# Frågan om anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen bör handläggas som ärenden

JO 2020-01-14 dnr 5889-2018

BESLUT
                                                                         Datum                    Dnr                      Sid
                                                                         2020-01-14               5889-2018              1 (12)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Frågan om anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen bör
                        handläggas som ärenden


                          Beslutet i korthet: Under utredningen av klagomål om långsam handläggning kom
                          det fram att anmälningar till DO inte anses medföra att ärenden inleds hos myndig-
                          heten. Anmälare får inte heller något besked om DO väljer att inte inleda tillsyn utifrån
                          uppgifterna i en anmälan. Den centrala frågan i ärendet är om det är godtagbart att en
                          anmälare inte får något besked i de fall DO väljer att inte inleda en tillsyn utifrån upp-
                          gifterna i en anmälan. En konsekvens av detta är att anmälaren inte vet om eller när
                          DO har tagit ställning i frågan.
                          I beslutet konstaterar chefsJO att hon inte anser sig kunna kritisera DO för det sätt på
                          vilket myndigheten hanterar inkomna anmälningar från enskilda som inte leder till
                          tillsyn, eftersom det inte av någon reglering eller på något annat sätt uttryckligen
                          framgår att DO ska hantera klagomål från enskilda. Enligt chefsJO är det dock ett
                          rimligt krav att DO – i sin kommunikation med allmänheten – tydligt informerar om att
                          en anmälan inte medför att ett ärende anses inlett hos myndigheten och om vilka
                          konsekvenser detta får. Sådan information är särskilt viktig eftersom anmälningar till
                          DO tidigare ansågs medföra att ärenden inleddes och ärendena avslutades genom
                          beslut. Den omständigheten att DO har möjlighet att biträda enskilda i domstol ställer
                          särskilda krav på tydlighet i informationen. Enligt chefsJO bör enskilda få tillgång till
                          relevant information redan i samband med att de överväger att upprätta en anmälan.
                          Informationen skulle t.ex. kunna lämnas på DO:s webbplats och i de anmälnings-
                          blanketter som myndigheten tillhandahåller där. Informationen skulle också med fördel
                          kunna framgå av den blankett som skickas till en anmälare i samband med att en
                          anmälan kommer in till myndigheten.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 3 september 2018 framförde AA klagomål
                        mot Diskrimineringsombudsmannen (DO) i fråga om långsam handläggning.
                        Han anförde i huvudsak följande:

                        Till följd av en debatt om sexuella trakasserier på musikfestivaler anordnas en
                        musikfestival där män inte är välkomna (Statement Festival). När han
                        kontaktade DO i början av april 2018 fick han veta att myndigheten mottagit
                        sammanlagt fem anmälningar i fråga om den aktuella festivalen. Den första
                        anmälan hade kommit in till myndigheten den 12 september 2017. Festivalen



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                 Dnr 5889-2018      Sid 2 (12)




ägde rum i augusti/september 2018. Vid den tidpunkten hade DO fortfarande
inte fattat något beslut om festivalen. Enligt uppgift från DO uppgår myndig-
hetens genomsnittliga handläggningstid till cirka fyra månader. Eftersom DO:s
personal sannolikt sympatiserar med ideologin bakom festivalen, finns det skäl
att tro att den långsamma handläggningen syftade till att festivalen skulle kunna
genomföras ostört och att den juridiska person som anordnade festivalen skulle
hinna upphöra.

Utredning
JO begärde in handlingar från DO om de anmälningar som gällde festivalen, i
syfte att granska om det var fråga om långsam handläggning. Med anledning av
en anteckning i ett ärende om att uppgifterna hade ”behandlats i beredningen”,
tog en föredragande hos JO telefonkontakt med en handläggare vid DO. Vid
telefonsamtalet kom i huvudsak följande fram:

En anteckning om att uppgifterna har ”behandlats i beredningen” betyder att
den som har tagit emot anmälan har gått igenom uppgifterna och förmedlat
anmälan vidare i myndighetens organisation. Sedan april 2016 fattar DO inte
något formellt beslut när myndigheten väljer att inte inleda en utredning utifrån
anmälan från en enskild. Om DO väljer att inleda en utredning, t.ex. utifrån vad
som framgår av en anmälan, öppnas alltid ett nytt ärende. En anmälan till DO
innebär inte att ett ärende inleds. Anmälare får därför inte något besked om DO
inte inleder en utredning, vilket framgår av den informationsblankett som
myndigheten skickar till anmälare i samband med att en anmälan kommer in.

JO begärde in ytterligare handlingar från DO om myndighetens handläggning
av inkomna anmälningar samt den informationsblankett som myndigheten
skickar till anmälaren i samband med att en anmälan kommer in till
myndigheten.

Därefter begärde JO att DO skulle yttra sig över uppgifterna i anmälan och
särskilt besvara följande frågor:

    1. Hur diarieförs anmälningar från allmänheten? Hur handläggs
       anmälningarna och hur avslutas handläggningen av dessa?

    2. Vilka överväganden ligger bakom synsättet att anmälningar från
       allmänheten inte anhängiggör ärenden hos myndigheten?

    3. Vilket rättsligt stöd har myndigheten för sättet att hantera anmälningar
       från allmänheten?

Efter remiss anförde DO i huvudsak följande:

      DO och utgångspunkterna för DO:s verksamhet
      Av 1 § lag (2008:568) om Diskrimineringsombudsmannen följer att
      Diskrimineringsombudsmannen har de uppgifter som framgår av diskri-
      mineringslagen (2008:567). Ombudsmannen ska därutöver verka för att
                                                                  Dnr 5889-2018       Sid 3 (12)




diskriminering som har samband med kön, könsöverskridande identitet eller
uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsned-
sättning, sexuell läggning eller ålder inte förekommer på några områden av
samhällslivet. Ombudsmannen ska också i övrigt verka för lika rättigheter och
möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk till-
hörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell
läggning eller ålder.
Av 2 och 3 §§ samma lag följer att Diskrimineringsombudsmannen genom råd
och på annat sätt ska medverka till att den som utsatts för diskriminering kan ta
till vara sina rättigheter. Diskrimineringsombudsmannen ska därutöver inom sitt
verksamhetsområde
  informera, utbilda, överlägga och ha andra kontakter med myndigheter,
   företag, enskilda och organisationer,
  följa den internationella utvecklingen och ha kontakter med internationella
   organisationer,
  följa forsknings- och utvecklingsarbete,
  hos regeringen föreslå författningsändringar eller andra åtgärder som kan
   motverka diskriminering, och
  ta initiativ till andra lämpliga åtgärder.
I 4 kap. 1 § diskrimineringslagen, DL, anges att diskrimineringsombudsmannen
ska utöva tillsyn över att lagen följs. Ombudsmannen ska i första hand försöka få
dem som omfattas av lagen att frivilligt följa den. Med tillsyn avses i lagen en
självständig granskning som har till syfte att kontrollera om den verksamhet som
granskas uppfyller de krav som följer av denna lag (4 kap. 1 a § DL).
Av 6 kap. 2 § DL framgår att Diskrimineringsombudsmannen som part får föra
talan i diskrimineringsmål för enskild som medger det. När DO för en sådan
talan får myndigheten i samma rättegång föra annan talan för den enskilde om
han eller hon medger det.

De så kallade Parisprinciperna och DO:s självständiga ställning
En utgångspunkt vid utformningen av DO:s uppdrag var de av FN:s generalför-
samling antagna så kallade Parisprinciperna om nationella institutioner till skydd
för de mänskliga rättigheterna (Principles relating to the Status of National
Institutions, Resolution A/RES/48/134, 20 december 1993). I principerna
betonas betydelsen av att institutioner av detta slag ska åtnjuta en hög grad av
oberoende. Inom ramen för sitt ansvarsområde bör institutionen bland annat själv
kunna bestämma sin organisation och sitt arbetssätt, vilka frågor den tar upp,
vilka externa kontakter den tar samt vilken information den inhämtar och
publicerar. Med hänvisning till dessa principer gav regeringen i diskriminerings-
lagens förarbeten uttryck för vikten av att DO tillförsäkrades en hög grad av
oberoende och självständighet. För att säkerställa myndighetens oberoende i
förhållande till regeringen föreslogs därför att myndighetens grundläggande
ansvarsområden och uppgifter skulle regleras i lag (se prop. 2007/08:95 s. 369).
Av diskrimineringslagen och dess förarbeten framgår vidare att ombudsmannen
inom ramen för sitt i lag givna uppdrag åtnjuter en hög grad av frihet att själv-
ständigt besluta om vilka åtgärder myndigheten ska vidta. Ombudsmannen har
således enligt 6 kap. 2 § DL en möjlighet, men inte någon skyldighet, att som
part föra talan i domstol för enskild som medger det. Ombudsmannen bedömer
alltså själv i vilka fall talan ska väckas, och i lagens förarbeten konstateras att
myndigheten inte behöver föra den enskildes talan enbart på grund av att den
enskilde själv är angelägen om att väcka talan (prop. s. 432). På motsvarande sätt
anges i förarbetena beträffande skyldigheten för arbetsgivare och utbildnings-
anordnare att i vissa situationer lämna uppgifter om meriter (4 kap.
3 § 1 st. 3 DL) att ombudsmannen bör infordra dessa uppgifter endast i den mån
ombudsmannen, oberoende av den enskildes åsikt, bedömer att de har betydelse
för tillsynen (prop. s. 372).
                                                                    Dnr 5889-2018        Sid 4 (12)




Särskilt om DO:s tillsynsuppdrag
Grundläggande är att DO:s tillsyn omfattar dels tillsyn över de i 2 kap. diskrimi-
neringslagen intagna förbuden mot diskriminering inom en rad olika samhälls-
områden, dels tillsyn över arbetsgivares och utbildningsanordnares skyldighet
enligt 3 kap. samma lag att bedriva ett förebyggande och främjande arbete för
motverka diskriminering och på annat sätt verka för lika rättigheter och möjlig-
het (det vill säga tillsyn över lagens krav på så kallade ”aktiva åtgärder”).
Väsentligt är också att DO:s uppgift att utöva tillsyn är principiellt skild från
myndighetens möjlighet att som part föra talan i mål angående enskildas anspråk
på diskrimineringsersättning.
För förståelsen av det sätt på vilket myndigheten idag bedriver sin tillsynsverk-
samhet finns det skäl att översiktligt redovisa den betydande förändring av
myndighetens arbete som DO under de senaste åren har genomfört.
Under myndighetens första år fanns en utspridd uppfattning om att det var DO:s
uppgift att som ombud för enskilda framställa anspråk på diskrimineringser-
sättning och att genom förlikningar och domar tillse att dessa enskilda fick
upprättelse. Hanteringen av enskildas anmälningar och anspråk utgjorde vid
denna tidpunkt en övervägande del av myndighetens verksamhet. Myndigheten
utlovade också i sin kommunikation med allmänheten hjälp till enskilda som
upplevde sig drabbade av diskriminering.
Erfarenheterna visade emellertid att en sådan anmälningsstyrd verksamhet
svårligen kunde försvaras i ljuset av myndighetens större uppdrag att verka för
att diskriminering inte förekommer.
Slutsatserna bekräftades av de genomgångar av verksamheten som gjordes av
Statskontoret år 2011 (Myndighetsanalys av Diskrimineringsombudsmannen,
Statskontoret 2011:26 s. 85 ff.) och av Riksrevisionen år 2012 (DO och diskrimi-
neringsfrågorna, RiR 2012:3 s. 59 ff.). Såväl Statskontoret som Riksrevisionen
efterlyste ett mer strategiskt förhållningssätt till uppdraget där DO uppmanades
att utveckla verksamheten i främjande och förebyggande riktning.
Hösten 2011 inleddes ett mycket omfattande förändringsarbete avseende såväl
tillsynen som myndighetens övriga främjande verksamhet. Vad avser tillsynen
infördes vid årsskiftet 2012/2013 en mekanism för strategiskt urval bland anmäl-
ningar för att kunna avgöra vilka av dessa som det kunde anses befogat ur allmän
synpunkt att utreda och driva i domstol.
År 2013 påbörjades också uppbyggnaden av en mer reguljär tillsynsverksamhet
vars huvudsakliga syfte är att främja efterlevnad och vid behov påtala överträd-
elser eller risker för överträdelser snarare än att utreda om enskilda har ett giltigt
anspråk. Centralt för denna verksamhet är att myndigheten kan agera på upp-
gifter om missförhållanden oavsett om de når myndigheten genom en anmälan
från en enskild eller på annat sätt.
Myndigheten har sedan dess gradvis ökat andelen tillsynsinsatser som inte har
sin grund i en anmälan. DO bedömer att denna utveckling motiveras av starka
ändamålsskäl som sammanhänger med det faktum att de anmälningar som
myndigheten får in inte är representativa för de diskrimineringsproblem som
förekommer i samhället. Det finns med andra ord en risk att DO vid en anmäl-
ningsstyrd verksamhet lägger en oproportionerligt stor andel av sina resurser på
sådana problem som endast drabbar vissa grupper och för vilka anmälnings-
benägenheten av olika skäl är större. En sådan ordning vore enligt DO:s upp-
fattning också mindre väl förenlig med Parisprincipernas krav på MR-institu-
tioners oberoende ställning vid fullgörandet av sitt uppdrag. Om DO skulle
utreda alla de anmälningar som kom in skulle myndigheten inte på samma sätt
kunna strategiskt rikta sitt arbete på det sätt som uppdraget kräver.
När DO idag inleder en tillsyn gör myndigheten således det på eget initiativ. Ett
sådant tillsynsärende kan antingen inledas mot bakgrund av information i en
skriftlig framställning från en enskild person i vilken denne har gjort myndig-
                                                                   Dnr 5889-2018         Sid 5 (12)




heten uppmärksam på ett eventuellt missförhållande, men också genom någon
annan typ av informationsinhämtning.

Kan enskilda anhängiggöra ärenden hos DO?
Enligt 19 § förvaltningslagen (2017:900) kan en enskild inleda ett ärende hos en
myndighet genom en ansökan, anmälan eller annan framställning. Framställ-
ningen ska innehålla uppgifter om den enskildes identitet och den information
som behövs för att myndigheten ska kunna komma i kontakt med honom eller
henne. Det ska framgå av framställningen vad ärendet gäller och vad den
enskilde vill att myndigheten ska göra. Det ska också framgå vilka omständig-
heter som ligger till grund för den enskildes begäran, om det inte är uppenbart
obehövligt. Av lagens förarbeten framgår att bestämmelsen är avsedd att utgöra
en kodifiering av vad som tidigare får anses ha gällt utan särskilt lagstöd (SOU
2010:29 s. 372).
För att en myndighet ska vara skyldig att utreda en fråga och avsluta utredningen
med att meddela ett beslut ska det vara fråga om ett ärende som har anhängig-
gjorts på något sätt. Enbart omständigheten att en skrivelse kommer in till en
myndighet innebär inte att ett ärende har blivit anhängiggjort (SOU 2010:29
s. 356). När en framställning görs hos rätt myndighet, i rätt tid, av rätt person –
av någon som har parts- och processbehörighet och som också berörs av frågan
på sådant sätt att han eller hon är saklegitimerad – är myndigheten i princip
skyldig att pröva framställningen och avgöra ärendet genom ett beslut (prop.
2016/17:180 s. 130).
I förvaltningslagen anges inte vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att
en person ska vara saklegitimerad och därmed ha rätt att inleda ett ärende, det
vill säga vad som krävs för att någon ska anses vara berörd av en fråga på ett
sådant sätt att myndigheten ska vara skyldig ta upp personens framställning till
saklig bedömning. Vem som är saklegitimerad varierar beroende på vad saken
gäller och innehållet i den tillämpliga materiella regleringen (jfr prop.
2016/17:180 s. 132). Bedömningen av om och när enskilda ska anses vara
saklegitimerade gentemot DO på ett sådant sätt att deras framställningar skapar
en skyldighet för DO att utreda uppgifterna och meddela sin bedömning i ett
beslut måste därmed göras mot bakgrund DO:s tillsynsuppdrag.
Utgångspunkten för DO:s bedömning är att det för att en enskild ska kunna
anhängiggöra ett ärende hos en myndighet generellt sett krävs att det beslut den
enskilde söker framkalla gäller personen själv. En framställning om att en
myndighet ska ingripa mot någon annan saknar således i regel anhängighets-
verkan (se Strömberg & Lundell, Allmän förvaltningsrätt, 25:e upplagan,
2012 s. 99–100 och Bohlin & Warnling-Nerep, Förvaltningsrättens grunder,
andra upplagan, 2012, s. 87).
En enskild som upplyser DO om ett missförhållande har enligt myndighetens
uppfattning typiskt sett ett visst intresse av att känna till om DO inleder en tillsyn
eller inte och resultatet av den tillsynen. DO:s tillsyn riktar sig dock mot en
annan aktör än den som har upplyst DO om de eventuella missförhållandena som
utreds. DO kan inte heller i sin tillsyn besluta om att tillsynsobjektet på något sätt
ska kompensera den enskilde. Den person som har upplyst DO om missförhåll-
anden kan mot bakgrund av ovanstående inte anses ha ansökt om en förmån för
sig själv utan istället begärt att DO ska vidta en åtgärd mot en tredje person. Där-
med kan personen inte vara saklegitimerad på ett sådant att den ska anses ha
anhängiggjort ett ärende där den är part. Den som är föremål för tillsynen intar
dock ställning som så kallad förklarande part i tillsynsärendet.
Vid sidan av DO:s tillsynsverksamhet förekommer det även i begränsad om-
fattning att DO som part för talan i domstol med yrkande om att diskriminerings-
ersättning ska utges till en eller flera enskilda personer. Bestämmelsen om att
DO kan föra en sådan talan är, som redovisats ovan, fakultativ vilket innebär att
DO endast väcker talan när myndigheten inom ramen för en diskretionär bedöm-
                                                                        Dnr 5889-2018   Sid 6 (12)




ning anser det vara påkallat utifrån myndighetens verksamhet. I de ärenden där
DO på detta sätt beslutat att som part föra talan i domstol för en enskild, har den
enskilde ställning som part i DO:s processärende.
Det kan i många fall givetvis finnas ett önskemål från enskilda att DO ska föra
deras talan i domstol. En enskild kan också sägas ha ett intresse av detta, bland
annat genom att DO i dessa fall inte enbart bär sina egna kostnader i målet utan
även står risken för att ersätta motpartens rättegångskostnader. I denna mening
skulle ett beslut av DO att i ett visst fall väcka talan i domstol kunna sägas inne-
bära en förmån för den enskilde. DO har mot den bakgrunden tidigare under en
period anlagt betraktelsesättet att en begäran från en enskild att DO ska företräda
personen i domstol gav upphov till ett ärende hos myndigheten (jfr dokumentet
”Anmälningar och ansökningar till DO”, LED 2015/368 handling 3, som JO
tidigare inhämtat från DO. Nämnda dokument ger alltså inte uttryck för DO:s
nuvarande synsätt i denna fråga).
DO har numera frångått ovannämnda synsätt (se nu gällande ”Rutiner för
hantering av anmälningar och tillsynsärenden”, LED 2015/300 handling 7,
bifogat som bilaga 1 till detta yttrande [bilagan utelämnad här; JO:s anm.]).
Av betydelse för DO:s bedömning är att ett beslut av DO att väcka talan inte
utgör en förutsättning för att den enskilde ska kunna få sitt anspråk på diskrimi-
neringsersättning prövat rättsligt. Den enskilde kan således själv väcka talan,
eventuellt med stöd av till exempel ett fackförbund, en så kallad antidiskrimi-
neringsbyrå eller annat rättsligt ombud. Det finns inte heller någon författnings-
reglerad rätt för enskilda att om vissa förutsättningar är uppfyllda få sin talan
utförd av DO. Personer som i en framställan till DO förklarat sig ha ett rättsligt
grundat anspråk på diskrimineringsersättning och begärt att DO på deras vägnar
som part ska väcka talan i domstol kan därigenom inte anses ha ansökt om en
offentligrättsligt reglerad förmån. En sådan begäran har enligt DO:s uppfattning
således inte verkan att anhängiggöra ett ärende hos myndigheten.
Sammanfattningsvis anser DO att varken myndighetens beslut att inleda tillsyn
eller att som part väcka talan i domstol utgör en sådan i lagstiftning angiven
förmån som en enskild kan ansöka om och på så sätt anhängiggöra ett ärende
(SOU 2010:29 s. 370). Inte heller är en person som lämnar in uppgifter om
diskriminering till DO saklegitimerad på något annat sätt, och inlämnandet av
uppgifter om diskriminering ger därför inte upphov till något ärende hos DO.

Enskildas förväntansbild och vikten av tydlig och korrekt information
Mot bakgrund av den information som lämnats ovan bör det också framhållas att
det alltjämt, och i inte obetydlig omfattning, förekommer att det från enskilda
personers sida finns en förväntan på DO som inte överensstämmer med myndig-
hetens i lag givna uppdrag och faktiska verksamhet. Denna förväntansbild tar sig
bland annat uttryck i föreställningen att DO:s uppgift är att biträda enskilda som
blivit utsatta för diskriminering genom att företräda dem i domstol. DO kan
själv, genom sitt tidigare förhållningssätt, sägas ha bidragit till att en sådan upp-
fattning fått spridning.
Förekomsten av en sådan föreställning kan i sig givetvis inte påverka bedöm-
ningen av huruvida de anmälningar som inkommer till DO ska anses ge upphov
till ärenden hos myndigheten. För DO:s del har det dock, under den förändring
av myndighetens arbetssätt som genomförts under en följd av år, varit angeläget
att genom en ökad tydlighet undvika att missförstånd uppstår eller kvarstår kring
DO:s verksamhet och dess förhållande till enskildas eventuella, på diskrimi-
neringslagen grundade, rättsliga anspråk på diskrimineringsersättning. Ett viktigt
syfte med detta har varit att undvika att enskilda gör rättsförluster, till exempel
genom att avstå från att själva vidta eventuella åtgärder för att väcka talan i
domstol, till exempel genom att kontakta ett rättsligt ombud.
Som ett led i detta arbete har DO bland annat valt att, med utgångspunkt i ovan
redovisade rättsliga överväganden, förändra sina handläggningsrutiner så att det
                                                                        Dnr 5889-2018    Sid 7 (12)




tydligt framgår att en framställan till DO om en potentiell överträdelse av disk-
rimineringslagen inte i sig ger upphov till någon handlingsplikt för myndigheten.
Att en tydlig och rättvisande bild lämnas i detta avseende framstår som särskilt
viktigt i förhållande till den kategori uppgiftslämnare som själva eventuellt kan
ha ett rättsligt grundat anspråk på diskrimineringsersättning.
Enligt DO:s bedömning finns det anledning att fortsatt se över myndighetens
samlade kommunikation till de personer som genom anmälningar uppmärksam-
mar myndigheten på potentiella överträdelser av diskrimineringslagen. Ett sådant
arbete har också påbörjats och kommer bland annat att omfatta en översyn av
utformningen av och innehållet i den information som lämnas i anslutning till att
en anmälan kommer in till myndigheten, liksom av hur myndigheten fortsatt bäst
kan säkerställa ett tydligt och konsekvent förhållningssätt till i vilka fall informa-
tion ska lämnas till anmälare efter det att DO meddelat ett tillsynsbeslut som på
något sätt har koppling till innehållet i en eller flera anmälningar.

Myndighetens rutiner för hantering av inkomna uppgifter om diskriminering
De bedömningar som DO har redogjort för ovan har resulterat i de rutiner som
beskrivs i detta avsnitt.
I DO:s diarieföringssystem finns ett flertal diarieföringsserier. DO diarieför
uppgifter om diskriminering som kommer in i form av anmälningar i diarieserien
UPP. Tidigare diariefördes anmälningar i diarieserien ANM
(Anmälningar/uppgifter om diskriminering med koppling till den aktuella
festivalen finns registrerade både i diarieserien ANM och i UPP eftersom bytet
av diarieserie gjordes efter att den första anmälan kom in. Utöver anmälningar/
uppgifter har det även kommit in ett flertal frågor som har registrerats i diarie-
föringsserien RÅD). Registreringen av anmälningarna görs i enlighet med
bestämmelserna i 5 kap. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). I samband
med att anmälan kommer in får anmälaren ett informationsbrev som bland annat
ger information om DO:s hantering av anmälningar och möjligheten för den
enskilde att själv driva frågan i domstol.
Efter att uppgifterna har registrerats i diarieföringssystemet tas uppgifterna om
hand av DO:s beredningsfunktion. Beredningsfunktionen går igenom samtliga
inkomna anmälningar för att göra en inledande bedömning om de har kommit in
till rätt myndighet (vissa anmälningar kan bli aktuella för överlämning till Barn-
och elevombudet/Skolinspektionen), om uppgifterna omfattas av diskriminer-
ingslagen, samt om någon väsentlig uppgift saknas och kompletterande informa-
tion därför bör inhämtas (Här görs bland annat en bedömning av om anmälan
innehåller allt sådant material som uppgiftslämnaren har uttryckt att den vill
lämna in. Om det saknas en sida eller en bifogad fil som det framgår att personen
vill lämna in uppmärksammar beredningsfunktionen personen på detta. Uppgifts-
lämnaren kan också kontaktas om det till exempel saknas uppgifter om vad
anmälan rör eller vilken aktör som anmäls). Om beredningsfunktionen bedömer
att det saknas anledning att inhämta någon sådan ytterligare information från
anmälaren och att anmälan har kommit in till rätt myndighet stängs akten i
diariet.
De uppgifter som inkommit på detta sätt utgör en del av DO:s samlade kunskaps-
underlag som kan ligga till grund för framtida tillsynsutredningar eller annan
verksamhet hos myndigheten. Om den beredningsansvarige bedömer att sådana
uppgifter kan föranleda en tillsyn från DO upprättas ett förslag till utrednings-
plan. Det bör noteras att ett sådant förslag till utredningsplan alltså även kan ha
sin grund i uppgifter som framkommit genom till exempel myndighetens
omvärldsbevakning eller som inhämtats i andra delar av DO:s verksamhet.
När ett förslag till utredningsplan har tagits fram föredras det i en funktion
bestående av flera av myndighetens enhetschefer. Om nämnda funktion delar
utredarens förslag kommer utredningsplanen att ligga till grund för myndig-
hetens beslut att inleda tillsyn av en viss aktör. I funktionen kan förslaget på
                                                                 Dnr 5889-2018       Sid 8 (12)




utredningsplan anpassas och ändras. Det är bara om ett förslag på utredningsplan
antas som DO senare inleder tillsyn.
När DO inleder tillsyn skapas ett nytt diarienummer i diarieföringssystemet.
Detta görs i diarieserien TIL. När tillsyn inleds informerar DO den eller de
personer som har lämnat in uppgifterna som ligger till grund för tillsynen om att
tillsyn har inletts. Tillsynen avslutas genom att DO fattar ett beslut. Beslutet
expedieras per post till tillsynsobjektet. I samband med expedieringen skickas
vanligtvis även en kopia av beslutet för kännedom till den eller de personer som
har lämnat in uppgifterna som gjorde att DO inledde tillsynen (om sådana per-
soner kan identifieras). Detta är en serviceåtgärd som DO gör utan att anmälaren
har gett in någon begäran om att få ut beslutet. Hanteringen bygger på ett antag-
ande att den som anmäler ett missförhållande normalt sett har ett intresse av att
veta utfallet av de tillsynsåtgärder som vidtagits på grundval av anmälan även
om beslutet i sig inte är riktat direkt till personen och inte heller är gynnande
eller betungande för personen. I vissa fall kan anmälaren också ha ett anspråk på
diskrimineringsersättning och av det skälet ha ett intresse av att ta del av DO:s
bedömning.
Vid årsskiftet 2017/2018 ändrade DO sina interna rutiner för vad som ska
noteras i diariet av beredningsfunktionen. Före årsskiftet noterade berednings-
funktionen ”uppgifterna har behandlats i beredningen” om den berednings-
ansvarige inte vidtog ytterligare åtgärder. Detsamma gjordes om handläggare i
beredningstjänst vidtog en beredningsåtgärd och därefter samrådde med den
beredningsansvarige, och den ansvarige kom fram till att DO inte skulle vidta
ytterligare åtgärder (Det kan konstateras att den av JO till DO översända tjänste-
anteckningen över uppgifter lämnade av en medarbetare på DO på denna punkt,
sannolikt genom ett missförstånd, fått ett missvisande innehåll. I anteckningen
anges bl.a. att noteringen ”uppgifterna har behandlats i beredningen” betyder att
den som tagit emot den i anteckningen nämnda anmälan har gått igenom uppgift-
erna i anmälan och förmedlat anmälan vidare i myndighetens organisation. I
samtal med den medarbetare som lämnat uppgifter till JO har det framkommit att
vad medarbetaren avsåg att förmedla är vad den aktuella noteringen typiskt sett
har för innebörd och att det med den utgångspunkten rätteligen ska vara ”och i
förekommande fall förmedlat anmälan vidare” då beredningen kan involvera en
eller flera personer). Om uppgifter föredragits för den ovannämnda funktionen
bestående av flera enhetschefer noterades det i diariet ”föredragits för enhets-
chefer”. Sedan januari 2018 gör beredningsfunktionen inte längre någon notering
enligt ovan i diariet.

DO:s handläggning av uppgifter som omfattas av anmälan till JO
De uppgifter om diskriminering som lämnas till DO i form av anmälningar rör
vanligtvis situationer som redan har inträffat. Anmälningarna som har kommit in
till myndigheten rörande festivalen har i huvudsak kommit in under planerings-
stadiet av festivalen, det vill säga innan den ägde rum, och några av anmälarna
har begärt att DO ska stoppa festivalen.
Vid en sökning i DO:s diarieföringssystem har DO kunnat hitta totalt 18 olika
diarienummer med anmälningar som innehåller uppgifter som kan bedömas ha
någon form av koppling till festivalen som kom att anordnas i augusti/september
2018 (se bilaga 2 till detta yttrande [bilagan utelämnad här; JO:s anm.]). Den
första av dessa anmälningar kom in till DO den 18 augusti 2017 och det som
anmäldes då var omständigheten att en person i sociala medier hade framfört en
idé om en mansfrifestival och att en kommun hade uttryckt att festivalen kunde
hållas i kommunen. Totalt kom det in fem anmälningar under 2017. Övriga
anmälningar kom in under perioden april till oktober 2018. Det kan i tydlig-
hetens intresse nämnas att ingen av dessa anmälningar förefaller ha gjorts av den
person som ingivit anmälan till JO.
Vad gäller anmälningarna som kom in 2017 har beredningsansvarige samrått
med sin enhetschef om huruvida det skulle inledas en tillsyn med anledning av
                                                                             Dnr 5889-2018         Sid 9 (12)




         anmälningarna. Vid denna tidpunkt gjorde dåvarande enhetschefen bedömningen
         att tillsyn inte skulle inledas. Det kan noteras att festivalen vid denna tidpunkt
         enbart var i idé- och planeringsstadiet. Efter att det kom in fler anmälningar rör-
         ande festivalen gav den beredningsansvarige i uppdrag åt handläggare i bered-
         ningstjänst att ta fram förslag till utredningsplan och föredra denna i enlighet
         med DO:s rutiner.
         Den 17 maj 2018 föredrog en handläggare i beredningstjänst utredningsplanen.
         Frågan om eventuell tillsyn fördes därefter vidare till ombudsmannen, som
         beslutade att DO skulle inleda tillsyn beträffande festivalen med föreningen som
         anordnade festivalen som tillsynsobjekt. Den handläggare som utsågs som
         ansvarig för tillsynen fick uppgiften på sitt bord någon gång under vecka
         25 2018 (18 till 21 juni 2018).
         DO inledde sin tillsyn av föreningen den 29 juni 2018, genom att DO skickade
         en begäran om yttrande till föreningen. Till begäran om yttrande bilades upp-
         gifterna i anmälningarna som hade registrerats i diarienummer UPP 2018/720,
         UPP 2018/852 och UPP 2018/1110. Anmälningarna hade registrerats i DO:s
         diarieföringssystem den 17 april, 7 maj respektive 19 juni 2018. Anmälningarna
         valdes ut av handläggaren mot bakgrund av att uppgifterna dels på ett represen-
         tativt, konkret och exemplifierande sätt beskrev det fenomen som anmälts och
         som DO:s tillsyn avsåg, dels inkommit relativt nära i tid i förhållande till det att
         tillsynen skulle inledas. Handläggningen av tillsynsärendet har allt sedan den
         första åtgärden varit aktiv med återkommande muntlig och skriftlig kontakt med
         tillsynsobjektet. Sedan början av oktober pågår DO:s interna handläggning av de
         uppgifter som har kommit in.
         Anmälningarna som rör festivalen har hanterats i enlighet med DO:s rutiner för
         hantering av anmälningar och tillsynsärenden (LED 2015/300 handling 7, bilaga
         1 till detta yttrande [bilagan utelämnad här; JO:s anm.] ). Den utredare som
         ansvarar för tillsynen har delgetts de frågor som JO har ställt och den anmälan
         som JO bilagt sin begäran om yttrande. Utredaren har efter detta bidragit med
         information om DO:s handläggning i det aktuella tillsynsärendet.

         Sammantagen bedömning
         DO har i sin roll som tillsynsmyndighet rätt att inleda tillsyn i syfte att se till att
         bestämmelserna i DL upprätthålls. DO inleder alltid tillsynen på eget initiativ.
         Detta, tillsammans med omständigheten att de åtgärder som DO vidtar sker i
         förhållande till ett tillsynsobjekt och att enskilda inte kan ansöka om någon åt-
         gärd från DO, gör att enskilda uppgiftslämnare inte är saklegitimerade i förhåll-
         ande till DO:s tillsynsverksamhet. Det faktum att en enskild har vänt sig till DO
         med en anmälan medför enligt DO:s bedömning inte någon skyldighet för DO att
         utreda anmälan och avsluta utredningen med ett beslut som riktas till den som
         lämnat in anmälan.

AA gavs möjlighet att kommentera remissvaret men hördes inte av.

Den 18 december 2018 fick JO del av DO:s beslut i det ovannämnda tillsyns-
ärendet om musikfestivalen.1 Beslutet är daterat den 17 december 2018.




1
    DO:s ärende TIL 2018/63, handling 34.
                                                                        Dnr 5889-2018        Sid 10 (12)




Bedömning
DO:s hantering av anmälningar från enskilda
Under utredningen av klagomålen om långsam handläggning i det här ärendet
har det kommit fram att DO successivt har ändrat sitt arbetssätt när det gäller
anmälningar som kommer in till myndigheten. Tidigare medförde anmälningar
till DO att ärenden ansågs inledda och senare avslutades genom beslut. Numera
medför anmälningar till DO inte att ärenden anses inledda. Anmälare får inte
heller något besked om DO väljer att inte inleda tillsyn utifrån uppgifterna i en
anmälan. Om DO väljer att inleda en tillsyn utifrån uppgifter i en anmälan sker
det alltid inom ramen för ett initiativärende (dvs. ett ärende som öppnas på
myndighetens initiativ). I sådana fall informerar DO den person som har lämnat
in de uppgifter som ligger till grund för beslutet att inleda tillsyn.

I samband med att en anmälan kommer in till DO skickar myndigheten en
informationsblankett till anmälaren. I den handlingen anges bl.a. följande:
         Vi har tagit emot din anmälan
         Vad händer nu?
         Din anmälan kommer att läsas av utredare som bedömer om uppgifterna som du
         har lämnat ska leda till en tillsyn (utredning) eller inte.
         Vi kontaktar dig igen om vi inleder en tillsyn eller om vi behöver kompletterande
         uppgifter, annars kontaktar vi dig inte.

Jag har inte några synpunkter på att DO inte utreder alla anmälningar som
kommer in till myndigheten eller att tillsynen alltid sker inom ramen för ett
initiativärende. Frågan är om det är godtagbart att en anmälare inte får något
besked i de fall DO väljer att inte inleda en tillsyn utifrån uppgifterna i en
anmälan. En konsekvens av att anmälaren inte får något besked är att anmälaren
inte vet om eller när DO har tagit ställning i frågan. Enligt DO:s resonemang är
myndigheten inte skyldig att ge en anmälare ett sådant besked, i form av ett
beslut, eftersom anmälan inte medför att ett ärende anses inlett hos DO. Med
anledning av detta uppkommer till att börja med frågan om anmälningar bör
medföra att ärenden anses inledda hos DO. Innan den frågan besvaras finns det
anledning att kort redogöra för begreppet ärende.

Begreppet ärende
Förvaltningslagen innehåller inte någon definition av vad som är ett ärende. I
motiven till förvaltningslagen görs dock en åtskillnad mellan myndigheters
ärendehandläggning och annan förvaltningsverksamhet.2 Gränsen mellan vad
som är ärendehandläggning och vad som är annan förvaltningsverksamhet, dvs.
det som vanligen brukar betecknas faktiskt handlande, är i många fall för-
hållandevis tydlig. En principiell skillnad mellan åtgärder av det ena och det




2
    Se prop. 2016/17:180 s. 23 f.
                                                                       Dnr 5889-2018       Sid 11 (12)




andra slaget är enligt förarbetena att handläggningen av ett ärende avslutas med
ett beslut av något slag, medan faktiskt handlande karaktäriseras av att myndig-
heten i praktiken vidtar en viss faktisk åtgärd. Som exempel på faktiskt hand-
lande nämns åtgärder av typen köra spårvagn, hämta sopor och undervisa.

I den förvaltningsrättsliga litteraturen har det uttalats att handläggning av ett
ärende rimligen bör avse en verksamhet som utmynnar i ett uttalande, vilket inte
nödvändigtvis behöver ha rättsligt bindande verkan.3 Vidare har det anförts att
sådan verksamhet som uteslutande gäller råd, upplysningar eller andra oför-
bindande besked inte utgör myndighetsutövning men ändå kan vara att räkna
som handläggning av ärenden. I vilken utsträckning så är fallet beror av sådana
faktorer som vem som vänder sig till myndigheten, i vilken form det sker,
vilken författningsreglering som finns på området och vad beskedet går ut på.
Ytterst får myndigheten ställa frågan om det från rättssäkerhetssynpunkt krävs
att förvaltningslagens regler tillämpas i det enskilda fallet.4

För att veta om ett ärende har inletts vid en myndighet är det, enligt ovan-
nämnda förarbeten, av betydelse att kunna avgöra om myndigheten måste
avsluta handläggningen genom ett beslut. Det är därmed också av vikt att kunna
avgöra när en myndighet ska anses ha fattat ett beslut i ett ärende. Enligt för-
arbetena innefattar ett beslut regelmässigt ett uttalande från en myndighet som
är avsett att ha vissa verkningar för den som beslutet är riktat mot. Det är ut-
talandets syfte och innehåll som avgör uttalandets karaktär av beslut, inte dess
yttre form. Uttalandet syftar ofta till att påverka mottagarens handlande i en
given situation.5

Bör anmälningar till DO medföra att ärenden anses inledda?
Enligt DO krävs det generellt för att en enskild ska kunna inleda ett ärende hos
en myndighet att det beslut som den enskilde vill framkalla gäller personen
själv. Jag delar den uppfattningen när det gäller förvaltningsmyndigheter som
inte är tillsynsmyndigheter. När det gäller tillsynsmyndigheter som tar emot
anmälningar från enskilda är det dock inte ovanligt att en anmälan anses med-
föra att ett ärende inleds även när anmälan avser missförhållanden som inte
gäller anmälaren själv. En annan sak är att anmälaren i vissa fall måste vara
behörig för att en tillsynsmyndighet ska pröva klagomålen (se t.ex. 7 kap. 10 §
andra stycket patientsäkerhetslagen när det gäller vem som är behörig att få ett




3
    Se Strömberg och Lundell (2018), Allmän förvaltningsrätt, 27 uppl. Zeteoversionen,
s. 87.
4
    Se Hellners och Malmqvist (2010), Förvaltningslagen, 3 uppl. Zeteoversionen, kapitel
3, under rubriken ”ärende”.
5
    Se prop. 2016/17:180 s. 24 och RÅ 2004 ref. 8.
                                                                  Dnr 5889-2018       Sid 12 (12)




klagomål prövat av Inspektionen för vård och omsorg). Att en anmälare saknar
partsställning hos en tillsynsmyndighet bör alltså inte ha någon avgörande
betydelse för frågan om huruvida ett ärende inleds.

Om det av reglering eller på något annat sätt framgår att en tillsynsmyndighet
ska hantera klagomål från enskilda, talar enlig min mening övervägande skäl för
att en anmälan bör medföra att ett ärende anses inlett hos myndigheten och att
ärendet bör avslutas genom ett beslut. När det gäller DO framgår det inte
uttryckligen av reglering eller på något annat sätt att myndigheten ska hantera
klagomål från enskilda. Jag anser mig därför inte kunna kritisera DO för det sätt
på vilket myndigheten hanterar inkomna anmälningar som inte leder till tillsyn.
Det är dock ett rimligt krav att DO i sin kommunikation med allmänheten
tydligt informerar om att en anmälan inte anses medföra att ett ärende inleds hos
myndigheten och om vilka konsekvenser detta får. Sådan information är särskilt
viktig eftersom anmälningar till DO tidigare medförde att ärenden inleddes och
ärendena då avslutades genom beslut. Den omständigheten att DO har möjlighet
att biträda enskilda i domstol ställer särskilda krav på tydlighet i informationen.
Enligt min mening bör enskilda få tillgång till relevant information redan i
samband med att de överväger att upprätta en anmälan. Informationen skulle
t.ex. kunna lämnas på DO:s webbplats och i de anmälningsblanketter som
myndigheten tillhandahåller där. Informationen skulle också med fördel kunna
framgå av den blankett som skickas till en anmälare i samband med att en
anmälan kommer in till myndigheten.

Långsam handläggning
Jag finner inte skäl att rikta kritik mot DO med anledning av klagomålen om
långsam handläggning.
