# Socialnämnds handläggning av ärenden angående vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Socialnämnden i Haninge kommun

JO 2007-06-27 dnr 5886-2006

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                  Sid
                                                                      2007-06-27       5886-2006           1 (9)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Socialnämnds handläggning av ärenden angående vård enligt lagen
                        (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).
                        Socialnämnden i Haninge kommun

## Bakgrund

AA, som är född 1990, vårdades sedan år 1997 med stöd av 1 och 2 §§ LVU.
                        Socialnämndens vice ordförande BB beslutade den 31 oktober 2006 att omedelbart
                        omhänderta AA med stöd av 6 § LVU på grund av AA:s eget beteende, dvs. sådana
                        förhållanden som avses i 3 § LVU. BB beslutade även att placera AA på
                        Högantorps ungdomshem, som är ett sådant särskilt ungdomshem som avses i 12 §
                        LVU. AA fördes till hemmet och i samband med inskrivningen beslutades där
                        enligt 15 b § LVU att hon skulle vårdas vid en s.k. låsbar enhet.

                        Den 20 november 2006 uppmärksammade socialförvaltningen att beslutet om
                        omedelbart omhändertagande inte hade underställts länsrätten enligt 7 § första
                        stycket LVU. Socialnämndens ordförande CC fattade då ett nytt beslut om att
                        omedelbart omhänderta AA enligt 6 § LVU och om att placera henne på
                        Högantorps ungdomshem. Det beslutet underställdes Länsrätten i Stockholms län
                        som fastställde beslutet den 24 november 2006.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 18 december 2006, klagade jur.kand. DD som
                        ombud för AA på socialnämnden. Hennes anmälan gällde att AA hade varit olaga
                        frihetsberövad under nästan två veckor.

## Utredning

Inledande utredningsåtgärder
                        Inledningsvis inhämtades kopior av akterna rörande AA från socialförvaltningen
                        samt från Statens institutionsstyrelse (SiS) och Högantorps ungdomshem. Från
                        Länsrätten i Stockholms län inhämtades en kopia av akten i det mål angående
                        beredande av vård enligt LVU för AA, i vilket beslutet den 20 november 2006 att
                        omedelbart omhänderta AA hade prövats.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                          www.jo.se
                                                                      Dnr 5886-2006    Sid 2 (9)




Inspektion av Socialnämnden i Haninge kommun
När DD:s anmälan kom in till JO fanns hos JO ett pågående tillsynsärende som
rörde hur Socialnämnden i Haninge kommun hade handlagt ett ärende beträffande
EE som var omedelbart omhändertagen enligt 6 § LVU på grund av sådana
förhållanden som avses i 3 § LVU och placerad på ett särskilt ungdomshem (JO:s
dnr 1216-2006). Frågan i det ärendet gällde att nämnden hos länsrätten inte hade
ansökt om vård enligt LVU inom den tidsfrist som anges i 8 § LVU, vilket hade
fått till följd att omhändertagandet hade upphört. EE hade därmed under nästan två
veckor varit intagen på det särskilda ungdomshemmet utan att det fanns någon laga
grund för hennes vistelse där. JO fann skäl att inleda en förundersökning på grund
av misstanke om tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken. Efter att förhör hade
hållits med vissa befattningshavare beslutade JO att lägga ned förundersökningen
varefter ärendet remitterades till socialnämnden för utredning och yttrande.
Nämndens yttrande kom in till JO den 24 november 2006, dvs. drygt tre veckor
innan den nu aktuella anmälan från DD kom in till JO.

Mot bakgrund av vad som hade kommit fram i det redan pågående tillsynsärendet
föranledde DD:s anmälan frågetecken mer generellt när det gällde nämndens
handläggning av ärenden när någon är omedelbart omhändertagen enligt 6 § LVU.
JO genomförde därför en inspektion av Socialnämnden i Haninge kommun (JO:s
dnr 183-2007). Inspektionen avsåg socialnämndens tillämpning av 7 och 8 §§
LVU, dvs. nämndens rutiner för underställning av beslut om omedelbart
omhändertagande enligt 6 § LVU och ingivande av ansökan om vård när den unge
är omhändertagen enligt 6 § LVU.

Inspektionen omfattade akterna i samtliga ärenden vid socialnämnden där ett beslut
om omedelbart omhändertagande hade fattats under åren 2005 och 2006. Akterna i
tillsynsärendena hos JO (dnr 1216-2006 och 5886-2006) undantogs dock från
granskningen. Iakttagelserna vid inspektionen gav vid handen att nämnden inte,
under den period som avsågs, hade överskridit de tidsfrister som föreskrivs i 7 och
8 §§ LVU i fler fall än de som redan hade aktualiserats hos JO.

Remiss till socialnämnden
DD:s anmälan remitterades till socialnämnden för utredning och yttrande.
Socialnämnden lämnade som sitt yttrande en tjänsteskrivelse, som var
undertecknad av sektionschefen FF. I skrivelsen anfördes i huvudsak följande.
      Förvaltningen ser mycket allvarligt på det inträffade och med anledning av detta har
      individ- och familjeomsorgens chef tillsammans med familjesektionens chef och
      PA-konsult haft allvarliga samtal som protokollförts, enskilt med berörd
      socialsekreterare och hennes enhetschef. I organisationen finns tydliga rutiner och
      mallar framtagna för att bevaka tidsfrister i LVU-ärenden. I organisationen finns
      även en jurist som på halvtid stödjer handläggarna i juridiska frågor.
      Socialsekreteraren, GG, hade färdigställt alla handlingar inför omhändertagandet
      och upplevde därmed att allt var klart. Enhetschefen HH kontrollerade tillsammans
      med handläggaren och medhandläggaren att alla handlingar var riktigt upprättade.
      Man gjorde en noggrann planering för när ansökan skulle behandlas av nämnden så
                                                                       Dnr 5886-2006    Sid 3 (9)




      att man inte skulle missa att skicka in ansökan inom fyra veckor. Alla medverkande i
      denna process upplevde att den var noggrant kontrollerad och säkerställd.
      Socialsekreteraren har ingen förklaring till varför hon inte skickade in beslutet till
      länsrätten för underställning. Hon hade mycket att göra, reste iväg på ett
      familjehemsbesök och eftersom en kollega i arbetsgruppen skrev färdigt utredningen
      med ansökan om LVU tappade hon helt bort detta.
      Det framkommer inte på något sätt att det fanns något uppsåt eller medvetet beslut
      bakom att inte underställa beslutet. Hög arbetsbelastning och bristande vana vid
      handläggning av omedelbara omhändertaganden inom enheten är den bakgrund mot
      vilken detta inte kan förklaras med annat än den mänskliga faktorn.
      Familjehemsenheten får oftast ärenden när den rättsliga processen är färdig men det
      händer av och till att man gör omedelbara omhändertaganden och ansökningar om
      LVU. Därför har enhetschefen under hösten lagt extra stor vikt vid att gå igenom
      rutiner och tidsfrister för LVU med sin arbetsgrupp.
      Vid ett arbetsmöte kring ärendet 20061120 upptäcktes felet. Högantorps
      ungdomshem informerades omedelbart och AA fick veta att hon var fri att lämna
      institutionen. Hon valde att stanna till nästa dag om inte nytt LVU inkommit.
      Samma dag gjordes en ny ansökan med stöd av 6 § LVU. Detta var möjligt då nya
      uppgifter tillkommit som grund för omhändertagandet. Före detta ringde
      enhetschefen till länsrätten och nämndens ordförande för rådfrågning om hur vården
      kunde säkerställas trots misstaget. Vid arbetsmötet ovan beslöts att ärendet skulle
      hanteras med samma tidsfrister som om den första ansökan hade sänts in. Emellertid
      skapade detta senare problem då ombuden inte medgavs tillräckligt rådrum.
      Utredningen slutfördes så snabbt som möjligt för att inte AA:s vistelse på
      Högantorps ungdomshem skulle förlängas av detta skäl.
      Avslutningsvis går bara att hålla med om och djupt beklaga att ett allvarligt fel i
      handläggningen har gjorts. Förvaltningens inställning är att inga handläggningsfel
      skall förekomma i hanteringen av tvångslagstiftningen. Den kommunjurist som
      arbetar åt socialförvaltningen kommer numera in ännu tidigare i rättsprocessen som
      ytterligare ett led i att säkerställa en korrekt handläggning.
JO gav DD möjlighet att kommentera nämndens remissvar.

Remiss till samtliga länsstyrelser för upplysningar
Under 2006 och våren 2007 uppkom i flera ärenden hos JO frågor som rörde att
omedelbara omhändertaganden hade upphört därför att socialnämnder antingen inte
hade underställt beslut om omhändertagande eller inte ansökt om vård i rätt tid.
Inom ramen för det förevarande ärendet anmodade JO samtliga länsstyrelser i
landet att inkomma med upplysningar om huruvida de i sin tillsyn över
socialtjänsten i respektive läns kommuner hade uppmärksammat sådana brister.
Begäran om upplysningar begränsades till att avse tiden från den 1 januari 2006
t.o.m. dagen för remissen, den 23 mars 2007.

Samtliga länsstyrelser inkom med svar. Länsstyrelserna i Dalarnas, Värmlands,
Örebro, Uppsala, Södermanlands, Kalmar och Skåne län redovisade gjorda
iakttagelser i huvudsak enligt följande (åberopade bilagor är här utelämnade).

      Länsstyrelsen i Dalarnas län
      Länsstyrelsen i Dalarna uppfattar inte att det är ett generellt problem att
      socialnämnderna brister i sin bevakning av de i 7 och 8 §§ LVU föreskrivna
      tidsfristerna. I vår tillsyn har vi inte uppmärksammat denna brist. Däremot har vi vid
      något enstaka tillfälle, från januari 2006 fram till dags dato, i vår genomgång av
      LVU-domar uppmärksammat att någon nämnd har brustit i detta avseende.
                                                                   Dnr 5886-2006     Sid 4 (9)




Länsstyrelsen i Värmlands län
Det har vid telefonrådgivning framkommit enstaka fall, där socialnämnd har brustit i
bevakning av tidsfrist i ärende jml 7 § LVU. Länsstyrelsen Värmland har i sin tillsyn
i övrigt inte uppmärksammat brister på detta tema i länets kommuner.

Länsstyrelsen i Örebro län
Länsstyrelsen i Örebro län har noterat förekomst av ärenden där sociala nämnder
inte har iakttagit bestämmelserna om tidsfrister enligt 6 § LVU. Inom den tidsram
som Justitieombudsmannen har angivit, finns två sådana ärenden som varit föremål
för tillsyn av Länsstyrelsen i Örebro län under
2007. Avsikten har varit att lämna dessa till JO för kännedom. Tillsynsbesluten,
båda från april 2007, bifogas.

Länsstyrelsen i Uppsala län
Uppsala län har i tillsynsarbetet inte uppmärksammat någon tendens till att
kommunernas socialtjänst skulle brista i sin bevakning av tidsfristerna vid ansökan
om LVU. Inte heller Länsrätten i Uppsala län har på fråga från länsstyrelsen
uppgivit att man sett sådana brister.
Länsstyrelsen har vid genomgång av samtliga LVU-ärenden under 2006 fram till
mars 2007 funnit två ärenden där kommunen inte ansökt om vård i tid. Länsrätten
har upphävt det omedelbara omhändertagandet i det ena ärendet och avskrivit målet
från vidare handläggning i det andra ärendet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län
I den insamling av statistik avseende LVU-domar i Södermanlands län som
länsstyrelsen genomför finns ett mål där tidsgränsen inte har uppmärksammats under
tidsperioden januari 2006–mars 2007.
Målet avser en situation där beslut om omedelbart omhändertagande fattades den
30/1, verkställdes den 31/1 och underställdes den 1/2. Kommunen inkommer den
2/3, dvs. två dagar för sent, med ansökan om vård till länsrätten. Då beslut om
omedelbart omhändertagande hade förfallit fattar ordföranden den 7/3 nytt beslut om
omedelbart omhändertagande, något som länsrätten i sitt beslut menar är i sin
ordning.
Domen som avses är fattad vid Länsrätten i Södermanlands län 070309 i målnr 349-
07.
Länsstyrelsen i Södermanlands län har inte funnit några ytterligare exempel där
tidsgränsen inte har uppmärksammats.

Länsstyrelsen i Kalmar län
Angående tidsfristen i 7 § LVU har länsstyrelsen i ett ärende under senare år fått
kännedom om att denna inte har hållits. Beslutet om omedelbart omhändertagande
var fattat 2005-04-20 (ärende 701-5691-05, länsstyrelsens beslutsdatum 2006-01-
24).
Beträffande tidsfristen i 8 § LVU har länsstyrelsen i vart fall under senare år inte fått
kännedom om att den inte har hållits.

Länsstyrelsen i Skåne län
Länsstyrelsen i Skåne har inte inom ramen för tillsyn över socialtjänsten i länet eller
under rådgivning till såväl chefer och handläggare som till enskilda i länet
uppmärksammat att detta skulle vara ett problem.
Under tiden januari 2006 till dags dato har länsstyrelsen fått kännedom om ett sådant
fall. Detta genom en ”för kännedom”-kontakt från IOF-chefen för socialtjänsten
                                                                        Dnr 5886-2006   Sid 5 (9)




      SDF Fosie i Malmö stad under februari månad i år. De hade själva uppmärksammat
      att ansvarig handläggare i ett ärende rörande 8 § LVU underlåtit att ansöka om vård
      och där den enskilde var placerad på ett särskilt ungdomshem. Misstaget upptäcktes
      någon månad efter tidsfristen löpt ut. Händelsen föranledde SDF Fosie att inleda en
      egengranskning dels i form av ett personalansvarsärende, dels i form av en
      granskning av myndighetens rutiner för att identifiera och korrigera systembrister.
      Enligt senaste uppgiften från SDF Fosie finns rutiner och felet berodde på den
      mänskliga faktorn. Personalansvarsärendet är pågående.
      Övriga länsstyrelser hade inte några iakttagelser att redovisa.
I ett beslut den 27 juni 2007 anförde JO André följande.

Bedömning
Rättslig reglering
Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdomar skall göras i samförstånd med
den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i
socialtjänstlagen (2001:453). Barn och ungdomar kan under vissa förutsättningar
beredas vård utan samtycke med stöd av lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga, LVU. Sådan vård kan beslutas på grund av brister i
ett barns hemmiljö (2 § LVU) eller den unges eget beteende (3 § LVU).

Beslut om vård med stöd av LVU meddelas av länsrätten efter ansökan av
socialnämnden (4 § LVU).

Socialnämnden får med stöd av 6 § LVU besluta att den som är under 20 år
omedelbart skall omhändertas, om det är sannolikt att den unge behöver beredas
vård med stöd av LVU och rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn
till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen
allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras. Om socialnämndens beslut
om omhändertagande inte kan avvaktas, får nämndens ordförande eller någon
annan ledamot som nämnden har förordnat besluta om omhändertagande. Beslutet
skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde (6 § LVU).

Det har från rättssäkerhetssynpunkt ansetts erforderligt att ett beslut av
socialnämnden om omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU även prövas av
domstol. Ett beslut om omhändertagande skall underställas länsrätten inom en
vecka från den dag då beslutet fattades. Om beslutet inte har underställts länsrätten
inom föreskriven tid, upphör omhändertagandet (7 § första och tredje stycket
LVU).

Själva beslutet om omhändertagande kan i allmänhet ges in till länsrätten samma
dag som beslutet fattas eller påföljande dag. Som motivering till den i lagen
angivna tidsfristen anfördes i förarbetena till lagstiftningen bl.a. att det kan vara
nödvändigt att vid beslutet foga även annan utredning som finns tillgänglig hos
nämnden. Vid helger kan det vara svårt att få tag på sådan utredning. Också den
försening av postbefordran som mellankommande helgdagar kan innebära måste
beaktas (prop. 1979/80:1 s. 591).
                                                                   Dnr 5886-2006   Sid 6 (9)




Vård enligt LVU skall anses påbörjad när den unge på grund av ett beslut om
omedelbart omhändertagande eller om vård har placerats utanför sitt eget hem
(10 § LVU). Socialnämnden bestämmer hur vården av den unge skall ordnas och
var han eller hon skall vistas under vårdtiden (11 § LVU).

För vård av unga som på någon grund som anges i 3 § LVU behöver stå under
särskilt noggrann tillsyn skall det finnas särskilda ungdomshem (12 § LVU).
Statens institutionsstyrelse, SiS, är central förvaltningsmyndighet för de särskilda
ungdomshemmen. Om den unge vårdas vid ett sådant hem på någon grund som
avses i 3 § LVU får han eller hon hindras att lämna hemmet och i övrigt
underkastas den begränsning av rörelsefriheten som är nödvändig för att vården
skall kunna genomföras (15 § LVU).

I mål och ärenden angående bl.a. omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU
skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser samt för dennes
vårdnadshavare, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Offentligt
biträde förordnas av den domstol som handlägger målet. I ärenden hos socialnämnd
eller hos social distriktsnämnd förordnas offentligt biträde av länsrätten (39 § första
och tredje stycket LVU).

Socialnämndens underlåtenhet att underställa beslutet om omedelbart
omhändertagande av AA
Socialnämndens vice ordförande BB beslutade den 31 oktober 2006 att omedelbart
omhänderta AA enligt 6 § LVU samt att hon skulle placeras på Högantorps
ungdomshem som är ett särskilt ungdomshem. AA vårdades sedan tidigare enligt
LVU i ett familjehem på grund av brister i hemmiljön (2 § LVU). Det anges inte
uttryckligen i omhändertagandebeslutet men framgår av sammanhanget att grunden
för det nya beslutet var att det nu bedömdes sannolikt att AA behövde vård enligt
LVU även på grund av sitt eget beteende (3 § LVU). I samband med inskrivningen
på Högantorp, vilken skedde samma dag, beslutades där med stöd av 15 b § LVU
att hon skulle vårdas på en s.k. låsbar enhet.

Sista dag för underställning av omhändertagandebeslutet var den 7 november 2006.
Eftersom någon underställning inte skedde upphörde omhändertagandet den 8
november 2006. Först den 20 november 2006 uppmärksammades vid förvaltningen
att beslutet av den 31 oktober 2006 inte hade underställts länsrätten. Nämndens
ordförande beslutade då om ett nytt omedelbart omhändertagande av AA med
placering på Högantorps ungdomshem. Det kan i sammanhanget anmärkas att en
konsekvens av att det första omhändertagandebeslutet inte underställdes länsrätten
var att ett offentligt biträde kom att förordnas för AA först den 21 november 2006.

Under tiden fr.o.m. den 8 november 2006 till den 20 november 2006 var AA
således intagen vid Högantorps ungdomshem trots att det inte förelåg någon rättslig
grund för det. AA har därmed varit utsatt för ett olaga frihetsberövande. Av
journalanteckningarna från Högantorp framgår att hemmet fattade flera beslut om
tvångsåtgärder, bl.a. avskiljning (15 c § LVU), beträffande AA under den tiden.
                                                                    Dnr 5886-2006    Sid 7 (9)




Det är ostridigt att ett allvarligt fel har begåtts från nämndens sida. Felet är av
sådan art att det kan ifrågasättas om någon befattningshavare har gjort sig skyldig
till tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken. Enligt denna bestämmelse kan den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller
underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften dömas för tjänstefel. Om
gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband
med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som
ringa, skall inte dömas till ansvar.

Det är den som fattar ett beslut om ett omedelbart omhändertagande enligt 6 §
LVU som har ansvar för att beslutet underställs länsrätten. Det finns dock inte
något hinder mot att beslutsfattaren överlåter till en tjänsteman vid nämndens
förvaltning att ombesörja att beslutet rent faktiskt underställs länsrätten. Såvitt har
kommit fram vid utredningen har socialnämnden organiserat arbetet på det sättet
att det är handläggaren som skall se till att ett omhändertagandebeslut underställs.
Det har inte funnits skäl för BB, som fattade beslutet, att tro att denna rutin inte
skulle fungera i förevarande fall. Jag lastar därför inte honom för det inträffade.

Utredningen visar i stället att det var handläggaren, socialsekreteraren GG, som
hade ansvaret för att sända handlingarna till länsrätten. Som förklaring till att hon
inte gjorde det har nämnden i sitt yttrande hänvisat till ren glömska och hög
arbetsbelastning. GG arbetar vid socialförvaltningens familjehemsenhet. Under
utredningen av detta ärende samt av utredningen i ärende dnr 1216-2006 och vid
inspektionen av socialnämnden (dnr 183-2007) har det, i fråga om hur arbetet vid
socialförvaltningen är organiserat, framkommit att arbetsuppgifterna vid
familjehemsenheten i huvudsak gäller löpande handläggning av ärenden rörande
barn och ungdomar som är placerade i familjehem. Arbetsuppgifterna gäller
således inte i första hand handläggning av frågor som rör omedelbara
omhändertaganden och ansökningar om vård enligt LVU, och det är ovanligt att
familjehemsenheten handlägger ärenden av sådant slag. Att GG torde ha haft
begränsad erfarenhet av sådan handläggning har sannolikt bidragit till det
inträffade.

Jag har stannat vid den bedömningen att hennes oaktsamhet inte är av den graden
att det finns skäl för mig att utkräva straffrättsligt ansvar av henne. Jag har därför
inte funnit skäl att inleda någon förundersökning. Jag vill dock understryka att det
som har inträffat är mycket allvarligt.

Nämnden är väl medveten om detta. Åtgärder har vidtagits i syfte att säkerställa att
handläggningen fortsättningsvis sker på ett riktigt och rättssäkert sätt. Jag anser
mig därför kunna lämna saken.

Nytt beslut om omedelbart omhändertagande
När ett omedelbart omhändertagande har upphört i enlighet med bestämmelsen i 7
§ tredje stycket LVU, dvs. på grund av att socialnämnden inte har underställt
länsrätten beslutet inom tidsfristen, har socialnämnden i och för sig möjlighet att
                                                                  Dnr 5886-2006   Sid 8 (9)




fatta ett nytt beslut om omhändertagande. Detta förutsätter emellertid att det har
kommit fram nya omständigheter som kan läggas till grund för bedömningen. Det
räcker således inte med att de tidigare vårdmotiverande förhållandena alltjämt står
kvar. I så fall hade den stipulerade tidsfristen i 7 § första stycket LVU saknat
betydelse.

När det uppmärksammades att omhändertagandet av AA hade upphört fattade
nämndens ordförande den 20 november 2006 ett nytt beslut om att omedelbart
omhänderta AA med stöd av 6 § LVU. Nämnden har anfört att det hade tillkommit
nya omständigheter som motiverade det beslutet. Dessa omständigheter anges
närmare i den utredning som låg till grund för beslutet. Jag finner inte skäl att
anlägga några synpunkter på nämndens handläggning i denna del.

Handläggningen av ärendet vid Högantorps ungdomshem
Av 3 kap. 10 § socialtjänstförordningen (2001:937) framgår att det är SiS som
beslutar om inskrivning i ett sådant hem för särskild tillsyn som avses i 12 § LVU.
Om det för den som ansökan om inskrivning avser finns ett beslut om
omhändertagande eller om vård enligt LVU skall en kopia av eller annan
underrättelse om det verkställbara beslutet fogas till ansökan (3 kap. 13 §
socialtjänstförordningen). Innan ett beslut om inskrivning vid ett särskilt
ungdomshem fattas måste institutionschefen ”förvissa sig om att SiS platsanvisning
samt giltiga beslut om omhändertagande eller vård och nämndens beslut om
placering enligt 11 § LVU föreligger” (se SiS råd och riktlinjer 2002:1, LVU,
avsnitt 4).

I detta fall sände förvaltningen den 31 oktober 2006 per telefax till Högantorps
ungdomshem kopior av bl.a. vice ordförandens beslut om omedelbart
omhändertagande av AA med placering på Högantorp. Den institutionsansvarige
vid hemmet beslutade därefter om inskrivning där. Såvitt har framkommit fanns
under tiden fram till den 20 november 2006 inte anledning för Högantorp att
misstänka att omhändertagandet hade upphört. Jag riktar därför inte någon kritik
mot Högantorp för handläggningen där.

Avslutande synpunkter
Jag har under en förhållandevis begränsad tid behandlat flera ärenden som har rört
att beslut om omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU har förfallit därför att
beslutet inte har underställts länsrätten inom den tidsfrist som anges i 7 § LVU eller
därför att ansökan om vård inte har gjorts inom den tid som anges i 8 § LVU. I
samtliga ärenden har det framkommit att det har varit nämndens avsikt att
omhändertagandet skulle bestå. I några fall, inte minst det som nu är aktuellt, synes
konsekvensen av ett upphörande av omhändertagandet kunnat ha bli mycket
allvarlig.

De remissvar som jag har fått från länsstyrelserna ger vid handen att försummelser
att iaktta tidsfristerna inte är ett vanligt förekommande problem, men de fall som
nu har uppmärksammats är likväl alltför många för att kunna avfärdas som enstaka,
                                                                    Dnr 5886-2006    Sid 9 (9)




om än allvarliga, misstag i handläggningen. Med beaktande av att bestämmelserna
i LVU ger myndigheterna rätt att under vissa omständigheter tvångsomhänderta
och till och med frihetsberöva barn och unga samt ingripa med andra
tvångsåtgärder, ställs det särskilt höga krav på en rättssäker och korrekt
handläggning.

Det går inte att utifrån de fall som har kommit till min kännedom peka på någon
särskild faktor som har lett till att beslut inte har underställts eller ansökan om vård
kommit in för sent till länsrätten. Någon gång har det varit fråga om ett rent
förbiseende genom att handläggarna tog fel på beslutsdatum (JO:s beslut den 26
april 2007, dnr 3925-2006). I ett annat fall bidrog problem med tillgången till
uppgifter i det databaserade journalföringssystemet till att en underställning inte
kunde ges in i rätt tid (beslut den 27 april 2007, dnr 1475-2006).

Vidare har fel uppkommit i samband med byte av handläggare under en
semesterperiod (beslut den 12 december 2006, dnr 5482-2005) eller när en
handläggare har blivit sjuk och en annan har fått överta ansvaret för vissa åtgärder
(beslut den 19 januari 2007, dnr 3274-2005). Att underställning inte har skett i
dessa situationer torde delvis kunna förklaras med missförstånd i samband med
överföringen av ett ärende till en ny handläggare och brister i de interna
kontrollrutinerna.

En annan förklaring till att ett beslut om omedelbart omhändertagande förfaller på
grund av försummelser i den formella handläggningen vid socialnämndens
förvaltning kan vara att handläggarna har haft alltför begränsad erfarenhet av eller
otillräcklig kunskap om reglerna i LVU för att handlägga sådana ärenden
(förevarande ärende samt JO:s beslut den 27 april 2007, dnr 1216-2006).

Den generella slutsats som kan dras är att det inte i första hand är brister i
lagstiftningen som har varit orsaken till handläggningsfelen, utan brister i
socialnämndernas egna rutiner. Vid en korrekt tillämpning av de nu gällande
bestämmelserna i LVU skulle de problem som här är aktuella inte över huvud taget
behöva uppkomma. Den enkät som har besvarats av länsstyrelserna har också gett
vid handen att systemet i huvudsak fungerar väl. Detta hindrar inte att det möjligen
ändå finns skäl att överväga behovet av mer detaljerade regler till stöd för
handläggningen. Jag översänder därför en kopia av detta beslut till
Socialdepartementet och Socialstyrelsen för kännedom.
