# Kritik mot Polismyndigheten för behandlingen av en kvinna som omhändertagits för berusning

JO 2018-01-26 dnr 5864-2016

## Beslut

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2018-01-26              5864-2016              1 (14)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Polismyndigheten för behandlingen av en kvinna som
                        omhändertagits för berusning


                          Beslutet i korthet: AA omhändertogs för berusning och fördes till en polisarrest. Hon
                          var mycket utagerande i cellen och gjorde vid ett tillfälle ett försök att hänga sig.
                          Någon läkarundersökning av AA med anledning av hennes psykiska tillstånd gjordes
                          inte. Under omhändertagandet bad AA upprepade gånger att få använda toaletten,
                          men hänvisades till att kissa på golvet. Under närmare tre timmar vistades hon i
                          cellen utan tillgång till filt eller madrass, med endast trosor på sig. Under den tiden
                          förekom tillsyn av manlig personal.
                          JO uttalar i beslutet att det aldrig får göras en slentrianmässig bedömning av en
                          intagens hälsotillstånd bara för att han eller hon är kraftigt berusad eller utagerande.
                          Även psykisk ohälsa som utlösts av alkohol kan behöva bedömas av läkare, och även
                          otjänliga självmordsförsök bör tas på allvar. Om det kommer fram tecken på att den
                          intagne har tidigare upplevelser som kan medföra särskilda svårigheter för denne
                          under vistelsen i arresten är det särskilt angeläget att överväga läkarvård. Mot
                          bakgrund av den säkerhetsbedömning som gjordes av AA och hennes beteende
                          sedan hon placerats i cellen kritiserar JO Polismyndigheten för att personalen i
                          arresten inte såg till att hon blev undersökt av läkare när hon visade tecken på att vilja
                          ta sitt liv.
                          JO uttalar också att endast mycket starka säkerhetsskäl kan försvara att en intagen
                          vistas i en cell utan filt eller madrass och med endast trosor på sig under nästan tre
                          timmar. I en sådan situation bör arrestpersonalen kontinuerligt vara uppmärksam på
                          om förhållandena ändras så att den intagne inte tvingas att vara utan kläder eller en
                          filt längre än vad som är nödvändigt. Polismyndigheten kritiseras för att AA inte
                          omedelbart fick en filt när hon sattes in i arresten och för att hon sedan vistades i
                          cellen under närmare tre timmar med endast trosor på sig utan att det framgick att det
                          fanns tillräckliga skäl för det.
                          Vidare uttalar JO att det endast i undantagsfall får förekomma att en intagen hänvisas
                          till att kissa i en golvbrunn eller liknande och att det då måste vara motiverat av
                          omständigheterna i det enskilda fallet. AA hänvisades under närmare åtta timmar till
                          att kissa direkt på golvet utanför toalettdörren. Polismyndigheten kritiseras för denna
                          behandling av AA.
                          Polismyndigheten kritiseras också för bristande dokumentation i flera avseenden.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                    Dnr 5864-2016       Sid 2 (14)

## Anmälan och bakgrund

Anmälan
AA omhändertogs för berusning på en fest med s.k. togatema i Luleå den
2 oktober 2016. I en anmälan till JO förde AA fram klagomål mot
Polismyndigheten, polisregion Nord, bl.a. för hur hon behandlades i polisens
arrest sedan hon omhändertagits. Hon anförde huvudsakligen följande.

Hon reagerade mycket kraftigt på omhändertagandet eftersom hon blev
fasthållen av män och då hon har blivit våldtagen vid ett tidigare tillfälle. När
hon placerades i cellen fick hon endast behålla sina små spetstrosor, men hon
fick en t-shirt och en luvtröja. Hon var i princip naken på nederdelen av kroppen
och manliga poliser kom var femte minut och stirrade på henne. Vid upprepade
tillfällen bad hon att få gå på toaletten, men blev tillsagd att ”hålla käften” och
kissa på golvet. Hon bad att en kvinnlig polis skulle komma i stället, eller att
hon skulle få något att täcka sig med, men fick till svar att det inte var några
kvinnor i tjänst och att det fanns boxershorts men de kunde hon inte få.
Eftersom hon mådde så dåligt över hur hon blev behandlad tog hon madrassen
och ställde den mot dörren. Madrassen togs då ifrån henne. Därefter rev hon
sönder sin t-shirt, flätade remsorna till en snara och använde delar av en
plastmugg till att få in snaran i gångjärnet till toaletten för att hänga sig.
Manliga poliser tog ned snaran och visiterade henne. Alla kläder och den filt
hon fått tidigare togs ifrån henne och hon fick sitta på golvet i bara trosorna.
Hon bad att få en filt eftersom hon frös, men hon fick inte det förrän på
morgonen när en kvinna började arbeta. När hon bad om att få dricka vatten fick
hon höra att hon fick skylla sig själv, eftersom hon hade förstört muggen för att
göra en snara. Hon försökte skada sig och slog bl.a. huvudet i väggen. När hon
skulle friges fick hon gå genom korridoren, förbi manliga poliser, med endast
sina trosor på sig. Hennes väska och plånbok hade blivit kvar på nattklubben
och hon hade endast sin mobil, ett skärp, ett lakan och skor med höga klackar.
När hon berättade att hon inte kunde ta sig hem eftersom hon inte hade pengar
eller nycklar fick hon till svar att hon fick lösa problemet själv och att hon inte
skulle ha druckit så mycket. Hon sa att hon skulle skära upp handlederna efter
att hon hade kommit hem. En polisman sa att hon skulle lämna arresten eller så
skulle de köra henne till psykiatrisk klinik. Hon svarade att hon inte brydde sig
eftersom hennes liv var över, och hon blev då utknuffad på parkeringen med
beskedet att hon hade en mobiltelefon och att hon fick lösa situationen. När hon
kommit hem gjorde hon ett försök att begå självmord. Hennes beteende i
arresten kom sig av att hon mådde dåligt och att hon var rädd för att bli
våldtagen igen. Hon gjorde mycket motstånd vid omhändertagandet och fick
skador av det fängsel man satte på henne.

## Utredning

Utredning
Inledning
Av de handlingar som hämtades in från Polismyndigheten framgick bl.a.
följande. Enligt arrestantbladet sattes AA in i cellen kl. 3.50. Hon fick en filt kl.
4.45 och bad om att få större trosor kl. 4.55. En patrull tog ut madrass och filt
                                                                     Dnr 5864-2016        Sid 3 (14)




kl. 5.00 efter att AA hade satt madrassen för dörren, och patrullen tog hennes
tröja kl. 5.15 då hon hotade att hänga sig. Hon fick en filt igen kl. 8.10 och fick
besöka en toalett kl. 10. Av blanketten för säkerhetsbedömning avseende den
som tas in i polisarrest som fylldes i kl. 3.55 framgår bl.a. att AA uppvisade
eller uttalade tecken på självskadebeteende och psykisk ohälsa.

Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten ombads att yttra sig över

 dokumentationen av användningen av fängsel,
 dokumentationen av den händelse i cellen när AA enligt egen uppgift
  försökte skada sig själv,
 vilka överväganden som gjordes i frågan om AA borde bedömas av läkare
  och eventuellt beredas vård på sjukhus eller annan vårdinrättning,
 genomförandet av den i tillsynsbladet antecknade åtgärden att ta ifrån AA.
  hennes tröja,
 vilka överväganden som låg bakom att AA inte – såvitt framgår – tilldelades
  något klädesplagg för underkroppen utöver de trosor hon hade på sig när hon
  sattes in i cellen,
 om det var manlig eller kvinnlig personal som skötte tillsynen av AA under
  den tid hon befann sig i cellen iförd endast sina trosor och vilka
  överväganden som gjordes i den frågan,
 AA:s möjligheter att dricka vatten och att uträtta sina behov, och
 vilka överväganden som gjordes i frågan om några åtgärder var påkallade
  från polisens sida vid frigivningen med anledning av att AA – enligt egen
  uppgift – förklarade att hon skulle ta sitt liv och att hon inte kunde ta sig hem
  eftersom bl.a. hennes plånbok och nycklar blivit kvar på platsen för
  omhändertagandet, och att hon – såvitt framgår –var iförd endast trosor, ett
  lakan och skor.

Polismyndigheten (BB) yttrade sig. Inför yttrandet hade upplysningar hämtats
in från de befattningshavare som hade hanterat omhändertagandet av AA och
ansvarat för tillsynen av henne i arresten.

Myndigheten lämnade följande redogörelse för händelsen.

      AA omhändertogs enligt [lagen om omhändertagande av berusade personer m.m.
      (LOB)] den 2 oktober 2016 efter en togafest på kårhusrestaurangen STUK i
      Luleå. Anledningen till ingripandet var att hon inte ansågs kunna ta hand om sig
      själv och kunde antas utgöra en fara för sig själv. Hon vägrade uppge vem hon
      var och omhändertogs initialt av en ordningsvakt på restaurangen, vilken
      tillkallade polis. När polisen kom till platsen var hon redan belagd med
      handfängsel. Hon påträffades liggande på mage invid entrén och iklädd bl.a. ett
      lakan. Hon var höggradigt berusad och vid kontakt med henne var hon väldigt
      aggressiv. Hon skrek, sparkade och krängde med kroppen. Polisen bedömde
      därför att omhändertagandet skulle bestå. För att minimera risken för skador vid
      transport till polishuset belades hon även med fotfängsel. Hon fortsatte att vara
      aggressiv, skrika och kränga med kroppen såväl under transporten till polishuset
      som inne i polishuset. Utifrån hennes agerande skedde avvisiteringen och
                                                                       Dnr 5864-2016       Sid 4 (14)




     säkerhetsbedömningen i ett avskilt rum. Hand- och fotfängslen avlägsnades inne
     på stationen.
     AA placerades i en anhållningscell eftersom någon tillnyktringscell inte fanns
     ledig. Detta skedde kl. 3.50. På grund av hennes beteende beslutades om tillsyn
     var 5:e minut, vilket varade fram till kl. 7.00, och därefter utfördes tillsyn med
     15 minuters mellanrum. Kl. 4.45 tilldelades hon en filt. Kl. 5.00, satte hon upp en
     madrass mot fönstret till cellen, vilket resulterade i att madrass och filt
     avlägsnades. Kort därefter upptäcktes att hon rivit sönder en tröja i remsor och
     knutit ihop dem till ett band. Vid detta tillfälle uttalades även hot om suicid.
     Remsorna och en förstörd plastmugg avlägsnades då av säkerhetsskäl.
     Förmodligen avlägsnades samtidigt en luvtröja. Hon nekades därefter att få
     tillbaka tröjan och filten. Kl. 8.10 fick hon dock en filt. Under omhändertagandet
     var hon hänvisad att uträtta sina behov på golvet i cellen eftersom toaletten i
     cellen var stängd av säkerhetsskäl. Vid frigivningen kl. 10.15 vägrade AA
     fortfarande att uppge sin identitet.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

     Tillsyn och behov av läkare/sjukvård
     Av utredningen framgår inte att AA uppgett att hon har någon sjukdomsbild som
     kräver medicinering eller att hon bett om att få träffa en läkare. Någon läkare har
     heller inte konsulterats i samband med det aktuella omhändertagandet.
     Stationsbefälen, CC och DD, har i samråd med övrig personal funnit att, det i
     huvudsak var kvinnans mycket höga berusningsgrad, av alkohol och/eller droger,
     samt ett mycket affekterat tillstånd som framkallade kvinnans beteende och inte
     psykisk ohälsa. Hennes upprörda tillstånd samt hennes påverkansgrad, har dock
     resulterat i beslut om tillsyn med fem minuters mellanrum. Den tillsynsnivån har
     ansetts nödvändig fram till kl. 7.00. Därefter har beslutats om tillsyn med
     15 minuters mellanrum fram till kl. 10.15. Överväganden har skett löpande.
     AA har genom både ord och handlingar visat att hon inte varit bekväm med
     inlåsningen. Kl. 5.00 placerade hon en madrass framför celldörren och gömde
     sig under sängen varpå madrass och filt avlägsnades ur cellen. Kort därefter
     beslutade stationsbefälet att även en tröja, förmodligen en luvtröja, och en
     plastmugg skulle frånhändas henne. Samtidigt togs även den t-tröja som hon
     strimlat inne i cellen ut därifrån. Plastmuggen och t-tröjan hade förstörts i vad
     som av stationsbefälet och personalen benämnts som otjänligt försök och hot om
     suicid.
     Ingen i personalen har kunnat erinra sig om att AA skadat sig genom att slå
     huvudet i väggen eller på annat sätt tillfogat eller försökt att tillfoga sig skada
     inne i cellen. Inte heller har synliga skador på kroppen noterats. Det enda som
     har uppmärksammats är ovan nämnda händelse som av personalen liknades vid
     ett otjänligt suicidförsök. Av den anledningen har ingen incidentrapport
     upprättats. Händelsen har däremot noterats på arrestantbladet.
     Polismyndigheten är medveten om den försiktighet som ska iakttas avseende
     medicinska bedömningar och vill betona att tecken på suicid och annan
     psykisk ohälsa alltid ska tas på allvar. Erfarenhetsmässigt tar dock inte
     sjukvården emot påverkade personer förrän efter tillnyktring om inte
     hälsotillståndet är särskilt allvarligt eller akut. I det aktuella ärendet har
     genomförandet av tät och noggrann tillsyn, innefattande personlig kontakt i
     cellen, varit vägledande i den löpande bedömningen beträffande hälsotillståndet.
     Mot denna bakgrund anser Polismyndigheten att polisens agerande får anses
     godtagbart i denna del.

     Behandlingen av AA under omhändertagandet
     Mot bakgrund av det som framkommit i ärendet anser Polismyndigheten att
     besluten att sätta fängsel, frånta AA kläder, filt, madrass och plastmugg var
                                                                    Dnr 5864-2016         Sid 5 (14)




nödvändiga och i linje med de säkerhetsregler som gäller i en polisarrest. Även
om det ur den enskildes perspektiv kan förefalla kränkande att bli berövad
kläderna har åtgärderna vid tillfället vidtagits för hennes egen säkerhet. Åtgärder
och skäl finns noterade på arrestantbladet samt i protokoll över anbringande av
fängsel.
Vidare finns olika uppgifter om huruvida det alls fanns några lånebyxor att tillgå
vid insättningen i cellen kl. 3.50, om AA i så fall erbjöds några byxor men
avböjde eller om hon till och med tilldelades ett par byxor. Det mesta tyder dock
på att hon inte fick några byxor utan att hon endast hade ett par trosor på
underkroppen. Hon verkar inte heller ha erbjudits någon filt att skyla sig med,
vilket får anses vara en brist. Det är vidare en brist att det inte finns någon
närmare dokumentation i den här delen. Efter en knapp timme, kl. 4.45,
tilldelades hon filt. Den togs dock bort igen efter en kvart, kl. 5.00, i samband
med att hon placerade en madrass framför cellfönstret, för att sedan återlämnas
kl. 8.10. Även om hon blev fråntagen filten av säkerhetsskäl anser
Polismyndigheten att hon får anses ha vistats utan något att skyla sig med väl
lång tid.
När det gäller genomförandet av den i arrestantbladet antecknade åtgärden att ta
ifrån AA hennes tröja förekommer även här lite olika uppgifter. Av anteckningen
framgår att ”SB och patrull tog av tröjan då hon hotar med att hänga sig”. De
arrestantvakter som var i tjänst vid tillfället har i samband med JO:s remiss
uppgett att det inte fanns någon tröja att ta av eftersom hon tagit av sig den och
rivit den i remsor. Hon har dock själv uppgett att hon rev sönder sin t-tröja och
gömde remsorna i sin luvtröja. Det torde därför ha varit både resterna från t-
tröjan och luvtröjan som avlägsnats. Hon har i sin skrivelse till JO uppgett att det
var manliga poliser som visiterade henne vid detta tillfälle, vilket är riktigt
eftersom det endast var manlig personal på plats. Visitationen vidtogs dock med
stöd av 4 kap. 4 § häkteslagen, varvid kvinnlig personal enligt 7 § inte är ett
krav. Polismyndigheten har ingen anledning att ifrågasätta polisens agerande i
den här delen.
I ärendet är således ostridigt att AA endast varit iförd trosor i cellen under ett par
timmar och att manlig personal har skött tillsynen kl. 5.15–6.45, då en kvinnlig
arrestantvakt påbörjade sitt skift. Övervägande tillsyn samt frigivning har dock
därefter skötts av den kvinnliga arrestantvakten. Enligt Polismyndighetens
uppfattning förefaller denna fråga inte ha varit föremål för några närmare
överväganden. Utifrån den aktuella situationen där det endast fanns manlig
personal i tjänst medgavs emellertid inga andra alternativ. I den mån det är
möjligt anser Polismyndigheten dock att man bör försöka undvika liknande
situationer genom god personalplanering.

Rätten till vatten och toalettbesök
En fråga är vad AA hade för möjligheter att dricka vatten. Den cell hon vistades i
var utrustad med en vattenanordning i rostfritt stål. Vatten får den
omhändertagna genom att trycka på en knapp som sitter på väggen utanför
toaletten, inne i cellen. Plastmuggen som hon tilldelats hade hon sönder och
försökte använda i syfte att skada sig själv, varpå den togs ut ur cellen. Vatten
går dock fortfarande att dricka genom att man spolar upp det i händerna eller
placerar munnen intill vattenstrålen. I den situation som förelåg får detta anses ha
varit acceptabelt.
En annan fråga är vad AA hade för möjligheter att uträtta sina behov. I
tillnyktringsceller är det inte helt ovanligt att frihetsberövade är hänvisade till att
uträtta sina behov i de hål vid golvet som kan användas för det ändamålet. I den
anhållningscell som AA vistades i fanns det inte någon sådan anordning,
däremot fanns en toalett som var låst för att hon inte skulle kunna skada sig själv.
Eftersom en glipa finns under toalettdörren och golvet utanför sluttar ner mot ett
avlopp inne på själva toaletten hänvisades hon till att uträtta sina behov på golvet
utanför toalettdörren. Mot bakgrund av det som kommit fram om AA:s
                                                                        Dnr 5864-2016        Sid 6 (14)




      sinnestillstånd och uppträdande i cellen får detta förfarande anses ha varit
      godtagbart i den aktuella situationen. Myndigheten vill dock understryka att en
      sådan lösning inte är acceptabel annat än undantagsvis.

      Frigivning
      Vid frigivningen följde en kvinnlig arrestantvakt med AA till ett separat rum
      med stängbar dörr där hon fick tillbaka sina tillhörigheter. Det var bara den
      kvinnliga arrestantvakten och AA i rummet. Enligt uppgift från arrestantvakten
      avböjdes erbjudandet att låna polisens telefon och även alternativet att få hjälp
      med att ringa någon. AA har i sin skrivelse till JO uppgett att polisen vid
      frigivning sagt att hon kunde få skjuts till psyket men att hon inte brydde sig och
      att hon därefter i stället knuffades ut på parkeringen. Den kvinnliga
      arrestantvakten har i motsats till detta berättat att hon följde AA ut och visade
      var Resecentrum låg. Hon har även uppgett att hon pratade med AA som vid
      frigivningen upplevdes lugn och sansad men ledsen. Såvitt hon minns fick AA
      tillbaka ett par leggings eller liknande att ha på benen, skor och togalakan. Hon
      tror att AA hade en tröja under lakanet men är inte riktigt säker. AA fick i vart
      fall en extra tröja att ta på sig för att hon inte skulle frysa. Arrestantvakten har
      inte uppmärksammat några synliga skador på AA. Hon kan inte heller komma
      ihåg att AA pratat om att skada sig själv eller något behov av sjukvård eller
      annan hjälp.
      Det stationsbefäl som var i tjänst har uppgett att han inte minns frigivningen.
      Han har redogjort för de rutiner som följs vid en frigivning. Beroende på
      personens status, klädsel och rådande väderlek tillfrågas personen ofta om denne
      vill ha hjälp med transport eller att ringa taxi eller någon vän.
      Polismyndigheten kan konstatera att det råder motstridiga uppgifter om vad som
      förevarit vid frigivningen. Har den gått till som den kvinnliga arrestantvakten har
      uppgett har myndigheten dock inget att anmärka på. I sammanhanget kan noteras
      att AA enligt egen uppgift haft en fungerande mobiltelefon med
      nätverksuppkoppling, vilket möjliggjort betalning via Swish. Detta torde enligt
      Polismyndigheten även innebära möjligheter till betalning via andra appar.
Polismyndigheten yttrade sig inte särskilt om dokumentationen av
användningen av fängsel men bifogade det protokoll som hade upprättats i
samband med omhändertagandet av AA.

Anmälarens yttrande
AA kommenterade Polismyndighetens yttrande och anförde bl.a. följande. Vid
flera tillfällen bad hon att få uppsöka läkare men nekades det. När hon frigavs
fick hon ett par kvarglömda långkalsonger och den tröja som tidigare hade
tagits ifrån henne. Hon hänvisades till att betala med Swish på bussen, men hon
förklarade att det inte går.

Rättslig reglering
Förutsättningarna för omhändertagande av en berusad person
Den som är så berusad av alkoholdrycker eller annat att han eller hon inte kan ta
hand om sig själv eller annars utgör en fara för sig själv, eller någon annan, får
omhändertas av polis (1 § första stycket lagen om omhändertagande av
berusade personer m.m., LOB). Om det behövs med hänsyn till den
omhändertagnes tillstånd, ska han eller hon så snart det kan ske undersökas av
en läkare (3 § LOB). Den som inte bereds vård på sjukhus eller någon annan
vårdinrättning, och inte heller tas om hand på något annat sätt eller annars kan
                                                                  Dnr 5864-2016       Sid 7 (14)




friges, får hållas kvar. Han eller hon får tas i förvar om det är nödvändigt med
hänsyn till ordning eller säkerhet (4 § LOB).

Läkarbedömning
Den som omhändertagits på grund av berusning ska ses till fortlöpande. Om den
omhändertagnes tillstånd ger anledning till det ska han eller hon föras till
sjukhus eller läkare tillkallas så snart det kan ske (6 § LOB).

Polisen ska bedöma om den omhändertagne, på grund av en skada eller någon
annan orsak, behöver omedelbar läkarvård. Läkarundersökning ska bl.a. ske om
den omhändertagne kan befaras ha fått inre skador eller skallskador eller om
berusningen är förenad med anmärkningsvärda eller svårförståeliga psykiska
symptom. (Se 3 kap. 1 och 2 §§ Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna
råd om omhändertagande av berusade personer, RPSFS 2000:57, FAP 023-1.)

Om den omhändertagne kan antas vara i behov av läkarundersökning eller
sjukhusvård, ska vakthavande befäl eller någon annan förman genast
underrättas. Är någon sådan förman inte omedelbart tillgänglig ansvarar den
som utövar tillsynen av den omhändertagne för att en läkare tillkallas eller att
den omhändertagne förs till sjukhus. (Se 3 kap. 3 § RPSFS 2000:57, FAP 023-
1.)

JO har tidigare uttalat sig om tillsyn och läkarundersökning av den som är
omhändertagen och då bl.a. framhållit följande. Det är viktigt med en
omsorgsfull tillsyn för att uppmärksamma om den omhändertagnes
hälsotillstånd är sådant att det finns anledning att tillkalla läkare. Om en
omhändertagen begär att en läkare ska kontaktas eller när han eller hon annars
visar tecken som kan tyda på sjukdom måste poliser och annan personal vid
Polismyndigheten som inte har sjukvårdsutbildning vara försiktiga med att göra
medicinska bedömningar och i stället överlåta sådana bedömningar till läkare.
Felbedömningar av en omhändertagen persons hälsotillstånd kan få mycket
allvarliga konsekvenser. (Se t.ex. JO 2012/13 s. 158, dnr 5244-2011, JO:s beslut
den 28 november 2016, dnr 3710-2015, den 11 april 2017, dnr 799-2016, och
den 22 september 2017, dnr 2468-2016.)

Behandling av den som förvaras i polisarrest
Bestämmelser om behandlingen av den som är omhändertagen och förvaras i en
polisarrest finns främst i häkteslagen. Som en allmän utgångspunkt anges där att
varje intagen ska bemötas med respekt för sitt människovärde och med
förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med ett frihetsberövande
(1 kap. 4 § häkteslagen).

Kroppsvisitation och kroppsbesiktning
Den som ska tas in i en förvaringslokal ska senast vid ankomsten
kroppsvisiteras eller kroppsbesiktigas för att söka efter otillåtna föremål, om det
inte är uppenbart obehövligt. Även den som redan är intagen får under vissa
förutsättningar kroppsvisiteras eller kroppsbesiktigas i detta syfte. (Se 4 kap. 2–
                                                                  Dnr 5864-2016      Sid 8 (14)




3 §§ häkteslagen). En intagen får enligt 4 kap. 4 § häkteslagen även i andra fall
än som anges i dessa bestämmelser kroppsvisiteras för att söka efter vapen och
andra farliga föremål, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl (en s.k.
skyddsvisitation).

En kroppsvisitation eller en kroppsbesiktning får inte utföras eller bevittnas av
någon av motsatt kön som inte är läkare eller legitimerad sjuksköterska. Detta
gäller dock inte en skyddsvisitation enligt 4 § (se 4 kap. 7 § häkteslagen).
Denna ordning gör det möjligt att hantera hastigt uppkomna situationer där det
inte finns kvinnlig personal tillgänglig och där säkerheten gör att det inte är
rimligt att avvakta med en visitation (se JO:s beslut den 13 oktober 2015, dnr
3844-2015, och den 28 februari 2017, dnr 4118-2016). En skyddsvisitation
behöver normalt inte gå längre än att man känner utanpå kläderna för att
kontrollera vad den intagne bär på sig (se prop. 2009/10:135, s. 152).

Den som kontrolleras vid en kroppsvisitation ska visas all den hänsyn som
omständigheterna medger (13 § första stycket häktesförordningen).

Rätt till kläder
En intagen ska vid behov förses med kläder och skor. Tillgången till kläder och
skor får begränsas om det är nödvändigt för att förhindra att den intagne
allvarligt skadar sig själv eller någon annan. Den intagne bör alltid ha något att
skyla sig med och får inte vistas i arresten utan kläder under längre tid än vad
som är nödvändigt för den intagnes egen säkerhet. (Se 3 kap. 3 §
Polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd om polisarrester, PMFS
2015:7, FAP 102-1, och det allmänna rådet till den bestämmelsen.)

JO har tidigare framhållit att det inte är acceptabelt att låta en person vistas i
arresten utan kläder under en längre tid och att den omhändertagne normalt bör
erbjudas ersättningskläder, en filt eller något liknande om han eller hon har
fråntagits sina kläder av säkerhetsskäl. (Se bl.a. JO:s beslut den 29 juli 2013,
dnr 6237-2012 och 6914-2012, JO 2017/18 s. 244, dnr 2817-2015, och JO:s
beslut den 9 mars 2017, dnr 6542-2015, och JO 2017/18 s. 248, dnr 4945-2016.)

Rätt till toalettbesök och tillgång till vatten
En intagen har rätt att få dricksvatten i rimlig omfattning och ska ha möjlighet
att dagligen sköta sin personliga hygien och få nödvändig utrustning för detta
ändamål (se 3 kap. 1 och 2 §§ PMFS 2015:7, FAP 102-1.) JO har uttalat att en
intagen normalt ska ges möjlighet att uträtta sina behov på en toalett. Det är
godtagbart att en intagen ibland kan behöva vänta på att få besöka toaletten, om
det är nödvändigt av säkerhetsskäl eller på grund av arrestantvakternas
arbetsbelastning. I vissa fall kan den frihetsberövade personens tillstånd vara
sådant att han eller hon inte kan tas till en toalett. (Se JO 2017/18 s. 248, dnr
4945-2016.)
                                                                   Dnr 5864-2016       Sid 9 (14)




Dokumentation
Protokoll ska föras över ingripanden som innebär att någon omhändertas. Av
protokollet ska det framgå vem som har fattat beslutet om ingripandet, grunden
för beslutet och tidpunkten när det har fattats, vem eller vilka som har deltagit i
ingripandet, vem eller vilka som ingripandet har riktat sig mot, tiden för
ingripandet samt vad som i övrigt har förekommit vid ingripandet. (Se 27 §
polislagen.) Protokoll ska också föras över ingripanden som innebär användning
av fängsel. Ett sådant protokoll ska innehålla uppgift om skälen för åtgärden.
(Se 28 § polislagen.)

För intagna i polisarrester ska det föras en journal i form av ett arrestantblad
eller omhändertagandeblad. I denna ska alla beslut som fattats samt viktiga
händelser och väsentliga uppgifter om vidtagna eller planerade åtgärder
avseende den intagne dokumenteras. Även uppgifter om omständigheter i övrigt
som är av betydelse för vistelsen i arresten ska dokumenteras. Dokumentationen
ska ske så snart som möjligt. (Se 2 kap. 2 och 3 §§ PMFS 2015:7, FAP 102-1.)

## Bedömning

Bedömning
Utgångspunkter
Min granskning har avsett vad om förekommit sedan AA omhändertagits med
stöd av lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. och förts till
polisstationen.

Läkarundersökning
AA har uppgett att omhändertagandet väckte minnen av en tidigare våldtäkt och
att hon mådde mycket dåligt psykiskt både under den tid hon var
omhändertagen och efter att hon frigetts. Hon har uppgett att hon bl.a. bankade
huvudet i väggen i arresten så att hon fick en bula och att hon försökte göra en
snara av sin sönderrivna tröja. Hon har också uppgett att hon bad att få träffa en
läkare. Av handlingarna framgår att hon var mycket utagerande i cellen och att
hon hotade att hänga sig. Polismyndigheten har uppgett att hennes beteende
bedömdes vara framkallat av en hög påverkansgrad och ett mycket affekterat
tillstånd, snarare än psykisk ohälsa. Vidare har Polismyndigheten uppgett att
hennes försök till självmord var otjänligt och att sjukvården inte brukar ta emot
påverkade personer förrän efter att de har nyktrat till, om inte hälsotillståndet är
särskilt allvarligt eller akut.

AA stod under tät tillsyn under omhändertagandet. I Polismyndighetens
säkerhetsbedömning av AA anges att hon uppvisade eller uttalade tecken på
självskadebeteende och tecken på psykisk ohälsa. Av arrestantbladet framgår att
hon under omhändertagandet flera gånger gömde sig under bordet eller sängen
eller satt precis nedanför dörren. Utredningen bekräftar också den uppgift som
AA har lämnat om att hon försökte göra en snara. Av Polismyndighetens
yttrande framgår inte att AA bankat just huvudet i väggen, men däremot att hon
bankat i väggen. Yttrandet ger inte heller något klart besked om hon bad att få
                                                                   Dnr 5864-2016       Sid 10 (14)




träffa en läkare. Några överväganden i frågan om en läkarundersökning var
nödvändig finns inte dokumenterade.

Jag har tidigare framhållit att poliser och annan personal vid Polismyndigheten
som inte har sjukvårdsutbildning bör vara försiktiga med att göra medicinska
bedömningar och i stället överlåta sådana bedömningar till läkare. Vidare har
jag uttalat att det finns goda skäl att dokumentera en suicidbedömning som görs
i det protokoll som förs över omhändertaganden av berusade personer även när
den resulterar i att någon läkarundersökning inte anses nödvändig. Om det görs
kan det i efterhand konstateras att en bedömning har gjorts och kontrolleras hur
omständigheterna i det aktuella fallet bedömts. (Se mitt beslut den 28 november
2016, dnr 3710-2015.) Med anledning av vad som kommit fram i utredningen
vill jag också framhålla att det aldrig får bli fråga om en slentrianmässig
bedömning av den intagnes hälsotillstånd bara för att han eller hon är kraftigt
berusad eller utagerande. Även psykisk ohälsa som utlösts av alkohol kan
behöva bedömas av läkare och även otjänliga självmordsförsök bör tas på
allvar. Det får inte heller förekomma att sjukvården inte kontaktas enbart utifrån
en allmän uppfattning att sjukvården inte vill ta emot en berusad person. Om det
kommer fram tecken på att den intagne har tidigare upplevelser som kan
medföra särskilda svårigheter för denne under vistelsen i arresten är det särskilt
angeläget att överväga läkarvård.

Av det som kommit fram i utredningen är det svårt att avgöra i vilken
utsträckning tjänstgörande personal förstod att AA haft tidigare upplevelser som
påverkade hennes uppträdande. Det är dock klarlagt att AA vid
säkerhetsbedömningen hade uppvisat eller uttalat tecken på självskadebeteende
och tecken på psykisk ohälsa. Mot den bakgrunden och med beaktande av AA:s
beteende efter att hon placerats i cellen anser jag att man borde ha sett till att
hon blev undersökt av en läkare när hon genom sitt handlande visade tecken på
att hon ville ta sitt liv. Polismyndigheten ska kritiseras för att det inte skedde.

Behandlingen av AA under omhändertagandet
Rätten till kläder
Jag har tidigare uttalat att de kläder som den som är intagen i en polisarrest får
ha på sig får begränsas om det behövs för bl.a. hans eller hennes säkerhet. En
individuell bedömning av vilka klädesplagg som den som är intagen får ha på
sig måste därför göras. En frihetsberövad person som uppger att han eller hon
fryser ska självklart erbjudas kläder eller en filt om det är möjligt med hänsyn
till hans eller hennes säkerhet. (Se JO 2017/18 s. 244, dnr 2817-2015.)

AA omhändertogs på en fest med togatema och hade endast ett fåtal egna kläder
med sig till arresten. Hon sattes in i arresten kl. 3.50. Utredningen ger inte något
helt entydigt besked om vilka kläder AA erbjöds vid ankomsten till arresten och
inte heller om vilka kläder som togs ifrån henne i samband med hennes försök
att skada sig. Det framstår dock som att hon inledningsvis hade på sig trosor och
en tröja. Av arrestantbladet framgår att hon fick en filt kl. 4.45, men att den togs
                                                                      Dnr 5864-2016       Sid 11 (14)




ifrån henne igen kl. 5.00 eftersom hon hade satt sin madrass för dörren. Även
madrassen togs ifrån henne vid det tillfället. Tröjan togs ifrån henne kl. 5.15
efter att hon försökt skada sig. Kl. 8.10 fick hon återigen en filt. AA har själv
uppgett att hon ville skyla sig och därför gömde sig bl.a. under bordet och att
hon frös. Eftersom AA inte hade annat än trosor på underkroppen borde hon
enligt min mening ha erbjudits t.ex. en filt att värma och skyla sig med redan
när hon sattes in i cellen och inte, som skedde, efter nästan en timme.

Att madrassen sedan togs bort av säkerhetsskäl har jag inte några synpunkter på.
Utredningen ger dock inte något svar på varför filten togs ut redan vid det
tillfället. Jag har inte heller några synpunkter på att tröjan togs ifrån AA efter att
hon försökt skada sig. Efter det kom hon dock att vistas i cellen iförd endast
trosor och utan tillgång till filt eller madrass under närmare tre timmar. Under
ungefär halva den tiden utövades dessutom tillsynen endast av manlig personal.
En sådan behandling av en intagen kan enligt min mening endast försvaras om
det finns mycket starka säkerhetsskäl. I en sådan situation bör arrestpersonalen
dock kontinuerligt vara uppmärksam på om förhållandena ändras så att den
intagne inte tvingas att vara utan kläder eller en filt längre än vad som är
nödvändigt. Det framgår inte av utredningen om några sådana överväganden
gjordes. Om en kvinna av säkerhetsskäl inte kan tillåtas vara iförd annat än
trosor är det också särskilt angeläget att i möjligaste mån låta kvinnlig personal
sköta tillsynen. Jag återkommer till den frågan nedan.

Polismyndigheten ska kritiseras för att AA inte fick en filt omedelbart när hon
sattes in i arresten och för att hon, efter att filt och tröja hade tagits ifrån henne,
under närmare tre timmar vistades i cellen med endast trosor på sig utan att det
framgår att det fanns tillräckliga skäl för det.

Tillsyn och kroppsvisitation
Det är klarlagt att tillsynen av AA under en och en halv timme sköttes av endast
manlig personal och att tillsyn av manlig personal även i övrigt förekom under
den tid då AA vistades i cellen med endast trosor på sig. Det är min uppfattning
att tillsyn av manlig personal bör undvikas eller begränsas i ett sådant fall. Med
hänsyn till att det inte fanns någon kvinnlig personal i arresten under en del av
den tid då AA var omhändertagen finner jag inte anledning att kritisera
Polismyndigheten i detta avseende. Jag vill dock framhålla att jag delar
Polismyndighetens uppfattning att situationer där kvinnlig personal saknas bör
undvikas genom god personalplanering.

Det framgår av utredningen att manlig personal kroppsvisiterade AA efter att
hon hade försökt skada sig själv. Polismyndigheten har uppgett att det var fråga
om en skyddsvisitation. Vid en sådan visitation gäller inte kravet att kvinnor
endast får visiteras av kvinnlig personal. Jag har inte anledning att ifrågasätta
uppgiften att det varit fråga om en skyddsvisitation eller att det varit nödvändigt
att genomföra den med manlig personal. Jag har därför inte anledning att
kritisera Polismyndigheten för hur kroppsvisitationen genomfördes. Jag vill
                                                                   Dnr 5864-2016      Sid 12 (14)




dock ändå framhålla att en kroppsvisitation av en kvinna, så långt det är möjligt,
av integritetshänsyn bör utföras av kvinnlig personal.

Tillgång till vatten
AA har uppgett att hon blev fråntagen en plastmugg som hon hade tagit sönder i
syfte att skada sig själv. Den uppgiften bekräftas av Polismyndighetens
utredning. AA har gjort gällande att hon inte fick dricka vatten efter att muggen
hade tagits ifrån henne. Det framgår av utredningen att den cell som AA
vistades i är utrustad med en vattenanordning från vilken det går att dricka
genom att man spolar upp vatten i händerna eller placerar munnen vid
vattenstrålen.

Som framgått ovan har en intagen rätt att få dricksvatten i rimlig omfattning.
Det är givetvis att föredra att en intagen får dricka vatten ur en mugg, och det
bör erbjudas i möjligaste mån. Mot bakgrund av att AA hade använt den mugg
hon hade fått till att försöka skada sig och att det ändå var möjligt för henne att
dricka vatten, finner jag inte anledning att rikta någon kritik mot
Polismyndigheten i det avseendet.

Rätten till toalettbesök
AA har uppgett att hon upprepade gånger bad att få använda toaletten, men att
hon hänvisades till att kissa på golvet. Först vid frigivningen fick hon besöka en
toalett. Av Polismyndighetens utredning framgår att AA på grund av platsbrist
vistades i en anhållningscell i vilken personalen hade låst toaletten för att hon
inte skulle kunna skada sig själv. Av säkerhetsskäl hänvisades hon i stället till
att uträtta sina behov på golvet utanför toalettdörren. Av utredningen framgår
att det finns en glipa under toalettdörren och att golvet innanför sluttar ned mot
ett avlopp.

Jag har tidigare uttalat att en intagen normalt ska ges möjlighet att uträtta sina
behov på en toalett. Det är godtagbart att en intagen ibland kan behöva vänta på
att få besöka toaletten, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl eller på grund av
arrestantvakternas arbetsbelastning (se JO 2017/18 s. 248, dnr 4945-2016). Av
utredningen framgår att AA var mycket upprörd under sin vistelse i cellen och
att hon gjorde ett försök att skada sig. Jag kan därför förstå att det bedömdes
vara förenat med säkerhetsrisker att låta AA använda toaletten i cellen. Att
hänvisa en intagen till att kissa i en golvbrunn eller liknande får dock inte
förekomma annat än i undantagsfall, och när det sker måste det alltid vara
motiverat av omständigheterna i det enskilda fallet. AA nekades att få använda
en toalett under närmare åtta timmar, och hon hade inte ens möjlighet att uträtta
sina behov i en golvbrunn utan hänvisades till att kissa direkt på golvet utanför
toalettdörren. Det finns inte någon dokumentation som visar att det gjordes
några överväganden i frågan, t.ex. om det hade varit möjligt att låta AA besöka
en annan toalett än den i cellen. Polismyndigheten ska kritiseras för
behandlingen av AA i detta avseende.
                                                                   Dnr 5864-2016       Sid 13 (14)




Av Polismyndighetens yttrande framgår att det i tillnyktringsceller inte är helt
ovanligt att frihetsberövade är hänvisade till att uträtta sina behov i ett hål i
golvet.

Jag har nyligen uttalat att det inte är acceptabelt och inte heller förenligt med
hur en intagen ska bemötas och behandlas att ha en rutin som innebär att
toalettbesök som huvudregel inte tillåts nattetid och att den intagne under den
tiden hänvisas till att kissa i en golvbrunn eller liknande. Jag uttalade också att
jag utgår från att Polismyndigheten ser över sina instruktioner och rutiner för de
intagnas toalettbesök nattetid. (Se JO 2017/18 s. 248, dnr 4945-2016). Med
anledning av de uppgifter som förekommer i utredningen om att den som vistas
i en tillnyktringscell normalt tycks vara hänvisad till att uträtta sina behov i ett
hål i golvet finns det skäl för Polismyndigheten att generellt se över sina
instruktioner och rutiner för toalettbesök för den som är omhändertagen på
grund av berusning.

Frigivningen
Enligt AA saknade hon vid frigivningen ordentliga kläder, pengar och nycklar
hem, eftersom bl.a. hennes väska blivit kvar på platsen för omhändertagandet.
Hon hade också enligt egen uppgift sagt att hon tänkte skära sig i handlederna
när hon kom hem. Någon helt entydig bild av hur frigivningen gick till ger inte
utredningen. Jag har därför inte grund för att rikta någon kritik mot
Polismyndigheten i det avseendet.

Jag vill dock framhålla att det ofta är lämpligt – om det är möjligt – att en
omhändertagens tillhörigheter tas om hand och inte lämnas på platsen för
omhändertagandet. Vidare vill jag framhålla vikten av att den som friges efter
ett omhändertagande ges möjlighet att ta sig hem under säkra och värdiga
former. Det innebär bl.a. att en person inte ska behöva gå hem i bara
underkläder eller långkalsonger eller kläder som är alldeles för tunna med
hänsyn till årstiden. Vidare bör en bedömning göras av den frigivnes psykiska
tillstånd och riskerna för denne att vistas på egen hand.

Dokumentationen
Som framgått ovan dokumenterades inte de beslut som fattades om vilka kläder
AA skulle få ha på sig och inte heller med tillräcklig tydlighet vilka kläder som
togs ifrån henne efter att hon försökt att skada sig själv. Inte heller
dokumenterades det att AA nekades att använda en toalett och i stället
hänvisades till att kissa på golvet under i princip hela omhändertagandet. Det
borde självfallet ha skett.

AA har uppgett att hon gjorde en snara för att hänga sig i cellen. Denna uppgift
bekräftas av Polismyndighetens utredning. Händelsen dokumenterades inte på
annat sätt än att det angavs på arrestantbladet att AA hotat att hänga sig och att
en patrull då tog av henne tröjan. Dokumentationen ger intrycket att det endast
var fråga om ett verbalt hot och inte om ett faktiskt handlande, och den är därför
ofullständig och missvisande. Som jag redan pekat på saknas också
                                                                 Dnr 5864-2016      Sid 14 (14)




dokumentation av de överväganden som gjordes i frågan om behovet av att låta
AA undersökas av läkare med anledning av hennes psykiska hälsa.

Frigivningen av AA dokumenterades inte alls, utöver tidpunkten. Det är därför
svårt att utifrån utredningen få någon klar och entydig bild av hur frigivningen
gick till. Den bristande dokumentationen har som framgått ovan lett till att jag
inte kan bedöma om frigivningen av AA gjordes på ett godtagbart sätt eller inte.
Att dokumentera omständigheterna vid en frigivning är särskilt angeläget i ett
fall som detta då AA under i princip hela omhändertagandet var i mycket
upprört tillstånd och dessutom omhändertogs utan riktiga egna kläder på sig.

Det är ett grundläggande krav ur rättssäkerhets- och kontrollsynpunkt att beslut,
åtgärder och händelser av betydelse dokumenteras i enlighet med de
bestämmelser som gäller. Polismyndigheten kan därför inte undgå kritik för
bristerna i dokumentationen.

Övrigt
Det som har kommit fram i övrigt ger inte anledning till något uttalande från
min sida.
