# Fråga om Försäkringskassans möjligheter att på den försäkrades begäran återkalla eller ändra ett gynnande beslut

JO 2013-05-15 dnr 5813-2012

BESLUT
                                                                          Datum                  Dnr                      Sid
                                                                          2013-05-15             5813-2012               1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Fråga om Försäkringskassans möjligheter att på den försäkrades
                        begäran återkalla eller ändra ett gynnande beslut


                          Beslutet i korthet: I beslutet konstateras att det är frivilligt för den enskilde att ansöka
                          om och ta emot socialförsäkringsförmåner liksom det står den enskilde fritt att när som
                          helst återkalla en ansökan. Det anses inte heller finnas skäl som talar mot möjligheten att
                          på den försäkrades begäran upphäva ett beslut för framtiden. Det är först beträffande
                          redan verkställda gynnande beslut som svårigheterna uppstår. ChefsJO konstaterar att
                          många av de beslut som Försäkringskassan fattar dels påverkar tredje man, dels får
                          samhälleliga konsekvenser och att effekterna kan vara svåröverskådliga. ChefsJO uttalar
                          vidare att Försäkringskassan inte har någon skyldighet att bifalla en begäran om
                          återkallelse av ett redan verkställt gynnande beslut men att det, så länge inget
                          motstående intresse förbigås, inte heller finns något rättsligt hinder mot att återkalla ett
                          sådant beslut. Med hänsyn till framför allt socialförsäkringssystemets komplexitet, det
                          stora antal ärenden som Försäkringskassan har att hantera och vikten av att lika fall
                          behandlas lika, är det dock chefsJO:s uppfattning att myndigheten bör ha som rutin att
                          inte bifalla en begäran om återkallelse av ett redan verkställt gynnande beslut.

## Initiativet

I ett klagomålsärende hos JO (dnr 5964-2011 med beslutsdatum den 26 oktober
                        2012) framkom att en försäkrad begärt att Försäkringskassan skulle återta ett beslut
                        om föräldrapenning som redan hade betalats ut, för att istället göra det möjligt för
                        den andre föräldern att erhålla ersättning för de aktuella dagarna. Av utredningen i
                        ärendet framgick att Försäkringskassan hade hänvisat den försäkrade till att begära
                        omprövning av beslutet att bevilja henne föräldrapenning. I sitt remissvar anförde
                        myndigheten att någon sådan hänvisning inte skulle ha gjorts då ”Försäkrings-
                        kassan normalt saknar möjlighet att ändra ett sådant gynnande beslut”.

                        Med anledning av den fråga som därmed väcktes beslutade chefsJO att inom ramen
                        för ett initiativärende utreda vilka möjligheter Försäkringskassan har att – på den
                        försäkrades begäran – återta ett beslut som har inneburit bifall till den försäkrades
                        ansökan.

## Utredning

Ärendet remitterades till Försäkringskassan som anmodades att i generella termer
                        yttra sig över hur och med vilket rättsligt stöd en försäkrads begäran om



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                         Dnr 5813-2012      Sid 2 (5)




återtagande av ett bifallsbeslut hanteras av myndigheten. I remissvar den 5 april
2013 anförde Försäkringskassan följande.

## Utredning



## Inledning

Det följer av fast praxis att myndigheter i princip kan ändra såväl betungande som
      gynnande beslut i gynnande riktning. Detta kan göras formlöst under förutsättning
      att det inte kommer i konflikt med någon annans intresse (jfr t.ex. Hellners T.,
      Malmqvist B., Förvaltningslagen med kommentarer, tredje upplagan, s. 356 f.)
      När det gäller socialförsäkringsförmåner anser Försäkringskassan att den som
      beviljats en förmån när som helst kan begära att förmånen inte längre ska betalas ut.
      Det är en förvaltningsrättslig grundsats att det är frivilligt för enskilda att vända sig
      till myndigheter för att ansöka om förmåner. Av detta följer att man kan återta en
      inlämnad ansökan vilket då leder till att myndigheten avskriver ansökningsärendet.
      På samma grund kan enskild också alltid avsäga sig en beviljad socialförsäkrings-
      förmån. Vid en sådan begäran från den försäkrade upphäver Försäkringskassan
      beslutet om rätt till förmånen och upphör med utbetalningarna.
      Det krävs alltså inte någon prövning utifrån några specifika lagrum eller i övrigt att
      några rättsliga förutsättningar är uppfyllda för att Försäkringskassan på den
      enskildes begäran ska upphäva ett beslut om rätt till en förmån. (Jfr RÅ 1997 not.
      128).
      Den svåra frågan är dock i vilken mån det är möjligt för Försäkringskassan att på
      den försäkrades begäran återta ett gynnande beslut som är verkställt för förfluten tid.
      Följden skulle då bli att den försäkrade ska återbetala ersättningen alternativt få en
      förmån utbytt mot en annan.
      Försäkringskassan lämnar i den delen nedanstående redogörelse.

      Aktuellt regelverk, rättspraxis och uttalanden i doktrinen
      En myndighet anses som huvudregel inte kunna ändra gynnande beslut till nackdel
      för den enskilde parten.
      Enligt praxis finns det tre grunder som utgör undantag från huvudregeln. Den första
      är att den enskilde vilselett myndigheten, den andra är om det finns s.k. tvingande
      säkerhetsskäl och den tredje är om det finns återkallelseförbehåll i beslutet eller i de
      bestämmelser som beslutet grundas på. En fjärde grund har dock börjat skönjas i
      praxis. I rättsfallet RÅ 2000 ref. 16 uttalade domstolen avseende fortlöpande bistånd
      utan angiven tidsbegränsning att skälen för omprövning kan vara så starka – t.ex. ett
      väsentligt ändrat biståndsbehov – att ett absolut förbud mot omprövning på grund av
      ändrade förhållanden inte bör uppställas. Det måste dock avse ändringar av sådana
      förhållanden som kunnat beaktas vid det ursprungliga ställningstagandet.
      Syftet med förhållningssättet att gynnande förvaltningsbeslut vinner negativ
      rättskraft är i första hand hänsyn till den enskildes rättstrygghet men även hänsyn till
      förtroendet för det allmänna.
      För Försäkringskassans del finns de uttryckliga bestämmelserna om ändring och
      omprövning i 113 kap. socialförsäkringsbalken (SFB). Bestämmelserna om ändring
      i 113 kap. 3 – 6 §§ SFB förutsätter att beslutet ska vara behäftat med vissa
      kvalificerade felaktigheter – bl.a. att beslutet var felaktigt när det fattades – för att
      myndigheten ska vara skyldig att ändra beslutet. Omprövning med stöd av 113 kap.
      7 och 8 §§ SFB innebär en förutsättningslös prövning utifrån den klagande partens
      yrkande. Frågan är om en part med stöd i de principer som anges under föregående
      rubrik kan få ett beslut som han eller hon är missnöjd med och som redan är
      verkställt återtaget av Försäkringskassan?
      Kammarrätten i Göteborg har meddelat en dom som är intressant i det här
      sammanhanget. Försäkringskassan hade på en förälders begäran beviljat och betalat
                                                                   Dnr 5813-2012        Sid 3 (5)




ut föräldrapenning på lägstanivå. Föräldern begärde omprövning av
besluten/utbetalningarna. Föräldern menade att hon missförstått kopplingen mellan
föräldrapenning och vårdnadsbidrag och om hon känt till detta hade hon inte sökt
föräldrapenning i den omfattning som hon gjort. Försäkringskassan fann vid
omprövningen att besluten varit korrekta och att det inte fanns någon laglig
möjlighet för föräldern att återlämna korrekt utbetalad ersättning. Föräldern
överklagade omprövningsbesluten till länsrätten och yrkade att de utbetalade
lägstanivådagarna skulle ändras till dagar på sjukpenningnivå. Länsrätten
konstaterade att det inte finns någon reglering av rätten att ändra tidigare, korrekt
utbetalad ersättning. Fr.o.m. dag 181 kan föräldrapenningdagar på sjukpenningnivån
varvas med dagar enligt lägstanivå och enligt domstolen torde det därför vara upp
till en förälder att välja enligt vilken nivå föräldrapenningen ska betalas ut.
Länsrätten ansåg därför att Försäkringskassans beslut skulle upphävas och att det
ankom på myndigheten att utreda i vilken mån föräldern hade sjukpenningnivådagar
att förfoga över. Försäkringskassan överklagade domen till kammarrätten som
uttalade att sedan Försäkringskassan betalat ut en ersättning i enlighet med en
ansökan saknas möjlighet för den enskilde att återta sin ansökan eller ändra den till
att i stället avse föräldrapenning enligt sjukpenningnivå. (Kammarrätten i Göteborgs
dom den 1 december 2009, mål nr 3990-09)
I doktrinen har frågan berörts av Ole Westerberg i Rättskraft i förvaltningsrätten
(Stockholm 1951). Han talar där om samtycke av den gynnade till återkallelse av
beslut. Inledningsvis uttalar Westerberg som sin uppfattning att gynnande beslut i
princip kan återkallas med den enskildes medgivande förutsatt att det endast är den
gynnades intresse som är engagerat i återkallelsefrågan. Men om andras, samhällets
eller tredje mans intressen är engagerade, vare sig detta tagit sig uttryck i
författningsbestämmelser om återkallelse eller inte, bör en återkallelse inte grundas
på den gynnades samtycke eftersom den gynnade inte kan antas disponera över
andras intressen. (Westerberg, s. 440 – 445)
Westerberg utvecklar därefter frågan om en myndighets återkallelse av ett beslut
endast kan gälla framåt i tiden eller även kan gälla tid dessförinnan – i yttersta fall
fr.o.m. den tidpunkt då det återkallade beslutet fattades. Enligt Westerberg är det
möjligt för en myndighet att på den enskildes begäran återta ett beslut även för
förfluten tid. Det bör dock utifrån hans resonemang inte vara möjligt om
återtagandet kommer i konflikt med andras, samhällets eller tredje parts intressen.
(Westerberg, s. 456- 461)

Försäkringskassans slutsatser
Det är rättsligt oproblematiskt att för tid framåt gå en enskild till mötes när denne
begär ett återtagande av ett bifallsbeslut som föregåtts av en ansökan.
För redan verkställda beslut/utbetalningar anser Försäkringskassan att det står klart
att det inte finns någon rättslig skyldighet att gå den enskilde till mötes med resultat
att utbetalad ersättning betalas tillbaka alternativt att en förmån byts ut mot en annan
(jfr det ovan redovisade kammarrättsavgörandet). Det kan dock diskuteras om det
finns en möjlighet att göra det. Om det är utrett att ett återtagande inte kommer i
konflikt med andras, samhällets eller tredje parts, intressen bör det enligt
Försäkringskassans uppfattning inte finnas något rättsligt hinder mot att gå den
enskilde till mötes med en begäran om återtagande. I vissa fall har en beviljad och
verkställd utbetalning emellertid tydliga återverkningar t.ex. vad avser andra
förmåner, den sjukpenninggrundande inkomsten, inkomstbeskattningen samt rätten
till föräldraledighet gentemot arbetsgivaren. I andra fall kan effekterna vara
svåröverblickbara. Detta gör att det är Försäkringskassans uppfattning att dessa fall
som regel måste hanteras i enlighet med slutsatsen i det ovan nämnda
kammarrättsavgörandet, det vill säga att ersättning som på ett korrekt sätt har
betalats ut inte återtas. En begäran om att ett beslut återtas för förfluten tid ska i
dessa fall avslås genom ett formellt beslut.
                                                                         Dnr 5813-2012     Sid 4 (5)




      Det kan emellertid inte uteslutas att det i mycket speciella undantagsfall står klart att
      ett återtagande inte får några negativa konsekvenser för andra, samhället eller tredje
      part och att en aktuell begäran vid sådana förhållanden skulle kunna bifallas.
      Den aktuella situationen har hittills inte behandlats i Försäkringskassans
      vägledningar eller andra produkter. Utan att kunna presentera några siffror är det
      emellertid Försäkringskassans antagande att situationen inte kan sägas vara vanligt
      förekommande.

Bedömning
Återkallelse/ändring på Försäkringskassans eget initiativ
Innan ett beslutsdokument blir allmän handling, dvs. vanligen före expedieringen,
är Försäkringskassan oförhindrad att ändra sitt ställningstagande i vilken riktning
som helst. JO har tidigare utvecklat frågan om vad som utgör Försäkringskassans
beslutsdokument och vilken betydelse det får för ändringsmöjligheterna (se t.ex. JO
2012/13 s. 367).

För förvaltningsbeslut i allmänhet gäller följande. I samband med att ett beslut
expedieras, eller på annat sätt meddelas, begränsas myndighetens möjligheter att
ändra sig. Vissa beslut blir orubbliga (vinner negativ rättskraft). Beträffande det
stora flertalet beslut kan emellertid inte någon generell orubblighetsprincip slås
fast. Huruvida återkallelse eller ändring är fortsatt möjlig beror på beslutets
innebörd. Ett avslagsbeslut binder normalt sett inte myndigheten för framtiden. När
det gäller gynnande beslut är huvudregeln däremot att de inte kan återkallas eller
ändras i negativ riktning. Tre viktiga undantag gäller emellertid. Återkallelse får
ske om tvingande säkerhetsskäl föreligger, om beslutet har grundats på
vilseledande uppgifter från den enskilde eller om det finns ett återkallelseförbehåll
i beslutet. I rättspraxis har väckts frågan om inte också ett fjärde undantag kan vara
motiverat, nämligen i fall då beslutet avser en fortlöpande förmån utan någon
angiven tidsbegränsning (se bl.a. Strömberg, Allmän förvaltningsrätt, 24 uppl.,
s. 71 f. och Ragnemalm, Förvaltningsprocessens grunder, 9 uppl., s. 124 ff.).

Utöver de ändringsmöjligheter som följer av de allmänna förvaltningsrättsliga
principerna ovan, ger bestämmelserna i 113 kap. 3 – 6 §§ socialförsäkringsbalken
Försäkringskassan vissa möjligheter att på eget initiativ ändra ett redan meddelat
beslut.

Återkallelse/ändring på den enskildes begäran
Frågan i detta ärende är vilka möjligheter, eller eventuella skyldigheter,
Försäkringskassan har att på den försäkrades begäran återkalla eller ändra ett
bifallsbeslut, dvs. ett sådant gynnande beslut som enligt huvudregeln blir orubbligt.

Det kan diskuteras om inte en situation där den enskilde samtycker till eller t.o.m.
aktivt begär återkallelse, borde utgöra ett femte undantag från principen om
gynnande besluts orubblighet. Det kan tyckas självklart att den enskilde ska kunna
disponera fritt över sina intressen, åtminstone så länge inte någon utomstående
berörs. De trygghetsskäl som enligt huvudregeln förbjuder återkallelse av
gynnande beslut gör sig inte gällande på samma sätt när det är den enskilde som är
                                                                  Dnr 5813-2012    Sid 5 (5)




initiativtagaren. Behovet av att kunna räkna med ett besluts beständighet kan
emellertid även finnas hos tredje man. Uppfattningen att tredje mans intressen bör
beaktas i sammanhanget har, som Försäkringskassan uppmärksammat, även
kommit till uttryck i litteraturen där det uttalas att den gynnades samtyckte inte bör
kunna läggas till grund för återkallelse av ett beslut som involverar samhällets eller
tredje mans intressen. Ytterligare en fråga, som också behandlats i litteraturen, är
om en återkallelse av ett gynnande beslut även kan få retroaktiv verkan. Som
utgångspunkt får anses gälla att återkallelse med stöd av de idag vedertagna
undantagen inte kan ske med tillbakaverkande effekt. En återkallelse som sker med
samtycke har dock ansetts kunna ges retroaktiv verkan, under förutsättning att
samtycket omfattar en sådan följd (se Westerberg, Rättskraft i förvaltningsrätten,
1951, s. 444 f. och 461).

Sammanfattande slutsatser
Det är, som Försäkringskassan anför, frivilligt för den enskilde att ansöka om och
ta emot socialförsäkringsförmåner. Det står också den enskilde fritt att fram till
beslutstidpunkten återkalla en ansökan. Samhälleliga intressen eller behovet av att
skydda tredje man hindrar inte heller att ett gynnande beslut upphävs för framtiden.
Det är alltså först när den försäkrade begär att ett redan verkställt gynnande beslut
ska återtas som svårigheterna uppstår. Att ett beslut om en socialförsäkringsförmån
återkallas med retroaktiv verkan innebär i praktiken bl.a. att återbetalning ska ske.
Många av de beslut som Försäkringskassan fattar påverkar även tredje man och får
också samhälleliga konsekvenser. Effekterna är, som myndigheten påpekar, i vissa
fall svåröverskådliga. Enligt min mening bör för övrigt, som samhälleliga intressen
vägas in sådana praktiska och ekonomiska effekter som en fri ”ångerrätt” skulle
innebära för myndigheten. Sammanfattningsvis delar jag Försäkringskassans
uppfattning, att myndigheten inte har någon skyldighet att bifalla en begäran om
återkallelse av ett redan verkställt gynnande beslut, men att det inte heller
föreligger något rättsligt hinder mot att gå den försäkrade tillmötes om det står
klart att inget motstående intresse förbigås. Med hänsyn till framför allt social-
försäkringssystemets komplexitet, det stora antal ärenden som Försäkringskassan
har att hantera och vikten av att lika fall behandlas lika, är det emellertid min
uppfattning att Försäkringskassan bör ha som rutin att inte bifalla en begäran om
återkallelse av ett redan verkställt bifallsbeslut.

Ärendet avslutas.
