# Än en gång om försämringar för intagna på Kriminalvårdens säkerhetsavdelningar på grund av personalbrist

JO 2026-11-09 dnr 579-2026

[P]

## BESLUT

Datum                     Dnr                     Sid
                                                                   2026-11-09                579-2026               1 (8)
                                                                                             1115-2026
                                                                                             1187-2026
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                   Än en gång om försämringar för intagna på Kriminalvårdens
                   säkerhetsavdelningar på grund av personalbrist


                     Beslutet i korthet: I februari 2026 uttalade sig JO om de utökade inlåsningstiderna
                     för dygnsvilan på säkerhetsavdelningarna vid anstalterna Saltvik, Hall samt Kumla
                     och var då delvis kritisk till hur anstalterna hade motverkat de negativa effekterna av
                     avskildheterna. Efter en förnyad granskning av förhållandena konstaterar JO nu att
                     bl.a. personalbrist har lett till ytterligare försämringar för intagna på de aktuella
                     avdelningarna.
                     Enligt Kriminalvården bör kompensatoriska åtgärder i första hand avse bl.a. kontakter
                     med omvärlden. JO håller med om det och lyfter fram som en betydelsefull åtgärd att
                     intagna får ha sådana kontakter i större utsträckning, genom t.ex. telefonsamtal till
                     anhöriga. I utredningen har det emellertid visat sig att tiden för telefonsamtal halve-
                     rades redan i januari 2026, vilket motiverades av bl.a. att det är resurskrävande att
                     avlyssna samtalen och personalbrist. Den kontakt som intagna på säkerhets-
                     avdelningarna tidigare haft med omvärlden har alltså inskränkts i hög grad. JO anser
                     att det är mycket bekymmersamt.
                     En utökad tid för avskildhet och en halvering av tiden för telefonsamtal är enligt JO
                     var för sig långtgående åtgärder med påtagliga konsekvenser. Sedan en tid gäller
                     således bägge på säkerhetsavdelningarna. Till detta kommer att tillvaron för de
                     intagna där redan är mycket kringskuren. Mot denna bakgrund har JO svårt att se att
                     Kriminalvården uppfyller sitt uppdrag att verkställa fängelsestraff på ett sätt som är
                     humant på enheterna. Avslutningsvis framhåller JO hur angeläget det är att
                     myndigheten snarast kommer till rätta med personalbristen och dessutom får
                     förutsättningar att bedriva en ambitiös kriminalvård som förenar nödvändiga
                     säkerhetsaspekter med de krav på proportionalitet som också gäller i verksamheten.


                   Bakgrund och anmälningar
                   För ett tag sedan utredde jag inom ramen för ett initiativärende de utökade
                   inlåsningstiderna på Kriminalvårdens säkerhetsavdelningar vid anstalterna
                   Saltvik, Hall samt Kumla och s.k. kompensatoriska åtgärder för intagna där
                   (JO:s dnr 10832-2024). I beslutet den 16 februari 2026 uppmärksammades att
                   några intagna hade JO-anmält att avdelningarna i närtid hade begränsat deras
                   möjligheter att genomföra s.k. INTIK-samtal. Jag uttalade att det var min avsikt
                   att granska förhållandena och återkomma till detta inom ramen för annat ärende.
                   Det här beslutet handlar om den saken.


    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm     Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00     Texttelefon: 020-600 600                    E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                Dnr 579-2026, 1115-2026 och 1187-2026         Sid 2 (8)




Intagna som var placerade på säkerhetsavdelningar hade i de nu aktuella
anmälningarna i huvudsak följande klagomål. I början av 2026 bestämdes att de
bara får ringa tre samtal i veckan om 10 minuter vardera, vilket innebär en
halvering av den tidigare tillåtna tiden för telefonsamtal. De är sedan lång tid
tillbaka inlåsta i 14 timmar per dygn och anstalterna bör vidta åtgärder för att
motverka de negativa effekterna av detta. Nu gör anstalterna raka motsatsen och
begränsar deras kontakt med omvärlden. Den ökade restriktiviteten när det
gäller kontakten med anhöriga är mycket oroväckande, inte minst kontakten
mellan intagna och deras barn. Det kan ta en stund för barn att känna sig
bekväma och börja kommunicera per telefon. Tiden om 10 minuter per samtal
är därför för kort för att på ett adekvat sätt få möjlighet att kunna hålla
kontakten med barn.

I två av ärendena bifogade anmälarna informationsblad som de hade fått från
anstalterna om förändringarna gällande telefonsamtal.

Utredning
Kriminalvården anmodades att yttra sig över det som hade förts fram i
anmälningarna och besvara de frågor som framgår av redogörelsen för
remissvaret nedan.

Myndigheten, genom rättschefen, anförde följande:

## Utredning

Uppgifter har hämtats in från avdelningen för anstalt, häkte och frivård,
      säkerhetsavdelningen, sektionerna för allmän klientjuridik samt Kriminalvårdens
      region Mitt, Nord och Stockholm.

## Rättslig reglering

Mänskliga rättigheter och grundläggande friheter
      Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller
      bestraffning (artikel 3 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
      rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europakonventionen).
      Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin
      korrespondens. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna
      rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är
      nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets
      ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till
      skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter (artikel 8
      i Europakonventionen).

      Verkställighetens mål och utformning
      Varje intagen ska bemötas med respekt för sitt människovärde och med
      förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med frihetsberövandet
      (1 kap. 4 § fängelselagen).
      Verkställigheten ska utformas så att den intagnes anpassning i samhället
      underlättas och så att negativa följder av frihetsberövandet motverkas.
      Verkställigheten ska, i den utsträckning det är möjligt utan att kravet på
      samhällsskydd eftersätts, särskilt inriktas på åtgärder som är ägnade att
      förebygga återfall i brott. (Se 1 kap. 5 § första och andra styckena samma lag.)
                                         Dnr 579-2026, 1115-2026 och 1187-2026        Sid 3 (8)




Verkställigheten får inte innebära andra begränsningar i den intagnes frihet än
som följer av fängelselagen eller som är nödvändiga för att ordningen eller
säkerheten ska kunna upprätthållas. En kontroll- eller tvångsåtgärd får endast
användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre
ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas. (Se 1 kap. 6 § första stycket
samma lag.)
Myndighetens verksamhet ska bedrivas på ett säkert, humant och effektivt sätt.
Återfall i brott ska förebyggas. Myndigheten ska särskilt vidta åtgärder som
syftar till att brottslighet under verkställigheten förhindras, narkotikamissbruk
bekämpas, innehållet i verkställigheten anpassas efter varje individs behov, och
frigivningen förbereds (2 § förordningen med instruktion för Kriminalvården).
I en anstalt av säkerhetsklass 1 och 2 får intagna hållas avskilda i bostadsrummen
i anslutning till dygnsvilan under högst 14 timmar, utöver tid för inlåsning och
upplåsning. Tiden för inlåsning får förläggas tidigast kl. 18.00 och inlåsning får
påbörjas 15 minuter före den bestämda tiden för inlåsning på bostadsrummen.
Tiden för upplåsning får förläggas senast kl. 9.00 och upplåsning ska avslutas
senast 15 minuter efter den bestämda tiden för upplåsning av bostadsrummen.
(Se 6 kap. 1 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd, 2011:1, om
fängelse, FARK Fängelse.) Innan en anstalt beslutar att hålla intagna avskilda i
anslutning till dygnsvilan i mer än 12 timmar per dygn bör anstalten överväga
om det finns alternativa åtgärder för att hantera situationen. Om en intagen enligt
första paragrafen är inlåst i bostadsrummet i mer än 12 timmar per dygn, bör det
strävas efter att vidta åtgärder som motverkar negativa effekter av avskildhet.
Åtgärderna ska utformas efter vad som är ändamålsenligt i det enskilda fallet,
t.ex. utifrån om den intagne är avskild i ensamhet eller tillsammans med annan
intagen. (Se allmänna råd till 6 kap. 1 § FARK Fängelse.)

Elektronisk kommunikation
En intagen får stå i förbindelse med en annan person genom elektronisk
kommunikation i den utsträckning det lämpligen kan ske. Sådan kommunikation
får dock vägras om den kan äventyra säkerheten på ett sätt som inte kan
avhjälpas genom avlyssning, kan motverka den intagnes anpassning i samhället,
eller på annat sätt kan vara till skada för den intagne eller någon annan.
(Se 7 kap. 4 § fängelselagen.) Med uttrycket "lämpligen kan ske" avses praktiska
förutsättningar för kommunikationen, t.ex. med hänsyn till anstaltens rutiner och
tillgång till utrustning som möjliggör kommunikation. Vid prövningen bör
beaktas att det är angeläget att barn ges möjlighet att upprätthålla kontakt med en
förälder som är intagen, om det är förenligt med barnets bästa. (Se prop.
2009/10:135 s. 145.)
Elektronisk kommunikation mellan en intagen och en annan person får avlyssnas
om det är nödvändigt av säkerhetsskäl. De som ska kommunicera med varandra
ska i förväg informeras om kontrollen. (Se 7 kap. 5 § första stycket samma lag.)
Elektronisk kommunikation får endast äga rum med utrustning som
tillhandahålls eller godkänns av Kriminalvården (20 § fängelseförordningen,
2010:2010). En intagens ansökan om telefontillstånd ska betraktas som en
ansökan om tillstånd att ringa inom INTIK-systemet, om inte den intagne anger
något annat (7 kap. 11 § FARK Fängelse). Telefontillstånd inom INTIK-
systemet får förenas med villkor om inspelning och avlyssning i efterhand. En
intagen får sammantaget ringa samtal med villkor om inspelning och avlyssning i
efterhand under högst en timme per vecka. (Se 7 kap. 11 a § samma FARK.)
Avlyssning av elektronisk kommunikation ska ske i realtid. Om det innebär
tillräcklig kontroll, får kommunikationen spelas in och avlyssnas i efterhand.
(Se 7 kap. 15 § samma FARK.) Situationer då det kan innebära tillräcklig
kontroll att kommunikationen spelas in och avlyssnas i efterhand kan vara när
syftet med avlyssningen endast är att säkerställa att kommunikationen inte
kopplas vidare, utan förs med den person som Kriminalvården har kontrollerat
                                          Dnr 579-2026, 1115-2026 och 1187-2026        Sid 4 (8)




och godkänt att den intagne får kommunicera med (allmänna råd till 7 kap. 15 §
samma FARK).

Barns rättigheter
Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata
sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller
lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa
(artikel 3.1 i FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen).
Konventionsstaterna ska respektera rätten för det barn som är skilt från ena av
eller båda föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till
och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets
bästa (artikel 9.3 i barnkonventionen).

Kriminalvårdens bedömning

Har de intagnas möjligheter att genomföra telefonsamtal begränsats på samtliga
säkerhetsavdelningar och på samma sätt? När och varför har dessa förändringar
gjorts på respektive anstalt? Är förändringarna tidsbegränsade eller permanenta?
Ja, de intagnas möjligheter att genomföra telefonsamtal har begränsats på
samtliga säkerhetsavdelningar och på samma sätt från den 5 januari 2026.
Begränsningarna innebär en halvering av den tidigare tillåtna sammanlagda tiden
för telefonsamtal genom att de intagna numera tillåts ringa tre telefonsamtal i
veckan om 10 minuter vardera. Har den intagne barn får ett av samtalen i stället
genomföras via video och längden på ett sådant samtal får uppgå till 15 minuter.
Förändringarna är inte tidsbegränsade.
Intagna som placeras på säkerhetsavdelning har i regel antisociala personlighets-
mönster och prokriminella kontakter och umgängen. Ofta har de också tongivan-
de roller i kriminella nätverk och bedömningen är att det därmed föreligger hög
risk att de fortsätter begå allvarlig brottslighet under sina anstaltsvistelser.
Utgångspunkten är därför att intagna placerade på säkerhetsavdelning sannolikt
kan komma att försöka utnyttja kommunikationen med personer i frihet i syfte
att planera rymning eller fritagning och fortsätta begå brottslighet. I linje med de
senaste årens kraftigt ökade inflöde av intagna i anstalt har också antalet intagna
som placeras på säkerhetsavdelningarna ökat.
Frågan om upprätthållande av tillräcklig kontroll av kontakter mellan
utomstående och intagna placerade på säkerhetsavdelning väcktes med anledning
av det ökande antalet intagna placerade på sådana avdelningar och dessa intagnas
förmåga att planera och genomföra avancerade brottsupplägg. Dessa
omständigheter tillsammans, dvs. såväl de kvantitativa som de kvalitativa
utmaningarna, har medfört ökade hot mot säkerheten i anstalt.
Till skillnad från vad som gäller på andra enheter i anstalterna Kumla, Hall och
Saltvik eller anstalter av lägre säkerhetsklass avlyssnas alltid telefonsamtal som
genomförs av intagna på säkerhetsavdelning. Det beror på det som angetts ovan
om de intagnas generella förmåga att utnyttja kommunikationen med
utomstående till fortsatt brottslighet och den höga risk de löper att begå brott
under anstaltsvistelsen. Avlyssningen innebär att en kriminalvårdsanställd
lyssnar på samtalet när det genomförs i realtid. De intagnas förmåga att förmedla
förtäckt information i syfte att begå allvarlig brottslighet eller planera rymning
eller fritagning ställer högre krav på kompetensen hos personalen som avlyssnar
samtalen, något som är resurskrävande och personalintensivt. För att kunna
säkerställa tillfredsställande kontroll, genom att personal med tillräckligt god
kompetens avlyssnar samtalen, har Kriminalvården behövt begränsa tiden för
telefonsamtal på så sätt som gjorts. Begränsningen har dock utformats på ett
sådant sätt att samtliga intagna på säkerhetsavdelning fortsatt har haft möjlighet
att ha telefonsamtal.
                                         Dnr 579-2026, 1115-2026 och 1187-2026         Sid 5 (8)




Vilka överväganden har respektive anstalt gjort när det gäller proportionaliteten av
att begränsa de intagnas telefoni på säkerhetsavdelningarna? Vilken hänsyn har i
det sammanhanget tagits till att tillvaron för de intagna vid dessa enheter redan är
kringskuren och att de sedan ungefär tre år hålls inlåsta 14 timmar i samband med
dygnsvilan?
Beslutet att förändra rutinerna avseende telefontillstånd på säkerhetsavdelningar-
na har, som nämnts ovan, fattats gemensamt av samtliga tre anstalter. Över-
vägandena som gjorts är således också gemensamma för de berörda anstalterna.
Som redogjorts för ovan följer det av 7 kap. 4 § fängelselagen och dess
förarbeten att en intagen får kommunicera med andra genom elektronisk
kommunikation i den utsträckning Kriminalvårdens praktiska förutsättningar för
kommunikationen tillåter det, t.ex. med hänsyn till anstaltens rutiner och tillgång
till nödvändig utrustning. Begränsningar i den intagnes frihet får vidare endast
göras om det följer av lag eller om de är nödvändiga för att ordningen eller
säkerheten ska kunna upprätthållas. (Se 1 kap. 6 § första stycket fängelselagen.)
Begränsningen av tiden för telefonsamtal har gjorts med stöd av bestämmelserna
i fängelselagen och Kriminalvården har gjort bedömningen att den varit nödvän-
dig för att kunna upprätthålla ordningen och säkerheten, inbegripet fullgörandet
av skyldigheten myndigheten har att förhindra brottslighet under verkställigheten
i enlighet med 2 § förordningen med instruktion för Kriminalvården. Som ovan
har konstaterats har begränsningen också inneburit att samtliga intagna getts
möjlighet att ringa telefonsamtal.
Beslutet att begränsa tiden för telefonsamtal aktualiserar därtill förenligheten
med förbudet mot tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning i artikel 3 i Europakonventionen och rätten till privat- och familjeliv
i artikel 8. Europadomstolen har i flera avgöranden prövat om begränsningar av
intagnas rätt till kommunikation med anhöriga varit nödvändiga och
proportionerliga. I ett avgörande var förhållandena sådana att intagnas rätt till
telefonsamtal var begränsat till fem minuter per dag. Europadomstolen fann att
begränsningen hade stöd i nationell lagstiftning och var nödvändig för att
säkerställa samtliga intagnas möjlighet att ringa telefonsamtal. Därtill hade CPT
(European Committee for the Prevention of Torture and Inhuman or Degrading
Treatment or Punishment) vid ett besök i den aktuella anstalten inte funnit annat
än att telefonsamtalens längd var tillräcklig. Domstolen konstaterade även att
inget annat framkommit än att de intagna var oförhindrade att ha kontakt med
sina anhöriga på annat sätt. Begränsningen var följaktligen inte oproportionerlig
och stred därmed inte mot artikel 8. (Se Europadomstolens avgörande den
20 oktober 2020 Bădulescu v Portugal, nr 33729/18, p. 35–37.)
Den begränsning av tiden för telefonsamtal som Kriminalvården gjort på
säkerhetsavdelningarna är inte direkt jämförbar med ovan nämnda avgörande,
men det kan konstateras att den sammanlagda tiden per vecka är ungefär
densamma som i nämnt avgörande. Det kan därtill tilläggas att intagna i
anstalterna Hall och Saltvik har ett generellt gällande besökstillstånd om
30 minuter i veckan för vuxna besökare och en timme för barn. I anstalten
Kumla är den medgivna tiden något längre och uppgår till en timme i veckan för
vuxna besökare och 1,5 timme för barn.
Som JO påpekar har intagna i säkerhetsavdelningarna haft en utökad inlåsning i
samband med dygnsvilan sedan flera år. Det har inte föranlett någon annan
bedömning när det gäller den nu aktuella begränsningen av telefonsamtalen.
Kriminalvården bedömer även med beaktande av detta förhållande att den
aktuella begränsningen inte är oproportionerlig.
Sammanfattningsvis bedömer Kriminalvården att begränsningen av telefon-
samtalen varit nödvändig och proportionerlig, även med beaktande av den
utökade inlåsningen i samband med dygnsvilan.
                                               Dnr 579-2026, 1115-2026 och 1187-2026        Sid 6 (8)




      Har barnkonventionens bestämmelser beaktats vid respektive anstalts beslut att
      begränsa de intagnas telefonsamtal, och i sådant fall på vilket sätt?
      Barns rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta
      kontakter med sin förälder har fått genomslag vid utformandet av de nu aktuella
      begränsningarna. Kriminalvården har förvisso kortat tiden för veckovisa samtal
      med barn från 20 till 15 minuter, men samtalen är längre än telefonsamtal som
      intagna får ha med vuxna anhöriga. Dessutom underlättar Kriminalvården
      kontakten mellan den intagne och dennes barn genom att tillåta att samtalet förs
      via video i stället för via telefon.

      Aktuella anmälningar
      Kriminalvården hänvisar till ovan lämnade svar i fråga om bemötande av
      innehållet i de aktuella anmälningarna.
Anmälarna fick möjlighet att kommentera remissvaret, vilket en av dem gjorde
och förde fram bl.a. följande. Det stämmer att de intagna har möjlighet till
besök men det är väldigt ovanligt att de får besök. Kriminalvården har angett att
placeringarna ökat på säkerhetsavdelningarna. Det finns dock inte en enda
avdelning som är överbelagd och nästan alla har lediga platser.

Bedömning
Inledningsvis vill jag kort beröra följande. Kriminalvården har som en del av
bakgrunden till de vidtagna åtgärderna beskrivit vad som kännetecknar den
grupp av intagna som placeras på säkerhetsavdelningarna. Jag är medveten om
att en sådan avdelning har och ska ha en särskilt hög grad av övervakning och
kontroll. Placeringen sker med stöd av 2 kap. 4 § fängelselagen (2010:610) och
de intagna där är föremål för s.k. särskilda villkor. Även om det alltså är frågan
om en speciell grupp av intagna kan förutsättningarna för den individuella
verkställigheten liksom de personliga omständigheterna variera. Behandlingen
av var och en av de intagna samt prövningen av deras enskilda ärenden måste
också ta dessa förhållanden i beaktande. Med detta sagt övergår jag till att uttala
mig om själva saken.

Intagna på de tre säkerhetsavdelningarna vid anstalterna Saltvik, Hall och
Kumla är avskilda 14 timmar i samband med den s.k. dygnsvilan. En anstalt
som har beslutat om att hålla intagna avskilda vid dygnsvilan i mer än
12 timmar ska vidta åtgärder för att motverka de negativa effekterna av
avskildheten, s.k. kompensatoriska åtgärder. Vid tidpunkten för mitt beslut i
februari 2026 hade de längre inlåsningstiderna på säkerhetsavdelningarna gällt i
snart tre år. Jag uttalade att ordningen var svårförenlig med en human
kriminalvård och dessutom kunde motverka återanpassningen för intagna.
Vidare var jag delvis kritisk till hur anstalterna hade hanterat frågan om
kompensatoriska åtgärder.

Enligt Kriminalvården bör kompensatoriska åtgärder i första hand avse
kontakter med omvärlden, en bibehållen normal sysselsättningsgrad och insatser
som gör tiden i avskildhet så meningsfull som möjligt (se myndighetens
handbok om gemensamhet och avskildhet i anstalt [2012:1]). Det framstår som
rimligt för mig. Att låta intagna ha kontakt med omvärlden i större utsträckning,
                                             Dnr 579-2026, 1115-2026 och 1187-2026     Sid 7 (8)




genom t.ex. telefonsamtal till anhöriga, kan vara en betydelsefull åtgärd för att
motverka de negativa effekterna av den längre tiden i avskildhet.

I initiativärendet förde Kriminalvården fram att anstalten Kumla som en
kompensatorisk åtgärd hade låtit de intagna fortsätta ringa i samma omfattning.
Jag hade svårt att bedöma om det kunde ses som en kompensation. Nu har det
kommit fram att möjligheterna att genomföra telefonsamtal inom INTIK-
systemet begränsades på samtliga säkerhetsavdelningar redan i januari 2026. Då
halverades den tidigare tillåtna tiden för sådana samtal. De intagna har alltså
inte fått några kompensatoriska åtgärder avseende kontakten med omvärlden
utan tvärtom har kontakten inskränkts i hög grad.

Av utredningen framgår att det huvudsakliga skälet till att dra ned på telefon-
samtalen var att dessa är resurskrävande eftersom samtalen måste avlyssnas i
realtid av personal med tillräckligt god kompetens. Jag kan konstatera att såväl
den utökade avskildheten vid dygnsvilan som ändringen av INTIK-samtal
således beror på bristande resurser. Det är mycket bekymmersamt att personal-
situationen har medfört ytterligare försämringar för intagna på säkerhets-
avdelning. Jag inser visserligen att otillräckliga personalresurser innebär svåra
utmaningar för Kriminalvården. Myndigheten måste emellertid vara organiserad
så att både uppdraget och de rättsliga kraven upprätthålls samt att verksamheten
bedrivs på ett säkert, humant och effektivt sätt (2 § förordningen [2023:797]
med instruktion för Kriminalvården).

Kriminalvården har redogjort för sin bedömning av om förändringen avseende
telefontillstånd är förenlig med Europakonventionen. Jag kan för egen del
konstatera att en utökad tid för avskildhet och en halvering av tiden för
telefonsamtal var för sig är långtgående åtgärder med påtagliga konsekvenser
för de berörda intagna. När dessa vidtas samtidigt och för intagna på säkerhets-
avdelningar vars tillvaro redan är mycket kringskuren har jag svårt att se att
Kriminalvården uppfyller sitt uppdrag att verkställa fängelsestraff på ett sätt
som är humant. Om utvecklingen tillåts fortsätta i samma riktning med fler
inskränkningar för intagna på säkerhetsavdelningar finns det en risk för att
förhållandena där kan komma att stå i strid med deras rättigheter och friheter
enligt Europakonventionen.

Enligt min mening bör den typen av åtgärder som anstalterna har beslutat bara
tillgripas om det är direkt nödvändigt och under så kort tid som möjligt.
Personalbrist i en anstalt kan därför inte rättfärdiga ett motsvarande beslut vid
en annan anstalt där personalförsörjningen är god. Jag är av den anledningen
kritisk till att de tre anstalterna fattade ett gemensamt beslut och att man således
inte var för sig gjorde några överväganden om nödvändigheten och
proportionaliteten av att inskränka de intagnas telefonsamtal. Min uppfattning
är att anstalterna utifrån respektive förhållanden nu kontinuerligt måste följa
upp och ompröva såväl beslutet om förlängd inlåsningstid som beslutet om
begränsningar i telefoni samt aktivt se över möjligheterna att kompensera de
                                            Dnr 579-2026, 1115-2026 och 1187-2026   Sid 8 (8)




intagna som berörs av besluten. Jag noterar i det här sammanhanget med
tillfredsställelse att anstalten Kumla har gjort en självständig bedömning av
tiderna för besök och då tillåter längre besök än vad som gäller vid
säkerhetsavdelningarna i de två andra anstalterna.

En av anmälarna förde fram att förändringen beträffande telefonsamtalen står i
strid med barns rättigheter. I ett informationsblad som han hade fått från
anstalten redogjordes för minskningen till tre samtal om 10 minuter vardera och
inget särskilt nämndes om samtal till barn. Kriminalvården har dock i sitt
remissvar förklarat att om en intagen har barn får ett av samtalen i stället
genomföras via video och längden på ett sådant samtal får uppgå till 15 minuter.
Anstalterna har alltså särskilt beaktat barns rätt till kontakt med en förälder
placerad på säkerhetsavdelning. Mot den bakgrunden anser jag att det inte finns
tillräcklig anledning att kritisera anstalterna i denna del.

Samtidigt bedömer jag att också 15 minuter en gång i veckan normalt måste
anses vara en för kort tid för att ett barn faktiskt ska kunna upprätthålla ett
personligt förhållande till sin förälder. Vid handläggningen av ett ärende om
tillstånd till telefonkontakt med ett barn ska anstalten göra en utredning av
barnets bästa (se JO:s beslut den 14 oktober 2026, dnr 9445-2025). Det kan då
t.ex. komma fram att barnet, som en anmälare är inne på, behöver en stund för
att känna sig bekväm och börja kommunicera per telefon. Jag menar att
anstalten måste ta hänsyn till även sådana individuella behov i största möjliga
utsträckning.

De aktuella ärendena tillsammans med mitt initiativärende om utökade
inlåsningstider visar på ett tydligt sätt vilka allvarliga konsekvenser personal-
bristen får för intagna på säkerhetsavdelningar samt hur angeläget det är att
Kriminalvården snarast kommer till rätta med den. Lika angeläget är det att
myndigheten ges förutsättningar för att kunna uppfylla sitt uppdrag att bedriva
en ambitiös kriminalvård som förenar nödvändiga säkerhetsaspekter med de
krav på proportionalitet som också gäller i verksamheten.

Ärendena avslutas.




Beslutet har fattats av JO Katarina Påhlsson. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Mattias Karlsson har föredragit ärendena och
byråchefen Catrine Björkman har deltagit i beredningen.
