# Kritik mot Polismyndigheten för att en intagen inte fick behålla sin benprotes i arresten

JO 2019-02-27 dnr 5867-2017

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2019-02-27              5867-2017              1 (6)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Polismyndigheten för att en intagen inte fick behålla sin
                        benprotes i arresten


                          Beslutet i korthet: AA greps som misstänkt för misshandel och sattes in i en
                          polisarrest. Han är underbensamputerad och har en protes under vänster knä. I
                          samband med avvisiteringen beslutade Polismyndigheten att ta ifrån honom bl.a.
                          hans benprotes.
                          JO uttalar att ett beslut att ta ifrån en intagen i en polisarrest en benprotes måste
                          föregås av individuella överväganden av om åtgärden är nödvändig och vilka följder
                          det skulle kunna få om den intagne tillåts behålla sin protes. Övervägandena bör
                          också avse hur det kan bedömas påverka den enskilde att vara utan benprotes och
                          vilka eventuella anpassningar i cellen som kan behövas. Vidare måste det övervägas
                          om tillsynen behöver utökas för att tillgodose den intagnes säkerhet och eventuella
                          behov av hjälp.
                          I detta fall finns det enligt JO inte någon konkret uppgift i utredningen som tyder på att
                          det fanns en risk för att AA skulle skada sig själv. Även om det utifrån uppgifterna i
                          ärendet inte går att utesluta att det fanns en risk för att AA skulle kunna skada andra
                          med benprotesen borde den risken ha kunnat hanteras på ett mindre ingripande sätt
                          än att ta ifrån AA protesen. Sammantaget ger utredningen inte stöd för att det varit
                          nödvändigt att ta ifrån AA benprotesen med hänsyn till ordning och säkerhet. Det är
                          också en brist att Polismyndigheten inte tycks ha reflekterat över om några särskilda
                          åtgärder krävdes för att underlätta för AA under hans vistelse i cellen sedan han fått
                          lämna ifrån sig benprotesen. Polismyndigheten kan inte undgå kritik för att AA inte fick
                          behålla sin benprotes när han sattes in i cellen.
                          Polismyndigheten kritiseras också för bristande dokumentation.

## Anmälan

I en anmälan till JO förde AA fram klagomål mot Polismyndigheten,
                        polisregion Nord, bl.a. för att han inte fick behålla sin benprotes och sina
                        kryckor i arresten efter att han hade blivit gripen som misstänkt för misshandel.
                        Han uppgav i huvudsak följande. Han är underbensamputerad och har en protes
                        under vänster knä. Höger ben och knä är svårt skadade efter en händelse han
                        varit med om. I arresten tvingades han att lämna ifrån sig sin benprotes och sina
                        kryckor. Enligt personalen berodde det på att det fanns en risk för att han skulle




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 5867-2017         Sid 2 (6)




kunna ta sitt liv. Han är mentalt stabil och ringde själv till polisen och uppgav
att han hade varit i slagsmål.

Utredning
Inledning
Av handlingar från Polismyndigheten framgår att AA greps av polis tidigt på
morgonen den 16 juli 2017. Han sattes in i polisarrest i Umeå kl. 1.35 och
frigavs kl. 13.17.

I samband med avvisiteringen av AA beslutade Polismyndigheten att ta ifrån
honom bl.a. hans benprotes och kryckor. I den säkerhetsbedömning som gjordes
innan han sattes in i arresten angavs att det förekommit våld eller hot i samband
med ingripandet mot AA, att det fanns tidigare känd brottslighet och tidigare
känt brottsligt eller hotfullt beteende. Vidare angavs att han var påverkad av
alkohol. Han angavs inte visa tecken på självskadebeteende, psykisk ohälsa
eller sjukdom som kräver behandling eller medicinering. Sammantaget ledde
säkerhetsbedömningen fram till slutsatsen att den risk som fanns var av
normalgraden och att den intagne skulle ses till en gång per timme.

Polismyndighetens yttrande
JO begärde att Polismyndigheten skulle yttra sig om vilka överväganden som
gjordes när man beslutade att ta ifrån AA hans benprotes och hur dessa
dokumenterades.

Polismyndigheten (BB) yttrade sig efter att de befattningshavare som berörs av
anmälan fått tillfälle att lämna upplysningar. Myndigheten redovisade
upplysningar från bl.a. följande befattningshavare.
      CC har uppgett följande. Han var ansvarigt stationsbefäl när AA togs i förvar. En
      polispatrull kom in med AA som var gripen misstänkt för misshandel. AA var
      påverkad av alkohol. Hans benprotes var gjord av metall. I samband med
      ingripandet hade AA agerat med våld eller hot. Han har även tidigare känt
      brottsligt beteende. AA ville ha kvar sin protes, främst för att han sa att hans knä
      kunde svullna upp. CC kontaktade därför sjukvården och fick prata med en
      läkare vid Norrlands universitetssjukhus. Läkaren uppgav att det inte skulle
      innebära några problem för knät om AA inte bar benprotesen. AA informerades
      om detta. CC pratade även med en arrestvakt som var i tjänst. Arrestvakten hade
      erfarenhet sedan tidigare att en benprotes använts som tillhygge i en annan arrest.
      Han beslutade därför att AA inte fick ha benprotesen i cellen. Han ansåg att det
      fanns en risk att AA kunde använda benprotesen som ett tillhygge för att skada
      sig själv eller någon annan. I och med den bedömningen fick AA inte heller ta
      med sig kryckor in i cellen.
      CC tog i beaktande att AA kunde få svårt att röra sig i cellen. Ordning och
      säkerhet vägde dock tyngre i detta fall. AA informerades om att arrestvakten
      skulle vara behjälplig med t.ex. toalettbesök. Den informationen lämnades även
      till arrestvakten. Det gjordes ingen dokumentation angående benprotesen och
      vad AA tyckte om att den togs ifrån honom förutom noteringen på
      avvisiteringsprotokollet. [– – –]
      DD arbetade som arrestvakt den aktuella natten. Hon har uppgett att hon minns
      att hon gav tillbaka benprotesen till AA när han skulle gå till toaletten. [– – –]
                                                                       Dnr 5867-2017         Sid 3 (6)




Polismyndigheten redovisade följande bedömning när det gäller beslutet att inte
låta AA behålla sina personliga hjälpmedel i cellen.

      Enligt den lokala arbetsinstruktionen krävs uttryckligt godkännande och beslut
      från ansvarigt befäl för att personliga hjälpmedel, som t.ex. kryckor och proteser,
      ska tillåtas i cellen. Instruktionen ger närmast uttryck för att sådana hjälpmedel
      enbart ska tillåtas i undantagsfall. Vid tillämpningen av instruktionen, som
      uppenbarligen syftar till att upprätthålla ordningen och säkerheten i polisarresten,
      är det dock viktigt att häkteslagens krav på bemötande och utformande av
      verkställigheten så att negativa följder av frihetsberövandet motverkas, inte
      åsidosätts. Även om den enskilde kan uppleva det som kränkande att inte få
      tillgång till personliga hjälpmedel i cellen så anser Polismyndigheten att det är
      befogat med en sådan åtgärd om det behövs för att förhindra att den enskilde
      skulle skada sig själv eller andra.
      I nu aktuellt fall gjorde stationsbefälet bedömningen att AA:s personliga
      hjälpmedel inte skulle tillåtas i cellen på grund av risken för att AA skulle
      använda dessa som tillhygge för att skada sig själv eller andra. Vad som
      framkommit vid säkerhetsbedömningen av AA i samband med intagningen i
      arresten ger visst stöd för att det ställningstagandet var rimligt för att inte
      äventyra säkerheten i polisarresten. Utredningen i övrigt ger inte anledning att
      ifrågasätta bedömningen. Det har inte heller framkommit något i utredningen
      som antyder att åtgärden har vidtagits i något annat syfte än att förhindra att AA
      skulle skada sig själv eller andra. Polismyndigheten noterar vidare att, enligt
      uppgift från berörda befattningshavare, AA har fått använda de personliga
      hjälpmedlen vid toalettbesöken, vilket är förenligt med bestämmelserna i den
      lokala arbetsinstruktionen. Sammanfattningsvis gör Polismyndigheten
      bedömningen att utredningen inte visar annat än att åtgärden att inte tillåta
      personliga hjälpmedel i förevarande fall var befogad för att inte äventyra
      säkerheten i arresten. Åtgärden kan inte heller anses ha stått i strid med
      häkteslagens krav på bemötande och hur verkställigheten ska utformas.
      Det är dock beklagligt att beslutet att inte tillåta AA benprotes och kryckor i
      cellen inte har dokumenterats mer utförligt än med kryss på
      avvisiteringsprotokollet. Polismyndigheten anser att omständigheterna av
      betydelse för övervägandena vid en så ingripande åtgärd som att inte tillåta en
      benprotes borde ha dokumenterats på ett mer utförligt sätt. Särskilt som det
      förevarit kontakter med läkare innan beslutet togs. I den delen förtjänar
      myndigheten kritik.
Anmälarens yttrande
AA kommenterade Polismyndighetens yttrande. Han anförde bl.a. att det inte
stämmer att han var våldsam och hotfull vid gripandet, och han hänvisade till
videoinspelningar från det tillfälle då han greps och en promemoria som
Polismyndigheten skrev i samband med avrapporteringen.

Rättslig reglering
Behandlingen av den som förvaras i polisarrest
Bestämmelser om hur den som är omhändertagen och förvaras i en polisarrest
ska behandlas finns främst i häkteslagen. Som en allmän utgångspunkt anges
där att varje intagen ska bemötas med respekt för sitt människovärde och med
förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med ett frihetsberövande
(se 1 kap. 4 § häkteslagen).
                                                                   Dnr 5867-2017      Sid 4 (6)




Verkställigheten får inte innebära andra begränsningar i den intagnes frihet än
de som följer av häkteslagen eller som är nödvändiga för att ordningen eller
säkerheten ska kunna upprätthållas. En kontroll- eller tvångsåtgärd får endast
användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre
ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas. (Se 1 kap. 6 § häkteslagen.)

Personliga tillhörigheter och kroppsvisitation
En intagen får inneha personliga tillhörigheter som inte kan äventyra ordningen
eller säkerheten (2 kap. 11 § häkteslagen).

I den arbetsinstruktion som gällde för arresten i Umeå vid tidpunkten för
ingripandet mot AA anges att intagna i princip inte ska ha annat än ett lager
kläder med sig i cellen, samt sängkläder om de är anhållna, men att t.ex.
hjälpmedel som rullstolar, glasögon eller proteser ibland kan tillåtas efter beslut
av det ansvariga befälet. I arbetsinstruktionen anges också att personliga
hjälpmedel, som t.ex. rullstolar, kryckor eller olika former av skenor, inte ska
tillåtas i cellen om inte det ansvariga befälet gett sitt uttryckliga godkännande.
Den intagne ska dock få ta sig till cellen innan de avlägsnas. Vid toalettbesök
och förhör ska de återlämnas så länge personen är ute ur cellen. Personer som
inte kan ta sig till snabbtelefonen utan hjälpmedel kan behöva extra bevakning.

Dokumentation
För intagna i polisarrester ska det föras en journal i form av ett arrestantblad
eller omhändertagandeblad. Alla beslut som har fattats samt viktiga händelser
eller väsentliga uppgifter om vidtagna eller planerade åtgärder när det gäller den
intagne ska dokumenteras. Även uppgifter som i övrigt är av betydelse för
vistelsen i arresten ska dokumenteras. Dokumentationen ska ske så snart som
möjligt. (Se 5 § häktesförordningen och 2 kap. 2 och 3 §§ Polismyndighetens
föreskrifter och allmänna råd om polisarrester, PMFS 2015:7, FAP 102-1.)

Bedömning
Min granskning har enbart avsett vilka överväganden som Polismyndigheten
gjorde vid beslutet att ta ifrån AA hans benprotes och hur dessa
dokumenterades. Jag går alltså inte in på några andra frågor som rör
behandlingen av AA under den tid han vistades i arresten.

De föremål som den som är intagen i en polisarrest får ha tillgång till får
begränsas om det behövs för den intagnes säkerhet eller för att ordning och
säkerhet i övrigt ska kunna upprätthållas. Även tillgången till personliga
hjälpmedel kan behöva begränsas av säkerhetsskäl. Det förutsätter dock
noggranna individuella överväganden i det enskilda fallet.

Polismyndigheten beslutade att ta ifrån AA hans kryckor och benprotes när han
sattes in i arresten. Det finns enligt min mening normalt inte någon anledning
att ifrågasätta att kryckor inte tillåts i en cell, och jag kommer som angetts ovan
inte att ta upp den frågan till närmare bedömning. När det gäller beslutet att ta
ifrån AA hans benprotes gör jag följande överväganden.
                                                                    Dnr 5867-2017       Sid 5 (6)




En protes ersätter en skadad eller förlorad kroppsdel och har ofta en avgörande
betydelse för en persons funktionsförmåga. Att ta ifrån en person t.ex. en
benprotes innebär inte bara att personens rörelseförmåga och rörelsefrihet
försvåras och begränsas, utan utgör också ett betydande ingrepp i personens
integritet. Den som är frihetsberövad befinner sig redan genom själva
frihetsberövandet i en utsatt situation, och det är av grundläggande betydelse att
hans eller hennes person och integritet respekteras. Ett beslut att ta ifrån en
intagen en benprotes får därför inte fattas slentrianmässigt, utan måste föregås
av individuella överväganden av om åtgärden är nödvändig och vilka följder det
skulle kunna få om den intagne tillåts behålla sin protes. Övervägandena bör
också avse hur det kan bedömas påverka den enskilde att vara utan benprotes
och vilka eventuella anpassningar som måste göras i cellen. Vidare måste det
övervägas om tillsynen behöver utökas för att tillgodose den intagnes säkerhet
och eventuella behov av hjälp. Det måste också övervägas om utökad tillsyn
skulle kunna göra det möjligt att låta den intagne ändå behålla sin benprotes.

Det anges i arbetsinstruktionen för arresten i Umeå att personliga hjälpmedel
som t.ex. proteser inte ska tillåtas i cellen om inte det ansvariga befälet gett sitt
uttryckliga godkännande. Som Polismyndigheten skriver i sitt yttrande till JO
ger instruktionen närmast uttryck för att de hjälpmedel som avses enbart ska
tillåtas i undantagsfall. Instruktionen är enligt min mening alltför kategoriskt
utformad, och det framgår inte tillräckligt tydligt att det måste göras
individuella överväganden. Det finns inte heller någon närmare vägledning för
hur dessa överväganden ska göras. Därmed finns det en risk för att beslut om att
ta ifrån en intagen hans eller hennes personliga hjälpmedel görs
slentrianmässigt.

När det gäller beslutet att ta ifrån AA hans benprotes har Polismyndigheten
uppgett att stationsbefälet bedömde att det fanns en risk att AA skulle använda
protesen som tillhygge för att skada sig själv eller andra och att
säkerhetsbedömningen av AA i samband med intagningen i arresten ger visst
stöd för att denna bedömning var rimlig. Jag noterar dock att det har antecknats
i säkerhetsbedömningen att AA inte uppvisade tecken på självskadebeteende.
Jag kan vidare konstatera att utredningen inte ger stöd för anteckningen i
säkerhetsbedömningen att det förekom våld eller hot i samband med
ingripandet. Däremot framgår det av utredningen att AA greps för att han
misstänktes för misshandel bl.a. med hjälp av ett tillhygge. Framför allt detta är
en omständighet som pekar på att det fanns visst fog för bedömningen att AA i
vart fall kunde tänkas använda benprotesen för att skada andra.
Polismyndigheten har dock inte närmare redogjort för på vilket sätt AA
bedömdes kunna använda benprotesen som ett tillhygge, med tanke på hans
begränsade rörlighet.

Sammantaget konstaterar jag att det inte finns någon konkret uppgift i
utredningen som tyder på att det fanns en risk att AA skulle skada sig själv med
benprotesen. Även om jag utifrån uppgifterna i ärendet inte kan utesluta att det
                                                                   Dnr 5867-2017       Sid 6 (6)




fanns en risk att AA skulle kunna skada andra med benprotesen borde den
risken enligt min mening ha kunnat hanteras på ett mindre ingripande sätt än att
ta ifrån AA protesen. Det hade t.ex. varit möjligt för arrestpersonalen att
kontrollera om AA fortfarande bar protesen innan de gick in i cellen. Om han då
hade tagit av sig protesen hade personalen kunnat hantera situationen genom att
vara extra uppmärksam när man gick in till honom. Jag fäster mig i det
avseendet särskilt vid att AA fick tillbaka benprotesen i samband med
toalettbesök och att detta uppenbarligen har varit förenligt med ordning och
säkerhet. Min slutsats blir att utredningen inte ger stöd för att det varit
nödvändigt att ta ifrån AA benprotesen med hänsyn till ordning och säkerhet.

Jag välkomnar att Polismyndigheten tog kontakt med en läkare för att
kontrollera om det fanns en risk att AA:s knä kunde svullna upp om han inte
fick behålla protesen. Det är dock en brist att Polismyndigheten inte tycks ha
reflekterat över om några särskilda åtgärder krävdes för att underlätta för AA
under hans vistelse i cellen sedan han fått lämna ifrån sig protesen.

Polismyndigheten kan inte undgå kritik för att AA inte fick behålla sin
benprotes när han sattes in i cellen.

Polismyndigheten ska också kritiseras för att det i princip helt saknas
dokumentation av de överväganden som gjordes i samband med beslutet att ta
ifrån AA benprotesen, liksom av den kontakt med sjukvården som det ansvariga
stationsbefälet tog. Jag har vid flera tillfällen tidigare framhållit att det är ett
grundläggande krav ur rättssäkerhets- och kontrollsynpunkt att beslut och
åtgärder dokumenteras i enlighet med de bestämmelser som gäller.

Jag utgår från att Polismyndigheten ser över sin instruktion om tillåtligheten av
hjälpmedel i arrestcellen så att det tydligare framgår att individuella
överväganden måste göras i varje enskilt fall och att dessa överväganden måste
dokumenteras.

Ärendet avslutas.
