# Kritik mot Kriminalvården, häktet Göteborg, för brister i hanteringen av en gravid intagen och dokumentationsbrister

JO 2025-08-28 dnr 5814-2024

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                      Sid
                                                                   2025-08-28               5814-2024              1 (10)


Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                   Kritik mot Kriminalvården, häktet Göteborg, för brister i
                   hanteringen av en gravid intagen och
                   dokumentationsbrister


                    Beslutet i korthet: En gravid intagen missade flera besök hos mödravårdscentralen.
                    Vid ett tillfälle var Kriminalvårdens dokumentation alltför bristfällig för att klargöra
                    orsaken till det. Vid ett annat tillfälle synes myndigheten helt ha missat den inbokade
                    tiden. En natt ringde den intagna till centralvakten och meddelade att hon hade en
                    kraftig blödning och att fostervatten hade börjat att sippra. Vakthavande befäl
                    beslutade att hon fick avvakta till dess att sjukvårdspersonal skulle vara på plats,
                    vilket var flera timmar senare. Det saknas dokumentation om vilken information som
                    vakthavande befäl fått om den aktuella situationen och vilka överväganden som
                    denne gjort då angående den intagnas behov av sjukvård. När hon senare
                    transporterades till sjukhuset kunde det konstateras att ett akut kejsarsnitt var
                    nödvändigt. Hon hade tidigare fått beslut om att hennes svärmoder skulle få närvara
                    vid förlossningen, men Kriminalvården försökte inte ens att kontakta svärmodern när
                    det stod klart att ett akut kejsarsnitt skulle ske.
                    I beslutet understryker JO vikten av en noggrann och tydlig dokumentation samt
                    finner att dokumentationsbristen i ett fall är anmärkningsvärd. Häktet får kritik för
                    bristen. JO konstaterar att det är allvarligt att myndigheten missat ett bokat besök hos
                    mödravårdscentralen och får kritik även för detta.
                    Vidare uttalar JO att det är en självklar utgångspunkt att en gravid intagen ska kunna
                    känna sig trygg inför sin förlossning och få stöd av en närstående när det är möjligt.
                    JO ställer sig därför kritisk till att myndigheten inte ens försökte att nå svärmodern.

## Anmälan

I en anmälan till JO förde AA fram huvudsakligen följande klagomål mot
                   Kriminalvården, häktet Göteborg.

                   När hon placerades i häktet Göteborg den 23 september 2023 var hon gravid i
                   vecka 24. Vid blödningar efter vecka 22 anger 1177 att sjukvård genast ska
                   kontaktas. I häktet fick hon inte tillgång till den nödvändiga vård som hon har
                   rätt till. Ett flertal brister i hanteringen av henne har fått allvarliga konsekvenser
                   med fara för liv och hälsa. Hon har bl.a. kallats till barnmorska flera gånger,
                   men inte fått åka dit eftersom Kriminalvården inte har ombesörjt transport.
                   Kriminalvården tog henne inte heller på allvar när hon upplevde minskade

    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm     Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                    E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                     Dnr 5814-2024         Sid 2 (10)




fosterrörelser. Den 5 december 2023 fick hon kl. 04.30 på natten en kraftig
blödning och fostervattnet började att sippra. Hon ringde då på anropstelefonen
och var tydlig med att hon hade fått en kraftig blödning. Hon fick av
centralvakten beskedet att hon skulle avvakta till dess att sjukvårdspersonal var
på plats kl. 07.00. Varken sjukvårdspersonal eller annan personal kom in till
henne på hela morgonen och förmiddagen och hon hann äta lunch innan hon
transporterades till förlossningen. När hon kom till förlossningen blödde hon
fortfarande och fostervattnet sipprade och hon behövde göra ett akut kejsarsnitt.
Trots att Kriminalvården godkänt och lovat att hennes svärmor skulle få närvara
vid förlossningen, kontaktades hon inte.

Utredning
JO begärde in vissa handlingar från Kriminalvården. Därefter begärde JO att
myndigheten skulle yttra sig över anmälan och besvara vissa frågor.

I sitt remissvar anförde Kriminalvården, genom regionchefen vid Region Väst,
bl.a. följande.

      Tillämpligt regelverk samt intern styrning

      Av 5 kap. 1 § häkteslagen (2010:611) framgår följande. En intagen som behöver
      hälso- och sjukvård ska undersökas av läkare. Läkare ska också tillkallas om en
      intagen begär det och det inte är uppenbart att en sådan undersökning inte
      behövs.

      En intagen som behöver hälso- och sjukvård ska vårdas enligt de anvisningar
      som ges av läkare. Om en intagen inte kan undersökas eller behandlas på ett
      lämpligt sätt i förvaringslokalen, ska den allmänna sjukvården anlitas. Om det
      behövs, ska den intagne föras över till sjukhus.

      Av regeringens proposition 2009/10:135 En ny fängelse- och häkteslagstiftning
      framgår följande på sidan 64. Kriminalvårdens ansvar för att tillgodose de
      intagnas behov av stöd- och vårdinsatser är begränsat av den s.k.
      normaliseringsprincipen (prop. 1973:1 bil. 4 s. 90 och 1974:20 s. 85, 117, 150).
      Denna princip – som även fortsättningsvis bör vara vägledande vid
      ansvarsfördelningen – innebär att det är de ordinarie myndigheterna som primärt
      ansvarar för de intagnas behov av t.ex. sysselsättningsfrämjande åtgärder och
      hälso- och sjukvård. Endast i de fall där den intagne omhändertagits på ett sådant
      sätt att det förhindrar andra myndigheters medverkan eller där stödinsatserna
      uteslutande har sin grund i Kriminalvårdens uppdrag bör det vara motiverat att
      göra avsteg från denna princip.

      På sidan 158 i propositionen anges att med hälso- och sjukvård avses i
      paragrafen sådan verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen
      (1982:763). Begreppet innefattar förlossning.

      Enligt 15 § häktesförordningen ska varje förvaringslokal ha tillgång till
      legitimerad läkare och personal med lämplig sjukvårdsutbildning.

      Av artikel 40 i de europeiska fängelsereglerna (European prison rules) framgår
      bland annat att intagna i fängelser har rätt till samma tillgång till hälso- och
      sjukvård som andra medborgare samt att hälso- och sjukvården i fängelser ska
                                                                  Dnr 5814-2024          Sid 3 (10)




organiseras på samma sätt och i anslutning till samhällets övriga hälso- och
sjukvård.

Av Kriminalvårdens handbok om medföljande barn och gravida intagna i häkte
och anstalt (2018:5) framkommer följande på sidan 14. Om en intagen är gravid
och sitter häktad eller verkställer straff i anstalt ska Kriminalvården tillse att hon
får mödravård. I det fall klienten beräknas föda under placering i anstalt/ häkte
ska kontakt tas med socialtjänsten i hemkommunen. Aktuellt verksamhetsställe
ansvarar för att informera socialtjänsten om vilka förutsättningar som råder och
hur vidare planering/ utredning kring klienten kan genomföras.

Planering av förlossning ska ske i samråd med aktuell förlossningsklinik.
Särskild vikt ska läggas vid att planeringen är individuellt utformad utifrån
riskbedömning och omständigheterna i det enskilda fallet. Utgångspunkten är att
klienten ska känna sig trygg inför sin förlossning och delges all information
såvida inte säkerhetsskäl motiverar annat ställningstagande. Om
säkerhetsbedömningen medger det, och det är praktiskt möjligt, ska klienten
kunna ha med en närstående under förlossningen.


Svar på frågeställningar

• Av inhämtade daganteckningar framgår att AA vid tre tillfällen under oktober
månad 2023 var inbokad på besök hos MVC men att besöken av olika
anledningar uteblev. Hur bedömer Kriminalvården att AA:s tillgång till
mödravård har tillgodosetts?

Händelseförlopp

Av uppgifter i Kriminalvårdens system framgår att AA var inbokad till
barnmorska vid tre tillfällen under oktober månad. Det planerade besöket den
4/10 ställdes in av mödravården på grund av en miss från deras sida. AA fick en
ny tid till barnmorska den 10/10, men missade tiden eftersom hon satt i
polisförhör. Vid båda tillfällena har Kriminalvårdens sjukvårdspersonal varit i
kontakt med barnmorska på mödravårdscentralen och AA har fått en ny tid.

Den 31/10 besökte barnmorska AA på häktet. Besöket genomfördes tillsammans
med en av häktets sjuksköterskor. Den 9/11 genomförde AA ett besök hos
barnmorska. Den 17/11 åkte AA till sjukhus för bedömning då hon hade
foglossning. Sista besöket hos barnmorska innan förlossning skedde den 30/11.
Den 1/12 hade AA tid till barnmorska. Tiden ändrades av mödravården. Ny tid
bokades till den 6/12.

Bedömning

Kriminalvården bedömer att myndigheten har tillgodosett AA:s tillgång till
mödravård under den aktuella perioden. Omständigheter utanför
Kriminalvårdens kontroll har gjort att återbesöken/uppföljningarna inte har
genomförts enligt tänkt intervall. Vid de tillfällen man behövt omboka besök har
sjuksköterskorna på häktet samrått med barnmorskor på mödravårdscentralen.

• Stämmer AA:s uppgifter om att hon skulle ha flaggat på till centralvakten kl.
04.30 den 5 december 2023? Vilka överväganden gjordes i sådant fall med
anledning av de uppgifter AA då ska ha lämnat och fram till avrapportering på
morgonen? Vilket besked och bemötande fick AA i samband med detta?

Händelseförlopp
                                                               Dnr 5814-2024          Sid 4 (10)




Av logg för påringning från cell där AA befann sig framgår att påringning skett
vid 04.26 och att samtalet kopplades ned 04.27. AA själv uppger att hon ska ha
ringt på 04.30 och meddelat att hon fått en kraftig blödning och att vattnet
sipprar. Personalen som arbetat under den aktuella natten i häktets
bevakningscentral har inget minne av att de mottagit ett sådant samtal som AA
uppgett, där hon skulle ha haft en kraftig blödning. Personalen i fråga har uppgett
att om en klient skulle ha meddelat en sådan sak så hade agerandet varit att ta
kontakt med personal på avdelningen och uppfattningen är att en sådan situation
skulle de sannolikt minnas.

Av personal som arbetat natt på avdelningen framgår att det kom ett anrop tidigt
på morgonen från bevakningscentralen och att kontakt togs med klienten, där en
personal gick in till AA och pratade med henne. En personal, som stod kvar
utanför rummet, uppfattade att AA uppgav att hon tidigare haft foglossning och
att hon själv funderade på om det kunde vara det. AA uppfattades av samma
personal som angelägen om att få åka till sjukhus vid första samtalet.

Den personal som gick in till AA och samtalade med henne fick till sig att det
kommit lite blod och lite fostervatten samt att AA var orolig och har ont. Det var
i situationen inte aktuellt med varken nya kläder eller skydd på grund av
blödning eller vattenavgång. Personalen kollade upp det AA sagt via 1177, där
det framgick att det kunde vara allvarligt, kontakt togs därefter med vakthavande
befäl och information framfördes. Beslut från vakthavande befäl var att klienten
fick vänta tills sjukvårdspersonalen kommer på plats. Uppfattningen hos
personen som haft kontakt med AA var att klienten borde ha fått åka in till
sjukhuset.

Ytterligare samtal genomfördes med AA under längre tid på morgonen av
samma personal som tidigare, vilken även delgav beslut att AA fick avvakta med
att åka till sjukhuset. AA uppfattades förstående och lugn, om än lite orolig.
Samtalet fortsatte och efter bara några minuter uppfattades AA mycket lugnare,
hon pratade om andra saker och fick en annan sinnesstämning. Personalens
upplevelse var att samtalet med AA avslutades i god ton. Den personal som haft
kontakt med klienten och pratat med henne under morgonen tog innan hemgång
från arbetspasset kontakt med det vakthavande befäl som skulle arbeta dag och
meddelade att klienten måste få åka iväg. Upplevelsen från personalen i fråga är
att utifrån AA:s uppgifter, samt informationen på 1177, hade det varit en rimlig
bedömning att åka in till sjukhus för kontroll.

Av dokumentation från vakthavande befäl natten till den 5 december framgår att
det varit en lugn natt. Det finns ingen dokumentation om att AA skulle ha ringt
på, eller att vakthavande befäl fått information om blödningen eller tagit beslut
om att klienten fick avvakta tills sjukvårdspersonalen påbörjar sitt arbetspass.
Vakthavande befäl som var i tjänst vid aktuell tidpunkt minns inte händelsen.
Hen minns att det fanns en sådan klient och att det fanns en handlingsplan för
henne, men minns inte det aktuella arbetspasset, Hen minns inte att det skulle ha
framkommit information om att klienten blöder eller något annat. Hen har en
minnesbild om att svärmor till AA skulle kontaktas, men minns inte till vilken
kollega överlämning skedde vid morgonen. Vakthavande befäl uppger att ett
sådant fall som beskrivs skulle vara svårt att förbise.

De sjuksköterskor som var i tjänst har berättat att kontakt med AA, och besök i
hennes cell, gjordes under morgonen vid 08.30-tiden. Sjukvårdens bild är att AA
själv inte var helt säker på vad som var vad gällande värken, men uppfattningen
var inte att AA hade en riklig blödning eller att hon var på väg att föda barn.
Sjukvården har vidare uppgett att AA inte använde ett skydd för att undvika blod
på kläderna och att detta är något som krävs om det sker en kraftig blödning eller
om fostervattnet sipprar eller rinner. Sjukvården tog efter samtal med AA
kontakt med förlossningskoordinator enligt framtagen handlingsplan, redogjorde
                                                                Dnr 5814-2024         Sid 5 (10)




för det klienten uppgett och bedömning var att klienten skulle åka in till
sjukhuset för bedömning. Sjukvården meddelade vakthavande befäl och lämnade
transportremiss. Av anteckning framgår att ovanstående händelse är noterad
09.30, dvs. efter besöket hos klienten.

AA har uppgett att hon fick vänta till kl. 12.40 innan hon får åka till sjukhuset.
Av Kriminalvårdsregistret framgår att hon var planerad för transport 11.00 från
häktet med inställelse på Östra sjukhuset 11.30. Från dokumentation av
vakthavande befäl framgår att sjukvården tittade till AA vid 11.30, efter att det
har flaggats upp att hon blödde, och beslut togs att hon skulle åka till sjukhuset.

De tre medarbetare som genomförde transporten med AA till Östra sjukhuset har
uppgett att transporten skedde strax innan lunch, uppskattningsvis vid 11-tiden.
Vakthavande befäl som tjänstgjorde under dagen delar den bilden. I samtal med
personal som genomfört transporten till sjukhuset med AA framgår att det inte
var deras uppfattning att AA skulle föda barn, utan att hon skulle in för kontroll.
AA själv uppgav att hon trodde det kunde vara foglossning, eftersom hon haft
det tidigare, vilket föranlett transport till sjukhus.

Bedömning

Kriminalvården finner att det funnits brister i dokumentationen gällande de
överväganden och beslut som vakthavande befäl, enligt uppgifter från personal,
tagit natten till den 5 december.

Huruvida det förelegat fel eller brister i övrigt är dock svårt för myndigheten att
värdera, dels mot bakgrund av ovan nämnda dokumentationsbrist, dels med
anledning av att det förlupit lång tid sedan händelsen, vilket försvårat
utredningsarbetet. Kriminalvården kan emellertid konstatera att det varit fråga
om en komplex och svårbedömd händelseutveckling, vilket stöds av det faktum
att häktets sjukvårdspersonal, efter undersökning av AA vid 08.30-tiden på
morgonen, varit av uppfattningen att AA varken hade någon riklig blödning eller
var på väg att föda barn.

• Vilka kontaktförsök med AA:s svärmoder vidtogs av myndigheten före
förlossningen? Hur bedömer Kriminalvården graden av stöd för AA under
förlossningen, trots att hennes svärmoder inte var närvarande?

Händelseförlopp

Av Kriminalvårdsregistret framgår att AA den 15 november 2023 ansökt om att
svärmor ska få delta på förlossningen, vilket godkändes skriftligen samma dag
av åklagare. Det saknas dokumentation om huruvida det förelegat försök till
kontakt med svärmodern dagen då AA åkte till sjukhuset och sedermera födde
sitt barn. Det finns heller ingen efterföljande information om att så skulle ha
skett.

Under förlossningen har kriminalvårdare, som haft kontakt med AA sedan
tidigare och således haft kännedom om klienten, närvarat vid födseln. Personal
var med AA under hela förloppet tills barnet kom ut. Uppfattningen av
närvarande personal har varit att AA och personal haft en bra dialog under
födseln. Personalen har uppgett att de pratade med varandra hela tiden, att hon
stöttade AA så gott det gick, att de skrattade tillsammans och hanterade de tårar
som kom under förlossningen. Båda medarbetarna som närvarade under
förlossningen har uppgett att de inte haft uppfattningen när transporten
påbörjades att förlossning skulle ske. Den informationen kom först i samband
med kontroll av AA inne på sjukhuset. Både AA och personalen blev chockade
av att det var dags att föda. Närvarande personal kontaktade direkt vakthavande
befäl som tog emot informationen om att det var planerat för akut kejsarsnitt.
                                                                     Dnr 5814-2024           Sid 6 (10)




      Det vakthavande befäl som tog emot beskedet har i samtal uppgett att
      informationen kom hastigt. När transporten bokades var inte uppfattningen att
      AA skulle föda barn. Det fanns en handlingsplan framtagen för hur Häktet
      Göteborg skulle agera i samband med förlossning, där framgick bland annat att
      kontakt med svärmor skulle tas för att hon, om möjligt, skulle kunna närvara
      under förlossningen. Då händelseförloppet gick snabbt, och det var fråga om ett
      akut kejsarsnitt, beslutade vakthavande befäl att avvakta med att ta kontakt tills
      besked kommit att allt gått bra med AA och barnet. Bedömningen baserades på
      att svärmodern med högsta sannolikhet inte skulle hinna till förlossningen. När
      vakthavande befäl fått besked om att barnet fötts kontaktades svärmodern, som
      kunde ta sig till AA på uppvaket och träffa henne där.

      Efter att AA kommit tillbaka till häktet finns anteckning i Kriminalvårdsregistret
      som anger att AA haft samtal med tidigare kontaktperson, som även närvarande
      vid födseln. Av anteckningen framgår att AA visat upp bilder på sitt barn och att
      hon tackat personalen för det stöd hon fick under förlossningen.

## Bedömning

Kriminalvården konstaterar att det inte varit möjligt för Kriminalvårdens
      personal att förutse att beslut om akut kejsarsnitt skulle komma att fattas av Östra
      sjukhusets personal. Mot bakgrund av det snabba händelseförloppet, och det
      faktum att AA:s svärmor med högsta sannolikhet inte skulle ha hunnit fram till
      förlossningen, bedömer Kriminalvården att myndigheten gett AA ett fullgott stöd
      under förlossningen utifrån de rådande omständigheterna.

## Övrigt

Samtliga befattningshavare som varit involverade i kontakt och beslut rörande
      AA enligt ovan har haft möjlighet att yttra sig.

      Med anledning av anmälan har Häktet Göteborg vidtagit åtgärder för att förbättra
      arbetssätt och rutiner. Interna kommunikationsvägar har setts över och
      effektiviseras. Exempelvis har vakthavande befäl instruerats att vara mer
      detaljerade och inkludera fler händelser i den s.k. VB-loggen och
      sjuksköterskegruppen har påmints om vikten av dokumentation i
      journalanteckningssystemet. Häktet Göteborg har även utvecklat rutinerna kring
      den handlingsplan som upprättas för gravida kvinnor, bland annat för att
      säkerställa att den når rätt parter i rätt tid.

AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Allmänna utgångspunkter
Ärendet rör behandlingen av en gravid intagen i häkte. För några år sedan hade
JO ett fokus på förhållanden för frihetsberövade kvinnor och inom ramen för
det arbetet uppmärksammades situationen för gravida intagna, se JO 2017/18
s. 131, dnr 1088-2016, och JO 2018/19 s. 184, dnr 1089-2016. I det senare
beslutet framhöll JO att anstaltsmiljön utgör en extra stor påfrestning för bl.a.
gravida kvinnor, som därför kan antas vara särskilt utsatta under
verkställigheten av ett fängelsestraff. JO uttalade också att det bör ställas
särskilt höga krav på en nyanserad och individualiserad
proportionalitetsbedömning när det gäller åtgärder som rör gravida intagna.
                                                                 Dnr 5814-2024       Sid 7 (10)




Senare har JO uttalat att det sagda givetvis även gäller för kvinnor som är
gravida och intagna i häkte (se JO 2021/22 s. 330, dnr 4830-2020).

Kriminalvården har redogjort för viss relevant rättslig reglering. Jag vill
emellertid tillägga följande av intresse för frågorna i detta ärende.

Varje intagen ska bemötas med respekt för sitt människovärde och med
förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med frihetsberövandet.
Vidare ska verkställigheten utformas så att negativa följder av frihetsberövandet
motverkas. I den utsträckning det är lämpligt och den intagne samtycker till det,
ska åtgärder vidtas för att ge honom eller henne det stöd och den hjälp som
behövs. (1 kap. 4 och 5 §§ häkteslagen [2010:611], HäL.)

Utgångspunkten är att intagna har samma rätt till hälso- och sjukvård som andra
i samhället. Om nödvändig vård inte kan ges i en anstalt eller ett häkte ska
Kriminalvården förmedla hjälpen. Vidare framgår det av Kriminalvårdens
handbok om medföljande barn och gravida intagna i häkte och anstalt (2018:5)
att myndigheten ska tillse att en gravid intagen som sitter häktad får mödravård.
Planering av förlossning ska ske i samråd med aktuell förlossningsklinik.
Särskild vikt ska läggas vid att planeringen är individuellt utformad utifrån
riskbedömning och omständigheterna i det enskilda fallet. Utgångspunkten
enligt handboken ska vara att klienten känner sig trygg inför förlossning och
delges all information såvida inte säkerhetsskäl motiverar annat
ställningstagande. Om säkerhetsbedömningen medger det, och det är praktiskt
möjligt, ska klienten kunna ha med sig en närstående under förlossningen
(s. 11–12 i handboken).

Förenta nationernas (FN) generalförsamling antog 2010 enhälligt en resolution
om behandlingen av kvinnliga fångar, de s.k. Bangkokreglerna, med 70 regler
speciellt utformade för att skydda kvinnliga intagna. I reglerna anges bl.a. att
fängelseledningen ska vara flexibel nog att möta behoven hos gravida kvinnor,
ammande mödrar och kvinnor med barn (regel 42.2).

Sverige har på olika sätt gett uttryck för en avsikt att leva upp till
rekommendationerna, som i många fall är mer detaljerade än bestämmelserna i
häkteslagen. Som JO tidigare har poängterat bör Kriminalvården därför hämta
vägledning från dessa regler i sitt arbete med att utarbeta mer preciserade
föreskrifter och interna rutiner (se det nyss nämnda beslutet JO 2018/19 s. 184).

Vidare vill jag framhålla att, enligt den nationella strategin för sexuell och
reproduktiv hälsa och rättigheter, har alla rätt till en god reproduktiv hälsa och
en trygg och säker vård vid graviditet och förlossning (se
Folkhälsomyndighetens publikation Nationell strategi för sexuell och
reproduktiv hälsa och rättigheter, en god, jämlik och jämställd sexuell och
reproduktiv hälsa i hela befolkningen, artikelnummer 20159, publicerad 2020,
s. 21).
                                                                 Dnr 5814-2024         Sid 8 (10)




Behandlingen av AA
AA:s tillgång till mödravård
När det gäller de uteblivna besöken hos mödravårdscentralen, MVC, under
oktober månad 2023 noterar jag följande. Det första uteblivna besöket den
4 oktober 2023 synes inte ha blivit av på grund av att MVC av misstag har
bokat av besöket. Detta har jag naturligtvis inga synpunkter på. Sex dagar
senare uteblev AA på nytt från en bokad tid. Kriminalvården har i sitt remissvar
angett att skälet för detta var att AA då satt i polisförhör. Att så var fallet får
delvis stöd från de handlingar som JO har hämtat in från myndigheten där just
detta står antecknat i AA:s sjukjournal. Utöver detta anges emellertid även, i en
annan anteckning, att ”NTE har missat att hämta patient till sin tid idag…”.
Anteckningarna är enligt min mening svårförenliga. Jag får konstatera att
orsaken till att AA missade det andra besöket är oklar och att dokumentationen i
denna del är bristfällig. Det finns därför skäl för mig att understryka vikten av
en noggrann och tydlig dokumentation.

JO har i sin begäran om yttrande angett att AA varit inbokad på besök hos MVC
vid tre tillfällen, men att hon vid dessa tillfällen har uteblivit. JO har uppmanat
Kriminalvården att yttra sig över detta. Myndigheten har dock i sitt remissvar
endast beskrivit två tillfällen som inte har blivit av. Att myndigheten inte har
berört det tredje tillfället i remissvaret utgör en brist. Det hindrar dock inte mig
från att göra följande uttalanden. Av AA:s sjukjournal framgår i en anteckning
den 10 oktober 2023 – dvs. samma dag som det andra uteblivna besöket – att
AA på nytt bokades in för ett besök på MVC, då till den
19 oktober 2023. I en anteckning från det senare angivna datumet framgår
emellertid att AA är bokad till barnmorska den 31 oktober 2023. Varken den,
eller någon annan anteckning för den delen, anger något om det besök som
alltså var bokat samma dag. Dagen efter har myndighetens sjukvård en kontakt
med MVC och det konstaterades att AA missade den bokade tiden dagen innan.
Jag kan från detta inte dra någon annan slutsats än att Kriminalvården helt har
missat den tredje bokade tiden. Det inträffade är allvarligt, särskilt eftersom AA
under hela häktesvistelsen har angett att hon har upplevt minskade
fosterrörelser. Häktet Göteborg förtjänar kritik för detta.

AA:s kontakt med centralvakten den 5 december 2023
AA har uppgett att hon ringde till centralvakten, eftersom hon hade en kraftig
blödning. Av myndighetens yttrande framgår att den i personalen som samtalat
med AA kontrollerade de symptom som hon uppgett via 1177. Av detta kunde
personalen utläsa att läget skulle kunna vara allvarligt och denne var därför av
uppfattningen att AA borde få åka till sjukhuset. Det står även klart att
vakthavande befäl hade beslutat att AA fick vänta till dess att sjukvårdspersonal
var på plats, vilket var först flera timmar senare. Det saknas emellertid
dokumentation i fråga om vilken information som vakthavande befäl fick och
vilka överväganden som denne gjorde. Dokumentationsbristen är
anmärkningsvärd och häktet förtjänar kritik för den.
                                                                   Dnr 5814-2024          Sid 9 (10)




Mot bakgrund av det ovan sagda vill jag framhålla att kriminalvårdstjänstemän,
som normalt inte är medicinskt utbildade, bör vara mycket försiktiga vid
bedömningen av intagnas behov av sjukvård och aldrig nonchalera intagnas
uppgifter i det avseendet (se bl.a. JO 2010/11 s. 238, dnr 1150-2009 m.fl.). Jag
vill därutöver påminna om det ansvar som varje enskild medarbetare har att
dokumentera sina beslut, åtgärder och ställningstaganden. JO har vid upprepade
tillfällen poängterat att detta är av stor betydelse för den enskilde som är
föremål för åtgärderna, dels för att säkerställa att han eller hon får tillgång till de
insatser eller det stöd som är motiverat, dels för att en korrekt dokumentation
främjar rättssäkerheten i de ställningstaganden som rör den enskilde.
Dokumentationen är vidare en förutsättning för insyn och såväl intern som
extern kontroll samt uppföljning av verksamheten. En korrekt och noggrann
dokumentation är således ett viktigt verktyg vid en systematisk och fortlöpande
utveckling av verksamheten och dess kvalitet. Slutligen är dokumentationen vid
en tillsyn i efterhand, som min egen, central för att kunna utreda vad som hänt
och bedöma myndighetens agerande (se t.ex. JO:s beslut den 26 maj 2020, dnr
5243-2018).

När det gäller frågan om när AA kördes till sjukhuset kan jag konstatera att det
inte har gått att utreda den exakta tidpunkten för transporten, men att den i vart
fall ska ha skett runt lunchtid. Av remissvaret framgår att i vart fall
sjukvårdspersonal har besökt AA på morgonen. Hon har alltså inte stått utan
tillsyn. Jag finner inte anledning att kritisera myndigheten i detta avseende.

Stöd under förlossningen
Som framgår av myndighetens egen handbok om medföljande barn och gravida
intagna i häkte och anstalt är utgångspunkten att den intagne ska känna sig trygg
inför sin förlossning och att den intagne ska kunna ha med en närstående om så
är möjligt. Detta borde vara en självklarhet. Av de inhämtade handlingarna
framgår att AA vid flera tillfällen hade uttryckt oro över såväl sitt och barnets
mående som den kommande förlossningen. Det hade dessutom angetts i den
handlingsplan som var framtagen för hur häktet skulle agera i samband med
förlossning att kontakt skulle tas med svärmodern. Därtill hade AA fått ett
skriftligt beslut från åklagaren om att svärmodern skulle kunna få närvara vid
förlossningen. Jag ställer mig därför kritisk till att Kriminalvården inte ens
försökte att nå svärmodern när det stod klart att det skulle ske ett akut
kejsarsnitt. Huruvida svärmodern skulle ha kunnat hinna i tid eller inte till
barnets födelse är en annan fråga, men saknar betydelse i detta sammanhang.

Avslutningsvis vill jag framhålla att det inte framkommer annat än att AA fått
ett mycket gott stöd av närvarande kriminalvårdspersonal vid förlossningen. Det
stödet kan naturligtvis inte ersätta stödet från en närstående, men är ändå ett gott
exempel på en human kriminalvård.
                                                               Dnr 5814-2024     Sid 10 (10)




Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Sofia Selin har föredragit ärendet och tf. byråchefen Jörgen
Buhre har deltagit i beredningen.
