# Kritik mot Polismyndigheten i Uppsala län och mot en polisman för beslut om husrannsakan i en bostad

JO 2011-12-13 dnr 5834-2010

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2011-12-13              5834-2010              1 (8)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Kritik mot Polismyndigheten i Uppsala län och mot en polisman för
                        beslut om husrannsakan i en bostad


                          Beslutet i korthet: En polisman stoppade en bil för bälteskontroll. Misstankar om
                          dopningsbrott uppstod då mot den man som körde bilen. Bilen genomsöktes utan
                          resultat. Därefter genomfördes husrannsakan även i mannens bostad. Anledningen var
                          att personer som missbrukar dopningsmedel ofta kan antas förvara dessa i hemmet.
                          En utgångspunkt för att få genomföra en husrannsakan är att det föreligger en skälig
                          misstanke om brott. Ett antagande av det slag som polisen gjort i detta fall är inte ensamt
                          tillräckligt för att uppnå sådan misstankegrad. Polisen kritiseras därför för att
                          husrannsakan genomfördes i bostaden.
                          Förundersökningen avseende dopningsbrott lades ned med motiveringen ”brott kan ej
                          styrkas”. Eftersom de prov som hade tagits på den misstänkte visade sig vara negativa
                          och de genomförda husrannsakningarna var resultatlösa, borde den motiveringen inte ha
                          använts.

## Bakgrund och anmälan

AA stoppades den 9 september 2010 av civil polis i anledning av en misstänkt
                        bilbältesförseelse. I samband med detta kom polisen även att fatta misstankar om
                        att AA gjort sig skyldig till dopningsbrott. Beslut togs om att han skulle
                        kroppsbesiktigas. Vidare beslutades om husrannsakan i bilen och i hans bostad.

                        AA anmälde Polismyndigheten i Uppsala län till JO. Av anmälan framgick
                        huvudsakligen följande.

                        Polismannen frågade honom om han använde narkotika eller dopningspreparat,
                        vilket han förnekade. Polismannen sa att det med anledning av hans
                        kroppsbyggnad såg ut som om han använde sådana preparat. Vidare uppgav
                        polismannen att hans ögon såg blanka ut. Han fördes till polisstationen där man tog
                        prover på och förhörde honom. Efter ungefär 30 minuter kom provsvaren; de var
                        negativa. Polismannen upplyste honom då om att polisen avsåg genomföra en
                        husrannsakan i hans bostad.

                        Medan husrannsakan pågick fick han sitta kvar på polishuset. När han kom hem
                        berättade hans fru att dörren plötsligt hade öppnats varpå tre personer hade stormat
                        in i bostaden. Personerna hade uppgivit sig vara poliser, men hade inte visat något



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                    Dnr 5834-2010    Sid 2 (8)




dokument som förklaring till vad de gjorde där. Inte heller hade de på annat sätt
informerat henne om vad saken gällde. De hade även förvägrat henne att svara i
telefonen eller lämna bostaden. Någon narkotika eller några dopningspreparat
påträffades inte vid husrannsakan.

AA var bl.a. kritisk till att han hade medtagits till polisstationen och att han hölls
kvar där efter att man hade fått de negativa provsvaren. Han var även kritisk mot
beslutet att genomföra en husrannsakan i hans bostad samt mot det sätt på vilket
den genomfördes.

Till anmälan bifogades polismyndighetens beslut den 27 september 2010 att lägga
ned förundersökningen avseende dopningsbrott. Beslutet motiverades ”brott kan ej
styrkas”.

Utredning
JO infordrade och granskade handlingar i ärendet. Därefter anmodades
polismyndigheten att lämna upplysningar över vad AA anfört i sin anmälan till JO.
Av upplysningarna skulle särskilt framgå vilka närmare överväganden som gjordes
inför besluten om kroppsbesiktningen och husrannsakningarna samt även vilka
överväganden som låg bakom motiveringen till nedläggningsbeslutet. Vidare skulle
av upplysningarna framgå anledningen till att AA inte frigavs omedelbart efter att
förhöret med honom avslutats utan först en dryg timme senare. Myndigheten
anmodades även att redovisa sin bedömning av det som hade kommit fram.

Polismyndigheten inkom genom länspolismästaren BB med ett yttrande och
upplysningar från de inblandade polismännen samt ett yttrande från
förundersökningsroteln.

Under avsnittet Bakgrund anförde polismyndigheten sammanfattningsvis följande.

AA stoppades eftersom han inte hade använt bilbälte. I samband med
fordonsstoppet upplevde polisassistent CC att AA uppträdde nervöst och verkade
lite frånvarande. Inledningsvis fick polisassistenten även känslan av att AA
försökte dölja något för honom i bilen. Polisassistenten, som arbetade vid
gatulangningsenheten, ställde frågor till AA rörande droger och dopning. AA
svarade undvikande på frågorna om dopning. Under samtalet bortföll de inledande
misstankarna om narkotikabrott, däremot stärktes misstankarna om dopningsbrott
med hänsyn till AA:s undvikande svar samt dennes kroppskonstitution.

Polisassistent CC beslutade om kroppsbesiktning samt husrannsakan i AA:s bil och
bostad. Att husrannsakan genomfördes i bilen berodde på att CC inledningsvis
uppfattat att AA försökt att dölja något i samband med stoppet. Beslutet om
husrannsakan i bostaden grundades på det faktum att det är vanligt förekommande
att de olagliga preparaten intas i bostaden då de ska tas regelbundet under en längre
period samt att preparaten vanligtvis ska förvaras i kylen.
                                                                     Dnr 5834-2010    Sid 3 (8)




AA fördes kl. 15.40 till polishuset för kroppsbesiktning och förhör. Förhöret
avslutades kl. 16.58 varefter polisassistent CC erbjöd sig att skjutsa AA till
bostaden. AA avlämnades vid bostaden kl. 18.20.

Husrannsakan i bostaden genomfördes av tre poliser, två manliga och en kvinnlig.
Eftersom det fanns uppgifter om att AA:s sambo och barn var hemma var samtliga
poliser civilt klädda för att inte orsaka onödig olägenhet. Poliserna ringde på dörren
samtidigt som de öppnade med den nyckel de fått tillgång till. När AA:s sambo
mötte dem i hallen förklarade den kvinnliga polisen syftet med besöket och vad
som skulle ske. Sambon uppfattades som lugn men lätt chockad. Efter att de hade
satt sig i vardagsrummet förklarade den kvinnliga polisen ytterligare varför
poliserna var där samt att AA befann sig på polishuset men att han skulle få
komma hem senare. Den kvinnliga polisen upplevde att samtalet mellan henne och
AA:s sambo var lågmält och att de kunde föra en konstruktiv dialog om vad som
hände. Under husrannsakan ringde det vid ett tillfälle i en telefon som tillhörde
AA:s sambo eller sambons syster som också närvarade. De ombads att inte svara i
telefonen.

Inget otillåtet anträffades vid husrannsakningarna, varken i bilen eller bostaden,
och analysbeskeden avseende de prover som hade tagits på AA var negativa för
samtliga de ämnen som testats.

Av förundersökningsrotelns yttrande framgick bl.a. följande.

Myndigheten har sedan ett flertal år arbetat för att öka insatserna mot dopningsbrott
och har satsat på utbildning och utveckling av rutiner för att uppdaga sådana brott.
De poliser som ingrep mot AA har särskilt arbetat mot gatulangning och var väl
lämpade att bedöma misstankar beträffande dopningsmissbruk.

Vad avser den av myndigheten använda grunden för att lägga ned
förundersökningen anförde förundersökningsroteln följande.

      Om detta kan påpekas att ett dopningsmissbruk sker i perioder, s.k. kurer, under ett
      antal veckor (en vanlig kur 6–12 veckor) med åtföljande uppehåll under ca 6 veckor.
      Om personen har använt anabola steroider oralt i form av tabletter är den maximala
      detektionstiden i urin, med polisens gränsvärden, l vecka. Eftersom tecken på
      missbruk av dopningsmedel kvarstår betydligt längre så kan alltså en misstanke vara
      fullt rimlig även om urinanalysen blev negativ. Det är ju de sammantagna
      omständigheterna som ger underlag för misstanken. Utifrån detta menar vi att
      motiveringen ”brott kan ej styrkas” är den rimliga i detta fall.
I yttrandet betonades att den valda nedläggningsgrunden även tillämpades inom
åklagarkammaren i Uppsala i den aktuella typen av ärenden. Därefter påtalades
vikten av att de polisiära förundersökningsledarna och åklagarna hade samma
inställning i dessa frågor, eftersom det inte ska spela någon roll för en misstänkt
om det är en polisiär förundersökningsledare eller en åklagare som skriver av ett
ärende.

Under avsnittet Polismyndighetens bedömning anförde myndigheten därefter
huvudsakligen följande.
                                                                         Dnr 5834-2010     Sid 4 (8)




      Husrannsakan enligt 28 kap. l § rättegångsbalken [beslutades] med anledning av att
      det uppstod misstanke om dopningsbrott i form av både brukande och innehav.
      Polisassistent (pa) CC gjorde bedömningen att AA uppvisade kroppsliga tecken
      typiska för dopningsbrott. Med hänsyn till dopningsbrottens särskilda karaktär, dvs.
      att personer som använder de olagliga preparaten ”kurar” i perioder och även
      regelmässigt förvarar preparaten i kylskåp i bostaden så fattades beslut om
      husrannsakan både i bilen och bostaden.
      Avseende husrannsakan i bostaden framgår det av tjänstgörande polisers yttranden
      att husrannsakan genomfördes under ordnade former och med minsta möjlighet
      olägenhet. Poliserna var civilt klädda och den kvinnliga polisen satt tillsammans
      med AA:s sambo och dennes syster och förklarade omständigheterna och varför
      poliserna befann sig i bostaden. Vidare besvarades de frågor AA:s sambo hade i de
      fall de inte kunde försvåra utredningen. [- - -] De uppgifter AA uppgett i sin
      anmälan om att husrannsakan genomförts på ett oacceptabelt sätt delas därmed inte
      av polismyndigheten.
      ---
      Analysbeskedet i ärendet påvisade inga positiva svar på de preparat som testats och
      förundersökningen lades därför ned. Motiveringen ”brott kan ej styrkas” valdes med
      anledning av den överenskommelse som finns mellan polismyndigheten och
      åklagarkammaren i Uppsala. I de diskussioner som förts med åklagarkammaren har
      det kunnat konstateras att det för dopningsbrott finns vissa omständigheter att ta
      hänsyn till som inte gör sig gällande för andra missbruksbrott, såsom exempelvis
      narkotikabrott. Polismyndigheten är medveten om den inställning justitie-
      ombudsmannen tidigare haft avseende val av nedläggningsgrund i de ärenden där
      personer varit misstänkta för narkotikabrott och analysbeskedet visat på negativa
      resultat. Detta ställningstagande får polismyndigheten ta till sig och se över de
      rutiner som gäller idag avseende nedläggningsgrund för ringa narkotikabrott.
      Polismyndigheten anser dock att förhållandet är delvis annorlunda avseende
      personer som misstänks för dopningsbrott. Framförallt är det en stor skillnad
      avseende på vilket sätt personer brukar de olagliga preparaten. Vid dopningsbrott är
      regelmässigt så att de olagliga preparaten intas i perioder, ”kurer”, vilket innebär att
      en person kan uppvisa tecken även under den uppehållsperiod som inträder mellan
      två ”kurperioder” men däremot sakna spår av de olagliga preparaten i urinen vid just
      ett sådant tillfälle. Detta innebär att misstankarna som uppstått med anledning
      framförallt av de fysiska tecken en person uppvisat kan kvarstå oavsett om
      analysbeskedet visat på negativa resultat vid provtillfallet. Med anledning härav
      anser polismyndigheten att det med hänsyn till dopningsbrottens särskilda karaktär
      finns skäl för att använda ”brott kan ej styrkas” istället för ”misstänkt oskyldig”.
      Sammanfattningsvis anser polismyndigheten att pa CC fattat korrekta beslut i
      aktuellt fall. Det har funnits lagliga förutsättningar för att dels skäligen misstänka
      AA för dopningsbrott med hänsyn till de symptom CC uppfattat, dels för att fatta
      beslut om husrannsakan i AA:s bil och bostad med anledning av de uppgifter som
      föreligger avseende förvaring och brukande av de olagliga preparaten.
      Polismyndigheten anser vidare att det inte heller finns något att anmärka på
      avseende övrig polispersonals agerande vid husrannsakan i det aktuella fallet.
AA bereddes tillfälle att kommentera polismyndighetens yttrande.

Rättslig reglering
Kroppsbesiktning och husrannsakan
Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna
skyddad mot bl.a. påtvingade kroppsliga ingrepp och husrannsakan. Begränsningar
i dessa grundläggande fri- och rättigheter får enligt 20 § samma kapitel göras
genom lag.
                                                                        Dnr 5834-2010     Sid 5 (8)




Bestämmelser om husrannsakan och kroppsbesiktning finns i 28 kap.
rättegångsbalken, RB. Den som är skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse
kan följa kan, om syftet är att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar
eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning
om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1
b § brottsbalken, bli föremål för bl.a. husrannsakan (1 §) och kroppsbesiktning
(12 §).

JO har vid ett flertal tillfällen (se t.ex. JO 1992/93 s. 204 och JO 2009/10 s. 72)
uttalat att för att en person ska anses skäligen misstänkt för ett brott krävs att det
föreligger konkreta omständigheter som med viss styrka pekar på att den
misstänkte har begått den gärning som misstanken avser. Omständigheterna måste
alltså vara av det slaget att de ger upphov till en faktabaserad misstanke. Det är
emellertid inte möjligt att lägga fast några mer bestämda riktlinjer för vad som ska
krävas för att en misstanke ska anses vara skälig. Frågan får i stället besvaras från
fall till fall och vanligen finns det ett visst utrymme för olika bedömningar.

I JO 2006/07 s. 76 anfördes följande.
      Om polisen på annan plats än bostaden, t.ex. på ett torg, påträffar en person som
      skäligen kan misstänkas för ringa narkotikabrott genom eget brukande så kan inte
      endast den omständigheten läggas till grund för ett beslut om husrannsakan i
      bostaden. Möjligen kan polisen tro att den misstänkte förvarar narkotika i bostaden,
      eftersom det är ett vanligt beteende hos narkomaner, men det stannar vid en
      spekulation. Omständigheterna kring brukandet ger normalt inte grund för beslut om
      husrannsakan i bostaden eftersom en sådan enbart skulle kunna bidra till att avslöja
      andra brott. För beslut om husrannsakan krävs det någon konkret omständighet som
      talar för att brukaren innehar narkotika och att den finns just på den platsen eller att
      det finns annan bevisning om sådant brott (se Gunnel Lindberg, Straffprocessuella
      tvångsmedel s. 523 f. om tillämpningen av ändamålsprincipen vid husrannsakan).
      Jag har vidare i ett beslut den 26 november 2004 uttalat mig om polisens möjligheter
      att besluta om husrannsakan i en bostad vid misstanke om ringa narkotikabrott (eget
      bruk), och där anfört bl.a. att i ett sådant fall kan tips eller annan information som
      tyder på att personen i fråga förvarar narkotika i bostaden utgöra sådana konkreta
      omständigheter som fordras för skälig misstanke om narkotikabrott genom innehav
      av narkotika (dnr 4413-2003).
Motivering av beslut att lägga ned en förundersökning
Bestämmelser om förundersökning och dess nedläggande finns i 23 kap. RB. En
förundersökning ska enligt 4 § andra stycket läggas ned om det inte längre finns
anledning att fullfölja den. En förundersökning kan läggas ned även på andra, här
inte aktuella, grunder (se 4 a §).

JO har vid ett antal tidigare tillfällen prövat lämpligheten i användandet av
nedläggningsgrunden ”brott kan ej styrkas”. I JO 2000/01 s. 62 uttalades följande.

      Enligt min mening bör beslutsmotiveringen ”brott kan ej styrkas” därför framdeles
      användas endast i de fall där det inte kan styrkas att den som är misstänkt för brottet
      verkligen har begått detta. Det skall således vara fråga om situationer där
      förundersökningsledaren på grundval av en värdering av föreliggande bevisning
      finner att man inte kan förvänta sig en fällande dom och därför beslutar att lägga ned
      förundersökningen eller att åtal inte skall väckas. Om det däremot inte kan
      klarläggas om något brott över huvud taget har begåtts eller det inte finns någon
                                                                        Dnr 5834-2010       Sid 6 (8)




      misstänkt, bör utredningen i stället avslutas t.ex. på den grunden att det inte kan
      antas att något brott som hör under allmänt åtal har förövats respektive att
      spaningsresultat saknas.
JO har i senare beslut som specifikt rört polismyndighets åtgärd att lägga ned en
förundersökning om narkotikabrott, kritiserat myndigheten för att den använt
motiveringen ”brott kan ej styrkas” trots att resultaten av samtliga tagna prov på
den misstänkte visat sig negativa (se JO 2010/11 s. 144 med hänvisningar).

Bedömning
Beslutet om kroppsbesiktning
Som grund till beslutet om kroppsbesiktning har polismyndigheten framfört att de
sammantagna omständigheterna var sådana att AA kom att misstänkas för
dopningsbrott. De omständigheter som föranlett misstankarna har varit AA:s
kroppskonstitution i kombination med hans undvikande och nervösa sätt att prata
när polisassistenten diskuterade dopning med honom. Därtill hade polisassistenten
fått uppfattningen att AA försökte att dölja något i bilen i samband med stoppet.

Polismyndigheten har påpekat att myndigheten sedan ett flertal år har satsat på
utbildning och utveckling av rutiner för att uppdaga dopningsbrott och att
utbildning bl.a. har skett i att känna igen kroppsliga och psykiska tecken på
missbruk av dopningsmedel. Myndigheten har vidare framfört att de ingripande
poliserna hade arbetat särskilt med gatulangningsarbete och därför var väl lämpade
att bedöma misstankar om dopningsmissbruk.

Mot bakgrund av vad som framkommit och det bedömningsutrymme som finns i
dessa frågor anser jag att det inte finns skäl att ifrågasätta bedömningen att AA
kunde misstänkas för dopningsbrott (eget bruk). Det har således funnits
förutsättningar att besluta om kroppsbesiktning.

I den brottsanmälan som upprättades i samband med händelsen hänvisas allmänt
till AA:s ”kroppskonstitution” som ett av skälen till att misstanke om dopningsbrott
uppstod. Av dokumentationen borde tydligare ha framgått vilka fysiska
kännetecken det var som medförde denna misstanke.

Beslutet om husrannsakan i bilen
Beslutet om husrannsakan i bilen motiverades av en misstanke om innehav av
dopningsmedel. Frågan är om AA kan anses ha varit skäligen misstänkt för brott av
det slaget.

Vad avser husrannsakan i bilen framgår av utredningen att polismannen bl.a.
bedömde det som att AA i samband med att denne stoppades försökte dölja något.
Det kunde således befaras att AA försökte gömma undan olovliga preparat som han
misstänktes bruka. Det saknas därför anledning att ifrågasätta beslutet om
husrannsakan i bilen.
                                                                   Dnr 5834-2010   Sid 7 (8)




Beslutet om husrannsakan i bostaden
Som framgått av redovisningen ovan i avsnittet om den rättsliga regleringen har JO
i tidigare beslut, som tillräcklig grund för skälig misstanke om innehav av
narkotika i bostad, inte accepterat ett antagande om att personer som missbrukar
narkotika också som regel förvarar narkotika i bostaden.

Det är samma typ av antagande som polismyndigheten nu åberopat som grund för
misstanken om att AA skulle ha innehaft dopningsmedel i bostaden. Myndigheten
har härvid emellertid även hänvisat till dopningsbrottets ”särskilda karaktär”, dvs.
att missbrukare av dopningsmedel intar detta i perioder och regelmässigt förvarar
preparaten hemma i kylskåpet.

Även med beaktande av dopningsbrottets särskilda karaktär måste det uppställas
krav på att det förelegat någon konkret omständighet som, i det enskilda fallet,
tyder på att den som misstänks förvarar dopningsmedel i bostaden. I detta fall har
inga andra omständigheter än de som föranledde det ursprungliga ingripandet
redovisats. Vare sig dessa eller det som därefter framkom utgjorde tillräcklig grund
för den vidtagna åtgärden. Polisassistenten CC och polismyndigheten ska mot den
bakgrunden kritiseras för beslutet om husrannsakan i bostaden.

Genomförandet av husrannsakan
AA har även framfört kritik mot det sätt på vilket husrannsakan genomfördes. Han
har uppett att flera polismän ”stormade in” i bostaden, att de inte förklarade varför
de var där och att hans sambo förvägrades att tala i telefon eller lämna bostaden.

Polismyndigheten har i sitt yttrande gett en delvis annorlunda bild av ingripandet.
Enligt myndigheten genomfördes husrannsakan under ordnade former.
Polismännen var civilklädda för att orsaka så lite olägenhet som möjligt och de
förklarade för AA:s sambo varför de var där. Enligt myndigheten kunde
polismännen föra en konstruktiv dialog med sambon, som uppfattades som lugn
men lätt chockad. En telefon ringde vid något tillfälle under husrannsakan varvid
de närvarande ombads av polisman att inte besvara samtalet.

Enligt 23 kap. 4 § RB ska en förundersökning bedrivas så att ingen onödigt utsätts
för misstanke eller får vidkännas kostnad eller olägenhet (hänsynsprincipen).
Principen kommer även till uttryck i 28 kap. 6 § RB. En husrannsakan ska i
enlighet med detta inte göras mer omfattande än nödvändigt och den ska
genomföras under former som skapar så lite uppmärksamhet som möjligt. Det är
särskilt viktigt att undvika att tredje man drabbas.

Det är självfallet alltid obehagligt att utsättas för en husrannsakan. Jag har därför
förståelse för hur AA:s sambo kan ha upplevt den. Med beaktande av vad som
anförts från polismyndighetens sida anser jag dock inte att det finns något konkret
stöd för kritik mot hur åtgärden i detta fall genomfördes.
                                                                    Dnr 5834-2010    Sid 8 (8)




Beslutet att lägga ned förundersökningen med motiveringen ”brott kan ej
styrkas”
Polismyndigheten motiverade sitt beslut att lägga ned förundersökningen med att
brott inte kunnat styrkas. En formulering av det slaget kan, som tidigare framhållits
från JO:s sida, tolkas som att polisen anser att brottsmisstanken kvarstår. Polisen
har i tidigare JO-beslut kritiserats för att förundersökningar om t.ex. ringa
narkotikabrott lagts ned med motiveringen ”brott kan ej styrkas” trots att utförda
urin- och/eller blodprov varit negativa. I JO 2010/11 s. 144 sägs:

      Enligt min mening bör i ett fall som det nu aktuella, om utförda provtagningar inte
      visar på förekomst av narkotika, slutsatsen vara att misstankarna visat sig
      ogrundade. En korrekt nedläggningsgrund bör återspegla detta förhållande. Bland de
      standardmotiveringar som finns i polisens kriminaldiarium borde således
      motiveringen ”Misstänkt oskyldig” ha använts.
Jag instämmer i detta. Analysen av de prover som tagits på AA visade att dessa var
negativa. De husrannsakningar som genomfördes i AA:s bil och bostad stärkte inte
heller brottsmisstanken, som genom de resultatlösa utredningsåtgärderna snarare
får anses ha försvagats. Den använda nedläggningsgrunden borde därför inte ha
anförts som motivering.

Jag har i och för sig förståelse för att man från de brottsutredande myndigheternas
synpunkt kan känna tvekan inför motiveringen ”misstänkt oskyldig”; utredningen
har ju i ett fall som detta inte frambringat bevisning om vare sig skuld eller oskuld.
Därvid gäller emellertid den s.k. oskuldspresumtionen, dvs. att envar som inte
överbevisats om brott ska betraktas som oskyldig. En motivering som anknyter till
detta är därför att föredra framför den polisen nu använt. Från de synpunkter JO har
att beakta finns dock inget hinder mot att standardmotiveringarna ses över i syfte
att finna någon som svarar mot en situation som den som här var aktuell, dvs. att en
formell brottsmisstanke utretts och därefter bortfallit.

I anledning av vad polismyndigheten anfört om sitt samarbete med
åklagarkammaren i Uppsala översänds detta beslut för kännedom även till
Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Uppsala.

Övrigt
JO begärde att polismyndigheten skulle förklara skälet till varför AA frigavs först
kl. 18.20, trots att förhöret med honom avslutades kl. 16.58. Myndigheten har
förklarat att skälet till det var att man, som en serviceåtgärd, kommit överens med
AA om att köra honom hem och att den antecknade frigivningstiden är den
tidpunkt då man lämnade av honom vid bostaden.

Till undvikande av missförstånd borde polismyndigheten som frigivningstid ha
antecknat den tid då frihetsberövandet faktiskt upphörde, dvs. när AA var fri att
lämna polisstationen, och inte när han lämnades av vid bostaden.
