# Kritik mot kommun för bristande rutiner och åtgärder vid en anställds övergrepp mot boende i ett kommunalt gruppboende

JO 2000-04-06 dnr 585-1999

BESLUT
                                                                            Datum                    Dnr                       Sid
                                                                            2000-04-06               585-1999                 1 (4)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Kritik mot kommun för bristande rutiner och åtgärder vid en anställds
                        övergrepp mot boende i ett kommunalt gruppboende

                        Anmälan m.m.
                        I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Motala kommun. Klagomålen
                        avsåg kommunens handläggning i anledning av en anställds övergrepp mot boende
                        i ett kommunalt gruppboende. AA tog upp bl.a. att varken de boendes gode män
                        och förvaltare eller överförmyndaren informerades av kommunen angående
                        misstanken om övergrepp. Han tog vidare upp att den anställda personalen borde
                        ha anmält sina iakttagelser till ledningen i ett tidigare skede och att det ytterst var
                        kommunens organisation och bristande rutiner som hade fördröjt en anmälan.

## Utredning

Motala tingsrätts dom nr DB 22, meddelad den 2 februari 1999 i mål nr B 324/98
                        infordrades och granskades. Av denna framgår att den aktuella vårdaren dömdes av
                        Motala tingsrätt för ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken, bl.a. gentemot BB.

                        Motala kommun anmodades att inkomma med utredning och yttrande över vad
                        som framfördes i anmälan. Skola-, fritids- och omsorgsstyrelsen i kommunen
                        anförde huvudsakligen följande i sitt remissvar.

                                  Motala kommun och därmed omsorgsverksamheten har anmälts av god man AA till
                                  Riksdagens ombudsman vad gäller utredning av kommunens handläggning av
                                  ärende rörande personal vid vårdenhet som misstänkts för att ha ofredat vårdtagare.
                                  Anmälaren riktar sin kritik mot kommunens organisation och mot bristfälliga rutiner
                                  vilket skulle ligga till grund för att ofredande pågått under, enl. anmälaren två år.
                                  Tiden måste från anmälarens sida vara en mycket grov skattning eller en felräkning.
                                  Första tillfället enl. dom 1999-02-02 var våren 97 men det ogillades varför första
                                  tillfället var sommaren 97 och det sista i feb. 98 alltså ett drygt halvår. Detta är dock
                                  inte acceptabelt men tiden bör relateras rätt.
                                  Motala kommun beslutade 92 om en ny platt organisation med långtgående
                                  decentralisering till enskilda arbetstagare och arbetslag. Organisationen justerades
                                  ur funktionssynpunkt 95 men fortfarande med samma målsättning att ansvar och
                                  befogenheter skulle decentraliseras så långt ut som möjligt. Detta innebär att styr-
                                  ning och uppföljning måste ske utifrån fastställda riktlinjer och föreskrifter vilka
                                  måste av arbetsledningen delges och tydliggöras.
                                  När det gäller rutiner för anmälan om övergrepp inom den kommunala äldre- och
                                  handikappomsorgen i Motala kommun fastställdes dessa 970415 och de bygger på


 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                        Dnr 585-1999     Sid 2 (4)



      Socialstyrelsens SOSFS 1996:11. Samtlig berörd personal gavs under våren en
      grundlig information varvid det personliga ansvaret förtydligades av resp. resultat-
      chef inom verksamhetsområdet.
      En organisation måste bygga på att varje individ tar sitt ansvar men också ges för-
      troende av arbetsledning vilket leder till en individuell anpassad vård och omsorg.
      En chefstätare organisation skulle knappast ge bättre effekter utan förr passivisera
      och därmed minska effektiviteten.
      När det gäller rutiner så anser vi dessa tillfyllest men efter det som inträffat måste
      vi ytterligare informera och samtala om det ansvar det innebär för var och en inom
      verksamheten. Att anmälan till resultatchef ej skett i tid förstärker detta och tyder
      på att det finns problem att överbygga när det gäller den kollegiala samhörigheten
      gentemot den professionella inställning som yrket kräver. Vi måste också förstärka
      uppföljningen så att det inte bara sker information utan även kontinuerlig kontroll
      vilket kan ske vid årliga utvecklingssamtal samt som en stående punkt vid personal-
      möten.
      Med händelseförloppet bakom oss ser vi också att information till anhöriga och gode
      män missats vilket vi kommer att komplettera våra rutiner med.
Kommunens bestämmelser angående anmälan om och utredning av övergrepp
inom den kommunala äldre- och handikappomsorgen bifogades remissvaret (här
utelämnat).

AA yttrade sig över remissvaret.

Från Överförmyndaren i Motala kommun inhämtades att AA sedan den 19
november 1997 var förordnad som förvaltare för BB enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken.

Skola-, fritids- och omsorgsstyrelsen upplyste att BB:s boende utgjorde en insats
enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Slutligen inhämtades att Motala tingsrätts dom i mål nr B 324/98 inte hade över-
klagats vad gällde skuldfrågan.

I sitt beslut den 6 april 2000 anförde JO André följande.

Bedömning
Inledning
Socialstyrelsens allmänna råd 1996:11 ”Anmälan om övergrepp inom kommuner-
nas äldre- och handikappomsorg samt den därtill knutna hälso- och sjukvården”
upphävdes genom Socialstyrelsens kungörelse SOSFS 1999:3, beslutad den 15
februari 1999. Anledningen till Socialstyrelsens beslut var ändringar i socialtjänst-
lagen (1980:620) som trädde i kraft den 1 januari 1999, bl.a. en bestämmelse 71 a §
angående anmälan om missförhållanden i omsorger om äldre och funktionshindra-
de.

Vid den tidsperiod som är aktuell i förevarande ärende gällde emellertid Social-
styrelsens allmänna råd 1996:11. Motala kommun fastställde den 15 april 1997
bestämmelser angående anmälan om övergrepp inom den kommunala äldre- och
handikappomsorgen, se bilaga (här utelämnad). Bestämmelserna, som utgår från
Socialstyrelsens allmänna råd, är väl avvägda. Jag har inte något att erinra mot
kommunens rutiner i allmänhet.
                                                                     Dnr 585-1999   Sid 3 (4)



Anmälningsplikten
En viktig del i kommunens bestämmelser är anmälningsplikten. I linje med Social-
styrelsens allmänna råd föreskriver kommunen att ”All personal som arbetar inom
vård och omsorg skall anmäla kända eller misstänkta missförhållanden till resultat-
chefen.” I förevarande fall anmälde vissa vårdare vid den aktuella gruppbostaden
att en arbetskamrat hade utsatt boende för övergrepp. Anmälan upptogs skriftligt
den 30 april 1998.

Av utredningen hos JO framgår att det i vart fall från våren 1997 och fram till börj-
an av 1998 förekom sådana missförhållanden vid den aktuella gruppbostaden som
omfattades av de anställdas anmälningsplikt. Missförhållandena bestod av närmare
angivna övergrepp gentemot de boende från en vårdares sida. Vidare framgår det
av tingsrättens dom och övriga handlingar att vårdarens arbetskamrater hade iakt-
tagit övergreppen under den aktuella tidsperioden, utan att anmäla saken till arbets-
ledningen.

Personer som vårdas i särskilda boendeformer har som regel ett stort vårdbehov
och är på olika sätt beroende av anhöriga och vårdpersonalen. Det kan antas att de
boende upplever att de har ett sådant beroendeförhållande till personalen att de har
svårt att framföra klagomål mot en vårdare, även om kritiken skulle vara befogad.
Vidare är hjälptagarna oftast försvarslösa om de utsätts för övergrepp. Mot bak-
grund härav är det av yttersta vikt att de bestämmelser och rutiner som finns inom
en kommun kring dessa frågor kontinuerligt diskuteras och förs ut till de anställda
för att motverka att de anställda av solidaritet eller något annat skäl avstår från att
anmäla en arbetskamrats övergrepp mot de boende. Jag kan konstatera att kom-
munen i förvarande fall inte hade vidtagit tillräckliga åtgärder för att tillse att de
anställda följde bestämmelserna om anmälningsplikt. Styrelsen har i remissvaret
angett att vissa åtgärder avseende information och uppföljning kommer att vidtas
för att säkerställa att kommunens bestämmelser följs. Jag förutsätter att styrelsen
numera har vidtagit dessa åtgärder.

Information till gode man och förvaltare
AA är enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken förordnad som förvaltare för BB.
Förvaltaruppdraget är inte begränsat, vilket innebär att uppdraget även innefattar
att sörja för BB:s person. AA är med andra ord BB:s ställföreträdare även när det
gäller BB:s personliga förhållanden. Som förvaltare hade AA följaktligen ett
berättigat intresse av att få kännedom om den anmälan om övergrepp som gjordes
jämte de bakomliggande omständigheterna. Att en förvaltare erhåller sådana
upplysningar utgör närmast en förutsättning för dennes möjlighet att fullgöra
förvaltaruppdraget i de fall uppdraget innefattar att sörja för huvudmannens person.
Det saknas dessutom anledning att anta att det finns några motstående intressen
mellan förvaltaren och huvudmannen när det gäller information till förvaltaren om
misstänkta eller konstaterade övergrepp mot huvudmannen. Bestämmelserna i 7
kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) utgjorde därför inte något hinder mot att
informera AA. I stället borde kommunen på eget initiativ ha tagit kontakt med AA
och upplyst honom om de anmälda missförhållandena vid gruppbostaden. Som
                                                                Dnr 585-1999      Sid 4 (4)



förvaltare hade ju AA att överväga och vidta lämpliga åtgärder på BB:s vägnar i
anledning av det som hade inträffat.

När det gäller gode män och förvaltare för de övriga boende framgår det inte av
utredningen huruvida de hade uppdrag att sörja för respektive huvudmans person
eller ej. Om så var fallet borde kommunen – i enlighet med det ovan anförda – om-
gående ha upplyst även dem om de anmälda missförhållandena.

Övrigt
Vad som i övrigt har framkommit föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande
från min sida.

Med den kritik som framgår av det anförda avslutas ärendet.
