# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Tillberga, för handläggningen av en ansökan om besökstillstånd. Anmälningarna innehåller även klagomål på hur begreppet brottsoffer använts av anstalten Skogome

JO 2013-04-02 dnr 5856-2011

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                     Sid
                                                                         2013-04-02             5856-2011             1 (11)
Chefsjustitieombudsmannen                                                                       6026-2011
Elisabet Fura




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Tillberga, för handläggningen av en
                        ansökan om besökstillstånd. Anmälningarna innehåller även klagomål
                        på hur begreppet brottsoffer använts av anstalten Skogome.


                          Beslutet i korthet: Kriminalvården kritiseras för långsam handläggning av ett ärende
                          gällande besökstillstånd. Beslutet innehåller även uttalanden om användandet av be-
                          greppet brottsoffer i fråga om barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot
                          närstående. I beslutet beskrivs även hur Kriminalvården kan gå till väga om man gör be-
                          dömningen att en intagens permissionsplanering inte kan godkännas fullt ut.

## Anmälningarna

I anmälningar, som kom in till JO den 14 november 2011 (dnr 5856-2011) respek-
                        tive den 21 november 2011 (dnr 6026-2011), klagade AA på anstalterna Skogome
                        och Tillberga för bl.a. handläggningen av ärenden om permission och besökstill-
                        stånd. AA inkom även med kompletterade uppgifter.

                        I anmälningarna och kompletteringarna till dessa anförde AA i huvudsak följande.

                        Skogome (dnr 5856-2011)
                        Anstalten Skogomes brottsoffersluss hävdade att hans döttrar är brottsoffer,
                        eftersom de vistats på den påstådda brottsplatsen en vecka efter det att brottet
                        skulle ha begåtts.

                        Tillberga
                        Handläggning av ansökan om permission den 30 september 2011(dnr 5856-2011)
                        Anmälaren förflyttades från anstalten Skogome till anstalten Tillberga den 12
                        september 2011. Han ansökte då om permission till fredagen den 30 september
                        2011. Måndagen den 19 september 2011 träffade han brottsofferslussutredaren
                        tillsammans med sin kontaktman. Utredaren bemötte honom på ett nedvärderande
                        sätt och ifrågasatte bl.a. hans umgänge med en av döttrarna under permissionerna.
                        Han fick beskedet att anstalten skulle kontakta dotterns fostermor och att han skulle
                        få beslut avseende den sökta permissionen minst en vecka före det tänkta permis-
                        sionsdatumet. Beslutet dröjde och han tog upp detta under såväl fredagen den 23
                        september som under måndagen och tisdagen i den påföljande veckan (26-27
                        september). När han pratade med dotterns fostermor måndagen den 26 september



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                   Dnr 5856-2011    Sid 2 (11)
                                                                       6026-2011




2011 fick han veta att anstalten inte kontaktat henne. Den 28 september 2011 talade
han med en handläggare på Socialtjänsten och fick beskedet att någon från
anstalten sökt henne. På eftermiddagen den 28 september 2011 fick han muntligt
besked om att permissionen var beviljad. Det skriftliga beslutet fick han först på
kvällen samma dag. Eftersom anstaltens beslut fattades så sent var det tåg som hans
dotter skulle ta fullbokat. Dottern fick ta ett senare tåg och tiden de fick
tillsammans blev därför kortare än vad som var tänkt.

Handläggning av ansökan om permission den 21 oktober 2011(dnr 5856-2011)
Ansökan om permission till den 21 oktober 2011 lämnades in mer än tre veckor i
förväg. Han fick då beskedet att anstalten inte dokumenterat ordentligt vid hand-
läggningen av den första ansökan, varför ärendet på nytt skulle tas upp på brotts-
offerslussens möte. Anstalten ifrågasatte då att han i sin ansökan skrivit att han
eventuellt skulle åka till Hallsberg/Örebro. Eftersom permissionsadressen är belä-
gen på landsbygden behöver han kunna åka in till en stad för att handla mat m.m.
Anstalten krävde att han skulle precisera när han skulle åka till dessa platser. På
frågan vilket område han fick röra sig i utan att specificera det, fick han inget tyd-
ligt svar. När han påbörjade sin permission den 21 oktober 2011 visste han inte vad
som gällde.

Besökstillstånd för den äldre dottern (dnr 5856-2011)
I besökstillståndet för hans äldsta dotter föreskrevs inledningsvis att dotterns fos-
termor skulle vara närvarande under besöket. Han önskade att även hans mor och
hans syster skulle kunna följa med flickan under besöken. Han försökte komma i
kontakt med utredaren för att få klarhet i skälen till beslutet, men inget hände. När
han pratade med sin dotter berättade hon att anstalten var på väg att ändra besöks-
tillståndet och att orsaken till kravet på att någon skulle följa med henne var att hon
kunde komma att träffa andra intagna. Anstalten beslutade senare att hans mor och
s syster fick följa med dottern vid besöken. Motiveringen till att det krävdes
ledsagare fanns på ett papper som han inte fick behålla och inte kunde få kopia av.
På papperet stod det att den som är under 18 år bör ha ledsagare. Vid ankomsten
till anstalten hade han upplysts om att det kanske inte skulle behövas ledsagare för
hans dotter eftersom det gäller en 16-årsgräns i anstalten. Anstalten har lämnat
oriktiga uppgifter om vad fostermodern sagt gällande vem som skulle följa dottern
vid besöken. Anstalten påstod att fostermodern skulle ha sagt att ”det vore bra att
dottern hade medföljande vid besök”. Vad hon egentligen sade var att hon tycker
att hans dotter borde få komma utan ledsagare men att det var ok om dottern kom
till anstalten tillsammans med hans mamma eller syster. Han lämnade in ett över-
klagande den 11 oktober 2011. Den 24 oktober 2011 hade överklagandet inte ens
registrerats.

Någon dag före dotterns 18-årsdag lämnade han in en ansökan om att kravet på att
någon följde med henne till anstalten skulle tas bort. Efter en vecka fick han veta
att det krävdes ett skriftligt samtycke från dottern. Vid samtal med dottern sade hon
att hon skickat in samtyckesblanketten den 10 januari 2012. Den 19 januari 2012
                                                                     Dnr 5856-2011     Sid 3 (11)
                                                                         6026-2011




fick han beskedet att samtyckesblanketten inte inkommit. Senare fick han veta att
samtycket inkommit den 12 januari 2012. Flera intagna i anstalten har fått beskedet
att samtyckesblanketter inte kommit in, trots att de intagna vet att dessa skickats.

Kontakt med den yngre dottern (dnr 5856-2011)
På brottsofferslussmötet den 19 september 2011 berättade han att han ville att
kontakten med hans yngsta dotter skulle ordnas på samma sätt som det fungerat i
anstalten Skogome; att han eller flickans mor skulle ta initiativ till kontakt och att
telefonsamtalen skulle vara bevakade. När han frågade vad som hände i ärendet
fick han till svar att det inte fanns något ärende. Därigenom fördröjdes handlägg-
ningen med en månad.

Permission för att besöka Västerås den 18 november 2011(dnr 6026-2011)
Han ansökte om permission för att bl.a. besöka sin syster i Västerås. Han fick då
muntligt beskedet att han kunde vistas i Västerås men inte besöka systern, eftersom
det bor barn på systerns adress. Han upplystes muntligen om att han kunde välja att
ändra sin ansökan, så att den inte omfattade besök av systern. I annat fall skulle
hans ansökan avslås. Om han ändrade ansökan skulle han inte kunna få någon
prövning av frågan om att besöka systern. Om han inte ändrade ansökan var det
stor risk för att han inte skulle kunna genomföra permissionen, eftersom beslut
fattas så sent att han inte skulle hinna få någon prövning i högre instans. Han har
försökt att lämna in sin ansökan tidigare, men då väntar anstalten med att hand-
lägga den.

Utredning
AA:s behandlingsjournal begärdes in och granskades.

Efter remiss anförde Kriminalvården, genom generaldirektören BB, följande.
      ---

## Anmälan

AA har i en anmälan till JO framfört klagomål mot Kriminalvården om bristande in-
      formation, felaktig rättstillämpning m.m.

## Sakförhållanden

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från Kriminalvårdens klientadmi-
      nistrativa system (KLAS) samt region Väst och region Mitt.
      Region Väst har inhämtat uppgifter från KLAS. Region Mitt har i sin tur hämtat in
      uppgifter från nuvarande och tidigare personal på anstalten Tillberga. Därvid har i
      huvudsak följande framkommit.

## Bakgrund

AA är dömd till fängelse för sexualbrott under tiden 2006 till 2009 mot en flicka
      född 1995. Brotten begicks bl.a. i hans hem under åren 2006 till och med 2009. (En-
      ligt utdrag ur Kriminalvårdsregistret har brotten begåtts under åren 2008 och 2009,
      JO:s anm.) Verkställigheten av fängelsestraffet påbörjades den 20 juli 2010. Den 29
      juli 2010 anlände AA till anstalten Skogome från häktet Österåker och förflyttades
      den 12 september 2011 till anstalten Tillberga. Han har två döttrar som omfattats av
                                                                  Dnr 5856-2011      Sid 4 (11)
                                                                      6026-2011




ansökningar om besöks- och telefontillstånd enligt nedan. Eftersom brotten begåtts i
hemmet och det var oklart i vilken omfattning döttrarna vistats hos AA under denna
period påbörjades på häktet en s.k. brottsofferslussutredning (BOS-utredning).

Anstalten Skogome
Den 12 augusti 2010 avgav den s.k. brottsofferslussen (BOS), som arbetar med tele-
fon- och besöksfrågor med fokus på brottsoffer, ett yttrande med anledning av fråga
om att bevilja telefonsamtal med AA:s äldsta dotter uppkommit. I yttrandet angavs
att hon var att betrakta som ett indirekt brottsoffer, då hon vistats i miljö där brott
har begåtts. Samma dag beviljade anstalten telefontillstånd för äldsta dottern under
medlyssning. Den 8 september 2010 beviljades telefontillstånd utan medlyssning.
Den 19 augusti 2010 avslog anstalten Skogome AA:s ansökan om besökstillstånd
för hans äldsta dotter i avvaktan på BOS-utredning. Anstalten beviljade därefter, den
11 september 2010, besökstillstånd för äldsta dottern på villkor att besök skedde
med ledsagning av familjehemsmamman. Den 10 november 2010 beslutades att
besök kunde ske även med ledsagning av dotterns farmor eller personal från
socialtjänsten.
Den 29 november yttrade sig BOS avseende telefonkontakt med yngsta dottern. En-
ligt yttrandet var hon att betrakta som brottsoffer då hon vistats i hemmet när över-
greppen har begåtts. Anstalten avslog den 27 december 2010 AA:s ansökan om tele-
fontillstånd för hans yngsta dotter. Beslutet grundades på att ett tillstånd kunde anses
vara till skada för annan. Enligt beslutet hade AA vid ett tillfälle tidigare genomfört
ett samtal med dottern under närvaro av en representant från BOS och ytterligare ett
telefonsamtal hade planerats in, men dottern gav inte samtycke till detta.

Anstalten Tillberga
Kriminalvårdare CC, som tog emot AA vid ankomsten till anstalten den 12
september 2011, har inget minne av att hon vid det tillfället skulle ha lämnat honom
några andra upplysningar om barns besök än de som framgår av Kriminalvårdens
föreskrifter, nämligen att barn under 18 år normalt bör åtföljas en vuxen under
besöket.
Dagen efter ankomsten ansökte AA om permission den 30 september 2011.
Den 19 september 2011 hade AA ett s.k. BOS-samtal avseende hur anstalten genom
den så kallade brottsofferslussen utreder kontakt via exempelvis besök, telefon och
permissioner. Samtalet rörde bland annat äldsta dottern och kontakten med henne.
BOS-handläggaren har uppgett att hon ställde frågor om AA:s barn, deras utsatthet
och socialtjänstens inblandning. Hon känner inte igen det som påstås i anmälan och
har inte bemött honom på något sätt som skulle kunna ha uppfattats på ett sådant
sätt. AA:s kontaktperson har inte heller något minne av att AA skulle ha bemötts på
ett nedvärderande sätt, vilket hon i så fall troligtvis skulle ha kommit ihåg. AA gav
inte heller, vare sig under eller efter mötet, uttryck för att han skulle ha upplevt det
på det sätt han beskriver.
Den 21 september 2011 togs ansökningarna om besökstillstånd och permission upp
på ett s.k. BOS-kollegium. Förutsättningarna för besök skiljer sig mellan Skogome
och Tillberga, där besökare får vistas med den intagne på anstaltsområdet i bostads-
rummet. Anstalten hade inför kollegiet tagit fram uppgifter från Skogome och hade
då fått veta att äldsta dottern inte varit på besök där. Kollegiet bedömde det lämpli-
gast att familjehemsmamman, som känner dottern väl, var närvarande vid första be-
söket. Beslut med den innebörden fattades den 23 september 2011.
Vid kollegiet togs även frågan om permission den 30 september upp och bedöm-
ningen gjordes att man skulle ta kontakt med socialtjänsten för ett utlåtande innan
beslut fattades. Under veckan som följde gjordes också försök utan framgång att få
tag på insatt personal på anstalten Skogome. Enligt daganteckningar den 28 septem-
ber 2011 hade anstalten ännu inte fått kontakt med socialtjänsten. Berörd klient-
handläggare har efter samtal med berörd kriminalvårdare uppgett att deras minnes-
                                                                  Dnr 5856-2011      Sid 5 (11)
                                                                      6026-2011




bild är att kriminalvårdaren fick kontakt med socialtjänsten den 28 september, men
att anteckningar om detta gjordes först dagen därefter. Den information som då kom
fram meddelades dock den 28 september muntligen till beslutsfattaren i ärendet.
Samma dag fattades beslut att bevilja permissionen. Det har inte gått att utreda om
AA ställt frågor under tiden mellan kollegiet och beslutet eller vilka svar han i så fall
skulle ha fått. Klienthandläggaren har uppgett att det inte hade varit några problem
att justera tiderna för permissionen med hänsyn till svårigheterna att boka tåg om
AA framfört sådana önskemål men det finns ingen dokumentation om att han gjort
det.
Det framgår av daganteckningarna att AA efter beslutet om besökstillstånd den 23
september inkommit med önskemål att även äldsta dotterns faster och farmor skulle
få följa med henne vid besök. Vid kontakt med socialtjänsten framkom att den ansåg
att familjehemsmamman kunde avgöra vem som skulle vara lämplig att följa med
vid besök. Familjehemsmamman föreslog att besök skulle ske med dotterns farmor
eller faster. Frågan togs upp vid BOS-kollegium den 5 oktober 2011 och samma dag
beviljades besökstillstånd för äldsta dottern ledsagad av familjehemsmamman, dot-
terns faster eller dotterns farmor.
Den 6 oktober 2011 inkom AA med en skriftlig fråga om varför hans äldsta dotter
behövde ledsagare för att besöka honom. Frågan besvarades skriftligen den 10 okto-
ber. Däri hänvisades bl.a. till bestämmelserna i Kriminalvårdens föreskrifter och
allmänna råd för fängelse samt upplystes AA om att han kunde lämna in begäran om
omprövning av beslutet. Det har inte gått att utreda hur AA fått del av svaret eller
om han har begärt en kopia av det.
Den 7 oktober 2011 ansökte AA om permission den 21 oktober. Ansökan behandla-
des på ett BOS-kollegium den 12 oktober varefter han uppmanades att specificera
planen och vistelseorten för permissionen. Ansökan beviljades den 17 oktober. AA
fick ta del av beslutet den 18 oktober, men det har inte gått att utreda om han ställt
frågor till personal som han inte fått svar på.
Den 12 oktober 2011 gav AA in ansökan om telefontillstånd för sin yngsta dotters
mor. Den 19 oktober 2011 hölls ett BOS-kollegium på vilket ansökningen togs upp.
Kontakt togs därefter med anstalten Skogome för att få information om telefontill-
ståndet som beviljats där samt även med yngsta dotterns mor, som inte lämnade
samtycke till kontakt. Ansökan avslogs den 1 november 2011. Frågan om kontakt
med yngsta dottern hade kommit upp vid första informationssamtalet den 19 sep-
tember 2011. AA hade då uppgivit att kontakten inte fungerade då hon inte ville ha
kontakt med honom. Det finns emellertid ingen dokumentation om att han då skulle
ha framfört önskemål om telefonsamtal med dotterns mor eller att han gjort det vid
något annat tillfälle före den 12 oktober 2011.
Den 25 oktober 2011 inkom AA med begäran om omprövning av beslutet den 5
oktober. Det finns ingen dokumentation om att han skulle ha lämnat in begäran om
omprövning dessförinnan. Region Mitt beslutade den 8 december 2011 att inte ändra
anstaltens beslut. Regionen angav under rubriken ”Bakgrund” bl.a. att äldsta dottern
inte var målsägare, men att hon vistats i den miljö där brotten begåtts. Skälen för be-
slutet var att dottern var att betrakta som barn enligt Kriminalvårdens föreskrifter
och att det därför funnits fog att besluta om aktuellt villkor, dvs. att dottern ska vara
ledsagad under besöket.
Den 8 november 2011 ansökte AA om permission för att få åka till en stad för att
bekanta sig med staden och besöka sin syster. AA upplystes om att ansökan troligen
inte skulle beviljas om det fanns barn på adressen. Han justerade därefter ansökan
innan anstalten prövade den på så sätt att han återkallade önskemålet att åka till sin
syster. Ansökan beviljades den 15 november 2011, bl.a. med villkor om att han bara
fick vistas i centrum av orten han skulle åka till samt om alkoholförbud. AA fick del
av beslutet den 16 november och begärde omprövning av detta med yrkande att de
nämnda villkoren skulle upphävas, bl.a. så att han får möjlighet att besöka sin syster.
Region Mitt beslutade den 17 november att inte ompröva beslutet, bl.a. med hänsyn
                                                                  Dnr 5856-2011     Sid 6 (11)
                                                                      6026-2011




till att det uppgivna syftet med permissionen, att bekanta sig med staden, medförde
att det inte fanns anledning för AA att vistas någon annanstans än enligt vad som
angivits i villkoret.
Den 4 januari 2012 togs frågan om ledsagarvillkoret för AA:s äldsta dotter upp på
BOS-kollegium. Där beslutades att dottern skulle kontaktas för att lämna samtycke
till besök. Den 12 januari kom samtycket in till anstalten och den 20 januari 2011
beviljades ansökan om besökstillstånd för den äldsta dottern. Det har inte gått att ut-
reda vad och när AA fått besked om samtycket.
AA frigavs villkorligt den 19 februari 2012.

Författningsbestämmelser

Förvaltningslagen
Enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223) ska myndigheten lämna upplysningar, väg-
ledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verk-
samhetsområde.
Enligt 7 § förvaltningslagen ska varje ärende där någon enskild är part handläggas så
enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Vid handlägg-
ningen skall myndigheten beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar och ytt-
randen från andra myndigheter, om sådana behövs. Myndigheten skall sträva efter
att uttrycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt skall myndigheten underlätta för
den enskilde att ha med den att göra.

Fängelselagen
Enligt 7 kap. 1 § fängelselagen (2010:610) får en intagen ta emot besök i den ut-
sträckning det lämpligen kan ske. Ett besök får dock vägras om det kan äventyra sä-
kerheten på ett sätt som inte kan avhjälpas genom kontroll enligt 2 eller 3 §, kan
motverka den intagnes anpassning i samhället eller på annat sätt kan vara till skada
för den intagne eller någon annan.
Enligt 7 kap. 4 § fängelselagen får en intagen stå i förbindelse med en annan person
genom elektronisk kommunikation i den utsträckning det lämpligen kan ske. Sådan
kommunikation får dock vägras om den kan äventyra säkerheten på ett sätt som inte
kan avhjälpas genom avlyssning enligt 5 §, kan motverka den intagnes anpassning i
samhället eller på annat sätt kan vara till skada för den intagne eller någon annan.
Enligt 10 kap. 1 § fängelselagen får en intagen beviljas permission om minst en fjär-
dedel av strafftiden, dock minst två månader, har avtjänats och det inte finns en risk
för att den intagne begår brott, undandrar sig straffets fullgörande eller annars
missköter sig.
Enligt 10 kap. 5 § fängelselagen ska ett tillstånd till permission förenas med de vill-
kor som behövs.

Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (FARK)
Enligt 1 kap. 3 § KVFS 2011:1 (FARK Fängelse) (Kriminalvårdens föreskrifter och
allmänna råd för fängelse, JO:s anm.) avses med barn en person under 18 år, om
inget annat anges.
Enligt 1 kap. 4 § FARK Fängelse avses med närstående bl.a. en intagens barn oav-
sett ålder.
Enligt 1 kap. 5 § FARK Fängelse avses med brottsoffer bl.a. ett barn som är närstå-
ende till en intagen och som har bevittnat när den intagne utövat våld eller begått
andra övergrepp.
Enligt 7 kap. 4 § FARK Fängelse får en intagen ta emot besök av barn endast om
besöken kan antas vara till barnets bästa. Det framgår av de allmänna råden att ett
besök av barn normalt endast bör tillåtas om barnet är närstående till den intagne och
att barnet normalt bör åtföljas av en vuxen under besöket.
                                                                   Dnr 5856-2011      Sid 7 (11)
                                                                       6026-2011




Enligt 7 kap. 25 § FARK Fängelse ska vid prövningen av om besök eller elektronisk
kommunikation kan medföra skada för annan särskilt beaktas om den som kontakten
ska äga rum med är brottsoffer till den intagne eller annars har sådan relation till den
intagne att en kontakt skulle medföra skada för den personen eller för ett brottsoffer.
Enligt 7 kap. 26 § FARK Fängelse ska den som omfattas av ansökan om besöks-
eller telefontillstånd tillfrågas om han eller hon samtycker till att kontakten ska äga
rum. Det framgår av de allmänna råden att samtycke ska sökas av vårdnadshavaren
om personen i fråga är under 18 år.
Enligt 7 kap. 27 § FARK Fängelse får den intagne inte beviljas tillstånd till kontakt
om den som kontakten ska äga rum med inte lämnar sitt samtycke.
Enligt 7 kap. 30 § FARK Fängelse upphör ett tillstånd till besök eller elektronisk
kommunikation inom systemet för intagnas telefoni inom Kriminalvården, INTIK,
när den intagne byter anstalt. Om tillståndet avser en närstående upphör tillståndet
dock endast om den intagne omplaceras till en anstalt i högre säkerhetsklass men
även om den intagne placeras i säkerhetsavdelning. Av de allmänna råden till be-
stämmelsen framgår att det faktum att ett tillstånd fortsätter att gälla efter en ompla-
cering inte hindrar den mottagande anstalten att vid behov genomföra en ny kontroll
och eventuellt återkalla tillståndet, om det finns grund för det. Behov av ny kontroll
kan finnas t.ex. om det har gått lång tid sedan föregående kontroll eller om det finns
anledning att anta att den närståendes personliga förhållanden har förändrats i något
avseende som påverkar prövningen av tillståndet.
Enligt 14 kap. 1 § FARK Fängelse ska dokumenteras alla beslut som har fattats,
viktiga händelser under verkställigheten och väsentliga uppgifter om vidtagna eller
planerade åtgärder om den intagne. Även uppgifter om omständigheter i övrigt som
är av betydelse för verkställigheten ska dokumenteras.

Kriminalvårdens bedömning
Klagomålen omfattar bedömningen av AA:s döttrar som brottsoffer, brister i hand-
läggningen, handläggningstiden samt bristande information. Klagomålen berör i hu-
vudsak AA själv, men även situationen generellt för de intagna på anstalten
Tillberga. Det förstnämnda klagomålet omfattar även anstalten Skogome.
Vad avser situationen generellt för de intagna på Tillberga är informationen alltför
allmänt hållen för att en närmare utredning ska kunna göras. Såvitt framgår av de
uppgifter som inkommit från region Mitt avslås, i enlighet med gällande föreskrifter,
ansökningar om besöks- och telefontillstånd när samtycke inte inkommer. När sam-
tycke inkommer underrättas den intagne skriftligen om att så skett, normalt samma
dag. Om beslut fattas samma dag som samtycket inkommer underrättas den intagne
om samtycket i och med beslutet. Det framgår inte av utredningen i ärendet att an-
stalten regelmässigt avslår ansökningar på grunden att samtycke inte inkommit trots
att det har inkommit.
BOS har i yttranden gjort bedömningen att AA:s döttrar är att betrakta som brottsof-
fer eller indirekta brottsoffer. Bedömningen har grundat sig i att döttrarna har vistats
i den miljö där brotten begicks. Enligt föreskrifterna ska ett barn som inte själv ut-
satts för brott anses som brottsoffer bl.a. om han eller hon har bevittnat en närstå-
ende intagen utöva våld eller utöva andra övergrepp. BOS på anstalten Skogome har
i sina yttranden dels använt en beteckning, indirekt brottsoffer, som inte framgår av
föreskrifterna, dels som grund för bedömningen gått utöver ordalydelsen i föreskrif-
terna, dvs. använt begreppet brottsoffer utan att det varit fastställt om barnen varit
vittnen till brott eller ej. I de beslut som berört AA:s verkställighet på anstalten Till-
berga har inte heller hänvisning till begreppet brottsoffer gjorts. Istället har bedöm-
ningarna grundat sig på om kontakt genom besök eller telefon har kunnat vara till
skada för någon. De omständigheter som legat till grund för BOS bedömning att
döttrarna är brottsoffret har legat till grund för bedömningen, dock utan att begreppet
brottsoffer använts. Begreppsanvändningen har alltså varit något oegentlig men den
slutliga bedömningen har inte varit beroende av begreppet brottsoffer som sådant.
                                                                        Dnr 5856-2011      Sid 8 (11)
                                                                            6026-2011




      AA har även haft möjlighet att få de bedömningar som legat till grund för besluten
      prövade i domstol.
      Såvitt avser beskedet i samband med ansökan av den 8 november 2011 om per-
      mission bl.a. för vistelse i Västerås, att ansökan som den ursprungligen såg ut troli-
      gen inte skulle komma att bifallas anförs följande. Myndigheter ska normalt inte
      lämna förhandsbesked om vilket beslut som kommer att fattas. Det torde dock ligga
      inom ramen för myndighetens serviceskyldighet att upplysa om den praxis som
      finns. Upplysningen att ansökan sannolikt kommer att avslås om det finns barn på
      den uppgivna adressen är en sådan upplysning. Det bör dock framgå att beskedet
      inte innefattar en bedömning av aktuell ansökan samt att den intagne har möjlighet
      att ge in ansökan ändå och i förlängningen få till stånd en domstolsprövning av ett
      eventuellt avslagsbeslut. AA har valt att justera sin ansökan i linje med upplys-
      ningen, men hade kunnat bibehålla sina önskemål och, om ansökan avslagits, begära
      omprövning och i förlängningen genom överklagande påkalla en domstolsprövning
      av frågan. Det kan konstateras att AA också begärde en omprövning av beslutet,
      bl.a. med yrkandet att han skulle få besöka den uppgivna adressen. Han har haft
      möjlighet att överklaga beslutet att avslå begäran om omprövning och därmed få till
      stånd en prövning av frågan i domstol, men har inte gjort så.
      Såvitt avser de aktuella ansökningarna framgår att dessa i de flesta fall avgjorts inom
      en vecka från att de kom in. I några fall har handläggningen tagit längre tid, men då
      på grund av kompletteringsåtgärder som bedömts vara nödvändiga för utredningen.
      Det bör här påpekas avseende ansökan om telefontillstånd för yngsta dottern respek-
      tive begäran om omprövning av beslutet av den 5 oktober 2011 att det inte fram-
      kommit att dessa inkommit vid de datum som AA anfört. Kriminalvården menar att
      handläggningstiden i de flesta fall inte kan anses ha varit oskäligt lång. Såvitt avser
      besökstillstånd för äldsta dottern efter att hon blivit myndig borde beslut ha kunnat
      fattas snabbare med tanke på att inhämtandet av samtycke gjordes av formella skäl
      och på att besökstillstånd tidigare utfärdats för dottern, om än i egenskap av minder-
      årig.
      Såvitt avser bemötandet av AA vid BOS-samtalet bestrids hans uppgifter av den
      BOS-handläggare och den kontaktperson som närvarade. Det ligger i sakens natur
      att en utredning av detta slag, som syftar till att göra en bedömning av den intagnes
      personliga förhållanden, kan uppfattas som för privat eller som ifrågasättande, men
      det har inte framkommit att handläggaren har uttryckt sig på ett sådant sätt att hon
      därför kan anses ha uppfört sig osakligt eller på annat sätt i strid med tjänstemanna-
      rollen.
      Det har avseende flera åtgärder inte varit möjligt att utreda närmare vilken inform-
      ation AA fått eller när han fått sådan. Det kan därför inte anses ha framkommit att
      anstalten brustit i sin serviceskyldighet. Ytterligare utredning i den delen torde vara
      meningslös.
      ---
AA yttrade sig över remissvaret.

Bedömning
Rättslig reglering
Kriminalvården har i remissvaret redogjort för nu gällande bestämmelser som har
betydelse i ärendet. För egen del finner jag skäl att tillägga följande.

Av 20 § första stycket förvaltningslagen (1986:223) framgår att ett beslut varige-
nom en myndighet avgör ett ärende ska innehålla de skäl som har bestämt ut-
gången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. I bestämmelsen
                                                                   Dnr 5856-2011     Sid 9 (11)
                                                                       6026-2011




räknas också upp ett antal undantagssituationer, som inte är aktuella här, då myn-
digheten helt eller delvis får utelämna skälen för besluten.

Vid tidpunkten för anstalten Skogomes yttrande, med innebörd att AA:s döttrar är
brottsoffer, var lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt och Kriminalvårdens
föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i anstalt, KVFS 2009:4 (anstaltsfö-
reskrifterna) fortfarande i kraft. I anstaltsföreskrifterna fanns inte någon motsvarig-
het till dagens bestämmelse i 1 kap. 5 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna
råd för fängelse, KVFS 2011:1 (fängelseföreskrifterna), där definitionen av be-
greppet brottsoffer återfinns. Den definition av begreppet brottsoffer som nu an-
vänds i fängelseföreskrifterna överensstämmer i stort med uttryckssättet i 5 kap. 11
§ socialtjänstlagen (2001:453), där det tydliggjorts att barn som bevittnat våld eller
andra övergrepp av eller mot närstående är offer för brott.

Anstalten Skogome
Av utredningen framgår att brottsofferslussen vid anstalten Skogome, i sina yttran-
den avseende AA:s döttrar, använt beteckningarna indirekt brottsoffer respektive
brottsoffer. Den ena dottern var enligt anstaltens yttrande att betrakta som ett indi-
rekt brottsoffer, då hon vistats i miljö där brott har begåtts. Den andra dottern var
enligt anstaltens yttrande att betrakta som ett brottsoffer, då hon vistats i hemmet
när övergreppen har begåtts. Som Kriminalvården konstaterat har anstalten
Skogome i sin bedömning att döttrarna är att betrakta som brottsoffer gått utöver
ordalydelsen i fängelseföreskrifterna, dvs. använt begreppet brottsoffer utan att det
varit fastställt om barnen varit vittnen till brott. Eftersom det vid tidpunkten för an-
stalten Skogomes yttranden inte var reglerat hur begreppet brottsoffer skulle an-
vändas inom Kriminalvården, finner jag inte anledning att kritisera anstalten
Skogome för utformningen av de aktuella yttrandena. Jag förordar dock att begrep-
pet brottsoffer i denna utvidgade mening endast används när det är klarlagt att bar-
net bevittnat våld eller andra övergrepp, dvs. att barnet sett eller hört den brottsliga
gärningen begås (jfr prop. 2005/06:166 s. 16).

Anstalten Tillberga
Handläggning av ansökan om permission den 30 september 2011
Av utredningen i ärendet framgår att handläggningen av AA:s ansökan om per-
mission den 30 september 2011 fördröjts på grund av att anstalten inte lyckats få
kontakt med personer som var betydelsefulla för utredningen. Vad som framkom-
mit genom utredningen ger mig inte anledning att rikta någon kritik mot anstalten
för handläggningstiden. Jag vill dock tillägga att det kan vara lämpligt att infor-
mera den intagne för det fall ett beslut inte kan meddelas inom den tid som anstal-
ten tidigare uppgett.

Handläggning av ansökan om permission den 21 oktober 2011
Kriminalvården har i sitt remissvar inte kommenterat AA:s uppgift om att bristande
dokumentation vid handläggningen av hans första permissionsansökan ledde till att
ärendet behövde behandlas vid ett nytt brottsofferslusskollegium. Hur det förhöll
                                                                   Dnr 5856-2011     Sid 10 (11)
                                                                       6026-2011




sig med den saken har inte gått att fastställa. Jag vill dock i detta sammanhang
framhålla vikten av en noggrann dokumentation av vilka utredningsåtgärder som
vidtas och vilka uppgifter som framkommit vid dessa. En noggrann dokumentation
är viktig bl.a. för att undvika utdragna handläggningsprocesser med ovisshet för
den intagne och hans anhöriga som följd.

Jag vill även tillägga att det är en självklarhet att ett beslut om permission ska vara
så tydligt utformat att den intagne vet vad han har att hålla sig till under permis-
sionen.

Handläggning av ansökan om besökstillstånd för äldsta dottern
AA har anfört att han försökt få klarhet i skälen till att anstalten beslutat att hans
äldsta dotter endast fick besöka anstalten om någon följde med henne. Kriminal-
vården har i sitt yttrande redogjort för att AA skriftligen frågat varför dottern be-
hövde ledsagare för att besöka honom. Av yttrandet framgår att frågan besvarades
skriftligen genom bl.a. hänvisning till bestämmelserna i Kriminalvårdens före-
skrifter och allmänna råd för fängelse. Det sagda tyder på att anstaltens beslut gäl-
lande besökstillstånd för AA:s äldsta dotter inte varit tillräckligt väl motiverade.
Jag finner därför skäl att något utveckla myndigheternas motiveringsskyldighet.

Av kommentaren till 20 § förvaltningslagen framgår att beslutet måste göra det be-
gripligt för parten vilka faktiska förhållanden som är avgörande, vilka rättsregler
som är tillämpliga och hur myndigheten har resonerat på de punkter där meningar-
na kan gå isär. Vidare anges att det är ett elementärt krav att myndigheterna i sina
beslut anger vilka föreskrifter som de grundar sina avgöranden på. Att motivering-
en enbart består av en redovisning av tillämpliga föreskrifter är å andra sidan sällan
tillräckligt. Av beslutet ska det gå att läsa ut vad som i det enskilda fallet varit av-
görande för utgången (se Hellners/Malmqvist, Förvaltningslagen med kommenta-
rer, tredje upplagan, 2010, sid. 237 f.).

Jag delar Kriminalvårdens bedömning att AA:s ansökan om att ledsagarkravet
skulle tas bort när hans äldsta dotter fyllde 18 år, borde ha handlagts med större
skyndsamhet. Anstalten förtjänar kritik för den långsamma handläggningen.

Permission för att besöka Västerås den 18 november 2011
Kriminalvården och AA har lämnat olika beskrivningar av det muntliga besked
som gavs till AA gällande hans ansökan om permission till Västerås. Ytterligare
utredningsåtgärder framstår inte som meningsfulla, och jag kan konstatera att det
som framkommit inte utgör grund för kritik i denna del. Jag vill dock tillägga föl-
jande.

Jag har ingen invändning mot att Kriminalvården upplyser en intagen om den
praxis som finns. Som Kriminalvården anfört i sitt yttrande måste det dock framgå
att beskedet inte innefattar en bedömning av den aktuella ansökan. Kriminalvården
måste också vara tydlig med att den intagne har möjlighet att lämna in sin ansökan
i det ursprungliga skicket, för att därigenom i förlängningen få till stånd en dom-
                                                                     Dnr 5856-2011    Sid 11 (11)
                                                                         6026-2011




stolsprövning av frågan. För tydlighets skull vill jag även betona att det inte finns
något som hindrar att anstalten i ett fall som detta fattar ett beslut som inom Krimi-
nalvården brukar benämnas ”bifall med ändring”. I AA:s fall hade anstalten t.ex.
haft möjlighet att bevilja AA permission för att vistas i Västerås, men med den be-
gränsningen att systerns bostad inte fick besökas. Jag noterar att anstalten vid ett
senare tillfälle fattat ett beslut av denna innebörd.

Övrigt
Kriminalvården har i sitt yttrande konstaterat att det avseende flera åtgärder inte
varit möjligt att närmare utreda vilken information AA fått eller när han fått sådan.
Detta i kombination med AA:s beskrivning i anmälningarna tyder, enligt min me-
ning, på att det funnits brister i anstaltens rutiner för information till intagna och för
dokumentation av bl.a. händelser och omständigheter som är av betydelse för verk-
ställigheten. Jag förutsätter att anstalten ser över sina rutiner i dessa avseenden.

Det som AA anfört i övrigt föranleder inte någon kommentar.

Ärendet avslutas.
