# Ett beslut om inhibition av ett redan verkställt beslut om omhändertagande av djur innebär inte att djuren måste återlämnas i avvaktan på överinstansens slutliga prövning

JO 2023-05-29 dnr 5865-2021

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr                     Sid
                                                                           2023-05-29              5865-2021              1 (6)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Ett beslut om inhibition av ett redan verkställt beslut om
                        omhändertagande av djur innebär inte att djuren måste återlämnas i
                        avvaktan på överinstansens slutliga prövning


                          Beslutet i korthet: En länsstyrelse beslutade att omhänderta tre hästar och
                          bestämde att beslutet fick verkställas omedelbart. Efter överklagande från djurägaren
                          bestämde förvaltningsrätten att länsstyrelsens beslut tills vidare inte skulle gälla i den
                          del som avsåg omedelbar verkställighet (inhibition). Vid tiden för förvaltningsrättens
                          beslut hade hästarna redan omhändertagits.
                          JO uttalar att ett beslut om inhibition inte per automatik också innefattar ett
                          interimistiskt förordnande om att redan verkställda åtgärder ska återgå. Enligt JO är
                          länsstyrelsens ansvar för djurhållningen av ett omhändertaget djur inte en del av
                          verkställigheten av omhändertagandebeslutet. Därmed innebär ett beslut om
                          inhibition av ett redan verkställt beslut om omhändertagande av djur inte att djuren
                          måste återlämnas i avvaktan på överinstansens slutliga prövning.
                          I det aktuella fallet hade förvaltningsrättens beslut om inhibition inte uttryckligen
                          innefattat något förordnande om att de omhändertagna hästarna skulle återlämnas.
                          JO finner därför inte grund för att kritisera länsstyrelsen för att hästarna inte lämnades
                          tillbaka.

## Anmälan

I en anmälan till JO uppgav AA att Länsstyrelsen i Gävleborgs län hade
                        verkställt ett beslut om omhändertagande av tre hästar och därefter vägrat att
                        lämna tillbaka hästarna när förvaltningsrätten meddelat inhibition. Han ansåg att
                        länsstyrelsens agerande var helt oacceptabelt.

## Utredning

JO begärde att länsstyrelsen skulle yttra sig.

                        Länsstyrelsen (landshövdingen BB) redogjorde i sitt yttrande för bl.a. följande
                        bakgrundsuppgifter. Länsstyrelsen beslutade den 17 april 2020 att förbjuda den
                        aktuella djurägaren att ha hand om och skaffa hovbärande djur. Vid en
                        uppföljande kontroll den 3 juni 2021 konstaterade länsstyrelsen att djurägaren i
                        strid med djurförbudet hade hand om tre hästar. Den 29 juni 2021 beslutade




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                          Dnr 5865-2021        Sid 2 (6)




länsstyrelsen att omhänderta dem och bestämde att beslutet fick verkställas
omedelbart. Beslutet verkställdes senare samma dag med handräckning av polis.
Djurägaren överklagade beslutet och begärde inhibition. Förvaltningsrätten
beslutade den 1 juli 2021 att länsstyrelsens beslut, i den del som avsåg omedel-
bar verkställighet, tills vidare inte skulle gälla. Länsstyrelsen överklagade
förvaltningsrättens beslut samma dag samt begärde inhibition av det. Den 6 juli
2021 utvecklade länsstyrelsen skälen för sitt överklagande. Kammarrätten
meddelade prövningstillstånd den 8 juli 2021 och avslog överklagandet den
20 juli 2021.

Länsstyrelsen framförde därefter följande:

      Enligt 48 § förvaltningslagen (2017:900) samt 28 § förvaltningsprocesslagen
      (1971:291) kan en överinstans bestämma att ett överklagat beslut tills vidare inte
      ska gälla. Regeln har inrättats för att det ska finnas en möjlighet att ibland kunna
      tillfälligt stoppa en verkställighet. Särskilt viktigt är detta om verkställigheten av
      beslutet medför skador eller negativa effekter som är svåra eller omöjliga att
      reparera i efterhand (prop. 2016/17:180, s. 274).
      Regeringsrätten har tidigare framhållit att frågan om inhibition faller om verk-
      ställighet redan skett (jmf RÅ 1991 not. 201).
      Ett beslut som omedelbart kan verkställas får verkställas även om det överklagas
      och även om inhibition yrkas. Så länge inhibition inte beslutats kan ett omedel-
      bart gällande beslut verkställas. I förevarande ärende har verkställighet skett
      innan begäran om inhibition inkommit och innan domstolen avgjort frågan om
      inhibition.
      När förvaltningsrätten sedan beslutade om att inhibera länsstyrelsens beslut om
      omedelbart omhändertagande (ett beslut som alltså redan verkställts) innebar
      detta, enligt länsstyrelsen, att fortsatt verkställighet stoppades. På grund av
      inhibitionen har länsstyrelsen avvaktat med beslut om vad som ska ske med
      djuren (och alltså valt att inte omedelbart avliva djuren trots den bedömning som
      gjordes av veterinär om en av hästarnas hälsotillstånd).
      Länsstyrelsen har alltså tolkat förvaltningsrättens beslut om inhibition som inne-
      bärande att myndigheten inte får gå vidare i ärendet och besluta om vad som ska
      hända med de omhändertagna djuren (vilket länsstyrelsen enligt 9 kap. 8 § djur-
      skyddslagen annars har att snarast besluta om).
      Länsstyrelsen har bedömt att en inhibition av ett redan verkställt beslut om
      omhändertagande inte innebär att djuren ska transporteras tillbaka till en person
      med djurförbud. En motsatt tolkning skulle leda till att djur kan komma att
      transporteras fram och tillbaka på ett sätt som inte är lämpligt. En av hästarna
      stod under smärtstillande behandling, en situation som påverkar lämpligheten i
      att transportera djuret. En person med djurförbud får dessutom, förutom att den
      inte får hålla djur eller ansvara för skötseln av djur, naturligtvis inte heller
      ansvara för genomförande av medicinering av djur.
      Länsstyrelsen överklagade förvaltningsrättens beslut och yrkade att kammar-
      rätten upphäver förvaltningsrättens beslut. För att framhålla vikten av skynd-
      samhet yrkades även inhibition av förvaltningsrättens beslut. Länsstyrelsen
      framhöll även i yttrandet till kammarrätten att myndigheten önskade att kammar-
      rätten klargjorde vad en inhibition av redan verkställt beslut innebär.
      Kammarrätten kom med sin dom i ärendet den 20 juli. I domen avslog man läns-
      styrelsens överklagan av förvaltningsrättens beslut och gav inte någon ledning i
      vad förvaltningsrättens beslut innebär. Förvaltningsrätten såväl som kammar-
      rätten refererar i sina beslut till avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen
      (HFD) från den 24 juli 2021 i mål nr 4988-20 [HFD 2021 ref. 41, JO:s anm.]
                                                                        Dnr 5865-2021       Sid 3 (6)




      och hur HFD i denna dom resonerat kring skäl för beslut om omedelbar verk-
      ställighet. Länsstyrelsen bedömde mot bakgrund av förvaltningsrättens och
      kammarrättens domskäl att det fanns en stark indikation på att båda instanserna
      vid en slutlig prövning skulle finna att länsstyrelsen saknat möjlighet att med
      stöd av 35 § förvaltningslagen förordna om omedelbar verkställighet. Vidare
      bedömde länsstyrelsen, med hänsyn till HFD:s avgörande att möjligheten att få
      prövningstillstånd av den frågan var liten. Länsstyrelsen valde därför att inte
      överklaga kammarrättens dom. Mot denna bakgrund bedömde länsstyrelsen att
      den mest lämpliga hanteringen var att snarast återtransportera de tre hästarna till
      djurhållaren, trots det rådande djurförbudet. Eftersom en av hästarna stod under
      veterinär behandling och den första veterinärundersökningen indikerat behov av
      vidare undersökningar förelade länsstyrelsen djurhållaren att genom ombud bl.a.
      tillse att hästarna veterinärundersöktes och att veterinärs ordination följs […].
      Sammanfattningsvis får länsstyrelsen konstatera att detta ärende innehållit en rad
      situationer där svåra avvägningar har behövt göras, inte minst mot bakgrund av
      de aktuella hästarnas hälsotillstånd, ett gällande djurförbud, tolkning av inne-
      börden av inhibition av ett redan verkställt beslut, samt domstolarnas tolkning av
      innebörden av Högsta förvaltningsdomstolens avgörande och dess påverkan på
      myndigheternas tillämpning av i sammanhanget berörd lagstiftning.
AA kommenterade remissvaret.

Rättsliga utgångspunkter
Länsstyrelsen kan besluta att förbjuda en fysisk person att ha hand om djur
(djurförbud). Av 9 kap. 1 § djurskyddslagen (2018:1192) framgår att djurförbud
ska meddelas i en rad uppräknade situationer, såsom när någon allvarligt har
försummat tillsynen eller vården av ett djur. Ett djurförbud får, enligt 9 kap. 2 §
djurskyddslagen, avse alla djur eller begränsas till ett eller flera djurslag. Det
kan gälla för en viss tid eller tills vidare. Om den som meddelas djurförbud äger
eller håller djur, ska länsstyrelsen enligt 9 kap. 3 § samma lag förelägga honom
eller henne att inom en viss tid göra sig av med det eller de djur som omfattas
av djurförbudet.

Länsstyrelsen har även möjlighet att besluta att omhänderta djur. Det anges i
9 kap. 5 § djurskyddslagen att ett sådant beslut ska meddelas bl.a. om ett beslut
om djurförbud inte följs. Det är länsstyrelsen som ansvarar för att omhänder-
tagandet verkställs. Vid omhändertagande av djur ska länsstyrelsen vidare,
enligt 9 kap. 8 § djurskyddslagen, snarast besluta om djuret ska säljas, överlåtas
på annat sätt eller avlivas.

I den tidigare gällande djurskyddsförordningen (1988:539) fanns en bestäm-
melse om att beslut om omhändertagande av djur skulle gälla omedelbart om
inte den beslutande myndigheten bestämde något annat. Någon motsvarande
bestämmelse finns inte i nu gällande djurskyddslag och djurskyddsförordning
(2019:66). Däremot finns det i 35 § förvaltningslagen (2017:900) en allmän
bestämmelse om när beslut får verkställas. Av den framgår att huvudregeln är
att ett beslut får verkställas först när överklagandetiden har gått ut, förutsatt att
beslutet inte överklagats. Ett beslut får dock verkställas omedelbart om ett
väsentligt allmänt eller enskilt intresse kräver det, men myndigheten ska i så fall
först noga överväga om det finns skäl att avvakta med verkställigheten.
                                                                    Dnr 5865-2021       Sid 4 (6)




Högsta förvaltningsdomstolen har i rättsfallet HFD 2021 ref. 41 uttalat samman-
fattningsvis följande om tillämpningen av 35 § förvaltningslagen i ärenden om
omhändertagande av djur. Bestämmelsen om när beslut får verkställas medger
inte omedelbar verkställighet i varje situation där djurskyddslagstiftningen inte
följs. För att ett omhändertagande ska få gälla omedelbart bör det som regel
krävas att djuret är utsatt för lidande eller att det finns en konkret risk för att
djuret kommer att fara illa om beslutet inte verkställs omedelbart. Även när
dessa förutsättningar är uppfyllda behöver den beslutande myndigheten noga
överväga om det ändå finns skäl att avstå från att besluta om omedelbar verk-
ställighet.

Den domstol som ska pröva ett överklagande får, enligt 28 § förvaltnings-
processlagen (1971:291), besluta att det överklagade beslutet, om det annars
skulle gälla omedelbart, tills vidare inte ska gälla (s.k. inhibition) och även i
övrigt besluta rörande saken.

Bedömning
Inhibition och andra interimistiska förordnanden när verkställda beslut
har överklagats
JO har vid upprepade tillfällen uttalat att det är en självklarhet att underinstanser
ska följa och lojalt tillämpa domar och beslut från sina överinstanser (se t.ex. JO
2010/11 s. 525). Det innebär att om en överinstans har upphävt ett verkställt
överklagat beslut, är beslutsmyndigheten skyldig att om möjligt se till att
verkställigheten återgår. Med andra ord ska myndigheten i möjligaste mån
återställa situationen till de förhållanden som skulle ha rått om beslutet aldrig
hade verkställts. I vissa fall är förhållandena dock sådana att verkställigheten av
ett beslut inte kan återgå. Så är exempelvis fallet om beslutet gäller avlivning av
ett omhändertaget djur. Ett annat exempel är att om ett omhändertaget djur har
sålts, kan det finnas civilrättsliga hinder mot att återlämna det till den som det
har omhändertagits från.

Ett inhibitionsbeslut, dvs. ett förordnande om att ett överklagat beslut tills
vidare inte ska gälla, har i regel inte lika långtgående konsekvenser som en
slutlig prövning av ett överklagande. Inhibitionen innefattar inte per automatik
också ett interimistiskt förordnande om att redan verkställda åtgärder ska återgå
(jfr Fitger m.fl., Lagen om domstolsärenden – en kommentar, version 3B,
publicerad 2022 i Juno, kommentaren till 26 § lagen om domstolsärenden under
rubriken Inhibition). I situationer då verkställigheten av ett beslut inte bara
utgörs av en engångsåtgärd, utan kan sägas pågå kontinuerligt, innebär ett
inhibitionsbeslut emellertid att verkställigheten ska avbrytas i avvaktan på att
målet avgörs slutligt eller något annat bestäms.

Vilka åtgärder ingår i verkställigheten av ett beslut om omhändertagande
av djur?
Att länsstyrelsen ansvarar för att ett omhändertagande av ett djur verkställs
innebär i de flesta fall i praktiken att myndigheten ser till att djuret hämtas från
                                                                     Dnr 5865-2021       Sid 5 (6)




den plats där djurhållaren har hållit det. Länsstyrelsen kommer därefter också
att ansvara för djurhållningen av det omhändertagna djuret, antingen på egen
hand eller genom en extern uppdragstagare (jfr prop. 2016/17:224 s. 22–25).

Det vore tänkbart att se länsstyrelsens ansvar för djurhållningen av ett
omhändertaget djur som en del av verkställigheten av grundbeslutet. Med ett
sådant synsätt skulle verkställigheten av beslutet pågå kontinuerligt fram till det
att ett beslut om t.ex. försäljning eller avlivning har verkställts. Det är emellertid
också möjligt att se det som att verkställigheten av omhändertagandebeslutet är
själva åtgärden att flytta det berörda djuret. Med det synsättet är länsstyrelsens
ansvar för djurhållningen inte en del av verkställigheten, utan snarare en
konsekvens av att beslutet har verkställts men att det ännu inte har verkställts
något beslut om t.ex. försäljning eller avlivning. Frågan om vilket av dessa
synsätt som är det riktiga kan ha betydelse för vilka verkningar ett beslut om
inhibition av ett omhändertagandebeslut får.

I rättsfallet R78 2:6 från Regeringsrätten (nuvarande Högsta förvaltnings-
domstolen) hade kammarrätten avslagit ett yrkande om att ett beslut om
omhändertagande av hästar, som gällde omedelbart, inte skulle verkställas i
avvaktan på målets avgörande. Hästarna omhändertogs under tiden mellan
kammarrättens beslut och Regeringsrättens prövning. Majoriteten i
Regeringsrätten uttalade att frågan om verkställighet av polisstyrelsens beslut i
samband med omhändertagandet inte kunde prövas i det aktuella målet samt att
överklagandet vid angivna förhållanden inte gav anledning till något vidare
yttrande från Regeringsrättens sida. En skiljaktig ledamot fann inte skäl att
meddela ”förbud mot vidare verkställighet av länsstyrelsens beslut” och ansåg
därför att överklagandet skulle avslås.

Vid tiden för Regeringsrättens prövning 1978 var det polismyndigheterna som
hade till uppgift att verkställa beslut om omhändertagande av djur och att
besluta om djuren skulle säljas eller avlivas. Regelverket för omhändertaganden
har sedan dess också ändrats på andra sätt. Stora delar av den grundläggande
systematiken är dock oförändrade. Enligt min uppfattning måste rättsfallet
R78 2:6 därför fortfarande anses vara relevant.

Mot denna bakgrund finner jag att länsstyrelsens ansvar för djurhållningen av
ett omhändertaget djur inte ska ses som en del av verkställigheten av omhänder-
tagandebeslutet. Därmed krävs det ett annat interimistiskt förordnande än ett
beslut om inhibition om en domstol bedömer att redan omhändertagna djur bör
återlämnas till den tidigare djurhållaren i avvaktan på den slutliga prövningen
av ett överklagande av omhändertagandebeslutet.

Bedömningen i detta fall
Förvaltningsrätten har i sitt beslut bestämt ”att det överklagade beslutet om
omhändertagande av djuren i den del som avser omedelbar verkställighet inte
ska gälla” i avvaktan på att målet prövas slutligt eller annat beslutas. Vid tiden
                                                                    Dnr 5865-2021      Sid 6 (6)




för beslutet hade länsstyrelsen redan omhändertagit hästarna men däremot inte
fattat något beslut om att överlåta eller avliva dem.

Jag konstaterar att förvaltningsrättens beslut inte uttryckligen innefattat något
förordnande om att de redan omhändertagna hästarna skulle återlämnas i
avvaktan på den slutliga prövningen. Vid sådana förhållanden finner jag inte
grund för att kritisera länsstyrelsen för att hästarna inte återlämnades till ägaren
förrän efter kammarrättens prövning av länsstyrelsens överklagande.

Ärendet avslutas.
