# Ett initiativärende om en försäkringskassas handläggning av ärenden rörande omprövning av beslut om pension enligt det gamla pensionssystemet och beslut om pensionsrätt enligt övergångsbestämmelserna till det nya pensionssystemet

JO 2002-01-18 dnr 582-2001

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                        Sid
                                                                            2002-01-18             582-2001                 1 (13)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Ett initiativärende om en försäkringskassas handläggning av ärenden
                        rörande omprövning av beslut om pension enligt det gamla
                        pensionssystemet och beslut om pensionsrätt enligt
                        övergångsbestämmelserna till det nya pensionssystemet


                        JO Pennlöv meddelade den 18 januari 2002 ett beslut med följande innehåll.

## Initiativet

Vid granskning av handlingar hos Stockholms läns allmänna försäkringskassa den
                        12 februari 2001 uppmärksammades bl.a. följande. I en skrift som kom in till
                        försäkringskassan den 8 oktober 1999 begärde AA omprövning av ett beslut
                        rörande ålderspension. Försäkringskassan hade ännu inte fattat något beslut i
                        ärendet. Den 11 april 2000 inkom till kassan en skrift från BB, i vilken hon begärde
                        omprövning av ett beslut rörande pensionsrätt. Inte heller det ärendet var avgjort.
                        Jag beslutade att inom ramen för ett på mitt initiativ upptaget ärende inhämta
                        försäkringskassans yttrande över handläggningen av de nämnda ärendena.

## Utredning

Efter remiss till Stockholms läns allmänna försäkringskassa anförde direktören CC
                        den 23 april 2001 följande (bilagorna har utelämnats här, min anm.).

## Redogörelse för handläggningen

AA
                                  AA har i skrivelse den 2 oktober 1999 begärt att försäkringskassan skall ompröva
                                  hans beslut om ålderspension daterat den 28 september 1999. Försäkringskassan har
                                  i sitt beslut baserat pensionens storlek på 27 intjänade poängår av 30 möjliga för full
                                  ATP. AA har i sin begäran om omprövning yrkat att ATP skall baseras på 30
                                  poängår.
                                  AA:s begäran om omprövning kom behörig handläggare tillhanda den 12 november
                                  1999. Ärendet blev sedan liggande till den 1 mars 2000 då handläggaren tog kontakt
                                  med AA för att närmare utreda grunderna för omprövningsbegäran. AA uppgav att
                                  han själv avsåg att kontakta skattemyndigheten för att få en ändring av ATP-
                                  poängen till stånd. Han uppgav att han skulle återkomma till försäkringskassan när
                                  han fått besked från skattemyndigheten. AA ville även att försäkringskassan skulle
                                  avvakta med beslut till dess att han varit i kontakt med skattemyndigheten.
                                  Den 24 januari 2001 sände försäkringskassan ett brev till AA med förfrågan om han
                                  erhållit något svar från skattemyndigheten rörande hans uteblivna pensionspoängår.



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                   Dnr 582-2001     Sid 2 (13)



I brevet upplystes om att nuvarande pensionsberäkning var riktig utifrån de
befintliga uppgifterna från skattemyndigheten. AA fick även uppgiften att om
skattemyndigheten ändrar sina uppgifter skulle även hans pension räknas om. I
brevet uppmanades AA att lämna besked till försäkringskassan om han ville att
försäkringskassan skulle avsluta omprövningen.
Den 31 januari 2001 ringer AA till försäkringskassan. Han uppger att han helt enkelt
glömt bort att kontakta skattemyndigheten men att han skall göra detta snarast. Han
ville fortfarande att försäkringskassan skulle avvakta med sitt beslut till dess att han
fått besked från skattemyndigheten.
AA har därefter inte hört av sig till försäkringskassan. Ärendet ligger under
bevakning.

BB
BB har i skrivelse den 10 april 2000 begärt omprövning av pensionsgrundande
inkomst (PGI) för åren 1989 till 1998. Hon har anfört att försäkringskassan skall
utreda om uppgifterna för åren 1989 till 1998 är rätt beräknade. Försäkringskassan
sände bekräftelsebrev till BB den 29 augusti 2000.
Försäkringskassan uppfattade först att BB begärt omprövning enbart av
pensionsrätten och att det var kassan som skulle göra omprövningen. I avvaktan på
handläggningsrutiner har ärendet legat på lokalkontoret för vidare utredning kring
vilka frågor som skall prövas av försäkringskassan och vilka som skall prövas av
skattemyndigheten när det gäller omprövning av pensionsrätter. Ärendet översändes
till centralkontoret den 27 november 2000.
Försäkringskassan ändrade då uppfattning om BB:s begäran om omprövning.
Försäkringskassan ansåg att omprövning skulle ske av PGI och av pensionsrätten.
Enligt försäkringskassans handläggningsrutiner skall begäran om omprövningar av
PGI översändas till skattemyndigheten för handläggning där. Detta gjordes den 5
december 2000.
BB har framställt frågor rörande försäkringskassans beräkning av hennes
antagandepoäng. Dessa frågor har försäkringskassan besvarat i ett brev daterat den 2
april 2001.
Försäkringskassan har avvaktat skattemyndighetens prövning av PGI, som baseras
på den taxerade inkomsten. Under tiden har försäkringskassan försökt att utreda
vidare med skattemyndigheten om pensionsrätten kunde ha grundats på felaktiga
uppgifter från skattemyndigheten. Av denna anledning begärdes in längdutdrag från
skattemyndigheten rörande den taxerade inkomsten för de aktuella åren. Detta
utdrag visade inga andra uppgifter än de som hade legat till grund för beslutet om
pensionsrätten.
Försäkringskassan har under handläggningen haft kontakt med BB:s ombud.
Försäkringskassan har då förklarat att pensionsrätten grundar sig på fastställd PGI
och att BB måste vända sig till skattemyndigheten för att lämna de uppgifter som
behövs för att ändra taxeringsbeslutet.

Yttrande
Dessa två ärenden rör handläggningen av pension och pensionsrätt. Det första
ärendet är handlagt utifrån reglerna i det gamla pensionssystemet. Det andra ärendet
är handlagt utifrån övergångsreglerna till det nya pensionssystemet. Bägge ärendena
har det gemensamt att försäkringskassans beslut grundar sig på skattemyndighetens
beslut utifrån den taxerade inkomsten. För att försäkringskassan skall kunna ändra
sitt pensionsbeslut vid omprövning förutsätts att skattemyndigheten prövat och
ändrat taxeringen för de aktuella åren. I ett sådant ärende förutsätts att den
försäkrade förser skattemyndigheten med uppgifter så att en ändring kan komma till
stånd. Försäkringskassan har begränsade möjligheter att på egen hand vara
skattemyndigheten behjälplig med adekvata uppgifter. Försäkringskassan kan för
egen del endast kontrollera att de uppgifter som skattemyndigheten lagt [till] grund
för bestämmande av ATP eller PGI är korrekta utifrån skattelängden.
                                                                   Dnr 582-2001     Sid 3 (13)



AA har begärt omprövning av pensionsbeslut baserat på ATP-poängen. Dessa
baseras på den av skattemyndigheten fastställda taxerade inkomsten. I det fall den
försäkrade anför att uppgiften är oriktig måste han själv vända sig till
skattemyndigheten för att den skall göra en omprövning av den taxerade inkomsten.
Försäkringskassan kan inte lämna underlag så att skattemyndigheten kan pröva
taxeringen.
I det nu aktuella ärendet har AA anfört att det saknas uppgifter från viss anställning.
Han har själv uppgivit att han skall undersöka orsaken till detta hos
skattemyndigheten. AA har begärt att försäkringskassan skall avvakta att besluta i
ärendet under tiden. Skulle försäkringskassan gå vidare i handläggningen med nu
föreliggande underlag finns ingen möjlighet att ändra tidigare beslut.
Försäkringskassan har därför valt att vänta med ytterligare handläggning till dess att
skattemyndigheten gjort sin prövning. Ärendet har därför dragit ut på tiden.
Det kan konstateras att AA inte skulle ha gjort någon rättsförlust om
försäkringskassan redan i ett tidigare skede beslutat i ärendet och avslagit
omprövningsbegäran. I det fall skattemyndigheten vid en senare prövning ändrar
AA:s taxering och ATP kommer försäkringskassan att ändra pensionsbeslutet. AA
har då möjligheten att överklaga detta beslut. Det kan därför ifrågasättas om
försäkringskassan skall fortsätta att vänta på skattemyndighetens beslut. Eftersom
försäkringskassan ändå nu har beviljat anstånd kommer kontakt nu att tas med AA.
Därefter kommer försäkringskassan att fatta beslut i ärendet oavsett om AA fått
besked från skattemyndigheten eller ej.
Vad gäller BB:s omprövningsbegäran har försäkringskassan översänt ärendet till
skattemyndigheten för att den skall kunna pröva PGI. Enligt 44 § lagen (1998:675)
om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall
bestämmelserna i 13 kapitlet 9 § första och andra styckena lagen om
inkomstgrundad ålderspension tillämpas när det gäller omprövning av pensionsrätt
för retroaktiv tid. Någon hänvisning till tredje stycket som reglerar förfarandet vid
omprövning av PGI hos skattemyndigheten finns inte. Försäkringskassan har ändå
funnit att ärendet bör översändas till skattemyndigheten för prövning av PGI.
När besluten om pensionsrätt för retroaktiv tid sändes ut under våren 2000 fanns
inga handläggningsrutiner för hur omprövning av dessa ärenden skulle gå till.
Riksförsäkringsverket (RFV) utlovade att det skulle komma ett teknikstöd i
november 2000 som försäkringskassan skulle använda sig av för att mata in
ändringsbesluten. RFV uppmanade även försäkringskassan att avvakta med
omprövningarna tills vidare instruktioner skulle komma. I maj 2000 meddelade RFV
att försäkringskassorna själva fick utveckla handläggningsrutiner men vidhöll att ett
maskinellt stöd för ändringsbeslut skulle finnas att tillgå i november 2000.
Försäkringskassan hade avvaktat ytterligare besked från RFV och under tiden hade
omprövningsärendena legat och väntat. I maj påbörjades handläggningen.
Försäkringskassan upptäckte redan i inledningen att det fanns svårigheter att göra en
gränsdragning mellan försäkringskassans prövningsram och skattemyndighetens
prövningsram. Av denna anledning inleddes ett lokalt samarbete med
skattemyndigheten för att kunna påbörja handläggningen av ärendena så att besluten
skulle vara klara för inmatning till november.
Under försommaren 2000 träffades representanter från skattemyndigheten och
försäkringskassan i Stockholm för att tillsammans finna en fungerande
handläggningsrutin. Det fanns oklarheter om hur omprövningarna av de retroaktiva
besluten skulle handläggas. Träffarna fortsatte under sensommaren.
Försäkringskassan utfärdade till slut en rutin för vilka ärenden som skulle
översändas till skattemyndigheten (bilaga 1) och hur handläggningen skulle gå till
efter det att skattemyndigheten fattat sitt PGI-beslut. Försäkringskassans
handläggningstider är därmed beroende av skattemyndighetens handläggningstider.
Enligt uppgift från skattemyndigheten är handläggningstiderna varierande under
året. I samband med taxeringsbesluten i augusti varje år inkommer en stor mängd
omprövningar som måste prioriteras. Försäkringskassans ärenden kan därför komma
att dra ut på tiden.
                                                                          Dnr 582-2001      Sid 4 (13)



      I september 2000 meddelade RFV att det utlovade teknikstödet för ändringsbeslut
      skulle levereras först i mars 2001. Stödet var avsett att omfatta såväl beslut om
      ändring av pensionsrätt på grund av ändrad PGI som för ändrad barnårsrätt. I början
      av 2001 levererades stödet. Det omfattade då endast ändring av pensionsrätt till följd
      av ändrad PGI. Vad gäller barnårsrätten har ändringsbeslut inte kunnat sändas till
      berörda försäkrade maskinellt, utan försäkringskassan fick sända ut dessa beslut
      manuellt. Enligt RFV:s rekommendation gjordes detta under våren 2001.
      De olika beskeden från RFV har medfört att försäkringskassan haft svårigheter att
      hitta bra handläggningsrutiner för omprövningar av pensionsrätter. Det har även
      medfört störningar i all omprövning av pensionsärenden. Detta har även fått till följd
      att handläggningstiderna blivit långa i pensionsärenden som inte berörts av det nya
      pensionssystemet. Med det nya pensionssystemet har dessutom antalet ärenden på
      pensionssidan ökat. Försäkringskassan hoppas genom en ny organisation av
      omprövningsverksamheten att komma till rätta med handläggningstiderna.
      Ytterligare resurser har även tillförts pensionsomprövningen.
      Sammanfattningsvis visar handläggningen av dessa två ärenden att det inte endast
      beror på försäkringskassans handläggningsrutiner att omprövningarna dragit ut på
      tiden. Försäkringskassan skulle dock kunnat fatta beslut i ärendena på befintliga
      underlag men har valt att avvakta skattemyndighetens besked för att kunna göra en
      omprövning utifrån ett fullständigt underlag. Enligt försäkringskassans bedömning
      kan ett tidigt avslag utan underlag från skattemyndigheten inte vara i de försäkrades
      intresse eftersom de i första hand vill ha en ändring till stånd. Det finns dock en
      rimlig gräns för hur länge försäkringskassan bör medge anstånd.
      Försäkringskassan kan bara beklaga att rutinerna för omprövningar enligt
      införandelagen inte varit effektivare. Samtidigt som de försäkrade önskar få besked i
      sina ärenden är det dock av vikt att påpeka att besluten om pensionsrätter inte legat
      till grund för någon faktisk utbetalning och att de försäkrade på så sätt inte gått miste
      om någon ersättning under den långa handläggningstiden. Försäkringskassan har
      dock stor förståelse för att handläggningstiden framstår som orimligt lång för den
      som önskar få ett besked.
Härefter upprättade föredraganden i ärendet en promemoria, av vilken framgick
bl.a. följande.

      Försäkringskassan har den 23 april 2001 kommit in med remissvar. Av detta
      framgår att försäkringskassan haft vissa svårigheter i samband med handläggningen
      av BB:s omprövningsärende. Svårigheterna förefaller till viss del vara en följd av ett
      från Riksförsäkringsverket sent levererat teknikstöd. Vidare förefaller av verket
      tidigare utlovade handläggningsanvisningar överhuvudtaget inte ha tillhandahållits
      försäkringskassorna.
      Riksförsäkringsverket bör yttra sig i ovan nämnda avseenden.
Efter remiss anförde Riksförsäkringsverket (RFV), genom överdirektören DD, den
15 juni 2001 i huvudsak följande.

## Yttrande

Riksförsäkringsverket har av JO ombetts att särskilt yttra sig över tillhandahållet
      teknikstöd och handläggningsanvisningar.
      Arbetet med genomförandet av det nya pensionssystemet har varit ytterst tidskritiskt
      och mycket resurskrävande. En förutsättning för genomförandet av
      pensionsreformen har varit att administrationen av besluten om pensionsrätt och
      pension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) liksom
      hanteringen av ändringsbeslut i huvudsak skall vara automatiserad. Något annat har
      varken varit administrativt eller ekonomiskt möjligt. Regleringen kräver en
      systemuppbyggnad som har visat sig bli mycket omfattande. Det komplicerade
      regelverket, både materiellt och processuellt och de svårigheter att få ett korrekt
      underlag som blir en följd av att nya regler tillämpas på förhållanden som ligger
                                                                   Dnr 582-2001     Sid 5 (13)



mycket långt tillbaka i tiden medförde att vissa prioriteringar behövde göras. I första
hand prioriterades de årliga besluten om pensionsrätter.
Besluten som meddelades i pensionsutskicket för år 2000 rörde 5,3 miljoner
människor och avsåg 39 intjänandeår (1960–1998). De maskinella ändringsrutinerna
fanns inte tillgängliga när de ”årliga besluten” skickades ut våren 2000. Det var
ursprungligen planerat att ändringsbesluten avseende intjänandeåren 1960–1998
skulle kunna sändas ut i november 2000, men det visade sig inte vara möjligt. Detta
kunde ske först i mars 2001. Detta har orsakat vissa problem för
försäkringskassorna. Riksförsäkringsverket kan bara beklaga detta.
En omprövning på den enskildes initiativ, som innebär att försäkringskassan inte
ändrar beräkningsunderlaget, betyder att några nya belopp eller underlag inte skall
tillföras systemen. I det aktuella omprövningsärendet rörande BB skulle
försäkringskassan således, om omprövningen inte innebar någon ändring i
beräkningsunderlaget, ha kunnat fatta beslut utan att ha tillgång till något tekniskt
stöd.
Om den försäkrade begärt omprövning av sin pensionsgrundande inkomst (PGI)
skulle försäkringskassan snarast ha vidarebefordrat ärendet till skattemyndigheten
som beslutar om PGI och underrättat den försäkrade om detta.
Försäkringskassan hade i och för sig kunnat fatta ett beslut som innebar ändring i
beräkningsunderlagen innan de maskinella rutinerna var klara, men detta beslut och
underlaget för det hade först senare kunnat behandlas i ITsystemet. Det skulle
inneburit att IT-systemet, som skall redovisa samtliga beslut och underlagen för
dessa, under en period inte var uppdaterat med aktuella uppgifter. Med anledning av
detta och den risk för att det skulle uppstå fel i ändringshanteringen av besluten för
den retroaktiva tiden från 1960–1998, gjorde Riksförsäkringsverket bedömningen att
försäkringskassorna borde avvakta med dessa ändringsbeslut tills de maskinella
beräkningarna och besluten kunnat framställas. Riksförsäkringsverket informerade
försäkringskassorna om detta bl.a. vid konferenser.
Framdeles kommer leveranser från skattemyndigheten av datafiler med ändrade
pensionsgrundande inkomster att ske var fjortonde dag och Riksförsäkringsverket
kommer fr.o.m. mitten av november 2001 att ha en daglig uppdatering av
ändringsimpulser. Användningen av den maskinella rutinen kommer då inte att
fördröja handläggningen av omprövningarna.
När det gäller stöd i handläggningen har försäkringskassan haft Allmänna Råd
l998:14, som behandlar omprövning, ändring och överklagande av allmän
försäkringskassas beslut både enligt bestämmelserna i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension (LIP) och enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL). Dessutom har försäkringskassan haft Allmänna Råd 1998:15 som
behandlar både de materiella och de processuella reglerna enligt LIP.
Beträffande handläggningsrutiner har insatser gjorts för att förbättra informationen
till försäkringskassorna. Under år 2000 och år 2001 har Riksförsäkringsverket
genomfört flera utbildningar och konferenser som rört omprövning och ändring av
beslut om pensionsrätter. Vid dessa tillfällen har även information getts rörande
tillvägagångssättet om den försäkrade begärt omprövning av den pensionsgrundande
inkomsten. Under år 2000 har arbete påbörjats med att omarbeta de ovan nämnda
allmänna råden till vägledningar. Dessa vägledningar beräknas bli klara under
sommaren 2001. De nya vägledningarna kommer att innehålla utförligare
beskrivningar både om de materiella och de processuella reglerna.
Sammanfattningsvis kan sägas att reglerna, som är komplicerade både i materiellt
och processuellt hänseende, leder till att IT-systemet, särskilt när det gäller
ändringsrutinerna, blir såväl ytterst invecklat som mycket omfattande. Ett problem
är också att innebörden av centrala bestämmelser i LIP i vissa fall inte är entydiga.
Verket har med hänsyn till dessa svårigheter hos socialdepartementet hemställt om
vissa lagändringar. Nämnda problem har som tidigare sagts medfört förseningar i
systembyggnaden. De kan också ha lett till att, särskilt mot bakgrund av att
ändrings- och omprövningsreglerna enligt LIP i väsentliga avseenden avviker från
vad som gäller för andra delar av socialförsäkringen, informationen till
                                                                         Dnr 582-2001     Sid 6 (13)



      försäkringskassorna inte i alla avseenden varit så klar och fullständig som varit
      önskvärt.

Bedömning
Inledning
Vid min granskning av ärendena rörande AA och BB reagerade jag inledningsvis
på de långa handläggningstiderna. Snart insåg jag att dessa delvis var orsakade av
en osäkerhet hos kassan om hur ärendena skulle handläggas. Jag kommer därför
nedan att främst uppehålla mig vid hur jag anser att ärenden av de aktuella slagen
bör handläggas. Först skall jag dock nämna något om bl.a. handläggningstider för
omprövningsärenden.

Allmänt om handläggningstider för en försäkringskassas omprövning av
beslut m.m.
Om en enskild som beslutet angår begär omprövning av ett tjänstemannabeslut om
försäkring skall försäkringskassan enligt 20 kap. 10 § första stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL) ompröva beslutet.

Enligt RFV:s allmänna råd (AR 1998:14) Omprövning, ändring och överklagande
av allmän försäkringskassas beslut, som gällde t.o.m. den 31 augusti 2001,
rekommenderade verket att omprövning av beslut skulle göras inom sex veckor
från det att omprövning begärdes, om inte särskilda skäl föranledde annat. Enligt
verket avsågs med särskilda skäl t.ex. att extra tid behövdes för att skaffa in
medicinska underlag och utredningar eller att den försäkrade begärde anstånd för
att komplettera ärendet. Även i de från den 1 september 2001 gällande allmänna
råden om omprövning och ändring enligt AFL (RAR 2001:4) anger RFV att
omprövning av beslut bör göras inom sex veckor från det att omprövning begärdes,
om inte särskilda skäl föranleder annat.

Jag har i ett stort antal beslut understrukit vikten av att försäkringskassorna fattar
sina beslut om omprövning inom sex veckor. Den främsta anledningen till att jag
anser det så betydelsefullt är att det är först sedan kassan har meddelat sitt
omprövningsbeslut som den försäkrade har möjlighet att få sin sak överprövad i
högre instans. Om en försäkringskassa dröjer för länge med sitt omprövningsbeslut
kommer således den försäkrades rätt att få sin sak prövad i domstol att försenas i
motsvarande mån.

För ärenden enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) gäller
delvis liknande regler för omprövning som för ärenden enligt AFL. Vissa
bestämmelser i LIP skiljer sig dock både i fråga om systematik och sak. Jag skall
nedan kort beröra de bestämmelser som är av intresse i detta ärende.

Enligt 13 kap. 9 § första stycket LIP skall ett beslut enligt lagen omprövas bl.a. om
den som beslutet avser begär det. Av 17 § första stycket samma kapitel framgår att
en enskild endast får överklaga beslut som tillkommit genom omprövning. Nämnda
bestämmelser motsvarar i stort de som gäller enligt AFL. Bestämmelser i LIP som
däremot saknar tidigare motsvarighet är 13 kap. 9 § andra och tredje stycket. Enligt
det andra stycket får som huvudregel ett beslut om pensionsgrundande inkomst
                                                                  Dnr 582-2001   Sid 7 (13)




eller andra pensionsgrundande belopp omprövas på begäran av den enskilde bara i
samband med att beslutet om pensionsrätt eller pensionspoäng omprövas. Enligt
tredje stycket skall försäkringskassan, om det vid omprövning av ett beslut om
pensionsrätt eller pensionspoäng skall göras en prövning av den
pensionsgrundande inkomst som legat till grund för beslutet, överlämna ärendet i
den delen till skattemyndigheten för omprövning av beslutet om denna inkomst.

Enligt de ovan nämnda tidigare gällande allmänna råden (AR 1998:14)
rekommenderade RFV att beslut om omprövning, när den försäkrade eller den som
är berörd har begärt omprövning av ett beslut enligt LIP, skulle fattas inom sex
veckor från det att omprövning begärdes, om inte särskilda skäl föranledde annat.
Som exempel på särskilda skäl angavs att den försäkrade begärt anstånd för att
komplettera ärendet. RFV förefaller inte ha gett ut några nya rekommendationer i
nämnt avseende.

Vad gäller omprövning av beslut om bl.a. pensionsrätt för åren 1960–1998, som
skall fastställas enligt lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension (InfL), hänvisas i 44 § InfL i tillämpliga delar till 13
kap. 9 § första och andra stycket LIP. Någon gällande rekommendation om
handläggningstider för denna typ av ärenden förefaller inte finnas.

Omprövning av beslut som fattats enligt bestämmelserna i det gamla
pensionssystemet
Försäkringskassans beslut den 28 september 1999 om ålderspension rörande AA,
född 1934, var fattat enligt bestämmelserna i det gamla pensionssystemet, dvs. med
stöd av huvudsakligen AFL. AA gjorde i sin begäran om omprövning gällande att
han hade 30 intjänade poängår mot de 27 som enligt kassans beslut tillgodoräknats
honom.

Enligt 11 kap. 6 § AFL tillgodoräknas en försäkrad pensionspoäng för varje år för
vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för honom. Enligt 1 § lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring (LBP) bestäms pensionsgrundande inkomst av viss
skattemyndighet. Av 8 a § samma lag framgår att skattemyndigheten skall ompröva
sitt beslut om den försäkrade begär det eller om det finns andra skäl.

AA:s begäran om omprövning skall handläggas med stöd av aktuella regler i 20
kap. AFL. Även den av RFV, i först AR 1998:14 och senare i RAR 2001:4,
rekommenderade handläggningstiden på sex veckor är tillämplig på AA:s
omprövningsärende.

Det har inte framkommit att det för denna typ av ärenden finns någon närmare
handläggningsordning. Enligt min uppfattning kan ärendena handläggas på två
alternativa sätt. Jag skall beskriva dessa alternativ nedan.

Försäkringskassan har i sitt remissvar anfört att AA inte skulle ha åsamkats någon
rättsförlust om kassan i ett tidigare skede avslagit hans begäran om omprövning.
Detta på grund av att kassan kommer att ändra pensionsbeslutet för det fall
                                                                    Dnr 582-2001   Sid 8 (13)




skattemyndigheten skulle ändra hans taxeringar. Pensionsbeslutet har AA
möjlighet att överklaga.

Försäkringskassan har inte närmare angett på vilken grund kassan skulle kunna
företa en sådan s.k. följdändring, dvs. justering av pensionsbeslutet sedan
skattemyndigheten ändrat ett tidigare beslut om pensionsgrundande inkomst
(beräkningsunderlaget). Jag utgår dock från att kassan avsett en tilllämpning av 20
kap. 10 a § AFL. Vid bestämmelsens tillkomst uttalade visserligen
departementschefen i den allmänna motiveringen att bestämmelsen skall ta sikte på
endast beslut som var felaktiga redan när de fattades, således ursprungliga
felaktigheter, (prop. 1977/78:20 s. 83). Men i specialmotiveringen till densamma
anges som exempel på användningsområde för tillämpningen av bestämmelsens
punkt två, dvs. när ett beslut blivit oriktigt därför att det har grundats på ett
uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag, att det påvisats en ny beräkning av
pensionsgrundande inkomst i ett pensionsärende (a. prop. s. 94).

Jag återkommer nu till frågan på vilka sätt försäkringskassan lämpligtvis kan
handlägga ett ärende av det aktuella slaget.

Ett alternativ är att försäkringskassan avslår den försäkrades begäran om
omprövning med hänvisning till att grundbeslutet är riktigt utifrån de uppgifter som
kassan har, givetvis under förutsättning att så är fallet. I samband med beslutet bör
kassan informera den försäkrade om att det för en ändring av grundbeslutet i
princip krävs att beräkningsunderlaget för detta ändras, dvs. att skattemyndigheten
ändrar den försäkrades pensionsgrundande inkomst, och att den försäkrade själv får
ta initiativ till en sådan ändring. Vidare bör den försäkrade informeras om att
försäkringskassan på eget initiativ företar en följdändring av pensionsbeslutet för
det fall skattemyndigheten ändrar den pensionsgrundande inkomsten.

Ett annat alternativ är att den försäkrade i snar anslutning till att begäran om
omprövning kommit in underrättas om vad som krävs för att få till stånd en ändring
av pensionsbeslutet. Den försäkrade bör därvid ges möjlighet att inom en viss tid
inkomma med det erforderliga materialet vid påföljd att försäkringskassan annars
prövar ärendet på befintligt underlag.

En risk med alternativ två är att ärenden blir liggande omotiverat länge hos
försäkringskassan. Mot denna bakgrund, och då jag inte kan finna att den
försäkrade skulle lida någon rättsförlust vid tillämpningen av det första alternativet,
anser jag att detta är att föredra.

Jag vill här skjuta in att jag är medveten om att LBP upphörde att gälla vid
utgången av år 1998. Bestämmelserna i lagen skall dock fortsätta att gälla vid
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring
avseende år 1998 och tidigare (4 § första stycket InfL). Att jag anser att LBP
fortfarande är tillämplig även vid omprövning av beslut om pensionsgrundande
inkomst som fattats enligt den lagen framgår av min bedömning av ärendet rörande
BB nedan.
                                                                   Dnr 582-2001    Sid 9 (13)




Försäkringskassans handläggning i AA:s ärende är präglad av alltför långa
uppehåll i densamma. Handläggningen illustrerar också faran med att, vid
medgivande av anstånd eller liknande, inte utsätta ett datum för den senaste dagen
då komplettering skall inges. Hade ärendet handlagts i enlighet med något av de två
ovan angivna alternativen hade antagligen handläggningen inte blivit så
långdragen. En handläggning enligt det första alternativet hade givetvis stämt bäst
överens med den rekommenderade handläggningstiden på sex veckor.

Omprövning av beslut som fattats enligt övergångsbestämmelserna till det
nya pensionssystemet
Försäkringskassans beslut den 28 februari 2000 om pensionsrätt rörande BB, född
1941, var fattat enligt övergångsbestämmelserna till det nya pensionssystemet, dvs.
enligt InfL. Försäkringskassan har tolkat BB:s begäran om omprövning så att hon
var missnöjd med de pensionsgrundande inkomster som tidigare fastställts och
således handlagt hennes begäran härefter.

Vid det nya pensionssystemets ikraftträdande hade en stor del av de personer som
omfattas av systemet redan tjänat in rätt till pensionen, dvs. pensionspoäng, inom
ATP-systemet. Det är mot denna bakgrund som det i InfL finns bestämmelser som
gör det möjligt att inom ramen för det nya systemet ta hänsyn till tillgodoräknade
pensionspoäng för perioden 1960–1998. Jag skall kort beröra vissa av
bestämmelserna nedan.

Enligt 43 § InfL hade försäkringskassan att senast den 31 mars 2000 till den som
beslutet avser skicka en underrättelse om fastställd pensionsrätt enligt 28 § första
stycket samma lag för åren 1960–1998. Detsamma gäller enligt sistnämnda lagrum
pensionsgrundande belopp till föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § LIP och, för
åren 1995–1998, pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 §
samma lag. Enligt 28 § andra stycket InfL beräknas pensionsrätt, utom på
pensionsgrundande inkomster beräknade enligt 10 §, på pensionsgrundande belopp
som avses i 10 § och i 28 § första stycket andra meningen.

Enligt 10 § InfL skall för tid före år 1999, vid tillämpningen av LIP, med en
persons pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp enligt 3
kap. 4 § den lagen avses de pensionspoäng som personen med anledning av sin
pensionsgrundande inkomst respektive förtidspension tillgodoräknats för det
berörda året enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller
enligt AFL multiplicerat med det basbelopp för respektive år som anges i 9 § 1–3
och avrundat till närmaste hundratal kronor. Vid beräkningen skall
pensionspoängen som avser pensionsgrundande inkomst ökas med talet ett.

Den av försäkringskassan fastställda pensionsrätten bygger således inte på några
nya beslut om pensionsgrundande inkomst utan på en rekonstruktion av tidigare
fastställda sådana.

Då kommer jag till frågan hur en begäran om omprövning av ett beslut om
pensionsrätt för förfluten tid skall handläggas, när den försäkrade, som i
förevarande fall, ifrågasatt om inte den pensionsgrundande inkomsten är felaktig.
                                                                     Dnr 582-2001    Sid 10 (13)




Det gäller således här pensionsgrundande inkomst som fastställts avseende år före
1999.

Som framgått ovan stadgas i 44 § InfL att för beslut enligt 28 § gäller, såvitt här är
av intresse, i tillämpliga delar 13 kap. 9 § första och andra styckena LIP. Enligt
första stycket i den sistnämnda paragrafen skall ett beslut enligt LIP omprövas bl.a.
om den som beslutet avser begär det. Enligt det andra stycket får, som huvudregel,
ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp
omprövas på begäran av den enskilde bara i samband med att beslutet om
pensionsrätt eller pensionspoäng omprövas. 44 § InfL saknar dock hänvisning till
13 kap. 9 § tredje stycket LIP. I detta stycke stadgas att försäkringskassan skall, om
det vid omprövning av ett beslut om pensionsrätt eller pensionspoäng skall göras
en prövning av den pensionsgrundande inkomsten som legat till grund för beslutet,
överlämna ärendet i den delen till skattemyndigheten för omprövning av beslutet
om denna inkomst.

Försäkringskassan har i sitt remissvar uppgett att det förelåg oklarheter om hur
ärendena om omprövning av de retroaktiva besluten skulle handläggas, men att
kassan så småningom fann att BB:s ärende borde översändas till skattemyndigheten
för prövning av den pensionsgrundande inkomsten. Det förefaller dock som att
kassan senare ändrat uppfattning och förklarat för BB att hon själv måste vända sig
till skattemyndigheten för att få till stånd en ändring av taxeringarna. RFV har i sitt
svar anfört att om den försäkrade begärt omprövning av sin pensionsgrundande
inkomst skulle försäkringskassan snarast ha vidarebefordrat ärendet till
skattemyndigheten. – Som kommer att framgå nedan anser jag att det knappast var
lagstiftarens avsikt att denna typ av ärenden skulle handläggas på nämnt sätt.

Av 1 § InfL stadgas bl.a. att lagen innehåller bestämmelser om tillgodoräknande av
pensionsrätt och andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst
för tid före år 1999.

I 3 § andra stycket InfL anges att bestämmelserna i LIP om fastställande av bl.a.
pensionsgrundande inkomst skall tillämpas första gången för år 1999. I 4 § första
stycket sägs att bestämmelserna i LBP skall upphöra att gälla vid utgången av år
1998. Bestämmelserna i den lagen skall dock fortsätta att gälla vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt AFL avseende år 1998 och tidigare.

Bestämmelserna i LBP skall således fortsätta att gälla vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst avseende år före 1999. Med utgångspunkt i den
nämnda bestämmelsens ordalydelse är det enligt min mening inte helt givet att den
kan anses innefatta även omprövningsreglerna i LBP. De nedan angivna
uttalandena i förarbetena till det reformerade pensionssystemet (prop. 1997/98:151)
talar dock för att lagstiftaren avsett detta. På s. 328 anför departementschefen bl.a.
följande.

      Det är den registrerade pensionspoängen för varje år som utgör utgångspunkten för
      den pensionsgrundande inkomst som för år i förfluten tid skall beräknas för den
      enskilde. Denne kommer därmed inte, genom att hänvisa till sin självdeklaration
      eller annat underlag, att kunna få till stånd en beräkning av pensionsgrundande
                                                                        Dnr 582-2001     Sid 11 (13)



      inkomst för tid före år 1960 eller en högre pensionsgrundande inkomst för år i
      förfluten tid än vad som följer av en omräkning av pensionspoängen. Det senare
      gäller såväl i de fall då det har registrerats pensionspoäng för den berörde som då
      någon sådan poäng inte registrerats på grund av att inkomsterna inte har överstigit
      ett basbelopp. Om däremot den enskilde kan visa att han för något år har
      tillgodoräknats pensionspoäng som inte är korrekt beräknad i förhållande till den
      pensionsgrundande inkomst som för det året har fastställts av skattemyndigheten,
      bör beräkningen göras utifrån rätt pensionspoäng. I sådant fall bör naturligtvis även
      registreringen av pensionspoängen korrigeras. Detsamma gäller om den
      pensionsgrundande inkomsten för senare år exempelvis ändras på grund av ändrad
      taxering eller om det i efterhand visar sig att pensionspoäng på grund av underlåten
      avgiftsbetalning inte borde ha tillgodoräknats.
På sidan 504 f. behandlar departementschefen bl.a. omprövningsreglerna för
besluten om bl.a. pensionsrätt för åren 1960–1998. Han anför därvid bl.a. att beslut
om pensionsgrundande inkomst för tiden 1960–1998 inte berörs av dessa regler.
För dessa beslut gäller de regler om omprövning och överklagande som finns i
LBP (s. 505).

Det förefaller således vara lagstiftarens mening att omprövningsreglerna i LBP
fortfarande skall gälla för beslut om pensionsgrundande inkomst som fattats
avseende år före 1999. RFV har numera i sin Vägledning 2001:7 (Omprövning,
ändring och överklagande av allmän försäkringskassas beslut) kommit till
motsvarande slutsats. På s. 29 anges bl.a. att om det framgår av en begäran om
omprövning av beslut om pensionsrätt och pensionspoäng att den försäkrade är
missnöjd med beräkningsunderlagen för besluten, dvs. med besluten om PGI
och/eller PGB för samma år skall också de sistnämnda besluten omprövas. Då det
gäller beslut om PGI gäller detta endast fr.o.m. intjänandeåret 1999 (min kurs.).

En fråga som i sammanhanget kan ställas är vad lagstiftaren åsyftat med
hänvisningen i 44 § InfL till 13 kap. 9 § andra stycket LIP, dvs. att ett beslut om
pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, som
huvudregel, får omprövas på begäran av den enskilde bara i samband med att ett
beslut om pensionsrätt eller pensionspoäng omprövas. Ett beslut enligt 28 §
innefattar dock inte ett beslut om pensionsgrundande inkomst och hänvisningen till
bestämmelserna i LIP gäller endast ”i tillämpliga delar”. Jag utgår därför från att 13
kap. 9 § andra stycket, vid omprövning av ett beslut om pensionsrätt för förfluten
tid, endast är tillämpligt med avseende på prövningen av andra pensionsgrundande
belopp.

Av en, enligt min mening, vidsträckt men rimlig tolkning av 4 § första stycket InfL
kan således anses följa att försäkringskassan inte skulle ha skickat BB:s ärende till
skattemyndigheten för prövning av den pensionsgrundande inkomsten. BB:s
ärende borde i stället ha handlagts på motsvarande sätt som jag ovan har redogjort
för avseende AA:s begäran om omprövning. Det var således BB som, om hon
ansåg att hennes pensionsgrundande inkomster för de aktuella åren var felaktiga,
hade att begära omprövning hos skattemyndigheten av dessa. Såvitt jag kan
bedöma hade BB heller inte åsamkats någon rättsförlust om kassan avslagit hennes
begäran om omprövning med hänvisning till att kassans beslut var riktigt utifrån de
uppgifter kassan hade, om nu så var fallet. I 44 § InfL finns nämligen en
hänvisning till 13 kap. 7 § LIP. Enligt den sistnämnda bestämmelsen skall ett
                                                                    Dnr 582-2001    Sid 12 (13)




beslut enligt LIP ändras om det föranleds av bl.a. en ändring som gjorts i
beräkningsunderlaget för beslutet. I den ovan nämnda propositionen kan i detta
avseende läsas följande (s. 345). Pensionspoängen för ATP för något av åren 1960–
1998 kan i vissa fall – t.ex. på grund av omtaxering – komma att ändras efter det att
beslut om pensionsrätt för förfluten tid inom det reformerade
ålderspensionssystemet redan har fattats. I sådana fall bör försäkringskassan ex
officio ändra beslutet om pensionsrätt för förfluten tid.

Jag vill avslutningsvis anföra följande.

Jag är inte alls förvånad över att försäkringskassan haft svårigheter att fastställa på
vilket sätt en begäran om omprövning av ett beslut om pensionsrätt för förfluten tid
skall handläggas. Enligt min mening är nämligen lagtexten alltför otydlig i aktuellt
hänseende. Det faktum att jag kommit till ett annat resultat än vad kassan
inledningsvis gjorde kan ses som en bekräftelse på detta.

Försäkringskassan har anfört att det under våren 2000, då besluten om pensionsrätt
för retroaktiv tid sändes ut, inte fanns några handläggningsanvisningar för en
begäran om omprövning av ett sådant beslut. RFV har å sin sida uppgett att
försäkringskassan haft de allmänna råden 1998:14 och 15 att tillgå. Dessa allmänna
råd innehåller emellertid inte några närmare anvisningar för kassans handläggning i
aktuellt avseende. Det förefaller vara först genom sin Vägledning 2001:7 som RFV
i skrift kommit fram till att också ett beslut om pensionsgrundande inkomst skall
omprövas vid en begäran om omprövning av pensionsrätt, där den försäkrade är
missnöjd med beräkningsunderlaget, först fr.o.m. intjänandeåret 1999. RFV har
även gjort gällande att verket genomfört att antal utbildningar och konferenser
rörande bl.a. handläggningen av begäran om omprövning av beslut om
pensionsrätt. Jag betvivlar inte detta. Denna information förefaller dock inte helt ha
kunnat bota bristen på handläggningsanvisningar i övrigt. Jag vill här framhålla att
jag finner det högst märkligt att en enskild försäkringskassa i samband med
ikraftträdandet av en ny lagstiftning skall behöva ägna tid och kraft åt att utarbeta
handläggningsrutiner. Detta arbete borde enligt min mening i rimlig tid ha utförts
av RFV.

Vad sedan gäller det av RFV levererade datastödet anser jag att det är mycket
beklagligt att försäkringskassorna fått vänta på detta. De olika beskeden om när
stödet kunde förväntas och det förhållandet att det levererades så sent har givetvis
skapat både irritation och merarbete hos kassorna.

Avslutning
Jag skall avslutningsvis knyta an till det som jag inledningsvis berörde, dvs.
försäkringskassans handläggningstider för en begäran om omprövning. Även om
ett ärende, som i BB:s fall, inte omfattas av någon av RFV rekommenderad
handläggningstid skall givetvis ett krav på skyndsamhet ändå prägla
handläggningen av ärendet. Min förhoppning är att försäkringskassan numera har
fått erforderligt handläggar- och datastöd så att rimliga handläggningstider för
omprövningsärenden kan uppnås.
                                                                  Dnr 582-2001   Sid 13 (13)



Övrigt
Det som har framkommit i ärendet föranleder mig att skickat en kopia av beslutet
till såväl Regeringskansliet (Socialdepartementet) som socialförsäkringsutskottet.

Ärendet avslutas.
