempelvis lokalernas utformning ibland kan medföra
att kriminalvårdspersonalen inte kan lämna den intagen utan bevakning. Även
andra säkerhetsöverväganden kan göra att den intagne måste vara under ständig
bevakning. Emellertid har anstalten ett stort ansvar att, i samråd med sjukhuset,
planera sjukhusbesöket på sådant sätt (exempelvis genom val av undersöknings-
rum) att medföljande personal inte behöver vara med vid undersökningen. I
sammanhanget vill jag framhålla att det finns exempel på anstalter som utveck-
lat ett gott samarbete med landstinget i fråga om utformandet av sjukhusbesök i
syfte att skydda de intagnas integritet.8

Jag utgår från att anstalten Fosie vidtar nödvändiga åtgärder för att ändra rutin-
erna i syfte att i större utsträckning kunna tillgodose de intagnas möjligheter att
kunna genomgå läkarundersökningar utan att kriminalvårdspersonalen är när-
varande.

Anstaltens handläggning av BB:s ansökan om utevistelser
Enligt huvudregeln i 20 § första stycket förvaltningslagen ska ett beslut i vilket
en myndighet avgör ett ärende innehålla de skäl som har bestämt utgången, om
ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Undantag från en myn-
dighets motiveringsplikt finns i punkterna 1–5 i samma paragraf. I anstaltens
beslut den 6 oktober 2014 avslogs BB:s begäran om utevistelse. Eftersom
anstaltens beslut gick BB emot har det funnits en skyldighet för anstalten att
motivera beslutet.

Omfattningen av en myndighets motiveringsplikt har angetts som att det finns
en skyldighet att i ett beslut göra det begripligt för parten vilka faktiska förhåll-
anden som är avgörande, vilka rättsregler som är tillämpliga och hur myndig-
heten har resonerat på de punkter där meningarna kan gå isär.9

Av anstaltens beslut den 6 oktober 2014 framgår att BB:s ansökan avslogs. I
beslutet har anstalten hänvisat till ett antal bestämmelser i fängelselagen.
Emellertid har anstalten inte förklarat vilken betydelse bestämmelserna har för
anstaltens beslut, än mindre angett några skäl till varför myndigheten beslutade
att avslå BB:s begäran.




7
    Se 1 kap. 4 § och 6 § andra stycket fängelselagen.
8
    Se exempelvis vad som framkom i samband med en inspektion av anstalten Kalmar
den 2 oktober 2014 (sidan 5 i protokollet i dnr 5334-2014).
9
    Se Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, tredje uppl., 2010,
s. 237.
                                                                    Dnr 5775-2014       Sid 11 (12)




Av remissvaret framgår dock att ansökan avslogs eftersom kallelsen till sjuk-
husbesöket inte hade kommit direkt till anstaltens sjukvård och att den intagne
och andra personer därför kände till tidpunkten för utevistelsen. Jag antar att
ansökan avslogs på grund av att anstalten gjorde bedömningen att dessa
förhållanden gjorde att det fanns en risk för rymning eller fritagning vid ute-
vistelsen. Detta borde ha angetts i skälen för anstaltens beslut.

Att anstalten inte anger de egentliga skälen för beslutet har gjort det svårt för att
inte säga omöjligt för BB att begära en omprövning av beslutet och på så sätt ta
till vara sin rätt. Vidare har det bristfälliga beslutet inneburit svårigheter för de
instanser som har haft att pröva frågan vid en begäran om omprövning och
därefter ett överklagande. Anstalten förtjänar kritik för denna brist.

Avslutningsvis konstaterar jag att anstalten inte har tillbakavisat AA:s påstående
om att sjukhusbesök har ställts in utan att BB informerats om detta. Anstalten
har inte heller tillbakavisat uppgiften om att beslut om den utevistelse som
skulle ha ägt rum den 18 november 2014 meddelades först den 26 november.

Enligt min mening har anstalten en skyldighet att informera en intagen om att
ett sjukhusbesök har ställts in på grund av exempelvis säkerhetsskäl. Även om
anstalten av samma skäl inte kan berätta för en intagen när besöket i stället ska
äga rum, måste den intagne åtminstone informeras om att sjukhusbesöket kom-
mer att äga rum vid en senare tidpunkt. Att inte göra det, och därmed låta den
intagne sväva i ovisshet, strider mot den grundläggande bestämmelsen om att
Kriminalvården ska bemöta intagna med respekt för deras människovärde.10
Anstalten förtjänar kritik även i denna del.

I fråga om beslutet den 26 november 2014 nöjer jag mig med att konstatera att
det är en grundläggande förutsättning för att en intagen ska kunna ta till vara sin
rätt att beslutet meddelas före det datum som den tänkta permissionen ska äga
rum.

Övriga frågor
Av utredningen framgår att det har uppstått diskussioner i samband med BB:s
sjukhusbesök och att den medföljande personalen har varit tvungen att kontakta
anstaltens vakthavande befäl. En möjlighet för att slippa vissa sådana diskus-
sioner och för att personalen inte ska behöva kontakta anstalten, är att villkoren
om användande av fängsel utformas på ett mer flexibelt sätt. Om det exempelvis
redan av permissionsbeslutet framgår att medföljande personal får avlägsna
handfängsel om det bedöms nödvändigt för att kunna genomföra undersökning-
en, kan sjukhusbesöket ske på ett smidigare sätt. Av den anledningen är det




10
     Se 1 kap. 4 § fängelselagen.
                                                                     Dnr 5775-2014   Sid 12 (12)




enligt min mening bra att Kriminalvården, region Syd, har haft en diskussion
med anstalten om hur besluten om handfängsel bör utformas.

Mot bakgrund av vad som har framkommit i remissvaret saknar jag skäl att
ytterligare kommentera AA:s klagomål mot anstalten Fosie. Jag konstaterar
endast att utredningen i dessa delar inte ger skäl för mig att uttala kritik eller
vidta någon annan åtgärd.

Ärendet avslutas.
