# Kritik mot en beredningsjurist vid Solna tingsrätt med anledning av handläggningen av en fråga om försvarare

JO 2012-05-22 dnr 5876-2011

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2012-05-22              5876-2011              1 (3)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot en beredningsjurist vid Solna tingsrätt med anledning av
                        handläggningen av en fråga om försvarare


                          Beslutet i korthet: En tilltalad i ett brottmål kom till huvudförhandlingen tillsammans med
                          en privat försvarare. Tingsrättens ordförande kritiseras för att hon bett försvararen lämna
                          sin plats vid den tilltalades sida och sätta sig på åhörarplats.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot Solna tingsrätt och uppgav följande. Han
                        inställde sig till en huvudförhandling i ett brottmål som privat försvarare för den
                        tilltalade. Han uppfattade att han där avvisades som försvarare av rättens
                        ordförande på den grunden att behov av försvarare saknades. Han blev hänvisad till
                        att sitta och lyssna på åhörarplats.

## Utredning

Handlingar i Solna tingsrätts mål B 6432-10 begärdes in och granskades. Av
                        handlingarna framgick följande.

                        BB var åtalad vid Solna tingsrätt för ett ringa narkotikabrott. Den 3 november 2010
                        ringde AA till tingsrätten och anmälde sig som privat ombud för BB. Vid
                        huvudförhandlingen den 22 november 2010 var beredningsjuristen CC ordförande.
                        I tingsrättens anteckningar från huvudförhandlingen står följande: ”Det antecknas
                        att AA anmäler sig som privat försvarare för [BB]. Efter samråd med AA och [BB]
                        konstaterar ordföranden att behov av försvarare inte finns”. Dom i målet
                        meddelades den 29 november 2010. I domen finns ingen uppgift om att BB hade
                        försvarare.

                        Ärendet remitterades till tingsrätten, som anmodades att lämna uppgifter om
                        handläggningen av frågan om försvarare vid huvudförhandlingen samt redogöra för
                        de överväganden som gjorts. Tingsrätten skulle vidare redovisa sin bedömning av
                        vad som kommit fram. Tingsrätten (lagmannen DD) kom in med ett remissvar, till
                        vilket fogades ett yttrande från beredningsjuristen CC.

                        CC uppgav följande.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                         Dnr 5876-2011     Sid 2 (3)




      Inledningsvis vill jag uttrycka att jag tycker att den uppkomna situationen är
      beklaglig och att det är väldigt olyckligt att AA uppfattat det som att han blev
      avvisad som försvarare vid den aktuella förhandlingen. Jag är väl medveten om att
      det inte ska göras någon prövning om det föreligger behov av en privat försvarare.
      Jag redovisar nedan min syn på det hela och mina minnesbilder av vad som hände på
      förhandlingen.
      Målet ropades på och [BB], åklagaren och AA inställer sig. Ganska omgående, i
      samband med närvarokontrollen, uppger AA att [BB] inte vet hur en rättegång går
      till och att det var en av anledningarna till att han hade försvarare. I samtliga
      förhandlingar som jag är ordförande i är jag noga med att inledningsvis förklara för
      den tilltalade hur en förhandling går till. Så skedde även denna gång, även fast det
      fanns ett privat försvarare i rättssalen. Eftersom det i detta fall hade framkommit att
      [BB] inte visste hur rättegången skulle gå till förklarade jag förhandlingens upplägg
      och gång på ett mycket lugnt, lättförståeligt och pedagogiskt sätt. [BB] tog detta till
      sig och verkade förstå och blev som jag uppfattade det mer lugn och trygg med
      situationen i rättssalen.
      När detta moment var avslutat framkom det, jag är osäker på om det var [BB] eller
      AA som uppgav detta, att [BB] inte hade för avsikt att berätta om händelsen som
      åtalet avsåg, utan att det var AA som skulle prata för [BB]. Jag uppfattade det som
      att det var AA som istället för [BB] själv som skulle höras över åtalet. Jag förklarade
      med anledning av detta för [BB] att det som rör själva händelsen, hörandet av
      honom över åtalet, kan inte AA göra i hans ställe, utan själva händelsen måste han
      själv berätta om i förhör. Jag uppfattade det som att [BB] tog det jag sa till sig. [BB]
      sa sedan något i stil med, men med innebörden, ”Ja men då så, då behöver jag inte
      hjälp av dig” och riktade det mot AA. Anledningen till att jag valde att förklara detta
      för [BB] i inledningsskedet av förhandlingen var för att det inte vid hållandet av
      förhör med honom skulle uppstå problem och förvirring angående vem som skulle
      höras. Jag kan nu i efterhand, trots [BB]s uttalande, se att jag ändå skulle ha upplyst
      honom om hans rätt att ha försvarare och frågat honom om han ändå inte ville att
      AA skulle sitta kvar i rollen som hans försvarare.
      Jag vill förtydliga att jag inte har avvisat AA som försvarare, Jag har inte heller gjort
      någon bedömning om det fanns behov av privat försvarare. Jag har utifrån vad [BB]
      själv uppgav om hans behov av försvarare, konstaterat att han inte ansåg att han
      behövde ha försvarare.
      Vad gäller att AA under förhandlingens genomförande satt på åhörarplats kan jag
      säga följande. På AA:s fråga om han ändå, trots att han inte skulle vara försvarare
      fick sitta kvar bredvid [BB], sa jag att jag inte tyckte det var lämpligt utan att han
      fick sätta sig på åhörarplats. Detta gjorde jag för att [BB] skulle kunna berätta på ett
      självmant sätt i det kommande förhöret. Jag vill i samband med detta säga att jag, då
      AA frågade om han ändå fick sitta kvar bredvid [BB], inte frågade [BB] själv vad
      han ansåg om det och det kan jag i efterhand se att jag nog skulle ha gjort.
      Jag kan inte annat än ännu en gång beklaga hur situationen uppfattats av AA. I
      övrigt vill jag anföra att förhandlingen genomfördes utan några som helst problem.
      Hörandet av [BB] gick bra och stämningen var god.
DD tillade följande.

      Det är självfallet olyckligt att AA vid förhandlingen bibringades uppfattningen att
      han avvisades som försvarare. Jag gör dock bedömningen att CC inte hade någon
      sådan avsikt med sitt agerande utan att hon istället vidtog de åtgärder som hon ansåg
      nödvändiga för att förhandlingen skulle kunna genomföras på ett bra sätt.
      Precis som CC själv anfört i sitt yttrande hade det varit önskvärt att hon i det
      sammanhanget hade upplyst [BB] om hans rätt att biträdas av försvarare. Det hade
      även varit önskvärt att hon mera ingående hade undersökt om [BB] verkligen avsåg
      att inte längre biträdas av AA. Att så inte skedde är naturligtvis olyckligt men bör i
      någon mån ändå kunna tillskrivas CC:s relativa oerfarenhet.
                                                                   Dnr 5876-2011    Sid 3 (3)




AA bereddes tillfälle att yttra sig över tingsrättens remissvar.

Bedömning
Enligt 21 kap. 3 § rättegångsbalken har den som är åtalad för ett brott rätt att ha
hjälp av en försvarare vid huvudförhandlingen. Det kan antingen vara en försvarare
som han själv har anlitat eller en offentlig försvarare som fått sitt uppdrag av
domstolen. En privat försvarare måste uppfylla vissa krav. Domstolen kan avvisa
en privat försvarare som är olämplig. Däremot kan domstolen inte bestämma att
den åtalade överhuvudtaget inte får ha en försvarare till sin hjälp.

Enligt AA förklarade CC att det inte behövdes något försvar samt sade till honom
att lämna den åtalades bänk och sätta sig på åhörarplats. CC:s version är något
annorlunda; enligt henne uppfattade hon att BB, efter att ha fått klart för sig att han
själv skulle höras över åtalet, sade till AA att han i så fall inte behövde dennes
hjälp varefter hon på fråga från AA hänvisade honom till att sätta sig på
åhörarplats. Anteckningarna från huvudförhandlingen kan sägas ge visst stöd åt
AA:s version; där står att det är ordföranden som konstaterar att det inte finns
behov av försvarare.

Det är inte meningsfullt att nu, snart ett och ett halvt år efter händelsen, försöka
skapa ytterligare klarhet i hur det gick till. Klart är dock att AA anmälde sig som
privat ombud för BB drygt två veckor före huvudförhandlingen, att BB infann sig
till huvudförhandlingen med AA som privat försvarare, att CC efter vissa
diskussioner hänvisade AA att sätta sig på åhörarplats och att AA fick
uppfattningen att han avvisades som försvarare för att det inte behövdes någon
försvarare.

När BB infann sig till huvudförhandlingen tillsammans med AA kan det alltså inte
ha rått någon tvekan om att BB ville att AA skulle vara hans försvarare. Av
anteckningarna från huvudförhandlingen framgår inte att han ändrat uppfattning.
Inte heller enligt CC:s version framgår att BB uttryckligen sagt att han inte längre
önskade att ha AA som sin försvarare. Det var därför fel av CC att be AA lämna
sin plats vid BB:s sida och sätta sig på åhörarplats. För detta förtjänar hon kritik.
