# Kritik mot Försvarsmakten, Skaraborgs regemente, för det sätt som en övning har genomförts på m.m.

JO 2015-08-28 dnr 5822-2014

BESLUT
                                                                          Datum                  Dnr                      Sid
                                                                          2015-08-28             5822-2014              1 (10)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kritik mot Försvarsmakten, Skaraborgs regemente, för det sätt som
                        en övning har genomförts på m.m.


                          Beslutet i korthet: I beslutet kritiseras Försvarsmakten, Skaraborgs regemente (P4),
                          för att ha utformat förutsättningarna för en övning på ett sådant sätt att det funnits en
                          överhängande risk för att civilpersoner mot sin vilja skulle kunna bli en del av övning-
                          en. En radioamatör blev i samband med övningen konfronterad av militär personal när
                          han befann sig inom övningsområdet som inte var avlyst. I utredningen har det fram-
                          kommit uppgifter om att en kapten, efter att ha genomfört ett samtal med radio-
                          amatören, bad radioamatören att avlägsna sig från platsen. Eftersom händelsen inte
                          skedde inom ett skyddsområde konstaterar chefsJO att kaptenen inte har haft befog-
                          enhet att vidta denna åtgärd.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 10 oktober 2014, framförde AA klagomål
                        över hur personal vid Försvarsmakten, Skaraborgs regemente (P4), har agerat i
                        samband med att en radioamatör, BB, uppehöll sig i ett Natura 2000-område.
                        Av anmälan och bifogade handlingar framgick bl.a. att den militära personalen
                        skulle ha överträtt sina befogenheter genom att ha kvarhållit personen under
                        vapenhot. Vidare skulle ett befäl ha beordrat närvarande soldater att se till så att
                        BB ”inte åkte någonstans”. Slutligen skulle den militära personalen ha krävt att
                        BB legitimerade sig utanför skyddsområde och ha förbjudit honom att foto-
                        grafera i området.

## Utredning

Inledande åtgärder
                        Inledningsvis inhämtades muntliga uppgifter från överstelöjtnanten CC, chef för
                        Skaraborgsgruppen vid Skaraborgs regemente. Även vissa handlingar hämtades
                        in. Vid den inledande utredningen framkom bl.a. följande:

                        Den 4 oktober 2014 genomfördes en övning på Skaraborgs regementes övnings-
                        område. Inför övningen hade medverkande personal fått uppgifter om att ”fien-
                        desoldater” kunde vara förklädda till civilister. Omkring kl. 12.40 rapporterades
                        det att en person befann sig i närheten av ett ”fingerat” skyddsobjekt. En larm-
                        styrka under ledning av en fänrik inom hemvärnet skickades till platsen, som



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                 Dnr 5822-2014     Sid 2 (10)




inte ligger inom avlyst område. Enligt överstelöjtnant CC hade därmed inte För-
svarsmaktens personal rätt att vidta några tvångsåtgärder mot civilpersoner som
befann sig på platsen. Några sådana åtgärder vidtogs inte heller mot BB. För att
kunna bedöma situationen på rätt sätt kallade fänriken på ett befäl i övnings-
ledningen och kapten EE anlände till platsen. Efter händelsen upprättade såväl
fänriken som kaptenen redogörelser för det inträffade. Vidare upprättades en
incidentrapport.

Av den redogörelse som fänriken upprättade framgår bl.a. att han när larm-
styrkan kom till platsen beordrade avsittning. Han gjorde bedömningen att
risken för våldshandlingar var låg, och han närmade sig BB utan stridsutrust-
ning samt med vapnet på bröstet. Efter att ha bett BB legitimera sig berättade
denne att han var radioamatör, och fänriken fick titta på den utrustning som BB
hade med sig. BB hade bl.a. satt upp en antenn i ett träd och i bagaget på bilen
syntes viss teknisk utrustning. Fänriken kunde inte själv avgöra vilken form av
sändare eller mottagare det rörde sig om. I samband med att fänriken rapport-
erade in uppgifterna till en högre chef bad han soldaterna ”hålla koll på” BB.
Han bad även BB att stanna kvar på platsen, vilket denne inte hade något emot.
När fänriken rapporterade in uppgifterna till övningsledningen uppgav han att
han inte kunde bedöma situationen korrekt och ”om personen ingick i momentet
eller inte, eller om det handlade om skarp underrättelseinhämtning”. Av den
anledningen bad han om vidare instruktion och kompanichefen svarade att ett
befäl från övningsledningen var på väg.

I väntan på det överordnade befälet började BB fråga soldaterna vilka vapen-
system och radioutrustning de hade. Det spädde, enligt fänriken, på hans oro
över situationen. Vidare hämtade BB en större kamera och riktade denna mot
fänriken. BB ombads ”vänligt men bestämt” att inte fotografera soldaterna och
denne lovade att inte göra detta. Enligt soldaterna fotograferade BB ändå. När
kaptenen anlände till platsen blev BB mer talför, och han berättade att han del-
tog i en tävling. Efter att ha talat en del om BB:s förehavanden uppgav han att
han skulle hem på lunch och fänriken samt kaptenen bedömde att ”insatsen”
därmed var över.

Enligt fänriken genomfördes inga tvångsåtgärder, dvs. vare sig fordon, person
eller terräng visiterades. BB hindrades inte heller att lämna platsen, och under
hela händelsen uppträdde fänriken och hans soldater utan aggression och med
”yttersta vänlighet”. Han beordrade inte BB något, utan bad om uppgifter och
bad att denne skulle stanna kvar på platsen så att ”saken kunde utredas”.

Av kaptenens redogörelse framgår bl.a. följande: När han anlände till platsen
verkade BB irriterad och ville ”mästra” honom. BB uppgav att det inte rådde
fotograferingsförbud på platsen och att han ville fotografera soldaterna. Vidare
uppgav BB att han hade rätt att vistas på platsen som var ett Natura 2000-
område. Kaptenen förklarade att det hör till ”allmänt hyfs” att inte fotografera
folk som inte vill detta och att BB inte befann sig i ett naturområde. Kaptenen
                                                                      Dnr 5822-2014         Sid 3 (10)




förklarade vidare att BB befann sig på ett militärt övningsområde och att det
genomfördes en övning. Efter att ha fått en rapport av fänriken bad kaptenen
BB att ta ned sin antenn och avlägsna sig från platsen. BB gick med på att göra
detta. Därefter kontaktade kaptenen den säkerhetsansvarige på Skaraborgs-
gruppen och rapporterade om händelsen. Enligt kaptenen var det fråga om en
”ovanlig händelse” och han skrev vidare ”jag kunde inte avgöra vilket uppsåt
mannen hade med radioanläggningen. Tävlade han? Pejlade han? Spelade in
radiosamtal?”

Av den säkerhetsrapport som har upprättats framgår bl.a. följande:

      När hemvärnssoldaterna upptäcker radion i bilen och den pågående signaleringen
      konfronteras mannen varvid han blir upprörd och uppträder ifrågasättande.
      Mannen försöker fotografera soldaterna men uppmanas bestämt att avbryta detta.
      Mannen påstår att han deltar i en ”Amatörradio tävling” och att han och andra
      åker runt på olika platser för att ha kontakt och få in signaler från en kortvågs-
      sändare på ÖLAND. Efter att kompaniövningsledaren [kapten EE] har anlänt till
      platsen och pratat med mannen packar han ihop sin utrustning och avviker från
      platsen efter tydlig uppmaning från övningsledaren.

Remiss till Försvarsmakten
Med anledning av vad som hade redovisats i promemorian förelades Försvars-
makten att yttra sig över vad som hade redovisats i promemorian. I sitt yttrande
skulle Försvarsmakten även beröra följande:

1. Ange vilka möjligheter som myndighetens personal har att på en inte avlyst
plats
– begära att civilpersoner ska legitimera sig
– begära att civilpersoner ska stanna kvar på platsen
– uppmana civilpersoner att lämna platsen.

2. En del av de skrivningar som har gjorts i rapporterna från händelsen ger
intrycket av att befälen ansett sig ha haft rätt att närmare utreda huruvida BB
bedrev någon olaglig verksamhet på platsen (jfr bl.a. skrivningarna om ”skarp
underrättelseinhämtning”, att det var svårt att avgöra mannens ”uppsåt” och att
han ombads stanna kvar på platsen för att saken skulle kunna ”utredas”). För-
svarsmakten bör lämna en redogörelse för huruvida personalen har haft rätt att
genomföra en sådan utredning.

3. Utveckla skälen för varför det upprättades en säkerhetsrapport.

Försvarsmaktens remissvar
I sitt remissvar anförde Försvarsmakten, genom överbefälhavaren, generalen
DD, bl.a. följande:

## Yttrande

Enligt Försvarsmakten har ingripandet ägt rum på ett militärt övningsområde
      som inte var avlyst och dit allmänheten hade tillträde. Ingripandet har enligt För-
      svarsmakten inte ägt rum med stöd av bestämmelserna i skyddslagen (2010:305).
                                                                      Dnr 5822-2014         Sid 4 (10)




     Försvarsmakten har inte befogenhet att begära att civilpersoner ska legitimera sig
     då dessa befinner sig inom områden som inte avlysts och dit allmänheten har till-
     träde. Det förhållande att myndighetens personal ombad BB att legitimera sig då
     denne påträffades på övningsområdet grundades på en missuppfattning om att
     BB var figurant och ingick i övningen. Övningens karaktär, och de iakttagelser
     som gjordes om den verksamhet BB bedrev, bidrog till att missuppfattningen
     uppstod.
     Försvarsmaktens personal kan med stöd bestämmelserna om envarsgripande i
     24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken kvarhålla den som påträffas på bar
     gärning och har begått ett brott på vilket fängelse kan följa. Exempel på sådant
     brott är spioneri och olovlig underrättelseverksamhet enligt 19 kap. 5 och 10 §§
     brottsbalken. Den gripne ska då skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.
     Efter att den personal som påträffade BB på övningsområdet insåg att BB inte in-
     gick i övningen uppstod misstanke om att BB bedrev någon form av otillåten un-
     derrättelseinhämtning riktad mot Försvarsmakten. Misstanken baserades i första
     hand på den tekniska utrustning BB använde sig av när han påträffades. För-
     svarsmakten anser att den personal som initialt påträffade BB på övningsområdet
     därmed hade rätt att be BB kvarstanna på platsen. Om BB inte frivilligt kvarstan-
     nat hade de även haft rätt att med stöd av bestämmelserna i 24 kap. 7 § andra
     stycket rättegångsbalken kvarhålla honom mot hans vilja.
     Den personal som påträffade BB agerade som medlemmar av en militär enhet,
     och rapporterade det inträffade till högre militär chef (kaptenen) vilken övertog
     ansvaret för situationen då denne kom till platsen. Då kaptenen bildat sig en upp-
     fattning om vad som inträffat, bedömde denne att det inte fanns skäl att miss-
     tänka BB för att bedriva otillåten verksamhet. Något stöd för att därefter kvar-
     hålla BB och något skäl att tillkalla polis förelåg därmed inte.
     Försvarsmakten har inte befogenhet att i den aktuella situationen uppmana civil-
     personer att lämna ett militärt övningsområde som inte är avlyst och dit allmän-
     heten har tillträde. Detta får endast ske om personen ifråga hindrat Försvarsmakt-
     ens övningsverksamhet. Något sådant har BB inte gjort. Om BB uppmanades av
     Försvarsmaktens personal att lämna den aktuella platsen var det därför felaktigt.
     Försvarsmakten ska inte fullgöra uppgifter som ankommer på brottsbekämpande
     myndigheter. Häri ligger att det inte ankommer på den försvarsmaktspersonal
     som deltog i ingripandet att närmare utreda om BB bedrev någon brottslig verk-
     samhet. Enligt Försvarsmaktens uppfattning har det heller inte handlat om en
     brottsutredning då ansvarigt befäl i rapporterna från händelsen talat om "skarp
     underrättelseinhämtning", "uppsåt" och att BB ombads stanna "för att saken
     skulle kunna utredas". Detta förhållande innebär dock inte att den vid ingripandet
     närvarande försvarsmaktspersonalen skulle vara förhindrad att ta ställning till om
     BB, i samband med att han påträffades inom övningsområdet, bedrev otillåten
     underrättelseinhämtning. Tvärtom var det nödvändigt för ansvarigt befäl att bilda
     sig en uppfattning om huruvida BB bedrev otillåten verksamhet, för att kunna ta
     ställning till om ett envarsgripande var påkallat. Enligt Försvarsmakten har den
     som avser att besluta om envarsgripande inte bara en rätt, utan en skyldighet, att
     göra sådana överväganden. Dessa överväganden är dock inte att jämföra med en
     brottsutredning.
     Var och en som misstänker säkerhetshotande verksamhet ska snarast möjligt rap-
     portera förhållandet till sin närmaste chef, arbetsledare eller till säkerhetschefen
     enligt 4 kap. 2 § Försvarsmaktens föreskrifter (FFS 1997:2) för Försvarsmaktens
     personal. De iakttagelser som gjordes av BB och dennes verksamhet i samband
     med den pågående militära övningsverksamheten var av sådan art att det fanns
     skäl att upprätta en säkerhetsrapport över gjorda iakttagelser och åtgärder.
AA kommenterade remissvaret.
                                                                         Dnr 5822-2014       Sid 5 (10)




Förundersökning
I anslutning till händelsen den 4 oktober 2014 gjorde BB en polisanmälan an-
gående tjänstefel. Efter att anmälan hade lagts ned beslutade åklagare den 25
februari 2015 att inleda en förundersökning. Under förundersökningen genom-
fördes förhör med BB, den fänrik som hade haft kontakt med BB och kaptenen
EE. Därefter beslutade åklagare den 17 juni 2015 att lägga ned förunder-
sökningen med motiveringen att det saknades anledning att anta att brott som
hör under allmänt åtal hade förövats. Jag har tagit del av vad som framkommit i
förundersökningen och har därefter beslutat att inte vidta några ytterligare
utredningsåtgärder.

Bedömning
Av utredningen framgår att ett insatskompani från hemvärnet tog kontakt med
BB när han befann sig på ett av Skaraborgs regementes övningsområden.
Platsen där han uppehöll sig var inte ett skyddsområde. Mot bakgrund av dessa
förhållanden finner jag skäl att inledningsvis lämna en redogörelse för ett antal
bestämmelser som reglerar militär personals möjligheter att använda sig av
tvångsmedel m.m., för att därefter ge min syn på det som inträffat.

Rättsliga utgångspunkter
Skyddslagen
Militär personals befogenhet att ingripa mot civilpersoner regleras bl.a. i
skyddslagen (2010:305). Lagen har tillkommit för att det ska vara möjligt att
skydda byggnader, andra anläggningar, områden och andra objekt mot
sabotage, terroristbrott, spioneri och grovt rån.1 Det finns även bestämmelser i
lagen som är till för att skydda allmänheten mot skada som kan uppkomma till
följd av militär verksamhet.2 Enligt 3 § i den nämnda lagen är det möjligt att
besluta att något ska vara ett skyddsobjekt för att på så sätt tillgodose behovet
av skydd. Försvarsmakten har rätt att besluta att ett område där det bedrivs
tillfälliga övningar ska utgöra skyddsobjekt.3




1
    Se 1 § skyddslagen.
2
    Se 2 § skyddslagen. Bestämmelsen gör det bl.a. möjligt att besluta om tillträdesförbud
för att förhindra att allmänheten kommer till skada vid skarpskjutning (se prop.
1989/90:54 s. 41).
3
    Se 5 § 2 skyddslagen. Av 18 § första stycket samma lag anges att regeringen eller den
myndighet som regering bestämmer får besluta i frågor om skyddsobjekt. Enligt 2 §
skyddsförordningen (2010:523) får Försvarsmakten besluta bl.a. i frågor om skydds-
objekt som gäller övningsområden om beslutet inte avser längre tid än tre dygn. Om
beslutet avser längre tid än så är det länsstyrelsen i det län där området finns som är
behöriga beslutsfattare (se 3 §).
                                                                    Dnr 5822-2014       Sid 6 (10)




Ett beslut om skyddsobjekt innebär bl.a. att obehöriga inte har tillträde till
skyddsobjektet. Om skyddsobjektet omfattar ett område gäller förbudet också
för en enskild person som äger eller annars nyttjar området.4 Militär personal får
anlitas för bevakning av skyddsobjekt och benämns då skyddsvakt.5 Uppdraget
som skyddsvakt innebär att den militära personalen bl.a. har rätt att kräva att
den som uppehåller sig vid ett skyddsobjekt uppger namn, födelsetid och hem-
vist. Vidare får den som uppehåller sig vid ett skyddsobjekt finna sig i att hans
eller hennes fordon undersöks. Den som bevakar ett skyddsobjekt får även be-
sluta om kroppsvisitation och undersökning av fordon, om det behövs för att
bevakningsuppgiften ska kunna fullgöras.6

Vidare får den som bevakar ett skyddsobjekt – om det behövs för att bevak-
ningsuppgiften ska kunna fullgöras – avvisa, avlägsna eller, om en sådan åtgärd
inte är tillräckligt, tillfälligt omhänderta en person som befinner sig inom eller
vid skyddsobjektet, om personen exempelvis vägrar att på begäran lämna
uppgift om namn m.m.7 En skyddsvakt har inom skyddsobjektet och i dess
närhet samma befogenhet som en polisman att gripa den som det finns skäl att
anhålla för spioneri, sabotage, terroristbrott, grovt rån eller förberedelse till ett
sådant brott samt att beslagta föremål som personen för med sig. Detta gäller
också om den misstänkte är på flykt från skyddsobjektet. Ett gripande ska
genast anmälas till en polisman.8

De redovisade bestämmelserna innebär sammanfattningsvis att militär personal
i egenskap av skyddsvakt har relativt långtgående befogenheter att vidta tvångs-
åtgärder mot enskilda. Avgörande för denna befogenhet är att den militära per-
sonalen har utsetts av Försvarsmakten till skyddsvakt9 och har fått i uppdrag att
bevaka ett skyddsobjekt.

Andra bestämmelser av betydelse
Även vissa bestämmelser i polislagen (1984:387) omfattar militär personal som
tjänstgör som vaktpost, utför bevakning eller upprätthåller ordningen. Enligt
polislagen får militär personal i samband med sådana uppdrag, i den mån andra
medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna, är försvarligt,
använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd, om

1. han eller hon möts med våld eller hot om våld




4
    Se 7 § första stycket och 8 § skyddslagen.
5
    Se 9 § skyddslagen.
6
    Se 10 och 11 §§ skyddslagen.
7
    Se 12 § skyddslagen.
8
    Se 13 § och 17 § första stycket skyddslagen.
9
    Se 6 § andra stycket skyddsförordningen.
                                                                          Dnr 5822-2014      Sid 7 (10)




2. någon som ska häktas, anhållas eller annars med laga stöd berövas friheten
försöker undkomma eller den militära personalen annars möts av motstånd när
han eller hon ska verkställa ett sådant frihetsberövande, eller

3. den militära personalen med laga stöd ska avvisa eller avlägsna någon från ett
visst område eller utrymme eller verkställa eller biträda vid kroppsvisitation,
kroppsbesiktning eller annan liknande åtgärd, vid beslag eller omhändertagande
av egendom eller vid sådan husrannsakan som avses i rättegångsbalken.10

Bestämmelser om militär personals ordningshållning återfinns exempelvis i
lagen (1994:181) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. och förordning-
en (1996:927) med bestämmelser för Försvarsmaktens personal.

Även med stöd av lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid
terrorismbekämpning kan militär personal i vissa speciella situationer ha samma
befogenhet som en polisman att gripa personer enligt 24 kap. 7 § första stycket
rättegångsbalken.11 Bestämmelsen innebär en rättighet för en polisman att i
brådskande fall gripa en person utan anhållningsbeslut. För att Polismyndig-
heten eller Säkerhetspolisen ska kunna begära stöd vid bekämpning av terrorism
krävs enligt huvudregeln bl.a. att regeringen har lämnat sitt medgivande till
detta. I brådskande fall som kan innebära fara för människors liv eller hälsa
eller för omfattande förstörelse av egendom får Polismyndigheten eller Säker-
hetspolisen framställa begäran direkt till Försvarsmakten och sedan underrätta
regeringen om att stöd har begärts. Därefter ska regeringen pröva om beslutet
att begära stöd ska undanröjas eller bestå.12 Ett beslut om att lämna stöd till
Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen fattas av överbefälhavaren eller av den
inom Högkvarteret som överbefälhavaren har utsett till beslutsfattare.13

Det redovisade innebär att militär personal som regel inte har någon rätt att in-
gripa med stöd av polislagen och exempelvis avvisa personer som genom sitt
uppträdande stör den allmänna ordningen.14 Emellertid intar militärpolisen en
särskild ställning. Militärpolisen ska upprätthålla den allmänna ordningen och
säkerheten inom Försvarsmakten samt vid sådana övningar som Försvarsmakt-




10
     Se 29 § första stycket polislagen jfr med 10 § första stycket 1, 2 och 4 i samma lag.
11
     Se 5 § i lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorism-
bekämpning.
12
     Se 1 § andra och fjärde stycken i lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till
polisen vid terrorismbekämpning.
13
     Se 2 § andra stycket i förordningen (2006:344) om Försvarsmaktens stöd till polisen
vid terrorismbekämpning.
14
     Se 29 § tredje stycket polislagen motsatsvis.
                                                                           Dnr 5822-2014     Sid 8 (10)




en genomför tillsammans med andra myndigheter.15 Militärpolis är, genom att
den fullgör direkta polisuppgifter, att anse som polispersonal och har i princip
fullständiga polisiära uppgifter inom ramen för sitt uppdrag. Därmed gäller allt-
så i tillämpliga delar samtliga bestämmelser i 8–22 §§ polislagen och inte en-
dast befogenhet att använda våld i vissa fall.16

Det innebär att en militärpolis exempelvis i samband med en militärövning har
rätt att avvisa en civilperson från allmän plats. En sådan åtgärd förutsätter givet-
vis att personen genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör
en omedelbar fara för denna och att åtgärden är nödvändig för att ordningen ska
kunna upprätthållas.

Slutligen vill jag nämna att Försvarsmakten har pekat på den bestämmelse i
24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken som reglerar s.k. envarsingripande. I
bestämmelsen anges bl.a. att om den som har begått brott, på viket fängelse kan
följa, påträffas på bar gärning eller på flyende fot, får han eller hon gripas av
envar. Den gripne ska skyndsamt överlämnas till närmaste polisman. Det kan
konstateras att det för exempelvis brottet spioneri ingår fängelse i straffskalan.17

Mina överväganden
Befälet för det insatskompani som skickades ut till platsen där BB uppehöll sig
bad att han skulle visa legitimation. Eftersom BB inte befann sig inom avlyst
område (skyddsområde) fanns det inte någon rätt för den militära personalen att
begära detta. Det framgår även att hemvärnspersonalen tittade på den radiout-
rustning som fanns i BB:s bil. Av den anledningen vill jag även framhålla att
det inte fanns någon skyldighet för honom att visa upp bilens innehåll.18

En bidragande orsak till att den militära personalen vidtog vissa åtgärder i för-
hållande till BB, var den omständigheten att de hade fått instruktioner om att
deltagare i övningen kunde uppträda som civilpersoner. Det, i förening med att
BB använde amatörradio, gjorde att hemvärnspersonalen missbedömde situa-
tionen. Mot den bakgrunden finner jag inte skäl att kritisera agerandet i denna
del. Av samma skäl saknar jag anledning att kommentera det förhållandet att
BB ombads att stanna kvar på platsen i avvaktan på att ett högre befäl skulle
komma dit.




15
     Se 1 § i förordningen (1980:123) med reglemente för militärpolisen.
16
     Se Berggren och Munck, Polislagen – En kommentar (version den 1 april 2014,
Zeteo), kommentaren till 29 §.
17
     Enligt 19 kap. 5 § brottsbalken kan den som har gjort sig skyldig till spioneri dömas
till fängelse i högst sex år.
18
     Jfr 10 § 1 och 3 skyddslagen.
                                                                    Dnr 5822-2014       Sid 9 (10)




Händelsen ger mig emellertid anledning att ge min syn på några generella frå-
gor. Jag vill understryka att jag saknar anledning att ifrågasätta hemvärns-
befälets uppgifter om att BB på ett vänligt sätt ombads att legitimera sig och att
inga tvångsåtgärder riktades mot honom. Lika lite saknar jag skäl att ifrågasätta
hemvärnsbefälets påstående om att han uppfattade det som att BB legitimerade
sig och visade upp sitt fordon frivilligt.

Även om den militära personalen har uppfattat att alla åtgärder skedde på fri-
villig väg, vill jag betona att situationen inte nödvändigtvis behöver ha upp-
fattats på samma sätt av BB. I ett läge när en civilperson blir kontaktad av be-
väpnad militär personal kan det för honom eller henne, av lätt förståeliga skäl,
framstå som alternativen är få. Oavsett hur korrekt och vänligt uppträdandet är,
kan situationen som sådan förmedla att den enskilde måste rätta sig efter den
militära personalens önskemål. Av den anledningen vill jag understryka vikten
av att militär personal utbildas i vilka befogenheter den har och därmed att den
här typen av situationer kan undvikas.

Som jag konstaterat tidigare var det de förutsättningar som hemvärnspersonalen
hade fått för övningen som bidrog till den uppkomna situationen. Jag vill därför
betona att den som utformar militära övningar måste vidta sådana mått och steg
att civilpersoner inte riskerar att mot sin vilja bli en del av övningen. Med facit i
hand framstår det som mindre lyckat att ge hemvärnspersonalen instruktionen
att fiendesoldater kunde uppträda som civilpersoner, samtidigt som övningen
genomfördes i ett område dit civilpersoner hade fritt tillträde.

Även på förhand borde det ha varit möjligt för ansvarigt befäl att inse att det
fanns en risk för att förutsättningarna skulle kunna ge upphov till problem. Det
som har inträffat visar på att det funnits brister i övningens genomförande och
jag är kritisk till detta. Om en övning ändå ska hållas under sådana förhållanden
– vilket jag i och för sig ställer mig tveksam till – måste övningsledningen
säkerställa att civilpersoner inte blir en del av övningsscenariot. Det kan exem-
pelvis ske genom att de som deltar i övningen bär tydliga markeringar och att
all den personal som medverkar informeras om denna grundläggande förutsätt-
ning innan övningen tar sin början.

Händelsen avslutades med att kapten EE, som hade tillkallats av hemvärns-
befälet, avvisade BB från platsen. Enligt den rapport som kaptenen upprättade
efter händelsen bad han BB att ”avlägsna sig från platsen”. I den säkerhets-
rapport som upprättades av majoren FF framgår det att BB ”avviker från platsen
efter tydlig uppmaning från övningsledaren”. Av Försvarsmaktens remissvar
framgår inte vilka överväganden som låg bakom kaptenens agerande. Jag kan
emellertid konstatera att åtgärden skedde i ett område som inte omfattades av
                                                              Dnr 5822-2014    Sid 10 (10)




skyddslagens bestämmelser. Därmed har kaptenen, i den aktuella situationen,
inte haft något lagligt stöd för sin åtgärd.19

Med beaktande av vad som har framkommit i ärendet saknar jag skäl att ytter-
ligare kommentera de klagomål som AA har framfört.

Ärendet avslutas.




19
     Jfr 12 § skyddslagen.
