# Kritik mot Växjö tingsrätt för handläggningen av ett ärende om upphörande av godmanskap

JO 2011-09-29 dnr 588-2011

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                     Sid
                                                                         2011-09-29             588-2011               1 (5)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot Växjö tingsrätt för handläggningen av ett ärende om
                        upphörande av godmanskap


                          Beslutet i korthet: Enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken kan tingsrätten anordna
                          godmanskap för den som behöver det. I allmänhet krävs samtycke av den som ska ha
                          god man. En person hade fått en god man efter egen ansökan och ansökte nu hos
                          tingsrätten om att godmanskapet skulle upphöra. Det innebar att det inte längre fanns
                          samtycke till godmanskapet. Tingsrätten hade att handlägga ärendet med den
                          utgångspunkten. Tingsrätten skulle därför antingen upphäva godmanskapet eftersom
                          samtycke numera saknades eller konstatera att det var fråga om ett undantagsfall där det
                          inte gick att inhämta samtycke. Det tog emellertid mer än åtta månader för tingsrätten att
                          vidta den första faktiska handläggningsåtgärden och tretton månader innan ärendet var
                          avgjort. Jag uttalar allvarlig kritik mot en domare vid tingsrätten för den bristfälliga
                          handläggningen och för att handläggningstiden har varit helt oacceptabel.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan, som kom in till JO den 30 december 2010, klagomål
                        mot Växjö tingsrätt och Överförmyndaren i Ljungby kommun m.fl. Han uppgav
                        bl.a. att hans syster BB i januari 2010 skrivit ett brev till överförmyndaren om att
                        hon ville bli befriad från sitt godmansförordnande men att tingsrätten ännu inte
                        meddelat något beslut i saken.

## Utredning

AA:s klagomål mot Överförmyndaren i Ljungby kommun har varit föremål för
                        ställningstagande av stf justitieombudsmannen Jan Pennlöv i JO:s ärende dnr 7423-
                        2010.

                        När det gäller klagomålen mot tingsrätten granskades vissa handlingar i
                        överförmyndarens akt beträffande BB och dagboksbladet i tingsrättens ärende
                        Ä 447-10, varvid följande kom fram.

                        År 1989 anordnades godmanskap för BB för hjälp med att bevaka hennes rätt,
                        förvalta hennes egendom och sörja för hennes person. Genom en skrivelse som
                        kom in till Växjö tingsrätt den 5 februari 2010 överlämnade Överförmyndaren i
                        Ljungby kommun en skrivelse från BB enligt vilken BB ville ”säga upp” sitt
                        godmansförordnande. Överförmyndaren yttrade sig i samband med överlämnandet



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                          Dnr 588-2011     Sid 2 (5)




och uppgav att den gode mannen ansåg att det inte förefaller finnas förutsättningar
för upphävande av godmanskapet. Överförmyndaren ansåg mot den bakgrunden att
godmanskapet skulle kvarstå. I skrivelsen föreslog överförmyndaren att det under
en försöksperiod skulle undersökas om BB klarade av att sköta sin ekonomi.
Överförmyndaren uppgav vidare att om förutsättningar för upphävande därvid
bedömdes föreligga, skulle överförmyndaren ansöka om godmanskapets
upphävande.

Rådmannen CC vid tingsrätten kontaktade den 13 april 2010 överförmyndaren per
telefon. Av en tjänsteanteckning upprättad i anslutning till telefonsamtalet framgår
att BB fått en ny god man och att CC kommit överens med överförmyndaren om
att de ”skulle höras vid om cirka två månader för att se hur det utvecklats för BB
och hur detta ärende kan hanteras då”. Vidare antecknades att det ”kan vänta något
med att förelägga BB att precisera sitt yrkande”.

Enligt en anteckning på dagboksbladet ägde en ny kontakt rum med
överförmyndaren den 30 september 2010, varvid kom fram att BB:s samarbete med
den nya gode mannen i huvudsak fungerade bra. Sedan tingsrätten den 15 oktober
förelagt BB att precisera sitt yrkande, gav hon den 27 oktober in ett yttrande i
vilket hon uppgav att hon inte vill ha någon god man och att hon ville att
godmanskapet skulle upphöra snarast. Skriftväxling pågick fram till början av
februari 2011.

Ärendet remitterades till tingsrätten som anmodades att komma in med
upplysningar om och yttra sig över handläggningen av det aktuella ärendet.

Tingsrätten (dåvarande lagmannen DD) kom in med ett yttrande till vilket fogades
upplysningar från ansvarige rådmannen CC och en kopia av tingsrättens beslut den
3 mars 2011 om att godmanskapet för BB skulle upphöra m.m.

CC upplyste följande.

      Den 5 februari 2010 inkom en skrivelse undertecknad av BB överlämnad hit av
      Överförmyndaren i Ljungby. Hennes skrivelse var vagt formulerad och behandlade
      olika saker.
      Så fort jag fick tillfälle att närmare granska ärendet insåg jag att det krävde
      ytterligare utredning och preciseringar. Detta med hänsyn till det officialansvar som
      åvilar domstol i sådana här ärenden. Jag kontaktade därvid överförmyndaren. Jag
      hänvisar till anteckningar i dagboksbladet över vad som skett.
      Överförmyndaren upplyste att BB just hade fått en ny god man och att hon inte
      syntes må så psykiskt bra och att hon behövde hjälp.
      Eftersom BB just hade fått en ny god man beslöt jag att avvakta en tid för att se hur
      det skulle fungera innan jag förelade henne att precisera sitt yrkande, för att se vilket
      som skulle vara den bästa hjälpen för henne.
      Vid förnyad kontakt med överförmyndaren i Ljungby fick jag veta att BB:s
      samarbete med den nya gode mannen i huvudsak fungerade bra. Därefter förelade
      jag henne att precisera sitt yrkande.
      BB yrkade att godmanskapet skulle upphöra.
                                                                         Dnr 588-2011    Sid 3 (5)




      Jag beslöt i anledning härav att undersöka grunden för godmansförordnandet för BB.
      Min tanke med det var att se om utredningen då, med läkarintyg eller på annat sätt,
      visade att hennes tillstånd innebar hinder för att inhämta hennes mening. I så fall
      skulle det ha blivit aktuellt att ta in ett läkarintyg nu. Jag förelade överförmyndaren
      att ge in beslutet om godmanskap.
      Överförmyndaren har upplyst att beslutet var från dåvarande Ljungby tingsrätt 1989,
      men att själva beslutet inte återfunnits i deras akt. Viss tid har åtgått även i Växjö
      tingsrätt för att eftersöka beslutet men utan framgång. Av akthandlingarna från
      Ljungby tingsrätt framgår att BB själv hade ansökt om att god man skulle förordnas
      för henne och att något läkarintyg inte hade företetts.
      Därefter tog jag in yttrande från goda mannen i frågan om upphörande av
      godmanskapet. Goda mannen ifrågasatte BB:s önskan att godmanskapet skulle
      upphöra. Det yttrandet har skickats till överförmyndaren och BB för kännedom.
      Ärendet är nu avgjort.
      BB har under ärendets handläggning kontaktat tingsrätten och begärt att ärendet
      skall avgöras, vilket framgår av dagboksbladet.

      Min bedömning
      Det är naturligtvis viktigt och önskvärt att alla mål och ärenden avgörs så fort som
      möjligt.
      Vid handläggning av målen på min enhet prioriterar jag dem normalt i ordningen
      brottmål, tvistemål och ärenden. Framkommer det i något mål eller ärende
      omständigheter som tyder på att det skulle vara särskilt brådskande tar jag det
      givetvis med förtur.
      Det aktuella ärendet gäller upphörande av godmanskap. Det är givetvis av stor vikt
      att den enskilda får så snabbt besked som möjligt. Jag bedömde dock inte att
      upphörande av godmanskap normalt är lika brådskande som anordnande av
      godmanskap där det ofta kan vara av vikt att den enskilda får snabb hjälp att hantera
      bland annat sin ekonomi.
      Jag har inte heller av lagtexten kunnat finna att dessa ärenden normalt skall avgöras
      särskilt skyndsamt. I Walin och Vängbys Kommentar till föräldrabalken 11 kap 17 §
      s 11:48 anges visserligen att det ofta är av vikt att ett ärende om anordnande eller
      upphörande av godmanskap för sjuk person eller förvaltarskap avgörs snabbt. Där
      har dock inte angetts något skäl till varför frågor om upphörande av godmanskap
      skulle vara särskilt brådskande.
      I det nu aktuella ärendet är fråga alltså om upphörande av godmanskap. Enligt min
      bedömning har det inte framkommit något som talar för att ärendet skulle behöva
      avgöras mer skyndsamt än andra. Jag har därför inte funnit skäl att frångå min
      normala prioritetsordning.
      Med hänsyn till ärendets art och de utredningsåtgärder som jag ansåg behövde
      företas och med hänsyn till det övriga arbetet på min enhet anser jag inte att ärendet
      tagit alltför lång tid.
DD anförde följande.

      Ärenden om god man fördelas lika i tingsrätten mellan målenhet 1 och underenhet
      2:2 i målenhet 2. För den senare underenheten ansvarar CC. Under 2010 lottades in
      128 ärenden om god man på hans underenhet. Vid årets utgång var 15 av dessa inte
      avgjorda. Av de oavgjorda ärendena hade fyra kommit in under första halvåret 2010
      och det nu aktuella ärendet var det äldsta.
      Ärenden om god man är av förturskaraktär. Det understryks av att hälften av de
      oavgjorda ärendena kommit in under sista kvartalet 2010. Vissa ärenden kan kräva
      mer eftertanke och utredning än andra och därmed inte drivas framåt i samma takt
      som de flesta andra ärenden. Jag bedömer att det nu aktuella var ett sådant ärende.
                                                                     Dnr 588-2011    Sid 4 (5)




      Det gick två månader innan CC tog en första kontakt med överförmyndaren. Han har
      i anteckning på dagboksbladet den 13 april 2010 angivit skälet härtill. Efter denna
      kontakt med överförmyndaren gick det mer än fem månader innan överförmyndaren
      vände sig till CC. Även detta uppehåll i handläggningen har han motiverat i
      anteckningen den 13 april. Från och med oktober 2010 till dess ärendet avgjordes
      den 3 mars 2011 har förelägganden riktats mot sökanden, överförmyndaren och
      gode mannen. Frågan är om kritik kan riktas mot CC för att han inte drivit
      handläggningen kraftfullt redan när ärendet kom in till tingsrätten. Han har i sitt
      yttrande och genom anteckningar i dagboksbladet motiverat de överväganden som
      han gjort. Även om uppehållet i handläggningen under fem månader – med
      beaktande av mellankommande semesterperiod – framstår som onödigt långt, har jag
      i detta ärende förståelse för de överväganden som CC gjorde och som ledde till att
      handläggningen inledningsvis inte drevs framåt med den kraft som normalt krävs.
      Det i sin tur ledde till en förhållandevis lång handläggningstid innan ärendet
      avgjordes. Med hänsyn till vad de bifogade handlingarna utvisar om
      omständigheterna i ärendet anser jag ändå att ärendet avgjordes inom rimlighetens
      gränser.
AA bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Därefter infordrades ett nytt dagboksblad samt vissa ytterligare handlingar i
tingsrättens ärende.

Bedömning
Enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken ska rätten – om någon på grund av sjukdom,
psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp
med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person – om det
behövs besluta att anordna godmanskap för honom eller henne. Ett sådant beslut
får inte meddelas utan samtycke av den för vilken godmanskap ska anordnas, om
inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.

Av 11 kap. 19 § framgår att godmanskapet ska upphöra om en god man inte längre
behövs. Beslut om att godmanskap enligt 4 § ska upphöra fattas av rätten.

Om en god man har förordnats med huvudmannens samtycke enligt 11 kap. 4 §
och huvudmannen begär att godmanskapet ska upphöra, brister således en av
förutsättningarna för förordnandet, nämligen huvudmannens samtycke. I
förarbetena till bestämmelsen sägs också att rätten i den situationen bör entlediga
den gode mannen under förutsättning att huvudmannens tillstånd inte är sådant att
kravet på samtycke enligt 4 § kan efterges. I vissa fall kan det därvid finnas skäl att
ersätta godmanskapet med ett förvaltarförordnande, som inte kräver samtycke från
huvudmannen (prop. 1987/88:124 s. 179).

Svea hovrätt har i ett mål prövat frågan om ett godmanskap skulle kvarstå sedan en
person hade begärt att detta skulle upphöra (RH 1990:67). Hovrätten konstaterade
att det inte hade påståtts att personens tillstånd skulle vara sådant att kravet på
samtycke kunde efterges. Vid sådant förhållande saknades laga grund för att låta
godmanskapet bestå trots att personen i fråga begärt att det skulle upphöra.
Hovrätten angav vidare att det inte heller hade gjorts gällande att det skulle
föreligga behov av förvaltare.
                                                                     Dnr 588-2011    Sid 5 (5)




Enligt min mening framstår det som uppenbart att BB i den skrift som den 5
februari 2010 lämnades över av överförmyndaren till tingsrätten begärde att
godmanskapet skulle upphöra. En sådan begäran kan inte uppfattas på annat sätt än
att BB inte längre samtyckte till att ha god man. Om hennes tillstånd var sådant att
kravet på samtycke inte kunde efterges, fanns det därmed inte längre någon laglig
grund för godmanskapet. Tingsrätten borde därför när ärendet kom in ha vidtagit
åtgärder för att kunna ta ställning till om godmanskapet skulle upphöra. Jag noterar
att överförmyndaren, såvitt framkommit, inte hade påstått att BB:s tillstånd var
sådant att kravet på samtycke skulle efterges eller att det fanns behov av förvaltare.

I stället dröjde det drygt åtta månader innan tingsrätten vidtog någon faktisk
handläggningsåtgärd, vilken var att förelägga BB att precisera sitt yrkande. Från
det att ärendet inleddes vid tingsrätten till dess att tingsrätten avgjorde det dröjde
det tretton månader. Genom beslutet upphävde tingsrätten godmanskapet för BB.

Det framstår enligt min mening som tydligt att det för den enskilde, som inte längre
samtycker till godmanskapet, finns ett starkt intresse av att så snart som möjligt få
ett besked från domstolen i saken. I kommentaren till 11 kap. 16 § föräldrabalken
anges att det ofta är av vikt att ett ärende om anordnande eller upphörande av
godmanskap för sjuk person eller förvaltarskap avgörs snabbt (Walin m.fl., En
kommentar på Internet). En handläggningstid på tretton månader i ett ärende som
det här aktuella framstår inte minst mot denna bakgrund som helt oacceptabel. Jag
är förvånad över att CC i sitt yttrande till JO skriver att han inte anser att ärendet
tagit för lång tid.

Sammantaget konstaterar jag att handläggningen av ärendet har varit bristfällig och
att handläggningstiden har varit helt oacceptabel. För detta förtjänar CC allvarlig
kritik.

Vad som i övrigt framkommit ger inte anledning till någon åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
