# Kritik mot Polismyndigheten för att en person omhändertogs enligt 13 § polislagen utan att det fanns grund för åtgärden och för brister i dokumentationen

JO 2026-05-20 dnr 5802-2025

[P]

## BESLUT

Datum                     Dnr                    Sid
                                                                   2026-05-20                5802-2025             1 (7)



Stf justitieombudsmannen
Mari Andersson




                   Kritik mot Polismyndigheten för att en person omhändertogs enligt
                   13 § polislagen utan att det fanns grund för åtgärden och för brister i
                   dokumentationen


                    Beslutet i korthet: En person som körde elsparkcykel i en rondell omhändertogs
                    tillfälligt med stöd av 13 § polislagen.
                    Polismyndigheten kritiseras för att det saknades rättsliga förutsättningar för
                    omhändertagandet. Polismyndigheten kritiseras också för brister vid
                    förmansprövningen och för att dokumentationen av omhändertagandet var bristfällig i
                    flera avseenden.
                    JO framhåller i beslutet att ett omhändertagande enligt 13 § polislagen får ske först
                    om ett avvisande eller avlägsnande från platsen är otillräckligt och att det alltid måste
                    framgå av dokumentationen varför ett avvisande eller avlägsnande inte varit
                    tillräckligt.

## Anmälan

I en anmälan till JO den 21 maj 2025 förde AA fram klagomål mot
                   Polismyndigheten med anledning av ett ingripande mot honom. Han uppgav att
                   han utan grund hade stoppats av polisen och visiterats varvid kontanter hittats
                   samt att han därefter med tvång hade transporterats till polisstationen och
                   frihetsberövats, utan att det förelåg någon misstanke om brott och utan att det
                   fanns anledning att omhänderta honom för berusning. AA uppgav också att han
                   utsattes för våld av de ingripande poliserna.

## Utredning

Polismyndigheten (juristen BB) yttrade sig den 20 oktober 2025 efter att
                   berörda befattningshavare lämnat upplysningar.

                   Av Polismyndighetens yttrande och den övriga utredningen framgår i huvudsak
                   följande om händelsen.

                   AA stoppades och kontrollerades av polisassistenterna CC och DD när han åkte
                   med elsparkcykel i en rondell strax efter kl. 18.00. CC beslutade i samband med
                   kontrollen att AA skulle omhändertas med stöd av bestämmelsen i 13 §
                   polislagen. I protokollet över ingripandet angavs att omhändertagandet gjordes


    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                     E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                     Dnr 5802-2025     Sid 2 (7)




på grund av störande av den allmänna ordningen respektive fara för störande av
den allmänna ordningen samt i syfte att avvärja straffbelagd gärning.

Som beskrivning av händelsen har antecknats att AA störde den allmänna
ordningen genom att störa eller hindra trafiken. Det har vidare antecknats att
AA började skrika och försökte ta sig ifrån patrullen ut i rondellen när han
skulle omhändertas samt att han var mycket agiterad och uttryckte att han skulle
skapa kaos med patrullen. Omhändertagandet gjordes därför även i syfte att
avvärja straffbelagd gärning. I protokollet har vidare antecknats att AA
misstänktes för brott i samband med händelsen och att han gjorde motstånd och
försökte ta sig från patrullen när han informerades om det. AA belades därför
med handfängsel. Det har också antecknats att s.k. förstärkt skuldergrepp
användes på polisstationen men att inga skador uppkom under ingripandet.

CC och DD har i sina upplysningar till JO beskrivit att AA blev aggressiv när
han stoppades och att de därför la ner honom på marken och satte på honom
handfängsel. De har vidare förklarat att beslut om omhändertagande fattades
eftersom AA störde den allmänna ordningen och att det inte bedömdes vara
tillräckligt att avlägsna honom eftersom han sa att han skulle ”skapa kaos” och
bete sig dumt.

Vid visitationen av AA påträffades en större summa kontanter och AA
informerades om att han skulle kunna komma att misstänkas för brott.

AA fördes till arresten på polisstationen, där stationsbefälet EE beslutade att
frihetsberövandet skulle kvarstå samtidigt som handfängslen avlägsnades. Som
iakttagelser i samband med förmansprövningen har i protokollet antecknats att
AA var fortsatt stökig och utåtagerande och att han fortsatt bedömdes utgöra en
ordningsstörning. AA kroppsvisiterades och sattes in i ett låst förvaringsrum
kl. 19.00 efter beslut av EE.

Det har inte dokumenterats att det hölls förhör med AA enligt 16 § polislagen.
EE har i sina upplysningar till JO uppgett att han inte minns om det hölls något
sådant förhör. EE har vidare uppgett att AA inte var mottaglig för vare sig
instruktioner, förklaringar, frågor eller tillsägelser.

EE beslutade omkring kl. 21.00 att AA skulle friges.

Efter kontakt med åklagare återlämnades de kontanter som hade påträffats på
AA och ingen brottsanmälan upprättades.

Polismyndigheten redogjorde för rättslig reglering och redovisade därefter
följande bedömning.

      Ingripandet enligt 13 § polislagen
      –––
      En förutsättning för att någon ska kunna omhändertas enligt 13 § polislagen är
      att det är otillräckligt att denne avvisas eller avlägsnas från platsen. Av
                                                                       Dnr 5802-2025       Sid 3 (7)




      protokollet framgår det inte vilka omständigheter som lades till grund för
      bedömningen att det inte var tillräckligt att avvisa eller avlägsna AA och vilka
      överväganden som gjordes i den frågan. Det utgör en brist eftersom det rör sig
      om en så pass ingripande åtgärd. Dessutom försvårar tillkortakommandet en
      senare granskning som den här.
      CC och DD har i efterhand i sina skriftliga redogörelser angett att ett
      avlägsnande inte var tillräckligt eftersom AA sa att han skulle ”skapa kaos” och
      begå annat ofog.
      Polismyndigheten kan dock konstatera att det av protokollet framstår som om
      AA:s uttalanden skedde i ett något senare skede av händelseförloppet, när
      beslutet om omhändertagande redan var fattat och skulle verkställas. Oavsett hur
      det är med den saken menar Polismyndigheten att det kan ifrågasättas om AA:s
      yttranden om att han skulle ställa till med problem var så konkreta och bestämda
      till tid och rum att han utgjorde en omedelbar fara för den allmänna ordningen.
      Inte heller kan AA:s inledande agerande, alltså då han körde elsparkcykeln i
      rondellen, anses ha varit sådant att det skulle ha varit nödvändigt med ett direkt
      tillfälligt omhändertagande enligt 13 § polislagen. Det hade kanske legat närmare
      till hands att, utifrån AA:s hotfulla uppträdande då han stoppades, upprätta en
      polisanmälan om brott enligt 17 kap. brottsbalken och en anmälan om trafikbrott
      på grund av färden i rondellen. Något sådant har dock, såvitt framgår av
      utredningen, inte skett.

      Förmansprövningen och förhör enligt 16 § polislagen
      Dokumentationen av förmansprövningen uppvisar samma brister som
      dokumentationen av det ursprungliga ingripandet vad gäller övervägandena av
      om det hade varit tillräckligt med ett avvisande eller avlägsnande. Utöver detta
      står det klart att det inte hölls något förhör med AA enligt 16 § polislagen.
      Avsaknaden av ett förhör utgör naturligtvis en brist i handläggningen.
      Eftersom polispatrullens omhändertagande av AA sannolikt utgjorde en alltför
      ingripande åtgärd har det inte heller funnits skäl för att hålla kvar AA på
      polisstationen efter förmansprövningen. AA borde rimligtvis istället ha släppts
      och inte låsts in i arresten.

## Sammanfattning

Polismyndigheten bedömer att hanteringen av AA, inte minst utifrån de s.k.
      behovs- och proportionalitetsprinciperna, uppvisar brister. Mindre ingripande
      åtgärder än de som vidtogs hade sannolikt varit mer ändamålsenliga. Dessutom
      står det klart att dokumentationen av ingripandet inte har varit godtagbar i alla
      delar.
      Polismyndigheten beklagar felaktigheterna.

Rättslig reglering
Allmänna principer för polisingripanden
En polis som verkställer en tjänsteuppgift ska följa vad som föreskrivs i lag eller
annan författning och ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till
åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Tvång får användas endast i den
form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet ska uppnås.
(Se 8 § första stycket polislagen.)

Bestämmelsen i 8 § polislagen ger uttryck för behovs- och
proportionalitetsprinciperna. Behovsprincipen innebär att ett polisingripande får
göras endast då det är nödvändigt för att undanröja eller avvärja den fara eller
                                                                   Dnr 5802-2025      Sid 4 (7)




störning som är aktuell. Proportionalitetsprincipen innebär att de skador och
olägenheter som ingripandet kan medföra inte får stå i missförhållande till syftet
med ingripandet. (Se Munck och Sverne Arvill, Polislagen [6 november 2025,
version 16, JUNO], kommentaren till 8 §.)

Ingripande enligt 13 § polislagen
Om en person genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör
en omedelbar fara för denna får polisen avvisa eller avlägsna personen från ett
visst område eller utrymme, när det är nödvändigt för att ordningen ska kunna
upprätthållas. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att en
straffbelagd handling ska kunna avvärjas. Om ett avvisande eller ett
avlägsnande är otillräckligt för att det avsedda resultatet ska kunna uppnås får
personen tillfälligt omhändertas. (Se 13 § polislagen.)

För att någon ska kunna sägas störa den allmänna ordningen genom sitt
uppträdande krävs att uppträdandet innebär ett angrepp på ett ordningsintresse
av betydelse för allmänheten eller annars från allmän synpunkt. Frågan om ett
visst uppträdande stör den allmänna ordningen får inte avgöras från den
begränsade synpunkten av vad som för den enskilda polisen framstår som
obekvämt eller olämpligt. Endast den omständigheten att en person vägrar att
lyda en tillsägelse av en polis innebär t.ex. inte att han eller hon stör den
allmänna ordningen eller utgör en fara för denna. Det avgörande i en sådan
situation är vilka följder från ordningssynpunkt som en bristande efterrättelse
kan antas medföra. (Se Munck och Sverne Arvill, a.a., kommentaren till 13 §.)

En omedelbar fara för den allmänna ordningen förutsätter att faran är konkret,
dvs. att den är bestämd till tid och rum. Ett omhändertagande får inte ske för att
abstrakta, ännu inte konkretiserade faror ska avvärjas. Faran ska vidare ha
uppkommit genom ett särskilt uppträdande från den som omhändertagandet
riktas mot. En persons blotta närvaro på en plats kan knappast bedömas som
konkret fara, även om det är känt att personen brukar bråka och uppträda
ordningsstörande. (Se Munck och Sverne Arvill, a.a., kommentaren till 13 §.)

Som en ytterligare förutsättning för ingripande vid störande av eller omedelbar
fara för allmän ordning gäller att ingripandet är nödvändigt för att ordningen
ska kunna upprätthållas. Polisen bör alltid först överväga möjligheten att ingripa
med tillsägelser och anmaningar. (Se Munck och Sverne Arvill, a.a.,
kommentaren till 13 §.)

Ingripanden enligt den aktuella bestämmelsen för att avvärja en straffbelagd
handling kan göras även när en person ännu inte har gjort sig skyldig till brott. I
sådana fall krävs dock att det är fråga om en omedelbar och konkret fara för
brott.

Förmansprövning, förhör och löpande omprövning
Den polis som har verkställt ett omhändertagande ska så skyndsamt som möjligt
anmäla åtgärden till sin förman. Har omhändertagandet inte redan upphört ska
                                                                   Dnr 5802-2025      Sid 5 (7)




förmannen omedelbart pröva om det ska bestå. (Se 15 § första stycket
polislagen.)

Den som omhändertagits enligt 13 § polislagen ska förhöras så snart som
möjligt och ska friges snarast möjligt efter förhöret. Ingen får hållas kvar längre
än sex timmar. (Se 16 § polislagen.)

Förhöret bör om möjligt hållas i ett sådant skede att det kan läggas till grund för
den prövning av omhändertagandet som förmannen ska göra enligt 15 §.
Förhöret ska i första hand avse de faktiska omständigheter som motiverat
omhändertagandet. Om den omhändertagne är kraftigt påverkad av alkohol eller
narkotika eller om ett förhör annars framstår som meningslöst eller olämpligt
måste förhöret anstå till dess förutsättningarna har förbättrats. Förhöret ska
redovisas skriftligen med uppgifter om vem som har varit förhörsledare och om
när det har hållits. (Se Munck och Sverne Arvill, a.a., kommentaren till 16 §.)

Eftersom den omhändertagne ska friges snarast möjligt måste förutsättningarna
för frigivande bedömas fortlöpande. Avsikten är att omhändertagandet ska vara
betydligt kortare än den maximitid som anges i lagen. (Se Munck och Sverne
Arvill, a.a., kommentaren till 16 §.)

Dokumentation
Protokoll ska föras över ingripanden som innebär att någon avvisas, avlägsnas
eller omhändertas. Av protokollet ska det framgå vem som har fattat beslutet
om ingripandet, grunden för beslutet och tidpunkten när det har fattats, vem
eller vilka som har deltagit i ingripandet, vem eller vilka som ingripandet har
riktat sig mot, tiden för ingripandet samt vad som i övrigt har förekommit vid
ingripandet. (Se 27 § första och andra stycket polislagen.)

Bedömning
Uppgifterna i AA:s anmälan om att han utsatts för våld i samband med
ingripandet får inget stöd av dokumentationen eller den övriga utredningen. Jag
begränsar mina uttalanden till frågan om huruvida det funnits rättsliga
förutsättningar att omhänderta AA samt frågor om förmansprövningen och
dokumentationen av de vidtagna åtgärderna.

Ingripandet enligt 13 § polislagen
Ingripandet mot AA föranleddes av att han körde elsparkcykel i en rondell på
ett sätt som bedömdes störa eller hindra trafiken. Polisassistenten CC fattade
därför ett beslut om tillfälligt omhändertagande på grund av ordningsstörning,
med hänvisning till bestämmelsen i 13 § polislagen.

Av utredningen framgår vidare att AA skrek och försökte ta sig ifrån de
ingripande poliserna när han skulle omhändertas samt att han var mycket
agiterad och uttryckte att han skulle ”skapa kaos” med patrullen. I protokollet
över ingripandet angavs därför också fara för ordningsstörning som grund för
omhändertagandet, liksom att syftet var att avvärja straffbelagd handling.
                                                                    Dnr 5802-2025       Sid 6 (7)




Ett ingripande enligt 13 § polislagen på grund av ordningsstörning förutsätter
som nämnts att den person som är föremål för ingripandet uppträder på ett sätt
som innebär ett angrepp på ett ordningsintresse av betydelse för allmänheten
eller annars från allmän synpunkt.

Av utredningen framgår inga närmare omständigheter kring AA:s körning i
rondellen. Det har inte angetts hur länge körningen pågick eller på vilket sätt
den övriga trafiken påverkades. Jag kan därför inte bedöma om AA:s agerande
kan anses ha påverkat den allmänna ordningen på platsen på ett sådant sätt att
det motiverade ett ingripande med stöd av 13 § polislagen.

Under alla förhållanden hade dock ingripandet kunnat föregås av en tillsägelse
eller uppmaning till AA att upphöra med det trafikstörande beteendet. Det
framgår varken av protokollet eller de ingripande polisernas upplysningar till
JO att någon sådan åtgärd vidtogs innan beslutet om omhändertagande fattades.

Ett tillfälligt omhändertagande får ske först om ett avvisande eller avlägsnande
från platsen är otillräckligt. I protokollet har inte angetts vilka omständigheter
som lades till grund för bedömningen att det inte var tillräckligt att avvisa eller
avlägsna AA från platsen och vilka överväganden som gjordes i den frågan. Jag
vill därför framhålla att det alltid måste framgå av dokumentationen (se JO:s
beslut den 31 mars 2021, dnr 2592-2019).

De ingripande poliserna har i sina upplysningar till JO uppgett att det inte
bedömdes vara tillräckligt att avlägsna AA från platsen eftersom han försökte
ge sig ut i trafiken på nytt och sa att han skulle ”skapa kaos” och bete sig dumt.
Som Polismyndigheten påtalat framstår det dock av anteckningarna i protokollet
som att det inträffade först i samband med att poliserna tog tag i AA för att
verkställa det beslut om omhändertagande som redan hade fattats på grund av
ordningsstörning.

Det har inte kommit fram något som talar för att det trafikstörande beteende
som föranledde ingripandet mot AA, dvs. att han körde elsparkcykel i
rondellen, motiverade ett omedelbart omhändertagande av honom utan ett
föregående avvisande eller avlägsnande. Oavsett i vilket skede AA försökte ta
sig ifrån de ingripande poliserna och yttrade att han skulle ”skapa kaos”
framstår det som att ett avlägsnande kunde ha varit tillräckligt också för att
avvärja den fara för ordningsstörning eller brott som fanns. Om AA hade
återvänt till platsen eller fortsatt att vara utåtagerande efter ett avlägsnande hade
ett omhändertagande kunnat övervägas.

Sammantaget kan jag konstatera att det inte fanns rättsliga förutsättningar att
omhänderta AA med stöd av 13 § polislagen.

Förmansprövningen och förhör enligt 16 § polislagen
Förmansprövningen fyller en viktig funktion som en garanti för den
omhändertagnes rättssäkerhet genom att frågan om ett fortsatt omhändertagande
                                                                  Dnr 5802-2025      Sid 7 (7)




bedöms av någon annan än den som initialt har vidtagit åtgärden. (Se bl.a. JO:s
beslut den 26 februari 2019, dnr 2066-2018, och den 15 april 2021,
dnr 3510-2019.)

Omhändertagandet av AA förmansprövades av stationsbefälet EE. Han har
antecknat att AA var fortsatt stökig och utåtagerande och att han fortsatt
bedömdes utgöra en ordningsstörning. Dokumentation av förmansprövningen
har samma brister som dokumentationen av det ursprungliga ingripandet när det
gäller övervägandena om det hade varit tillräckligt med ett avvisande eller
avlägsnande.

Eftersom det enligt min bedömning inte fanns förutsättningar att tillfälligt
omhänderta AA vid ingripandet kan jag inte heller se att det fanns stöd för att
hålla kvar honom på polisstationen efter förmansprövningen. Han borde därför
ha släppts vid förmansprövningen och inte satts i polisarrest.

Det har inte dokumenterats att det hölls något förhör enligt 16 § polislagen.
Som framgått bör ett sådant förhör om möjligt hållas i ett sådant skede att det
kan utgöra underlag för förmansprövningen.

Det saknas dokumentation om vilka överväganden som gjordes i frågan om
förhör och om de förhållanden som låg till grund för bedömningen att det inte
skulle hållas något förhör med AA Detta är en brist. I sina upplysningar till JO
har EE dock uppgett att AA inte var mottaglig för vare sig instruktioner,
förklaringar, frågor eller tillsägelser.

Jag har inte tillräckligt underlag för att kunna bedöma om förhör borde ha
hållits med AA inför förmansprövningen. Ett förhör skulle dock under alla
förhållanden ha hållits så snart AA:s sinnesstämning medgav det.
Förutsättningarna för att hålla förhör enligt 16 § polislagen måste därför
bedömas fortlöpande när förhöret inte kan genomföras i samband med att den
omhändertagne förs in till polisstationen.

Polismyndigheten kritiseras
Polismyndigheten kritiseras för att AA tillfälligt omhändertogs trots att det
saknades rättsliga förutsättningar för åtgärden och för bristerna vid
förmansprövningen. Polismyndigheten kritiseras också för de
dokumentationsbrister som präglat handläggningen.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av stf JO Mari Andersson. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Johanna Nilsson har föredragit ärendet och byråchefen
Nils Västberg har deltagit i beredningen.
