# Kritik mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Jönköping, för dröjsmål med att fatta beslut i åtalsfrågor m.m.

JO 2007-09-21 dnr 5878-2006

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2007-09-21         5878-2006              1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i
                        Jönköping, för dröjsmål med att fatta beslut i åtalsfrågor m.m.

## Anmälan

AA och BB framförde i anmälningar till JO klagomål mot Jönköpings tingsrätt
                        med anledning av domen i ett brottmål. De var även missnöjda med hur åklagare
                        vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Jönköping, och Polismyndigheten i
                        Jönköpings län bedrivit en förundersökning.

                        Till anmälningarna hade bifogats bl.a. tingsrättens dom i mål B 2057-05 samt för-
                        undersökningsprotokoll och tilläggsprotokoll i åklagarkammarens ärende 205A-
                        2214-04.

## Utredning

Åklagarkammarens akt i ärende dnr 205A-2214-04 (senare 205A-92-05) lånades in
                        och diariebladen i nämnda ärende infordrades. Vidare infordrades från tingsrätten
                        dagboksblad och vissa handlingar i mål B 2057-05 (tidigare dåvarande Värnamo
                        tingsrätts mål B 638-04) m.m.

                        Av handlingarna framgick bl.a. följande.

                        Ett av förundersökningsprotokollen i ärendet omfattade ett antal anmälningar om
                        bl.a. grov misshandel den 4 juni 2004 (K13975-04 m.fl.). Flera av de misstänkta
                        och målsägandena var under 18 år. Tre personer var frihetsberövade i ärendet
                        under en tvåveckorsperiod i månadsskiftet juni/juli 2004. En av dessa personer var
                        då 16-årige CC, som delgavs misstanke i ärendet vid ett förhör den 28 juni 2004.

                        Förundersökningsprotokollet färdigställdes den 15 september 2004. Därefter
                        upprättades ett tilläggsprotokoll, som kom in till åklagarkammaren den 14 oktober
                        2004. Den 18 november 2004 beslutade åklagaren att åtal inte skulle väckas eller
                        att förundersökningen skulle läggas ned beträffande ett antal av de misstänkta i
                        ärendet. Åklagaren beslutade den 23 september 2005 att väcka åtal mot de åter-
                        stående tre misstänkta i ärendet. Enligt en stämningsansökan upprättad samma dag
                        åtalades bl.a. CC för misshandel i två fall (bl.a. avseende K13986-04) och DD för
                        misshandel i två fall (bl.a. avseende K13975-04). Tre dagar senare beslutade
                        åklagaren att inte väcka åtal i återstående delar. Han beslutade då även att åtal inte


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                          Dnr 5878-2006     Sid 2 (6)



skulle väckas mot CC för grov misshandel avseende K13986-04 eller mot DD för
misshandel avseende K13975-04.

CC var i ärendet även misstänkt för bl.a. två fall av misshandel den 18 december
2003. Förundersökningsprotokoll avseende dessa misstankar kom in till åklagar-
kammaren den 1 juli 2004 (K35220-03, K35228-03). Den 26 september 2005
beslutade åklagaren att åtal inte skulle väckas i denna del.

Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över

         anledningen till att det, särskilt med beaktande av fristerna i 4 § lagen
          (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och 2 a §
          förundersökningskungörelsen (1947:948), dröjde till september 2005 innan
          åklagaren fattade beslut i åtalsfrågorna avseende tre misstänkta.

         anledningen till att åklagaren den 26 september 2005 beslutade att inte
          väcka åtal mot CC när det gällde K13986-04 eller mot DD när det gällde
          K13975-04 trots att han enligt en stämningsansökan den 23 september
          2005 hade väckt åtal avseende dessa brott.

Åklagarmyndigheten (genom vice överåklagaren EE) kom in med ett remissvar till
vilket fogades upplysningar från chefsåklagarna FF och GG.

GG upplyste följande.
        Jag övertog ärendet när de tre personerna satt häktade och en av de första åtgärderna
        från min sida var att frige samtliga tre eftersom de inte längre kunde förstöra något
        utredningsmässigt. Ärendet i sig visade sig vara tämligen komplicerat med för låg
        utredningsnivå hos polisen, varför jag var tvungen att få mer erfaren utredare i
        ärendet. Det medförde också många muntliga direktiv till utredarna. Det var svårt att
        bestämma rätt gärningsman till rätt brott och i ett sådant läge kan rättssäkerheten inte
        åsidosättas till förmån för skyndsamhetskravet (4 § LuL sista meningen i 2005 års
        lydelse). Jag är väl medveten om att utredningstiden och tiden från tilläggsprotokoll
        och åtal är för lång men också att JO känner till den ansträngda arbetssituationen
        som råder inom polis- och åklagarväsendet. Vid denna tidpunkt var jag mestadels
        ensam åklagare mot Värnamo tingsrätt med fyra kommuner och som tidigare (före
        omorganisationen) hade tre åklagare.
        Diarieföringen är inte riktig i ärendet.
        Beträffande K 13986-04 åtalades och dömdes HH för grov misshandel och CC för
        misshandel. I diariet som det är antecknat att åtal inte skall väckas är bokföringsfel
        eller felklickning.
        Beträffande K 13975-04 åtalades och dömdes DD för misshandel och även här är det
        ett bokföringsfel eller felklickning.
FF uppgav följande.
        Det kan konstateras att det förflutit ca elva månader från det att tilläggsprotokoll
        inkommit till åklagarkammaren och till dag för åklagarens beslut att väcka åtal, även
        om det sistnämnda beslutet i vissa delar kom att diarieföringsmässigt bli felaktigt.
        Under den tidsperiod som är ifråga, nämligen från oktober 2004 och till september
        2005, var personalsituationen på kammaren bra, tidvis till och med mycket bra. Den
        beskrivning som GG lämnat angående hans egen arbetssituation anser jag således
        inte vara helt överensstämmande med då rådande förhållanden.
                                                                          Dnr 5878-2006      Sid 3 (6)



      GG har i sin egenskap av förundersökningsledare att leda polisen i utredningsarbetet
      genom att lämna direktiv, vilka skall vara skriftliga eller i vart
      fall genom tjänsteanteckning vara dokumenterade. I föreliggande fall synes inga
      skriftliga direktiv lämnats eller muntliga direktiv dokumenterats. Detta kan
      naturligtvis menligt påverka förundersökningens kvalitet och därigenom påverka
      den tid åklagaren behöver för att fatta ett beslut i åtalsfrågan. I vart fall skall, då
      förundersökningen slutredovisats, åklagaren inte behöva ta under övervägande
      vilken misstänkt som kan misstänkas för vilket brott. Detta skall ha klargjorts långt
      tidigare under förundersökningen.
      GG har till mig som kammarchef inte framfört önskemål om avlastning för att kunna
      inom föreskriven frist fatta beslut i åtalsfrågan. Jag har inte heller funnit, såsom jag
      ovan påpekat, att han haft en så pass ansträngd arbetssituation att särskilda åtgärder
      på grund därav behövt vidtagas.
      Varje månad får samtliga åklagare del av UB03 listan för sin respektive rotel. På
      denna framgår bl.a. antal ärenden i beslutsbalans. Härjämte brukar jag regelmässigt
      skriftligen anmärka, då skäl härför bedömts finnas, att åtgärder måste vidtagas för att
      minska balansen. Vidare dras dagboksbladen fram för de äldsta ärendena så att jag
      kan gå igenom vilka åtgärder som vidtagits och när, allt i syfte att tillse att varje
      åklagare har en rimlig beslutsbalans och att inget ärende ligger för ”fäfot”.
      När det gäller nu aktuellt ärende har jag vid i vart fall ett par tillfällen under
      tiden oktober 2004 - augusti 2005 diskuterat detta med GG och vid dessa
      diskussioner har annat inte framförts än att ärendet skulle komma att behandlas med
      förtur och beslut i åtalsfrågan meddelas snarast.
      Med facit i hand kan jag tyvärr konstatera att jag skulle behövt ha vidtagit ytterligare
      åtgärder för att framtvinga ett tidigare beslut. Men jag kan också konstatera att jag
      inte erhöll några signaler på att GG behövde avlastning för att klara av hand-
      läggningen av detta och/eller andra ärenden. Lärdomen blir ändock att ännu bättre
      rutiner behöver arbetas fram för att kammarledningen skall få tidiga signaler om att
      handläggningen inte fungerar på sätt som är föreskrivet. Här kommer Cåbra att vara
      ett hjälpmedel.
EE anförde bl.a. följande.

## Rättslig reglering

Enligt 23 kap 4 § rättegångsbalken skall förundersökningen bedrivas så skyndsamt
      som omständigheterna medger. Av 1 a § förundersökningskungörelsen (1947:948)
      framgår att undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet.
      Enligt 4 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
      skall en förundersökning mot den som inte har fyllt 18 år och som gäller brott på
      vilket fängelse kan följa bedrivas med särskild skyndsamhet. Förundersökningen
      skall avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas så snart det kan ske och senast inom sex
      veckor från dagen för delgivning av brottsmisstanke enligt 23 kap. 18 § första
      stycket rättegångsbalken. Tidsfristen får överskridas endast om det är nödvändigt
      med hänsyn till
        1.      att den misstänkte skall delta i medling enligt lagen (2002:445) om medling
                med anledning av brott, eller
        2.      utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter.
      Enligt 2 a § förundersökningskungörelsen (1947:948) skall förundersökningen där
      målsäganden vid tiden för anmälan inte fyllt 18 år bedrivas särskilt skyndsamt, om
      brottet riktas mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid och det för brottet är före-
      skrivet fängelse i mer än sex månader. Förundersökningen skall vara avslutad och
      beslut fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske och inom tre månader efter den tid-
      punkt då det finns någon som är skäligen misstänkt för brottet. Tidsfristen får
      överskridas endast om det är motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet
      eller andra särskilda omständigheter.
                                                                         Dnr 5878-2006     Sid 4 (6)

## Bedömning

Som ovan angivits får den i 2 a § angivna tidsfristen överskridas endast om det
      är motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda
      omständigheter. Viss vägledning av vilka situationer som lagstiftaren haft i åtanke
      som skulle ge skäl att överskrida tidsfristen står att finna i förarbetena till den
      motsvarande undantagsregel som finns i 4 § lagen (1964:167) med särskilda
      bestämmelser om unga lagöverträdare. Skrivningen är nämligen densamma som i
      2 a §. I regeringens proposition 1994/95:12, Handläggning av ungdomsmål, sägs
      (sid. 96-97) beträffande nämnda tidsfrist att densamma endast får överskridas om det
      är absolut nödvändigt t.ex. om det är fråga om en mycket omfattande brottsutredning
      såsom vid ligabrottslighet med många misstänkta och ett stort antal brott som är
      svårutredda. Vidare sägs att tidsfristen kan få överskridas om man under förunder-
      sökningens gång upptäcker nya brott som den unge misstänks för eller att den unge
      under det att förundersökningen pågår begår nya brott. Som ytterligare exempel
      anförs att det är nödvändigt att genomföra tekniska undersökningar som tar lång tid.
      Det förhållandet att det för tillfället råder brist på utredningspersonal eller att andra
      uppgifter anses böra ges företräde innebär inte att fristen får överskridas.
      Den handläggande åklagaren har som huvudsakligt skäl till att tidsfristerna inte följts
      förebragt att utredningen var tämligen komplicerad och att arbetsläget var ansträngt.
      Även om utredningen varit relativt omfattande har det inte förelegat en sådan
      situation som gjort att det förelegat sådana särskilda omständigheter att de särskilda
      fristerna kunde överskridas. Vad sedan gäller arbetsläget på kammaren får Åklaga-
      rmyndigheten hänvisa till chefsåklagarens yttrande. Åklagarmyndigheten instämmer
      i chefsåklagarens bedömning av på vilket sätt som den handläggande åklagaren bort
      leda förundersökningen i det nu aktuella ärendet. Åklagarmyndigheten ställer sig
      även bakom den kritik som chefsåklagaren i sitt yttrande riktar mot den hand-
      läggande åklagaren för dennes brist i att aktivt leda förundersökningen och att
      underlåta att dokumentera de direktiv som den handläggande åklagaren uppgivit sig
      ha meddelat. När det gäller diarieföringsfelen beträffande CC resp. DD har den
      handläggande åklagaren lämnat en förklaring bestående i bokföringsfel eller fel-
      klickning. Enligt Åklagarmyndigheten har den handläggande åklagaren även i den
      delen inte skött arbetsuppgiften på det sätt som kan förväntas. Sammanfattningsvis
      kan enligt Åklagarmyndighetens mening den handläggande åklagaren inte undgå
      kritik för sin handläggning av det nu aktuella ärendet.
AA och BB yttrade sig över remissvaret. I samband härmed framförde BB även
klagomål mot bl.a. socialtjänsten.

Bedömning
BB:s klagomål mot socialtjänsten är föremål för ställningstagande av
justitieombudsmannen Kerstin André och handläggs i JO:s ärende dnr 2632-2007.

JO:s granskning är av rättslig art och avser främst en kontroll av att myndigheterna
har följt de regler som gäller för förfarandet. JO kan inte ändra eller upphäva dom-
stolars domar eller beslut. Granskningen är inte heller avsedd att föregripa eller
ersätta den prövning som kan eller har kunnat ske i ordinarie ordning. JO brukar
således inte ta ställning till om ett avgörande är riktigt i sak. Detta innebär att JO
som regel inte utreder klagomål som gäller värdering av bevisning eller andra
bedömningar i domar. AA:s och BB:s klagomål mot Jönköpings tingsrätt
föranleder mot denna bakgrund inte någon ytterligare åtgärd från min sida.

En förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
Finns det inte längre skäl att fullfölja den skall den läggas ned (23 kap. 4 § andra
stycket rättegångsbalken [RB]).
                                                                    Dnr 5878-2006   Sid 5 (6)



Enligt 4 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser för unga lagöverträdare (i
den här tillämpliga lydelsen enligt SFS 1998:608) skall en förundersökning mot
den som inte har fyllt 18 år och som gäller brott för vilket det är föreskrivet
fängelse i mer än sex månader bedrivas med särskild skyndsamhet. Förunder-
sökningen skall avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas så snart det kan ske och
senast inom sex veckor från dagen för delgivning av brottsmisstanke enligt 23 kap.
18 § första stycket RB. Tidsfristen får överskridas endast om det är nödvändigt
med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter.

Av 2 a § förundersökningskungörelsen (1947:948, FUK) framgår att en för-
undersökning där målsäganden vid tiden för anmälan inte fyllt 18 år skall bedrivas
särskilt skyndsamt, om brottet riktats mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid
och det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Förundersökningen
skall vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske och inom tre
månader efter den tidpunkt då det finns någon som är skäligen misstänkt för
brottet. Tidsfristen får överskridas endast om det är motiverat med hänsyn till
utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter.

I ärendet förekommer två förundersökningsprotokoll – som kom in till åklagar-
kammaren den 1 juli 2004 – i vilka CC, född 1987, anges som misstänkt för bl.a.
två fall av misshandel. I september 2005 fattade GG beslut i åtalsfrågorna i denna
del. Därutöver förekommer också i ärendet en relativt omfattande utredning med
ett flertal anmälningar, misstänkta och målsäganden. Flera av de inblandade var
underåriga. Ett tilläggsprotokoll kom in till åklagarkammaren i oktober 2004 och i
september 2005 tog GG ställning i åtalsfrågorna beträffande tre kvarvarande
misstänkta i ärendet, däribland den vid brotten 16-årige CC.

Sedan tilläggsprotokollet kom in till åklagarkammaren till dess att beslut i åtals-
frågorna fattades har det således dröjt drygt 11 månader. En så lång tidsåtgång för
att ta ställning i åtalsfrågan, i ett ärende där en tidsfrist om sex veckor från miss-
tankedelgivning gäller för ett sådant beslut, har föranlett mig att överväga om
åklagaren åsidosatt vad som gällt för dennes uppgift och därigenom gjort sig
skyldig till straffbart tjänstefel. Vid min prövning i ärendet har jag emellertid inte
funnit så vara fallet.

GG har som skäl för den utdragna handläggningstiden i huvudsak hänvisat till att
ärendet var tämligen komplicerat och att det var svårt att bestämma ”rätt
gärningsman till rätt brott” samt till arbetssituationen vid kammaren.

Jag konstaterar inledningsvis att det är förvånande att GG, i samband med att han i
november 2004 beslutade i åtalsfrågan beträffande flera av de misstänkta, inte
också tog ställning beträffande de övriga tre, varav en var under 18 år. När det
sedan gäller arbetssituationen vid kammaren har FF å sin sida uppgett att
personalsituationen under den aktuella perioden var bra eller tidvis till och med
mycket bra och FF har vidare förklarat att han anser att den beskrivning som GG
lämnat om sin arbetssituation inte är helt överensstämmande med då rådande
förhållanden. Oavsett hur det förhållit sig med GG:s arbetssituation är det enligt
min mening, även med beaktande av att ärendet kan sägas ha varit av viss
                                                                    Dnr 5878-2006    Sid 6 (6)



omfattning, helt oacceptabelt att beslut i åtalsfrågor i ett ärende av det nu aktuella
slaget – där de särskilda skyndsamhetskraven och fristerna i 4 § LUL och 2 a §
FUK är tillämpliga – dröjer så länge som här har varit fallet. Jag anser att det finns
anledning att se allvarligt på GG:s bristande handläggning i detta avseende.

FF har som chef för kammaren haft det övergripande ansvaret för verksamheten
vid kammaren och till uppgift att planera, leda och fördela arbetet vid kammaren.
Han har själv uppgett att han diskuterade ärendet med GG vid ett par tillfällen,
även så sent som i augusti 2005. Han har vidare uppgett att han numera insett att
han borde ha vidtagit ytterligare åtgärder. Jag delar uppfattningen att FF borde ha
övervägt andra åtgärder för att möjliggöra att beslut i åtalsfrågan fattades.

Enligt i ärendet upprättade handlingar beslutade GG i september 2005 att inte
väcka åtal för vissa brott med motiveringen att det inte förelåg tillräckliga skäl för
detta, eftersom man med hänsyn till bevisningen på objektiva grunder inte kunde
förvänta sig en fällande dom. Beslutet avsåg bl.a. brott avseende vilka han före
nedläggningsbeslutet hade väckt åtal. GG har som förklaring till det inträffade
hänvisat till att diarieföringen i ärendet inte var riktig och att det var fråga om ett
”bokföringsfel eller felklickning”.

I ärendet finns utskrifter av beslut som undertecknats av GG enligt vilka åtal inte
väcks beträffande de aktuella brotten. Det förefaller således inte enbart vara fråga
om ett diarieförings- eller bokföringsfel.

Ett beslut av en åklagare måste naturligtvis föregås av nödvändiga kontrollåtgärder.
I det aktuella fallet har GG brustit i sin kontrollskyldighet och jag konstaterar att
hans åtgärder i denna del inte har präglats av den noggrannhet som krävs.

Sammanfattningsvis finner jag att GG förtjänar allvarlig kritik för sin bristande
handläggning av ärendet.

–––

Vad AA och BB i övrigt har anfört i ärendet föranleder inte någon ytterligare
åtgärd eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
